En av fördelarna med att ha både ett förlag OCH en agent

är att man kan hitta, och tjata sig till, böcker man ser i hyllorna.
Senast hos Grand, när jag såg omslaget på Karin Wahlbergs första bok i en ny serie, Lasarettet. 

"Karin Wahlberg har skrivit en spännande och initierad skildring av en händelserik vardag i en svensk småstad på 50-talet. Än finns det hopp är första delen i en romanserie om människorna kring ett lasarett - en värld fylld av spänning och allvar, skildrat med ett stort mått av tidsfärg och nostalgi."

Det är ju så lustigt att jag samlar på mig böcker, för jag läser alldeles för lite. På sin höjd en snutt om dagen. Och då kunde det ju vara bra om jag lät bli att ta hem fler, i alla fall tills de jag redan har är utlästa. Men det är tydligen inte så jag jobbar ...
Däremot ger jag bort alla som jag vet inte intresserar mig, men kanske andra.
I det här huset finns ett bibliotek innanför tvättstugan och det kommer nog att vara mer än kokböcker som landar där när jag ska flytta.

För övrigt då?
Jo tack, jag har lite ont i halsen och tänker ha på mig morgonrock hela dagen.
Om halsontet är ett minus så är regnet två plus.
Summasummarum är det en rätt bra lördag

Nä, om man skulle ta en tupplur?

När jag vaknade exakt 02.10, som jag för övrigt har gjort de senaste 14 nätterna (hur är det möjligt, det diffar högst på en minut) hade jag ont i halsen, och efter två bra sidor i Sara behöver jag sova igen.
Ni unga osvettiga människor har väl inte ens vaknat?

Gå och lägg dig, Hellberg

skulle man kunna säga, men tro mig, jag har försökt att somna om.
Nu har jag ätit frukost, är inne på tredje koppen kaffe, har jagat en äcklig pyttefluga, har haft morgonens första vallning och ska skriva på Sara ett par timmar.
Sen kanske det är dags att sova igen.

Här är dagens skrivstuga.
Häng med!

Manuset till Kristallengalen

är väl inte riktigt på topp det här året även om alla kämpar på med sina repliker så gott de kan.
Stackarna.
Men nu sjunger Pops och det var väl ändå lite förvånande?

När det har varit som mest genant har vi sett på fotboll istället. Sveriges 1-4, 2-4, 3-4 och 4-4 mot Tyskland. Vi jublade som om det var direktsändning.
Och så har vi sett på ännu ett fantastisk avsnitt av The Newsroom.

Tja, så kan det gå till en fredagskväll i Farsta.
Vad gör ni?

Det här har varit en svår vecka,

och att få avsluta den med härliga nyheter från mitt förlag gör att det känns lite lättare.
Nu ska jag se på kristallgala och äta fredagsgodis.
Hela den här helgen tänker jag vara depressionsfri.

Jag har inte haft strumpor på mig sedan i maj.

Det är något med dem som inte är skönt på sommaren. Nu däremot. Nu, när den förbannade solen äntligen har beslutat sig för att ta det lugnt ett par dagar drar det kallt från balkongen. Hurra!
(Det är ingen idé att stänga balkongdörren för då DÖR jag av värmechock.)

Jag har hittills inte skrivit ett ord. Ingenting idag går som jag har planerat.
Men det är okej.
Det är fredag ... och jag skolkar!!

Den här morgonen

vinkade jag av familjens nya medlem, Flickvännen. Hon bor med oss tills hon hittar en lägenhet. Eftersom hon är den enda av oss som inte jobbar hemma, tog hon tunnelbanan vid åttatiden medan sonen sov som en stock. Själv drack jag kaffe. Sovmorgon finns inte i klimakteriet.

Idag ska författaren Åsa B Hellberg jobba.
Den här veckan har gått till en massa annat, men nu är det dags.
Här är dagens skrivstuga.n Inte särskilt mysig, snarare ... modern?
Nu kör vi.
Kämpa, Åsa, kämpa!

Väldigt bra och trevliga möten hos Grand Agency.

Det hemliga mötet gick bra och det var jätteroligt att därefter träffa Gyldendal som kommer att ge ut Sonja i Norge i vår. Dessutom fick jag se den Holländska katalogen från Muelenhoff Boekerij. Helt galet kul det också.
En bra dag.
Framtiden är nog rätt ljus ändå, i alla fall känns det så idag.

15 000 är inbundna sålda exemplar av Sonjas sista vilja.

Det där med att vara privat på bloggen

... är inte lätt. Jag har pratat med andra bloggare om hur man hanterar det, och det finns förstås inget entydigt svar. Tricket är väl att berätta det man kan hantera att andra vet om en. Många av er vet massor tack vare min första bok, andra vet ingenting eftersom ni hittade hit efter Sonjaböckerna.

Jag har funderat på om det är viktigt att berätta om det sårbara i att sälja lägenheten och flytta, och jag har kommit fram till att det är det. Ni får hänga med i mina tårar precis som ni kommer att få hänga med i våndorna framöver. Många har lätt för att visa sig sårbara, medan det fortfarande är något jag måste träna på. Kanske särskilt inför mig själv. Jag har alldeles för lätt för att muntra upp mig själv ...

Flytta är ett helvete, men herrejösses vad skönt det är efteråt. Och vad mycket man får rensat! Jag tänker börja redan nästa vecka med förrådet.
Då ryker tjockteven.
Jag har mycket svårt att tro att någon skulle vilja köpa den.

Jag borde verkligen

ägna mig mer åt hemmaturistande.
Igår promenerade vi på Monteliusvägen som löper högt ovanför Södermälarstrand.

Ni ser ju själva.
Rätt fantastisk utsikt.

Sedan gick vi hem till N, jag grät en timme och sedan åt vi middag och hade en jättetrevlig kväll.
Idag har jag inte tid med gråt eftersom jag ska på möte med min Agent. Två möten på raken.
Det första är superhemligt och det andra är superroligt; jag ska träffa mitt norska förlag, Gyldendal.
Inte mycket att böla för den här dagen, inte.
Hurra!

" Ingen liten lort liksom"

Tack Hanna och alla andra för världens bästa pepp. Jag grät mig förstås igenom det, men det är bragråt. Ut med eländet är min tes. Ett par dagar av fulgråt (min NÄSA blir större), sedan brukar eländet vara över.

Sedan bragrät jag också över att de tre senaste kapitlen i Sara är strålande. Hur de andra är vet jag inte eftersom jag inte har gått tillbaka längre än så (never do)
Idag hinner jag skriva lite på nästa kapitel innan jag ska träffa N. Vi ska ha en barahängadag. Senaste tiden har "vi" mest lagt golv och lister tillsammans.

Ute skiner solen.
Verkligen jättehärlig.
Verkligen.

Idag är det en jättesorglig och jättebra dag, samtidigt.

Jag har sålt min lägenhet. Det är så oerhört sorgligt.
Jag har sålt min lägenhet till det priset jag ville ha. Det är jättebra.

Tyvärr sätter mitt kulturarbetande mig i en ekonomisk sits som är svår att klara själv. Alltså får jag sälja det som genererar lite pengar = en älskad bostad som under flera år har varit min stora trygghet när allt runt om mig har brakat och i princip klubbat mig sönder och samman.

Och så är det ju så att sonen oundvikligen är på väg ut och han behöver kanske vara mambo (och sambo, hans flickvän flyttar in här med oss i morgon) ett år till. Sedan återstår katten och jag (och N och A förstås, men de har ju sin egen lägenhet för att vi vill ha det så).
Misse och jag och en manusdator kan bo lite varsomhelst eftersom mitt arbete ser ut som det gör.

Man kan säga att jag går ALL IN. Satsar allt på det jag tror på; att det finns många läsare till mina glada böcker, både i Sverige och utomlands.
Jag har en stort förlag som tror på mitt författarskap som de kallar unikt (tjohej) och en agent som är mer än förtjust i det jag gör.
Det skadar kanske inte när man väljer bort både hängslen och livrem.

(Ps. Det finns andra författare, ensamstående mammor, som precis som jag har startat från minus, och som har gjort det strålande. På coach2coach lärde jag mig att ta rygg dem det går bra för. Det är oerhört begåvat om man har ett mål i sikte.)

Men idag. En skakig dag efter ett skakigt, sömnlöst och ofantligt oroligt år.
Jag gråter jättemycket samtidigt som jag är tacksam över att jag faktiskt kan göra mig i princip skuldfri. Jag är världsmästare på att börja om. Det har jag gjort så många gånger att jag litar fullt på den förmågan.

I kommentarfältet vill jag bara höra att jag är skitmodig som törs satsa allt på mitt författarskap.
Gullegullet kan ni spara till någon tål sådant bättre?

Nu kör vi.
Det blir en grym höst, när jag väl vet vart vi ska ta vägen.

När jag blir rik och berömd (bara tidsfråga, se hybrisinlägg från igår)

tänker jag, tillsammans med mina lika framgångsrika vänner (den här, den här och den här som jag inte har frågat än, men jag tror att de hänger på), arrangera den första stora galan för underhållningslitteratur. Glitter, glamour, kulturtanter, tevesändning och många härliga kategorier:
Gladast, härligast, sexigast, varmast, läskigast, mest välskrivna, mest känslosamma ... ni fattar att listan kommer att bli lång.
Jag (och mina vänner) tänker förstås utanför boxen och struntar i alla genrebeteckningar. Här pratar vi underhållning och då får allt och alla plats.

I vår gala är det läsarna som bestämmer vinnarna och omröstningar kommer att ske på bibliotek, i bokhandeln, på nätet och på bloggar.
Visst är det en bra idé?

Om tre veckor, 19 september, ska jag berätta om mina böcker

på Nykvarns bibliotek. Det brukar vara jättetrevliga tillställningar med en publik som är intresserad och nyfiken.
Jag tänkte på, när Simona och jag var ute på Arbogaturné häromdagen, att det finns många små fina ställen som ligger en timmes bilfärd från Stockholm. Nykvarn är ett sådant.
Och så tänkte jag igår när jag stod på den stora fina terrassen på Söder, att jag nog aldrig vill bo i stan.
Om jag får drömma, och det får jag, skulle jag ha en lite etta i en mysig förort och en liten tvåa i - typ - Spanien någonstans. Dit skulle N och jag åka i januari varje år.
Det är då till och med jag har tröttnat på minusgrader.

Nu blir det skrivstuga.
På Mallis.
Fyra och en halv vecka kvar till deadline för Sara. Det kommer jag nog inte att hinna.
"En liten värld" är på ingång under den tiden, och redigeringen av den är förstås prio ett.
Men jag kör, så får vi se var jag landar i slutet av september.
Kämpa Åsa, kämpa!

En underbar kväll i Stockholm. Vi börjar från slutet.

Kallt och bra för klimakterietant.

Men innan den temperaturen såg det ut så här från en terrass på Söder.

Och ännu tidigare på kvällen så här, när fina Anna Fredriksson bjöd in till releasefest för att att fira utgivningen av "Augustiresan".

När jag kom träffade jag min förläggare Teresa, och sedan hängde jag med henne och Catharina Ingelman-Sundberg resten av kvällen. Catharinas senaste, Kaffe med rån, är en supersuccé precis som alla Annas böcker.

Härlig kväll.
Tusen tack, Anna!

God morgon vänner, bekanta och alla andra som har den goda smaken att hänga här.

Det är måndag.
Jag tycker att vi fastslår det direkt, så är det över.

Nu har jag inga större problem med veckodagarna eftersom jag arbetar med det jag arbetar med under alla veckans dagar, dessutom inte har jag ju inte något skolbarn längre.
Det senare känns högst märkligt.

Nu är vi två rätt oavlönade kulturarbetare i familjen.
Men som vi Hellbergare säger, det är bara en tidsfråga innan vi slår igenom.

Och jag ÄLSKAR

Charlotte Perelli.
Superproffs med en fantastisk sångteknik.

Ikväll?

Diggiloo på fyran, så att jag får sjunga lite schlager (jag går gärna direkt på en andrastämman och för att få den rätta känslan står jag upp och vickar någonstans på mitten) och sedan kan jag alltid, alltid alltid tänka mig Julia Roberts.
Frågan är om jag ska se henne i Notting Hill på trean eller i Pretty Woman på femman?
Det lutar åt Notting.
I sängen.
I morgon är det måndag.

Excuse me,

men den här helgen kommer inte direkt att platsa på min bästalista över bra bloggdagar.
Jag har inte ens berättat hur mötet på förlaget gick, hur omslagsskisserna var.

Vi är långt ifrån klara, det är bäst att säga, och vi pratade om toner, fonter, versaler, gemener, färger, vilka personer som ska vara med i bild etcetera som till sist ska leeeeda till ett fantastisk omslag.
Release är först i april nästa år så det är ingen som helst panik.

I övrigt då?
Jo tack, det är en hel del på agenden den här veckan också.
På onsdag har jag ett spännande möte med min agent (visst låter det som ALLA möten med min agent är spännande??)
Och redan i morgons ska jag på releasefest. Anna Fredriksson släpper sin trea.
Fantastisk omslag, på tal om sådana.
Jag norpade boken när jag var på förlaget (jag borde verkligen fota mer när jag är där. Nästa gång) och jag är övertygad om att den är lika bra som omslaget.

En annan bok som låter höra om sig är den här:

En romantisk komedi skriven av en man.
Det brukar gå bra för dem (?!)
Så jag norpade den också.

Ruskigt upptagen.

Men jag är säker på att jag kommer igen.
I eftermiddag.
Puss och kram.

"Vi" lägger lister.

I have nothing more to say.
Senare kanske.
Ni som kan koppla av med era finfina manus får en stuga, trots att jag inte kan hänga med.
Varsågoda!

Vad tror ni att jag gör?

EXAKT!
Jag tvättar.

Sedan ska jag ta el tubos till stan och Forum.
Vi ska titta på omslag. Hurra.

Det är en rätt bra dag i förorten.
Inte minst tack vare minnet av utflykten igår.
Jag skickade länkar till Simona på hus vi kan köpa i Arboga (en annan gång. Pengar, ni vet.)

Bland annat det här, som får bli dagens omslagsstuga!

Idag har jag, tack vare Simona, kunnat hämta bilen i Arboga.

Och vilket trevlig resa det blev. Har ni varit där? Urmysigt.
Vi har fikat, promenerat och besökt stadens bibliotek och bokhandel.

Idag gillade till och med jag det fina vädret.

Jag är så ofantligt glad för att jag har vänner.

Det är det enda jag tänker säga idag.

Så där ja.

I "Sara" har jag återigen flera kvinnor i huvudrollen, och en av dem ligger mig extra varmt om hjärtat. Kanske för att hon är en karaktär som inte liknar någon jag har skrivit om tidigare (alltså inte ALLS, inte ett dugg) och jag tror inte jag känner någon som är som hon.
Alla mina andra karaktärer har jag nog träffat på i en eller annan form.
Hon har roat mig kungligt idag, Viola som hon heter i andranamn.

Annat som är kul är att det i morgon är fyra månader kvar.
Tänkte väl att ni ville veta det!

God morgon.

Idag går jag mot 30 000 (vilket jag borde ha gjort för en vecka sedan.)
Ligger alltså efter men jag tar igen det mot slutet.

Nu kör vi.
Idag härifrån.

Den här kvinnan har skrivit

128 böcker, säljs i 69 länder på 43 språk.
600 miljoner böcker.
Hur coolt är inte det?
Ni kan läsa mer här.
Heja!

Eftersom jag är ett kontrollfreak på vissa saker

(totalt heltappad på andra) ,så kollade jag förstås upp vad de här e-bok och ljudbokslånen på biblioteken innebär i faktiska siffror och enligt förlaget så har Sonjorna i e-böcker lånats i sisådär 5.500 ex och ljudböckerna i 2 000.

De fysiska böckerna vet jag inte, det får jag och alla andra som har lånats ut mer än 2000 ggr under 2012 (vilket jag tror att jag har) besked om i oktober.
Det ska bli väldigt spännande att höra. I nuläget vet jag på ett ungefär hur många Sonjaböcker som är sålda (i runda slängar kanske 60 tusen/ alla format) men har inte en aning om hur många som egentligen har läst.
Ett lite större hum om det kommer jag att ha efter att biblioteken har sagt sitt.

Med Casanovas kvinna har jag snart passerat 100 tusen böcker.
Coolt.
(Läckberg, sa ni. Hur mycket? 12 miljoner. MILJONER? Öh. Okej.)

Om man läser min blogg

kan man inte tro att skribenten har producerat någonting som folk betalar för.
Jäklar vad jag slarvar.
Men jag är noggrannare när jag skriver böcker.
Och så har jag hjälp med dem.

Till exempel den där som kommer ut i APRIL 2014, En liten värld (titeln är spikad).
På torsdags ska jag få se skisser på omslaget.
Jag kan inte ens uttrycka hur oerhört spännande det är.
Min första bok på Forum!

Nu ska jag återgå till den som möjligtvis kommer i april 2015.
Tjoho.
Mot kaklet!

Jo då,

här går det riktigt bra idag.
Utöver en påringning av min över 92-åriga granne som letade desperat efter hissen eftersom hennes 96-årige make tog sig baklänges - med rullatorn vid ena handen - ned för trappan (ja, jag blixtutryckte och hjälpte honom ned innan jag gick 8-trappor upp och hittade den icke åkbara hissen), så har jag producerat en hel del.
Inga så långa meningar. Istället har jag fyllt sista delen av kapitlet med korta och koncisa meningar.
Ungefär.

Nu nästa.
Jag orkar nog ett par timmar.

Idag finns ingen tid att slösa bort på meningslösheter.

Här är dagens skrivstuga.
Ibiza. Ibissa som spanjorerna säger
(N har ju bott där i flera år och istället för att besservissra med mitt Ibitsa, kollade jag i smyg upp det rätta uttalet och det visade sig att han har rätt.)

För övrigt har jag idag inlett tillbakagången till en magbubbelfritt liv. Hela sommaren har jag tryckt i mig bröd och annat som min kropp faktiskt inte gillar att ta hand om.
Det värsta är att behöva säga adjö till glass.
Jag är sedan i juni totalt besatt.

Fina va?

Fådda av N.

Nu handla, och sedan skriva klart det energiska kapitlet jag påbörjade i förrgår.

Ikväll börjar Idol. I den här familjen älskar vi det programmet.

Åsas skoblogg presenterar snyggingar.

De längst ned från United Nude skulle jag kunna tänka mig på riktigt.

Någon annan gång.

Vill ni se på vråldyrt, sådant man bara tittar på för att det är så fint, så rekommenderar jag förstås Mytheresa.com  Där kostar allt flera hundra Euro, och därför finns varken Karen eller United där. Det är för "billiga" med sina 1500-2000 kronor.

Karen Millen

Karen Millen

United Nude

Jag puttrat framåt långsamt.

Och idag blir ännu en dag med kanske ett par hundra ord, inte mer. Men återigen, det viktiga är att jag har kontakt med manuset varje dag.

Solen skiner.
Den ska göra det hela veckan.
Va´fan.
När är det över?

Men vad roligt för er som har semester i augusti.
Jag vill ju inte er något illa med min höstlängtan.
Det är nog mest att det är så mycket som jag vill ska vara över.

Här kommer dagens skrivstuga. En lägenhet för en gång skull.
(Det är skillnad på sommar i Sverige och på Mallis.
Där är det meningen att den ska hålla på i alla evighet.)

Jag måste ju berätta när folk inte gillar också.

"En del tycker att jag är för positiv när jag berättar om böcker här på min blogg. "läser du aldrig nåt dåååååligt?" Jodå. En hel del. Fast inte alltid jag har lust att skriva om det:)
Lite halvtråkig sådär var i alla fall "Sonjas sista vilja" av Åsa Hallberg. Eller så kanske jag inte var på riktigt rätt humör när jag läste den...tyckte den var alldeles för förutsägbar och slätstruken."

Jag sitter i köket.

Det händer enbart när jag inte ska störa någon som sover i vardagsrummet/ mitt sovrum. Jag kan smyga i en halvtimma till men sedan kommer jag att kommendera uppstigning eftersom jag ska tvätta.
Och sedan åka till Hässelby; exakt en timmas färd med tunnelbanan från Farsta åt andra hållet ... utan byte.

När jag var 14 och bodde i Bohuslän var det självklart att konfirmeras, men när jag pratade med min son om så skakade han bara på huvudet.
Idag är det i alla fall en sådan uppvaktning (?) jag ska på.
Min väninnas dotter har varit på läger och idag sker förhöret (?).
De flesta gäster är inte med i kyrkan eftersom platserna är begränsade och min väninna har tusen inbjudna vänner, istället kommer vi till efterfesten (?) kl 15.00.

Håll en tumme för ... moln med uppehåll.
Med mina svettningar sitter jag gärna utomhus så länge det inte regnar eller är solsken.

Dagens skrivtrick blev att skruva upp ett snäpp.

Idag har inte skrivits ett lågmält ord. Det var precis rätt recept för jag fick i alla fall ihop ett par sidor. Dessutom slutade jag mitt i en skruvad scen som bara är att avsluta i nästa skrivpass.
Nu har jag sovit en stund och det är rena rama njutningen när det kommer kall, i alla fall kallare, luft från balkongen.

Nu tycker jag att vi lägger sommaren 2013 till handlingarna. Den har varit fin och varm, och jadajada, men nu räcker det. Visserligen kommer klimakterievärmen inifrån, men det hjälper inte direkt med 23 grader och sol.
En dag till kan det få vara fint, och det är i morgon när min bästis dotter konfirmerar mig sig och de har bjudit fler gäster än det finns utrymme för inomhus. Men det är den sista.
Därefter gör sig värmen bättre vid Medelhavet.

Jag har just genomlevt sämsta natten i kvinnominne.

När jag fick krypa upp ur svetten klockan sju var jag tokslut men nöjd med att eländet var över. I dörren till toa mötte jag sonen. Då skulle han lägga sig.

Idag blir skrivandet en prövning. Jag har noll lust, noll ork och noll intresse för mitt manus. Alltså är det bara att sätta sig ned och göra jobbet.
Jag säger ju att jag är författare.

Dagens skrivstuga är från Stockholmsområdet. Tänkte att vi behövde något mindre mysigt så att ryggen hålls rak och fingrarna på tangenterna.

Så här dags en fredagskväll

brukar jag lägga mig i soffan och titta på teve.
Det kan jag inte längre, alltså blir det sängen istället.
Det är fördelen med ett välplanerat kombirum!

Så, God natt. I morgon är det lördag.

Inte ett ord på Sara idag,

däremot fick jag ihop det som förlaget önskade sig som en grundcopy att jobba vidare med.

Det kan hända att jag skickar en helt ny variant på söndag. Det är lite så jag jobbar ... T-Å-L-A-M-O-D är inte min grej. Inte petighet heller. Och inte detaljrikedom.
Fort, ibland fel, men oftast med en jädra schwung och entusiasm är mer min grej.

Och att inte vara petig är bra när man jag skriver. Om jag skulle suga på varje ord istället för att ha the big picture in mind, skulle det inte bli många böcker från Hellbergs hjärna.
(Allt det här kan också ses som ursäkter till trötta redaktörer, men dit vill vi väl inte gå. Eller hur? Så vill vi väl inte ha det? Kan vi inte bara kalla det ohejdad berättarglädje?)

I morgon.
Då du Sara.

Varannan timme sköljer de över mig,

värmeattackerna. I natt har jag kollat på klockan i taket hemma hos N.
Tack och lov har jag somnat om vilket gör att jag ändå är piggelin och skrivsugen nu när jag är hemma igen.

Och jag har fler skrivuppdrag i helgen.
Det ska skrivas text om "En liten värld." Till bland annat katalog.
Jag skriver den första copyn, sedan tar förlaget över.
Tjohej!

Men först lite "Sara" och dagens skrivstuga har ni här.
Sex veckor till kakel.
Kämpa Åsa, kämpa!

Den där stan

förändras för varje gång jag är där, känns det som.
Nu hade jag svårt att se hur det såg ut eftersom ...

mina bästa glasögon gick i backen utanför tunnelbanan. Halvblind tog jag mig till stan där jag åt en god och trevlig lunch med en gammal kompis.

På vägen hem gick jag in i Pocketshop på plattan och för första gången någonsin fick jag se en kund stå med båda mina böcker i handen.
Hon ville inte vara med på bild men vi pratade en stund, och kom på att vi hade gemensamma bekanta.
I Dalarna.
Det ÄR "En liten värld".

Jo,

det blir en skrivstuga idag också, trots att jag ska träffa en gmamal kompis och äta lunch. Jag hinner skriva några ord innan och troligtvis efter, men det tar en stund det där med stan, trots att det inte är mer än tjugofem minuter bort. Mest för att det kräver en viss ansträngning eftersom ingen skulle uppskatta om jag klev på tunnelbanan i nuvarande skick.

Nästa vecka ska jag också till stan.
Då till Bonnierhuset och Forum för att titta på omslagsskisser till "En liten värld."
Iiiii!

Det nya är tydligen inte att dra bak skinnet via en operation,

utan att istället fylla i rynkorna.
Det ser tyvärr ifyllt ut, som på femman just nu där den före detta snyggingen Dennis Quaid intervjuas av Ellen. Den ifyllda varianten av Dennis är inte alls lika stilig.

Och på tal om det så var kidsen och jag på bio på sonens födelsedag.
Rolig film, The heat, med Melissa McCarthy (Bridesmades) och (en ifylld) Sandra Bullock.
Se den!

En vanlig dag.

You know the drill.
Gå in här. Kolla först, blunda sen. Låtsas att du känner de ljumma vindarna i skuggan på terrassen, att du öppnar din dator och tar sats för veckans bästa skrivdag.

Nu kör vi!

Mando Diao

på Skansen. Jag måste återigen säga att det är något visst med män i slängkappa.
Ska nog prata med N om det där.

Det är ju en liten rysare,

det där att mina båda Sonjaböcker ligger på bibliotekens e-boktopplista, och att Sonjas sista vilja ligger på tionde plats på ljudbokslistan.

Ibland tänker jag på att kanske någon av de människor som jag möter när jag är i centrum, på stranden, i stan eller kanske på resande fot, har läst mina böcker.
Och så undrar jag om de älskade eller hatade. Få verkar ha något mittemellenförhållande.
Så självupptagen är jag.
Jag borde lägga ned större energi på min omvärld, jag vet. Men jag orkar inte just nu. Jag måste få ha det lilla formatet av värld, där allt handlar om mig, om mig och om mig, en liten stund till.
Jag, jag och jag, gör upp en framtidsplan och i den kommer även annat att ingå.
Får vi verkligen hoppas i alla fall.

Än så länge har jag inte skrivit ett ord i "Sara", men jag sitter i min morgonrock helt och hållet redo.
Jag kan vara liiite orolig för att min fåtölj inte håller samma skrivbekvämlighet som min avpolletterade soffa.
Men man kan inte veta utan att testa.
Jag provar nu.
Iiiii.

Ibland letar jag jobb,

för att jag blir så orolig för att jag inte ska klara mig på mitt författarskap ens i framtiden (för tillfället är det omöjligt och jag är på riktigt fattig) och då går jag in på arbetsförmedlingens sida och irriterar mig på hur annonser formuleras (ni märker här hur jag hanterar min oro genom att skjuta bollen till en heeeelt annan planhalva.)

Idag handlade det om ett företag som sökte mediasäljare.

"På din fritid gillar du fart och fläkt men du tycker även att det är skönt att bara ta det lugnt."

Jag håller ut ett tag till. Inget företag skulle ändå stå ut med att jag la mig i deras textproduktion som handlar om vad personalen gör när den INTE är på jobbet.

Här är dagens skrivstuga. En lägenhet i Palma. Nu blir det bok. Tjohej.

God morgon, mina vänner.

Jag sitter här och försöker bli vän med min fåtölj som numera är min nya skrivplats.
Soffan såldes igår. Min vän, min hörna, mitt skrivbord. Fyra, nästan fem, böcker har kommit till i den
Men. Den var för stor och otymplig och jag har länge velat ha en förändring. Med två finfina fåtöljer i källarförrådet (som har tagit upp vare centimeter av det) så satte jag ut en annons på soffan för ett par veckor sedan och fick därmed nästan ett nytt vardagsrum/sovrum när fåtöljerna och den gamla mattan kom in istället.
Jag älskar allt det INTEvita.

Idag ska vi äta tårta i allt det nya. Min unge fyller nitton år.
N-I-T-T-O-N!
Han och flickvännen sover fortfarande, och jag ska smyga ut och köpa smarrig frukost.
Vi hörs kanske sen?

Det finns uttryck som jag tycker förfärligt illa om.

Ett sådant är "hen förlorade kampen mot cancern", som man kan läsa i en av dagens kvällstidningar.
Som om den som dog av sin sjukdom inte kämpade tillräckligt. Jag blir oerhört provocerad när jag läser sånt.

Det var det.

Jag skulle väldigt gärna addera några ord i manuset i dag också,

och av den anledningen har jag vaskat fram ännu en skrivstuga.
Men först vill jag bli klar i tvättstugan. Jodå, jag har tvättat idag igen. Jag är lite tvättbesatt.
Mest för att vi faktiskt inte har hur mycket kläder som helst och för att det finns gränser för hur mycket tvätt jag orkar se.

Annars är jag en rätt rörig typ. Det är som om jag inte ser att en strumpa ligger mitt på golvet.
Hade jag bott ihop med N så hade han plockat upp den eftersom han inte alls är som jag.
Det är bra som tusan om vi flyttar ihop någon gång.
Två av mig hade inte varit roligt.

Ikväll rekommenderar jag

Trean.
Först den romantiska komedin "The wedding date", som jag gillar trots lågt betyg på Imdb, och sedan "En djävulsk romans" som jag har svårt att genrebestämma. Drama, kanske? Anyhow är den är helt klart sevärd även om det för min del räckte att se den en gång.

Själv är jag sugen på att se serien jag har sett hundratusen gånger; Stolthet & Fördom.
Men först en sovstund och städning, sen så!

Jag är mycket, mycket nöjd med dagens 1000 ord.

Nu ska jag skriva inledningen till nästa kapitel och sedan slår jag ihop manuset för idag.
Nu har jag kommit så långt (ca 30 tusen ord) att huvuddragen är helt klara. Sedan kommer de att kryddas av överraskningar, men riktningen finns där och den är jag rätt säker på nu.

Resten av den här lördagen tänker jag städa.
You´ve gotta lööööv this molniga weather, eller hur?
Kan vi hoppas att det håller i sig in i oktober?

(Här får ni låtsas att ni ser en hög med höstlöv, jag har inga sådana bilder i mitt eget arkiv.)

Jag är rätt övertygad om bloggens överlevnad.

Som kommunikationskanal, alltså. Jag är mer skeptisk till FB, Twitter, Instagram, Pods och Vine (det senare kan jag bara namnet på).

Och det är klart att jag utgår från mig själv. Jag glömmer att uppdatera allt utom bloggen. Det stackars Twitter hänger jag på ibland bara för att jag undrar vad Kirstie Alley, Oprah och Jackie Collins har att säga. De vanliga svenskarna är jag redan trött på (ursäkta mig om du nu är en av dem, men du är troligtvis bättre i din blogg).

Sedan kan man förstås vara lite modernare i bloggen, lägga upp fler bilder och så.
Alltså får ni en på förra veckans ugnspannkaka.
Det får duga.

Jag smet ifrån en sovande N och A,

har man en deadline, om än en egen, så kan man förstås inte sova.
Istället åkte jag hem, åt frukost, och nu är jag redo att ta tag i mina karaktärer som verkar ha drabbats av någon form av panik. I Malmö. Stackarna.


Rapport från kollegor:
Katis bok verkar ha landat i hyllorna.
Hurra!
Jag har inte läst än, den är helt sprillans, men hoppas kunna göra det någon dag när jag inte har två egna böcker att jobba med.


Jag är övertygad om att hon, och alla andra som nu jobbar med nya böcker, är sugna på att hänga med till den här galet lyxiga skrivstugan.
Eller?

Tre färgglada

Det första är resultatet av att ramla ut ur en bärgningsbil, det andra en kompis jag hittade i duschen i morse och det tredje en lite för osötad rabarberkräm jag gjorde igår kväll.

Författarlår

För ett par år sedan kom det in tjugo! Den här verkar vara ensam.

Smakade inte alls som mormors.

Enahanda blogginlägg just nu, jag vet.

Men herrejösses vad mycket roligt jag har presterat under mina fyraochetthalvt år som bloggare.
I alla fall skrattar jag. Vilket förstås leder mig direkt vidare till mina ... Tadaa; manus!
Jag skriver för - och drivs av - att får läsa igenom det det jag har skrivit. För att få den där  känslan av "åh, det här funkar" i maggropen.
Därför läser jag igenom så yttepyttelite som möjligt under tiden jag skriver, undantaget är kapitlet jag just har skrivit som jag läser igenom när det är klart.

Varför skriver du (om du nu gör det), vad är din drivkraft och vad gör att du kommer att färdigställa ditt manus?
Om du aldrig når ÄNDA (stavade först fel!) fram (färdigt manus) utan har flera oavslutade i byrålådan, vet du varför? Vad hände? Hur kan du undgå samma fälla nästa gång? Har du en plan, ett mål? Behöver du ett synopsis?
Tänker du mer på "när jag är klar" än på dagens skrivjobb?

I vilket fall som helst så är du välkommen att hänga med till den här skrivstugan.
Mot kaklet sista september!

Det slog mig

att om jag skriver klart"Sara" till sista september, så har jag skrivit fyra böcker på drygt två år.

Sonjas sista vilja påbörjade jag fjärde juli 2011, och den skrev jag i raketfart. 29 augusti mailade jag manuset till Bra Böcker.
Bara veckor senare började jag - i ett betydligt långsammare tempo - med Sonjas hemlighet. Sept 2011-mars 2012.

1:a augusti 2012 skrev jag de första orden i "En liten värld och jag skickade manuset till Forum 18 dec 2012,  och Sara kickade jag långsamt igång i april i år.

Jädrigt bra kämpat, Hellberg!

God morgon.

Tycker inte ni som jag att det är dags för höst? Tjocka tröjor och stearinljus?
Inte?

Nu sitter jag ändå inomhus så för mig spelar det egentligen ingen roll, men det blir varmt och jag fryser hellre än tantsvettas om jag får välja.

Nu struntar jag i allt sånt. Fel fokus.
Istället vänder jag blicken mot manus fem, kallat "Sara" (det kommer det inte att heta eftersom det har fler huvudpersoner). Jag nöjer mig idag först efter 2000 ord.
Här är dagens reprisstuga. Jag tycker att den är pampig som tusan.
Häng med!

I morgon MÅSTE jag

göra rabarberkräm.

Ville bara säga det.

Oj då,

jag har visst inte uppdaterat er på varje detalj ur mitt liv på hela dagen och nu kommer jag inte ens ihåg vad jag har gjort.

Jo, jag har skrivit. Förstås. Förra veckan var det ju dåligt med det, men den här veckan går det bra. Det blev inte så många ord idag (kanske tusen), däremot har jag löst logistikproblem och det har varit nog så viktigt för historien framåt. Fortfarande två tredjedelar kvar att skriva och jag har fortfarande siktet mot sista september.
Det är manus fem det.

Manus fyra ska ju bli bok. "En liten värld", som den fortfarande heter, ska få ett omslag och idag har jag pratat med designern.
Hurra!

Annars har jag funderat på om jag längtar till bokmässan jag inte ska på, och det gör jag inte ett dugg. Jag måste ha något att göra för att tycka att den tillställning är rolig.
Sälja böcker till exempel.
Och på tal om det så är den inbundna Sonjas sista vilja slutsåld. Det är nog tveksamt om det trycks några fler (eftersom det knappt trycks pocket.)
Jag har gett bort alla mina X, så jag kanske ska köpa ett par på Bokia i Farsta, jag vet att de har dem till bra pris.
Den kan ju vara kul att ha i bokhyllan.

Ungefär så.
Vad gör ni?
Fortfarande semester?

Stockholm text tar över all försäljning och produktion

av Bra Böckers böcker, och det tackar vi för.
Sonjas hemlighet kommer in igen i mitten av augusti, och därefter hoppas vi att "slutsåld" inte finns längre.

Jag tror faktiskt att jag har somrat klart för i år, blekheten sveper in över mig kropp men jag orkar inte riktigt göra något åt det. Jag vill skriva och just nu sitter jag i soffan i linne och trosor eftersom det är så förbenat varmt. Det hjälper inte att ha balkongdörren på vid gavel när tantattackerna sätter in.

(För övrigt undrar jag vad det där kindpussandet bland tevegäster handlar om. De har ju just träffats både i smink och fikarum i tevehusen. Trams. TRAMS!)

Nu ska jag skriva en bok som jag tänker ska var klar sista september. Häng med till dagens mentala skrivstuga.
Kämpa Åsa, kämpa!

Hurra, en fråga!!

Izabella sa...

Det vore roligt att veta hur du har "kommit på" Sonja :-)

Jag älskar frågor om mitt skrivande och slänger mig förstås över den här.

Sonja, min kära Sonja.
Innan jag skrev ett ord om henne såg jag framför mig hur två väninnor gick i en tredje - död - kvinnas fotspår. I min bild befann sig dessa kvinnor i London (jag ser dem fortfarande framför mig och då är de något äldre än vad mina karaktärer till sist blev. En av dem har rutig knälång kjol och jag ser dem bara från sidan bakifrån:)
När jag väl bestämde mig för att börja skriva så var det den bilden jag bar på.

Första kapitlet som bara är på en sida har jag inte en aning om hur jag kom på. Det rann ur fingrarna när jag väl öppnade dokumentet och så kom också Sonja till. Hon fick en stor och betydande roll manuset igenom tack vare det korta kapitlet. Det fanns alltså ingen som helst plan. Hon bara dök upp. Det är något med mina fingrars kontakt med datorn som gör att fantasin sätter igång.

I kapitel två träffar vi Susanne, och hela det kapitlet är urklippt ur ett ratat manus. Hon var en för bra karaktär för att skrotas.
När hon väl var på plats behövde hon kompletteras med två kvinnor som i mångt och mycket var hennes motsats, och så föddes Rebecka och Maggan.

Jag planerar ingenting innan jag skriver, allt kommer under tiden jag har fingrarna mot tangenterna, men hittills har jag alltid haft en bild framför mig innan jag börjar skriva.
I den första var det London, i Sonjas hemlighet var det en man på ett hotellrum som såg ut genom ett fönster(och så blev det också.)

I nästa bok som kommer i vår, hade jag en bild av en äldre kvinna. Mer än så vill jag inte berätta än. Jo, ni kan få veta att hon heter Elsa.

Och i näst-nästa bok kör en kvinna ut ur ett garage. Hon heter Sara.

Jag bygger mina berättelser runt karaktärerna, allt annat är kulisser, och vilka karaktärerna är har jag klart för mig väldigt tidigt i manuset, egentligen så fort de dyker upp.
Det gör att jag "vet" hur de kommer att bete sig och hur de förhåller sig till sina relationer. Jag vet också varför.

Och sexet då?
Tja, det kommer när det är dags, när karaktärerna är sugna på det. Det finns inget spekulativt i det alls. I näst-näst-nästa bok kanske det inte blir något alls.
I de andra två är det redan för sent.
Tyvärr fick aldrig Sonja ha sex i böckerna, jag tror annars att hon hade varit en rätt vågad kvinna.

Ungefär så.
Tack Izabella. Girl,  You got me going!

Idag gick det bra.

Jag slutade som jag brukar, mitt i ett kapitel. Det finns de författare som slutar mitt i en mening, och det är förstås inte så dumt om man har lite svårt att komma igång dagen efter.

Hjärnan är fullproppad med mina karaktärer, vad de gör och ska göra framöver. Vissa saker skriver jag ned i min anteckningsbok (där jag också noterar vad varje kapitel handlar om, vilka karaktärerna är och hur de hänger ihop = cirklar och streck hit och dit), annat får röra runt och landa när jag börjar skriva igen.
I morgon.

Ikväll ser jag inte Kate & Leopold, trots att Hugh Jackman är väldigt stilig. Det är något med det där övernaturliga (för särskilt naturligt är det inte när någon från 1800-talet dimper ned i ett 2000-tals kök) som jag inte riktigt klarar.

Istället kollar jag Netflix.
Återkommer med det som är sevärt därifrån.

Gårdagens resbaksmälla gjorde att ingenting blev som jag hade planerat,

alltså går jag all in idag istället.
Jag börjar om tio minuter, och här är dagens skrivstuga.
Adios.

Jag vet inte riktigt vad detta är för en lista.

Men jösses, vad snygg den är!
Nu har jag kommit på att det är Elibs e-ljudsboksutlåning. I juni.
Jag tror att den här är juli och även här får Hellberg vara med, men med en istället för två böcker.

Jag älskar bibliotek!
I Farsta finns inte mina fysiska böcker inne.
Det vet jag för att jag promenerar förbi och kollar ibland.
Hehe.

Mer update: Här är topp-50, e-böcker, ALLA Sveriges bibliotek. Sonjas hemlighet på plats 28 och Sonjas sista vilja på 38 .
Jag sa väl att jag älskar bibliotek. Jättemycket.

Det var idag jag skulle återgå till vanlig kost,

ni vet den där med mindre snabba kolhydrater?
Det blev inte så.
Just nu står en ugnspannkaka och puttrar sig uppåt. Snett uppåt. Min ugn har aldrig betett sig som andras.
Och om jag nu ändå ska äta pannkaka kan jag ju lika gärna göra det med glass, den blir så mycket godare av en stor (typ gigantisk) slev vaniljglass.

Jag har hittills skrivit noll ord idag.
Det kommer att bli ändring på det efter pannkaksätandet.

Som ni vid det här laget vet,

så var jag och särbon N i Örebro i helgen.
På fredagskvällen kände jag ingen lukt men när vi promenerade till tåget så var det något i luften som inte direkt doftade rosor.
Någon som vet var lukten kommer ifrån? Har googlat med inte hittat annat än möjligtvis en biogasanläggning.

Jag vill enbart veta för att jag vill veta sånt.

Jag sov länge idag. LÄNGE.

De tre senaste dygnen har det nämligen varit dåligt med det. N somnade på bussen igår för att han kan sova precis när som helst och var som helst.
Jag behöver tystnad i en säng och allra helst i en jag har sovit i tidigare.
Det betyder att jag kan sova i en hotellsäng andra natten, absolut inte den första.

(Update: Vår plan var att komma till västkusten fredag kväll. Sola och bada på lördagen, sedan gå på 50-års fest och igår skulle vi ha åkt hem. I Forden förstås.)

Men som sagt, nu är jag utvilad och ska få skriiiiiiva. Äntligen.
Bilen som står i Arboga får jag ta tag i sen.
Så här såg det ut.

Fredag 17.55. Stackars lilla Forden. Gullesnuttan, gammal och lite trött. Trafikförsäkrad, så bärgningen får ägaren betala själv. 

Fredag 19.00. I bärgaren slog N i sitt jätteonda knä (efter motorcykelolyckan i maj) och jag missade ett trappsteg och drattade i backen... tack och lov landade jag inte på svanskotan. Det är låret som är blåsvart.
Kunde varit värre. Vi helt överens om att garva åt eländet. Enligt Bärgarens chaufför gjorde det oss rätt annorlunda mot andra par han hade träffat den dagen. Stackarn, vad han måste vara med om ilskna och ledsna (det låt närmast för mig efter skrattet) människor.
2 700:-? Varsågod, skrattade vi när vi betalade för skjutsen av oss och Forden. 

Fredag 20.00. Vi fick skjuts av bärgaren till en tågstation och bestämde oss för att ta oss till Örebro (ett par mil). 

Fredag 21.00. Äntligen ett hotell. Plaza eller Palace?  

Fredag 22.15. Kvällspromenad i Örebro

Lördag 07.00. I väntan på tåg till Göteborg. Packning för TVÅ nätter. Vi hade ju en bil när vi började resan ... När vi kom fram i Tanumshede sex timmar efter vi lämnat stationen i Örebro, var det 30 grader varmt. Exakt 20 minuter senare kom regnet och åskan och temperaturen gick ned till 18 grader. Det var då ni låg på stranden. 

Lördag 20.00 På festen: Födelsedagsbarnets mamma. Vi var osolade, trötta men på festhumör. 

Söndag. 14.45.  Efter 4-timmars bussresa passerade vi "Bo på en bondgård"(Skara), där vi bodde en natt för tre veckor sedan. Bara 5, 5 timmar kvar till Stockholm.
Vi hade med oss varsin macka, lite frukt och vatten. Vi trodde bussen skulle stanna på vägen.
Det gör den inte. 

GRATTIS DARLING, din fest var värd hela den här galna resan.

Här är dagens skrivstuga.
Nu kör vi!

Tack för alla ujppmuntrande tillrop,

vi kom ju fram till sist.

Och vilken fest det var. 50-åringen strålade och alla visste vad som gällde: KALAS. Det betyder i det här fallet att ett glas aldrig är tomt. Och att man sjunger otroligt mycket.
Födelsedagsbarnets mamma spelade dragspel, hennes systerdotters man ledde allsången och jag höll förstås mitt tal. Det kan ha varit kvällens kärleksfullt elakaste. Men födelsedagsbarnet grät av skratt och fattade galoppen. Såklart. Har man varit vänner sedan barnsben så vet man var gränsen går. I alla fall vet vi.

N hade lika roligt som jag, och på slutet dansade han med min bordskavaljer. En tryckare av något märkligt slag.
Själv buggade jag. Det gör jag var tionde år när min väninna har sina födelsedagsfester. Och när det är ett dansband som spelar, som det var igår.

Vi åkte hem vid två. då visste vi fortfarande inte hur vi skulle komma till Stockholm idag, men nu sitter vi i alla fall på en buss. Om åtta timmar är vi hemma. Förhoppningsvis. Den här resan är en av det märkligaste, och konstigt nog roligaste, jag har varit på. Vi har inte ens haft fint väder.
Bilder får ni i morgon.

Ni vill säkert höra hur bra resan till västkusten gick,

hur fint väder det är och att Fjällbacka aldrig varit vackrare; inte att bilen brakade och fick bärgas i Arboga och att vi nu ligger på ett hotell i ÖREBRO och undrar vad som hände och varför remfanskapet bestämde sig för att hoppa av just nu.

Tåget till Göteborg går 07.18 i morgon bitti.
10.40 går det sedan ett mot Tanum.
Vi är framme vid ett och vet fortfarande inte hur vi kommer hem, men på min bästa väns 50-års kalas ska vi.

Annars är allt bra och det är exakt noll sura miner.
Örebro är riktigt fint bestämde, vi oss för idag när vi tog en promenad i skymningen. Det finns till och med ett slott mitt i stan. Och allsång på strömparterren.
Fint som sagt.

Heja Örebro.
Lite trist att ses på det här sättet bara.

När jag signerade hemmavid,

den 12 juli, fanns det i runda slängar 100 Sonjas sista vilja kvar i hyllan när jag åkte därifrån.
För några dagar sedan kollade min mamma och hon trodde att det fanns sisådär 8 kvar.
Heja Hedemyrs (och Pocketgrossisten som har skyltat så fint!)
Ikväll ska vi dit och köpa mat.
Vi ska bo i min lillebrors gästhus och behöver frukost.
Åh, längt.
I morgon tror jag att vi ska sola i Fjällbacka innan vi ska på kalas.

Nu ska jag ta en tupplur.
Jag har varit klimakterievaken i natt.

Jag har ätit alla möjliga kolhydrater i sommar,

som bröd, potatis och pasta. Och glass, jättemycket glass.
Min mage längtar efter min vanliga, kolhydratfattiga, kost, så nästa vecka blir det ordning i förorten igen.

Det kan hända att jag hinner skriva lite innan vi åker mot västkusten. Det har varit si och så med det under veckan, alltså behöver jag få ned några ord för att hålla mig ajour.
Här kommer dagens stuga. Möjligtvis är det en repris, men det är det värd i så fall.

Störtskur. Himlen är svart.

Underbart.

I morgon blir det fint igen.
På eftermiddagen åker vi i Forden med den trasiga ac:n till Tanumshede eftersom vi ska på 50-års parteeeeej på lördag.
Det ska verkligen bli jätteroligt!
Jag hoppas och tror att det serveras skaldjur. Räkor, havskräftor och krabbor.

Allsång blir det definitivt. Jag är assisterande allsångsledare och har redan klarat strupen, om utifall att den ordinarie ledare tar en snaps eller två för många.
Det är ju lätt hänt just till skaldjur ... har jag för mig.

Jag var inne i en bokhandel idag. Söder om Farsta.

Det var bara jag i den stora lokalen. Som vanligt tittade jag efter mina pocketar, och medan Sonjas Hemlighet fanns där, så gjorde inte Sonjas sista vilja det.
Så jag gick till kassan och frågade om det.
Först presenterade jag mig förstås. Sa att jag hade skrivit dem, och så.
Tänkte att den kanske kommer in, nu när det finns nya i lager.
But nope.
"Man kan ju inte ha allt hemma", sa hen och svepte med armen mot pockethyllorna. "Vill du ha den får jag beställa."
Inte sagt särskilt vänligt, och jag undrar om det inte var ägaren själv jag pratade med.

Sa jag att den stora butiken var tom?

1 Augusti.

Vad hände?
Som vanligt har jag inte varit med.
Svisch. Det går banne mig så fort att det låter om det.
Om drygt en vecka fyller familjens unge man 19 år.
Det är helt Galet.
Och ljuvligt.
Igår åt vi och såg på teve ihop. The Newsroom.
Och så pratade vi om hans karriär som börjar ta fart.
Någon hörde av sig och berättade att han hade hört en av sonens låtar i Estland.

Han är flygfärdig, i alla fall nästan.
När hände allt det?