söndag 31 oktober 2010

Höstlov och semester

Mina tider styrs av sonens tider, och morgonens mycket tidiga klientbesök kommer att ske när han ligger och sussar.
Jag har några telefonsamtal under veckan, men utöver klienten som kommer i morgon bitti så är det ingen som kommer hit och jag är helt ledig tre dagar av fem.

I morgon är det första november och jag ska på födelsedagskalas och kan stanna hur länge som helst.
Hurra!

Den nya kontakten

passade inte och jag törs inte skruva loss den gamla...
HJÄLP!

16.43, ute är det kolsvart

Japp, då var vi där.
Personligen har jag inga som helst problem med vinterhalvåret, jag får för mig att jag uppskattar våren så mycket mer tack vare allt det mörka.
För att muntra upp alla mörkerdeppare hade Konsum fyllt butiken med julmust den här helgen, i alla fall tror jag att det är därför.
Det är fyra veckor kvar till första advent så det kan ju inte vara för den söndagens skull?

Personligen hade jag hellre sett att de fyllde på med lövbiff.
Hyllan gapade tom, precis den gjorde på Hemköp.
Hur det var på Ica och Lidl orkade jag inte kolla. Jag är rätt övertygad om att det fanns lika mycket julmust - och lika lite biff - som på de andra ställena.
Mitt dilemma löstes av att jag tog fram kött som jag hade glömt att jag hade i frysen.

Julmusten kommer innanför den här dörren om exakt fyra veckor och då tillsammans med nybakade lussekatter.
Så länge får den damma i butiken.

Jag undrar om 80-tals takterna sitter i?

Då, för snart 25 år sedan, gjorde jag en helt del "statistroller" för Svt. En kompis brorsa jobbade som producent och jag fick hänga i en bar, åka skidor, dansa och vara flygärdinna i olika produktioner.
Nu har jag anmält mig till en statistförmedling eftersom jag faktiskt har lite tid att göra sådana tokerier igen. Någon gång - bara ibland - skulle det vara superkul och en stor kontrast till det jag håller på med till vardags.

En gång har jag varit på en casting, det var till en Timotej-reklamfilm.
Ni som är i min ålder kommer väl ihåg det schampot?
Jag fick en lång vit klänning på mig och så skulle jag stå på en gräsmatta och svänga med mitt blonda, inte särskilt långa, hår.
Det var oerhört obekvämt.
Bakom mig i kön stod de långa flickorna med sina blonda hårmanar, och jag tror att jag skakade på huvudet ett par gånger sedan fick det vara bra.

Jämför man sig med andra blir det liksom alltid till ens egen nackdel, och det gjorde jag på den tiden.
Det är oerhört mycket mer behagligt att duga som man är och inse att Timotej-reklam faktiskt passar andra mycket, mycket bättre.

Det verkar ha regnat klart.

Och det är bra när jag ska tillbaka till centrum igen.
Första turen gällde bara frukost, den andra kommer att handla om elkontakt, middagsmat och vanligt strosande.
Vän av ordning frågar sig förstås varför jag inte gjorde allt vid första besöket och förklaringen är mycket enkel; det är bara livsmedelsaffärer som är öppna klockan nio.
Kjell & Co, denna fantastiska butik full av människor som vet vad service innebär, öppnar först klockan elva.

Jag har för övrigt förstått något helt genialt efter att ha använt mobiltelefoner sedan den första stora varianten; man behöver inte gå igenom hela adresslistan för att hitta ett nummer, man kan trycka in första bokstaven så kommer alla namn på till exempel M upp.
Revolutionerande!
Det var sonen som berättade det när jag klagade på att det tog lång tid att scrolla fram rätt person.

Jag kommer att spara 10 sekunder!

God morgon.

I förorten är det helt grått ute och trots att det inte är ett dugg lockande att gå ut är det precis det som jag måste göra.
All dryck är slut och innan sonen vaknar tänkte jag fylla på med nytt så att även han får njuta av en god frukost.

Hur har ni det med höstlov ute i landet, är det bara Stockholm som har det kommande vecka?

lördag 30 oktober 2010

Här sitter jag och är nöjd med att ha överlevt

fallet från stegen.
Vaden kommer troligtvis att anta en lila nyans men det kunde har gått betydligt värre.
En ny kontaktdosa ska jag köpa i morgon, annars törs jag inte använda den även om de inre delarna ser helt oskadda ut.

Mormors skåp gör sig betydligt bättre på den väggen där spegeln satt, förut möttes man av det när man kom innanför dörren.
När spegeln kommer upp möts man av av sig själv istället och då blir man ju glad, eller hur?

Jag vet inte hur vi fick in det stora skåpet i "Jonas" kombi när jag tömde huset i Fjällbacka, men det gick.
Insidan doftar som på mormors tid, lite träigt och instängt. Hon hade det som linneskåp där allt var manglat, struket och stärkt.
Hon skulle svimma om hon tittade in i det nu.

Men utsidan är fortfarande fin.

Fy fasiken

vad vi hantverkare förtjänar varsin pizza med extra allt.

Jag tänkte att jag skulle ägna mig

åt sådant som jag tidigare inte har ägnat mig åt, nämligen borrande i betongvägg...

Vi kan väl säga att det gick sådär.
De troligtvis alltför korta skruvarna kom i alla fall på plats, och att det var tvunget att vara korta skruvar var för att jag inte kunde borra djupare än 1, 5 centimeter typ.

Det är en spegel som ska upp. Stor spegel. Tung spegel.
Mellan skruvarna ska det vara exakt 86,3 cm vilket jag missade med 5 mm vid första försöket.

Vid andra gick det tydligen lika illa för när sonen och jag skulle hänga upp spegeln, som ska ligga dikt mot väggen och högt upp, ramlade jag ner från min stege, vi tappade spegeln i golvet och passade dessutom på att totalkvadda det enda eluttaget på den väggen.

Vi provade en gång till men fick inte upp den, så nu ger jag upp.
Jävla skit.
Jag som ville lära mig borra själv så att jag slipper att alltid, alltid be om hjälp.
Å andra sidan kanske jag ska prova något mindre projekt än att sätta upp en blytung spegel vid första försöket...


Dum spegel som ska sitta på väggen, inte stå på golvet.

Jag har fått en utmaning

av Adéla.

4 Tv-Program jag ser:
  • Grey´s anatomy (femman)
  • Korrespondenterna (tvåan)
  • Modern Family (Fyran)
  • Skavlan (ettan)


4 Saker jag gjort idag:

  • Tvättat fem maskiner
  • Ätit långfrukost
  • Klämt på min onda näsa
  • Funderat på viktigheter


4 saker jag längtar efter:

  • Mina brorsbarn
  • Att dra igång mina "nej, nu jävlar..."- dagar
  • En storstadsresa med min son
  • Ruggigt bra bokidé

4 saker på önskelistan:

  • Välmående familj och vänner
  • Att katten inte kräks mitt i natten
  • Att alla människor kan äta sig mätta
  • En härlig höstlovsvecka

Sommartiden är över

och i natt drar vi tillbaka klockan en timma.

Om ni frågar mig så är mitt svar att tiden numera går för fort.
Det sa vips från mars fram till nu, och ska det hålla på på det viset är jag pensionär väldigt snart.
Rent filosofiskt kan man säga att ett år är en fyrioåttondel av mitt liv, medan det för sonen är en sextondel, alltså upplever jag ett år som kortare än vad han gör.
För att spä på detta så blir jag mer och mer fast i rutiner där det allra mesta sker på samma sätt varje dag, vilket i sin tur gör att de korta dagarna flyter ihop ännu mer.
Inte ens tvättandet lördagar kl 10 verkar jag numera rucka på.

Jag tror banne mig jag ska lägga in lite wild & crazy kommande vintertid.
Vi som väldigt snart är pensionärer behöver det.


fredag 29 oktober 2010

Var är min mobil

undrade sonen när han kom från tunnelbanan, en mobil som är trasig på alla möjliga vis, men som funkar hjälpligt när det gäller sms...

Det var bara att ringa tele2 och spärra den, kliva iväg till centrum och köpa en extratelefon i väntan på svar från försäkringsbolaget, och in i tele2-butiken för att lösa ut ett nytt simkort.

För en timma sedan ringde en ung och artig man som berättade att han hade hittat telefonen inkilad mellan två säten på tunnelbanan, och sonen och jag tog oss raskt till en mötesplats för att hämta den gamla trasiga; inte minst för adressbokens skull.

Jag hade inga kontanter, istället fick han och hans flickvän en signerad Casanovas Kvinna som tack för hjälpen.

Den killen kommer det att gå bra för, det gör det för så där vänliga människor.

Coachens fredag

Klientsamtal, klientsamtal, språng till banken och uppge konto så att studiebidraget hamnar rätt och inte på ett utbetalningskort, klientsamtal, kort Expressen-intervju, klientsamtal, säga hej till son, handla, fundera på att borra i en vägg, inse att det går lika bra en annan dag, laga mat, äta, klappa katten, klappa mig själv.

Vad gör ni idag?

Fredag

Denna förväntansdag när allt klaffar, alla är nöjda och glada och myset är just så mysigt som reklamfilmen säger.

Och så har vi de familjer där det är precis tvärtom.
Fredagar är då helvetet börjar.
Tisdagar och torsdagar är rena himmelriket jämfört med fredagen då flaskan kommer fram.
För barnen börjar obehaget redan på morgonen och när skolan är slut vet de att det är två långa och fruktansvärda dagar kvar till måndag.

Fredagsmys är inte samma sak i alla familjer.
Vet ni hur mycket jag önskar att det var det.

torsdag 28 oktober 2010

På mitt Åhlens idag.


Vad tycker vi om det här egentligen, 28 oktober?

Så där ja.

Tänk vad en stund i soffan kan åstadkomma.


Den här kvällen tänker jag ägna åt Mia Törnbloms nya bok "Du leder" som handlar om personligt ledarskap.
Mycket känner jag igen från mina egna utbildningar men många övningar är nya och hon skriver på ett sätt som tilltalar mig; enkelt och lättsamt.


Jag tror precis som hon att det bästa en chef kan skaffa sig är självkänsla och förstås självkännedom.
Utan det blir det svårt att se andra, och ser man inte andra får man nog förr eller senare problem med sitt ledarskap.


Nä men om man skulle ta

den där lilla sovstunden nu då.
För er som också har legat sömnlösa - kanske för att ni har funderat på min ömma näsa - kan jag berätta att den inte är ett dugg bättre.
Men ni kan sluta fundera på orsaken. Jag minns nu att jag gick emot något häromdagen.
Det är helt klart så att glasögon kan vara helt livsfarliga, i alla fall om man trycker in dem i näsbenet.

Ni hör att jag är trött, va?
Bra.
Jag tror att jag slutar där.

Föreläsning 2 december

"Vi som älskar för mycket".
Den första såldes ut och nu kör vi igen.

Varmt, varmt välkommen.

God morgon.

Jag har redan hivat i mig mina tre koppar kaffe eftersom klientarbetet börjar tidigt.
Att sova till sju - som var planen - var inte att tänka på. Katten kräktes och jag kan lova att det finns mysigare sätt att vakna på, särskilt när klockan är fem.

Senare i eftermiddag har jag luckor, det kan hända att jag måste fylla en av dem med en tupplur.
Det är en av många fördelar med att jobba hemma.
Som före detta utbränd är jag oerhört petig med vila när jag har den möjligheten.
Det har jag idag... och hela nästa vecka när det är höstlov i Stockholm.

Det är torsdag.
Nu kör vi!

onsdag 27 oktober 2010

Efter dagens sista samtal

känner jag hur trött jag är.
Det ska bli skönt att lägga sig i sängen och se Grey´s Anatomy.
Min andra favoritserie, The good wife, går på måndagar, och de senaste två samt den kommande måndagen är jag inte hemma, alltså har jag missat en hel del.
Det känns oviktigt, för på måndag ska jag träffa mina vänner igen.

En av dem fyller år och på sedvanligt vis ska hon servera fisksoppa; en tradition lika mångårig som vår 25-åriga vänskap.
Då var det i en liten etta på Kungsholmen, nu är det i hennes hus i västerort.
Ibland kommer det 25 personer, andra gånger 5; det beror lite på hur alla jobbar eftersom många i bekantskapskretsen flyger.

Roligast var en fest för många år sedan när hon var nyskild och tyckte att män, särskilt de som var otrogna, var överflödiga på denna jord.
Det var hennes första och enda maskerad, trots att Halloween ofta infaller i samband med hennes födelsedag.
På inbjudningskortet stod det "Endast häxor är välkomna."
Jag kommer inte ihåg om vi brände någon form av bål, vi snarare drack den om jag minns rätt.
Tjejerna hade samlat in pengar och köpt en gigantisk och läcker ring som hon kunde ha på sitt nyskilda finger, och jag tror faktiskt att den festen bidrog till att hon reste sig efter en tuff period.

Häxfest.
Någon som är sugen?

Jag blev så inspirerad av mig själv

(den bästa inspirationen kommer inifrån, men det vet ni säkert redan) att jag nog måste göra någon form av verklighet av min "Nej, nu jävlar"- idé (se förra inlägget).

Vad tror ni om en heldag, lämpligtvis lördag mellan 10-17, med workshop, föreläsning och roliga övningar för att peppa sig själv till mer mod och stamp med foten?

Jag har redan en lokal (i Stockholm) i tankarna, som skulle vara utmärkt för 20 hugade stampare.

Men nu är det väl ändå dags

att sätta ner foten i det som är vårt eget liv.
Vad väntar vi på?

Jag läser om vuxna personer som låter sig hunsas av sina föräldrar, barn, äkta hälfter, arbetskamrater, vänner och andra människor runt dem.
Jag läser om människor som sitter på sin rumpa och väntar på att andra ska ta beslut eftersom de inte förmår bestämma över sina egna liv.
Jag läser om människor som väntar, och väntar och väntar på den förändring som andra ska åstadkomma.

Ner med foten i backen och säg nej.
Ta det ansvar som faktiskt är ditt.
Det är dags nu.

Jag skulle vilja arrangera ett "Nej, nu jävlar-seminarium"; en heldag i Luleå, Stockholm, Göteborg och Malmö med träning, inspiration och bålbränning av alla offerkoftor.

Visst hade det varit gôtt?

Note to self:

Sov alltid med öppen balkongdörr .
Nattens sömn var usel och jag är övertygad om att det hade med den ickefriska luften att göra.
Jag återställer syrebristen med en promenad i den härliga förorten.
Även betong och asfalt kan vara vacker när solen skiner, det kan vara bra för er landsortsbor att veta.
Man tager vad man haver som den utflyttade fjällbackaflickan sa.

tisdag 26 oktober 2010

När sonen var liten, fyra år ungefär

började vi att skriva i en bok som sonen döpte till "bästa med dagen-boken".
En liten stund före han skulle somna, efter den obligatoriska sagan, kom boken fram och så fick han berätta om vad det var som hade varit allra bästa med hans dag.
Han pratade och jag skrev.

Vill vi att våra barn ska berätta om sin dag istället för att svara "vet inte" eller "kommer inte ihåg", så fråga dem om vad som var roligast på dagis/skolan eller hos kompisen idag.
"Vad har du gjort idag" är alldeles för diffust. "Roligt" är är däremot specifikt och kul att få dela med sig av.

Ni kommer att få svar, jag lovar.

Jag vet inte hur jag fick idén till "Bästa med dagen-boken", men min tanke var i alla fall att om man får tänka på bra saker innan man somnar så gör man det så mycket skönare.
Att skriva ned det gjorde att vi ibland kunde ta fram boken och prata om roliga minnen.

Nu gäller det inte bara barn, samma effekt har de dagböcker som jag ber mina klienter skriva.
En påminnelse om det vi har att vara tacksamma för är en väldigt bra huvudkudde.

Brynäs ligger under med 5-1 mot SSK

Jag har inga kommentarer till det överhuvudtaget.

Längst upp på näsan,

där mina glasögon normalt är placerade, är jag öm som tusan idag.
Jag försöker minnas om jag fick en snyting igår men kommer inte ihåg någon sådan.
Att placera glasögonen på det ondaste är inte att tänka på.
Tur att jag har en nästipp.

Jag har just varit och hämtat sonen som egentligen skulle till gymmet.
Dit kom han aldrig. Han landade istället fem kilometer därifrån med den buss som normalt sett brukar stanna utanför gymdörren.
Om chauffören hade fått fnatt eller om han tog bussen just vid någon tidsomläggning förtäljer inte historien.

Jag gav honom det moderliga tipset att fråga nästa gång.

I gårdagens Goodie bag

fanns den här med.






När jag ville ge burken till den som satt bredvid, eftersom jag inte har något badkar, undrade han om jag inte tyckte om sylt.

Jag hoppas att det var fler än jag som läste ordentligt på locket, annars smakar nog frukostgröten lite äckligt.

De är rätt många, de som hävdar

att otrohet har med relationen att göra.
I den här artikeln om en ny otrohetskontaktsajt görs samma slutsatser;
är man lycklig i sitt förhållande är man inte otrogen.

Tänk att jag tror inte ett skit på det.
Jag tror på att om man är lycklig i sitt förhållande till sig själv är man inte otrogen.
En otrohet handlar inte om någon annan än en själv, för är relationen till någon annan ett problem gör man någonting åt just den.

En otrohet är något utanför den allians som är en relation, och det är aldrig någonsin partnerns "fel" att den andra väljer att vara otrogen, hur olycklig relationen än är.
A-L-D-R-I-G.

Vi är båda ansvariga för vad som händer I relationen, aldrig för det som händer utanför.
Punkt.

Om ni undrar hur varmt det är på min balkong




I min egenhändigt målade byrå, tillverkad av min morfar, ligger resterna av sommaren, dvs elgrillen.
Förhoppningsvis klarar den sig över vintern.



Ser ni skyddspappret i botten av lådan?
Det la min mormor dit när hon använde byrån för en evighet sedan.
Jag tänker inte ta bort det, det är fiffigt som tusan när man numera hittar en grill i lådan.

Har just gjort en intervju med Expressen,

tror att den kommer i måndagstidningen.

Temat är sexmissbruk och det kan vi aldrig prata för mycket om, i alla fall inte om ni frågar mig och många av mina kamrater...
Något helt annat:
Det här är min liljor, som tack vare doften har balkongen som hemvist.
En vecka senare är de fortfarande urtjusiga.
Det var smått genialt att ställa dem där, eller hur?


Gäsp

Jag vaknar långsamt idag och det är alldeles som det ska vara eftersom jag är semi-ledig. Lite jobb blir det eftersom jag ska göra en intevju och diverse småpyssel, däremot ska jag inte träffa några klienter.

Förhoppningsvis kan jag ägna en stund åt att leta efter min favorit sedan 100 år, en blå slinkiga tröja som jag har tappat bort.
Igår tog jag därför ner alla tröjor som jag la undan efter sommaren eftersom jag trodde att den kanske låg bland dem, men icke.
Nu ligger de tröjorna huller om buller på min säng.
För att får tillbaka dem till platsen de kom ifrån krävs en stege, 167 centimeter Åsa räcker inte till översta hyllan.

Har jag inte jobb så skaffar jag mig...

måndag 25 oktober 2010

En härlig kväll med 4Good

och kom hem nöjd, glad och inspirerad.

Mia och Morgan känner ni till och kanske även retorikexperten Elaine Bergqvist som jag tidigare har pratat om här.
Just hon avslutade föreläsningskvällen med tips och trix om vilka budskap vi kan sända med våra kläder, röster och gester.
Vi fick börja med att tala om för den som satt bredvid oss vad vi trodde om hennes politiska tillhörighet och musiksmak, eftersom vi förutsätter en himla massa så fort vi träffar nya människor. Behöver jag säga att de flesta hade helt fel?

Samma granne hade vi tidigare - under Mias föreläsning - hissat genom att peppra henne full med positiva kommentarer samtidigt som hon med armarna i luften skrek "Ja, hurra, mer" och puttade in allt gott hon fick höra på sitt eget självkänslekonto.

Morgan Alling berättade om en 19-år lång arbetsrelation som tog slut när han fick nog av att anpassa sig till någon annan.
Tänkvärt.

Vimmelmamman Lotta Grey, vars blogg jag följer, var där och berättade om sin sjukdom och hur hon har valt att hantera den.
Oerhört berörande.

Och nu bilder på kändisar:




Morgan Alling när han signerar en bok till min väninna i pausen.



Mia Törnblom signerar en till mig.
Så där ja.
Det var måndag.
4 dagar kvar på den här veckan.
I morgon sovmorgon och sedan en intervju.
God natt.

Efter att ha tryckt i mig en burk Chili con carne

(varför heter det inte Carne con chili?) så är jag redo för eftermiddagen. Inga fler klienter idag, däremot ska jag ringa in en offert till ett företag som jag ska åka till och ha klienter.
Bra idé.
Jag kommer gärna till ert företag också om ni/de vill satsa på coaching för sina medarbetare.
Många företag erbjuder sina anställda både yoga och massage men att insidan också behöver kontinuerlig gympa glöms lite emellanåt.

Förövrigt ska jag besvara mail och piffa till mig inför kvällens 4-good event som börjar med en middag kl 17, innan Törnblom och gänget drar igång 18.30.

Det är en bra måndag i förorten.

Kolla, kolla

förra veckans biografiförsäljning hos Bokus. Högerkolumnen. Klicka här.

Då var det dags igen,

och jag attackerar måndagen som om den vore en inbrottstjuv.
Hårt och rakt på.

"Alla älskar Federer", hävdar Arne på 4;an just nu.
Tja, nä, helt ärligt så är inte det vad jag känner i alla fall.
Jag har nog aldrig älskat en idrottare och tennis har jag inte uppskattat sedan Björn Borgs baslinjespel.

Det är dock kul att höra med vilken passion sportreportrarna pratar om sina idoler och jag funderar på vem jag pratar om lika uppskattande?
Mina här namnlösa klienter möjligtvis.
De är hjältar på riktigt.

Resan de gör skulle kunna jämföras med om Federer hade snört på sig ett par skridskor och tagit sig till NHL.

Det du, Arne Hegerfors.

söndag 24 oktober 2010

Nymålade naglar.

Disk och damm är avklarat.

Ser på Law & Order, special victims unit, och hoppsan, där dök Lena Olin upp.
Jag ska se resten från sängen.
I morgon är det måndag.
Tjoho.

Lamporna är tända

här hos mig och ändå är det en vecka av sommartid kvar.
Jag hade tänkt att svepa över mina hyllor med en dammtrasa men när det är så här mörkt syns det inte ändå och då kan jag lika gärna låta bli.
Däremot kan jag inte strunta i att skicka fakturor så det är vad jag kommer att ägna närmaste timman åt.

Nu vill jag gärna höra era åsikter om korta kjolar.
Är det okej på en dam i min ålder, om man har tjocka strumpor och stövlar till?
Hittade min skitfräna mörkbruna mockakjol och det är väl synd att den bara ligger där och ser snygg ut...

Jag är rätt trött på

gnäll och skitsnack.
Den är si, den gör så, å fy, å blä å vilken idot, å den då, å hon är, å han är och så fortsätter det på bloggar, forum, i tv-program och i det vanliga livet.

Idag på Robinson ligger ett gäng i badet och snackar skit om en lagmedlem vars pigghet tydligen inte passar dem alls.
Nu är det programmet upplagt på det viset, men visst speglar det bara det allmänna - och accepterade - gnällandet?
Är det inte medtrafikanter (eller kanse mottrafikanter) så är det grannar, arbetskamrater, skådespelare, kändisar, tv-program, böcker, filmer eller familjemedlemmar som det klagas på.

Jag tänker slå dövörat till när jag nu ska gå och handla, det är ett bra knep för att behålla min egen energi.

I morgon ska jag till Rival med ett gäng gnällfria personer och lyssna på det det här.

Hur perfekt är du?

Tänk om det är så att gäster som kommer på besök är mer intresserad av att du är skön och avslappnad än om ditt hem - och du själv och din familj - är i perfekt skick?

Många av oss jobbar ihjäl oss innan vi får gäster, så till den milda grad att vi kanske gör oss ovän med resten av familjen för att vi blir så stressade.
Andra har det så perfekt hemma att de är svåra att bjuda tillbaka, eftersom vi inte tror att vi och vårt hem duger.

Jag har hittills aldrig gått från ett hem med känslan av att det var väldigt välstädat, tvärtom tar jag med mig värmen, samtalen och känslan av att vara välkommen.

Emellanåt kanske vi ska fråga oss vad som egentligen är viktigt för våra gäster.

lördag 23 oktober 2010

En charmig historia



"Pappa på burk" på svenska.
Sonen som kom ur burken är underbar och filmen är helt okej.

En film jag gärna skulle vilja se är "En sorts kärlek", som bygger på holländaren Ray Kluuns sanna berättelse.
I korthet handlar den om Rays till synes totalt oempatiska liv och leverne med mängder av kvinnor och droger när hans fru bli diagnostiserad med cancer.

Boken är mycket väl värd att läsas, och som sagt, jag vill gärna se filmen.


Dubbdäcken sitter nu på forden

Inte för att jag kör den särskilt ofta, men när jag väl är på vägen är det ju bra om jag håller mig där.
Senast jag tankade var när jag skjutsade sonen till Skavsta för fyra veckor sedan och då fyllde jag inte ens tanken, vilket väl beskriver bra hur mycket jag inte kör.

Idag ska jag på bio i stan.
Det är egentligen helt värdelöst om man har bil med sig, men idag får jag skjuts och då är det en helt annan femma.
Sonen laddar för party ikväll och hans mamma går på eftermiddagsbio.
Det är rätt betecknande för livet hos Hellbergs.

Skriftlig kommunikation

kan vara lite tricky, därav det frekventa användandet av smajlisar antar jag.
I alla fall är det så i vår familj.
Att bara skriva okej är inte okej om inte okejet återföljs av ett smalj...
Okej låter nämligen argt.
Detta enligt sonen, som dessutom känner att om man sätter en punkt efter okejet så är man skitförbannad.

Så, kan vänliga avsikter bara uttryckas med smajlisar numera?
Har vi glömt hur man skriver utan en sådan?

Kan läsaren tro att vi tror oss vara lite förmer, hånfulla och cyniska, trots att vi kanske inte alls avsåg att vara det, och har vi helt enkelt förlorat vår förmåga att uttrycka oss tack vare den snabba kommunikationen som mail, sms och bloggar innebär?

Hurra,

jag hittade mina handskar.

De låg bland kattmatsburkar och torrfoder i påsen jag packade i djuraffären häromdagen, och alltså inte där jag också letade; i kylskåpet, i frysen, bland kastruller eller i toalettskåpet.
Skönt.
Borttappade handskar är inget ovanligt problem och hittills har de alltid legat där jag la dem sist.
Oftast gäller det bara att komma på var det var...

Lördag.
Jag kickar igång den med att tvätta.
Jätteroligt.

fredag 22 oktober 2010

Fredagkväll

och i Stockholmsförorten Farsta är det väl synd att säga att det svänger.
Tvärtom skulle man kunna säga att det är fridfullt.
Hellbergs är planlösa och det passar mig alldeles förträffligt just idag.
Sonen ska på party i morgon, så han verkar också rätt nöjd med att vara hemma med mamsen.

Det troliga är dock att vi inte ses på hela kvällen, om nu inte jag skulle komma på idén att knacka på dörren till hans rum och bjuda in mig själv.
Hittills har jag alltid blivit insläppt, om han inte har varit upptagen med någon onlinematch och har en mick inkopplad.
Att jag då kommer in och hojtar uppmuntrande, eller dansar lite för att han ska se att det forfarande är liv i morsan, är inte särskilt populärt.
Själv tycker jag att 80-tals takterna sitter i.
Café Opera, mitt andra (kanske första) vardagrum på det årtiondet, fyller 30 i dagarna.

Det rimliga borde förstås att vara med på festen för att visa var de gamla skåpen står.

Bokus har ett erbjudande på pocket,

köp två för 49:-

Ett lysande tillfälle att köpa två Casanovas kvinna, Caroline Engwalls "14 år till salu" eller kanske Jo Nesbös "Kackerlackorna ".
Klicka här.

Japp, nu fick jag så att jag teg.

Förorten är kritvit och än är det inte över. Förhoppningsvis kan jag ta mig en mil österut i eftermiddag då jag ska få hjälp med att byta till vinterdäck.

Det ryktas om att vissa butikskedjor redan har plockat fram julpyntet och här vill jag gärna komma med några ap, ap, ap eftersom det enligt undertecknad är förbjudet med sådant innan 15 november, och i hemmet betydligt senare än så.

Redan förra året listade jag hur allt det där ska gå till och lite senare i höst kommer jag återigen att tala om hur det ska vara.
Först måste höststormarna bedarra.

Nu öppnar mitt kontor.
Kör försiktigt ni som inte har ett sådant hemma eller är på väg till mitt.

torsdag 21 oktober 2010

(3)

Han tränade mot en garageport.
Sådana finns det gott om i förorten.

Frågan är var jag la racketen?

Hybris (2)

"Överdriven självuppskattning eller fel uppfattning om individens plats i världsordningen, storhetsvansinne"

Tja, varför inte?

Dagens Babel handlade till stor del om de enorma framgångar som nordiska författare röner utomlands just nu.
I alla fall landar de förskott med väldigt många nollor, det är det som är framgången.
Försäljningsmässigt kan det alltså gå åt skogen även för framgångsrika författare.

Nu menar inte jag att dessa författare har hybris, eftersom det inte är de som bestämmer vilka summor de ska få, det är jag som som hyperventilerar och funderar på hur svårt det egentligen kan vara?

Lägg mig.
Jag måste ju vara tokslut.

Jag läste att programledarna för Go´Kväll

har sagt upp sig för andra äventyr och att man nu söker nya personer som kan leda programmet.
I vanlig ordning är det ingen som har ringt mig, men mellan dig och mig kan jag berätta att det är ett program som skulle passa mig alldeles utmärkt att leda.
Om jag sedan skulle passa programmet är naturligtvis en annan femma.
Jag har tid att göra ett programledartest, det är bara för Svt att höra av sig.

HybrisÅsa byter snabbt ämne.
Det snöar i norra Bohuslän.
Min mamma vet att jag är intresserad av sådan information.

Alla som har sett snö de senaste dagarna, upp med en hand i kommentarfältet.

Jag har oerhört lätt för

att gråta, enda gången det inte kommer några tårar är när det gäller mig själv.

Nu har nog de flesta tårar på sätt och vis med mig själv att göra; i någon slags igenkänning, empati eller längtan, men vad jag vill komma fram till är att vi människor kan vara i djup sorg utan att vi för den skull gråter.

Jag tänker på det när jag hör titeln på Emma Jangestigs/Magnus Wennerholms bok "Varför gråter inte Emma".





Sorg följer inga mönster, den är djupt personlig, och hur den visar sig är oerhört olika.
Jag själv visade/dolde min med ett leende och en mager kropp, det är bara en av många varianter.
Hur Emmas sorg visade sig efter att ha förlorat sina två barn vet jag inte, jag vet mer när jag har läst boken.

Frisk luft

Mina liljor verkar trivas alldeles utmärkt på min balkong, trots kylan.
Frågan är hur jag kommer att trivas när jag nu ska kliva iväg för att se till att ett barn, en katt och en vuxen ska få den mat de behöver under dagen.

Men först ska jag titta klart på Malous program som idag handlar om hemlöshet och till viss del alkoholism.
En brittisk före detta stjärnreporter från BBC, Ed Mitchell, berättar om hur han hamnade på en parkbänk efter att ha supit bort precis allt.
Han hade turen att få hjälp och ettusen nyktra dagar senare har han skrivit en bok (vet ej om den finns i svensk översättning) om sin erfarenhet.
Inte en enda gång under intervjun skyller han sitt liv på någon annan. Ingen bitterhet och inga ursäkter.

Det är nyktert.

Var är min snö?

Årets första snöfall är en stor sak för mig och när två meteorologer säger samma sak - snö i Stockholm - så förväntar jag mig faktiskt resultat.

onsdag 20 oktober 2010

Japp,

att hormonerna fungerar som de ska står helt klart efter tappibacken både igår och idag.

Igår tappade jag en spegel som man kan se varenda pormask i, och den borde jag förstås ha hivat för länge sedan.
Nu skötte det sig själv kan man säga.
Dagens golvskörd bestod av ett paket müsli; "Axa frukt" som information till dig med ett osedvanligt intresse för varumärken. Gör sig, by the way, utmärkt med filmjölk. Gärna med jordgubbssmak. Inte Valios, det ska vara Arlas.

Men jag är nöjd och glad för ännu ett bevis för att jag inte har inträtt i någon form av klimakterie.
Det känns fint.
Än är jag ung och lovande.
Tjollahopptjollahej.

Att ge feedback

är en konst, i alla fall om den ska vara effektfull för den som får den.
Under min utbildning har vi tränat oerhört mycket på det.
Det är nämligen en hårfin gräns mellan att hjälpa någon att växa och att få den att tippa åt andra hållet.

De flesta av oss kör med MENtaktiken.
"Det här är toppen, men det här var inte lika bra..."
En betydligt bättre formulering är;
"det här är toppen, och vad tror du skulle hända om du utvecklade den här sidan lite mer?"

Att leta rätt (i motsats till fel) är alltid en fördel.
Rätt föder rätt, det är i alla fall min övertygelse.
Med barn i hemmet har man vunnit massor om man i tidiga år har kunnat säga
"tusen tack för hjälpen" (även om det är sådant som det är självklart att de ska göra),
"vad fin du är",
"du är en härlig människa att umgås med",
"bra jobbat",
"tack för att du passade tiden",
"jag tycker om dig",
"vilken fin kompis du var när du..."

Det betyder inte att man inte ska bli förbannad när det krävs, men man får inte glömma motsatsen.

Jag har försökt att tänka till på

om det finns någon anhörig till en sex & kärleksmissbrukare som har lust att ställa upp med namn och bild i en tidning (efter en fråga från en kvälltidning, de är väl trött på min nuna...) men jag vet ingen.
Är det någon av er som känner sig manad och tillräckligt tillfrisknad (viktigt som tusan för er egen skull ) så hör av er till mig så kan jag förmedla en kontakt.

info@hellbergcoaching.se

Ni är väldigt snälla som inte frågar mig

hur det går med den nya bokidén, det går nämligen ingenstans.
Maken till fantasilös människa får man leta efter, att jag får ihop blogginlägg är ett under.
Jag är inte i den delen av hjärnan just nu och det är ingen större idé att försöka koppla på något som inte finns.

Tror ni att det hjälper med lite filmjölk?

God morgon.

Jag fick ett fång liljor efter min föreläsning och de doftar oerhört starkt, alltså får de stå på balkongen på byrån framför fönstret. Då ser det nästan ut som om de står inne.
Bra tänkt, Hellberg.

Nytt ämne: Snö.
Idag ska den komma, den där första, blöta och trafikstörande varianten.
Nu vet jag inte om någon av er gissade på 20 oktober, jag ska kolla det senare.

Nytt ämne 2: Speed.
Måste duscha, diska, dammsuga och svabba av toan.
Den första klienten kommer om en halvtimma (!)

tisdag 19 oktober 2010

Jag kikar in och föreslår att min son

ska se den lilla filmen "tryggare kan ingen vara" som går på ettan nu och som handlar om en sons kärlek till sin mamma.

"Stäng dörren, jag spelar!"

Stäng dörren?
Pyttsan. Jag mailar honom länken istället.

Två av mina gamla flygvärdinnevänner

var på föreläsningen igår och tack och lov fyller en av dem år om sisådär en vecka vilket gör att vi snart ses igen.

Jag har haft turen och förmånen att ha några få, men fantastiska, vänner. De har lärt mig mer om människor och relationer än vad någon bok eller professionell människokännare någonsin har kunnat göra.
De har på så oändligt många sätt hjälpt mig att växa som människa.

Som 50 plusare är de häftigare än någonsin trots att en av dem påstod - samtidigt som hon himlade med ögonen - att närminnet inte längre är vad det en gång var.
Detta sagt av kvinnan som utan problem kan återberätta ett tre timmar långt samtal i detalj - och samtidigt leverera en knisvskarp analys av detsamma...

Den andra vännen, som kom i en knallröd kappa och med glittriga mörkbruna ögon, går sitt livs största kamp just nu när hon har fått ett återfall i sin bröstcancer med metastaser i skelettet.
Av de cellgifter hon får just nu syntes inte ett spår, inte heller av den dubbelsidiga lunginflammation som gjorde att hon fick skjuta upp sin behandling och kämpa för sitt liv under senare delen av våren.

Mina vänner har många egna kamper att hantera och de gör det med värdighet, humor och enorm respekt för det liv som de har fått att hantera.

Det är stort.
Oerhört stort.

Min coach och jag

har nu grundligt gått igenom mina hyss och vilka de är kommer jag inte att berätta, för om (NÄR) ni kommer och ser en av mina föreläsningar vill jag inte att ni ska fastna i letandet efter dem...

Enligt coachen är det dock ingenting som stör alls och det var ju skönt att höra.
Jag bör dock dricka mer vatten än jag gör under mina 2 1/2 timma, eftersom jag har lätt för att bli torr i munnen efter 100 år av tuggummituggande.
Ungefär så.

Ur dagens mailskörd:

"Ville bara säga att det var ett fantastiskt föredrag du höll igår, man var så nära tårar och skratt, det verkligen berörde.Tack för en toppen kväll !!!"

"Kändes kanon att få komma iväg och lyssna på dig igen"

"tack så mycket för en tänkvärd, inspirerande och känslosam föreläsning igår – fasen, ibland trodde jag att du pratade om mig"

Såna här fina mail gör mig så innerligt glad!

This very busy coach

ska träffa sin egen coach idag.
En strålande planering eftersom hon var på min förläsning igår och kan ge feedback på mina hyss.
Föreläsningshyss är det vi gör omedvetet; pillar oss i örat, rättar till kläder (gjorde jag igår), knäpper med penna och annat smått och gott.
Feedback är superviktigt, och allt från röst till gester spelar stor roll för publiken och deras upplevelse.

Redan nu har vi planerat en ny föreläsning 2 dec och jag kommer till dess att vrida temat något. Inte så mycket Casanovas Kvinna utan mer fokus på jaget och den härliga självkärleken.

måndag 18 oktober 2010

Idag gjorde jag pyttelite

blonda slingor eftersom jag fick en mer naturlig hårfärg senast.
Naturlig, pyttsan.
För mig är blond naturligt.
Nu har jag stänk av det igen, om än inte lika mycket som tidigare.

I övrigt står jag på laddning inför kvällens föreläsning, en laddning som går inifrån och ut, vilket betyder att just nu är jag inte så värst pratsam.
Det puttrar på insidan och vad som kommer ut återstår att se; grovplanen är klar förstås men finliret hänger också på vilka som kommer.

Det ska bli kul som tusan.

Måndag förmiddag

och coachen har full fart på rumpan. Den ska strax få vila eftersom det är en klient på ingång, men först måste jag tända ljus, få in lite fräsch - tillika buskall - luft i lägenheten och se till att alla skor är bortplockade.

Efter lunch är jag ledig eftersom jag ska föreläsa i kväll.
En lysande planering om ni frågar mig.

Visst är måndagar härliga?

söndag 17 oktober 2010

Fyrans text-TV

"Kön till organtransplantation växer".

Sånt tycker jag är kul en söndag.

Den här gången tänkte jag

faktiskt hålla fingrarna i styr när jag har målat naglarna. Inte en enda liten repa ska finnas när de väl har torkat någon gång senare i kväll.
  • inga toabesök
  • inga telefonsamtal
  • ingen blogg
  • ingen får hjälp med något
  • katten får kräkas när naglarna har torkat

Det ska nog funka.

Jag har ett nästan vuxet barn, typ en butler.

Hur svårt kan det vara?

Fyra platser kvar

till morgondagens föreläsning.
Klicka här om du också vill gå.

Det blir relativt litet och informellt, precis så som jag vill ha det.
Varmt, varmt välkommen!

Jag klarar varken ettans dansbandskamp

eller fyrans dansfeber, däremot har jag ingenting emot Pretty Woman för femtiosjunde gången.
När Richard Gere skakar på huvudet och säger "impossible relationships" gör jag det också eftersom jag vid det här laget kan replikerna.

Nu såg jag bara delar av den igår eftersom min favorit Pierce Brosnan dök upp efter dansandet.
Vissa människor gör sig helt enkelt väldigt bra på film.


Inför morgondagens föreläsning

funderar jag på de skepnader jag har använt mig av genom åren och som ofta visualiserade genom kläder, makeup och attityd.
"Mjuk som en kattunge eller rappkäftad, välj vem du gillar mest. Gillar du båda funkar det med".

Den skotsrutiga flanellpyjamas som jag hittade på en av mina hyllor häromdagen är bara jag.
Egentligen borde jag ha på mig den när jag ska föreläsa.
Den, barfota och inget smink.

Inte för att jag gömmer mig idag, och jag hoppas att äktheten lyser igenom även om jag skippar pyjamasidén, men håll med om att om man helt och hållet skalar bort det yttre så blir det en annan närhet mellan föreläsare och publik?

Jag

vaknar av att en solestråle lägger sig på kudden precis bredvid mitt öga.
Det är Misse som har bestämt sig för att jag har sovit klart.
Hade han kunnat vifta på svansen hade han gjort det, istället lägger han en av sina tassar i mitt ansikte och puttar till.
När det väl är liv i tanten skuttar han ur sängen och sätter av det allra snabbaste han kan för att komma först till toaletten.

Jag har hittills aldrig gjort ett toabesök utan att han har varit med. Oftast hinner jag släppa honom in och ut tre gånger innan jag är klar med mina bestyr eftersom han varken gillar att vara inne- eller utestängd, och jag föredrar att ha dörren stängd.
The same procedure every day.
Vi kan varandra efter 11 år.

Det känns rätt tryggt faktiskt.

lördag 16 oktober 2010

Min vän E

ringde och tipsade om Biff Rydberg när hon hade läst om min vånda inför att tillaga oxfilén jag fick häromdagen, och inte i ett samtal utan hon rabblade istället snällt upp allt jag behövde göra på min telefonsvarare.

Hon är min före detta chef och henne måste jag ju lyda, så idag har jag tillagat just Biff Rydberg vilket jag nog inte har ätit på kanske fem år.

Jag är så mätt att jag nog måste lägga mig i soffan och se en film med Michael Douglas där han är destruktiv och otrogen mot sin fru.

Jag borde verkligen ägna mig åt andra saker...

När jag rensade i veckan

hittade jag en hel del "men oj, vad bra att jag har en sån och en sån", och nu har jag tvättat alla dem.
Efter inköpet av höstens bästa plagg, en slinkig enkel underklänning, kan jag ha allt det som jag tidigare har tyckt ha fastnat och krupit upp på kroppen och som jag har lagt på hyllan för att de inte har suttit bra; som en till exempel en del tunikor och finstickade långa tröjor.
Bra tänkt av mig, va?

Klockan är ett och tvätten och en promenad med sonen är avklarade.
Det här verkar bli en bra dag.

Har ni sett BBC-serien "Life" på Svt?

Så häftig

I torsdagen avsnitt fick man följa några fåglar, Brun Lövsångsfågel, som under lång tid byggde "verandor" som de sedan bjöd in sina brudar till, eller rättare sagt en brud.
Hon flaxade runt bland de fantastiskt dekorerade verandorna för att hitta den som hon fann tjusigast och vann gjorde fågelkillen som hade dekorerat med flest röda blommor.
Som belöning fick han en snabbis på 4 sekunder och sedan flög hon vidare och därmed hade verandabygget hade spelat ut sin roll.

Klicka här.
Dra fram till 39 min om ni inte vill se hela.

fredag 15 oktober 2010

Har just varit i sonens rum och diggat

den här.
Nu är det inget som helst fel på våra Idoler, men den här ligan kan sjunga på riktigt.
Vrid upp volymen och öppna bilden i helläge.

Någon har googlat

på Kalle Anka coach och kommit hit.
Det tycker jag är kul.
Haha.

Det pratas piller hos Dr Phil

Jag har ingen erfarenthet av tablettmissbrukare, varken privat eller genom mitt arbete, inte heller av deras anhöriga.

Däremot fick jag själv någon form av piller när jag opererade bort min livmoder, en speciell sort eftersom jag kräktes av den första och mådde uruselt av sövningen.
Anyway, efter femte pillerdagen längtade jag så oerhört efter tabletterna att jag blev rädd. Jag såg på burken och visste att det var två timmar kvar till jag fick ta nästa och försökte räkna ut vad som skulle hända om jag tog en ändå.
När jag förstod att det var ett sug jag kände slutade jag ta dem och den nedtrappning som jag egentligen skulle använda mig av struntade jag i, det fick duga med alvedon.

Att ungdomar blandar alkohol med piller är vanligt idag; vissa piller tar bort den negativa effekten av alkoholen så att man piggnar till istället för att däcka.

Ozzy Osbournes dotter berättade hos Dr Phil hur utanför hon kände sig när hon kom till USA som 15-åring; hon var tjock, hade en konstig dialekt och inga vänner.
Det första pillret tog bort allt det där och helt plötsligt kände hon sig som hon var precis lika bra som alla andra...

En livsfarlig quick fix.

Klar

för idag och tänker nu gå in i någon slags fredagskoma, en väldigt välförtjänt sådan faktiskt.
Inte för att jag har jobbat halvt ihjäl mig, det behöver man inte göra för att förtjäna att inte göra någonting.

Det räcker med att man är snäll.

Och lite trött.
(Det kan också vara bra att skaffa sig en självgående tonåring, eller varför inte en självgående man?).

Vips har man skaffat sig ett utmärkt underlag för ett komaläge. För att understryka det kan man äta mat från Mac Donalds, och efter en tupplur lite nötter från Estrella.

(Egentligen skulle jag kunna öppna munnen och trycka in en 200 grams kaka med schweizernöt, men det är ju förbjudet här ett tag till så nötterna ur kakan är helt och hållet ett substitut för det jag egentligen vill ha).

Fredag

och jag måste rusa till skolan med en kvarglömd skolväska.
Nej, förresten, det måste jag inte alls. Jag vill för att jag har tid mellan två klienter.
När jag ber sonen om hjälp får jag alltid det utan knorr och jag försöker vara lika generös tillbaka.

Hur har ni det i stugorna?
Några wild & crazyplaner för helgen?
Jag lider av stor brist på glitter och glamour och vill veta allt om storslagna fester, nyinköpta skor och slottsvistelser.

torsdag 14 oktober 2010

Jag har aldrig förstått

charmen med Håkan Hellström.
Nu är ni många andra som har gjort det så jag tror inte att han blir särskilt sur på mig för det.

Coach Hellberg vill ha lite mer frejdlig musik, gärna lite stampa takten och rumpsväng.
Sonen, som just kom hem från gymmet, hade sett damer i min ålder svänga runt på Zumbaklasser och föreslog att det kanske skulle vara något för mig.

En snabb titt på youtube visar att det skulle det inte alls det. Jag skulle klara stegsekvenserna lika bra som den smala unga tjejen i gröna byxor i mitten av bilden.

Liz har meddelat att det snöar på Nordpolen

och jag tänkte att vi skulle ha en liten tävling om när första snön faller i Stockholm (ja, eftersom jag bor där).

Jag gissar på 10;e november.
Din tur!

Vi människor är väldigt olika,

det är lätt att glömma bort det när vi hystar iväg råd hit och dit.
Råd som vi själva skulle följa men som kanske inte alls passar någon annan.

Andra människor tänker, känner och gör inte som jag; det kan vara bra att tänka på.

Stefan Einhorn säger det bäst: Behandla andra som de vill bli behandlade ( i motsats till det mer vanliga "behandla andra som du själv vill bli behandlad").

Liz och Malin W

Jag vill ha en väderrapport från norr!

Jag har många gamla fina damer

i mitt hus.

Egentligen skulle jag behöva prata med en av dem om hennes balkongvattning, men jag har inte hjärta att säga till henne att flytta på sina fina blommor.
Det blomvatten som rinner från henne ner över min inglasning överlåter jag åt föreningen att ta hand om. Ett allmänt litet upprop att tänka på att inte vattna blommorna över glipan till balkongen under är så himla mycket trevligare än ett "du där!"

Säkert är det fler än jag som har dylika randiga balkongfönster:



Gårdagens

pilates har idag gett mig träningsvärk (det gör å andra sidan en promenad också.)

Jag gillar dock att magen signalerar att den har rört på sig, det är också just det som gör att jag kommer att göra det igen.
Det måste vara rullandet upp från liggande till sittande (skitsvårt eftersom jag har en svanskota i vägen) som tog just där.


Det är svårt att tro att den här kroppen gjorde handvolter och annat vigt en gång i tiden.
Idag blir jag snurrig av att tänka på en vanlig kullebytta.
Skulle jag få en plint framför mig skulle jag fastna redan i upphoppet.




Bild lånad av Motala gk

onsdag 13 oktober 2010

I väntan på Grey´s Anatomy

konstaterar jag att jag fortfarande kan förvåna mig själv.
Dagens pastasås bestående av kyckling, lök, bacon, ketchup (i brist på tomatpuré), vispgrädde och Creme Fraiche var faktiskt riktigt god. Två par förvånade ögonbryn kan inte ha fel.

För att tillaga den gigantiska oxfilé som hängde på dörrhandtaget i förmiddags (sånt kan bara hända i Farsta) behövs självförtroende, alltså peppar jag mig genom lite affirmationer:

Jag är okej, jag kan krydda.
Tänk fläskfilé, jag klarar det.
Kokböcker är jättebra, kokböcker är jättebra.
Jag duger även om jag lyckas sabotera 1 1/2 kilo oxfilé.

Så. Nu kan doktorn komma.

Jaha,

här skulle jag komma med lite upphissande kommentarer på era bloggerbloggar men det gick mindre bra idag... igen.

Ni får istället välja någon av dessa kommentarer som passar bra till det ni just har skrivit.

Möla på!
Heja!
Hurra, vad bra!
Kul!
Fint som snus!
Haha, vad roligt!
Du klarar det!
Så klart det blir en bok!
Jag med!
Å, vad söt!
Bra jobbat!
Mm, vad gott!

Minnesgoda läsare

kanske har ett svagt minne av att jag för all evighets sedan köpte en pilates dvd för att jag tänkte ägna mig åt så kallad hemträning
Har ni glömt det så är det inte så konstigt, det hade jag också gjort.

Just innan dagens promenad kom jag att tänka på den där, och vips hade jag bytt ut den friska luften mot rullande av rygg, andas ut och in på rätt ställe och fokusera på att ha en påhittad bägare mitt på den till 30% spända magen (?).

Jag har en svag aning om att jag köpte den där för att det skulle vara lätt träning.
Lätt?
Det är konstigt, men efter 48 år har jag fortfarande inte lärt mig att vad än alla än säger så är träning aldrig är lätt.
Det är alltid svett och någon slags värk efteråt. Den här gången huvudvärk, ryggvärk och vanlig frustrationsvärk.

Jag kan ha gjort fel och rullat en kota som inte skulle rullas, eller så var det det där med andningen eller om jag kanske inte på riktigt kände gummibandet som skulle dra ut min fina kropp.
Kan ni hålla reda på när ni ska andas ut eller in?
Det blir för mycket information på en gång att "andas in samtidigt som du vrider ryggen men inte höften, åt höger".

Höger?
Redan där är jag borta.

Onsdag

En bra dag på alla sätt och vis.


Just ni sitter jag i draget från balkongen och inte är det i några varma fläktar direkt.
Eftersom jag är spöklikt blek tänker jag faktiskt ta en promenad.

Det är ju så uppfriskande och härligt när kylan biter till och dessutom är rosor på kinden himla fint på oss medelålders kvinnor.


tisdag 12 oktober 2010

Jag fnular på

hur jag ska ändra på min hemsida.
Vissa delar, som texter, kan jag fixa och ändra själv men i övrigt behöver jag hjälp av desigföretaget som gjorde den från början.
Som den ser ut idag verkar det som om jag enbart arbetar med otrohet och medberoende, men så är det inte och nu ett år efter att Casanovas Kvinna kom ut är det dags att utveckla sidan, utan att för den skull skrämma bort de som känner igen sig i den.

Jag skulle mer än gärna vilja coacha idrottsmän/kvinnor, mid-management eller HM´s butikspersonal.

Mitt första möte med någon form av coaching var i Sälen.
Jag var ung, nyanställd och till Tandådalen Skicenter kom det en man som höll någon form av "kundbemötandeutbildning" med oss och det var den roligaste kursen jag någonsina hade gått på.
Jag tyckte mannen var fantastisk. Han visste allt om människor och om service och jag beundrade honom enormt. Jag slängde mig entusiastisk in i alla övningar och lösningasfokuserad som jag är var det hur roligt som helst att lösa de uppgifter vi fick.

Jag vet inte vad som utlöste hans ilska den där gången, men helt plötsligt var charmen som bortblåst och den 30 år äldre mannen bad mig att hålla käften och lite till. Jag lämnade gråtande lokalen vi var i.

Han hade varit berusad och dagen efter bad han om ursäkt.

Det var för sent.
Jag deltog aldrig mer.
Jag satt på min stol utan glädje, utan entusiam och utan tillit.

Men jag lärde mig något av honom; människor lever inte alltid som de lär.
Det var en viktig läxa.

två äsch,

det var inte Christian vid grytorna idag och jag halverade min förra vinst och är nu nere på 75:-.

Strunt samma, här vilar inga sorger för sådana petitesser.
Här ska lagas mat; lövbiff och väldigt smörigt och lätt klumpigt potatismos.
Sonen stack till gymmet och jag måste säga att jag blev lite peppad av det. Som ni vet är jag usel på att ta hand om min fysik, men börjar känna en längtan efter både löpband och vikter.
Jag vet att min rygg blir bättre av träning och dessutom gillar jag när min mage inte putar ut.

Måsten är ingenting för mig, om jag inte gör om dem till vill.
Jag vill träna är så oändligt mycket mer inspirerande än måste.

De tre trisslotterna

inbringade 150:- som nu ska investeras i nya.
Det är mot miljonen som fortfarande står i fokus och vad kan stoppa mig en sådan här dag?

Nu ska jag ta mig en hälsosam promenad till mitt centrum och Konsum där de nya vinstlotterna återfinns (och en hel del mat men det är sekundärt just nu).
Jag måste säga att jag känner mig på ett rent strålande humör.

När jag kommer hem ska jag se på min kusin, födelsedagsbarnet Christian, som kockar på 4;ans förkväll men också tänka lite på mormor som begravdes för nio år sedan, just idag.
När jag träffade henne allra sista gången, två dagar innan hon dog, sa hon "jag vill nog dö nu".
Jag svarade att det var okej, att hon fick det om hon ville.
I alla år hade jag protesterat när hon pratade om att hon nog "inte skulle leva nästa jul", men den här gången var annorlunda för att hon var så gammal och sjuk.

Hon funderade lite, så plirade hon med ögonen och sa:"Men jag vill fortsätta leva också".

Hurra!

Det var inget farligt.
Tre provrör - 60 ml - mindre bröst senare känns det som nytt och är nu i samma storlek som nummer två.
Jag hade visserligen många små cystor även i andra bröstet, har man en har man ofta fler enligt läkaren, men dem gör man ingenting åt om de inte börjar växa.

Intresseklubben kan här få en anteckning på hur det hela gick till:

Först fick jag göra ännu en mammografi på andra bröstet, vilket gjorde mig lite nervös eftersom jag inte förstod varför och var rädd att det hade hittat någon skit där.
Därefter fick jag träffa läkaren som grundligt undersökte klumpen och resten av bröstet med ultraljud.
Det konstaterades att jag hade två cystor som låg på varandra och med ett nålstick som knappt kändes, kom hon åt båda.
Hon konstaterade att den första var väldigt, väldigt stor och att min äggstor-uppskattning var en underdrift, därav alla de provrör som fick fyllas med en grå/grön massa (yäck). Denna massa såg helt normal ut, och några tester på den görs inte.

Anyway, även andra bröstet fick sig en ordentlig ultraljudsundersökning innan jag fick göra ytterligare en mammografi på det då klumpfria bröstet eftersom cystan hade skymt eventuella andra förändring.

Jag fick papper på att jag är cancerfri, har köpt tre nya trisslotter och kommer resten av dagen att ägna mig åt att vara glad och väldigt tacksam.

Tusen tack för era tummar!

Idag är det bröstklumpsundersökning

och jag har sovit, men lätt...
Förhoppningsvis kommer jag hem med en tömt cysta så att jag slipper känna klumpen mer.

Praktiska Åsa funderar på vad jag ska ha på mig för kläder.

Jag antar att det är på och avklädning ett par gånger under mitt besök och att dra 300 tröjor över huvudet verkar dumt och onödigt, alltså tror jag att jag tar en av de fräna huvtröjor som sonen har växt ur. Den har dragkedja och under den behöver jag inte ha något annat än bh.
Just den här siktade jag in mig på som arvegods redan när han köpte den, så jag behöll den och en till under rensningen igår.
Resten, en sopsäck prima tröjor, går till bättre behövande.

Själv behöver jag tummar idag, från 10.15 ungefär.

måndag 11 oktober 2010

Det gick bra för den lilla pojken,

tack och lov.
Lilla plutten, jag såg när en polisman kom bärande på honom och överlämnade honom till mamman, så liten och med blöjrumpa...
Jag grät förstås, är inne i en lättrördperiod just nu tror jag.
Godhet, kärlek, barn, gamla, filmkyssar och musik, allt får tårarna att rinna.

Robert Gustavsson berörde mig häromdagen. Håll med om att just den är lite oväntad?

Nu har jag i alla fall snytit mig och ska måla lite naglar och förhoppningsvis klarar jag mig till lacket har torkat.
Pappersnäsdukar och nymålade naglar är en sådan himla dum kombination.

Det var en annan

temperatur ute idag märkte jag den korta promenaden till garaget.
Så mycket mer utomhus än så blir det inte för mig idag.

Inomhus ska jag sätta igång projekt" flytta kläder hit och dit".
Med de ynkliga utrymmen jag har är det en nödvändighet att organisera emellanåt.
Mina "bra att ha sedan 1989" hänger i källaren och där går det inte in en enda pinal till, alltså blir det till att ha återvinningscentralen i fokus.
Den rensningen är alltid värst.
Oåterkallelig.
Näst intill brutal i sin hänsynslöshet.
Bye, bye för små, stora, långa, korta och utslitna kläder.

Vi ses aldrig, aldrig mer.

Och vilken coach vann just 75 kronor på en trisslott?

Man kan säga att jag närmar mig miljonen med stormsteg.

Det är måndag och det betyder S-anon möte (för anhöriga och vänner till sex & kärleksmissbrukare) i Stockholm.
Se mer på www.slaa.se

Är du ensam och rädd för att gå till ditt första möte så maila mig, jag har kontakter som kan möta dig utanför lokalen. Info@hellbergcoaching.se
Själv går jag inte på dessa möten eftersom jag inte är anonym längre utan väljer möten där ingen känner igen mig, men vill understryka hur bra det är för vår egen tillfrisknade att träffa andra i samma situation.
Gå. Du kommer inte att ångra dig!

Nu har jag sopat kattsand

för andra gången idag.
Kornen är så stora att de lyser vita på golvet, och det vore förfärligt om någon klient skulle bli tvungen att kliva på ett. Det är illa nog att de måste kela med min katt som inte låter någon vara ifred.
Än så länge har jag inte haft någon som är katträdd, och skulle det vara så får de nog gå till en annan coach.
Katten är ju en del av mitt hushålle.

Dagens första coachsamtal har varit per telefon och jag tycker att det fungerar förvånatsvärt bra med tanke på att vi aldrig har setts innan vi börjar prata med varandra.

Dessutom slipper telefonklienterna alla vita små korn.
Bara en sån sak...

Eftersom jag trodde

att det var måndag redan när jag vaknade igår, så känns det som om jag har fått en extra helgdag.
Den var behövlig, men nu är jag laddad för kommande vecka som innehåller klienter, bröstklumpsundersökningar och lite annat smått och gott.

Jag säger som Olof Röhlander; varje dag ovan jord är en bra dag.

söndag 10 oktober 2010

Jag kan vara

Sveriges tröttaste människa.
Hade inga som helst problem med att somna vid halv ett i natt, trots att jag hade sovit två timmar fram till 19 .
I morse vaknade jag kl nio och nu är jag sömnig igen.
Jag är inte "sjuk-slut", bara väldigt sömnig.

Det är du jämt, säger sonen som fick fiskbullar i dillsås idag. Möjligvis hör maträtten ihop med det uttalandet...
När vi var i matbutiken tillsammans häromdagen pratade vi om fisk, och den enda rätt han kunde tänka sig var just fiskbullar.
Idag fick han det.
Klang och jubel uteblev helt kan vi väl säga.

Jag provar varianten med hummersås i morgon, det kanske var dillen det var fel på idag?

Fick en text av en klient...

" Fått en flaska I huvet, legat sövd på akuten.
Varit död I minuter, hela själen var bruten.
Blivit jagad av snuten, varit vilsen på djupet.
Jag har famlat I’mörker, men I dig såg jag ljuset.
Och för dig har jag låtsas, och dolt mina tårar.
Med dig blir jag mindre, som gubben I lådan.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig.

Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag, göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.

Blivit lämnad I staden, medan du gick och blunda.
Fick en känga mot magen, tills jag smakade gatan.
Ändå gick jag tillbaka, och jag måste va galen.
Som nyss blivit bedragen, och som tänkte på laget.

För jag tänkte på jag-et, och jag såg alla tecken.
Men jag ville va bättre, men då blev allting sämre.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig.
Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag, göradet tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Tusen gånger om.

Ställ oss båda på en våg, och snart så flyger du bland stjärnor.
Jag bär
tyngden utav rymden, ändå finns du I mitt hjärta.
Ta mitt skimmer, för jag brinner.
Du är blott en blek lanterna, jag har gjort det här så länge.
Jag kan lika väl fortsätta.

Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag, göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag, göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag göra det tusen gånger om."

Daniel Adam-Ray, "Gubben i lådan".

Men oj

vad stort det är när allt är undanplockat.

Grannarnas blommor lever och frodas fortfarande såg jag idag när jag körde en av mina balkongspaningar. Jag undrar hur de gör?
Mina egna pelargoners absolut sista andetag togs innan de slängdes i soporna tillsammans med en matta och en väldigt ful kudde.
Nu får den helt oanvända golfbagen plats på balkongen och med en sopsäck över sig klarar den sig finemang till ett år då golf eventuellt är kul igen.

Tjoho, nu ska jag koka potatis.

Det händer att jag

väljer att INTE förstå missbruk ett enda dugg.

Som när jag såg filmen igår som inte hade ett dugg med missbruk att göra, däremot med att leva och våga älska.
Mannen i gårdagens film hade inget val, han kunde inte välja att leva. Hjärntumören tog hans liv.

Hur f a n har man mage att skita i sitt liv och i andras, hur kan man totalt förstöra sitt liv när det finns så mycket, och så många, att leva för.
Hur kan man inte känna tacksamhet för sitt liv och ta till vara det?
Hur kan man, när man är medveten om sin sjukdom, strunta i att göra något åt den?
Hur kan man, år ut och år in, låta bli att se vartåt det barkar?

Hur kan man välja att gå mot en död istället för mot ett liv?

Man kanske kan tycka att jag

borde ha satt igång nu men det har jag inte.
Däremot står jag i startblocken.
Om jag börjar med badrummet så har jag det gjort, å andra sidan skulle jag behöva ta bort alla dynor från balkongen och tänk om jag inte orkar det när badrummet är klart?
Svåra, djupsinniga frågor en söndag.

Mitt sjungande i duschen väckte i alla fall sonen och det är en bra början.
Hellre vakna till ljuvlig (?) musik än till dammsugarvrål.

Något helt annat: I morgon bitti ska det vara frost över hela landet.
Nu börjar det.
Tjoho!

Igår såg jag P.s I love you

Snyftande, fnissande och snyftande igen.
Jag förstår inte riktigt varför jag inte har sett den förut, det är ju helt och hållet en film i min smak.
Har ni läst romanen?
Personligen tycker jag att idén att bygga en story runt 10 brev från en död äkta man är helt suverän, och nu måste jag förstås läsa boken.

Idag ska den här romantikern ägna sig åt hemmet.
Det är lätt eftersatt efter en vecka av mycket jobb.

lördag 9 oktober 2010

Det kan ha varit ett osmart drag

att sova mellan fem och sju.
Å andra sidan kanske jag orkar vara vaken och se en sen film i kväll, något jag aldrig orkar annars.

I morgon går vi nog på bio och ser Wall Street 2 (som den kanske inte heter) med Michael Douglas, har ni sett den (ni som fattar vilken jag menar)?

Och på tal om film; på fyran ser jag ett reportage om inspelningen av Jägarna 2 ( som den kanske inte heter) , och tror ni inte att Överkalix kommunalråd Birgitta dyker upp igen.

Liz, vad är det här?
Behöver du en agent?

Jag vände på det,

så vi åt innan jag ska sova en stund.

I centrum idag såg jag mer än en kvinna med knähöga gummistövlar. Förutom att jag personligen tycker att det är gräsligt osnyggt så undrar jag om inte fötterna och vaderna blir supervarma?

Det kan väl inte vara skönt?

Jag fattar vitsen på skogspromenaden ( här vill jag gärna berätta att vi åt kantareller idag, plockade av någon annan och sålda på Konsum fö 236:- kilot), men i ett köpcentrum med piffig jacka till?

Jag vet att ni fashionistas sitter på svaret på sköntfrågan ovan.
Give it to me.

Knallröd jacka införskaffad.

Mamman - tillika betalaren - smackade belåtet över valet av färg.
Applåden kom först efteråt och det var helt och hållet taktiskt; för tidigt jubel kunde helt enkelt tolkas som om jackan egentligen passade bäst på en 48-årig tant.

Nu är det så att dessa fina jackor verkligen inte passar mig, jag ser ut som en konservburk.
I en röd sådan hade jag sett ut som tomatsoppa.
Ungefär.
Ni fattar vad jag menar.

Sen ska jag laga mat.
Nu ska jag ta en tupplur.

Lycka är

att få vara helt ensam i tvättstugan.
Tjolahopp, vad det går undan då.
Det är nästan så att jag överväger att skicka in min 100-år gamla dunjacka i en maskin. Den behöver tumlas i all evighet och idag när alla tanter tydligen gör något annat hade det ju passat bra.

Jag såg just på fyran en 41-årig kvinna som vann 50 000 i 15 år och hon blev så glad, så glad.
Sånt där piggar upp tycker jag.
Fram för fler trissvinnare och låt för all del gärna mig vinna.
Då skulle jag jobba mer idéellt än vad jag har råd att göra idag.
Tänk vad fränt att kunna svara "ingenting" på frågan om vad ett coachsamtal kostar.

Jag gör som Gud sa till mannen som tjatade om att han ville vinna pengar: köp en lott då för tusan.

Det är väldigt

färgglatt ute just nu.

Utanför mitt köksfönster har jag många stora, skymmande träd och nu är de som vackrast.
Om bara någon vecka eller så har de tappat sitt bladverk och trots att det är långt till nästa hus har jag en känsla av att det går att se in i min lägenhet när träden inte längre skyddar mig.

Jag funderar på att plocka fram världens bästa stövlar och ta en promenad. Sånt måste jag fundera på eftersom det på intet sätt faller sig naturligt för mig att ta mig ut om jag inte har ett ärende.
Hellberg d.y behöver en ny jacka, vilket kommer att bli ett av ärendena idag.
Om jag sedan får med honom på ett varv runt Farsta återstår att se.

Det är ju inte så att jag har fostrat en skogsmulle direkt...

fredag 8 oktober 2010

Jag vill påstå att jag

inte är särskilt lättprovocerad, men något som faktiskt får mig att gå i taket är när man lägger fram teorin om att överlevnad från cancer handlar om "livsvilja", "kontakt med sitt inre" eller annan mumbojumbo.
Sicken jävla bullshit. Visa mig den småbarnsförälder som inte vill leva eller den morfar som inte vill uppleva sin pensionsålder.

Överlevnad från cancer är ett lotteri. Vissa överlever, andra gör det inte. Sannolikheten för det förstnämnda ökar vid cellgiftsbehandling om sjukdomen inte har gått för långt.
Det handlar om tur.

Jag har en väninna som trodde mer på healing än cellgifter, inte minst för att håret var så viktigt för henne.
Jag vet inte om hon hade levt idag om hon hade tagit emot gifterna, men att chansen hade varit högre är nog ändå rätt klart.

Vill du dansa för att frigöra dina känslor, fine, gör det. Meditera om du mår bättre av det, gå till en terapeut om du behöver prata, ring dina vänner om du behöver stöd.
Men ta för tusan emot de mediciner som erbjuds.
Det enda din livsglädje ger dig om du ska bota dig själv är att du dör med ett leende på läpparna.

En del är så kloka,

välformulerade och världstillhörande att jag har svårt att hänga med. Något knivskarpt analyserande står tyvärr inte att finna i den här bloggen, eftersom bloggerskan her self allt som oftast inte har slipat sina knivar.

Det kan vara så - lite hit och dit - men kanske också - upp blev ned - fram blev bak - ja jösses -nej men oj - hoppsan.

Nu vill jag inte påstå att jag är korkad, det är att dra det för långt, men för mycket hejsan blir gärna åt det hållet.
Jag står egentligen inte ut med korkad och det kanske kan vara svårt att tro, men så är det.
Min egen dumhet tycker jag ofta är värst, och i ljuset av kvicktänkta analyser inser jag att en skärpning av mig själv är på sin plats.

Men inte idag.
Idag ska oklokheten få regera.
Jag ska se totalt meningslösa tv-program, läsa en helt obildande tidning och dessutom - dessutom - prata med mig själv.
Vi har ett och annat att reda ut, jag och jag.

Det kommer inte att vara några snillen som spekulerar, det kan jag lova.

Fördelen med medberoendet

kan kanske diskuteras, och då tycker jag att vi gör det här och nu.
Det finns nämligen komponenter i det som är riktigt, riktigt bra:
  • Empati. Att känna med andra (det vill säga utifrån) är en förmåga som gör att vi kan kliva över i någon annans utsiktstorn utan att förlora kontakten med vårt eget.
  • Fix och don: Oerhört bra när vi vill ha saker och ting gjorda.
  • Snällhet: Att ställa upp för medmänniskor, utbyta vänlighet, gör gott för de flesta.
  • Anpassningaförmåga: Man står sällan handfallen, istället byter man fokus efter nya förutsättningar.
  • Läsa av andra/tolka signaler: Suveränt när man har barn.

Listan kan göras längre, fyll gärna på med det positiva du ser att ditt medberoende har gett dig.

Första klienten

kliver innanför dörren om 9 minuter.
Jag har hunnit putsa mig och golvet, druckit kaffe och ätit en och en halv ostmacka.
Nu ska bara sonen slängas till iväg till skolan, sedan är jag redo.

God morgon!

torsdag 7 oktober 2010

Havsdjur

Min lillebror skickade en bild häromdagen när familjen hade fått för sig att "lite hummer vore gott..."
Hur kan man göra så mot sin syster i Stockholm?

När jag ikväll tar fram fatet med de tinade räkorna kommer jag inte att skicka en bild på det till honom. Han kommer bara att kontra med färska krabbor, kräftor och säkert fler humrar och så är tävlandet igång.
Säger jag tvåa i Farsta säger han 180 hektar.
Säger jag ett barn säger han två.
Säger jag gammal säger han ung.

Ni fattar va?
Slagen av lillebror.

(Som storasyster är det ens skyldighet att låta den lille vinna, tricket är att inte låta honom förstå att det är just så det har gått till...)

Vad gör jag då?

är en vanlig fråga till mig själv, och sedan jag upptäckte min klump i bröstet är det det svaret på den frågan som jag tänker på, snarare än på om det är något farlig eller inte.

All har olika sätt att tackla problem och det kan vara bra att känna till hur just du gör.

Jag är inte särkilt bra på att gräva ner mig i mina problem, jag drivs istället av att lösa dem.
Ibland är lösningarna naturligtvis helt uppåt väggarna, som när jag befann mig djupt i mitt medberoende, men det är lättare att hitta en lösning om man letar efter den än om man stannar kvar i problemet.

Är ni med?

Så när jag tänker på min klump har jag klivit in i det värsta scenariet och sett att jag kan lösa mitt problem, hur jobbigt det än skulle vara.
Hur jag ska lösa det vet jag inte än, inte heller när.

Att jag kan är just nu det viktigaste.
Hur och när blir en fråga först om något är galet.

Återigen vill jag

lyfta fram det arbete som Malmö stad gör med anhöriga till sexmissbrukare.
Bor du i Skåne och kan ta dig till Malmö en kväll varannan vecka vill jag gärna rekommendera det här.

När jag hör någon inleda en mening med

"Jag tänker att...", så kommer det ofta från en terapeut (tänk Malin Allvén, Louise Hallin eller någon annan ni hör på tv/radio om ni själva inte har erfarenhet av terapi).
Jag undrar om det är något man lär sig på sin utbildning eller om det bara är något man har anammat från andra?

Som coach har man också favorituttryck, mitt eget är "är du med?" som rakt översatt betyder "förstår du vad jag menar?"
Ett annat är "hur skulle du kunna göra istället?" eller "vad vill du?".

"Vad vill du?" är oftast en bra fråga och de första svaren brukar oftast handla om någon annan.
"Jag vill att hon ska..."
Det tar tid att hitta en vilja som handlar om en själv och det är förstås helt okej.
Någonstans måste man börja "tänker jag".

Det här blev rörigt.
Jag har varit på en kurs i tre dagar och är fortfarande i en återhämtningsfas.

Sovmorgon

hos Hellbergs.
Fantastiskt skönt.

Min dag är fylld av klienter och om jag ska sticka näsan utanför dörren blir det först senare i eftermiddag.
Enda anledningen till ett sådant utstick skulle vara för att besöka en livsmedelsaffär och jag kan se vissa fördelar med att fylla på tomma hyllor.
Å andra sidan kan jag också se att vore skönt att stanna inne när det viner runt knuten, kan jag bara få familjen att låta bli att bli hungriga skulle det faktiskt funka.

Men en sak i taget och det viktigaste först.
Viktigast just nu är dagens första klient.

onsdag 6 oktober 2010

Måndagen 18 oktober

föreläser jag i Stockholm på temat "Vi som älskar för mycket".

En tvåtimmarstillställning med skratt, en dos sorg och förhoppningsvis nya insikter för både dig och mig.
Om jag får ha en förhoppning så är det att du lämnar lokalen en aning mer förälskad... i dig själv.

Av de som kommer vet jag att en del gör det av nyfikenhet på något de inte känner till så mycket om, andra kommer för att de tycker om att bli berörda av en föreläsning och en del kommer för att de känner igen sig i min historia och kanske är nyfikna på hur det gick sen.
Alla är förstås lika varmt välkomna.

Vill du komma kan du klicka på länken här för mer information.

Hemma!

En sådan här utsikt gör mig glad och jag vill gärna för er utsocknes berätta att den inte är från min lägenhet.
Den är från kurslokalen jag har tillbringat de senaste tre dagarna i.




Till och med Kjell Enhager flinar förtjust innan han här ska dra igång nästa övning.



Jag hoppas att alla deltagare är nöjda och att vi som assisterade Kjell, Magnus Kull och Per Bjergestam kunde bidra med vår erfarenhet.
Jag själv är nöjd och glad och har fått ny inspiration till min egen verksamhet, men det får vila till i morgon.
Ikväll blir det familjära uppgifter som att laga mat och kolla hur sonen har det i sitt liv, och
klockan nio är det Åsa-tid.
Grey´s anatomy är tillbaka.
Äntligen!

tisdag 5 oktober 2010

När jag är så här fullständigt busy

krävs det planering in i minsta detalj.
Så här ser mitt schema ut.

6.30 uppgång, dusch, frukost och någon form av påklädning.
7.50 avfärd med tunnelbana till Slussen.
8.30 duttande innan kursarna anländer.
9.00 kursstart
18.00 avslut.
18.15 hemfärd
19.00 innanför dörren hemma.
19.01 krama son.
19.02 klappa katten.
19.03 kissa.
19.04 byta kläder.
19.05 matlagning.
19.30 intag av det tillagade.
20.00 lägga benen högt.
21.00 borsta tänderna och tvätta av eventuellt smink, lägga sig i sin säng.
22.30 somna.

Jag är ett stort fan av er som har det så varje dag, det kräver sin kvinna det är helt klart.

Nu ska jag borsta tänderna och se på Glada Hudik på ettan.
Sedan kommer jag att somna så gott, så gott.

Idag skulle min styvpappa

ha fyllt 70 år.
Det är fem år sedan dog han i skitsjukdomen cancer, bara ett par månader före sin 65-års dag.
Idag höjer jag och sonen våra glas för honom och jag vet att man gör samma sak på västkusten där resten av familjen befinner sig.

Vi saknar honom allihop.

måndag 4 oktober 2010

Back in the blogging business

Efter fyra skivor blodpudding (mm, vad gott) kommer jag att klara mig ett par timmar till innan jag stupar.

Eftersom just den här kursen var den som till stor del förändrade mitt liv, är det speciellt att få vara med.
Tänk om någon annan hittar samma inspiration till förändring som jag gjorde?

Det var på den jag insåg att jag hade hittat något som jag faktiskt var rätt bra på, i alla fall hade en fallenhet för, och om vi pratar hallelujah moments så hade jag ett sådant då.
Dagen efter kursavslutet anmälde jag mig till nästa som började två månader senare, och efter den till nästa som pågick under ett år.

1 1/2 år av ren glädje och hemmakänsla.

söndag 3 oktober 2010

Så många bloggar att läsa,

men ack så lite tid... mest för att jag tänker lägga mig tidigt idag.
Att borsta tänderna redan nu är lysande idé eftersom jag är trött som tusan och de närmaste tre dagarna kommer att bli långa.
Roliga, men långa.

I morgon bitti tar jag tunnelbanan (!) och promenerar sen till Skeppsbron och Sjöfartshuset där Coach2Coach håller sin kurs.
Bil vid den tiden är inte att tänka på.
Förra måndagen tog det mig 45 minuter att ta mig hemifrån till Sös, en nätt sträcka på max en mil...

Så, god natt.
Med stor sannolikhet hörs vi i morgon.

En sådan här film njuter jag bäst av solo,

allltså gjorde jag det idag.

Har ni läst boken Eat, pray, love (lyckan, kärleken och meningen med livet) kommer ni att känna igen er.
Den är lång, två timmar och tjugo minuter, men jag märkte inte av något kryp i kroppen; däremot kan man kanske göra det om man inte köper budskapet om att titta inåt och hitta sig själv, eftersom det är centralt i filmen (och än mer i boken).

Hellberg rekommenderar blir betyget innan jag tar tag i den helt ohollywoodska sysslan att tömma kattens kiss-och bajslåda.

Den här förmiddagen

har jag jobbat, vilket jag aldrig gör på en söndag annars.
Under tiden har sonen sovit vilket var en del av min plan. Man ser sällan honom före tolv en sådan här dag och det här jobbundantaget drabbade alltså inte honom.

Resten av den här dagen ska jag ägna åt min familj, bio och kursmaterial.
Ungefär så ser en bra söndag i Farsta ut.

lördag 2 oktober 2010

Min kompis A

är jättejätterolig.
Hon har skickat mig en inbjudan till ett träningsläger inför Vasaloppet.

"Då har jag lyckats sätta alla bitar på plats vad det gäller vinterns stora händelse i Mora…
Bifogat finns inbjudan och alla detaljer kring anmälan till skidlägret och jag återkommer med
detaljerat program. Sista anmälningsdag 15 dec. Observera att vi har begränsat antal platser,
så ”först till kvarn….”
Hör gärna av dig om något är oklart!
Välkommen till några underbara dagar i Vasaloppsmiljön."


Då skrattar vi gemenstamt. Ett, två och tre; hahahahahahhahahahahahahhahhahahahhah.

Dags att lära sonen att allt

var bättre förr.
Vi äter ugnstekt kassler med ananas.

Har just tagit bort 3 734 mail

från min inkorg.
2 500 kvar, samt de 2 225 som jag har skickat sedan jag rensade sist.

Tänk om man istället fick fysiska brev varje gång någon skriver något på FB eller bloggen?
Då skulle vi kunna snacka om att eliminera arbetslösheten.
Å andra sidan skulle all lön gå till portokostnader.
Jag vet inte hur jag tänker nu och det är inte det viktigaste.
Det är lördag och jag tvättar och rensar både här och där.
Jag har inte tid att tänka på viktiga saker som ni förstår efter att ha läst en sådant här inlägg.

Jag tror vi hörs en annan gång.

I pick my fights

Alltså har jag stängt lådor och köksluckor utan ett knyst.
Jag har också förpassat vax och herrdofter till deras rätta hemvist, samtidigt som jag har ställt upp skor på en hylla efter att ha packat upp gympakläder och hängt upp det som har varit vått.

Att jag sedan råkade slå igen dörren till sonens rum så att han vaknade med ett vrål, var verkligen inte meningen.
Verkligen inte.

fredag 1 oktober 2010

Jag behöver ingen orange tröja

för att synas på kursen nästa vecka, jag har en finne som helt och hållet sköter om den saken.
(Kommer ni ihåg att man en gång i tiden lärde sig att man inte skulle klämma på dem? Hur man ska kunna låta bli det var det aldrig någon som sa).

Dessutom har jag gjort något under underläppen som har gett mig en tjock rand med blodutgjutningar vilket gör att läppen ser gigantisk ut eftersom blodutgjutningen matchar läppfärgen perfekt.

Säljer HM burkor?

Nordea och inloggning

är ett sorgligt kapitel, alltså stänger vi det här och nu.

Istället kan vi prata om Ica Maxi och min bok.
Det är alltid lika knasigt att se den stå där bland alla riktiga böcker.

Idag råkade jag knuffa till Ann Heberleins "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" så att Casanovas Kvinna fick lite extra utrymme i hyllan, men en stund efter det illdådet gick jag tillbaka och tog fram Anns bok igen.
Den är ju superviktig.
Den också.

Jag har fått flera nya

följare den senaste veckan och ni är varmt, varmt välkomna.

Jag önskar att jag kunde ta med er alla till Ica Maxi, får för mig att det skulle resultera i en roligare matkorg än den jag kommer att plocka ihop inom en timma.
Kolan är tom. Huvudet är väck. Pallet är avdomnat.

Ni fattar va?

Det läggs fram önskemål om wok idag och utan min favoritsås är det en oätbart. Ingen av mina butiker i centrum har förstått att de måste ha den här hemma:

Alltså siktar jag på Maxi, även om det innebär att köra bil en kvart och köa i en halvtimma.
Köper jag tio flaskor klarar jag mig ett tag.

l, m och n är en svåra bokstäver

när man har mina ögon.
Det blir gärna ett eller två för många.
Ordet lilla är ett bra exempel, mamma och nunna är andra. Jag kan helt enkelt inte se hur många konsonanter det är eftersom lika bokstäver flyter ihop på något konstigt sätt.
Jag antar att stavningskontrollen är bra men jag hann blogga i ett år innan jag såg att det fanns en sådan och nu är det försent (gammal hund, bla bla bla).

Strunt samma.
Nu ska jag träffa tre klienter på raken.
Jag tror att de struntar högaktningsfullt i hur jag skriver.