onsdag 29 september 2010

Nästa vecka

ska jag vara en av fem assistenter på en coachkurs, samma kurs som fick mig totalsåld på det här yrket.
Tänk att helt ogenerat få fråga ut folk om det mesta.
En viss takt, ton och finess ska ju finnas med förstås, men nyfikenheten på en annan person är det centrala i coachingen.
Även om vi har blivit bedragna, har en låg självkänsla eller har hyss för oss som vi vill ändra på så är vi oerhört olika bakom allt det där.
Alla berättar en ny historia och har så mycket mer i sig än det som de söker sig till mig för.

Ibland har man glömt vem man var, då, innan det där hände.
Vissa vill från något och andra vill till.
Det finns de som vet exakt vilka mål de har, andra vet bara att de inte vill ha det så här längre.
En del säger sig behöva struktur medan andra vill bli av med densamma.

Tänk att få lyssna på alla dessa fantastiska människor.
Jag är väldigt lyckligt lottad.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Man glömmer lätt de goda inom sig när man bara får ihop dagen i överlevnadsarbete

Åsa Hellberg sa...

Ja, men man får ihop dagen lättare om man påminner sig själv om allt det braiga:)