torsdag 30 september 2010
Coach2coach
kommer att skicka på mig och alla andra som ska assistera nästa vecka, en orangefärgad tenniströja.
Det är bra för då syns vi i en grupp på femtio deltagare.
Det är inte bra för jag har inga kläder att ha till.
Jo, jeans, men eftersom jag själv har varit på kurs i lokalen så vet jag att någon högre värme inte är att räkna med, alltså behöver jag någon form av kofta som jag inte har. I alla fall ingen som passar ihop med en orange tenniströja.
Just den typen av tröjor återfinns inte i min garderob.
Däremot har jag miljoner rundringade, tajta T-shirts - vita och svarta - och koftor som passar just sådana alldeles utmärkt; men vad sjutton gör man med coach2coach-varianten?
Det är skönt med helt oviktiga bekymmer emellanåt.
Det är bra för då syns vi i en grupp på femtio deltagare.
Det är inte bra för jag har inga kläder att ha till.
Jo, jeans, men eftersom jag själv har varit på kurs i lokalen så vet jag att någon högre värme inte är att räkna med, alltså behöver jag någon form av kofta som jag inte har. I alla fall ingen som passar ihop med en orange tenniströja.
Just den typen av tröjor återfinns inte i min garderob.
Däremot har jag miljoner rundringade, tajta T-shirts - vita och svarta - och koftor som passar just sådana alldeles utmärkt; men vad sjutton gör man med coach2coach-varianten?
Det är skönt med helt oviktiga bekymmer emellanåt.
Här sitter jag
och väntar på en klient som skulle komma klockan ett, men som vid närmare koll visst inte hade bokat en tid förrän två.
Det innebär för min del att jag hinner äta lunch, en delikat sådan bestående av en pizzaslice, mikrad i två minuter.
Mm, vad gott.
Ni matpersoner ryser kan jag tänka mig, och det kan ni fortsätta med eftersom det för min del inte förändrar någonting.
Jag känner en djup tacksamhet så fort jag hittar något ätbart i det här hemmet.
Kylen är e-e-e-ekande tom just nu.
Det innebär för min del att jag hinner äta lunch, en delikat sådan bestående av en pizzaslice, mikrad i två minuter.
Mm, vad gott.
Ni matpersoner ryser kan jag tänka mig, och det kan ni fortsätta med eftersom det för min del inte förändrar någonting.
Jag känner en djup tacksamhet så fort jag hittar något ätbart i det här hemmet.
Kylen är e-e-e-ekande tom just nu.
Saker som en tonåring inte riktigt förstår
- Körkort betyder inte automatiskt bil.
- Första egna boendet är sällan en våning i stan.
- USA kommer inte automatiskt att slå upp dörrarna och säga "Welcome Mr Super Producer".
- Inkomster betyder utgifter.
- Mammor vet alltid, alltid bäst.
På lördag ska jag gå på bio
och se den här.
Jag gillar Elisabeth Gilberts bok. Den inåtresan hon gör påminner starkt om den vi går igenom när vi reser oss från ett liggande medberoendeläge.
Jag gillar Elisabeth Gilberts bok. Den inåtresan hon gör påminner starkt om den vi går igenom när vi reser oss från ett liggande medberoendeläge.
onsdag 29 september 2010
Saker man kan bli sugen på 20.30 en onsdag:
Polarkakor med Kalles kaviar och Goudaost.
Satan i gatan vad gott.
Efter det flyttar jag in med Carina Berg innan jag nog måste lägga mig.
Idag är jag sådär skönt trött att jag kommer att somna på studs.
Visst är det bäst?
Satan i gatan vad gott.
Efter det flyttar jag in med Carina Berg innan jag nog måste lägga mig.
Idag är jag sådär skönt trött att jag kommer att somna på studs.
Visst är det bäst?
Och har du ännu inte gjort mammografi
så kan du här få se hur själva röntgenapparaten ser ut.
På den svarta plattan hivar du upp bröstet och sedan sänks plattan med markeringar ner mot den svarta tills bröstet är i kläm mellan det båda och därmed plattas till.
Maskinen kan vridas lite hit och dit, vilket gör att man kan ta bilder från olika vinklar.
Bild lånad från landstinget.
Och nej, det gör inte ont annat än om man är super-superkänslig, och det över på en minut.
På den svarta plattan hivar du upp bröstet och sedan sänks plattan med markeringar ner mot den svarta tills bröstet är i kläm mellan det båda och därmed plattas till.
Maskinen kan vridas lite hit och dit, vilket gör att man kan ta bilder från olika vinklar.
Bild lånad från landstinget.
Och nej, det gör inte ont annat än om man är super-superkänslig, och det över på en minut.
I brevlådan idag
har jag fått en kallelse till Bröstmottagningen igen. Så här står det:
"Vid granskning av dina bilder har vi funnit att undersökningen bör kompetteras med ytterligare bilder".
Och "besöket kan ta upp till tre timmar."
Jag visste ju att jag skulle kallas tillbaka eftersom man såg min klump på mammografin.
Om knappt två veckor ska jag dit, vilket väl får anses som snabbt ändå.
När jag tänker på det kan jag känna mig lite orolig, men ni vet ju vid det här laget hur jag gör; jag tänker helt enkelt på något helt annat! :)
En del av er kanske tycker att jag blir alltför privat i min blogg, och att en sådan sak som bröstklumpar inte bör dryftas i bloggform när man har valt att visa namn och ansikte.
Att jag gör det är för att det inte är sårbart för mig, inte ens om det inte är bara en cysta som sköterskan trodde.
Tvärtom får jag massor med bra feedback från er som har varit med om samma sak.
När det gäller temat i Casanovas Kvinna är det annorlunda.
I bloggen pratar jag bara om det i dåtid eftersom min (och andras) nutid är privat.
Ungefär så.
"Vid granskning av dina bilder har vi funnit att undersökningen bör kompetteras med ytterligare bilder".
Och "besöket kan ta upp till tre timmar."
Jag visste ju att jag skulle kallas tillbaka eftersom man såg min klump på mammografin.
Om knappt två veckor ska jag dit, vilket väl får anses som snabbt ändå.
När jag tänker på det kan jag känna mig lite orolig, men ni vet ju vid det här laget hur jag gör; jag tänker helt enkelt på något helt annat! :)
En del av er kanske tycker att jag blir alltför privat i min blogg, och att en sådan sak som bröstklumpar inte bör dryftas i bloggform när man har valt att visa namn och ansikte.
Att jag gör det är för att det inte är sårbart för mig, inte ens om det inte är bara en cysta som sköterskan trodde.
Tvärtom får jag massor med bra feedback från er som har varit med om samma sak.
När det gäller temat i Casanovas Kvinna är det annorlunda.
I bloggen pratar jag bara om det i dåtid eftersom min (och andras) nutid är privat.
Ungefär så.
Om
andra kunde se sig själva genom mina ögon skulle de se mycket fint.
Tänk om det fanns en typ av Ögontek där man kunde låna det man behöver se:
"Har ni ett par ögon som kan se att jag är snäll och kanske ett par som ser att jag duger?"
Tänk om det fanns en typ av Ögontek där man kunde låna det man behöver se:
"Har ni ett par ögon som kan se att jag är snäll och kanske ett par som ser att jag duger?"
Nästa vecka
ska jag vara en av fem assistenter på en coachkurs, samma kurs som fick mig totalsåld på det här yrket.
Tänk att helt ogenerat få fråga ut folk om det mesta.
En viss takt, ton och finess ska ju finnas med förstås, men nyfikenheten på en annan person är det centrala i coachingen.
Även om vi har blivit bedragna, har en låg självkänsla eller har hyss för oss som vi vill ändra på så är vi oerhört olika bakom allt det där.
Alla berättar en ny historia och har så mycket mer i sig än det som de söker sig till mig för.
Ibland har man glömt vem man var, då, innan det där hände.
Vissa vill från något och andra vill till.
Det finns de som vet exakt vilka mål de har, andra vet bara att de inte vill ha det så här längre.
En del säger sig behöva struktur medan andra vill bli av med densamma.
Tänk att få lyssna på alla dessa fantastiska människor.
Jag är väldigt lyckligt lottad.
Tänk att helt ogenerat få fråga ut folk om det mesta.
En viss takt, ton och finess ska ju finnas med förstås, men nyfikenheten på en annan person är det centrala i coachingen.
Även om vi har blivit bedragna, har en låg självkänsla eller har hyss för oss som vi vill ändra på så är vi oerhört olika bakom allt det där.
Alla berättar en ny historia och har så mycket mer i sig än det som de söker sig till mig för.
Ibland har man glömt vem man var, då, innan det där hände.
Vissa vill från något och andra vill till.
Det finns de som vet exakt vilka mål de har, andra vet bara att de inte vill ha det så här längre.
En del säger sig behöva struktur medan andra vill bli av med densamma.
Tänk att få lyssna på alla dessa fantastiska människor.
Jag är väldigt lyckligt lottad.
tisdag 28 september 2010
Svart
knälång med stor krage (så att det inte blåser in i mina öron), i något glansigt täckjackstyg.
Kappahl, 599 pix.
Som hittat.
Kappahl, 599 pix.
Som hittat.
Som jag deklarerade igår så skulle jag på jackjakt
idag.
För att effektivisera det hela tänkte jag först kolla igenom kedjornas utbud på nätet och det är bara att konstatera att den typen av slängapå variant som jag är ute efter alltid har en dragsko i midjan.
Dragsko?
Jag vill inte ha något varken dragsko, resår i midjan eller för all del ärmar som slutar på halva armen.
Ska det vara så svårt att tillverka en jacka som jag vill ha men som inte kostar mer än det den ska användas till; att dölja billigheterna under.
För övrigt (jag har nästan alltid en sådant i min blogg) har jag plockat in palmerna från balkongen. Den ena tycker det är oerhört nice att komma in, eller så var det för att den fick vatten. Jag är inte rätt person att bedöma det tyvärr.
Nästa års projekt är att odla tomater, eftersom jag i år klarade att rädda alla pelargoner.
Det är lite som att man först ger en skrikande docka till den som vill ha ett riktigt barn. Klarar man det testet kan man genast se till att bli gravid.
Jag känner mig redo för tomater, vad tror ni?
För att effektivisera det hela tänkte jag först kolla igenom kedjornas utbud på nätet och det är bara att konstatera att den typen av slängapå variant som jag är ute efter alltid har en dragsko i midjan.
Dragsko?
Jag vill inte ha något varken dragsko, resår i midjan eller för all del ärmar som slutar på halva armen.
Ska det vara så svårt att tillverka en jacka som jag vill ha men som inte kostar mer än det den ska användas till; att dölja billigheterna under.
För övrigt (jag har nästan alltid en sådant i min blogg) har jag plockat in palmerna från balkongen. Den ena tycker det är oerhört nice att komma in, eller så var det för att den fick vatten. Jag är inte rätt person att bedöma det tyvärr.
Nästa års projekt är att odla tomater, eftersom jag i år klarade att rädda alla pelargoner.
Det är lite som att man först ger en skrikande docka till den som vill ha ett riktigt barn. Klarar man det testet kan man genast se till att bli gravid.
Jag känner mig redo för tomater, vad tror ni?
God middag bloggvärlden
Jag håller på att blåsa bort.
Inte för att jag har varit ute, det har jag inte hunnit än, men det räcker med att det viner och smäller på balkongen för att jag ska förstå att idag bör man hålla i hatten.
Senast jag bar hatt var när jag jobbade i dörren på Sturecompagniet, och för att den skulle sitta kvar på huvudet var den fäst vid en liten hårtofs. Det var nämligen en och annan som tyckte att det var kul att försöka få av mig min fina bruna filthatt, men tji fick de.
Och på tal om dörrvakter; Paulo Roberto jobbade under samma tid på Café Opera och han kan nog inte ha varit mer än 19-20 år då.
Igår var han med i det alldeles lysande programmet "sommarpratarna" på Svt1.
Jag följde förra säsongen och programmet är ett utmärkt exempel på att tv inte behöver vara svårare än att samla ett gäng intressanta- och olika - profiler som får berätta om sitt liv med utgångspunkt från det som är deras enda gemensamma nämnare, sina sommarprogram.
Enkelt och genialt.
Inte för att jag har varit ute, det har jag inte hunnit än, men det räcker med att det viner och smäller på balkongen för att jag ska förstå att idag bör man hålla i hatten.
Senast jag bar hatt var när jag jobbade i dörren på Sturecompagniet, och för att den skulle sitta kvar på huvudet var den fäst vid en liten hårtofs. Det var nämligen en och annan som tyckte att det var kul att försöka få av mig min fina bruna filthatt, men tji fick de.
Och på tal om dörrvakter; Paulo Roberto jobbade under samma tid på Café Opera och han kan nog inte ha varit mer än 19-20 år då.
Igår var han med i det alldeles lysande programmet "sommarpratarna" på Svt1.
Jag följde förra säsongen och programmet är ett utmärkt exempel på att tv inte behöver vara svårare än att samla ett gäng intressanta- och olika - profiler som får berätta om sitt liv med utgångspunkt från det som är deras enda gemensamma nämnare, sina sommarprogram.
Enkelt och genialt.
måndag 27 september 2010
Jag är trött på nedanstående meddelande.
Service Unavailable
Error 503
Får ni det också?
Det spelar ingen roll om jag är på min egen blogg eller hos någon annan blogger, det dyker upp ändå.
Error 503
Får ni det också?
Det spelar ingen roll om jag är på min egen blogg eller hos någon annan blogger, det dyker upp ändå.
Jag har problem.
Höstjacka.
Jag behöver en slängapåvariant, ni vet en sådan som går en bit ner på benen och som döljer allt fult man råkar ha under.
Den jag redan har kan man verkligen inte ha ett par slafsiga mjukisar till, man kan knappt vara osminkad eller utan örhängen, och det funkar inte i min- emellanåt lite slafsiga- vardag.
När jag var ute nyss insåg jag nämligen att min gamla seglarjacka är alldeles för kall och den får härmed hängas undan.
"För gott" säger vissa hoppfullt (läs son)... vilket bara är ett förnekande av hans västkustska påbrå eftersom man tydligen "inte har såna i Stockholm".
Nej, lilla gubben, men där halva du kommer ifrån har man det.
Och seglarskor.
I alla fall hade man det på 80-talet när jag bodde där senast.
Jag går på jackjakt i morgon.
Jag behöver en slängapåvariant, ni vet en sådan som går en bit ner på benen och som döljer allt fult man råkar ha under.
Den jag redan har kan man verkligen inte ha ett par slafsiga mjukisar till, man kan knappt vara osminkad eller utan örhängen, och det funkar inte i min- emellanåt lite slafsiga- vardag.
När jag var ute nyss insåg jag nämligen att min gamla seglarjacka är alldeles för kall och den får härmed hängas undan.
"För gott" säger vissa hoppfullt (läs son)... vilket bara är ett förnekande av hans västkustska påbrå eftersom man tydligen "inte har såna i Stockholm".
Nej, lilla gubben, men där halva du kommer ifrån har man det.
Och seglarskor.
I alla fall hade man det på 80-talet när jag bodde där senast.
Jag går på jackjakt i morgon.
Mammografi.
Tårarna strömmade redan när jag kom in i undersökningsrummet.
Eftersom jag aldrig gråter när jag är ensam så visste jag att de skulle komma på SÖS i morse, vilket bara kändes skönt.
Klumpen , stor som en golfboll och som jag har känt någon månad fotograferades från alla vinklar och med största sannolikhet är det en cysta sa den sköterska som tog hand om mig. Den hade en jämn rund form vilket tyder just på det, och jag tror inte att hon hade gett sig på att säga det om hon inte var relativt övertygad om ofarligheten.
Jag tillhör den typen av människa som tar reda på det mesta, alltså vet jag nu att det är först när man också gör ett ultraljud som man med säkerhet kan säga om det är en vätskefylld cysta eller något annat, men så länge tror jag på den snälla sköterskan som tog min oro på allvar.
Bilderna skulle snabbt lämnades vidare till en läkare och sedan får jag komma tillbaka och tömma cystan... om det är det som det är frågan om.
Nu till något helt annat; sonen har haft en toppenhelg på Mallis och planet landade före utsatt tid.
Häpp!
Eftersom jag aldrig gråter när jag är ensam så visste jag att de skulle komma på SÖS i morse, vilket bara kändes skönt.
Klumpen , stor som en golfboll och som jag har känt någon månad fotograferades från alla vinklar och med största sannolikhet är det en cysta sa den sköterska som tog hand om mig. Den hade en jämn rund form vilket tyder just på det, och jag tror inte att hon hade gett sig på att säga det om hon inte var relativt övertygad om ofarligheten.
Jag tillhör den typen av människa som tar reda på det mesta, alltså vet jag nu att det är först när man också gör ett ultraljud som man med säkerhet kan säga om det är en vätskefylld cysta eller något annat, men så länge tror jag på den snälla sköterskan som tog min oro på allvar.
Bilderna skulle snabbt lämnades vidare till en läkare och sedan får jag komma tillbaka och tömma cystan... om det är det som det är frågan om.
Nu till något helt annat; sonen har haft en toppenhelg på Mallis och planet landade före utsatt tid.
Häpp!
söndag 26 september 2010
Om ni undrar vad coachen
har för sig en sådan här söndagkväll så kan jag berätta att hon har kollat in information från olika sajter gällande starter från Palma Airport.
En av dem ger vid handen att sonen startade 18.19, fyra minuter efter utsatt tid.
Det gör mig rätt nöjd eftersom jag fick ett sms av honom som sa att hans batteri var på väg att lägga av. Min tes är att ett fungerande batteri är bra att ha om man blir försenad och vill ha tag på någon...
Själv beger jag mig mot Skavsta om någon timma, med lite medvind kan de ju landa en stund innan schedule.
Det är ju det där med att vara i tid, ni vet.
En av dem ger vid handen att sonen startade 18.19, fyra minuter efter utsatt tid.
Det gör mig rätt nöjd eftersom jag fick ett sms av honom som sa att hans batteri var på väg att lägga av. Min tes är att ett fungerande batteri är bra att ha om man blir försenad och vill ha tag på någon...
Själv beger jag mig mot Skavsta om någon timma, med lite medvind kan de ju landa en stund innan schedule.
Det är ju det där med att vara i tid, ni vet.
Jag vilar i en oerhört stark tro
på att människor kan förändras, att alla inte vill ha en förändring är en helt annan sak.
Utan motivation kommer vi heller inte att ta något steg i någon riktning.
Vad som motiverar dig vet jag inte; inte ens att ens barn far oerhört illa är för en del motivation nog, medan det för andra är vad som gör att man får rumpan ur vagnen och tar tag i det liv som är ens eget ansvar.
Kan man inte prioritera sig själv kan man i alla fall motiveras av sina barns mående.
Det finns vuxna som väljer sin partner framför sina barn, bland oss medberoende är inte det helt ovanligt.
Att det sveket slår minst lika hårt som att den andra föräldern missbrukar vill vi inte tänka på; därför vill jag vara extremt tydlig när jag säger att ett aktivt medberoendet är lika skadligt för barnen som ett missbruk.
Jag säger inte det för att skuldbelägga, jag säger det för att det är så det är.
Jag själv kommer att få gottgöra min son resten av mitt liv.
Det gör jag idag med glädje.
Han är inte värd en mamma som är medberoende och besatt av en missbrukares beteenden.
Utan motivation kommer vi heller inte att ta något steg i någon riktning.
Vad som motiverar dig vet jag inte; inte ens att ens barn far oerhört illa är för en del motivation nog, medan det för andra är vad som gör att man får rumpan ur vagnen och tar tag i det liv som är ens eget ansvar.
Kan man inte prioritera sig själv kan man i alla fall motiveras av sina barns mående.
Det finns vuxna som väljer sin partner framför sina barn, bland oss medberoende är inte det helt ovanligt.
Att det sveket slår minst lika hårt som att den andra föräldern missbrukar vill vi inte tänka på; därför vill jag vara extremt tydlig när jag säger att ett aktivt medberoendet är lika skadligt för barnen som ett missbruk.
Jag säger inte det för att skuldbelägga, jag säger det för att det är så det är.
Jag själv kommer att få gottgöra min son resten av mitt liv.
Det gör jag idag med glädje.
Han är inte värd en mamma som är medberoende och besatt av en missbrukares beteenden.
Idag kommer min unge hem.
Förhoppningsvis i tid, eftersom det är tio i kväll som han ska landa.
Det betyder mörkerkörning vilket inte alls är min grej, jag tycker att jag ser djur överallt.
Å andra sidan är större delen av resan på E4;an vilket onekligen underlättar när man har taskigt mörkerseende.
Första gången jag insåg hur det stod till med min syn var en natt när min väninna och jag var på väg hem från Monaco genom Smålandsskogarna.
Det har aldrig varit fler fiktiva älgar just där, det kan jag lova.
När jag hade bromsat och gasat i två mil gav min väninna upp och bad mig köra till ett motell så att vi istället kunde fortsätta köra nästa morgon.
Bra tänkt. Hon kan ha räddat livet på oss där och då.
Att komma från autobahn in i Sverige är lätt surrealistiskt.
Man behöver vila mellan de två ytterligheterna.
Det betyder mörkerkörning vilket inte alls är min grej, jag tycker att jag ser djur överallt.
Å andra sidan är större delen av resan på E4;an vilket onekligen underlättar när man har taskigt mörkerseende.
Första gången jag insåg hur det stod till med min syn var en natt när min väninna och jag var på väg hem från Monaco genom Smålandsskogarna.
Det har aldrig varit fler fiktiva älgar just där, det kan jag lova.
När jag hade bromsat och gasat i två mil gav min väninna upp och bad mig köra till ett motell så att vi istället kunde fortsätta köra nästa morgon.
Bra tänkt. Hon kan ha räddat livet på oss där och då.
Att komma från autobahn in i Sverige är lätt surrealistiskt.
Man behöver vila mellan de två ytterligheterna.
lördag 25 september 2010
Såg ni Lena-Maria Klingvall i
"Här är ditt liv"?
Vilken kvinna.
Bästa programmet hittills (det är alltid väldigt bra när jag gråter).
Vilken kvinna.
Bästa programmet hittills (det är alltid väldigt bra när jag gråter).
Jag äter sega gubbar men OJ,
vad var det?
Jo det ska jag berätta. DET var en av de svindyra porslinskronor som jag satte in i min mun för över tio år sen och som nu kom ut tack vare godiset.
F-A-N.
Jag tar med den till tandläkaren, de kanske kan sätta fast den igen eller vad tror ni? Den är inte trasig, har "bara" lossnat...
Jo det ska jag berätta. DET var en av de svindyra porslinskronor som jag satte in i min mun för över tio år sen och som nu kom ut tack vare godiset.
F-A-N.
Jag tar med den till tandläkaren, de kanske kan sätta fast den igen eller vad tror ni? Den är inte trasig, har "bara" lossnat...
Ni har verkligen slängt er över dagens alla inlägg.
Frågan är om det är jag eller ni som har tappat stinget?
Det mest troliga är att det är jag.
Men vad fasiken, man kan inte vara på topp jämt.
Den här helgen har vi uppehåll i godisuppehållet.
Av någon anledning smakar det inte lika gott som det gjorde i början av augusti, och ändå äter jag mig till illamående. Rätt omoget om vi ska vara ärliga.
Men vad fasiken, man kan inte vara på topp jämt.
Det mest troliga är att det är jag.
Men vad fasiken, man kan inte vara på topp jämt.
Den här helgen har vi uppehåll i godisuppehållet.
Av någon anledning smakar det inte lika gott som det gjorde i början av augusti, och ändå äter jag mig till illamående. Rätt omoget om vi ska vara ärliga.
Men vad fasiken, man kan inte vara på topp jämt.
Det som gjorde mest ont
var inte att han hade sex med andra, istället var det att han aldrig stod upp för sin kärlek till mig; aldrig sa till dem att han älskade sin Åsa allra mest.
Istället tog han bort fotografierna han har hemma hos sig, gömde sin förlovningsring och bjöd på frukost som om jag inte fanns.
Han spelade vår favoritmusik, höll om dem som han höll om mig och sa aldrig till dem att han älskade att hålla om sin Åsa allra, allra mest...
Att han hade sex med dem gjorde mig aldrig så illa som att bli reducerad till betydelselös.
Även om vi förstår, även om vi vet att det är en sjukdom, så såras vi.
Det är viktigt att känna hur ont det gör, hur förtvivlat smärtsamt det är när vår älskade väljer bort oss.
Vår smärta är viktig, och om missbrukaren aldrig förstår det så måste vi förstå det själva.
I den smärtan behöver vi bli sedda och för att bli just det måste vi våga visa den för någon vi har förtroende för; en vän, en terapeut eller en samtalsgrupp.
När vi visar oss blir vi allt annat än betydelselösa och i det kan vi växa på nytt.
Istället tog han bort fotografierna han har hemma hos sig, gömde sin förlovningsring och bjöd på frukost som om jag inte fanns.
Han spelade vår favoritmusik, höll om dem som han höll om mig och sa aldrig till dem att han älskade att hålla om sin Åsa allra, allra mest...
Att han hade sex med dem gjorde mig aldrig så illa som att bli reducerad till betydelselös.
Även om vi förstår, även om vi vet att det är en sjukdom, så såras vi.
Det är viktigt att känna hur ont det gör, hur förtvivlat smärtsamt det är när vår älskade väljer bort oss.
Vår smärta är viktig, och om missbrukaren aldrig förstår det så måste vi förstå det själva.
I den smärtan behöver vi bli sedda och för att bli just det måste vi våga visa den för någon vi har förtroende för; en vän, en terapeut eller en samtalsgrupp.
När vi visar oss blir vi allt annat än betydelselösa och i det kan vi växa på nytt.
Åsa hos "Wollter i P4" 22.04 ikväll
och på SR´s hemsida fick jag en egen bild eftersom jag sprang från slutminuterna av inspelningen (föräldramöte) och inte hann vara med på gruppfotot, Klicka här.
Bombhotat plan
på Arlanda, och jag minns en av mina första flygningar 1986, då vi skulle till Cypern.
Strax innan start kom polisen instormande i kabinen och sa att vi måste evakuera planet omedelbart.
Halva Arlanda utrymdes och vi bussades in på ett hotell för att avvakta bombresultatet från en hund som skulle komma från Jönköping.
Den stackars hunden hade redan varit på bombuppdrag och var därför trött, och när den väl hade piggnat till hade det gått så lång tid att om vi i personalen inte fick vila skulle våra tjänsgöringstimmar överskridas rejält (det är en lång flygnig fram och tillbaka från Cypern) vilket inte är förknippat med god flygsäkerhet.
Alltså bäddades vi ned på hotellet några timmar och tolv timmar senare lyfte vi med samma plan.
Vem som kom med hotet vet jag inte, men att man tog det på allvar var ju helt uppenbart.
Strax innan start kom polisen instormande i kabinen och sa att vi måste evakuera planet omedelbart.
Halva Arlanda utrymdes och vi bussades in på ett hotell för att avvakta bombresultatet från en hund som skulle komma från Jönköping.
Den stackars hunden hade redan varit på bombuppdrag och var därför trött, och när den väl hade piggnat till hade det gått så lång tid att om vi i personalen inte fick vila skulle våra tjänsgöringstimmar överskridas rejält (det är en lång flygnig fram och tillbaka från Cypern) vilket inte är förknippat med god flygsäkerhet.
Alltså bäddades vi ned på hotellet några timmar och tolv timmar senare lyfte vi med samma plan.
Vem som kom med hotet vet jag inte, men att man tog det på allvar var ju helt uppenbart.
Kaptenen fick en chock och han slutade flyga efter den incidenten.
fredag 24 september 2010
Jag är rätt trött på ordet lycklig
och förstår nog helt enkelt inte vad det betyder.
Om det är så att någon av er tror att coaching leder till lycka så tror jag faktiskt att ni kan glömma det.
Det leder inte heller till att man blir mer "positiv" (vilket gräsligt ord).
Har man tur leder coaching till en högre självkännedom, en acceptans av vem man är och om det sen gör en lyckligare är väl det bra, förutsatt att man vet vad lycklig betyder för just en själv.
"Så blir du lyckligare" vrålar tidningarna från sina förstasidor och jag ryser mest eftersom jag inbillar mig att det bara ökar kraven på hur vi måste vara som människor istället för att bara få vara som vi är.
Jag kände lyckokänslor när jag dansade till After Dark igår... för en kort stund innan livet återgick till det alldeles vanliga.
Idag har jag hittills inte varit lycklig och absolut inte olycklig heller.
Jag känner inte ens efter vad jag är.
Jag bara är.
Den tidningsrubriken säljer inga tidningar, men är nog betydligt sannare för de flesta än vad den eviga lyckan är.
Om det är så att någon av er tror att coaching leder till lycka så tror jag faktiskt att ni kan glömma det.
Det leder inte heller till att man blir mer "positiv" (vilket gräsligt ord).
Har man tur leder coaching till en högre självkännedom, en acceptans av vem man är och om det sen gör en lyckligare är väl det bra, förutsatt att man vet vad lycklig betyder för just en själv.
"Så blir du lyckligare" vrålar tidningarna från sina förstasidor och jag ryser mest eftersom jag inbillar mig att det bara ökar kraven på hur vi måste vara som människor istället för att bara få vara som vi är.
Jag kände lyckokänslor när jag dansade till After Dark igår... för en kort stund innan livet återgick till det alldeles vanliga.
Idag har jag hittills inte varit lycklig och absolut inte olycklig heller.
Jag känner inte ens efter vad jag är.
Jag bara är.
Den tidningsrubriken säljer inga tidningar, men är nog betydligt sannare för de flesta än vad den eviga lyckan är.
God middag
Jag har ägnat förmiddagen åt samtal, och som vanligt blir jag starkt berörd.
Av flera skäl, inte minst för att jag minns hur det var, hur ångesten hade kommandot och hur fokuserad jag var på honom och inte mig själv.
Allt han gjorde, allt han sa, allt han signalerade analyserade jag; allt handlade om hans tillfrisknande som skulle ge mig den lycka som jag längtade så efter.
Mitt liv i hans skakiga händer...
99.9% av oss medberoende går igenom precis samma sak, alltså är det alldeles naturligt.
Det kan vara bra att veta när man är som allra mest ensam och tror att ingen annan upplever samma sak som jag.
Alla upplever samma sak, samma lämnade av självet vid upptäckten av ett sex & kärleksberoende.
Min erfarenhet (observera att det är MIN) är att vi har olika sätt att hantera otrohet; och det skiljer sig en hel del mellan hur vi som är medberoende, och de som inte är det, förhåller sig till sina upplevelser.
För oss som är medberoende kliver ofta intellektet in och därmed åtsidosätter vi våra egna känslor för att istället fokusera på vår partners. Vi blir missbruksstrateger snarare än sörjande anhöriga...
Den som inte är medberoende är mycket mer känslosam; bryter ihop, skriker, gråter, anklagar, visar sin sorg, känner med varje fiber hur ont det gör... och struntar i vad partnern känner.
Som sagt, det är min erfarenhet utifrån de som jag träffar.
Jag blir berörd oavsett.
De flesta nya läsare som kommer hit har googlat på otrohet.
Jag känner sorg varje gång jag ser det...
Av flera skäl, inte minst för att jag minns hur det var, hur ångesten hade kommandot och hur fokuserad jag var på honom och inte mig själv.
Allt han gjorde, allt han sa, allt han signalerade analyserade jag; allt handlade om hans tillfrisknande som skulle ge mig den lycka som jag längtade så efter.
Mitt liv i hans skakiga händer...
99.9% av oss medberoende går igenom precis samma sak, alltså är det alldeles naturligt.
Det kan vara bra att veta när man är som allra mest ensam och tror att ingen annan upplever samma sak som jag.
Alla upplever samma sak, samma lämnade av självet vid upptäckten av ett sex & kärleksberoende.
Min erfarenhet (observera att det är MIN) är att vi har olika sätt att hantera otrohet; och det skiljer sig en hel del mellan hur vi som är medberoende, och de som inte är det, förhåller sig till sina upplevelser.
För oss som är medberoende kliver ofta intellektet in och därmed åtsidosätter vi våra egna känslor för att istället fokusera på vår partners. Vi blir missbruksstrateger snarare än sörjande anhöriga...
Den som inte är medberoende är mycket mer känslosam; bryter ihop, skriker, gråter, anklagar, visar sin sorg, känner med varje fiber hur ont det gör... och struntar i vad partnern känner.
Som sagt, det är min erfarenhet utifrån de som jag träffar.
Jag blir berörd oavsett.
De flesta nya läsare som kommer hit har googlat på otrohet.
Jag känner sorg varje gång jag ser det...
torsdag 23 september 2010
Han har landat
och blivit hämtad och därmed är jag på ett strålande humör och dansar runt tillsammans med After Dark på fyran.
Förr såg jag alla deras shower på Börsen och förstår inte varför jag slutade med det.
Det här är ju bra som tusan.
Tralalala.
Förr såg jag alla deras shower på Börsen och förstår inte varför jag slutade med det.
Det här är ju bra som tusan.
Tralalala.
Det här är ju en hissa-
och inte en dissablogg, alltså hatten av för de få som håller hastighetsbegränsningarna mellan Södertälje och Botkyrka där det är vägarbete.
Som jag tidigare har berättat
så är jag aldrig sen. Aldrig.
Idag var vi på Skavsta 2 1/2 timma innan avgång, för "tänk om det händer nå´t på vägen?"
Vi checkade in bagaget, åt lunch och småsnackade till det var en timma kvar och sonen bestämde sig för att gå in genom säkerhetskontrollen och lämna mig med min tidning.
Tio minuter innan avgång meddelades att flighten var tre timmar försenad.
Det strejkas nämligen i Frankrike vilket påverkar flygplan på väg till Spanien.
Nu är ju jag en mamma som gärna ser att planet är i luften innan jag lämnar flygplatsen, och tur var väl det.
Sonen kom helt enkelt tillbaka till mig i avgångshallen och så fick vi tre nya timmar att fördriva med precis ingenting.
Det gick bra det med.
17.28 lyfte han och 19.00 var jag hemma.
Nu ska jag uppdatera mig på vad alla bokmässedeltagare håller på med.
Malin, Skrivarmamma, Simona och Denise bloggar därifrån.
Idag var vi på Skavsta 2 1/2 timma innan avgång, för "tänk om det händer nå´t på vägen?"
Vi checkade in bagaget, åt lunch och småsnackade till det var en timma kvar och sonen bestämde sig för att gå in genom säkerhetskontrollen och lämna mig med min tidning.
Tio minuter innan avgång meddelades att flighten var tre timmar försenad.
Det strejkas nämligen i Frankrike vilket påverkar flygplan på väg till Spanien.
Nu är ju jag en mamma som gärna ser att planet är i luften innan jag lämnar flygplatsen, och tur var väl det.
Sonen kom helt enkelt tillbaka till mig i avgångshallen och så fick vi tre nya timmar att fördriva med precis ingenting.
Det gick bra det med.
17.28 lyfte han och 19.00 var jag hemma.
Nu ska jag uppdatera mig på vad alla bokmässedeltagare håller på med.
Malin, Skrivarmamma, Simona och Denise bloggar därifrån.
Jag stör mig på
att om jag lägger in en bild på toppen av inlägget så kan jag inte dela in texten i stycken.
Vad gör jag för fel?
Nytt stycke:
Strax ska jag väcka sonen.
Han ska till Spanien över helgen.
Flyga alldeles själv utan sin mamma.
Han tycker det är toppen.
Jag vet att han roddar även Palmas gigantiska flygplats, han har nämligen begåvats med förmågan att fråga.
Inte utan träning förstås.
Att fråga åt honom har inte varit aktuellt sedan han var fem.
På Palma möter hans pappa som bor där sedan några år.
Jag hoppas och tror att de får en toppenhelg.
Vad gör jag för fel?
Nytt stycke:
Strax ska jag väcka sonen.
Han ska till Spanien över helgen.
Flyga alldeles själv utan sin mamma.
Han tycker det är toppen.
Jag vet att han roddar även Palmas gigantiska flygplats, han har nämligen begåvats med förmågan att fråga.
Inte utan träning förstås.
Att fråga åt honom har inte varit aktuellt sedan han var fem.
På Palma möter hans pappa som bor där sedan några år.
Jag hoppas och tror att de får en toppenhelg.
onsdag 22 september 2010
Radio och föräldramöte
Här är programledan him self innan vi körde igång.
I programmet var vi tre missbrukare; undertecknad som medvarianten, Peter som satt fast i Livets Ord och som trodde att han var tvungen att ta livet av sig för att komma därifrån (han gjorde också ett mycket allvarligt försök), och Lennars som var spelmissbrukare (nätbaserade strategispel) och som förlorade precis allt.
Otroliga berättelser från dessa båda herrar och ni kan lyssna på programmet, Wollter i P4, 22.04 nu på lördag.
Tyvärr fick jag rivstarta Forden för att ta mig till skolan i tid, annars hade jag gärna pratat mer med dessa två.
Avprogrammering vet jag ingenting om och jag skulle gärna vilja lära mig mer.
Om jag inte hade varit så himla gammal skulle jag vilja gå på sonen gymnasium, det verkar oerhört kul.
Tänk er en massa esteter (teater, dans, musikproduktion, konst, sång, instrumentalmusik, rap ) på samma våningsplan.
Tror ni att det svänger eller svänger?
Hallå alla resemagasin
Mamma med otroligt bra 16-årig son söker jobb som storstadsreportrar.
Vi kan i princip åka vart ni vill.
Att resa till en storstad med sin tonåring är det nya sätter att få en varm och nära kontakt när det verkar som om man har förlorat den till kompisarna för alltid.
Du läste det här först.
Vi är redo.
Men inte just den här helgen när min medreporter är på Mallis.
Vi kan i princip åka vart ni vill.
Att resa till en storstad med sin tonåring är det nya sätter att få en varm och nära kontakt när det verkar som om man har förlorat den till kompisarna för alltid.
Du läste det här först.
Vi är redo.
Men inte just den här helgen när min medreporter är på Mallis.
Den som spar hon har...
fläskotletter från gårdagens middag.
Tur, för idag var jag osedvanligt hungrig men med noll tid att tillaga något.
Jag har haft fullt upp med att växla pengar, lista ut hur man kör till Skavsta (rakt fram tydligen) och med att ta hand om tvätten. Däremellan har jag pratat med klienter och bokat möten.
Matlagning står helt enkelt inte med på dagens To Do.
Egentligen borde man alltid ha en färdig fläskkotlett i kylen.
Jag ska ta mig en funderare på det... när jag har tid.
Tur, för idag var jag osedvanligt hungrig men med noll tid att tillaga något.
Jag har haft fullt upp med att växla pengar, lista ut hur man kör till Skavsta (rakt fram tydligen) och med att ta hand om tvätten. Däremellan har jag pratat med klienter och bokat möten.
Matlagning står helt enkelt inte med på dagens To Do.
Egentligen borde man alltid ha en färdig fläskkotlett i kylen.
Jag ska ta mig en funderare på det... när jag har tid.
Idag
ska jag tvätta, intervjuas av Sven Wollter och sedan gå på föräldramöte.
Sonen åker till Mallis i morgon och helt plötsligt måste vi tänka på vilka kläder man har när det är minst 25 grader och sol.
Minnet är kort.
När han gick till skolan idag var det både mössa och jacka som gällde.
Mössa hade han i och för sig i somras också, så just den säger ingeting om det är varmt eller kallt.
Den säger troligtvis mer om huruvida det är en bad hairday eller inte.
Tunn jacka är däremot ett tecken på kyla och när han börja tycka att det är så kallt behöver jag både dunjacka, vantar och vinterskor.
Alltså går jag inte ut förrän efter lunch.
Det är solsken i förorten och någon nytta ska den väl göra inom några timmar?
Sonen åker till Mallis i morgon och helt plötsligt måste vi tänka på vilka kläder man har när det är minst 25 grader och sol.
Minnet är kort.
När han gick till skolan idag var det både mössa och jacka som gällde.
Mössa hade han i och för sig i somras också, så just den säger ingeting om det är varmt eller kallt.
Den säger troligtvis mer om huruvida det är en bad hairday eller inte.
Tunn jacka är däremot ett tecken på kyla och när han börja tycka att det är så kallt behöver jag både dunjacka, vantar och vinterskor.
Alltså går jag inte ut förrän efter lunch.
Det är solsken i förorten och någon nytta ska den väl göra inom några timmar?
tisdag 21 september 2010
Jag ägnar mig åt
totalt oseriösa saker som nagellack, nya Elle och Idol.
Resultat: förstörd nymålad nagel, nagellackskladdiga tidningssidor och missad favoritsångerska
Välkommen till Hellberg, en riktig doer.
Resultat: förstörd nymålad nagel, nagellackskladdiga tidningssidor och missad favoritsångerska
Välkommen till Hellberg, en riktig doer.
Alla ska till bokmässan utom jag.
Nu är inte det ett dugg orättvist eftersom jag fick vara där förra året och inte har något nytt att presentera i år.
Däremot är jag avundsjuk.
Ni kommer att få det hur trevligt som helst, vare sig ni är där för att göra ett jobb eller som mässbesökare.
Vid den här tiden förra året var jag på en av de sista utbildningsdagarna och mina kollegor fick coacha mig i att känna stolthet och mod inför att jag skulle presentera min bok, för det var inte helt enkelt då. Jag var rädd, sårbar och osäker på om det var världens bästa idé att släppa en bok som "Casanovas Kvinna".
Så här ett år senare tycker jag att det var en lysande idé, och i år hade jag nog kunnat njuta av mässan på ett helt annat sätt och med många nya vänner hade det dessutom varit mindre ensamt.
Nästa år.
Då jäklars.
Däremot är jag avundsjuk.
Ni kommer att få det hur trevligt som helst, vare sig ni är där för att göra ett jobb eller som mässbesökare.
Vid den här tiden förra året var jag på en av de sista utbildningsdagarna och mina kollegor fick coacha mig i att känna stolthet och mod inför att jag skulle presentera min bok, för det var inte helt enkelt då. Jag var rädd, sårbar och osäker på om det var världens bästa idé att släppa en bok som "Casanovas Kvinna".
Så här ett år senare tycker jag att det var en lysande idé, och i år hade jag nog kunnat njuta av mässan på ett helt annat sätt och med många nya vänner hade det dessutom varit mindre ensamt.
Nästa år.
Då jäklars.
Idag
har jag varit i stan och träffat min coach och jag klarade mig från regn och parkeringsböter.
Det sistnämnda har enbart med tur att göra eftersom jag efter 20 minuters letande oftast ställer mig precis utanför gränsen för det tillåtna, bara aningens för nära övergångsställen till exempel.
På vägen hem körde jag till centrum för att handla kattsand men kom istället hem med fläskkotletter.
Min tolkning (ursäkt) av det misstaget är att jag är trött och att jag behöver lägga mig en stund.
Bra tänkt, Hellberg!
Det sistnämnda har enbart med tur att göra eftersom jag efter 20 minuters letande oftast ställer mig precis utanför gränsen för det tillåtna, bara aningens för nära övergångsställen till exempel.
På vägen hem körde jag till centrum för att handla kattsand men kom istället hem med fläskkotletter.
Min tolkning (ursäkt) av det misstaget är att jag är trött och att jag behöver lägga mig en stund.
Bra tänkt, Hellberg!
måndag 20 september 2010
Nu är det dags
att tänka på våra medsystrar.
Själv köpte jag mitt första band lätt och enkelt på ett apotek idag.
Det finns de som gör betydligt mer än köper ett band.
Rosa Dygnet är ett privat initiativ i Göteborg och på deras hemsida berättar en av initiativtagarna hur hon förlorade sin mamma i mars i år.
Själv har jag förmånen att få gå på mammografi om exakt två veckor.
En rutinkontroll som ingen av oss bör missa.
En av mina allra bästa vänner insjuknade för sju år sedan (40 år gammal).
I preventivt syfte tog man bort också det andra bröstet och båda äggstockarna, varpå all hormonproduktion ströps, hormoner som är oerhört viktiga för oss och vårt samliv.
Man hör en och annan röst när det gäller mäns oförmåga efter en prostataoperation.
Problematiken och stympningen är densamma för kvinnor som förlorar båda sina äggstockar, men män har fått tillgång till bland annat viagra. Ett sådant alternativ finns ännu inte för kvinnor.
Forskning behövs även på det området.
Nya roliga intervjuer,
den här gången med Sven Wollter i programmet Wollter & Röör på P4. Det spelas in på onsdag och sänds 22.00 lördag kväll (vilken lördag är jag inte riktigt säker på än).
Jag kunde precis tajma in det med den viktigaste händelsen den dagen, det första föräldramötet på nya skolan.
Som ensamstående har jag tagit varje vabb, varje skolmöte, alltid anpassat alla jobb efter dagishämtningar och lämningar, tagit hand om alla doktorsbesök och kört till farmor. Ensam tagit hand om operationer, hjärnhinneinflammation och bruten fot.
Ett oerhört kärt besvär, även om jag så här lite i efterhand inte riktigt förstår hur jag har lyckats få ihop det.
Nu får jag tack och lov ihop det även på onsdag, för att jag skulle missa föräldramötet finns inte på kartan.
Jag kunde precis tajma in det med den viktigaste händelsen den dagen, det första föräldramötet på nya skolan.
Som ensamstående har jag tagit varje vabb, varje skolmöte, alltid anpassat alla jobb efter dagishämtningar och lämningar, tagit hand om alla doktorsbesök och kört till farmor. Ensam tagit hand om operationer, hjärnhinneinflammation och bruten fot.
Ett oerhört kärt besvär, även om jag så här lite i efterhand inte riktigt förstår hur jag har lyckats få ihop det.
Nu får jag tack och lov ihop det även på onsdag, för att jag skulle missa föräldramötet finns inte på kartan.
Jag kollar in min kock-kusin
Christian på 4:an och konstaterar att han ser ut som en Hellbergare.
Man känner mest igen oss på hakan, som är direkt nedärvd ifrån både mormor och morfar (hans farmor och farfar).
Den här Hellberg drar igång verksamheten nu, vi hörs.
Man känner mest igen oss på hakan, som är direkt nedärvd ifrån både mormor och morfar (hans farmor och farfar).
Den här Hellberg drar igång verksamheten nu, vi hörs.
Och jo,
jag tror SD´s väljare visste exakt vilket slags parti de röstade på.
Personligen tycker jag att det är förfärligt.
Personligen tycker jag att det är förfärligt.
söndag 19 september 2010
I en sprilland ny deckarserie,
av Hans Rosenfeldt och Michael Hjort, är huvupersonen - en psykolog med gärningsmannaprofiler som specialitet - sexmissbrukare (av Casanova-typ).
Jag har inte läst den, men det kommer jag att göra för att jag är nyfiken.
Om de har lyckas att göra det trovärdigt återstår att se, men ger man en huvudpersonen i en serie böcker en missbruksdiagnos gäller det nog att ha gjort sin research väl.
Boken heter "Det fördolda" (Norstedts) och finns i varje bokhandel just nu.
Jag har inte läst den, men det kommer jag att göra för att jag är nyfiken.
Om de har lyckas att göra det trovärdigt återstår att se, men ger man en huvudpersonen i en serie böcker en missbruksdiagnos gäller det nog att ha gjort sin research väl.
Boken heter "Det fördolda" (Norstedts) och finns i varje bokhandel just nu.
Ni vet väl att ni kan googla
på det ni är intresserade av, som medberoende eller sexmissbruk till exempel.
Använd sökrutan ovanför mitt foto, sökningen gäller bara mina inlägg på den här bloggen.
Använd sökrutan ovanför mitt foto, sökningen gäller bara mina inlägg på den här bloggen.
Award från Malin
en norrländsk skrivkollega som i dagarna har tillträtt sin nya rektorstjänst efter att ha hängt av sig prästkappan för några år sedan.
Ni hittar henne här.
Tyvärr plockar jag inte ut några bloggar som jag skickar vidare till, däremot kan jag bidra med ytterligare sju saker ni inte visste om mig.
Ni hittar henne här.
Tyvärr plockar jag inte ut några bloggar som jag skickar vidare till, däremot kan jag bidra med ytterligare sju saker ni inte visste om mig.
- Jag tog studenten och körkort samma dag (1980).
- I Strömstad, där jag lärde mig köra, fanns (finns?) varken rondeller, rödljus eller motorväg, däremot en hel del galna norrmän att vara uppmärksam på.
- Mitt första konferencieruppdag var inför en fullsatt idrottshall när musikskolan hade årlig konsert, tror att jag var tio ungefär.
- Det sista för en modeshow i Sälen när jag var 24 och rätt frän.
- Jag har ett stycke hårstrå som växer sig grotesklångt på mitt ena öra (berättar jag verkligen det här?)
- Pincetten är ett favoritverktyg.
- Jag opererade bort min livmoder för snart sex år sedan eftersom jag hade ett gigantiskt myom och hemska blödningar varje månad.
Tusen tack, snälla Malin.
Iklädd min allra finaste beiga rock
och med både läppglans och örhängen på, gick jag för att göra mitt val.
Nyfiken som jag är hade jag blicken vänd upp mot alla våra nya fina balkonger för att se vilka blomster som mina grannar fortfarande hade kvar. Och minsann, där fanns både ljung och pelargoner i en salig blandning. Någon hade en tänd ljuskrona medan någon annan hade ljuslyktor på sitt lilla bord.
Jag var så upptagen av min grannspaning att jag helt missade en av de halmeterhöga krukorna med fina blommor som är så dekorativa på vår bakgård.
Plötsligt låg jag över hela härligheten.
När jag väl hade kravlat mig upp såg jag att hela min rock var full av gräsfläckar.
Min finaste.
Å andra sidan är kemtvätt bättre än brutna ben.
Nyfiken som jag är hade jag blicken vänd upp mot alla våra nya fina balkonger för att se vilka blomster som mina grannar fortfarande hade kvar. Och minsann, där fanns både ljung och pelargoner i en salig blandning. Någon hade en tänd ljuskrona medan någon annan hade ljuslyktor på sitt lilla bord.
Jag var så upptagen av min grannspaning att jag helt missade en av de halmeterhöga krukorna med fina blommor som är så dekorativa på vår bakgård.
Plötsligt låg jag över hela härligheten.
När jag väl hade kravlat mig upp såg jag att hela min rock var full av gräsfläckar.
Min finaste.
Å andra sidan är kemtvätt bättre än brutna ben.
Nu har jag röstat
och jag blev som vanligt berörd av högtidligheten. Jag behöll dock klumpen i halsen, att gråtande vråla "jag är så glaad över att få vara hääär" hade bara varit genant.
Eftersom jag gillar vänsterns delade föräldraförsäkring lika mycket som jag gillar centerns RUT, gillar kollektivet samtidigt som jag tror på att se människor som kapabla (i motsats till offer) så var det inte lätt.
Men nu är det gjort.
Jag har fått tala om vad jag tycker och har gjort tre val, nej förresten fyra; det fjärde handlade om att välja bort främlingsfientlighet.
Eftersom jag gillar vänsterns delade föräldraförsäkring lika mycket som jag gillar centerns RUT, gillar kollektivet samtidigt som jag tror på att se människor som kapabla (i motsats till offer) så var det inte lätt.
Men nu är det gjort.
Jag har fått tala om vad jag tycker och har gjort tre val, nej förresten fyra; det fjärde handlade om att välja bort främlingsfientlighet.
Sonen var på fest
med 28 andra 16-åringar igår.
Han var en av två som var helt nyktra och hade klarat sig från "men kom igen nu för fan", vilket han själv säger inte spelar någon roll eftersom han struntar i vad andra tycker när det gäller det.
Kompisar som kräks och däckar kan ha en rätt avskräckande effekt, särskilt om man som nykter hjälper till att ta hand om dem.
Han var en av två som var helt nyktra och hade klarat sig från "men kom igen nu för fan", vilket han själv säger inte spelar någon roll eftersom han struntar i vad andra tycker när det gäller det.
Kompisar som kräks och däckar kan ha en rätt avskräckande effekt, särskilt om man som nykter hjälper till att ta hand om dem.
Jag är redo.
Och lätt nervös.
Jag vet inte varför men det känns som om det här kommer att bli ruskigt spännande.
På tv 4 reser man land och rike runt och kollar läget.
Just nu intervjuar man helt fel personer i Överkalix, det vore väl ändå rimligt att mikrofonen en lite stund gavs till Liz så att hon kunde få marknadsföra sina böcker? Istället får vi träffa Brigitta som berätta om kommunen som är rödare än röd.
I Tanum (som inkluderar Bullaren, Tanumshede, Rabbalshede, Lur, Grebbestad, Fjällbacka och Hamburgsund ner till Gerlesborg) är man gröna som i Centern, men dit har fyran inte tagit sig.
Istället har man valt att ta in kusin Christian Hellberg hela förmiddagen i morgon då valresultatet ska firas med god mat i studion.
Heja Sverige.
Idag får vi välja!
Jag vet inte varför men det känns som om det här kommer att bli ruskigt spännande.
På tv 4 reser man land och rike runt och kollar läget.
Just nu intervjuar man helt fel personer i Överkalix, det vore väl ändå rimligt att mikrofonen en lite stund gavs till Liz så att hon kunde få marknadsföra sina böcker? Istället får vi träffa Brigitta som berätta om kommunen som är rödare än röd.
I Tanum (som inkluderar Bullaren, Tanumshede, Rabbalshede, Lur, Grebbestad, Fjällbacka och Hamburgsund ner till Gerlesborg) är man gröna som i Centern, men dit har fyran inte tagit sig.
Istället har man valt att ta in kusin Christian Hellberg hela förmiddagen i morgon då valresultatet ska firas med god mat i studion.
Heja Sverige.
Idag får vi välja!
lördag 18 september 2010
Lördag, och jag antar att ni är på en massa partyn
och äter snittar, dricker champange och tar en svängom på dansgolvet i era fina kläder och nya skor.
Själv är jag inte på en enda fest och jag kan ärligt säga att jag heller inte har blivit inbjuden till någon.
Det är synd och skam, eftersom jag kan vara ett riktigt trevligt sällskap.
Just idag hade jag varit kalasklar med vaken blick vid lunch och i perfekt form fram till fem då jag somnade som en stock i min soffa...
Själv är jag inte på en enda fest och jag kan ärligt säga att jag heller inte har blivit inbjuden till någon.
Det är synd och skam, eftersom jag kan vara ett riktigt trevligt sällskap.
Just idag hade jag varit kalasklar med vaken blick vid lunch och i perfekt form fram till fem då jag somnade som en stock i min soffa...
Annika Jankell
berättar om sitt medberoende och hur kärleken till sist dog.
Tack, du modiga människa!
Tack, du modiga människa!
Jag betraktar
min buketter av gladiolus och inser att de verkligen har gjort sitt.
Ofräscha blommor är inte vackert och de stör mitt öga, alltså får de följa med till soprummet på vägen mot centrum som by the way fyller 50 år nästa helg.
Farsta är en av de förorter som först begåvades med en tunnelbanelinje vilket gjorde att förorten snabbt fylldes med nya invånare.
Nuförtiden är vi 50 000 som bor här och ändå hälsar personalen på Konsum igenkännande varje gång jag är där.
Det kan bero på att jag är en varjedaghandlare. Lite spontanköp av mjölk och bröd gör susen.
Jag gillar när folk hälsar igenkännande.
Blomsterhandlaren hälsar också glatt, men honom genomskådar jag.
Han känner inte igen mig alls, han vill ha merförsäljning.
Istället låtsas jag gå på "hur är det med dig idag då?" och köper de extraprisrosor han viftar med, men inte för hans skull utan för min egen.
Att hans försäljningsego därmed stärks blir som en extra bonus.
Torgförsäljningen är en stor del av trivseln här och den bör sponsras, särskilt som den bidrar till ett vackrare blickfång än det jag har just nu.
Ofräscha blommor är inte vackert och de stör mitt öga, alltså får de följa med till soprummet på vägen mot centrum som by the way fyller 50 år nästa helg.
Farsta är en av de förorter som först begåvades med en tunnelbanelinje vilket gjorde att förorten snabbt fylldes med nya invånare.
Nuförtiden är vi 50 000 som bor här och ändå hälsar personalen på Konsum igenkännande varje gång jag är där.
Det kan bero på att jag är en varjedaghandlare. Lite spontanköp av mjölk och bröd gör susen.
Jag gillar när folk hälsar igenkännande.
Blomsterhandlaren hälsar också glatt, men honom genomskådar jag.
Han känner inte igen mig alls, han vill ha merförsäljning.
Istället låtsas jag gå på "hur är det med dig idag då?" och köper de extraprisrosor han viftar med, men inte för hans skull utan för min egen.
Att hans försäljningsego därmed stärks blir som en extra bonus.
Torgförsäljningen är en stor del av trivseln här och den bör sponsras, särskilt som den bidrar till ett vackrare blickfång än det jag har just nu.
Som ledande politiker
måste man nog ha en väl fungerande kropp de sista veckorna innan valet.
Personligen förstår jag inte hur de orkar.
Sover de överhuvudtaget?
Jag tänker inte berätta hur jag röstar, men min egen grundtanke är att inget av våra riksdagspartier vill sänka människor som har det svårt, man har bara olika sätt att se på vari lösningen ligger.
Fokuset i debatten ligger oftast just på de som är utanför på ett eller annat sätt, via till exempel sjukdom eller arbetslöshet, men man glömmer att prata till den stora massan som faktiskt inte tillhör någon svag grupp alls.
De allra flesta har jobb, bostad och är friska och den koalition som också pratar till dem kommer att vinna på söndag är stalltipset härifrån.
För mig är det viktigast att rösta bort Sverigedemokraterna.
Personligen förstår jag inte hur de orkar.
Sover de överhuvudtaget?
Jag tänker inte berätta hur jag röstar, men min egen grundtanke är att inget av våra riksdagspartier vill sänka människor som har det svårt, man har bara olika sätt att se på vari lösningen ligger.
Fokuset i debatten ligger oftast just på de som är utanför på ett eller annat sätt, via till exempel sjukdom eller arbetslöshet, men man glömmer att prata till den stora massan som faktiskt inte tillhör någon svag grupp alls.
De allra flesta har jobb, bostad och är friska och den koalition som också pratar till dem kommer att vinna på söndag är stalltipset härifrån.
För mig är det viktigast att rösta bort Sverigedemokraterna.
fredag 17 september 2010
Från slutet av 80-talet
och många år framöver följde jag slaviskt en tv-serie som heter Glamour (The bold and the beautiful) som numera huserar på 4+.
Idag råkade jag zappa förbi just när det visades ett avsnitt och jag kan enkelt konstatera att trots många års frånvaro är det busenkelt att efter fem minuter konstatera vem som numera är gift med vem.
De håller sig nämligen till samma personer som helt enkelt gör byten med varandra.
Och det är inte ett "bytt, bytt kommer aldrig mer igen".
Tvärtom.
Här rostar ingen gammal kärlek, den lånas bara ut när den känns lite ofräsch för att sedan tas tillbaka i nyskick.
Nyskicket kan handla om att komma tillbaka efter döden som en nyoperarad nyponros med svullna läppar och stela ansiktsuttryck, vilket en av dem har lyckats alldeles särskilt bra med får jag säga.
Seriens Casanova heter Ridge, och han har varit gift med nästan allihop.
Nej, förresten, hans pappa Eric är nog värre.
Han har varit ihop med sin sons två fruar, sina ena frus syster och dessutom systrarnas mamma samtidigt som han alltid har haft sin gamla fru, sina barns mamma, i bakfickan.
Hon å sin sida har försökt att ta livet av de flesta, eftersom hon är en sådan bra och omtänksam fru och mor.
Nu vet ni allt, bara att hoppa direkt in.
4+ varje dag, 17.30.
Idag råkade jag zappa förbi just när det visades ett avsnitt och jag kan enkelt konstatera att trots många års frånvaro är det busenkelt att efter fem minuter konstatera vem som numera är gift med vem.
De håller sig nämligen till samma personer som helt enkelt gör byten med varandra.
Och det är inte ett "bytt, bytt kommer aldrig mer igen".
Tvärtom.
Här rostar ingen gammal kärlek, den lånas bara ut när den känns lite ofräsch för att sedan tas tillbaka i nyskick.
Nyskicket kan handla om att komma tillbaka efter döden som en nyoperarad nyponros med svullna läppar och stela ansiktsuttryck, vilket en av dem har lyckats alldeles särskilt bra med får jag säga.
Seriens Casanova heter Ridge, och han har varit gift med nästan allihop.
Nej, förresten, hans pappa Eric är nog värre.
Han har varit ihop med sin sons två fruar, sina ena frus syster och dessutom systrarnas mamma samtidigt som han alltid har haft sin gamla fru, sina barns mamma, i bakfickan.
Hon å sin sida har försökt att ta livet av de flesta, eftersom hon är en sådan bra och omtänksam fru och mor.
Nu vet ni allt, bara att hoppa direkt in.
4+ varje dag, 17.30.
Det är nästan
som forna tiders vabb när sonen kommer hem lite ynklig (kan också bara vara trötthet) och jag kan pyssla om.
De senaste åren har det faktiskt varit så vid varje sjuktillfälle, eftersom jag tog ett långt sabbatsår och ägnade mig åt mig själv och därmed också honom, och de senaste åren har jobbat mer eller mindre på hemmaplan.
Själv blev jag duttad med när jag var sjuk som barn och uppskattade det enormt. Både mormor och mamma var superbra på det och jag gör precis som de gjorde; gulligullar och tar hand om till offret fräser till för att han är frisk. Örontermometrar, alvedon och isglassar försvinner därmed som om de aldrig har varit aktuella.
Medan han sover tar jag emot dagens sista klient, sedan stänger Hellberg Coaching för den här veckan.
Det är fredag!
De senaste åren har det faktiskt varit så vid varje sjuktillfälle, eftersom jag tog ett långt sabbatsår och ägnade mig åt mig själv och därmed också honom, och de senaste åren har jobbat mer eller mindre på hemmaplan.
Själv blev jag duttad med när jag var sjuk som barn och uppskattade det enormt. Både mormor och mamma var superbra på det och jag gör precis som de gjorde; gulligullar och tar hand om till offret fräser till för att han är frisk. Örontermometrar, alvedon och isglassar försvinner därmed som om de aldrig har varit aktuella.
Medan han sover tar jag emot dagens sista klient, sedan stänger Hellberg Coaching för den här veckan.
Det är fredag!
torsdag 16 september 2010
Det skulle aldrig falla mig in att rösta
annat än på valdagen.
Jag vet inte riktigt hur många gånger jag har klivit iväg till vallokalen (tror att det är elva om jag har räknat rätt) och varje gång har jag gjort det med stolthet och en känsla av att min röst är superviktig.
Viktigast nästan.
Där jag i normalfallet hasar runt i hemska brallor och en gigantisk T-shirt, väljer jag att på valdagen se proper och anständig ut.
Min röst förtjänar att levereras med en viss stil.
På söndag tror jag att jag lämnar mitt övervägda resultat vid 14-tiden, efter att ha ätit en sen frukost med både ost och marmelad.
Långsamt (höga klackar) kommer jag att gå mot skolan där min sedel ska lämnas och utanför lokalen tänker jag mig att jag småsnackar med de valarbetare som gör en sista insats för att påverka mig och Sveriges framtid.
Sonen har skolröstat idag och tycker att det är trist att inte vara 18.
Det är fantastiskt att kunna vara med och påverka, så jag förstår honom så väl.
Jag var 17 år och elva månader när det folkomröstades om kärnkraften i mars 1980.
Det var djupt orättvist eftersom jag visste precis vilket alternativ som jag ville rösta på och andra som var födda i februari samma år som jag struntade helt i det valet.
Anyway.
På söndag gör jag min plikt.
Mycket glatt.
Fy tusan vad jag är viktig!
Jag vet inte riktigt hur många gånger jag har klivit iväg till vallokalen (tror att det är elva om jag har räknat rätt) och varje gång har jag gjort det med stolthet och en känsla av att min röst är superviktig.
Viktigast nästan.
Där jag i normalfallet hasar runt i hemska brallor och en gigantisk T-shirt, väljer jag att på valdagen se proper och anständig ut.
Min röst förtjänar att levereras med en viss stil.
På söndag tror jag att jag lämnar mitt övervägda resultat vid 14-tiden, efter att ha ätit en sen frukost med både ost och marmelad.
Långsamt (höga klackar) kommer jag att gå mot skolan där min sedel ska lämnas och utanför lokalen tänker jag mig att jag småsnackar med de valarbetare som gör en sista insats för att påverka mig och Sveriges framtid.
Sonen har skolröstat idag och tycker att det är trist att inte vara 18.
Det är fantastiskt att kunna vara med och påverka, så jag förstår honom så väl.
Jag var 17 år och elva månader när det folkomröstades om kärnkraften i mars 1980.
Det var djupt orättvist eftersom jag visste precis vilket alternativ som jag ville rösta på och andra som var födda i februari samma år som jag struntade helt i det valet.
Anyway.
På söndag gör jag min plikt.
Mycket glatt.
Fy tusan vad jag är viktig!
Ett par veckor in i godisstoppet
känns det helt okej.
Jag har vänligt tackat nej till kakor både hos mamma och hos frissan (där jag trots allt hade ett stort behov av tröst) utan att få slag.
Mitt anlag för allt eller inget attackeras bäst med nolltolerans.
Jag har haft samma glufstendenser när det gäller alkohol.
Ett glas vin (ett uttryck jag är särdeles oförtjust i) var inte min grej. Vin var fest och när det var fest drack jag betydligt mer än ett glas, om än bara ett par gånger per år.
Mitt medberoende fungerade på samma sätt: All in, eller inte alls.
Nu går det förstås att träna sig till måttlighet, men med just socker och alkohol känns det inte särskilt nödvändigt.
Jag har vänligt tackat nej till kakor både hos mamma och hos frissan (där jag trots allt hade ett stort behov av tröst) utan att få slag.
Mitt anlag för allt eller inget attackeras bäst med nolltolerans.
Jag har haft samma glufstendenser när det gäller alkohol.
Ett glas vin (ett uttryck jag är särdeles oförtjust i) var inte min grej. Vin var fest och när det var fest drack jag betydligt mer än ett glas, om än bara ett par gånger per år.
Mitt medberoende fungerade på samma sätt: All in, eller inte alls.
Nu går det förstås att träna sig till måttlighet, men med just socker och alkohol känns det inte särskilt nödvändigt.
Jag kanske inte behöver kalla mig
briljant, men jag har god lust.
Min (numera) älskade printer tuffar som tåget!
Jag har en och annan resehandling att skriva ut till sonen som ska på vift nästa vecka plus diverse annat som faktiskt behövs i pappersversion, och nu kan jag fixa det.
Tänk att den funkar.
I am so happy!
Jag är så glad att jag tänker ta fram dammsugaren.
Det är nya klienter på ingång...
Min (numera) älskade printer tuffar som tåget!
Jag har en och annan resehandling att skriva ut till sonen som ska på vift nästa vecka plus diverse annat som faktiskt behövs i pappersversion, och nu kan jag fixa det.
Tänk att den funkar.
I am so happy!
Jag är så glad att jag tänker ta fram dammsugaren.
Det är nya klienter på ingång...
Senast den här fungerade som den skulle
var när jag skrev ut hundratals manussidor för snart två år sedan. Sedan dess har något hänt med den trådlösa kommunikationen mellan min dator och printern.
Idag hade jag tänkt mig att ta tag.
Nya färger är införskaffade och utöver kan det vara bra med tålamod och den installationscd som jag är säker på ligger någonstans.
Nu jäklars.
onsdag 15 september 2010
Till sist
blev jag rädd. Mycket, mycket rädd.
Jag behövde det. Jag behövde se det skitiga trynet som tillhörde missbruket för att förstå att jag var tvungen att springa.
Inte ifrån, men ur.
Ur missbrukaren in i mig själv.
Först i mig själv var jag trygg.
Bara då kunde jag välja vem jag ville umgås med; missbrukaren, den nyktra eller ingen av dem.
Vissa rädslor är bra att ta tag i men andra ska vi betrakta som laddade pistoler.
Jag behövde det. Jag behövde se det skitiga trynet som tillhörde missbruket för att förstå att jag var tvungen att springa.
Inte ifrån, men ur.
Ur missbrukaren in i mig själv.
Först i mig själv var jag trygg.
Bara då kunde jag välja vem jag ville umgås med; missbrukaren, den nyktra eller ingen av dem.
Vissa rädslor är bra att ta tag i men andra ska vi betrakta som laddade pistoler.
Titta vad jag fick!
"Tusen tack för en oförglömlig kväll!
Tack för ett suveränt och öppenhjärtligt föredrag! Jag vill vidarebefordra all uppskattning jag har fått höra av besökarna. Jag tipsar gärna andra bibliotek om dig. Ha det gott!Hälsn, Elin Fjällbacka bibliotek"
Å, vad glad jag blir!
Tack för ett suveränt och öppenhjärtligt föredrag! Jag vill vidarebefordra all uppskattning jag har fått höra av besökarna. Jag tipsar gärna andra bibliotek om dig. Ha det gott!Hälsn, Elin Fjällbacka bibliotek"
Å, vad glad jag blir!
Onsdag
och jag har bara telefonklienter.
Det är bra just idag, eftersom sonen och katten har huserat ensamma i 33 timmar och spridit på ditt och datt (läs disk och kattsand) här och där, vilket behöver fixas innan någon kommer på visit.
Igår var jag för trött för att ta tag.
För övrigt funderar jag på vad jag ska göra åt mitt, numera, betydligt mörkare hår.
Så mörkt att det var helt uppenbart både för min mamma och svägerska, alltså ingen inbillning från min sida.
"Det ser ut som din naturliga hårfärg", sa mamma.
Och det är just det.
Jag vill inte ha min naturliga hårfärg.
Jag vill ha mitt fejk.
Blondfejk.
Att först färga - som jag gjorde förra veckan - och sedan bleka på det låter som om det sliter enormt på mina tunna strån.
Vi får se hur länge jag står ut med den här visuella varianten av mig själv.
Det är bra just idag, eftersom sonen och katten har huserat ensamma i 33 timmar och spridit på ditt och datt (läs disk och kattsand) här och där, vilket behöver fixas innan någon kommer på visit.
Igår var jag för trött för att ta tag.
För övrigt funderar jag på vad jag ska göra åt mitt, numera, betydligt mörkare hår.
Så mörkt att det var helt uppenbart både för min mamma och svägerska, alltså ingen inbillning från min sida.
"Det ser ut som din naturliga hårfärg", sa mamma.
Och det är just det.
Jag vill inte ha min naturliga hårfärg.
Jag vill ha mitt fejk.
Blondfejk.
Att först färga - som jag gjorde förra veckan - och sedan bleka på det låter som om det sliter enormt på mina tunna strån.
Vi får se hur länge jag står ut med den här visuella varianten av mig själv.
tisdag 14 september 2010
Tips om blogger
Många får felmeddelandet "service unvailable" just nu och Liz (storförfattaren som debuterar med två böcker i år) tipsar om att trycka på uppdatera.
Det funkade för mig och kanske för er också?
Liz är en bloggerklippa, hon lärde mig allt när jag började.
Tack.
Igen.
Det funkade för mig och kanske för er också?
Liz är en bloggerklippa, hon lärde mig allt när jag började.
Tack.
Igen.
Jag träffade mina syskonbarn
A 3,5 år och K 4 månader.
A och jag var kompisar igår, jag fick sitta på badrumsmattan när han uträttade sina behov.
Då är man vänner.
Under intervjun med lokalradion fick han sitta inomhus med mamma och farmor och lyssna på radion medan Mange och jag satt på verandan.
Efteråt ringde vi upp sonen och pratade med honom.
"E det joligt i kolan?"
"Pelar du musik i kolan?"
"Va gör du då?"
"Jag kan komma till dig en annan dag".
Jag trodde inte att treåringar ställde frågor, men det gör den här.
Det sista han frågade innan han skulle åka hem med sin mamma och lillasyster var om jag kunde komma till honom när han hade sovit.
Det kunde jag inte. Jag var tvungen att åka hem till min egen unge.
Jag undrar om jag kan övertala min lillebror att sälja gården och flytta till Stockholm?
A och jag var kompisar igår, jag fick sitta på badrumsmattan när han uträttade sina behov.
Då är man vänner.
Under intervjun med lokalradion fick han sitta inomhus med mamma och farmor och lyssna på radion medan Mange och jag satt på verandan.
Efteråt ringde vi upp sonen och pratade med honom.
"E det joligt i kolan?"
"Pelar du musik i kolan?"
"Va gör du då?"
"Jag kan komma till dig en annan dag".
Jag trodde inte att treåringar ställde frågor, men det gör den här.
Det sista han frågade innan han skulle åka hem med sin mamma och lillasyster var om jag kunde komma till honom när han hade sovit.
Det kunde jag inte. Jag var tvungen att åka hem till min egen unge.
Jag undrar om jag kan övertala min lillebror att sälja gården och flytta till Stockholm?
Tillbaka i storstan
efter 33 timmars bortavaro.
Till biblioteket i Fjällbacka hade en tjugondel av befolkningen tagit sig, och det var visst rekord med över 50 personer i publiken.
Den stolta rekordhållaren såg både välbekanta och nya ansikten i publiken.
Det här ansiktet var bekant.
Min första fröken, som jag hade i första och andra klass för exakt 40 år sedan, Kerstin.
Efter föreläsningen bjöd mamma på räkor och trevligt sällskap innan jag slocknade vid elva-tiden, rätt utpumpad trots adrenalinpåslaget under föreläsningen.
Jag lämande mitt älskade Bohuslän halv nio, och för er som undrar kan jag berätta att det regnade, precis som det också gjorde i Västergötland, Närke, Västmanland och Sörmland.
Det hindrade dock inte den här båten som var ute på strapatser på Göta Kanal (ni ser masten).
Nu tror jag faktiskt att jag ska ta en tupplur, sen ska jag uppdatera mig på vad som har hänt i bloggvärlden.
33 timmar är en lång frånvaro från den.
Till biblioteket i Fjällbacka hade en tjugondel av befolkningen tagit sig, och det var visst rekord med över 50 personer i publiken.
Den stolta rekordhållaren såg både välbekanta och nya ansikten i publiken.
Det här ansiktet var bekant.
Min första fröken, som jag hade i första och andra klass för exakt 40 år sedan, Kerstin.
Efter föreläsningen bjöd mamma på räkor och trevligt sällskap innan jag slocknade vid elva-tiden, rätt utpumpad trots adrenalinpåslaget under föreläsningen.
Jag lämande mitt älskade Bohuslän halv nio, och för er som undrar kan jag berätta att det regnade, precis som det också gjorde i Västergötland, Närke, Västmanland och Sörmland.
Det hindrade dock inte den här båten som var ute på strapatser på Göta Kanal (ni ser masten).
Nu tror jag faktiskt att jag ska ta en tupplur, sen ska jag uppdatera mig på vad som har hänt i bloggvärlden.
33 timmar är en lång frånvaro från den.
söndag 12 september 2010
Funderar ni på vad ni ska göra kommande vecka
och har 1998 kronor över kan ni alltid åka hit.
Idag var det 31 grader på Cypern och jag förmodar att det håller i sig hela veckan.
Nu kan vi snacka om att det är rea på charterresor.
Idag var det 31 grader på Cypern och jag förmodar att det håller i sig hela veckan.
Nu kan vi snacka om att det är rea på charterresor.
Två outfits
är utplockade och ska packas ned.
Den ena består av en kritstecksrandig höftkort kavaj, en svart t.shirt, ett par lätt slitna jeans och höga klackar från Charles Jourdan*.
Den andra en klänning från KappAhl (!), armégrön med bubblig kjoldel, och till den knähöga stövlar.
Till detta serveras en finne mitt på hakan, cendréfärgat hår och förhoppningsvis en bra kväll i Fjällbacka.
Ps, är det bara jag som har haft problem med blogger de senaste dagarna?
*Forntidskvalité.
Den ena består av en kritstecksrandig höftkort kavaj, en svart t.shirt, ett par lätt slitna jeans och höga klackar från Charles Jourdan*.
Den andra en klänning från KappAhl (!), armégrön med bubblig kjoldel, och till den knähöga stövlar.
Till detta serveras en finne mitt på hakan, cendréfärgat hår och förhoppningsvis en bra kväll i Fjällbacka.
Ps, är det bara jag som har haft problem med blogger de senaste dagarna?
*Forntidskvalité.
Jag vet varken när eller varför
det uppstod ett missförstånd, men när jag lämnade salongen var jag mörkare än när jag kom in. Det skulle ha varit tvärtom.
Jag uttryckte mitt missnöje som jag alltid gör när jag betalar 1500 kronor för något jag inte är nöjd med, men den blonda shamponering de direkt erbjöd tackade jag nej till.
Jag var busy, hungrig och på ett uruselt humör... som jag nu jobbar hårt på att bli av med.
Det får bli ett återbesök längre fram, just nu får jag leva med cendréeländet.
/SurÅsa
Jag uttryckte mitt missnöje som jag alltid gör när jag betalar 1500 kronor för något jag inte är nöjd med, men den blonda shamponering de direkt erbjöd tackade jag nej till.
Jag var busy, hungrig och på ett uruselt humör... som jag nu jobbar hårt på att bli av med.
Det får bli ett återbesök längre fram, just nu får jag leva med cendréeländet.
/SurÅsa
När klockan var EXAKT tio
kom jag till frissan... som öppnar elva.
Istället passade jag på att handla.
Det blir någon form av kyckling idag.
Förhoppningsvis.
Man kan aldrig så noga veta när det gäller mig och matlagning.
Nu ska jag strax gå igen.
Har man 100 meter till frisören är det ju inga större problem med dessa vandringar fram och tillbaka.
Istället passade jag på att handla.
Det blir någon form av kyckling idag.
Förhoppningsvis.
Man kan aldrig så noga veta när det gäller mig och matlagning.
Nu ska jag strax gå igen.
Har man 100 meter till frisören är det ju inga större problem med dessa vandringar fram och tillbaka.
Det tar sig
och i morgon när jag sätter mig i bilen kommer jag nog nästan att vara helt frisk.
Idag kommer blekansiktet med den röda randen under näsan att ta sig till frissan, jag tänker stå utanför dörren när de öppnar klockan tio.
Förhoppningsvis kommer de att se att jag behöver omedelbar omvårdnad.
Senare under dagen måste jag ta beslut om vilka kläder jag ska ha på mig i Fjällbacka i morgon.
Eftersom jag är helt stillös finns det mesta i garderoben, allt från business till romantik, vilket mer ställer till problem än ger öppningar.
Å andra sidan kan jag plocka med mig både en kostym och en klänning och låta mamma avgöra vilket som blir bäst.
Hon är ju den av oss som är nödgad att titta på mig under den två timmar långa föreläsningen.
Idag kommer blekansiktet med den röda randen under näsan att ta sig till frissan, jag tänker stå utanför dörren när de öppnar klockan tio.
Förhoppningsvis kommer de att se att jag behöver omedelbar omvårdnad.
Senare under dagen måste jag ta beslut om vilka kläder jag ska ha på mig i Fjällbacka i morgon.
Eftersom jag är helt stillös finns det mesta i garderoben, allt från business till romantik, vilket mer ställer till problem än ger öppningar.
Å andra sidan kan jag plocka med mig både en kostym och en klänning och låta mamma avgöra vilket som blir bäst.
Hon är ju den av oss som är nödgad att titta på mig under den två timmar långa föreläsningen.
lördag 11 september 2010
De ungdomar jag har förmånen att få umgås med
har koll. Bland annat på vad som står att finna i årets Jultidningskatalog från Bra Förlag.
3 - pack för 159:-
Bra idé att utöka sortimentet, på min tid var det mest kalendrar och Kalle-Anka tidningar.
Tack E.
3 - pack för 159:-
Bra idé att utöka sortimentet, på min tid var det mest kalendrar och Kalle-Anka tidningar.
Tack E.
Kajsa-Stina Åkerström
intervjuades nyss på 4;an och hon pratade om sin pappa, Fred.
En öppen och mycket bra intervju, bland annt om pappans självdestruktivitet som hade gått i arv. Jag länker den när den kommer ut.
Hon sa bland annat att hon fortfarande kände skuld över att hon inte kunde rädda honom, trots vissheten om att hon bara var ett barn, och att om det istället var nu - när hon var vuxen -så hade hon kunnat göra det.
Visst hade det varit bra om vuxna kunde förmå missbrukare att sluta, men sanningen är att varken böner, hejarop eller hot fungerar... hur nära släkt- eller vänskap man än har.
Om nykterhet inte är missbrukarens högsta önskan så blir det inte så.
En öppen och mycket bra intervju, bland annt om pappans självdestruktivitet som hade gått i arv. Jag länker den när den kommer ut.
Hon sa bland annat att hon fortfarande kände skuld över att hon inte kunde rädda honom, trots vissheten om att hon bara var ett barn, och att om det istället var nu - när hon var vuxen -så hade hon kunnat göra det.
Visst hade det varit bra om vuxna kunde förmå missbrukare att sluta, men sanningen är att varken böner, hejarop eller hot fungerar... hur nära släkt- eller vänskap man än har.
Om nykterhet inte är missbrukarens högsta önskan så blir det inte så.
Vaknade för tidigt idag också
men det gör inte så mycket. Det är mysigt när det är lördag och knäpptyst överallt.
Medan ni skuttar runt (?) och genomför era lördagsplaner kommer jag även idag att bli relativt stillasittande.
Jag siktar på morgondagen.
Har jag tur är jag pigg nog att sitta hos frissan ett par timmar.
Jag tycker att håret är en av de kroppsdelar (får man väl ändå kalla det för, eller?) som lägger av när man är sjuk. Jag försökte få liv i det efter morgonens dusch, men det är ingen idé.
För bad hairdays har jag köpt en armégrön keps och min tanke var att jag skulle se lite cool ut.
Ha.
Ha.
Ha.
Genom åren har jag också burit hatt, basker och pannband av samma anledning (bad hair plus cool).
En av hattarna var en marinblå pillerburk och till den bar jag till en hellång cape med pälsbrättad krage. Håret lockade jag så att det skulle falla vackert och lockig nedanför hatten.
Jag tror att jag var rätt tjusig faktiskt... 1985.
Medan ni skuttar runt (?) och genomför era lördagsplaner kommer jag även idag att bli relativt stillasittande.
Jag siktar på morgondagen.
Har jag tur är jag pigg nog att sitta hos frissan ett par timmar.
Jag tycker att håret är en av de kroppsdelar (får man väl ändå kalla det för, eller?) som lägger av när man är sjuk. Jag försökte få liv i det efter morgonens dusch, men det är ingen idé.
För bad hairdays har jag köpt en armégrön keps och min tanke var att jag skulle se lite cool ut.
Ha.
Ha.
Ha.
Genom åren har jag också burit hatt, basker och pannband av samma anledning (bad hair plus cool).
En av hattarna var en marinblå pillerburk och till den bar jag till en hellång cape med pälsbrättad krage. Håret lockade jag så att det skulle falla vackert och lockig nedanför hatten.
Jag tror att jag var rätt tjusig faktiskt... 1985.
(Ungefär så här, bild från Bo Skräddare.)
Den svindyra capen har jag kvar, och kanske borde jag lämna in den på tvätt och använda den igen?
Någon mer pillerburk blir det dock inte, och den militärgröna kepsen kommer nog även fortsättningsvis att hänga kvar på sin krok.
Jag kanske för första gången ska prova på att ha en vanlig mössa?
Den svindyra capen har jag kvar, och kanske borde jag lämna in den på tvätt och använda den igen?
Någon mer pillerburk blir det dock inte, och den militärgröna kepsen kommer nog även fortsättningsvis att hänga kvar på sin krok.
Jag kanske för första gången ska prova på att ha en vanlig mössa?
fredag 10 september 2010
Under en period
fick jag, av mitt dåvarande företag, träffa en psykoterapeut.
Hon hade svårt att få ihop bilden av mig, en rätt driven och utåtriktad kvinna, med det jag berättade för henne om mitt medberoende.
Den dagen jag kom till henne och berättade att jag dagen innan hade suttit i en buske och stirrat på Jonas bil utanför hans hus i tre timmar, en bil han själv sa befann sig på en helt annan ort, kunde hon inte hålla masken.
"Du är oerhört medberoende", sa hon chockat.
Nähä?
Hon hade svårt att få ihop bilden av mig, en rätt driven och utåtriktad kvinna, med det jag berättade för henne om mitt medberoende.
Den dagen jag kom till henne och berättade att jag dagen innan hade suttit i en buske och stirrat på Jonas bil utanför hans hus i tre timmar, en bil han själv sa befann sig på en helt annan ort, kunde hon inte hålla masken.
"Du är oerhört medberoende", sa hon chockat.
Nähä?
Min snälle
son kilade glatt iväg och handlade det som behövdes till familjen. Någon annan - som är rädd för pestsmittan - la ett stort fång vackra gladiolus utanför dörren.
Japp, jag får precis det ömkande jag är värd.
Det blir Billys pizzabitar till middag.
Att titta på mikron i två minuter klarar jag.
Vad gör ni i helgen, jag vill ha en rapport!
Japp, jag får precis det ömkande jag är värd.
Det blir Billys pizzabitar till middag.
Att titta på mikron i två minuter klarar jag.
Vad gör ni i helgen, jag vill ha en rapport!
Om man nu ska vara sjuk
är det bra att vara det en fredag när ingenting är inbokat. Är inte det tajming så säg?
Eftersom jag har frossa tänker jag krypa ner under mitt varma täcke och se en film.
En repris visserligen, men en mysig sådan.
Lokalradio
Radio Prime, välkänd lokalradiostation i norra Bohuslän, möter upp för en intervju när jag kommer till min mamma på måndag. Kul!
Jag hade tänkt att jag och Forden skulle åka klockan åtta, men jag får nog tänka om eftersom bilresan tar cirka sex timmar.
Utöver radion vill jag träffa mina brorsbarn, äta, göra mig fin och sedan ladda innan jag ska vara på bibioteket klockan 17, en timma innan föreläsningen börjar.
De tre timmarna jag har tillgodo om jag åker klockan åtta räcker nog inte till allt det där.
Jag hade tänkt att jag och Forden skulle åka klockan åtta, men jag får nog tänka om eftersom bilresan tar cirka sex timmar.
Utöver radion vill jag träffa mina brorsbarn, äta, göra mig fin och sedan ladda innan jag ska vara på bibioteket klockan 17, en timma innan föreläsningen börjar.
De tre timmarna jag har tillgodo om jag åker klockan åtta räcker nog inte till allt det där.
Jag har tittat på mig själv
på 4;ans Nyhetsmorgon.
Ja, det kanske är fjantigt men det struntar jag i, jag är snart 50 och får vara hur fjantig jag vill.
Nu var det inte det jag tänkte prata om, utan nervositet.
Jag har nog haft en bild av att jag - när jag är nervös - går upp i tempo och tonläge och får en extra pipig stämma; men det är faktiskt precis tvärtom.
Vid ett tillfälle, som jag inte ens vet varför jag blev nervös för, drogs tempot ned så till den milda grad att jag, med basröst, sa... ett... ord... bara... ibland.
För nervös är alltså inte särskilt bra för mig.
Laddad är bäst.
Just nu ligger jag på laddning, jag ska ju till Fjällbacka och föreläsa på måndag.
Förkylningen tänker jag inte ta med mig dit.
Ja, det kanske är fjantigt men det struntar jag i, jag är snart 50 och får vara hur fjantig jag vill.
Nu var det inte det jag tänkte prata om, utan nervositet.
Jag har nog haft en bild av att jag - när jag är nervös - går upp i tempo och tonläge och får en extra pipig stämma; men det är faktiskt precis tvärtom.
Vid ett tillfälle, som jag inte ens vet varför jag blev nervös för, drogs tempot ned så till den milda grad att jag, med basröst, sa... ett... ord... bara... ibland.
För nervös är alltså inte särskilt bra för mig.
Laddad är bäst.
Just nu ligger jag på laddning, jag ska ju till Fjällbacka och föreläsa på måndag.
Förkylningen tänker jag inte ta med mig dit.
Det finns vissa saker som slår mig
i dessa valtider, bland annat att det finns rätt många som tycker att idioti har med hudfärg att göra. Det går inte ens att skratta åt längre om ni frågar mig...
Sedan har vi en annan grupp som alltid röstar emot istället för att rösta för.
Motvallskärringar, ni vet.
Jag skulle tro att det är samma gäng som alltid letar fel istället för rätt.
Det är en av fördelarna med att jobba själv. Kritiserar jag det jag gör måste jag också föreslå mig själv en lösning.
Sedan har vi en annan grupp som alltid röstar emot istället för att rösta för.
Motvallskärringar, ni vet.
Jag skulle tro att det är samma gäng som alltid letar fel istället för rätt.
Det är en av fördelarna med att jobba själv. Kritiserar jag det jag gör måste jag också föreslå mig själv en lösning.
Ett oerhört bra, men bortglömt, ord
är bussig.
Varför använder vi inte det mer?
Eller kamratlig, när vi ändå är inne på vänlighetsspåret.
Jag skulle säga att alla ni som läser min blogg är bussiga människor. Lätta att tycka om och att bli kamrat med.
Hyggliga helt enkelt.
Fy fasiken vad jag uppskattar det.
Tack!
Varför använder vi inte det mer?
Eller kamratlig, när vi ändå är inne på vänlighetsspåret.
Jag skulle säga att alla ni som läser min blogg är bussiga människor. Lätta att tycka om och att bli kamrat med.
Hyggliga helt enkelt.
Fy fasiken vad jag uppskattar det.
Tack!
torsdag 9 september 2010
Jag tror att min nya bok
kan bli riktigt bra, när den blir skriven vill säga.
Omet är borta, nu handlar det helt och hållet om när... och för all del hur.
I morgon är jag ledig och har därmed tid, vilket väl är det som oftast saknas. Jag har försökt med en timma här och där, men det blir för splittrat.
Hellre fem timmar på raken en gång i veckan.
Berätta, hur gör ni och hur lång tid har det tagit er att få ihop ert (oredigerade) manus?
Omet är borta, nu handlar det helt och hållet om när... och för all del hur.
I morgon är jag ledig och har därmed tid, vilket väl är det som oftast saknas. Jag har försökt med en timma här och där, men det blir för splittrat.
Hellre fem timmar på raken en gång i veckan.
Berätta, hur gör ni och hur lång tid har det tagit er att få ihop ert (oredigerade) manus?
Jag måste säga att jag är nöjd
när jag löser mina tekniska problem... ännu en gång.
Lite nya okejanden i mailkontona löste problemet jag hade i inlägget nedan.
Kan jag nu dessutom fixa lite mat så kommer jag att överleva den här dagen också, även om jag tvivlade på just det halv fem i morse.
En okristlig tid att vakna om ni frågar mig.
Om jag får bestämma - vilket jag sällan får - skulle jag sova mellan 24 och 08 varje natt.
Det är helt perfekt.
I brist på det perfekta händer det som ni vet att jag tar en tupplur, och idag kommer en sån att sitta som en smäck mellan två klienter.
Har jag sagt att det är bra att arbeta hemifrån?
Lite nya okejanden i mailkontona löste problemet jag hade i inlägget nedan.
Kan jag nu dessutom fixa lite mat så kommer jag att överleva den här dagen också, även om jag tvivlade på just det halv fem i morse.
En okristlig tid att vakna om ni frågar mig.
Om jag får bestämma - vilket jag sällan får - skulle jag sova mellan 24 och 08 varje natt.
Det är helt perfekt.
I brist på det perfekta händer det som ni vet att jag tar en tupplur, och idag kommer en sån att sitta som en smäck mellan två klienter.
Har jag sagt att det är bra att arbeta hemifrån?
Av någon anledning
kommer jag inte åt min mail i windows mail. Det kommer upp en ruta som säger att jag måste identifiera mig och hur mycket jag än gör det så är det tydligen fel uppgifter...
Grrr.
Jag har för mycket näsdroppar upptryckta i hjärnan för att kunna tänka klart, så har ni en lösning på mitt problem så tar jag tacksamt emot den!
Grrr.
Jag har för mycket näsdroppar upptryckta i hjärnan för att kunna tänka klart, så har ni en lösning på mitt problem så tar jag tacksamt emot den!
Jag hoppas att mina klienter
står ut med en snorig coach idag, jag har förvarnat dem för säkerthets skull så de får välja själva om de vill komma eller boka om.
Själv ska jag kurera mig i morgon och i helgen. Jag ska ju till Fjällbacka på måndag och vill självklart vara i högform då.
Något helt annat; valstugorna som sonen smackade mest över när han kom hem igår tillhörde Miljöpartiet och Centern.
Nu vet ni det.
Själv ska jag kurera mig i morgon och i helgen. Jag ska ju till Fjällbacka på måndag och vill självklart vara i högform då.
Något helt annat; valstugorna som sonen smackade mest över när han kom hem igår tillhörde Miljöpartiet och Centern.
Nu vet ni det.
onsdag 8 september 2010
Jag är fortfarande svårt...
förkyld (hallå!), men tänker trots detta promenera till centrum eftersom dagens pannbiffar behöver sin lingonsylt.
Sonen är på väg till stan för att ställa politikerna mot väggen; det är skolval på gång och på fredag kommer ungdomspartierna till skolan varvid han vill vara förberedd med geniala frågor.
När han frågar mig om min åsikt märker jag hur gärna jag vill påverka honom med den, alltså är det smart att istället gå på folket i valstugorna.
I mitt första hem fnös mormor och morfar åt "högern" och åt de som inte var "som vanligt folk". I mitt andra, på bondgården, var det kanske inte så mycket fnys; det var dock självklart med en röst på centern.
Hur jag röstar kommer ni aldrig att få veta, bara att jag självklart kommer att göra det.
Det ska bli oerhört spännande att höra vad sonen kommer fram till efter dagens stadsutflykt.
Aj, aj, mitt huvud (!)
Sonen är på väg till stan för att ställa politikerna mot väggen; det är skolval på gång och på fredag kommer ungdomspartierna till skolan varvid han vill vara förberedd med geniala frågor.
När han frågar mig om min åsikt märker jag hur gärna jag vill påverka honom med den, alltså är det smart att istället gå på folket i valstugorna.
I mitt första hem fnös mormor och morfar åt "högern" och åt de som inte var "som vanligt folk". I mitt andra, på bondgården, var det kanske inte så mycket fnys; det var dock självklart med en röst på centern.
Hur jag röstar kommer ni aldrig att få veta, bara att jag självklart kommer att göra det.
Det ska bli oerhört spännande att höra vad sonen kommer fram till efter dagens stadsutflykt.
Aj, aj, mitt huvud (!)
Bokmässan 2009
En nervös men samlad Åsa som för första gången ska prata om sin bok.
Jag är fortfarande oerhört stolt över den föreläsningen. Inte för att den var så bra utan för att jag vågade.
Min lillebror filmade och närmare ettusen personer har sett den första delen av två på youtube.
Här får ni båda i repris.
Jag är fortfarande oerhört stolt över den föreläsningen. Inte för att den var så bra utan för att jag vågade.
Min lillebror filmade och närmare ettusen personer har sett den första delen av två på youtube.
Här får ni båda i repris.
Mitt första blogginlägg för dagen
kommer bland annat att handla om min förkylning, och passa för all del på att tycka oerhört synd om mig, det är nämligen enbart vid kortvarig sjukdom det är okej.
I alla andra fall är tyckasyndommig ett slöseri med omsorg på någon som tycker sådan är påfrestande.
Så, stackars, stackars mig.
Nu till något helt annat; flyg och Ryanair.
Sonen ska åka iväg en långhelg om ett par veckor och det verkar finnas tusen annorlunda idéer på det flygbolaget.
Har ni råkat ut för något som ni "inte hade tänkt på" innan ni kom till flygplatsen och som kan vara bra för mig att veta så att han inte tvingas stå kvar på marken när planet lyfter?
I alla andra fall är tyckasyndommig ett slöseri med omsorg på någon som tycker sådan är påfrestande.
Så, stackars, stackars mig.
Nu till något helt annat; flyg och Ryanair.
Sonen ska åka iväg en långhelg om ett par veckor och det verkar finnas tusen annorlunda idéer på det flygbolaget.
Har ni råkat ut för något som ni "inte hade tänkt på" innan ni kom till flygplatsen och som kan vara bra för mig att veta så att han inte tvingas stå kvar på marken när planet lyfter?
tisdag 7 september 2010
Det var sju, inte tio
intressanta saker jag skulle berätta om mig själv nedan.
11. Jag kan uppenbarligen inte läsa, det är ju oerhört intressant.
11. Jag kan uppenbarligen inte läsa, det är ju oerhört intressant.
Jag har blivit Awardad
av författaren till Överenskommelser, Simona Ahrnstedt, och i den fina ingår att berätta saker om sig själv samt att skicka den vidare.
Härifrån skickas ingenting vidare, däremot kan jag berätta följande om mig själv som ni möjligtvis inte redan vet.
- Jag har läst alla Lotta-böcker.
- Jag har spelat flygvärdinna i en kort scen i en svt serie av Hannes Holm och Felix Herngren.
- Min bil har gått över 16000 mil.
- Det en Ford Focus.
- Jag har lätt för mikrofoner.
- Jag gick upp över 20 kilo när jag var gravid.
- Jag var storrökare i 25 år.
- Äter nikotintuggummi sedan 10.
- Jag dricker inte alkohol sedan 3 år tillbaka.
- Om varumärket Lyspsyl skulle sluta tillverkas skulle jag dö. Läppdöden.
Jag undrar om det var tio? Anyway, tack Simona!
Många blivande föräldrar
tänker verkligen igenom sitt beslut innan de tillverkar det där pyret.
Det verkar som om det är en hel del praktiska saker, som pengar, bostad och utbildning som de vill ha på plats innan det är dags.
Jag valde att få mitt barn själv.
Inga pengar, ingen bostad, ingen utbildning, familj på västkusten men det var aldrig det som oroade mig.
Min oro gällde om jag skulle kunna ta det mentala ansvar som det trots allt också gäller när man får ett barn. Det är ett gigantiskt ansvar, i alla fall var det - och är - det så för mig.
Jag skulle skydda, guida och leda ett barn rätt i livet och det var det som jag upplevde som den stora utmaningen.
Idag förstår jag varför jag valde att ta emot ett barn trots att jag inte hade en man, även om jag var totalt omedveten om det då: Att vara en helt ensam mamma var lätt, med en man vid min sida hade jag jobbat ihjäl mig för att han skulle må bra och trivas med mig, sig själv och en bebis.
Att han skulle ha ett eget ansvar skulle inte ha fallit mig in.
Jag trodde att allt hängde på mig.
Det verkar som om det är en hel del praktiska saker, som pengar, bostad och utbildning som de vill ha på plats innan det är dags.
Jag valde att få mitt barn själv.
Inga pengar, ingen bostad, ingen utbildning, familj på västkusten men det var aldrig det som oroade mig.
Min oro gällde om jag skulle kunna ta det mentala ansvar som det trots allt också gäller när man får ett barn. Det är ett gigantiskt ansvar, i alla fall var det - och är - det så för mig.
Jag skulle skydda, guida och leda ett barn rätt i livet och det var det som jag upplevde som den stora utmaningen.
Idag förstår jag varför jag valde att ta emot ett barn trots att jag inte hade en man, även om jag var totalt omedveten om det då: Att vara en helt ensam mamma var lätt, med en man vid min sida hade jag jobbat ihjäl mig för att han skulle må bra och trivas med mig, sig själv och en bebis.
Att han skulle ha ett eget ansvar skulle inte ha fallit mig in.
Jag trodde att allt hängde på mig.
När han började 6-års
var det oroligt i den lilla kroppen. Tredje dagen bestämde han tårögt att det fick vara nog och att han ville gå hem till mamma.
Han visste att han inte fick lämna skolan, så han smög ut från frukostserveringen och promenerade över trafikerade gator, gömde sig när han såg någon han kände och sprang sedan sista biten hem till lägenheten i Farsta Strand.
När han förstod att mamma inte var hemma blev han alldeles förtvivlad och satte sig i trapphuset för att vänta. Han hade ingen klocka och förresten kunde han inte den ändå, han tänkte att om han väntade tillräckligt länge skulle hon till sist komma hem.
På förskolan ringde man pojkens pappa som hade jobbat natt och som efter informationen om att hans son var borta vände på sig och somnade om.
Ringde mamman gjorde man först två timmar senare när den stukade lille pojken hade kommit tillbaka till skolan igen eftersom det hade blivit alldeles förfärligt ensamt i trapphuset.
Jag kom att tänka på det när jag läste Malins blogginlägg.
Det går så fort... glöm inte det ni som fortfarande har sådana som är en tvärhand höga.
Han visste att han inte fick lämna skolan, så han smög ut från frukostserveringen och promenerade över trafikerade gator, gömde sig när han såg någon han kände och sprang sedan sista biten hem till lägenheten i Farsta Strand.
När han förstod att mamma inte var hemma blev han alldeles förtvivlad och satte sig i trapphuset för att vänta. Han hade ingen klocka och förresten kunde han inte den ändå, han tänkte att om han väntade tillräckligt länge skulle hon till sist komma hem.
På förskolan ringde man pojkens pappa som hade jobbat natt och som efter informationen om att hans son var borta vände på sig och somnade om.
Ringde mamman gjorde man först två timmar senare när den stukade lille pojken hade kommit tillbaka till skolan igen eftersom det hade blivit alldeles förfärligt ensamt i trapphuset.
Jag kom att tänka på det när jag läste Malins blogginlägg.
Det går så fort... glöm inte det ni som fortfarande har sådana som är en tvärhand höga.
måndag 6 september 2010
Jag lägger mina 20 välskrivna sidor åt sidan
Av någon outgrundlig anledning drog det åt fel håll.
Vissa saker skriver sig själva och den här historien vill jag faktiskt inte skriva just nu. En annan gång kanske.
Nu blir det nypor istället för lösa tyglar.
Den nya tanten kommer jag att behöva hålla hårt i...
Jag tänker inte läsa ett ord ur någon annans bok innan jag har fått grepp om henne.
Vissa saker skriver sig själva och den här historien vill jag faktiskt inte skriva just nu. En annan gång kanske.
Nu blir det nypor istället för lösa tyglar.
Den nya tanten kommer jag att behöva hålla hårt i...
Jag tänker inte läsa ett ord ur någon annans bok innan jag har fått grepp om henne.
På min förra arbetsplats
arbetade jag bland annat i europeiska projektgrupper och lite beroende på vilket land kollegan kom från så skulle det alltid kyssas på kinden.
Jag är från Fjällbacka, och sånt larv har vi faktiskt aldrig ägnat oss åt där.
Där tar man ett rejält tag med handen, skakar till ett par gånger och så är hälsandet över.
Jag hade alltid svårt med det där. Inte för kyssandet i sig, det klarar jag väl av, men en av de frågor jag började grubbla på redan på flyget på väg till mötet var på vilken kind man pussade först.
Gjorde man fel riskerade man att smälla ihop munnarna och det hade varit oerhört pinsamt och
när jag sedan rörde ihop fransmän och schweizare kunde det hända att jag delade ut en kyss för mycket, eller drog bort kinden just när motparten skulle placera en tredje och det var inte heller särskilt kul.
Det finns ingen europeisk standard på antalet kyssar, vilket är synd och skam när vi svenskar ska mingla i Europa.
Tacka vet jag tyskarna.
Det var som Fjällbackabor hela bunten.
Guten tag, skak-skak och så var det klart.
Jag är från Fjällbacka, och sånt larv har vi faktiskt aldrig ägnat oss åt där.
Där tar man ett rejält tag med handen, skakar till ett par gånger och så är hälsandet över.
Jag hade alltid svårt med det där. Inte för kyssandet i sig, det klarar jag väl av, men en av de frågor jag började grubbla på redan på flyget på väg till mötet var på vilken kind man pussade först.
Gjorde man fel riskerade man att smälla ihop munnarna och det hade varit oerhört pinsamt och
när jag sedan rörde ihop fransmän och schweizare kunde det hända att jag delade ut en kyss för mycket, eller drog bort kinden just när motparten skulle placera en tredje och det var inte heller särskilt kul.
Det finns ingen europeisk standard på antalet kyssar, vilket är synd och skam när vi svenskar ska mingla i Europa.
Tacka vet jag tyskarna.
Det var som Fjällbackabor hela bunten.
Guten tag, skak-skak och så var det klart.
Vad hade jag ätit till lunch
om inte hönor la ägg eller Findus gjorde soppa?
Svaret är fil.
Den här mittpådagenmaten är nödvändig för att jag är hungrig men i övrigt bara till besvär om ni frågar mig.
Jag lagar mat en gång per dag.
Punkt.
Och jag vill inte ha finfina tips och idéer på "rester", "piffig sallad" eller "andra förslag".
Jag är nöjd men min förenklande.
Svaret är fil.
Den här mittpådagenmaten är nödvändig för att jag är hungrig men i övrigt bara till besvär om ni frågar mig.
Jag lagar mat en gång per dag.
Punkt.
Och jag vill inte ha finfina tips och idéer på "rester", "piffig sallad" eller "andra förslag".
Jag är nöjd men min förenklande.
Det är väl sådana här kommentarer
som jag ska använda mig av för att marknadsföra mina föreläsningar, alltså gör jag det nu (stolt och glad):
"Hon var en rolig föreläsare som fick församlingens fulla uppmärksamhet. Hon berättade en ytterst sorglig historia med stor självdistans och humor utan att för den skull förlora i trovärdighet. Jag blev klart imponerad av henne. Har ni möjlighet att höra henne föreläsa så ta chansen, hon är intressant att lyssna på oavsett om ni är bekanta med problematiken kring medberoende och sexmissbruk eller ej."
Välkomna till Fjällbacka bibliotek på måndag 13 september, eller varför inte till Stockholm måndagen den 18 oktober.
"Hon var en rolig föreläsare som fick församlingens fulla uppmärksamhet. Hon berättade en ytterst sorglig historia med stor självdistans och humor utan att för den skull förlora i trovärdighet. Jag blev klart imponerad av henne. Har ni möjlighet att höra henne föreläsa så ta chansen, hon är intressant att lyssna på oavsett om ni är bekanta med problematiken kring medberoende och sexmissbruk eller ej."
Välkomna till Fjällbacka bibliotek på måndag 13 september, eller varför inte till Stockholm måndagen den 18 oktober.
Har läst klart
Denise Rudbergs "Ett litet snedsprång", en deckare helt i min smak.
Hennes detaljerade beskrivningar stör mig inte ett dugg, tvärtom beskriver hon alla kuddar och franskammade mattor på ett lysande sätt.
Det här är bra.
Riktigt bra.
Huvudpersonen är i min ålder (+7).
Det tackar vi för.
Hennes detaljerade beskrivningar stör mig inte ett dugg, tvärtom beskriver hon alla kuddar och franskammade mattor på ett lysande sätt.
Det här är bra.
Riktigt bra.
Huvudpersonen är i min ålder (+7).
Det tackar vi för.
S-anon,
självhjälpsgrupp för anhöriga till sex & kärleksmissbrukare, verkar vara på gång på lite olika orter i lander, bland annat i Karlstad och Malmö, utöver de möten som redan har dragit igång i Stockholm och Uppsala.
Se mer här (det kan hända att du får bläddra runt lite).
Återigen, det är helt fantastiskt att få träffa andra i samma situation!
Se mer här (det kan hända att du får bläddra runt lite).
Återigen, det är helt fantastiskt att få träffa andra i samma situation!
söndag 5 september 2010
Egentligen hade jag en hel del
på dagens to do lista, bland annat skulle jag omorganisera mina garderober och för första gången använda de hyllor längst upp som enbart nås med en stege.
Bort med det somriga var målet.
Nu är det dock så att mina listor alltid innehåller en hel del luft samtidigt som jag placerar det utmärkta ordet förhoppningsvis framför varje punkt vilket gör dem flexibla för annat viktigt, som att läsa klart Denise Rudbergs bok till exempel.
Kom ihåg det: Luft och förhoppningsvis lämnar utrymme för mycket roligare saker än rensning.
Bort med det somriga var målet.
Nu är det dock så att mina listor alltid innehåller en hel del luft samtidigt som jag placerar det utmärkta ordet förhoppningsvis framför varje punkt vilket gör dem flexibla för annat viktigt, som att läsa klart Denise Rudbergs bok till exempel.
Kom ihåg det: Luft och förhoppningsvis lämnar utrymme för mycket roligare saker än rensning.
Visst är det fränt att man kan hitta
gamla låtar på youtube i karaoke-versioner (som den med Bee Gees nedan).
Helt plötsligt förstår man hur texten egentligen gick.
Helt plötsligt förstår man hur texten egentligen gick.
Det är kanske också ett alternativ?
Bild Svd.
Lycka till alla tjejer!
Jag har inget spring i benen alls.
Det jag har liknar mer ischias, kotförskjutningar eller ett saftigt angrepp av latmaskar.
lördag 4 september 2010
Har ni sett "The Seventies" på Svt?
Idag avhandlas 1977.
Åsa Hellberg var 15 år och Eagles, Fleetwood Mac, Queen och BeeGees regerade.
Året efter började jag gymnasiet, klippte håret i en frän frisyr och lärde prästens son alla danssteg från Saturday night fever. Killarna hade fortfarande hög midja och vida ben och det fönade håret var lika viktigt som platåskorna.
Hade jag inte varit så himla ödmjuk hade jag nog berättat att jag regerade på dansgolvet under de här åren...
Åsa Hellberg var 15 år och Eagles, Fleetwood Mac, Queen och BeeGees regerade.
Året efter började jag gymnasiet, klippte håret i en frän frisyr och lärde prästens son alla danssteg från Saturday night fever. Killarna hade fortfarande hög midja och vida ben och det fönade håret var lika viktigt som platåskorna.
Hade jag inte varit så himla ödmjuk hade jag nog berättat att jag regerade på dansgolvet under de här åren...
"Jag har ont i halsen"
Host, host.
Suck, suck när det skulle bäras en tung tv till bilen och en annan upp från densamma.
Stön, ajaj, behöver alvedon. Tar två.
En timma senare duschas det, och någon kommer ut och doftar herre.
"Jag drar till stan."
"Är inte du sjuk?"
"Inte längre."
Jag hoppas att han inte planerar att pussas.
Suck, suck när det skulle bäras en tung tv till bilen och en annan upp från densamma.
Stön, ajaj, behöver alvedon. Tar två.
En timma senare duschas det, och någon kommer ut och doftar herre.
"Jag drar till stan."
"Är inte du sjuk?"
"Inte längre."
Jag hoppas att han inte planerar att pussas.
Tre gånger
har jag hört ljudet av en ledsen katt när jag inser att det är min mage som upphäver helt nya ljud.
Den har verkligen inget att vara ledsen för eftersom den som vanligt kommer att få mat. Mycket mat.
Andra har ingen mat alls och det övergår fortfarande mitt förstånd att det kan vara på det viset.
Den har verkligen inget att vara ledsen för eftersom den som vanligt kommer att få mat. Mycket mat.
Andra har ingen mat alls och det övergår fortfarande mitt förstånd att det kan vara på det viset.
Den var bara att kasta.
17 tusen kostade den som ny för fem år sedan och den hade faktiskt gjort sitt...
Eftersom jag aldrig kan vänta så kvistade jag förbi Elgiganten och köpte en ny, till mindre av en tredjedel av priset jag betalade för den gamla.
Finfin bild, inga inbrända textremsor eller tv3 loggor.
Jag kan inte skriva böcker utan sällskap av en tv, därmed kan man säga att hela min karriär hängde på att jag köpte en ny.
Ett bra skäl för att ha fruktansvärt bråttom.
Eftersom jag aldrig kan vänta så kvistade jag förbi Elgiganten och köpte en ny, till mindre av en tredjedel av priset jag betalade för den gamla.
Finfin bild, inga inbrända textremsor eller tv3 loggor.
Jag kan inte skriva böcker utan sällskap av en tv, därmed kan man säga att hela min karriär hängde på att jag köpte en ny.
Ett bra skäl för att ha fruktansvärt bråttom.
Medan min mamma badar i medelhavet
tar jag hand om tvätt.
Det är inte ett dugg orättvist. Gamla damer (71, är det gammalt?) behöver bada där emellanåt.
För övrigt kan det vara så att min 42-tums tv just precis gav upp.
Skit, jävla skit.
Det är inte ett dugg orättvist. Gamla damer (71, är det gammalt?) behöver bada där emellanåt.
För övrigt kan det vara så att min 42-tums tv just precis gav upp.
Skit, jävla skit.
fredag 3 september 2010
Idag har jag gått förbi tre
skoaffärer.
Gått förbi, ni läste rätt.
Jag är numera en mogen kvinna *host*.
Något jag alltid behöver däremot är nya böcker och jag läser ju gärna inbundet eftersom mina mogna ögon inte är ett dugg förtjusta i de pyttesmå bokstäverna i pocketupplagorna och idag köpte jag Denise Rudberg senaste "Ett litet snedsprång" som så många har rekommenderat.
Denise namn står med betydligt större bokstäver än titeln, så blir det när man är stor och kan sälja böcker på sitt namn.
På tal om radio
Jag har knappt fått något annat är läsarrecensioner på min bok, men lyssna på den här om Simonas "Överenskommer"... man hör hur förtjust kritikern är.
Det kommer ni också att bli när ni läser den.
Det kommer ni också att bli när ni läser den.
Under året som har gått
har jag gjort TV tre gånger (Tv 4 och Svt), radio tre gånger (P1, P3 och P4) och otaliga tidningsintervjuer om Casanovas Kvinna (jag har sparat alla).
Vilken fantastisk resa det har varit.
Jag pratar numera om mitt medberoende till en sexmissbrukare som andra pratar om kaffebröd och den osäkerhet jag kände när jag klev upp på scenen på bokmässan 25 september förra året
- då jag för allra första gången skulle berätta högt om det jag hade varit med om - är numera helt borta.
Tryggheten kommer förstås från att jag nu har gjort det många gånger, men också för att jag inte vid ett enda tillfälle har mött någon som inte har lyssnat eller som har avfärdat det jag säger som idioti.
Kanhända har de gjort det bakom min rygg, men det är ingen reaktion som har mött mig.
Alla förmår inte att prata om det lika öppet som jag, men alla förmår att berätta för någon.
Att en enda människa orkar lyssna kan betyda oerhört mycket och det börjar med att vi vågar berätta.
Om jag har berättat för flera tusen utan att bli dömd, så kommer du inte heller att bli det om du berättar för den vän som står dig närmast.
Vilken fantastisk resa det har varit.
Jag pratar numera om mitt medberoende till en sexmissbrukare som andra pratar om kaffebröd och den osäkerhet jag kände när jag klev upp på scenen på bokmässan 25 september förra året
- då jag för allra första gången skulle berätta högt om det jag hade varit med om - är numera helt borta.
Tryggheten kommer förstås från att jag nu har gjort det många gånger, men också för att jag inte vid ett enda tillfälle har mött någon som inte har lyssnat eller som har avfärdat det jag säger som idioti.
Kanhända har de gjort det bakom min rygg, men det är ingen reaktion som har mött mig.
Alla förmår inte att prata om det lika öppet som jag, men alla förmår att berätta för någon.
Att en enda människa orkar lyssna kan betyda oerhört mycket och det börjar med att vi vågar berätta.
Om jag har berättat för flera tusen utan att bli dömd, så kommer du inte heller att bli det om du berättar för den vän som står dig närmast.
I den här poolen
på Kreta kommer min mamma och hennes väninna att plaska i morgon.
Själv har jag landat och startat från Heraklion och Chania mängder med gånger, däremot har jag aldrig gått av planet.
Den enda grekiska ön jag har varit på är Rhodos och då får vi backa bandet till 1988.
Det var på den tiden jag åt och drack allt som serverades och de få bilder jag har (hade möjligtvis) visar en rätt välmående Åsa.
Det var jag dock inte.
Jag var 26 år och lost.
Inne i en bubbla dit ingen hade tillträde.
Muren bestod av skuld och skam över den jag hade kommit att bli och som jag inte ville kännas vid.
Det var dock genom att lära känna de delarna av mig själv som jag till sist kom ut ur den fångenskapen och kunde påbörja ett liv som kändes genuint.
Som ni vet är jag djupt tacksam för det.
Det var nämligen nära att det gick helt åt helvete...
Det börjar nästan
bli dags för handskar, så kallt är det i min förort.
Katten och jag har en ständig konflikt om balkongdörren där han för ett jäkla liv så fort jag stänger den men om jag öppnar går han ändå inte ut.
Jag har större konflikter med den katten än vad jag har med människor, det är då ett som är säkert.
Men så läser jag hos Fru Venus att hon förlorade sin katt igår och då är jag ändå tacksam för att Misse finns här, hur envis han än är.
"Han lever väl flera år till", suckar släkten på västkusten som inte tycker att vi kommer på besök tillräckligt ofta eftersom vi inte längre tar med katten på långa bilresor, och det hoppas jag verkligen att de har rätt i.
Han är den som bestämmer i den här familjen, hur skulle vi klara oss utan honom?
Katten och jag har en ständig konflikt om balkongdörren där han för ett jäkla liv så fort jag stänger den men om jag öppnar går han ändå inte ut.
Jag har större konflikter med den katten än vad jag har med människor, det är då ett som är säkert.
Men så läser jag hos Fru Venus att hon förlorade sin katt igår och då är jag ändå tacksam för att Misse finns här, hur envis han än är.
"Han lever väl flera år till", suckar släkten på västkusten som inte tycker att vi kommer på besök tillräckligt ofta eftersom vi inte längre tar med katten på långa bilresor, och det hoppas jag verkligen att de har rätt i.
Han är den som bestämmer i den här familjen, hur skulle vi klara oss utan honom?
torsdag 2 september 2010
Idag har jag skrivit 78 000
blogginlägg, 5 sidor på mitt manus som jag fortfarande inte fattar vart det är på väg, och 17 mail som förhoppningsvis är på väg åt rätt håll. Efter 8 timmar i samma soffhörna har jag ont.
I rumpan.
Jag tror att vi säger så.
I rumpan.
Jag tror att vi säger så.
Ibland känner jag igen ett ansikte
utan att kunna placera det.
Igår satt det på Sandra Gustavsson, idag kom jag på vem hon är.
Hennes böcker Maskrosungar och nyutkomna Svedd är Åsaböcker och kommer att inhandlas å det snaraste.
Igår satt det på Sandra Gustavsson, idag kom jag på vem hon är.
Hennes böcker Maskrosungar och nyutkomna Svedd är Åsaböcker och kommer att inhandlas å det snaraste.
Reklam
för mig själv på Tanums kommuns hemsida.
Det vore oerhört roligt om någon kommer.
Sånt kan man faktiskt aldrig veta eftersom det är fri entré och bara att komma.
Jag vet dock att det är många som kommer till min föreläsning i Stockholm 18/10.
Biljetter finns fortfarande här.
Varmt, varmt, varmt välkomna!
Det vore oerhört roligt om någon kommer.
Sånt kan man faktiskt aldrig veta eftersom det är fri entré och bara att komma.
Jag vet dock att det är många som kommer till min föreläsning i Stockholm 18/10.
Biljetter finns fortfarande här.
Varmt, varmt, varmt välkomna!
Jag tog just bort ett inlägg
där jag hade läst fel på vilket "demokratiskt" parti det var som hade skickat ut ett reklamblad. Humanisten Hellberg skickade den rätt i papperskorgen.
Har ni tänkt på att man kan använda ordet demokrati lite som man vill?
Har ni tänkt på att man kan använda ordet demokrati lite som man vill?
Och det är nog
just den inställningen (se inlägg nedan) som är en del av min väg ut ur medberoendet eftersom jag egentligen aldrig har funderat på frågan varför, som i varför just jag eller varför kunde vi inte få vara lyckliga, som om det var någon som la "Jonas" mitt i min väg.
Jag har heller aldrig tyckt att det har varit orättvist att just jag har blivit "drabbad" och sett det som om "Jonas" har velat bestraffa mig, istället har jag sett det som en naturlig följd av mina tidigare val.
Det var inte ödet eller gud som gav mig en lott, istället var det en serie av händelser, tankar och känslor från min egen röda tråd som gjorde att jag själv valde Jonas.
Bra val om ni frågar mig.
Hade jag inte gjort det då hade jag kanske aldrig förstått min tråd, klippt den, och kunnat börja på en ny.
Jag har heller aldrig tyckt att det har varit orättvist att just jag har blivit "drabbad" och sett det som om "Jonas" har velat bestraffa mig, istället har jag sett det som en naturlig följd av mina tidigare val.
Det var inte ödet eller gud som gav mig en lott, istället var det en serie av händelser, tankar och känslor från min egen röda tråd som gjorde att jag själv valde Jonas.
Bra val om ni frågar mig.
Hade jag inte gjort det då hade jag kanske aldrig förstått min tråd, klippt den, och kunnat börja på en ny.
Meningen med livet
Tja, frågar ni mig så föds vi för att senare dö, däremellan är det upp till oss själva att göra något av den tid vi har på moder jord.
Det kan möjligtvis tyckas vara en eländig inställning till livet, men då vill jag bara säga att det är det inte, i alla fall inte för mig.
Jag behöver aldrig jaga en yttre mening, något som ska vara allomfattande och därmed lika för alla. Inte heller behöver jag undra vad som kommer i morgon eftersom jag tror mig kunna påverka det mesta själv.
Jag kan tacka ja eller nej till möjligheter, ja eller nej till vänner, ja eller nej till kärlek och med dessa små ord få en livsväg som passar mig.
Har jag valt fel kan jag välja om, i det liv som är mitt finns det alltid andra vägar.
Idag ska jag finfördela mellan inre (fördjupning) och yttre (dammsugning) trivsel. Nog så viktigt om min mening - att vara tillfreds - ska kunna uppnås.
Det kan möjligtvis tyckas vara en eländig inställning till livet, men då vill jag bara säga att det är det inte, i alla fall inte för mig.
Jag behöver aldrig jaga en yttre mening, något som ska vara allomfattande och därmed lika för alla. Inte heller behöver jag undra vad som kommer i morgon eftersom jag tror mig kunna påverka det mesta själv.
Jag kan tacka ja eller nej till möjligheter, ja eller nej till vänner, ja eller nej till kärlek och med dessa små ord få en livsväg som passar mig.
Har jag valt fel kan jag välja om, i det liv som är mitt finns det alltid andra vägar.
Idag ska jag finfördela mellan inre (fördjupning) och yttre (dammsugning) trivsel. Nog så viktigt om min mening - att vara tillfreds - ska kunna uppnås.
onsdag 1 september 2010
Martina Haag,
uppenbarligen en väldigt snäll människa, signerade och gav mig sin nya bok "Fånge i hundpalatset" innan jag skulle gå.
Jag blev hur glad som helst.
Författaren
Malin Persson Giolito
Partyt hölls på Piratförlaget, och det var en härlig samling med - vad jag förstår - vänner till Malin, bloggbekanta och många kollegor från det egna förlaget.
kan ha haft årets snyggaste skor!
Partyt hölls på Piratförlaget, och det var en härlig samling med - vad jag förstår - vänner till Malin, bloggbekanta och många kollegor från det egna förlaget.
Fler bilder kommer ni att hitta hos Simona , och Skrivarmamma som faktiskt verkar liveblogga.
Tänk vad trevligt det är att gå på fest!
Veckans övning i självkänsla
Om jag hade kunnat trolla så hade jag, simsalabim, fått alla människor att förstå att deras upplevda värde av sig själva inte ligger i vad andra tycker, tänker och säger; att det istället ligger helt och hållet i vad jag tycker, tänker och säger om mig själv.
Egentligen borde de flesta av oss går runt och gnola, eftersom vi faktiskt får höra en massa fina saker varje dag.
Problemet är att vi bara tar till oss av sånt vi håller med om själva, det vi redan tror oss veta, det där vi säger till oss själva varje dag om att inte vara bra nog; för tjock, för smal, för korkad, för smart, för lång, för kort, för snäll, för dum, för...
Andra tycker allt som oftast om oss som vi är, det är vi själva som är problemet.
Och det är ju det som är så himmelens bra, för då ligger nämligen lösningen i våra egna händer.
Veckans övning 1: Om någon ger dig en komplimang och du överhuvudtaget inte instämmer i vad den där andra människan säger (vad fin du är idag, vad snäll du är, du är så himla mysig, jag gillar din kappa, vilket härligt smittsamt skratt, vad snygg du är...) så säg ändå"tack, vad glad jag blir".
Du kanske inte känner en omedbar glädje eftersom du tror att människor ljuger när de ser det du inte ser, men ditt "tack, vad glad jag blir" kommer omedvetet att leda dig till en helt magisk upptäckt: Även om du inte gillar dig själv så kan andra faktiskt göra det.
Veckans övning 2: Notera för dig själv när du är "på dig" om alla dina fel och brister och fundera på om du skulle kunna tänka något annat istället, och i så fall vad.
Kommer du inte på något så använd det som någon annan har sagt och som var positivt.
Avsluta med att klappa dig själv, fysiskt, på kinden.
Avslutningsvis; tankar är bara tankar, inte sanningar som vi emellanåt tror, och är det du tänker ändå inte sant varför inte tänka något som är lite trevligare då?
Egentligen borde de flesta av oss går runt och gnola, eftersom vi faktiskt får höra en massa fina saker varje dag.
Problemet är att vi bara tar till oss av sånt vi håller med om själva, det vi redan tror oss veta, det där vi säger till oss själva varje dag om att inte vara bra nog; för tjock, för smal, för korkad, för smart, för lång, för kort, för snäll, för dum, för...
Andra tycker allt som oftast om oss som vi är, det är vi själva som är problemet.
Och det är ju det som är så himmelens bra, för då ligger nämligen lösningen i våra egna händer.
Veckans övning 1: Om någon ger dig en komplimang och du överhuvudtaget inte instämmer i vad den där andra människan säger (vad fin du är idag, vad snäll du är, du är så himla mysig, jag gillar din kappa, vilket härligt smittsamt skratt, vad snygg du är...) så säg ändå"tack, vad glad jag blir".
Du kanske inte känner en omedbar glädje eftersom du tror att människor ljuger när de ser det du inte ser, men ditt "tack, vad glad jag blir" kommer omedvetet att leda dig till en helt magisk upptäckt: Även om du inte gillar dig själv så kan andra faktiskt göra det.
Veckans övning 2: Notera för dig själv när du är "på dig" om alla dina fel och brister och fundera på om du skulle kunna tänka något annat istället, och i så fall vad.
Kommer du inte på något så använd det som någon annan har sagt och som var positivt.
Avsluta med att klappa dig själv, fysiskt, på kinden.
Avslutningsvis; tankar är bara tankar, inte sanningar som vi emellanåt tror, och är det du tänker ändå inte sant varför inte tänka något som är lite trevligare då?
Det händer att jag gör
saker i rätt ordning.
Idag handlade det om att ta sig till Konsum innan klientarbetet går igång och det var en mycket bra idé måste jag säga... det var bara jag där.
Alltför många gånger hastar jag iväg mellan klienter - eller i allra värsta fall efter jag är klar för dagen - och då är jag så hungrig och irriterad att de stackars människor som står ivägen kan få sig ett orättvist och rätt vansinnigt öga om de råkar såsa när jag kommer farande mot kassan.
Empati är ingenting som kommer automatiskt när jag är på det humöret.
Idag kommer jag däremot att vara en liten ängel när jag nu har planerat det så bra för mig själv.
Dessutom kommer sonen att serveras tacos innan jag drar på releaseparty, hur snällt är inte det?
Idag handlade det om att ta sig till Konsum innan klientarbetet går igång och det var en mycket bra idé måste jag säga... det var bara jag där.
Alltför många gånger hastar jag iväg mellan klienter - eller i allra värsta fall efter jag är klar för dagen - och då är jag så hungrig och irriterad att de stackars människor som står ivägen kan få sig ett orättvist och rätt vansinnigt öga om de råkar såsa när jag kommer farande mot kassan.
Empati är ingenting som kommer automatiskt när jag är på det humöret.
Idag kommer jag däremot att vara en liten ängel när jag nu har planerat det så bra för mig själv.
Dessutom kommer sonen att serveras tacos innan jag drar på releaseparty, hur snällt är inte det?
