Sonjas hemlighet

är slut igen.
Och jag är lika ledsen som jag var förra gången.
Det är roligt att den säljer men i det här fallet handlar det också om att förlaget har beställt för lite böcker. För hundrade gången.
När Sonjas sista vilja tog slut i början av juli, var det jag som upptäckte det, inte Bra Böcker. Jag skulle tro att det är samma sak nu.
Det är jättetråkigt, inte minst för den som nu vill köpa båda böckerna när nya Sonjas sista vilja-pocketen kom in bara för en vecka sedan efter att för tredje gången varit slut i tre veckor.

Sedan är det ju det där med att lägga energi på det som inte går att påverka.
Jag vänder blad och genast ser det ljusare ut.
Jag har ju två nya böcker på gång, hurra!

Det började regna precis när jag klev ur forden

på sopsorteringscentralen (det heter något annat, men jag kommer inte på vad just  nu.)
I alla fall blev jag inte ett dugg upprörd över att bli plaskblöt. Aldrig har väl ett regn känts mer välkommet.

Jag har rensat garderober. Ni vet så där på riktigt. Flera, flera sopsäckar. Och då har jag bara börjat.
Sedan har jag också hittat sådant som jag har glömt bort.
"Men den här fina", sa jag till mig själv och så åkte den i tvätten istället för i svartasäcken.

Jag ska tvätta nu och kommer att ha en massa rena myströjor inom ett par timmar.
Är inte det härligt i det här vädret, så säg?

Om det nu ändå ska vara molnigt

kunde det väl fått vara lite kyligare också. Nedåt 18 grader? Det är en perfekt temperatur, tycker jag. För min del får det gärna vara arton grader in i september, sedan tröttnar jag på det också.
Höst är min favoritårstid och utan att längta till det blir mörkare, så har jag i alla fall inget emot det. Inte ett dugg.

Idag har jag lite hit och ditgrejer att pyssla med, men en skrivstuga behövs för jag tror jag hinner en sida eller två.
Här är den. 8 milj Euro. Tja, vad säger man?

Nu kör vi igång den här tisdagen.
Tjohej?

Ännu ett litet kapitel är lagt till de andra,

och i morgon ska jag förhoppningsvis kunna skriva lite till. Och på onsdag och torsdag. På fredag åker vi till västkusten. En av mina allra bästa vänner fyller 50.
Hon har inte läst ett ord ur mina tre böcker, inte ens de två senaste där jag tackar henne för allt möjligt.

Det är möjligt att jag tar upp det obefintliga intresset för sin bästa väninna Åsa på lördag.
Tal är allas möjlighet till revansch.
Den man talar till måste nämligen vara tyst och lyssna.
I love Tal.

And am I gonna tala på lördag?
You bet!

Jag har sovit som en kratta,

så halv tre gick jag upp en sväng. Tittade in till sonen som satt och jobbade. Snackade lite. Tog en huvudvärkstablett för att få bort krypandet i de övertrötta benen, kollade lite på teve.
Somnade om vid fyra. Fem vaknade jag av en mardröm. Passade på att vrida och vända mig en halvtimma innan jag slumrade in igen. Halv nio gav jag upp.

Men det regnar.
Det är underbart.
Jag får helt enkelt sova i eftermiddag.
När jag har skrivit.
Det här är dagens mentala skrivstuga.
Häng med!

Ett besök på Bauhaus,

ett besök på stranden och ett besök på Konsum, innan jag lagade middag till familjen som idag hade utökats med sonens flickvän.
Nu är de två och köper glass (åt mig också såklart), och N har åkt hem till sitt manus.
Själv tänker jag hänga i soffan och kanske se en film.

Vill ni ser en bra kriminalare kan jag rekommendera Varg Veum på fyran. 21.00.
Jag är extremt känslig och tycker att precis allt är läskigt så Vargfilmerna ser jag inte ensam. Istället ser jag en av alla Netflixfilmerna, vilken vet jag inte än.

Häromdagen såg jag en av mina absoluta favoritromantiskakomedifilmer, dessutom med människor som är en bra bit över 40:
Laws of Attraction med Pierce (vi är du med varandra, i alla fall jag med honom) och Julianne Moore.

Det var en jädra oväder på Söder igår,

medan det åtta kilometer söderut, min förort, inte kom en droppe.

Vi fixade golvet utanför badrummet.
Återstår lister och ett par trösklar, sedan är det klart.
Efter flera år.
Hurra!

Vi höll på till jättesent, så något manusskrivande var det inte tal om igår.
Kanske, kanske kan det bli det senare idag, men först måste det nog bli en vända i solen.
Vi hörs sen!

Han är händig också.

Så idag ska vi gå på det som behöver fixas i lägenheten. I alla fall se till att materialet finns hemma, även om själva fixandet kanske passar bättre en dag när det inte är så kokhett som idag.

Några 25 000 ord tills måndag morgon kommer det inte att bli, men det är okej. Jag tar igen det en annan gång.

Fram tills N kommer tänker jag fortsätta med städningen, för det blev inte så mycket av den igår.

Det ska bli mig ett sant nöje att svepa över böckerna med den här:

Jahapp,

det verkar bli helt nödvändigt att gå ut idag också.
Nu tillbringar jag inte hela dagar i solen, det pallar varken jag eller min hud, men ett par timmar funkar fint.
Helt ärligt hade jag nog jublat över lite regn just idag, men när nu det placerade sig i Jönköping får jag helt enkelt stuva om i planerna och städa senare.

Knepet för att det ska bli gjort är att placera allt som inte står där det ska, i min säng. Då måste jag städa undan det innan jag kan lägga mig ikväll.
Och när alla ytor som ska vara tomma är det, går det så lekande lätt att dammtorka den här lilla förortslägenheten.
Smart va?

Som sagt.

I det här hushållet ägnar vi oss (jag mig) åt rengöring idag.
Den stora dammtrasan ska fram, den som även attackerar golv.
Men först måste jag rensa.
Tänk er semester i en något för liten sommarstuga, där det inte riktigt går att packa upp allt och stoppa in i skåp och eftersom det regnar ute måste ni har allt inne.
I högar.
Här och där.

Jag tror ni fattar.

Här är det ordning och reda, minsann.
Men det blir inte en enda tankemässig utflykt dit innan den här lyan är ren och fin.
Nu kör vi!

Nä,

det blev inte mycket skrivet idag, en sida max, var för trött efter att ha sovit som en kratta i natt.
Just nu gör jag allt för att hålla mig vaken en timma till, men sedan kryper jag till sängs och tittar på teven tills ögonen säger stopp.
I morgon tvätt och städ.
Det vore lovely om jag kunde få ned 1500 ord också, men först måste smutsen väck.

Och just nu: Vill inte ni se underbara So you think you can dance, på elvan, så se It`s complicated på åttan. Underbar Åsafilm med Meryl Streep och Alec Baldwin.
5 Sonjor av fem möjliga.

En bild

Jag försökte verkligen ligga ned och stirra på det här gräset så att även baksidan av kroppen skulle bli lite beige, man jag fick mest ont i ryggen. 

Idag drog jag med mig min dramaten till stranden. N fixar den trasiga bilen, och jag behövde handla toapappper på vägen hem, alltså tog jag med en stora vagnen så att jag skulle ha något att bära i. 

I love min shoppingvagn.

Använder ni sådana?

Nu måste jag sova en stund. Det är utmattande att både författa och solbada.

Torsdag.

Tydligen.
Jag ligger en dag fel den här veckan. Hos mig är det mer onsdag än något annat.

Well, tisdag, söndag, fredag. Jag behöver inte riktigt bry mig, faktiskt.
Mitt liv handlar just nu mest om manus.
Mot 25 000 (mål till söndag.)
Här är dagens skrivstuga.

Häng med!

Jorå,

jag fick ihop ett helt kapitel idag också.
Lysande, Hellberg!

Innan veckans utgång är målet att ha skrivit 25 000 ord, vilket är en tredjedel av råmanuset. I slutänden kommer det att bli längre, det är jag rätt övertygad om redan nu även om jag försöker tänka på feedbacken jag har fått på "En liten värld" och applicera det direkt i "Sara."

Fartmässigt kommer det troligtvis att puttra på fram till 40´, sedan brukar det gå fort och jag får en energi som jag inte riktigt har mer än tre-fyra timmar per dag så här i början.

Nu dagens första dusch och sedan ska jag till stranden innan andra duschen och matlagning.
I Fjällbacka ska det vara 20 grader i havet, såg jag på nyheterna i morse.
Det är ju inte klokt vad iskallt.
Tacka vet jag en ljummen dusch i en förort!

Jag vill hinna med både och,

eftersom jag mår bra av att vara brun.
Jo, det är sant. Och förstås väldigt fåfängt. Men mina rynkor är aldrig snyggare än på sommaren.
Så idag och tre dagar framåt är jag uppe extra tidigt för att kunna skriva ett kapitel (jag nöjer mig med det, sisådär 1500 ord), innan jag tar min solmadrass under armen och går till badstranden.

Går, eftersom Forden är hos N.
Den mår inte särskilt bra. Skramlar och har sig (bilen, inte N!)
Det är möjligt att den får parkeras ett tag, för någon bilreparationsfond finns verkligen inte just nu.
N ska prata med en bildoktor han känner.
Håll en tumme för att det bara är Omsorg den behöver.

Nu ska författaren skriva.
Här är dagens skrivstuga.
Mot kaklet. Tjohej!

Jag vet inte varför alla mina karaktärer svimmar,

i alla fall gör någon det i varje bok.
Själv har jag aldrig gjort det, även om det har varit vingligt några gånger eftersom mitt blodtryck är rätt lågt. Det var det i alla fall senast jag kollade.
Någon årlig checkup är det inte tal om i mitt fall, men kanske borde jag kolla vanliga 50-plusdefekter som blodtryck och kolesterol?

Hur gör ni? Får ni kanske sådant via era jobb (checkups, inte högt kolesterol!!)?
Mitt än så länge oavlönade författarjobb inkluderar tyvärr inga förmåner utöver att få göra det jag helst vill, på vilka tiden som helst och utan att någon ska övervaka varje steg innan jag är klar.
(När jag läser det nu har jag det makalöst bra, trots att jag är fattig som en lus.)

Nu ska jag komma på vad Jessica ska göra istället för att svimma.

Bibblo.se

har recenserat Sonjas hemlighet. Klicka här.

Tusen tack!

Det är så bra att hitta sådant fint innan man ska börja skriva.

Lägg till den här skrivstugan så kan man säga att jag har bästa möjliga

förutsättningar för en lyckad skrivdag.

Nu kör vi!

22 juli. Det var sonen som uppmärksammade mig på bomben,

och sedan följde vi de direktsändningar som visades från ett trasat Oslo.
Emellanåt fick vi höra polischefen uttala sig och efter bara ett par timmar frågade en journalist om ryktena från Utöya som sa att det var skottlossning på ön. Polischefen svarade att om det var så var det något för den lokala polisen; i Oslo hade de fullt upp efter attentatet.

Senare på kvällen fick vi veta att det journalisten hade hört var sant och när jag la mig och försökte sova, eftersom vi skulle till Fjällbacka dagen efter, visste vi att barn var döda.
När vi vaknade tidigt nästa morgon var det till en fasansfull, vidrig, rapport.

Läs Carina Bergfeldts prisbelönta reportage "Dagen vi aldrig glömmer."
Läs, och glöm aldrig vilken människosyn som ligger bakom massakern.
Att den synen växer i Sverige är lika ofattbart som att det gör det i Norge.
För mig är det långt mycket mer skrämmande än att människor tror på något annat än jag.

Måndag och ny skrivdag.

I dessa tider blir tyvärr blogginläggen otroligt enahanda (vilket betyder att jag annars tycker att de inte blir det. Hahahaha.)
Men som ni vet vid det här laget behöver jag jobba på. Med romanen som möjligtvis kommer ut 2015; Sara (arbetsnamn).
'
Den som kommer till våren 2014 är i princip klar. Lite redigering återstår och titeln (just nu heter den En liten värld) och omslag är också sådant som ska på plats.
Jag är otroligt nyfiken på hur just omslaget kommer att se ut. Jag tror inte att designern av det har tänkt som jag.
Och med tanke på omslaget är titeln också viktig. Sonjas sista vilja ändrade vi till i sista sekund för att passa omslaget bättre.
Och det var ju lyckat. Ni är några stycken som har läst den boken nu. Hurra!

Dagens skrivstuga ser ut så här. Kan vara en repris, jag har ingen koll på vilka jag har visat längre.
Häng med, för tusan!

Jag mejslar och mejslar

och tycker mer och mer om mina karaktärer.

I det här manuset är de återigen tre stycken.

Det är något med det antalet som är bra och roligt att jobba med.

Dels är de så olika att jag hela tiden få hålla i flera tyglar, men samtidigt har de något som binder dem samman; ett stråk av melankoli, en erfarenhet eller kanske en rädsla. 

Jag tror ju att det är så, att våra likheter - hur små de än är - blir kittet i varje relation.

Sedan kommer den där likheten ut på olika sätt.

I Sonjas sista vilja är Rebecka, Susanne och Maggan väldigt olika på utsidan. De lever vitt skilda liv, har tre temperament och har också olika sätt att hantera sin vardag med allt vad den innebär.

Skrapar man på ytan har de dock samma slags tillitsproblematik i botten.

Så.

Olika är nödvändigt. Men likhet binder. 

Att hitta den där lilla bindande tråden - och försöka att göra den annorlunda från bok till bok - är inte helt enkelt, men roligt.

Jag tuffar sakta framåt mot min deadline sista september. 3/4 kvar.