Tisdag
05.20 Väckning efter att ha sovit som en kratta som alltid när jag ska resa någonstans. Två mackor, tre koppas kaffe- dusch och pifferi.
06.20 Taxi till centralen.
06.35 Framme betydligt tidigare än planerat (that´s me), och kontrollen av att Casanovas Kvinna fanns där den skulle finnas var klar på 15 minuter.
06.50 Studerande av stressade tågresenärer.
07.21 Avresa mot Malmö.
Läste Kupé.
Läste Damernas Värld.
Köpte kaffe.
Läste en bok.
Konstaterade att det inte fanns en gnutta snö i Skåne.
12.15 Framme en halvtimma försenade.
12.30 Åt lunch med de trevliga uppdragsgivarna.
13.30 Föredrag ett. Kul som tusan.
16.15 Promenad till hotell, vilade fötterna, pratade med familjen.
17.25 Promenad till nästa föreläsning.
18.00 Föreläsning två för ett härligt och modigt gäng.
21.20 Promenad till hotellet.
21.30 Börjar jaga son.
21.33 Stressad.
21.38 Superstressad
21.50 Funderar på åtgärder.
21.51 Son ringer upp, hade duschat.
22.15 Fipplar med persienner som inte vill samarbeta.
22.17 Ger upp och struntar i om någon kan se in.
22.30 (?) Sover som en kratta som alltid på hotell.
Onsdag.
06.45 Väckning.
07.15 Promenad i regn till Malmö Central. Går fel, får hjälp av amerikan.
07.30 Frukost.
08.10 Kliver på tåget.
Läser min bok.
Pratar med grannen.
Pratar med Sebastian, två år.
Läser.
Inser att det är fel på tågets bromsar och att SJ är så ledsna över förseningen.
Läser.
Mer Sebastian.
SJ är fortfarande ledsna.
Dricker kaffe.
Köar utanför en av två fungerande toaletter.
Sebastian har blöja.
Läser.
SJ är nu förtvivlade.
Läste ut boken.
Till listan på dåliga bromsar la vi nu till felaktiga signaler, tåg framför och att resegarantin gäller... SJ är extremt ledsna men önskar oss välkomna åter en annan dag.
13.40 Stockholms Central.
13.45 Taxi hem.
14.10 Hemma.
14.11 Matar Katten.
14.15 Matar mig.
15.00 Coaching telefon.
16.00 Coaching telefon.
17.00 Kramas och uppdateras på sonens dag.
17.30 Hämtar pizza, äter som om jag hade betalt.
17.45 Är tokslut, bestämmer mig för att säga hejsan hoppsan till er.
Ungefär så.
Vad har ni haft för er då?
onsdag 31 mars 2010
måndag 29 mars 2010
Jag vet inte vad det är med bloggen
och om det bara är hos mig den bråkar.
Bilder vill inte öppna sig och kommentarer faller bort.
Det kan vara så att den - för första gången vill jag gärna tillägga - behöver vila ett par dagar, och då passar det ju alldeles utmärkt att jag åker bort just nu. Min dator får nämligen stanna hemma.
På tåget tänker jag läsa en bok istället för att jobba.
Det betyder att om du mailar mig får du svar på onsdag, du är inte bortglömd!
Full rapport om våren i Skåne, SJ´s förträffliga service och allsköns annat skvaller meddelas här någon gång onsdag eftermiddag.
Så länge har ni 1500 andra inlägg att läsa.
Gör det, och lämna en kommentar.
I sedvanlig ordning besvarar jag allt när jag är tillbaka.
Skåne, here I come!
Bilder vill inte öppna sig och kommentarer faller bort.
Det kan vara så att den - för första gången vill jag gärna tillägga - behöver vila ett par dagar, och då passar det ju alldeles utmärkt att jag åker bort just nu. Min dator får nämligen stanna hemma.
På tåget tänker jag läsa en bok istället för att jobba.
Det betyder att om du mailar mig får du svar på onsdag, du är inte bortglömd!
Full rapport om våren i Skåne, SJ´s förträffliga service och allsköns annat skvaller meddelas här någon gång onsdag eftermiddag.
Så länge har ni 1500 andra inlägg att läsa.
Gör det, och lämna en kommentar.
I sedvanlig ordning besvarar jag allt när jag är tillbaka.
Skåne, here I come!
För inte allt för många
år sedan hade jag inte vågat åka till Malmö och sova över där.
Det handlade inte om att jag var rädd för att föreläsa, utan att jag trodde att om jag lämnade "Jonas" så skulle han tillbringa den tiden med någon annan.
Jag förstod aldrig att det gjorde han ändå, vare sig jag var hemma eller borta.
Att han ringde varje kväll han inte var med mig betydde inte att han var hemma ensam.
Med min logik försökte jag lista ut när, var och hur och förhöll mig sedan till det jag hade räknat ut, men förstod inte att missbruk aldrig kan förklaras med just logik.
Det lever sitt eget liv och tar de vägar det behöver för att få överleva.
Jag trodde länge att jag kunde slåss mot det, att om jag alltid fanns till hands så skulle inte missbruket få något utrymme och dö ut av sig självt.
Jag hade fel.
Det dör först den dagen bäraren av det bestämmer sig för att den har fått nog, precis som mitt medberoende dog den dagen jag faktiskt inte var intresserad av att styras av någon annans missbruk längre.
Det handlade inte om att jag var rädd för att föreläsa, utan att jag trodde att om jag lämnade "Jonas" så skulle han tillbringa den tiden med någon annan.
Jag förstod aldrig att det gjorde han ändå, vare sig jag var hemma eller borta.
Att han ringde varje kväll han inte var med mig betydde inte att han var hemma ensam.
Med min logik försökte jag lista ut när, var och hur och förhöll mig sedan till det jag hade räknat ut, men förstod inte att missbruk aldrig kan förklaras med just logik.
Det lever sitt eget liv och tar de vägar det behöver för att få överleva.
Jag trodde länge att jag kunde slåss mot det, att om jag alltid fanns till hands så skulle inte missbruket få något utrymme och dö ut av sig självt.
Jag hade fel.
Det dör först den dagen bäraren av det bestämmer sig för att den har fått nog, precis som mitt medberoende dog den dagen jag faktiskt inte var intresserad av att styras av någon annans missbruk längre.
Jag tar mig an den här dagen
i ett gigantiskt tempo.
Coaching, coaching och åter coaching. Sedan ska det tvättas, packas en liten väska och förhoppningsvis ätas någon form av mat.
Eftersom jag piper iväg till Malmö i morgon så får klienterna trängas ihop idag och på torsdag, och det fungerar alldeles utmärkt även om det inte är att rekommendera (för min del) under en längre tidsperiod.
En gång vägg, aldrig mer vägg är lika viktigt som en gång medberoende, aldrig mer medberoende.
Coaching, coaching och åter coaching. Sedan ska det tvättas, packas en liten väska och förhoppningsvis ätas någon form av mat.
Eftersom jag piper iväg till Malmö i morgon så får klienterna trängas ihop idag och på torsdag, och det fungerar alldeles utmärkt även om det inte är att rekommendera (för min del) under en längre tidsperiod.
En gång vägg, aldrig mer vägg är lika viktigt som en gång medberoende, aldrig mer medberoende.
söndag 28 mars 2010
To do listan
är avbockad sånär som på en promenad till källarförrådet med vinterkuddar, vintermatta och vintergardiner... och sedan en till pappersinsamlingen.
Eftersom ryggen kommer att gå av när jag har burit klart var jag idag begåvad och la det sist på listan vilket gör att jag kan lägga mig ner när jag är klar.
Bra jobbat, Åsa.
Ikväll tänker jag inte göra ett dyft och det passar mig helt utmärkt.
Jag har knappt börjat på min bok, men de första kapitlen gav mersmak och nu vill jag läsa.
Det tog ett tag innan jag förstod att det var just den här som var den omtalade "eat, pray, love", och eftersom jag ogärna läser på engelska blev jag glad när jag nu hittade den svenska översättningen i pocket.
Jag är så gammal
att jag kommer ihåg när kvällstidningarna kom ut just på kvällen.
På helger, som påsk, kom det inte ut några sådana alls; istället fanns "Kvällsbladet" eller vad det hette.
Numera inhandlar jag dessa enbart på söndagar, och mest för att jag är ute efter kvällsbilagan.
Det händer att sonen och jag roar oss med frågetävlingen Bit för bit, där man helst ska lista ut ledtråden på fem poäng vilket jag sällan lyckas med.
Den här tog jag på fyra, men det normala är treor och ettor i mitt protokoll.
Film; en stjärna.
Fem poäng: Växte upp i Chiswick i västra London. Pappa var officer och matthandlare och mamma lärare.
Vem är är stjärnan?
På helger, som påsk, kom det inte ut några sådana alls; istället fanns "Kvällsbladet" eller vad det hette.
Numera inhandlar jag dessa enbart på söndagar, och mest för att jag är ute efter kvällsbilagan.
Det händer att sonen och jag roar oss med frågetävlingen Bit för bit, där man helst ska lista ut ledtråden på fem poäng vilket jag sällan lyckas med.
Den här tog jag på fyra, men det normala är treor och ettor i mitt protokoll.
Film; en stjärna.
Fem poäng: Växte upp i Chiswick i västra London. Pappa var officer och matthandlare och mamma lärare.
Vem är är stjärnan?
Det som aldrig blev gjort igår,
eftersom det kom en massa andra trevligheter emellan, ska göras idag.
Om ni undrar vari dessa trevligheter bestod av så kan jag tyvärr inte svara på det, jag vet bara att det var en bra lördag.
Ibland kan det gå en hel dag och jag kan omöjligtvis redovisa hur jag har fördrivit den tiden. Gårdagen var en sådan.
Nu råkar jag vara nöjd och glad, och därför spekulerar jag inte i varför det är på det viset utan kontaterar bara faktum.
Någon prestationsprinsessa har jag aldrig varit, och det måste väl ändå tillskrivas mitt pluskonto eftersom det är bra för mig.
Det är förkylt hos Hellbergs, alltså tar jag mig en tur till apoteket (eller vad det heter nuförtiden) och köper lindrande medikament av typen huvudvärkspulver och näsdroppar.
Klockan är 11.06 och visar din klocka något annat har du glömt att ställa om.
Häpp!
Om ni undrar vari dessa trevligheter bestod av så kan jag tyvärr inte svara på det, jag vet bara att det var en bra lördag.
Ibland kan det gå en hel dag och jag kan omöjligtvis redovisa hur jag har fördrivit den tiden. Gårdagen var en sådan.
Nu råkar jag vara nöjd och glad, och därför spekulerar jag inte i varför det är på det viset utan kontaterar bara faktum.
Någon prestationsprinsessa har jag aldrig varit, och det måste väl ändå tillskrivas mitt pluskonto eftersom det är bra för mig.
Det är förkylt hos Hellbergs, alltså tar jag mig en tur till apoteket (eller vad det heter nuförtiden) och köper lindrande medikament av typen huvudvärkspulver och näsdroppar.
Klockan är 11.06 och visar din klocka något annat har du glömt att ställa om.
Häpp!
lördag 27 mars 2010
Dagens inköp
- Korallfärgade Tulpaner.
- Korallfärgat påskris (fjädrarna, inte riset).
- Korallfärgade pelargoner (att ha inomhus).
Man kan inte beskylla mig för att vara direkt ombytlig.
Om man är osedvanligt förtjust i trängsel kan jag idag rekommendera Farsta centrum. Du kan få uppleva finfina köer, gråtande små barn och adrenalinastinna vuxna. Själv valde jag att går över gatan och hem till lugnet för att placera ut mina blommor lite här och där.
Just nu vilar jag min inte så finfina rygg och naprapaten jag fick tips om häromdagen kan se fram emot ett samtal från mig på måndag.
Jag är helt övertygad om att hon kan utföra mirakel.
Lite grådassigt
ute idag, men så länge det är plusgrader är jag nöjd.
Idag ska jag läsa en bok, förbereda de föreläsningar jag ska ha i Malmö på tisdag och möjligtvis slänga in en tvättmaskin.
Visst låter det som en alldeles utmärkt lördag?
Nästa vecka inleds påsken, och det är ju inte riktigt klokt när det nyss var jul.
Knappt har granen åkt ut innan riset ska in.
Eller in och in, jag ställer mitt på balkongen.
Om det ska få några fjädrar eller inte har jag än så länge inte tagit ställning till.
Det får bli en överraskning när det inhandlas.
Dages viktiga fråga:
Hur har ni det med pynt och julbord under påskhelgen?
Idag ska jag läsa en bok, förbereda de föreläsningar jag ska ha i Malmö på tisdag och möjligtvis slänga in en tvättmaskin.
Visst låter det som en alldeles utmärkt lördag?
Nästa vecka inleds påsken, och det är ju inte riktigt klokt när det nyss var jul.
Knappt har granen åkt ut innan riset ska in.
Eller in och in, jag ställer mitt på balkongen.
Om det ska få några fjädrar eller inte har jag än så länge inte tagit ställning till.
Det får bli en överraskning när det inhandlas.
Dages viktiga fråga:
Hur har ni det med pynt och julbord under påskhelgen?
fredag 26 mars 2010
Har man problem med
att folk tittar en i ögonen (eller för all del på finnen på hakan) kan man alltid sätta på sig de här...
Något
stort, rött och vackert (?) har uppebarat sig mitt på min haka.
Jag tror faktiskt att jag ska hojta lite välkommen.
Det är inte varje dag som jag kan ståta med ett (yttre) tecken på ungdom.
Jag tror faktiskt att jag ska hojta lite välkommen.
Det är inte varje dag som jag kan ståta med ett (yttre) tecken på ungdom.
Dagen handlar
om småpyssel med diverse och ett sent coachingsamtal.
Den först aktiva handlingen blir att fylla på kylskåpet. Det är smart att göra det på förmiddagen eftersom jag då kan räkna med att vara hyfsat solo i butiken.
Trängsel, köer och tomma hyllor är inte riktigt min melodifestival.
Det blev ingen stadstur igår, bilen och jag åkte hem så fort vi bara kunde.
Egentligen skulle jag behövt en stund av klädinspiration.
Jag är totalt stilbefriad och i min garderob hittar man allt från volanger till strikta kavajer.
Det jag har mest av är urtvättade joggingbrallor och extremt fläckiga, lössittande T-shirts i storlek XXL.
Kan man kalla det en stil?
Jag tvekar inte ett ögonblicka att sätta en jacka över den stilen och strutta iväg till centrum för att handla, men det händer att jag blir trött på min egen opiffighet.
Egentligen är jag smått tokig i fina kläder, men ska ju användas också...
Slappheten kom när jag slutade arbeta på det stora kontoret och då det är helt uteslutet att arbeta på ett sådant igen får jag försöka hitta stilen i det lilla.
Ett par snygga joggingbrallor kanske är en bra början?
Den först aktiva handlingen blir att fylla på kylskåpet. Det är smart att göra det på förmiddagen eftersom jag då kan räkna med att vara hyfsat solo i butiken.
Trängsel, köer och tomma hyllor är inte riktigt min melodifestival.
Det blev ingen stadstur igår, bilen och jag åkte hem så fort vi bara kunde.
Egentligen skulle jag behövt en stund av klädinspiration.
Jag är totalt stilbefriad och i min garderob hittar man allt från volanger till strikta kavajer.
Det jag har mest av är urtvättade joggingbrallor och extremt fläckiga, lössittande T-shirts i storlek XXL.
Kan man kalla det en stil?
Jag tvekar inte ett ögonblicka att sätta en jacka över den stilen och strutta iväg till centrum för att handla, men det händer att jag blir trött på min egen opiffighet.
Egentligen är jag smått tokig i fina kläder, men ska ju användas också...
Slappheten kom när jag slutade arbeta på det stora kontoret och då det är helt uteslutet att arbeta på ett sådant igen får jag försöka hitta stilen i det lilla.
Ett par snygga joggingbrallor kanske är en bra början?
Jag snor idé från Maj Korner
och googlar "Åsa är". De fem första meningarna på denna sökning var:
1. Åsa är rätt nöjd med höjdupplevelser för idag.
2. Åsa är glad.
3. Åsa är tillsammans med en sexmissbrukare.
4. Åsa är en duktig flicka, hon kan både sy och sticka.
5. Åsa är shoppingberoende.
Haha.
1. Åsa är rätt nöjd med höjdupplevelser för idag.
2. Åsa är glad.
3. Åsa är tillsammans med en sexmissbrukare.
4. Åsa är en duktig flicka, hon kan både sy och sticka.
5. Åsa är shoppingberoende.
Haha.
torsdag 25 mars 2010
Jag har inte riktigt haft tid
för bloggeriet idag. Det har varit full fart med annat, diversearbetare som jag är.
Mitt coachingsamtal avlöpte som förväntat och jag fick precis den spark i baken jag behövde inför kommande projekt.
Ibland behöver jag bli lite knuffad på och då ber jag om hjälp med det när min egen förmåga har somnat.
Efter en lätt väckning kommer det som har slumrat tillbaka och jag är på rätt spår igen.
Smart va?
Vilken knuff behöver du för att ta ett ännu ett steg i rätt riktning?
Mitt coachingsamtal avlöpte som förväntat och jag fick precis den spark i baken jag behövde inför kommande projekt.
Ibland behöver jag bli lite knuffad på och då ber jag om hjälp med det när min egen förmåga har somnat.
Efter en lätt väckning kommer det som har slumrat tillbaka och jag är på rätt spår igen.
Smart va?
Vilken knuff behöver du för att ta ett ännu ett steg i rätt riktning?
Coach Hellberg
drar till stan idag för att bli coachad.
Dagens problem:
Varje gång jag tar turen till city tänker jag att den här gången ska jag åka tunnelbana, men av någon anledning blir det aldrig så.
Idag har jag lite tid över för att ta ett varv på stan, vilket normalt sett sällan lockar mig. Å andra sidan kan det vara kul att titta in i lite skyltfönster, fika och samtidigt fånstirra på människor.
Bestämmer jag mig för ett varv på stan blir det tuben, annars bilen.
Bil - tunnebana - bil - tunnelbana...?
Om ni tycker att mitt problem är pyttigt så har ni helt rätt.
Jag måste säga att det känns rätt skönt; fram för fler små problem.
När man har stora får de mindre ingen plats.
Dagens problem:
Varje gång jag tar turen till city tänker jag att den här gången ska jag åka tunnelbana, men av någon anledning blir det aldrig så.
Idag har jag lite tid över för att ta ett varv på stan, vilket normalt sett sällan lockar mig. Å andra sidan kan det vara kul att titta in i lite skyltfönster, fika och samtidigt fånstirra på människor.
Bestämmer jag mig för ett varv på stan blir det tuben, annars bilen.
Bil - tunnebana - bil - tunnelbana...?
Om ni tycker att mitt problem är pyttigt så har ni helt rätt.
Jag måste säga att det känns rätt skönt; fram för fler små problem.
När man har stora får de mindre ingen plats.
onsdag 24 mars 2010
Hallå
är ni vakna?
Bra.
Sover ni nu kan det bli svårt att sova i natt, och då utgår jag helt och hållet från hur jag är.
Just nu håller jag mig vaken tack vare kombinationen sunt förnuft och viljekraft.
Egentligen skulle jag behöva sova alldeles precis nu, det känns som om jag har hällt citronsaft i ögonen.
Det är precis lika obehagligt som det låter, alltså blir det en zappkväll istället för läsning.
Att titta på längre håll är betydligt mer njutningsfullt än att försöka fokuser på en dataskärm.
Vi säger väl så.
Bra.
Sover ni nu kan det bli svårt att sova i natt, och då utgår jag helt och hållet från hur jag är.
Just nu håller jag mig vaken tack vare kombinationen sunt förnuft och viljekraft.
Egentligen skulle jag behöva sova alldeles precis nu, det känns som om jag har hällt citronsaft i ögonen.
Det är precis lika obehagligt som det låter, alltså blir det en zappkväll istället för läsning.
Att titta på längre håll är betydligt mer njutningsfullt än att försöka fokuser på en dataskärm.
Vi säger väl så.
Storstad
Det är ett par år sedan vi var i London, sonen och jag, och häromdagen pratade vi om resan... igen.
Hur vi uppgraderade vår hotellstandard till fluffiga handdukar och badrockar, fotograferades med kända personer i vax och shoppade loss på Selfredges, HM och Karen Millen.
Vi pratade om Hair Spray och glassen vi åt i paus, promenaderna med värkande fötter, pratglada taxichaufförer som körde oss hit och dit, kyrkor som vi gick in i för att tio minuter senare gå ut igen, room service och beställda kvällsfilmer.
Det blir varmt när vi pratar minnen och just den resan var speciell för oss båda.
Sonens brutna fot hade just läkt och själv var jag var sjukskriven efter ett kaotiskt år av arbete och medberoende.
För mig vände det där.
Det fanns ett annat liv, ett fritt, där jag inte var fast i bojor, varken från det förflutna eller från missbruk.
Fri.
Jag älskar det ordet.
Och London.
Hur vi uppgraderade vår hotellstandard till fluffiga handdukar och badrockar, fotograferades med kända personer i vax och shoppade loss på Selfredges, HM och Karen Millen.
Vi pratade om Hair Spray och glassen vi åt i paus, promenaderna med värkande fötter, pratglada taxichaufförer som körde oss hit och dit, kyrkor som vi gick in i för att tio minuter senare gå ut igen, room service och beställda kvällsfilmer.
Det blir varmt när vi pratar minnen och just den resan var speciell för oss båda.
Sonens brutna fot hade just läkt och själv var jag var sjukskriven efter ett kaotiskt år av arbete och medberoende.
För mig vände det där.
Det fanns ett annat liv, ett fritt, där jag inte var fast i bojor, varken från det förflutna eller från missbruk.
Fri.
Jag älskar det ordet.
Och London.
Det är roligt
att hitta bloggare som läser Casanovas Kvinna och dessutom lägger ut bilder på det.
Här sitter Magdalena Graaf med boken i knät.
Jag kommenterar alla som berättar om att de läser, eller har läst, min bok. Det är så oerhört kul/viktigt/bra att boken sprids och att vi som är anhöriga får berätta om det hemligaste av missbruk. De bloggare som pratar om boken hjälper verkligen, verkligen till.
Tack Magdalena och alla andra.
Hur har ni det idag?
Här sitter Magdalena Graaf med boken i knät.
Jag kommenterar alla som berättar om att de läser, eller har läst, min bok. Det är så oerhört kul/viktigt/bra att boken sprids och att vi som är anhöriga får berätta om det hemligaste av missbruk. De bloggare som pratar om boken hjälper verkligen, verkligen till.
Tack Magdalena och alla andra.
Hur har ni det idag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)