Jag är fortfarande strängt upptagen

med planerande av vår resa till New York.

Hotellet är ju klappat och klart, men flyget har för många alternativ och för många olika priser olika dagar för att jag ska hugga.
Idag gick jag in till Ticket här hos mig i Farsta för att snacka avbokningsregler.
Hos de flesta bokningsbolag på nätet går de billigare biljetterna inte att avboka om man inte blir vansinnigt sjuk eller dör.
Ticket har då en fiffig lösning med en extra-försäkring för 425 pix/person som inte kräver något annat än ett telefonsamtal om jag skulle få för mig att ha ett hejdundrande kalas - alternativt dra något gammalt över mig - istället för att resa.

Det lutar åt British Airways (via Ticket), med ett byte på en timma i London.
Idag alltså.

I morgon kan jag ha hittat ett helt annat alternativ.

Så ska det låta:)

Så här första gången,

har jag tagit fram klockan i solen eftersom jag vägrar att tomatfärgas.
Alltså har jag, iklädd bikini, vistats på min strand i exakt en och en halv timma.

Det blåste storm, och jag har jagat både strandmadrasser och handdukar eftersom sonen av någon anledning bara reste sig och gick när han var klar med solandet och alltså lämnade det han hade legat på till sin mamma att ta hand om.

Nu ska jag sätta på mig något mer anständigt och kliva iväg till min skräddare på den finfina kemtvättsinrättningen.
Mina nya dress - som jag ska ha på nästa lördags 50- års fest - behöver anpassas till min korta ben och dragkedjan på mina vita jeans måste lagas.

Jag gör allt själv utom att sy.
Det gör alla andra mycket bättre.

Jag är allergisk

mot vissa inlägg på FB.
Särskilt de av typen "jag älskar mitt barn" som jag ombeds skriva i min egen statusrad.
Lika illa är det med fångadagendravvel och "styrkekramar".
Vad fasiken är styrkekramar?
Personligen tycker jag att det luktar lite översitteri.
"Håller om" är en annan variant på samma tema.
Va?
Håller om?
Det är en läskig rysning på det.

Nu när jag har berättat om vad jag aldrig vill se på min sida, ska Hellbergs till stranden.
Tjingeling.

God morgon.

Jag har valt att göra mig tidsvill just idag och det betyder att jag inte behöver ha någon form av ordning alls.
Det enda jag måste göra är att koppla av och åka med kroppen som ska springas och solas.

Tre lediga dagar.
Åh, vad jag är lycklig!

Mr Brooks

Ettan just nu.

En missbrukare berättade för mig att han hade sett den på ett behandlingshem och känt igen sig i Mr Brooks.
Inte i lusten att död förstås, utan i det tvångsmässiga; som om man vore två personer (han förföljs också av sitt andra jag i filmen).
Mr Brooks går på AA-möten eftersom han förstår att han är beroende av dödandet och inte kan stoppa sig själv på annat sätt.

Sen är det nog god natt för Hellbergs del.
Jag vill ju vara pigg på min första av tre lediga dagar.

Eftersom min mamma fortfarande befinner sig i Spanien

tänker jag beklaga mig över mitt magonda här.
Jag har ont i magen och tror att det är ägglossning.
Att jag drar den slutsatsen har med att göra att jag är öm på ställen som jag brukar bli öm på när det är så dags.
Mitt PMS sitter inte i humöret, enbart i ömhet.

Alltså har jag petat i mig ett par värktabletter för om jag inte gör det kan jag bli liggande i kvidläge hela kvällen och det vill jag inte.

Slutklagat.
Jag är ju ledig i tre hela dagar.
Det känns just nu som en härlig evighet.

Hurra!

Fredag,

och det verkar som om ni som är lediga kan njuta av en underbar sommardag, i alla fall här i Stockholm.
Nej, jag är inte avundsjuk. Jag tycker också att det är härligt även om jag jobbar. Det där med att slippa sätta på sig en jacka är en höjdare.

Visste ni förresten att i gymnasiet går man som förälder inte till kyrkan och sjunger "Den blomstertid nu kommer" högre än alla andra.
Vad är det för trams?
Är det helt slut på det nu?
Det är inte jag ett dugg förberedd på.
Borde det inte ha gått ut någon form av varning redan i nian så att man då kunde ha snörvlat extra mycket?

Jag packar ihop

min lediga dag och förbereder mig för morgondagens jobb som inkluderar ett förmiddagssamtal och en eftermiddag på dysberoendekliniken.

Så, om jag summerar denna lediga torsdag kan jag konstatera följande:
1. Sonen och jag hade en trevlig shoppingrunda.
2. Jag har sprungit precis på det sätt som min naprapat sa till mig, med spurter.
Om detta kan jag berätta att att jag faktiskt inte kände mina ben när jag satte lite fart.
En förfärlig känsla.
Jag undrar om jag ens kom hundra meter i hög (jaja) fart.
Det är fruktansvärt svårt att förstå att jag en gång i tiden, way back, hundra år sedan, i ett annat liv... var bäst på sprintdistanser.

Jag kan å andra sidan ha varit 16 senast jag ökade takten.
Benen gick kanske in i chock.

Det finns ord jag saknar,

som bussig.
Va? Är inte det ett trevligt ord.
Och kamrat. Alldeles för oanvänt om ni frågar mig.
Ett annat ord som jag också gärna skulle se användes mer är ryslig.
Vilket bra ord.

När jag väl tar tag i romanprojektet är dessa tre ord självskrivna.
Mina huvudpersoner är dessutom i rätt ålder för att använda dem.

Medan jag gör något annat kan väl ni fundera på bra ord som är alldeles för oanvända 2011.

I´m so easy.

Ett litet (nåja) huvud på sned och mamma betalar.

Nu har han tack och lov inte längre någon ambition om att ha märkeskläder från topp till tå vilket gör att han får rätt mycket för rätt lite.
Det var värre när ett par jeans inte var värda en blick om de kostade under 1800.
Det var mitt eget fel.
Jag introducerade honom till Varumärken när vi var i London för några år sedan och efter det sparade han vartenda barnbidrag till dyra kläder.

Det är över nu.
Och det är bra om det håller i sig till han tjänar egna pengar.

Själv provade jag ett par jeans som satt som en smäck, la tillbaka dem på hyllan och gick ut ur butiken in i en annan affär där jag provade en bredhättad stråhatt.
Fy tusan vad det hade varit läckert med en lång klänning till.

Jag har blivit klädfeg med åren.
Trist.
Jag måste nog tänka om där.

Den unge herrn

har tillfrågat sin ömma moder om sällskap till förortens torg.
Måhända är det hennes börs han traktar efter.
Han vet inte att ur den kommer ingenting.

Moahahaha.

Begåvade Jennifer säger:

"Ni som inte har läst Åsa Hellberg - Casanovas kvinna, ni bör göra de! "

Tusen tack!

Jag måste möjligtvis revidera

min to do genom att stryka badstrand.
Jag är petig med det där nämligen.
Klarblått gäller när temperaturen är som idag och nu behagade det dyka upp någon form av moln.

Istället sätter jag på mig de gamla springskorna.
Lustmätaren står på noll.
Det är bra.
Jag behöver utmana mig själv.
Heja Åsa.
Nu springer vi fort som f-n så är vi snart hemma.

God morgon!

Jag har just inlett 24-timmars ledighet med att äta långfrukost. Så lång att kaffet hann kallna.

På min meny står idag löpning och sol.
Har försökt att hitta en ny solskyddsfaktorscreme men på alla står det 20 och då jag pallar max ett par timmar i solen skulle jag få noll färg av så mycket faktor, alltså drar jag ned på soltiden istället.
Jag vill bli brun.
Jag ser mycket gladare ut i den färgen.

Huruvida förra årets (jag ljuger, den är betydligt äldre än så) bikini passar vet jag inte.
Jag ska prova den om en stund.
När jag har druckit upp det sista kalla kaffet.

Vad gör ni?

Ikväll jobbar jag 18-21

och innan dess behöver jag se till att vi äter något.
Mitt genomtänkta förslag att köpa mat på McDonalds var inte ett dugg populärt hos den där typen som numera äter havregrynsgröt till frukost.
Nu tänker jag inte klaga på att han är rädd om sig själv, tvärtom naturligtvis. Jag tar bilen förbi snabbmatskedjan själv när jag åker till kliniken och så fixar han något eget hemma efter träningen.

Bra tänkt, Hellbergs.

Det är så kul att läsa om allas planer

så fort det blir helg.

Själv är jag planlös, utöver den trevliga eftermiddagen hos en väninna som fyller 50 på söndag, och tror att jag ska ta tag i min bokhög.
Överst ligger sådant som jag läser för att förkovra mig i mitt arbete, men under finns det godbitar som passar bra en långhelg.
Ett par deckare, någon feelgood och den påbörjade "hundraåringen", som jag för övrigt är rädd för att jag aldrig tar mig igenom.

Lite sol, lite grill och lite nya blommor på balkongen på det så tror jag att det blir en helg helt i min smak.

Sonen fick inget jobb

på kommunen.
Han fick inget jobb på landstinget.
Han fick ingenting av det han har sökt.
De flesta har inte ens hört av sig.
Jo kommunen. Igår.
Landstinget har väl annat för sig än att tacka för visat intresse från någon som söker sitt första jobb.

Välkommen till verkligheten, unge herr Hellberg.

Hurra!

Visst har Frida fått ett bokkontrakt!

Frida blev jag vän med på hennes blogg innan jag fick mitt eget kontrakt och innan jag började blogga.
Liz också, som sedan dess har släppt TVÅ böcker. Då var hon "refuserad som fan."
Simona vimlade förbi i kommentarfälten då för drygt två år sedan, men hon bloggade inte själv.
Däremot fick hon låna utrymme i Skrivamammans blogg när hon var på bokmässan 2009 och jag träffade henne live för första gången. Skrivamamman själv träffade jag första gången på Simonas releasefest för ett år sedan och då var vi redan vänner via bloggen.
Och Malin, Malin från Spanien, som jag också har träffat via bloggen, debuterar senare i år.

Alla dessa härliga kvinnor är nu Författare.
Skål tamejfan!

Det blir en fin dag i förorten

verkar det som.
Det kan också ha varit så att jag såg prognosen för i morgon.
I morgon är viktigare än idag eftersom även jag har en röd dag då.
Tjoho.

Jag kan tänka mig att ta mig till en badstrand för första gången i år.
Min balkong duger tyvärr  inte för soleri annat än av överkroppens framsida och efter en snabb blick på mina ben så står det klart att vitare än så blir det liksom inte.

Första juni.
Mina vänner, det är sommar.

Kommer ni ihåg min parkbänk?
Det är två och en halv månad sedan.