fredag 14 september 2012

Alltid nåbar.

Nope. Inte längre.
Jag har ingen uppkoppling på mobilen och kollar sällan inkorgen efter 20.00. Både telefon och dator är på ljudlöst förutom när sonen är på galej.
Nu blir jag varken nedringd eller söndermailad, jag tror att det handlar mer om att jag inte riktigt har tagit till mig alla sociala arenor och att även lite brus tar energi.
Det händer att jag blir oerhört sugen på att twittra, eller att uppdatera FB mer än en gång i veckan, men det går lika fort över.
Det enda jag håller fast vid är bloggen.
Åh, bloggen.
I love my blogg.

Jag får nog acceptera att jag i grund och botten är en eremit, och att jag bara emellanåt har lust att titta ut på resten av världen.

5 kommentarer:

Agneta sa...

Vad skönt! Själv har jag både FB, mail och Twitter i mobilen och kollar flera gånger i timmen. Jag har börjat tänka på att trappa ner mobilanvändandet lite, känns inte sunt när jag nästan blir sur över att ingen twittrat på ett par minuter :/

Anne Jonsson sa...

Så klok du är! Hoppas du känner dig kryare snart...pigga på dig till releasepartyt! Det är viktigt!!!

Åsa Hellberg sa...

Det är inte lika klokt som det låter. Jag har helt enkelt aldrig kommit igång.

Åsa Hellberg sa...

Jag skulle nog kunna bli likadan tror jag.

Anonym sa...

Låter himla bra, tycker jag. Jag förstår inte hur folk har tid att LEVA när de ständigt är uppkopplade.