Snart är min semester för den här veckan över,

i alla fall fram till lördag då fyra nya dagar inleds.
Jag har lyckats stöka till det alldeles förfärligt under den här semestern, alltså måste jag inleda morgondagen med att städa så att det ser trevligt ut när det kommer klienter.
Idag orkar jag inte.
Det räcker med kraftansträngningen att hänga tvätt.

Att skriva kräver ingen kraft alls än så länge, däremot tid.
Sonen kommer emellanåt  in och tjoar uppmuntrande, oerhört förtjust över att hans mamma har slutat skriva självbiografier.

Skulle dessa papper någonsin publiceras tror jag till och med att han kommer på releasefesten.

God morgon.

Jag drar igång tidigt eftersom det brukar bli bäst då.
Solen ska tydligen hålla sig härifrån idag också och då passar det ju alldeles utmärkt med ännu en skrivdag.
Ackompanjerad av tv´n.
Tyst är inte bra.
Däremot ostört.
Den kombinationen kan låta konstig men det är den inte.

Nu kör jag.

Jag hade nästan glömt hur det är att försjunka i koma

och bara ägna sig åt att skriva.
Hela dagen är borta, men bra borta eftersom jag fick till  trådar att dra i.

Mer blogg än så här blir det inte idag.
På återseende!

Jag skriver.

Alltså är jag upptagen.

Kroppen säger att den behöver äta och det är det enda kommando jag lyder idag.

Att Kallifatides outar att han har varit otrogen (och frun ska förstå och förlåta, på något annat sätt kan jag inte tolka intervjun) gör mig bara trött.
En dåres försvarstal om du frågar mig.
Men fråga inte idag.
Jag skriver.

Det händer att jag läser gamla inlägg,

fnissar förtjust och tycker att jag är oerhört rolig.
Just de inläggen kommenterar ni aldrig och av det kan man dra flera slutsatser:
Den ena skulle kunna vara att ni helt enkelt inte tycker att det är roligt och därför inte säger något.
En annan att ni kanske tycker att det är så genialt att ni inte har något att tillägga.

Det mest sannolika är dock att ni inte har läst det jag har skrivit eftersom jag var rolig senast 2009 och då kände inte ni till bloggen som pratar om sexmissbruk, otrohet och andra lustigheter.

Nu ska jag och mina vallningar sova.
I morgon ska vi skriva.
Senast jag påbörjade ett nytt manus klämde jag in incest, otrohet och skilsmässa på de första 50 sidorna. Jag slutade när jag kom på det.
Det här ska börja betydligt roligare:
En kvinna dör utanför ingången till Åhléns i Farsta centrum.

På facebook finns det en gillaknapp

för påståendet "sommaren är underbar". (Tjugo av mina vänner har klickat på den. De skojar nog bara).
Det är inte lika illa som att skriva att man gillar sina barn, men bra nära.


Mitt eget underverk har just serverat mig äppelkaka och vaniljsås.
Dessutom delade han kakan i mindre bitar så att såsen liksom kunde ringla sig över allt det goda.
Det är ett oerhört bra sätt att göra sig mer populär.
Någon kopierad statusuppdatering om hur mycket jag älskar honom får han dock inte.

Jag skriker det till rummet intill istället.

Jag ska INTE tvätta klockan fyra

men lyckokänslan efter den upptäckten kunde tyvärr inte ackompanjeras av några hoppsasteg, det var inte ens att tänka på efter att ha stapplat ut från gymmet på larvigt darriga ben.
Men tjolahopp vad skönt.

Söndag. Ingen tvätt. Två lediga dagar kvar.
Det är en tia på min skala.

Sport-bh

måste vara djävulens påfund.
Minus sport också.

Där hade 70-talet en poäng.

Det är över sex år sedan

jag opererade bort min livmoder, en så kallad hysterektomi, eftersom jag hade myom som gjorde att jag näst intill blödde ihjäl varje gång jag hade mens (= taskiga blodvärden = trött, vinglig = bo på en toalett eftersom inga skydd eller tabletter hjälpte).
I mitt fall var det en muskelknuta (vissa kan ha flera) på livmoderväggen som växte hyfsat okontrollerat.
När jag opererades var planen att öppna i mitt gamla kejsarsnitt, men myomet var för stort så istället sprättades jag upp från naveln och ned.

Efter den här mycket äckliga informationen kan jag berätta att det var det bästa jag har gjort.
Ingen mens är fantastiskt.
Men det betyder också att jag inte har den indikatator på klimakterie som andra har.
Alltså borde jag kanske kolla mina hormonnivåer.

Har ni gjort det?
Hemmatest?
Doktor?

Om jag lyckades med överföringen

vet jag inte.

När det inte dyker upp en liten ruta som säger "grattis och hurra vad bra du är på att överföra filer", är jag lost.
Än mer så för att det inte följde med någon instruktion.
Har jag berättat att jag älskar små papper som berättar exakt hur jag ska göra?

Anyway.
Jag har nu kopierat och pejstat, och Hellberg junior får - när han behagar vakna - berätta om jag har gjort rätt.

Nu ska jag fortsätta googla på "utmärkt mat i övergångsåldern".

Nu har den legat i sin kartong

i flera månader.

Idag ska den i alla fall installeras så att jag har en backup om min dator inte orkar med mer trams.

Något annat som ska packas upp är mitt gymkort.

Man kan säga att det också har legat i en kartong ett tag.

Av någon anledning längtar jag efter att dra i en massa maskiner och när sonen ska till sitt nya ställe Friskis tänker jag gå in i dörren bredvid till Sats.

Det är en bra söndag.

"Hur gick tankarna

er emellan där på slutet", frågade sportreporten fotbollsspelaren.

Jag begriper mig inte på sportsnack. Det är alltid samma svar på dumma frågor från sportjournalister.
"Det är tufft där ute" (fotbollspelare).
"Det är tufft där ute" (hockeyspelare).
"Det är tufft där ute" (handbollsspelare).

Tro fasiken att det är tufft om de dessutom ska ägna sig åt telepati.
Jag tycker att "skjut, förihelvete" låter betydligt enklare.

Så där ja.

Nu kom brudens tårar.
Vad mänsklig hon blev helt plötsligt.

Men kära lilla prinsessa,

vad du ser ut att vilja vara någon annanstans.

Jag kom hem från handledarkursen som fick både mig och sonen att undra om vi verkligen kommer att klara det där med bilkörning, och slog på tv´n för att se Albert bli gift.

Hans fru skulle bjuppa på lite leenden, men hon kanske inte får det?
Eller så är hon lika nollställd som hon ser ut.

Sveriges mest lättrörda Åsa fäller inte en tår.
Oromantiska bröllop är verkligen inte min grej.

Jag vaknade halv sju

- skitförbannad - efter att ha drömt om en av sonens lärare.
Lång historia som inte passar på en blogg.
Anyway.
Nu är jag trött och skulle behöva sova en stund till.
Jag tror att jag provar det.

God natt.

Jag följer visst fortfarande

inga bloggare.
Dumheter!

Jag får helt enkelt ägna mig åt uppsökande verksamhet senare.
Inte nu, jag är alldeles för svettig...

Idag ska vi på vår handledarkurs och det ska bli väldigt spännande, i alla fall när vi väl sätter oss i bilen efter att ha fått alla de handlingar som behövs.

Kommer vi att komma överens?
Kommer jag att kunna lära ut?
Kommer jag att kunna hålla mig lugn?
Kommer jag att kunna hålla reda på höger och vänster?

Kommer vi någonsin att köra i trafik?

Herregud,

jag måste verkligen googla på vallningar.

Det bråkas lite på bloggen,

och tydligen följer jag inte längre några bloggare.
Hahaha, jag följer säkert... sjutusen.
Jag tar det i alla fall som en signal om att stänga av datorn, pjoska med sonen och äta glass.

Kommande fyra dagar har Hellberg Coaching semesterstängt.

Min hemförsäkringspremie

hos Länsförsäkringar har gått upp med 32% sedan 2010.
?
Är det för att jag inte längre har bilen helförsäkrad - utan bara trafik, hos samma bolag?
Eller är det för att sonens kraschade telefon skulle ersättas med en ny (något vi aldrig plockade ut, eftersom han fick en annan)?

Jag vet att ni har koll.

Om det var värmevallningar

jag hade i natt så var de över i morse när jag vaknade och frös.
Temperaturhoppen kan också ha med duntäcke respektive ett tunt lakan att göra.

Jag kan lalla runt utan mål och mening i ungefär en timma till, sedan åker arbetskläderna på.
Några piffiga urringade klänningar är det inte tal om när man jobbar på en klinik för sexuellt dysberoende och deras anhöriga.
Påklädd och neutral är betydligt mer passande.
Jag hottar upp utstyrseln med glada armband.

Jag fick ett nytt igår som jag ska glittra i idag.