torsdag 30 september 2010
Coach2coach
kommer att skicka på mig och alla andra som ska assistera nästa vecka, en orangefärgad tenniströja.
Det är bra för då syns vi i en grupp på femtio deltagare.
Det är inte bra för jag har inga kläder att ha till.
Jo, jeans, men eftersom jag själv har varit på kurs i lokalen så vet jag att någon högre värme inte är att räkna med, alltså behöver jag någon form av kofta som jag inte har. I alla fall ingen som passar ihop med en orange tenniströja.
Just den typen av tröjor återfinns inte i min garderob.
Däremot har jag miljoner rundringade, tajta T-shirts - vita och svarta - och koftor som passar just sådana alldeles utmärkt; men vad sjutton gör man med coach2coach-varianten?
Det är skönt med helt oviktiga bekymmer emellanåt.
Det är bra för då syns vi i en grupp på femtio deltagare.
Det är inte bra för jag har inga kläder att ha till.
Jo, jeans, men eftersom jag själv har varit på kurs i lokalen så vet jag att någon högre värme inte är att räkna med, alltså behöver jag någon form av kofta som jag inte har. I alla fall ingen som passar ihop med en orange tenniströja.
Just den typen av tröjor återfinns inte i min garderob.
Däremot har jag miljoner rundringade, tajta T-shirts - vita och svarta - och koftor som passar just sådana alldeles utmärkt; men vad sjutton gör man med coach2coach-varianten?
Det är skönt med helt oviktiga bekymmer emellanåt.
Här sitter jag
och väntar på en klient som skulle komma klockan ett, men som vid närmare koll visst inte hade bokat en tid förrän två.
Det innebär för min del att jag hinner äta lunch, en delikat sådan bestående av en pizzaslice, mikrad i två minuter.
Mm, vad gott.
Ni matpersoner ryser kan jag tänka mig, och det kan ni fortsätta med eftersom det för min del inte förändrar någonting.
Jag känner en djup tacksamhet så fort jag hittar något ätbart i det här hemmet.
Kylen är e-e-e-ekande tom just nu.
Det innebär för min del att jag hinner äta lunch, en delikat sådan bestående av en pizzaslice, mikrad i två minuter.
Mm, vad gott.
Ni matpersoner ryser kan jag tänka mig, och det kan ni fortsätta med eftersom det för min del inte förändrar någonting.
Jag känner en djup tacksamhet så fort jag hittar något ätbart i det här hemmet.
Kylen är e-e-e-ekande tom just nu.
Saker som en tonåring inte riktigt förstår
- Körkort betyder inte automatiskt bil.
- Första egna boendet är sällan en våning i stan.
- USA kommer inte automatiskt att slå upp dörrarna och säga "Welcome Mr Super Producer".
- Inkomster betyder utgifter.
- Mammor vet alltid, alltid bäst.
På lördag ska jag gå på bio
och se den här.
Jag gillar Elisabeth Gilberts bok. Den inåtresan hon gör påminner starkt om den vi går igenom när vi reser oss från ett liggande medberoendeläge.
Jag gillar Elisabeth Gilberts bok. Den inåtresan hon gör påminner starkt om den vi går igenom när vi reser oss från ett liggande medberoendeläge.
onsdag 29 september 2010
Saker man kan bli sugen på 20.30 en onsdag:
Polarkakor med Kalles kaviar och Goudaost.
Satan i gatan vad gott.
Efter det flyttar jag in med Carina Berg innan jag nog måste lägga mig.
Idag är jag sådär skönt trött att jag kommer att somna på studs.
Visst är det bäst?
Satan i gatan vad gott.
Efter det flyttar jag in med Carina Berg innan jag nog måste lägga mig.
Idag är jag sådär skönt trött att jag kommer att somna på studs.
Visst är det bäst?
Och har du ännu inte gjort mammografi
så kan du här få se hur själva röntgenapparaten ser ut.
På den svarta plattan hivar du upp bröstet och sedan sänks plattan med markeringar ner mot den svarta tills bröstet är i kläm mellan det båda och därmed plattas till.
Maskinen kan vridas lite hit och dit, vilket gör att man kan ta bilder från olika vinklar.
Bild lånad från landstinget.
Och nej, det gör inte ont annat än om man är super-superkänslig, och det över på en minut.
På den svarta plattan hivar du upp bröstet och sedan sänks plattan med markeringar ner mot den svarta tills bröstet är i kläm mellan det båda och därmed plattas till.
Maskinen kan vridas lite hit och dit, vilket gör att man kan ta bilder från olika vinklar.
Bild lånad från landstinget.
Och nej, det gör inte ont annat än om man är super-superkänslig, och det över på en minut.
I brevlådan idag
har jag fått en kallelse till Bröstmottagningen igen. Så här står det:
"Vid granskning av dina bilder har vi funnit att undersökningen bör kompetteras med ytterligare bilder".
Och "besöket kan ta upp till tre timmar."
Jag visste ju att jag skulle kallas tillbaka eftersom man såg min klump på mammografin.
Om knappt två veckor ska jag dit, vilket väl får anses som snabbt ändå.
När jag tänker på det kan jag känna mig lite orolig, men ni vet ju vid det här laget hur jag gör; jag tänker helt enkelt på något helt annat! :)
En del av er kanske tycker att jag blir alltför privat i min blogg, och att en sådan sak som bröstklumpar inte bör dryftas i bloggform när man har valt att visa namn och ansikte.
Att jag gör det är för att det inte är sårbart för mig, inte ens om det inte är bara en cysta som sköterskan trodde.
Tvärtom får jag massor med bra feedback från er som har varit med om samma sak.
När det gäller temat i Casanovas Kvinna är det annorlunda.
I bloggen pratar jag bara om det i dåtid eftersom min (och andras) nutid är privat.
Ungefär så.
"Vid granskning av dina bilder har vi funnit att undersökningen bör kompetteras med ytterligare bilder".
Och "besöket kan ta upp till tre timmar."
Jag visste ju att jag skulle kallas tillbaka eftersom man såg min klump på mammografin.
Om knappt två veckor ska jag dit, vilket väl får anses som snabbt ändå.
När jag tänker på det kan jag känna mig lite orolig, men ni vet ju vid det här laget hur jag gör; jag tänker helt enkelt på något helt annat! :)
En del av er kanske tycker att jag blir alltför privat i min blogg, och att en sådan sak som bröstklumpar inte bör dryftas i bloggform när man har valt att visa namn och ansikte.
Att jag gör det är för att det inte är sårbart för mig, inte ens om det inte är bara en cysta som sköterskan trodde.
Tvärtom får jag massor med bra feedback från er som har varit med om samma sak.
När det gäller temat i Casanovas Kvinna är det annorlunda.
I bloggen pratar jag bara om det i dåtid eftersom min (och andras) nutid är privat.
Ungefär så.
Om
andra kunde se sig själva genom mina ögon skulle de se mycket fint.
Tänk om det fanns en typ av Ögontek där man kunde låna det man behöver se:
"Har ni ett par ögon som kan se att jag är snäll och kanske ett par som ser att jag duger?"
Tänk om det fanns en typ av Ögontek där man kunde låna det man behöver se:
"Har ni ett par ögon som kan se att jag är snäll och kanske ett par som ser att jag duger?"
Nästa vecka
ska jag vara en av fem assistenter på en coachkurs, samma kurs som fick mig totalsåld på det här yrket.
Tänk att helt ogenerat få fråga ut folk om det mesta.
En viss takt, ton och finess ska ju finnas med förstås, men nyfikenheten på en annan person är det centrala i coachingen.
Även om vi har blivit bedragna, har en låg självkänsla eller har hyss för oss som vi vill ändra på så är vi oerhört olika bakom allt det där.
Alla berättar en ny historia och har så mycket mer i sig än det som de söker sig till mig för.
Ibland har man glömt vem man var, då, innan det där hände.
Vissa vill från något och andra vill till.
Det finns de som vet exakt vilka mål de har, andra vet bara att de inte vill ha det så här längre.
En del säger sig behöva struktur medan andra vill bli av med densamma.
Tänk att få lyssna på alla dessa fantastiska människor.
Jag är väldigt lyckligt lottad.
Tänk att helt ogenerat få fråga ut folk om det mesta.
En viss takt, ton och finess ska ju finnas med förstås, men nyfikenheten på en annan person är det centrala i coachingen.
Även om vi har blivit bedragna, har en låg självkänsla eller har hyss för oss som vi vill ändra på så är vi oerhört olika bakom allt det där.
Alla berättar en ny historia och har så mycket mer i sig än det som de söker sig till mig för.
Ibland har man glömt vem man var, då, innan det där hände.
Vissa vill från något och andra vill till.
Det finns de som vet exakt vilka mål de har, andra vet bara att de inte vill ha det så här längre.
En del säger sig behöva struktur medan andra vill bli av med densamma.
Tänk att få lyssna på alla dessa fantastiska människor.
Jag är väldigt lyckligt lottad.
tisdag 28 september 2010
Svart
knälång med stor krage (så att det inte blåser in i mina öron), i något glansigt täckjackstyg.
Kappahl, 599 pix.
Som hittat.
Kappahl, 599 pix.
Som hittat.
Som jag deklarerade igår så skulle jag på jackjakt
idag.
För att effektivisera det hela tänkte jag först kolla igenom kedjornas utbud på nätet och det är bara att konstatera att den typen av slängapå variant som jag är ute efter alltid har en dragsko i midjan.
Dragsko?
Jag vill inte ha något varken dragsko, resår i midjan eller för all del ärmar som slutar på halva armen.
Ska det vara så svårt att tillverka en jacka som jag vill ha men som inte kostar mer än det den ska användas till; att dölja billigheterna under.
För övrigt (jag har nästan alltid en sådant i min blogg) har jag plockat in palmerna från balkongen. Den ena tycker det är oerhört nice att komma in, eller så var det för att den fick vatten. Jag är inte rätt person att bedöma det tyvärr.
Nästa års projekt är att odla tomater, eftersom jag i år klarade att rädda alla pelargoner.
Det är lite som att man först ger en skrikande docka till den som vill ha ett riktigt barn. Klarar man det testet kan man genast se till att bli gravid.
Jag känner mig redo för tomater, vad tror ni?
För att effektivisera det hela tänkte jag först kolla igenom kedjornas utbud på nätet och det är bara att konstatera att den typen av slängapå variant som jag är ute efter alltid har en dragsko i midjan.
Dragsko?
Jag vill inte ha något varken dragsko, resår i midjan eller för all del ärmar som slutar på halva armen.
Ska det vara så svårt att tillverka en jacka som jag vill ha men som inte kostar mer än det den ska användas till; att dölja billigheterna under.
För övrigt (jag har nästan alltid en sådant i min blogg) har jag plockat in palmerna från balkongen. Den ena tycker det är oerhört nice att komma in, eller så var det för att den fick vatten. Jag är inte rätt person att bedöma det tyvärr.
Nästa års projekt är att odla tomater, eftersom jag i år klarade att rädda alla pelargoner.
Det är lite som att man först ger en skrikande docka till den som vill ha ett riktigt barn. Klarar man det testet kan man genast se till att bli gravid.
Jag känner mig redo för tomater, vad tror ni?
God middag bloggvärlden
Jag håller på att blåsa bort.
Inte för att jag har varit ute, det har jag inte hunnit än, men det räcker med att det viner och smäller på balkongen för att jag ska förstå att idag bör man hålla i hatten.
Senast jag bar hatt var när jag jobbade i dörren på Sturecompagniet, och för att den skulle sitta kvar på huvudet var den fäst vid en liten hårtofs. Det var nämligen en och annan som tyckte att det var kul att försöka få av mig min fina bruna filthatt, men tji fick de.
Och på tal om dörrvakter; Paulo Roberto jobbade under samma tid på Café Opera och han kan nog inte ha varit mer än 19-20 år då.
Igår var han med i det alldeles lysande programmet "sommarpratarna" på Svt1.
Jag följde förra säsongen och programmet är ett utmärkt exempel på att tv inte behöver vara svårare än att samla ett gäng intressanta- och olika - profiler som får berätta om sitt liv med utgångspunkt från det som är deras enda gemensamma nämnare, sina sommarprogram.
Enkelt och genialt.
Inte för att jag har varit ute, det har jag inte hunnit än, men det räcker med att det viner och smäller på balkongen för att jag ska förstå att idag bör man hålla i hatten.
Senast jag bar hatt var när jag jobbade i dörren på Sturecompagniet, och för att den skulle sitta kvar på huvudet var den fäst vid en liten hårtofs. Det var nämligen en och annan som tyckte att det var kul att försöka få av mig min fina bruna filthatt, men tji fick de.
Och på tal om dörrvakter; Paulo Roberto jobbade under samma tid på Café Opera och han kan nog inte ha varit mer än 19-20 år då.
Igår var han med i det alldeles lysande programmet "sommarpratarna" på Svt1.
Jag följde förra säsongen och programmet är ett utmärkt exempel på att tv inte behöver vara svårare än att samla ett gäng intressanta- och olika - profiler som får berätta om sitt liv med utgångspunkt från det som är deras enda gemensamma nämnare, sina sommarprogram.
Enkelt och genialt.
måndag 27 september 2010
Jag är trött på nedanstående meddelande.
Service Unavailable
Error 503
Får ni det också?
Det spelar ingen roll om jag är på min egen blogg eller hos någon annan blogger, det dyker upp ändå.
Error 503
Får ni det också?
Det spelar ingen roll om jag är på min egen blogg eller hos någon annan blogger, det dyker upp ändå.
Jag har problem.
Höstjacka.
Jag behöver en slängapåvariant, ni vet en sådan som går en bit ner på benen och som döljer allt fult man råkar ha under.
Den jag redan har kan man verkligen inte ha ett par slafsiga mjukisar till, man kan knappt vara osminkad eller utan örhängen, och det funkar inte i min- emellanåt lite slafsiga- vardag.
När jag var ute nyss insåg jag nämligen att min gamla seglarjacka är alldeles för kall och den får härmed hängas undan.
"För gott" säger vissa hoppfullt (läs son)... vilket bara är ett förnekande av hans västkustska påbrå eftersom man tydligen "inte har såna i Stockholm".
Nej, lilla gubben, men där halva du kommer ifrån har man det.
Och seglarskor.
I alla fall hade man det på 80-talet när jag bodde där senast.
Jag går på jackjakt i morgon.
Jag behöver en slängapåvariant, ni vet en sådan som går en bit ner på benen och som döljer allt fult man råkar ha under.
Den jag redan har kan man verkligen inte ha ett par slafsiga mjukisar till, man kan knappt vara osminkad eller utan örhängen, och det funkar inte i min- emellanåt lite slafsiga- vardag.
När jag var ute nyss insåg jag nämligen att min gamla seglarjacka är alldeles för kall och den får härmed hängas undan.
"För gott" säger vissa hoppfullt (läs son)... vilket bara är ett förnekande av hans västkustska påbrå eftersom man tydligen "inte har såna i Stockholm".
Nej, lilla gubben, men där halva du kommer ifrån har man det.
Och seglarskor.
I alla fall hade man det på 80-talet när jag bodde där senast.
Jag går på jackjakt i morgon.
Mammografi.
Tårarna strömmade redan när jag kom in i undersökningsrummet.
Eftersom jag aldrig gråter när jag är ensam så visste jag att de skulle komma på SÖS i morse, vilket bara kändes skönt.
Klumpen , stor som en golfboll och som jag har känt någon månad fotograferades från alla vinklar och med största sannolikhet är det en cysta sa den sköterska som tog hand om mig. Den hade en jämn rund form vilket tyder just på det, och jag tror inte att hon hade gett sig på att säga det om hon inte var relativt övertygad om ofarligheten.
Jag tillhör den typen av människa som tar reda på det mesta, alltså vet jag nu att det är först när man också gör ett ultraljud som man med säkerhet kan säga om det är en vätskefylld cysta eller något annat, men så länge tror jag på den snälla sköterskan som tog min oro på allvar.
Bilderna skulle snabbt lämnades vidare till en läkare och sedan får jag komma tillbaka och tömma cystan... om det är det som det är frågan om.
Nu till något helt annat; sonen har haft en toppenhelg på Mallis och planet landade före utsatt tid.
Häpp!
Eftersom jag aldrig gråter när jag är ensam så visste jag att de skulle komma på SÖS i morse, vilket bara kändes skönt.
Klumpen , stor som en golfboll och som jag har känt någon månad fotograferades från alla vinklar och med största sannolikhet är det en cysta sa den sköterska som tog hand om mig. Den hade en jämn rund form vilket tyder just på det, och jag tror inte att hon hade gett sig på att säga det om hon inte var relativt övertygad om ofarligheten.
Jag tillhör den typen av människa som tar reda på det mesta, alltså vet jag nu att det är först när man också gör ett ultraljud som man med säkerhet kan säga om det är en vätskefylld cysta eller något annat, men så länge tror jag på den snälla sköterskan som tog min oro på allvar.
Bilderna skulle snabbt lämnades vidare till en läkare och sedan får jag komma tillbaka och tömma cystan... om det är det som det är frågan om.
Nu till något helt annat; sonen har haft en toppenhelg på Mallis och planet landade före utsatt tid.
Häpp!
söndag 26 september 2010
Om ni undrar vad coachen
har för sig en sådan här söndagkväll så kan jag berätta att hon har kollat in information från olika sajter gällande starter från Palma Airport.
En av dem ger vid handen att sonen startade 18.19, fyra minuter efter utsatt tid.
Det gör mig rätt nöjd eftersom jag fick ett sms av honom som sa att hans batteri var på väg att lägga av. Min tes är att ett fungerande batteri är bra att ha om man blir försenad och vill ha tag på någon...
Själv beger jag mig mot Skavsta om någon timma, med lite medvind kan de ju landa en stund innan schedule.
Det är ju det där med att vara i tid, ni vet.
En av dem ger vid handen att sonen startade 18.19, fyra minuter efter utsatt tid.
Det gör mig rätt nöjd eftersom jag fick ett sms av honom som sa att hans batteri var på väg att lägga av. Min tes är att ett fungerande batteri är bra att ha om man blir försenad och vill ha tag på någon...
Själv beger jag mig mot Skavsta om någon timma, med lite medvind kan de ju landa en stund innan schedule.
Det är ju det där med att vara i tid, ni vet.
Jag vilar i en oerhört stark tro
på att människor kan förändras, att alla inte vill ha en förändring är en helt annan sak.
Utan motivation kommer vi heller inte att ta något steg i någon riktning.
Vad som motiverar dig vet jag inte; inte ens att ens barn far oerhört illa är för en del motivation nog, medan det för andra är vad som gör att man får rumpan ur vagnen och tar tag i det liv som är ens eget ansvar.
Kan man inte prioritera sig själv kan man i alla fall motiveras av sina barns mående.
Det finns vuxna som väljer sin partner framför sina barn, bland oss medberoende är inte det helt ovanligt.
Att det sveket slår minst lika hårt som att den andra föräldern missbrukar vill vi inte tänka på; därför vill jag vara extremt tydlig när jag säger att ett aktivt medberoendet är lika skadligt för barnen som ett missbruk.
Jag säger inte det för att skuldbelägga, jag säger det för att det är så det är.
Jag själv kommer att få gottgöra min son resten av mitt liv.
Det gör jag idag med glädje.
Han är inte värd en mamma som är medberoende och besatt av en missbrukares beteenden.
Utan motivation kommer vi heller inte att ta något steg i någon riktning.
Vad som motiverar dig vet jag inte; inte ens att ens barn far oerhört illa är för en del motivation nog, medan det för andra är vad som gör att man får rumpan ur vagnen och tar tag i det liv som är ens eget ansvar.
Kan man inte prioritera sig själv kan man i alla fall motiveras av sina barns mående.
Det finns vuxna som väljer sin partner framför sina barn, bland oss medberoende är inte det helt ovanligt.
Att det sveket slår minst lika hårt som att den andra föräldern missbrukar vill vi inte tänka på; därför vill jag vara extremt tydlig när jag säger att ett aktivt medberoendet är lika skadligt för barnen som ett missbruk.
Jag säger inte det för att skuldbelägga, jag säger det för att det är så det är.
Jag själv kommer att få gottgöra min son resten av mitt liv.
Det gör jag idag med glädje.
Han är inte värd en mamma som är medberoende och besatt av en missbrukares beteenden.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)