torsdag 31 mars 2011

Mitt gamla 1 aprilskämt

till sonen om att det har snöat hela natten skulle kunna vara sant den här april, men jag tror att jag kör det ändå.
Han blir lika underbart förbannad varje år.

Jag funderar på om jag skulle

skriva en konsekvenshandbok till de som funderar på att vara otrogna men som vill läsa på lite först.

De skulle kunna få veta allt om hur deras partner trasas sönder, hur hela tillvaron stjälps och hur lång tid det tar att läka. Jag skulle också också kunna berätta om hur viktigt det är att lyssna på sin partner efteråt, att alla frågor måste få vara okej och att det inte går att sopa undan otroheten/otroheterna och tro att de inte betyder något.

För partnern har de betytt allt. All tillit är borta när ens bästa vän har ljugit, när den man litade på mest av alla har valt att förföra någon annan.
Jag skulle kunna berätta om all oro, om sömnlösa nätter, om värken i bröstet som inte vill släppa.
Jag skulle också kunna berätta om djup förtvivlan, splittrade familjer och sorg... en djävulsk sorg.

De jag träffar säger att det inte var värt det som senare visade sig ge sådana enorma konsekvenser.
Jag kanske skulle skriva det också...

Fläskkotletter

med kokt potatis och gräddsås.
Vad sa ni nu då?

Hurra!

De är helt nödvändigt att använda det utropet när jag ser vilket väder vi ska få kommande helg.

onsdag 30 mars 2011

Vad vore jag utan min

En rygg fattigare troligtvis.
Dagens fya bokkartonger vägde drygt 13 kilo styck men passade perfekt på min gamla trotjänare.
Jag ska ha med mig dem till Rival på måndag eftersom det är bokförsäljning i pausen och förhoppningsvis vill någon köpa min bok.

Nu har jag dessutom pratat med arrangören 4 Good och 17.30 är det soundcheck.

På fredagar,

innan jag har min grupp på kliniken, går jag på en personalutbildning med Erik Sundby.
Det är hur spännande som helst.
Dels får vi handledning men vi får också ta del av det senaste i behandlingsväg, nya rön och allt om den internationella utbildningen som han (och andra behandlare) går i USA.

Vad det gäller anhörigperspektivet så ligger Dysberoendekliniken långt fram. I många länder är det fortfarande så att det är de sexuellt dysberoende som få vård och de anhöriga får söka sig till andra alternativ.
På Dysberoendekliniken har man insett vikten av att paret får hjälp och än mer så de senaste åren. Vårdprogrammet utvecklas ständigt och det är stora skillnader idag mot när Jonas och jag var patienter bara för några år sedan.

Det som inte skiljer sig är att man får tillbaka det man lägger in, det vill säga vill man tillfriskna så kan man det. Ingen i personalen på kliniken är magiker.

Det är varje klients egen insats som styr tillfrisknandet.

Har ni tänkt på hur viktigt det är

att signalera tillhörighet.

Jag tänker på det när jag ser det nya språkrörskandidaterna.
De ser så väldigt miljöpartiaktiga ut. Så där rätt och riktiga. Sunda. Röda kinder.
Inga solarium där inte.

Den ena heter Fridolin och den andre Romson.

Så värst många Andersson återfinns inte i toppen av det här partiet.
De flesta heter Goës, Schlaug eller Garthon och ser ut som Fridolin och Romson.
Tillhörighet.
Viktigt som tusan.

Ikväll ska jag till Dysberoendekliniken.
Där kan vi snacka om tillhörighet, om än av helt annat slag.

tisdag 29 mars 2011

Jag har solat.

Artificiellt.

Man kan ju säga att min träning rent av går lysande.
I fredags och lördags kunde jag knappt gå eftersom jag hade träningsvärk i vaderna efter en rask promenad uppför sju trappor, och igår och idag har jag haft en ny och högst oväntad värk i låren för att jag monterade möbler och fixade i sonens rum.

Min vardagsmotion har alltså gett önskvärda resultat och jag funderar nu på att handdiska en vecka så att också armarna får jobba lite.
En sådan stark och smidig kropp måste matchas med ett färgglatt ansikte.

Det var det jag tog tag i idag.

Jag ser på Oprah

och gäst idag är sångerskan Wynonna Judd.
Hon har varit med förut - inte minst tillsammans med sin lika kända mamma och syster - och är totalt öppen med de svårigheter hon har haft i sitt liv.

Fantastisk människa och hennes röst är... lyssna själva.

De flesta av oss

tror att våra partners otroheter handlar om oss.

En av anledningarna till att vi inte släpper den felaktiga idén är att det är tryggare för oss om vi är ansvariga för att det inte händer igen.
Om vi bara ändrar på oss; blir snällare, galnare, snyggare, går ner i vikt, presterar mer i sängen, köper större bröst, förminskar de vi har, får långt hår, färgar det mörkare, inte säger emot, inte nämner otroheten fler gånger, nämner den hela tiden...  tror vi att vi har eliminerat risken att det händer igen.

Vi försöker ta kontroll över det som omöjligt att kontrollera; en annan vuxen människa.

Jag har inte haft tid

att kommentera mina bloggfavoriter på ett tag. Jag brukar hinna ikapp under helgerna men då den här bara bestod av att dra skruvar ligger jag efter.
I morgon ska jag lusläsa det ni skriver.
Min eftermiddagsgrupp på kliniken är flyttad till kvällstid 18-21 vilket gör att min dag är relativt ledig. Det gör också att jag missar Grey´s Anatomy.

Visst går det i repris?
Säg att det går i repris!

Knappt en vecka kvar

till föreläsningskvällen på Rival och i huvudet börjar jag bli klar.
Mentalt har jag redan stått på scenen många gånger.
Det underlättar förstås att jag själv har suttit i publiken flera gånger och vet hur det går till, tricket är att flytta mig mentalt från sittplatsen till scenen och se mig själv agera.

När jag föreläste på bokmässan bad jag att få gå in i salen långt innan det var min tur enbart för att kunna visualisera hur jag skulle stå, hur jag skulle kunna röra mig och var publiken skulle sitta.
För mig är det en viktig förberedelse och det ger mig trygghet när det är dags att leverera.

måndag 28 mars 2011

För min del känns det som om vi har dragit tillbaka klockan en timma.

Jag är obeskrivligt trött.
Hur tidigt är det okej att knoppa?
Säg gärna klockan åtta, jag tror inte att jag klarar mig längre idag...

Nu har sonen fått igång högtalarna.

Han är inte ett dugg sjuk.
Möjligtvis har han lock för öronen.

3001

Sonen kom hem från tidigt skolan och gick direkt och la sig i sin säng.
Själv ska jag ta mig en tur till centrum via Djuraffären där Misses mat finns.
När det är mycket kö brukar jag gå längre in i butiken bland alla akvarier.
Jag har också haft ett sådant.
Hos mormor.
Svärdbärare, Black Molly, Neontetra och Guppisar.
Jag vet inte varför jag inte fick städa mitt akvarium själv, men jag antar att det var för att det gick lättare = blev mindre stökigt, om mormor gjorde det.
Allt som var lättare för henne "slapp" jag.

Jag känner igen det där med mig själv och min son.
Det är oerhört dumt.
Man kan ju faktiskt städa efteråt och på kuppen har ungen lärt sig nå´t.

Hade han inte varit sjuk hade han fått laga mat idag.

Inlägg nummer tretusen

borde kanske innehålla något av substans, av vikt, med tyngd och klokskap.
Eftersom jag själv inte kan leverera något sådant överlåter jag det åt Kay Pollak:

"Det är mina tankar om det som händer mig som bestämmer mina känslor. Ändrar jag tanke ändras min känsla."

Once upon a time

när jag köpte en dator via mitt gamla jobb ingick ett högtalarpaket, en gigantisk subwofer och fem högtalare.
Detta paket använde jag istället till tv´n och filmtajm eftersom jag sällan lyssnar på musik på min dator.
Igår gick sonen högtalare åt fanders och som den snälla mor jag är skänkte jag honom mina.

Tv-ljudet räcker för mig och han vill ha disco-frisco.
Bra tänkt Hellbergs.

Jag ska testa något nytt

Vi får väl se hur det blir.

Mest är jag ute efter att kunna skriva stycken igen. Jag testar annars inte särskilt mycket nytt på min dator. Särskilt inte i Blogger.
Jag vill ha samma, samma.

Nytt stycke:
Solen skiner och det har snöat.
Tjoho.

Jag tror inte att jag har

en enda muskel som inte gör ont idag, dessutom har jag bitit mig i tungan och har slitit av en nagel så där långt ned så att blodet sprutade.

Det var krämporna det. För övrigt kan jag meddela att jag är på ett strålande humör.

söndag 27 mars 2011

Så där ja, det börjar likna nå´t.

Sängen är flyttad så att den istället står framför fönstret, Och datorn/tv/allsköns spelvarianter (och sladdar, dessa sladdar...)


står nu ungefär där sängen stod förut. En två meter lång bänkskiva (60 djup) tog hand om det mesta, inklusive tv´n. På en mindre tv bänk under tvåmetaren står konsoler till PS3 och Xbox (där ligger också alla sladdar... än så länge).

Men varför kan jag inte skriva stycken

i bloggen idag. Allt blir ju bara ett gytter av text. Jag kollar hur det är hos er.

Vi har

jobbat som galningar hela dagen och än är vi inte färdiga. Men fint blir det och sonens rum ser plötsligt rymligare ut. Sedan återstår resten av lägenheten och jag har inte riktigt löst hur jag ska få ihop det idag, att skjuta upp det går inte så det är bara att bita ihop och ta nya tag. Jag är bra på just nya tag. Jäkligt bra. Nu kör vi.

Om fem minuter

ska sonen upp och hoppa. Projekt "fixa rummet" går då in i sin första fas som består av att dra ur sladdar. Det kan ta en stund. Jag visste faktiskt inte kan man kan ha så himla många. Det roliga med den här uppiffningen är att vi kan hjälpas åt på ett helt annat sätt än tidigare när han var yngre. Igår på Ikea bar han allt, jag behövde bara svänga med handväskan och se nöjd (och stolt) ut. Om min nya mobilkamera fungerar (den bar sig illa åt hos Skrivamamma häromkvällen) så kommer ni att få ett före- och efterreportage senare.

Att vakna en söndag och

inse att man inte har ett enda kaffekorn någonstans är förfärligt.

lördag 26 mars 2011

Det bästa med Earth Hour

är faktiskt att sonen tillbringar en hel timma med stearinljus och sin mor. Idag slogs vi om vem som var smartare än en femteklassare (ingen av oss) och därefter såg vi ett avsnitt av Mr Bean. Sedan var klockan 21.30 och han for iväg som ett skållat troll. Jag brukar påminna er om att ni ska vrida fram klockan i natt och traditioner är heliga på den här bloggen, alltså tar jag på mig instruktörsrollen även i år. Framåt en timma.

Vi har kört den här dagen lite baklänges

och kör till återvinningen i morgon istället.
Idag attackerade vi Ikea och Heron city.
Det betyder en promenad på cirka tre-fyra timmar, något som i normalfallet hade knäckt min rygg.
Idag hade jag dock på mig ett par boots med ungefär 3 centimeter klack och vips var min rygg totalt besvärsfri.
Det är så ovant att inte ha ont att jag hade glömt bort att det ju är så den fungerar.
Klack gör att musklerna i bakbenen inte drar i ryggen och då är mina bekymmer borta.
Istället kvider fötterna men det struntar jag i.

Kvid på ni bara, moahahaha.

För att få plats med det nya

måste det gamla slängas.
Min finfina gamla Ford focus kan till det yttre se liten, pluttig och söt ut, men om ni visste vad space det är när lite säten är fällda.
Idag ska det stuvas in ett stycke fullständigt utsliten kontorsstol, en lika trist tv-bänk och ett databord.

Det kan dock innbära ett smärre problem att den redan är fylld med en massa bra saker.

Igår såg jag att jag hela vintern har åkt runt med diverse årstider placerade i bagageluckan.
De blå- och vitrandiga solmadrasserna ligger där så fint, så också ett gäng pantflaskor av märket Apotekarnes Julmust.

En fröpåse från förra våren och löv från i höstas gör samlingen komplett.

Tusen tack

Pernilla för en fantastiskt trevlig kväll!

Simona var förstås helt lysande och något annat hade jag inte förväntat mig.
Hon hade tagit med sig sin researchpärm och jösses vad information om 1880-talet hon hade samlat på sig. Det var oerhört spännande att se tidningsurklipp, festmenyer, byggnader och klänningar från de åren. Hon hade i sin pärm detaljerade beskrivningar på hur korsetterna var uppbyggda och varifrån alla juveler kom. Vilket jobb hon har lagt ned. Nästa gång jag läser Överenskommelser är jag övertygad om att jag kommer att lägga märke till de detaljer jag hoppade över vid förra läsningen.

Jag var hemma vid elva och halv ett kom sonen från sin väns födelesdagskalas.
Någon sovmorgon blev det inte idag trots att det var planen.

Den träningsvärk jag hade i vadmusklerna efter att i rask takt ha marcherat upp sju trappor för att leta efter en hiss i förrgår är värre nu på morgonen och jag staplar trött runt med min kaffekopp i handen.
Å andra sidan är träningsvärk ett tecken på att totalt döda (men stora) muskler har jobbat.
Det är bra.
Jag ligger ju verkligen i hårdträning...

fredag 25 mars 2011

Jag har nu dubbla intyg


på att Simona är med på tjejmilen.

Jag har sisådär

10 inlägg kvar till nummer 3000.
Det kommer inte att firas överhuvudtaget.
Mer konstateras.
Det troliga är att det tretusende inlägget kommer att skrivas i morgon när vi har varit på Ikea.

Ikväll hinner jag verkligen inte eftersom jag ska på författartupperwareparty.

Upplägget är enkelt och fantastiskt trevligt:
Författaren är hembjuden till någon som dessutom har bjudit in ett antal vänner.

Medan hon berättar om sig själv och sin bok, svarar på hundra frågor och signerar sina böcker till oss som är intresserade bjuds det på tilltugg och dryck.
Bubblande sådan ikväll skulle jag tro.

Själv ska jag dricka vatten.
Själva tillställningen är berusande nog för mig.




torsdag 24 mars 2011

Men,


de springer ju.
Gör alla det?
Min träning idag bestod av en promenad till och från pizzerian.

Samtal

"Hej, jag skulle vilja beställa två pizzor. En Tropicana och en Indiana".
"Ja visst. Vill du har extra banan och extra ananas den här gången också?"

Den gamla damen

med rullatorn har ringt på och bett om hjälp med att hitta hissen tidigare.
Ett enda felplacerat gruskorn kan göra att dörren inte stängs och då fastnar hissen på det våningsplanet som inte har kollat sin grusmängd.

Idag var det dags igen.
Jag hittade den på våning sju och var totalt slut efter den promenaden uppåt.

Tjejmilen, here I come.

Hur mycket har ni vårpyntat hemma?

Själv ska jag lägga ett par ljusa mattor på golvet och hänga upp annat än tunga gardiner.

Min lägenhet ligger på första våningen och det kommer inte in särskilt mycket ljus. På vintern spelar det ingen roll, jag är omåttligt förtjust i allt det mörka.
Den kärleken går dock över någon gång i slutet av mars.
Ljus.
I love ljus.
Och luft.
Jag är på det sättet en perfekt årstidsmänniska och hade verkligen inte stått ut med sommar året runt.
Eller så tror jag att jag inte står jag ut för att jag inte har något att välja på.

Det kan vara så att jag bara gillar läget.
Tur för mig i så fall...

Jag förstår

Skrivarmamma som är klar med sitt manus men som inte riktigt törs skicka iväg det till förlagen.
Så länge ingen har tittat på det så finns ju fortfarande drömmen kvar.

Det är lite som med en trisslott.
Innan den är skrapad vet vi att allt kan finnas där bakom.
Utom kärlek då.
Det är liksom ett helt annat lotteri.

onsdag 23 mars 2011

Är ni nyfikna på var jag kommer att göra

för roliga saker ikväll?

Nej, troligtvis inte.
Men det struntar jag i.
Jag ska inte på bio, balett, teater, hockey, yoga, lägenhetsvisning, kramkalas, reunion, tolvstegsmöte eller annat tjafs.

Jag ska direkt till min säng.
Ett sant nöje om ni frågar mig.
Väl där ska jag puffa upp mina hundra kuddar och se Grey´s Anatomy.

Skitkul!

Det är en ren fröjd att följa

Alex Schulman.

Vi är mer än hungriga

och jag ska strax vyscha in en pannkaka i ugnen.

På Konsum idag fick man provsmaka våfflor med sylt och grädde.
Ja men så gott.
Det är möjligt att järnet kommer fram i helgen, men jag måste då vara ohungrig och på ett lysande humör eftersom de första våfflorna alltid går åt fanders - vilket kan, om jag inte har gett mig själv rätt förutsättningar, resultera i ett vansinnesutbrott.

Så vill vi inte ha det den här onsdagen, alltså blir det pankis.
Den är svår att misslyckas med.

Nu drar jag till min coach

och hoppas att jag hinner fram i tid denna gång.
En timma har jag på mig, vilket borde räcka mer än väl eftersom det är drygt en mil dit... men vi pratar trafik och Stockholm och då kan man aldrig så noga veta.

Jag har en ny telefon,

Ericsson, snarlik min förra (jag ändrar inte ett vinnande koncept).
Det som skiljer sig är signalerna.
Alltså har jag denna morgon vaknat till ett alarm som inte alls kändes hemtamt och mysigt.
Det kommer att ta några väckningar innan jag är bekväm.
30 närmare bestämt.
Efter så många gånger har vi nämligen skiftat en vana mot en annan.

Något annat som kommer att behöva träning är den nya portkoden.
Efter fem år har föreningen bestämt sig för att byta.
Jag visualiserar hur jag ska trycka, det är enda chansen att komma ihåg den.

tisdag 22 mars 2011

Jag ger inte upp min

jakt på vårtecken.
Får jag presentera en liten glimt av soffan som står på vägen mot centrum.

Och jag vet att jag predikar...

om och om igen samma mantran om självkärlek.
Jag ska sluta nu.
För idag i alla fall.
Under tiden kan väl du plocka fram ett kort på dig som liten och sedan försöka låta bli att tycka att den lilla krabaten förtjänar annat än kärlek från dig.

Jag var ute med sopor tidigare idag.
Iklädd bara en tröja.
Det måste vara årets varmaste dag, i alla fall på min gårdsplan.

De flesta människor vill ha

garantier och är det något som mina år på jorden har lärt mig så är det att inte finns några.
Med den insikten kan man välja.
Antingen kan man gömma sig bakom en massa skit eller så kan man försöka lära sig leva med den vetskapen och vara så snäll mot sig själv som möjligt (jag har testat båda vill jag gärna tillägga).
Är man snäll står man bättre rustad den dagen livet serverar en överraskning.

För mig innebär snäll mot mig till exempel att förlåta vad andra gör, eftersom jag inte vill bära deras misstag i mitt huvud.
Det innebär också att vara ofantligt tacksam för det jag har eftersom jag vet att det kan tas ifrån mig på ett ögonblick.
För mig handlar det också om att göra gott för andra istället för att hela tiden fokusera på mig och mitt; att släppa självupptagenheten som har varit en alltför stor del av mitt liv tidigare.

"Hur vet jag att det inte händer igen" kommer upp nästan i varje samtal med mina klienter.
De vill veta, precis så som jag ville.

Den enda relation jag kan garantera att du ska ha resten av ditt liv är den till dig själv.
Var rädd om den.

Hon var en av många

som tog mig under sina vingar när jag började flyga 1986.
Ibland tittade hon bekymrat på mig och konstaterade att jag förstås var väldigt ung.
Hon var nio år äldre, berest och med eget företagande vid sidan om arbetet som flygvärdinna.
Sålde hon inte Evain ansiktsvatten så sydde hon kläder på beställning, allt med lika stor entusiasm.
De senaste åren utbildade hon sig till hälsovetare och startade tillsammans med några kollegor en hälsostudio utan att för den skull sluta på flyget.
När hon bröt sin handled i november hade vi kontakt på facebook och det var tydligt att sådant trams hade hon inte riktigt tid med mitt i all Qigong och alla flygresor.

I slutet av januari upptäcktes hennes cancer och i lördags somnade hon in.
Det känns overkligt.

Vidöppen balkongdörr

och man kan säga att det börjar likna nåt.

Något som däremot inte liknar någonting är mina fötter.
De stackarna har inte fått någon som helst omvårdnad den här vintern och behöver helt klart lite kärlek och nagellack.
Jag tror att jag drar på redigt med färg direkt.
Andra år har jag ägnat mig åt en färgstegring, börjat med mesigt blekt och gått upp i styrka om fossingarna har behagat att bli bruna som resten av kroppen- det är nämligen inte helt givet av någon anledning.

Den här våren struntar jag i det.
I kväll klämmer jag till med knallrött.

måndag 21 mars 2011

Jag hade blivit en helt kass

barnmorska.
I det coachande utdrivningsskedet hade jag säkert varit toppen, men så fort bebisen hade kommit ut hade jag brutit ihop.

Maken till blödig människa... jag klarar inte ens att se det på tv.

Bevis på ett stycke

älgtröja.



Vid närmare påseende kan det vara renar.

Jag kan inte bestämma mig för

om jag trivs när mitt hår är lite längre.
Fördelen med axellångt (och lite fler slingor) är att det sköter sig själv på ett helt annat sätt.

Sådant där kan jag fundera på en måndag när jag under en tupplur drömde att jag spelade hockey för Brynäs och tankarna väcktes garanterat av att ha burit hjälm i tre perioder.

Fy tusan vad jag såg ut i håret efteråt.

Jaha?

Nu har jag läst på polisens hemsida om dramat i centrum och det som först betraktades som "olaga hot" - eftersom en person sköt sönder ett butiksfönster - har senare rubricerats till "skadegörelse" eftersom inget vittne kände sig hotat.

Skadegörelse när man bär och använder en pistol?
Och en annan fråga; finns det laga hot?

Jag som inte har pluggat ett enda poäng juridik förstår inte det där pratet, det är helt klart.

På väg till sonens gymnasium

mötte jag sex polisbilar och en civilpiket som körde i en jäkla sula mot Farsta centrum.
På radion på vägen hem hörde vi att det hade varit skottlossning i centrum och det var nästan så att vi inte åkte dit och handlade för tänk om galningen var kvar och gömde sig bakom en hylla på Konsum?

Vi slutade dock tramsa oss när vi insåg att hela centrum nog var nedlusat av poliser.

På bilden nedan

ser ni en tavla i guldram.
Den tyckte min mamma och hennes lillebror var så ful att jag fick den när mormor - och morfars saker skulle delas upp.
För mig är den mitt barndomshem , och berget i bilden påminner om Vetteberget som stora delar av Fjällbacka klättrar runt.

Jag vet ingenting om konst, knappt vad jag tycker om att titta på.
Däremot vet jag allt om vad jag tycker om att omge mig med.
Min tavla, min lampa och mitt skåp från Fjällbacka är sådana saker.

Om ni undrar var solen är

kan jag berätta att den just nu befinner sig i Farsta.
Under gårdagens promenad försökte jag hitta vårtecken bland alla snöhögar, men inte en enda ny växt någonstans.
Andra bloggare visar upp både snödroppar och annat blommigt men de kanske inte går på asfalt under sina promenader?

Fortsättningsvis ska jag titta upp istället för ned. Träd finns det gott om utmed min väg.
När de börjar grönska kommer jag genast att dokumentera det.

I eftermiddag ska jag på

utvecklingssamtal på sonens skola.
Nu kommer det inte att bli en glad överraskning eftersom jag fick den igår när jag läste omdömena på nätet.
Det är så man gör nuförtiden.
Man loggar in på något som heter schoolsoft och där hittar man allt man behöver veta.
Från- och närvaro.
Läxor och prov.
Resultat och åt vilket håll betyget lutar.
Vissa av den här terminens betyg är slutdito, vilket betyder att om man är smart lägger man krutet just där.

Min son lägger krutet på det som är roligast.
Det är mammas pôjk det.

A very good morning

Ska man vara bloggtrendig ska man skriva väry.
Jag är glad att jag kommer ihåg engelska alls, dessutom är jag så gammal att det trendiga överlåter jag till er under 45.
Det otrendiga blev märkbart när jag planerade för rensning av min garderob igår.
Alltför många gamla godingar hänger fortfarande där.
Vad sägs om en tröja med älgar på?
En orange stickad klänning?
Tre par tights i olika längder?

Jag har köpt plastsäckar och vet för en gång skulle exakt vad jag ska göra på lördag.

söndag 20 mars 2011

Jag vill gärna påminna om att

nästa vecka så här dags är klockan 20.28.

Det här måste bort



innan det här kan tas på.
Nu är jag i alla fall redo.

Eftersom jag just nu

inte kan tillfredsställa min katt så spökar förstås rester av mitt medberoende och jag blir frustrarad.
Hans pip säger mig ingenting, och där jag numera låter mänskligt gnäll helt passera vill jag gärna förstå vad den lille Misse har på hjärtat.
Det återstår att testa ett par saker som att byta sand i lådan och skaffa lite blötfoder, men sedan är mina idéer tömda.

Först måste dock tvätten hängas upp, mat lagas och tupplur intagas. I värsta fall med öronproppar.

Det är mars och då är det som om fan har flugit in i gulleplutten.

Bor man så litet som jag

måste man stuva undan kläder då och då, lämpligtvis höst och vår, för att i samma stund plocka fram de som lades undan i september.
Eftersom jag tvättar idag passar jag på att ta med det som är ljust och somrigt som blusar, blusar och blusar.

Det betyder i sin tur att jag måste stryka och det tänkte jag inte på när jag med verklig entusiasm petade in plagg efter plagg i tvättmaskinen.
Å andra sidan är det ingen brådska eftersom jag inte har rensat bort vintern än.
Det borde jag ha gjort samtidigt för att få plats med det rena och nu är orken slut.

Jag gör vad som brukar funka; jag gör det sen.

Jag försökte ge er en finfin bild

på Jennifer Lopez, anledningen till det har jag i stressen och paniken därefter glömt bort.

Min dator utsattes för ett angrepp!

Sådan gör mig alltid ruskigt nervös.
Denna gång än mer eftersom mitt dyra antivirusprogram pajjade och slutade skydda mig.

Som ni förstår har jag nu fixat det. En av- och påinstallation gjorde tricket.
Kan själv.

Några J-Lo bilder blir det dock inte.
Däremot en promenad.
Jag ligger ju i träning.

Dr Phil

Idag har han en rätt tydlig sexmissbrukare i soffan... som han försöker prata förstånd med.
Det kommer troligtvis att gå sådär.
Förstånd funkar inte, men behandling kan göra.

Det ska bli intressant att se vad Phil kommer fram till.

lördag 19 mars 2011

Jag tittar på vackra hus på tv,

och konstaterar återigen att jag om jag ska ha ett enda hus så är det bara det som jag har byggt i mitt huvud, annars kan jag lika gärna bo kvar i min förort.

När jag gick min kilometer runt Farsta Centrum idag passerade jag parkbänken där de som gillar vårsol i kombination med fylla satt.
Ett par tanter med stavar passerade samtidigt och den ena sa "det där är typiskt Farsta" samtidigt som hon nickade nedlåtande mot bänken.

Tänk att det är inte alls min bild.

Min förort är fylld av härliga människor som är trevliga, glada och som har goda hjärtan.
Vissa är gamla, andra fulla, någon tredje kom hit från en annan kontinent.
Själv kom jag hit från Bohuslän.
Mina grannar från Auswitch.
En del är jättelånga och andra pinnsmala och korta.
Någon går alltid i högklackat och en annan behöver helt klart hjälp med pifferiet.
Här finns barn som skrattar och en del som borde få göra det.

Jag tycker om min förort och människorna i den.
Tanterna med stavar tycker jag kan promenera hem till sig.

Den som spar den har

Piggelin i frysen.
Denna barnmat passar utmärkt när man vägrar ha ont i halsen.
En som inte behöver vägra sådant är katten.
Han låter som om han tror att han är en tupp som ska väcka sin hönsgård.

Eftersom jag somnade någon gång efter tre i natt tänker jag ta igen det med en tupplur.
Kan vi hoppas på att katten hakar på?

Eftersom jag hellre har följt På spåret

så har jag missat en hel del dans.
Igår såg jag dock dansgiganten Frank när han svängde rumpan i en rumba.
Han är ju superduktig.
Och Jessica som hävdade att hon absolut inte kunde dansa när säsongen började har stenkoll på fotarbetet numera.

Jag tror inte musikaliska människor när de hävdar att de inte kan dansa. Det är klart att de kan.
Kan man känna takten kan man dansa.
Lite teknikträning på rytmen så är saken biff.

Nu vet ni det.
Upp & hoppa.

På gång

Dörren till balkongen står vidöppen och persiennerna är neddragna eftersom solen är obehaglig mitt i ögat.
Det verkar vara varmt ute.
Varmt. Smaka på det ni.
Jag tänker inte göra ett dugg nytta idag.
Istället åker jag bara med denna lördag så får jag väl se vart den bär.

Jag kan bli både lottomiljonär och solbränd innan den här dagen är över.

Underbara lördag!

Eftersom en väldigt romantiskt skrivande vän och jag funderar på att springa tjejmilen - vilket för övrigt kan vara den mest vansininniga idén någonsin - måste jag ut och testa ryggen idag.
Min träningsplan den närmaste månaden ser ut som följer.
Gå.
Gå lite fortare.
Gå fortast.

Håller baksidan för det ska jag sedan införskaffa mig ett par skor och prova ett par löpsteg.
Ska man uppvisa galenskap kan man lika gärna göra det seriöst.

Någon mer helt otränad våghals som kanske vill springa(?) loppet med oss?

fredag 18 mars 2011

Ont i halsen.

ONT I HALSEN???

Jag vägrar naturligtvis.
Sjuk var vecka nio.
Det får vara måtta på spratt som denna kropp ska utsättas för.

Nu undrar ni säkert hur man kan vägra något sådant och det ska jag minsann berätta:
  • Man äter chips som sväljs med med Coca-cola (fullsockrad, allt light går bort). Det river skönt och då tror man att det är det som gör lite ont.
  • Man sväljer bara precis när man behöver, det är inte lika ofta som man kanske tror när man har känningar åt halshållet.
  • Man affirmerar "herrejösses, vad o-ont jag har i halsen idag".
  • Man tänker på hur härligt det ska bli att få åka bil vid två-tiden i natt och sjunga högt och vackert hela vägen till Solna. Gör det ont efter det är det för att man inte har haft förnuft nog att hålla truten så dags på dygnet.
  • Man ser en sorglig film där gråten stockar sig i halsen. DET gör ont på riktigt.

Så där ja. Då var det löst. It´s all about the attitude.

Jag vet inte hur Aftonbladet

kan få det här blogginlägget till att hon "försvarar" sin mans missbruk.
Jag tycker att hon resonerar så klokt, så klokt.

Så där ja.

Då lägger vi den här fredagen på soffan.
Så länge.
Det är tonåringar som vill ha tacos på ingång.
Och utgång.

Mamman som alltid kör går därmed in i utryckningsläge.
Har jag tur är det inte fruktansvärt roligt på partyt...

När jag ser en hälso- och kostexpert

på tv som uppenbarligen har sprutat in ett och annat både här och där blir jag fundersam över deras råd och om kosten verkligen har den positiva inverkan som de säger.

Det är väl inte bara magen som ska bli glad?

Hela den här dagen är en racerbil

fram till fyra när jag kliver ut från kliniken, och trevligheter som bloggar får jag ägna mig åt i kväll medan jag väntar på att få hämta sonen som ska på party i Solna.

Det ska visst komma en decimeter snö idag och jag hoppas att den kommer efter klockan tio då jag ska vara på plats på Söder.
Jag har bara en halvtimma på mig att ta mig härifrån och dit.

Nu kör jag.
Vroooooom.

torsdag 17 mars 2011

På föreläsningen idag

kom det fram en kvinna till mig som hade läst Casanovas Kvinna, och som berättade om hur hon hade känt igen sig i min berättelse.

Jag blir så innerligt glad över sådana möten.

Eftersom jag är helt överens med Kay Pollak

om Tankens Kraft så var föreläsningen förstås strålande.

Om jag ska summera så är "det är inte hur du har det, det är hur du tar det" ungefär vad det gick ut på.
Vi bestämmer själva vad vi ska tänka (och därmed känna) om det som kommer till oss.

Vi väljer själva om vi får syn på någon som gäspar under en föreläsning om vi då går i sank och tror att vi är tråkiga föreläsare, eller om vi tänker "stackarn som inte har fått sova gott i natt".
Det som väcks i oss när vi möter andra handlar om oss och våra ingrodda tankar, inte om dem.

Glasklart!

Kom på

att jag kanske borde äta något om jag ska vara på föreläsning fram till klockan fem.
Nåväl, jag är färdigduschad och håret är torrt så jag har tid för att ta tag i mat.
Jag tror att jag gör det i centrum samtidigt som jag köper blommor.

Vad tror ni om en korv med bröd?
Kokt med stark senap?
En pucko på det och jag klarar mig.

Att släppa taget

är ett av de vanligaste samtalsämnena på kliniken eftersom det nog är det svåraste för de anhöriga.
Att inte styra och ställa, vara mamma och terapeut.
Att inte manipulera.
Att inte kontrollera.
Att inte tjata om möten, läxor och allt annat som deras partner jobbar med.
Eller inte jobbar med...

Att släppa taget innebär att lägga ansvaret där det hör hemma.
Det innebär också att ta det ansvar som är ens eget.

För vanliga dödliga är detta inget större problem, för den som är anhörig eller medberoende är det gigantiskt.
Vad händer om jag släpper taget?
Tänk om han/hon inte gör det som krävs?

De flesta brukar rygga tillbaka när jag frågar om de är beredda att resten av sitt liv ta ansvar för en annan vuxen människas tillfrisknande; om de är beredda på att resten av sitt liv kontrollera, ha hjärtklappning, sömsvårigheter, oro, ångest och ständigt vara på sin vakt.

Om de är beredda på att varje dag lyssna på och gå in i partnerns humör, hoppa till varje gång telefonen piper och för säkerhets skull kolla datorer, fickor, räkningar och annat som är kontrollerbart.

Om de är beredda på att aldrig lämna sin partners sida, vara med på jobbet, sluta jobba själva, aldrig våga resa bort ensamma, aldrig träffa sina polare, inte våga bjuda hem gäster.
Om de är beredda på att 24 timmar per dygn enbart träffa sin partner, eftersom det är vad som krävs om de ska kunna ha fullständig kontroll.

De flesta är inte beredda på det och har inte tänkt så långt eftersom de är inne i ett race som följer missbrukarens autopilot.

När man får ett kommando över sina egna spakar brukar det bli bättre... för att till sist bli bra.
Att inse att man inte kan vara ansvarig för en annan vuxen människas val brukar då bli en befrielse.

Vad roligt.

Det ska snöa i morgon.
Som jag har längtat.

Sonen slapp att gå till skolan idag.
Hade huvudvärk i går kväll och idag skulle de på vandring.
Vet inte hur han mår idag för han sover fortfarande.
En som tydligen mår bättre är min coach vilket betyder att hon med största sannolikhet följer med till Grand Hotell idag.
Hurra!

Innan jag åker dit ska jag köpa en bukett blommor till föreläsaren som tack för inbjudan.
Vad tror ni om tulpaner?

Jag var ju inbjuden till Pocketförlagets

5-års kalas men kunde inte gå/var livrädd.
Här kan ni se mingelbilder hos Kajsa Ingemarsson som var där.

Jag är inte rädd för att föreläsa på ett fullsatt Rival men blir kissenödig av att säga hej, vad roligt och grattis.
Jag tycker själv att jag är rätt märklig.

Migrän?

Min coach blev sjuk igår och vi får väl se om hon kan gå med på Kay Pollak idag.

Det är så många som har migrän och jag undrar hur man vet att det är just det och inte något annat livsfarligt?
Själv hade jag blivit jätterädd av en sådan smärta.

Och på tal om sjuk, såg ni Grey´s igår?
Det var på tiden att Christina valde att återgå i tjänst. Hon gör sig i bister uppsyn och läkarrock.

onsdag 16 mars 2011

Det är skidtävling

i Stockholm och tydligen trafikkaos i stan.

Det behövde jag inte bry mig ett dyft om eftersom Dysberoendekliniken numera huserar på Söder.
Fasiken vad jag tycker om att vara tillbaka där.

Det är en speciell gemenskap som är svår att beskriva för er som inte har gått i mina skor, men det har med främst med igenkänning att göra förstås.
Alla -både dysberoende och anhöriga - känner jag igen mig i och tycker om.
Det är underbara människor som kämpar med sina respektive dysfunktioner och ingen är gladare än jag över att få vara med på deras resa.

Och precis i rätt tid

dök en sömnforskare upp på ettan.
Hon säger att de flesta vuxna behöver sova sju timmar varje natt.
Att sova få timmar är inte särskilt bra.
Man kan bli extra infektionskänslig, få diabetes och det är till och med så att man kan dö i förtid.

I kväll ska jag lägga mig efter Grey´s Anatomy som äntligen är tillbaka.

Jag förstår inte riktigt varför jag är så trött,

eller rättare sagt det gör jag visst det.
Vad jag inte förstår är att jag vaknar så förbaskat tidigt.
Varje morgon.
Idag klarar jag mig eftersom jag ska till Dysberoendekliniken, där är jag så upptagen att tröttheten flyger bort.

Är det ljuset som spökar?
Kan ni sova?

I morgon är jag ledig

eftersom jag har haft turen att ha blivit inbjuden till en föreläsningseftermiddag med Kay Pollak.
Jag tar med min egen coach.

Hon kanske kan få lite tips på hur hon ska jobba med mig framöver.



Eftersom jag sällan

är ute nattetid och heller inte har min bil utomhus, har jag inte förstått att det fortfarande är svinkallt på nätterna.
När jag lallar upp vid den här tiden har solen gått upp och lagt sig tillrätta utanför min balkong och det ser väldigt varmt och blomvänligt ut.

Jag är som en frustande häst men inte ens det hjälper.
Mycket rår jag på men jag kanske ska ge upp när det gäller kylan?

tisdag 15 mars 2011

Eftersom jag fick två exemplar

av Hemmets Journal kom jag på att jag ju kan lösa korsord.
Det finns hur många som helst i den tidningen.
Sagt och gjort, jag plockar fram min tidning och bläddrar fram till de kryssade sidorna.
Nu jäklar ska cellerna få jobba.
Ångest och ängslan, tre bokstäver. Oro. Ha, det här var lätt.
Tilltal till många, två bokstäver. Ni. Det här är en promenad.

Hovdjur, fem bokstäver.
Fem bokstäver.
Inte häst.
Inte åsna.
Hovdjur?
Vaddå hovdjur?

Nu skiter jag i det här j-vla korsordet.
Det var en fruktansvärt dålig idé.

När jag väl kom ut

var det kallt.
Men det var ändå skönt med en rumpknipspromenad.

Jag behöver stärka musklerna i just den kroppsdelen så jag passar på att träna när jag går.
Det troliga är att jag ser ut som en anka när jag drar ihop en skinka i taget, men det är petitesser man måste strunta i tycker jag.

För övrigt kan jag meddela att dagens vårtecken är gympadojjor.
Sådana där med lufthål.
För att inte frysa om fötterna måste man gå fort.
Det är bra.

Hemmets Journal

hade vänligheten att skicka två X av tidningen som kommer ut på torsdag.
Tusen tack!

Det börjar snart bli dags att röja på balkongen.
Där står sopsäckar med kläder som ska slängas.
En golfbag.
Ett bord för mycket.
78 krukor i olika storlekar.
Dessutom stolar och en solsäng som ska packas upp ur sin vinterförvaring.

Jag är oftast trött innan jag ens påbörjar ett röj, men just det här ska bli ett sant nöje.

Man kan ju tro

att jag borde ha lärt mig att ha lunchmat hemma, men icke sa nicke.
Det blir ett par skinmackor.
Med senap.
Skinka går inte att äta utan.

Dessutom har jag hittat en juice som smakar ungeför som en smothie; Berrie Delight.

Ja, det var väl det om dagen matintag.

Jag skulle vilja skriva ett inlägg

om ärlighet och om hur viktigt det är om man vill rädda en relation som har skadats av otrohet.
Jag skulle vilja skriva om hur sanningen alltid är så mycket bättre än lögnen trots att jag faktiskt förstår varför man ljuger.

Men jag skriver inte det.

I min programförklaring

till bloggen säger jag att ni ska få "en och annan sko".
Vi kan väl konstatera att det har varit otroligt dåligt med sådana leverenser det senaste året.

Jag råder bot på det denna soliga tisdagsmorgon med de här godingarna.

Varsågod och sitt.

måndag 14 mars 2011

Måndag kväll

Jag har just varit på Konsum och tjyvkikat i veckans Hemmets Journal eftersom mamma meddelade igår att det fanns en blänkare om att en intervju med mig är med i numret som kommer på torsdag.
Det är ungefär en månad tidigare än vad som var planlagt men mig spelar det ingen roll eftersom den inte är kopplad till någon lansering.

Någon gång ska jag sätta mig och samla ihop alla intervjuer i någon form av tjusig pärm.

Inte ikväll dock.
Jag ska se på förlossningar.

Nu vet jag



Skaft plus tvättskrapa.

39.90 plus 29.90.

Perfekt!

Biltema, here I come.
Another day.



Jag VET

att jag måste putsa rutorna på min balkonginglasning. Däremot vet helt ärligt inte hur jag ska våga.
Mig veterligen går de inte att plocka ned men det ska jag kolla med någon innan jag ställer mig på en stege, blir tok-yr i mössan, sugs över räcket och faller ned på den asfalterade marken.

Kanske det finns någon anordning på en lång pinne som jag kan använda?

Föreläsningen

på Rival den fjärde april är slutsåld.





700 personer kommer att sitta i den här fina salongen.




Jag vevar mina 20 föreläsningsminuter i huvudet och än är jag inte klar.
Exakt tre veckor kvar.
Jag hinner.

Ombokningar gör

att jag kan ägna mig åt hemuppgifter idag.

Utöver att man går på möten på kliniken varje vecka är det en hel del hemarbete som ska göras och redovisas inför gruppen.
Det innebär lite pyssel för mig för att samtliga ska få rätt uppgift eftersom alla har kommit olika långt i sitt "tillfrisknande".

Ungefär så.

Idag blir det vår i Stockholm.
Dygnsmedeltemperaturen har hållit sig över nollan i en vecka.
Tjoho.

söndag 13 mars 2011

Erik Saade pratar på ettan om

kärlek, i det här fallet den han känner att han får av publiken.
Det är fint.
Men jag undrar hur man känner att det är just kärlek man får från en publik, han kan ju omöjligtvis veta det.

Jag tror att Herr Saade väljer att känna det som kärlek.
Någon annan kanske hade valt att känna att den var beundrad.
En tredje hade känt något men trott att det gällde bakgrundsdansarna.

Det är egentligen inte så viktigt exakt vad publiken känner, det viktiga är hur mottagaren tolkar det.

Man behöver inte vara artist för att tolka andras känslor.
När det var som jävligast i min egen relation med Jonas valde jag att känna mig älskad.
Det var inte så idiotiskt som det kanske låter.
De flesta av oss känner oss stärkta när vi tror oss vara älskade.

Min känsla är den viktiga.
Precis som för vilken artist som helst.

Jag hade fruktansvärt mycket

make-up på mig igår, lager på lager på lager.
Dessutom blinkade jag med ögon som pryddes av ögonskuggor och mascara.
Fyra timmar efter att allt detta lades på var ögonen fortfarande i perfekt skick.

Det är tur att det var så igår för idag hade det gått fullständigt åt fanders.
Eller så går det så idag för att jag var sminkad igår.
Hönan eller ägget, jag har inte en aning.
Nu har jag droppat i någon form av artificiell tårvätska, vi får väl se om det hjälper.

På menyn idag står det fläskfilégryta med pressad potatis och tillbehör som bananer, ananas och mandariner.
Vi pratar förstås 80-tal och inte mig emot.
Det fanns mycket bra med det årtiondet.
Vem minns inte med en behaglig rysning vitlöksgratinerade sniglar och på det konjaksflamberad pepparstek.
Var man riktigt hungrig (eller rik) kunde man efteråt avnjuta en friterad Camembert.
Dylika middagar sköljdes gärna ned med ett mustigt Riojavin och till kaffet smakade Cointreau väldigt bra.

Idag dricker vi vatten och till dessert serveras en grön och fin Piggelin.
Time changes och jag skulle vilja påstå att det är bra.

Eftersom jag åt

frukost halv sju är jag vid den här tiden vrålhungrig.
Jag löste det ytterst temporärt med att koka ett par ägg, men det räcker inte på långa vägar.
Det är tvätten som sätter käppar i handlingshjulet.
Om jag ska hinna få den torr till klockan fyra måste jag stå på pass för att hänga upp den i samma sekund maskinen stannar.

Herregud, vad mycket jag har att göra...

Jag slumrade en stund.

Precis vad jag behövde innan dagens tvätt som är rätt omständig eftersom överdragen till soffan ska tvättas, i alla fall det till hörndelen.

Nu vet inte jag hur ni är när ni ska klä av och på era soffor, själv kan jag bli fullständigt vansinnig när den två meter L-formade kudden ska pressas i det nytvättade överdraget.
Det totala vansinnet visar jag genom att skrika.
I riktigt svåra fall lägger jag till stamp med foten.
Jag vet att gränsen för anfallet är nått när jag blir rädd för mig själv.
Då är sonen och katten försvunna för länge sedan.

Ren och fin

Duschar ni era katter?
Det har jag aldrig gjort och kommer heller aldrig att göra.

Misse tog sig ett högst ovälkommet dopp i badkaret när han var liten.
Sonen badade och tyckte att katten skulle göra detsamma.
Det tog den stackars kattungen en halv dag att torka sig.

Dagens roligaste bild är inte på en badad katt, det är nämligen inte roligt.

Heja Erik Saade.

Helt okej låt och snyggt nummer.

Jag vaknade tidigt i morse.
För tidigt.
Samtidigt som jag tycker att det är lite mysigt med tidiga morgnar önskar jag att jag hade min gamla förmåga att somna om.
But no.
När katten kräktes sattes sista spiken i sömnförsökskistan och jag hasade mig upp.

Istället för att tjura tänker jag på att jag snart kan iordningställa min balkong.
Det får i alla fall mig att piggna till.

lördag 12 mars 2011

Jaha,

det är tydligen internationella jurygrupper som ska avgöra vem som vinner ikväll.
Själv håller jag på Linda Bengtzing.
En klassisk schlager helt i min smak.
Jag kan också tänka mig Sanna eller varför inte Moniker?
Den yngre generationen, som finalen till ära tänker umgås med sin åldriga mor, tycker att Danny är bäst... men varnar också för Saade.

Då har vi väl i princip fått med hela startfältet?

Jag var rörd

redan när jag försökte parera gatstenarna i slottsbacken, och när jag passerade den stolte ynglingen som stod vakt utanför slottet stannade jag till och tog fram min näsduk.
Jag visste att jag skulle få träffa den lille pojken som för snart tre år sedan vilade på min axel på Dysberoendekliniken medan hans mamma försökte förstå vad som hade hänt.

Det var inte så svårt att se vem han var bland alla barnen i kyrkan.
En liten blond herre med kostym och vit skjorta stoltserade runt bland alla medan mamma och pappa väntade i kulisserna.
Inte sig lik, men lika söt. Mig ville han inte prata med.

Innan jag satte mig med mina vänner tände jag tre ljus för de som saknas i vår familj, hälsade glatt på många bekanta och hela tiden hade jag den där rörda klumpen i halsen.

När paret kom in till Mendelssohn brast det förstås.
Sedan fortsatte det brista när vänner till paret sjöng och spelade, när prästen pratade och när alla tog varandra i hand och tillsammans läste sinnesrobönen.

Alla visste vad det här paret hade gått igenom och många av gästerna har gjort en liknande resa. Kanske gjorde det att det var extra varmt i kyrkan den här lördagen i mars.

Några bilder av brudpar och gäster får ni inte se, däremot på brudbuketten som jag fick klämma på.




På minglet hade en av många prinsessor hade tagit av sig sina skor.



Visst är de bedårande?

Fel blad

till hyveln renderade i blodvite och två stora plåster på fotknölarna.
Medan håret torkar på sina mormorsrullar ska jag sätta mycket färg på ansiktet och dagen till ära ska jag dessutom försöka hitta min mascara.

Om två timmar har vigselakten börjat så jag kanske ska ta och sätta lite fart.

Ibland är medberoendet

inte just det utan istället missbruk.
Besatthet är ett sådant exempel.

Många på S-anons sida vittnar om att de har varit otrogna i tidigare relationer men i den med en sexmissbrukare har de varit trogna. Det är för mig en signal på att det handlar om något annat än medberoende.
Besatthet visar sig ofta i att inte kunna släppa taget rent praktiskt trots att relationen för länge sedan är över; man ägnar sig åt förföljelse, ständiga sms, anklagelser, böner och till sist går man rakt in i en ny relation lika destruktiv som den förra.
Medberoendet och den sjukliga besattheten kan initialt vara svåra att skilja åt, det brukar dock visa sig under behandlingen.

Tja, det var en av mina tankar kvart i tolv.

Kom på

att det kanske inte är så begåvat att åka på bröllop utan att först äta något.
Nu skulle det aldrig falla mig in att på något sätt tillaga mat idag, det får någon annan - typ Findus - göra.
Däremot får jag väl se till att det ätbara kommer hem från butiken.
Om jag gör det nu har jag sett till att få luft, sol och promenad innan papiljotterna ska placeras i håret.

För övrigt har jag planerat att ta bilen till Gamla Stan idag.
Det kan vara en vågad idé.

Jag hade planerat en liten

sovmorgon, men av det blev det intet.
Istället ser jag på nyheterna och den ofantliga katastrof som har drabbat Japan.
Bilderna är näst intill surrealistiska, på samma sätt som de från sydostasien var för sex år sedan.

Nu pratar man om en eventuell härdsmälta i det kärnkraftverk som drabbades och jag är inte påläst nog att förstå vad det skulle betyda mer än kris och katastrof.
Nedanstående hittade jag på www.fysik.org

"Ett kärnkraftverk kan inte explodera som ett kärnvapen. Däremot kan man få en härdsmälta. En sådan inträffar om kylningen inte räcker till så att själva härden blir överhettad och smälter. Den kan då skada reaktorinneslutningen samtidigt som det kan ske ångexplosioner. Detta kan ge upphov till att radioaktiva ämnen kan spridas utanför inneslutningen.

Det har inträffat två större olyckor med kärnkraftverk.
I USA ("Three Mile Island") och i Tjernobyl. I USA så skedde en partiell härdsmälta, det vill säga en del av härden smälte men allt radioaktivt material blev kvar inne i reaktortanken.

I Tjernobyl överhettades en del av bränslet och det skedde en ångexplosion och förmodligen också en vätgasexplosion. Dessa "vanliga" explosioner spred ut en stor mängd radioaktivt material."

fredag 11 mars 2011

Idag håller jag tummarna för

Martina & Erik Haag, som har varit den stora behållningen i årets På Spåret.
Pålästa, roliga och förutom att de är gifta med varandra verkar de vara goda vänner.
Så goda vänner tror jag inte att motståndarna, Peter Apelgren och Helen Benno, är.
I alla fall inte fröken Benno.

Svarar Apelgren fel får han - och tv-publiken - höra det resten av programmet.
Sånt ägnar sig inte Haags åt.
Alltså hejar jag på dem samtidigt som naglarna ska bli fina.


Äntligen kväll

och jag tror att jag har bestämt vilka kläder jag ska ha på mig på morgondagens bröllop.

Den här med en underklänning och knähöga stövlar till blir nog fint tror jag.

Hurru Bore

Om det här vintriga inte slutar snart kommer tranorna att vända redan i Skåne (om det nu är den rutten de tar) och det vill inte jag.
Jag vill att de ska häcka vid Hornborgarsjön eftersom de är den enda anledningen till att jag överhuvudtaget känner till den pölen.

Strax en klient sedan ska jag till kliniken.
Det blir en heldag på Söder den här fredagen.

torsdag 10 mars 2011

Klubben för inbördes beundran har noterat att

mitt youtubeklipp från bokmässan 2009 har visats 1167 gånger.
Gudrun Schymans från samma mässa, 526.
Jag kan också konstatera att det första klippet inte ledde till att man tittade på del två.
Där ligger jag bara 62 visningar före Gudrun.

Stackarn, hon har aldrig bett om att få bli min måttstock och hade inte hennes film legat efter min på sajten hade jag lämnat henne ifred.

Ps.
Mona Sahlins film har 102 visningar.
Där ligger Gudrun bra till.

Jag begriper inte hur man steker

i matolja.

I dag var min alldeles utmärkta olje - och smörblandning slut och jag var nödd och tvungen att använda enbart rapsolja.
Det härliga skummet uteblir därmed och utan det är jag lost.
Ren olja syns ju inte ens i pannan.

Nu är det svårt att misslyckas med frysta köttbullar och det var ren tur att det var dessa snabbisar som skulle i pannan idag.

Så här ser den ut, Hellbergs favorit




Ihop med min stekpanna och fläskfilé är den fantastisk.

Hallå?

Snö?

Jag har ingenting mer att säga om det.

Det är Oh-My-Gosh vrål

hos Oprah idag.
Hon har julafton i studion och delar ut sina personliga favoriter; allt från smycken till parfym, böcker och håroljor.

Om jag skulle ha samma tv-show skulle ni kunna se fram emot följande utmärkta gåvor:
  • Väska från Karen Millen.
  • Rosa Flufftofflor.
  • Vetekakor från Polarbröd.
  • 42-tums plasma från LG.
  • Casanovas Kvinna, signerad.
  • Kuddar i olika storlekar och färger.
  • Tre kilo fläskfilé.
  • Ljus. Helt doftfria.
  • Klarrött nagellack.
  • "Stolhet och fördom" på dvd.
  • Väldigt fin anteckningsbok.

Och sist men inte minst; lypsyl, nikotintuggummin och Nezeril.

Hos Malou

pratar man om relationer och om kvinnlig respektive manlig energi.

Temat är förstås oändligt eftersom våra liv i mångt och mycket är byggda på relationer till andra och till oss själva.
Vid kris och katastrof blir det rätt tydligt hur olika vi agerar.
Vissa vill ha konfrontation, en del springer och gömmer sig och andra gråter ur sig skiten.
Det är relativt sällan som båda i paret förhåller sig lika till det som händer.
I alla fall utåt.
Skrapar man ordentligt på ytan brukar dock vissa känslomässiga likheter visa sig.
Den som är vansinnig visar sig vara rädd.
Den som bara gråter visar sig vara rädd.
Den som försöker smita visar sig vara rädd.

Om man förstår att båda är rädda i katastrofen blir det lättare att lyssna på varandra än om den ena gapar och den andra duckar.
Typ.

Igår såg jag

för första gången tv-reklamen för sajten som tycker att man ska pigga upp sig själv med lite otrohet.

Jag undrar vad ungdomar tänker om oss vuxna när de ser sådan reklam?

Jag borde verkligen morgongympa.

Eller skriva en bok.
Eller rensa garderober.
Eller åka till tippen.

Men här sitter jag och tar det lugnt.
Dricker Gevalia (Colombia) och tänker på att snart byter vi tid till sommar
Det är bara ett par veckor kvar.

Vintermattan har redan hivats ut.
Så kickar vi igång våren i det här hushållet.

Hur gör du?

onsdag 9 mars 2011

Modem.

Jag började inte pilla, men tänkte ändå titta i lådan vad som fanns där och visst låg där ett modem, men ingenting mer än så.
Ingen strömsladd, inget stativ, ingen anslutningsinformation; nada.
Ögonen är pigga nog att överleva ett samtal till Bredbandsbolaget och där fick jag prata med trevlige Daniel som konstaterade att min gamla strömsladd gick att använda till det nya... ända till han kollade lite noggrannare och konstaterade att jag hade fått helt fel modem.
Ett nytt med allt inkluderat kommer på fredag.

Tjolahopp, tjolahej, det blir nog bra till sist.
Jag tror vi säger så för idag.

Jag kan, om jag har lust,

sätta mig och pilla med mitt nya modem eftersom det som utlovat kom från Bredbandsbolaget idag.
Men jag tror inte jag har lust.
Eller rättare sagt mina ögon.
Pilljobb kräver alerta ögon och inte ens mina fina röda läsisar kan få mina ögon att tycka det är kul att anstränga sig just nu.

Istället ser jag på tv.

Dr Phil har ett tvillingpar på 23 år hos sig ikväll.
Båda är mammor och narkomaner.
När de själva var små var det nog inte så de trodde och ville att deras livet skulle se ut.

Jag träffade den blivande bruden

på kliniken.
Minglet efteråt har fått flyttas till en större lokal eftersom 150 personer vill vara med och fira parets stora händelse, men det var inga problem. De hade hittat en båt som vi ska vara på istället.
Lugnare och mer sansad brud är nog svårt att hitta.
Hon jobbar till fem dagen innan och inte ens det fick henne att gå i taket.

Om ni har varit/är gifta, hur hispiga var ni tre dagar innan?

Enda minnet av influensan

är att det fortfarande gör ont i ögonen när jag jag tittar åt något annat håll än rakt fram.
Ett otroligt pyttigt problem när jag läser om de som har fått både lung- och bilhåleinflammation som grädde på moset.

Idag ska Forden och jag till kliniken och i mitt nya förhållningssätt till våren ska det bli intressant att se om isen i trappan ned till garaget kanske har smält.
I min bok har jag hittills skrivit "strålande solsken och sopat framför ytterdörren."
En mycket bra början om ni frågar mig.

Jag ska på bröllop

på lördag.
Storkyrkan.
Mingel efteråt.
Valfri klädsel.

Det hjälper inte att stirra in i garderoben.
Jag har försökt.

tisdag 8 mars 2011

Det är tur att det står en pannakaka

i ugnen.
Herrejösses vad hungrig jag är.
Och trött.

Det piggar dock upp att sonen spelar sina favoritlåtar för mig när jag fånstirrar in i ugnen för att försöka få gräddningen att gå fortare.
Jag provade att dansa lite för honom men det var inte särskilt populärt och jag skjutsades tillbaka till köket igen.

Han frågade om jag inte var ett dugg rädd för att göra bort mig och verkar inte alls ha förstått mina moves.
De är från 80-talet, det kan bero på det.


Susanne

har läst Casanovas Kvinna.
Klicka här.
Boken ser verkligen använd ut, det gillar jag!

Tusen tack, Susanne.

Watch up.

Mars.
Normalt en månad som jag springer igenom utan närmare eftertanke.
Så inte i år.
Jag vägrar att missa våren ännu en gång.
Därför tänker jag vara med när det händer, inte stå där som en fåntratt när träden helt plötsligt är gröna och jag nästan förväntas dansa runt en midsommarstång.

Från och med nu ska jag notera varje tecken på ny årstid, och jag tänker göra det i skriftform.
Inte till er, till mig.
Längst ned i min papperskalender finns en tom ruta på varje sida.
I den ska jag berätta om gröna blad, sopade gator, tunna jackor, fräkniga kinder, fika på balkongen, solsken, regn, temperatur, rabatter och dagsljus.

I år är jag med.

Jag såg på BB-tv igår

och fick lära mig något nytt; trycka på knappen.
Vid detta (ut)tryck måste bebisen ut NU. Det betyder att slänga iväg den blivande mamman till operation, där hon sövs direkt och bebisen plockas ut under ett så kallat katastrofsnitt.
Stackars föräldrar, de blev förstås skräckslagna och den unge pappan var nog nära att tuppa av ett slag.

Jag snittades också, men det var minsann ingen panik.
Det tog 30 timmar innan man fattade att sonen inte kom någonstans, det vill säga ut som är den naturliga vägen vid en förlossning.
Dessutom fick jag vänta två förfärliga värktimmar på snittet eftersom de ovannämnda katastroferna förstås kom före mig.

Men vilken tur jag har som bor i Sverige och har tillgång till vård före, under och efter en förlossning.
Och vilken tur jag har som också har möjlighet att välja att inte få barn trots att jag har blivit gravid.
Runt om i världen dör mängder av kvinnor av illegala aborter och under förlossningar.
Utan den hjälp jag fick hade varken sonen eller jag funnits idag.

Det är 8 mars, mina damer.

God morgon

Jag sitter och äter frukost med öppen balkongdörr.
Det är att överdriva lite, jag vet.
Nu tror jag inte att det finns några bakterier kvar här, men om det gör det så vädras de ut nu... jag jobbar ju idag, tjolahopp.

måndag 7 mars 2011

Är det inte märkligt

att mitt nagellack har lyckats bli avskavt trots att jag har legat blickstilla i en vecka?

Jag ringde bredbandsbolaget. Nej, inte om lacket, jag har bytt samtalsämne nu.
Vi kan bara ha två "grejer" i luften samtidigt och ska egentligen kunna ha fem.
Den trevlige unge mannen bad mig peta in en penna i ett litet hål (möjligtvis kallades det reset) och när jag hade gjort det lyste helt plötsligt powerknappen röd.
Det ska den inte.
Den ska lysa grönt.

Den trevlige informerade mig då om att modemet är trasigt och att jag behöver ett nytt som kommer på onsdag.
Efter att ha funderat en minut på att vara utan bredband i två dagar drog jag ur strömsladden och när jag satte i den lyste powerknappen så grön och fin.
Inom en minut var vi online igen.

Fortfarande bara på två enheter.
Men det kunde har varit noll.

Den stora dunjackan

är numera undanhängd.
Jag har verkligen gjort mitt i den för den här säsongen.
Utöver att den är blytung ser jag ut som ett stort rött paket med den på.

Till min stora glädje hittade jag min beiga kappa fortfarande inplastad från kemtvätten. Den blir perfekt en månad framåt.
Fulkappan från i höstas är svart och det är jag inte ett dugg sugen på just nu.

Jag har varit ute och luktat på frisk luft, därav beslutet att hiva iväg vinterkläderna.
Fy tusan vad skönt det var.

Så där ja,

nu är jag intvättad i ett hörn och måste sitta still ett tag innan jag tar tag i det som återstår att städa; badrummet.

Efter att jag är klar med vardagsrummet känns det som jag saknar kuddar.
För er som har varit här kan det tyckas helt omöjligt men nu är det inte så att jag på något sätt ska placera fler i soffan, däremot möjligtvis byta ut ett par mot något mer somrigt... om jag kan ta mig in i mitt överfyllda förråd vill säga.

Det blir dock inget sådant plock innan jag har marcherat iväg till kartong-tidning- och sopinsamlingen.

Idag ska jag städa ur

eventuella sjukdomsrester från lägenheten och till detta ändamål har jag en sprillans ny Ajaxflaska.

Jag vet inte hur ni lägger upp er städning, själv tar jag ett rum i taget.
Idag.
Att ha en plan och ett mål är som ni vet viktigt för mig.
Om det sen håller är förstås en helt annan sak.

Vad som kan sätta käppar i detta hjul är trötthet, tristess eller återkomst av huvudvärk.
Det är också varningslampor på att komma igång för sent, vilket är lätt hänt om jag börjar läsa era trevliga bloggar.
Därför struntar jag i er och drar istället igång direkt när sonen går till skolan om 15 minuter.

Om min plan går i lås kommer jag att vara klar vid lunch.

söndag 6 mars 2011

Nej, det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Den här veckan har varit ett utmärkt exempel på det.
Jag har för mig att jag redovisade hur veckan skulle bli och ingenting av det har infallit.

Nu är jag ändå glad att jag var ledig när jag var sjuk, det tråkiga är att vi inte hann fixa sonens rum.
"Vi tar det en annan helg", säger han glatt och det är klart att vi gör.
Men ändå.
Jag vet att han hade sett fram emot lite fix & don.

Jag har ställt in morgondagen arbete men tror banne mig att jag är på hugget igen på tisdag.
Det känns som om krugumman pockar på minsann.

Tjoho.

Min avsikt var att

redovisa alla de vårtecken jag kunde hitta på min långsamma vandring mot centrum. Jag hade också tänkt att ta en eventuell vilopaus på den lilla fina soffan som finns utmed vägen.

Den ser ni här:



Maken till frånvaro av tecken har jag aldrig varit med om.
Inte förrän jag kom fram till blomsterbutiken fick jag se något
som antydde att något är på gång.


.

Det är väl å andra sidan lika löjligt som att julpynta i början av november?
Långfredagen, då för övrigt Glenn och Allan har namnsdag, infaller först den 22 april.

Känner ni en enda människa som har köpt påskris än?

När tvätten är laddad i maskinerna

tror jag minsann att jag ska ta mig en liten promenad till affären.
Jag har läst på och det är okej att gå ut dag 6 av en influensa.
Utomhusluft känns idag som livsviktigt.
Hemmalagad mat också.

De måste ju ha hänt massor ute de senaste 5 dagarna när det har varit soligt och varmt.
Tänk om jag hittar tussilogo?
Man kan aldrig så noga veta efter en sådan här frånvaro.

Katt på balkong


Matte i morgonrock.

Eftersom mitt peppar, peppar

inte fungerade förra gången jag sa att jag mådde bättre kommer jag inte att säga någotdera idag.
Istället siktar jag in mig på tvättstugan klockan ett.

Fram till dess kommer jag att se hur skidåkningen mellan Sälen och Mora tar sig.
När jag jobbade i Tandådalen var vi och kollade starten.
Den första backen är rolig.
När de första har svischat förbi kommer resterande 10 000.
Samtidigt.


Bild:DN

Det är möjligt

att just jag skulle tycka att Sara Vargas text är bra, men sorry, det går bara inte.
Trots att hon förstås har rätt i det hon säger.
Det kan vara blandningen av jag och du i låten, att hon sjunger om sig men i refrängen riktar sig mot dig.
Jag vet inte, för mig funkar det i alla fall inte.

God morgon förresten.

lördag 5 mars 2011

Kul kuriosa

Min gamla musiklärares ( och kanske din också, Gafflan) dotter- Jessica Marberger - sjöng med Shirley i andra chansen.
Jag är skitsur för att de åkte ut.

Jag funderar på att redan

nu boka av måndagens arbete. Det ser ju inte särskilt ljust ut på friskfronten.

Jag längtar ut.
Det kan bero på att jag är uttråkad till döds för ut är egentligen inte min favoritgrej om det inte är över 15 grader varmt.
Jag har provat att öppna balkongdörren för att få in lite fräsch luft, men det blir snabbt för kallt och att sitta inne med jacka på är inte min grej.
Istället har jag på mig min rosa fleecemorgonrock och en filt i samma material och är troligtvis den blekblåaste människan i den här delen av landet.

Fy tusan vad jag ska vara ute när den här skiten är över.
Det är nästan så att jag har lust att anmäla mig till tjejmilen.

Sjukdomsdag fem

och 38 grader (var hittar jag gradtecknet?).
Detta trots att jag ligger blickstilla och enbart petar i mig lite bilar som är kvar sedan igår.

Jag har nu sett "The social network" och den var bra som tusan. När man väl har vant sig vid Jesse Eisenbergs kulspruteprat är det bara att hänga med. Bakgrunden kände jag inte alls till vilket nog gav filmen en extra dimension för min del.

Betyg: Se för tusan.

Hej.

Min klump i pannna och jag är vakna bara för att konstatera att det vore bra att tvätta fönstren, om inte idag (absolut inte idag) så snarast möjligt.
Drar jag ner persiennen så slipper jag se dem, jag slipper dessutom se golven som inte gör sig särskilt bra i solsken.

Min to do lista är gigantisk. Trist för den att den inte kommer att betas av ett dugg idag heller.

I morgon.
Då ni!

fredag 4 mars 2011

"What can I do today

to make her life better."

I love Dr Phil.
Fler par skulle se vissa av hans program tillsammans.

Hushållerskan

har tagit med sig inköpslistan och gått iväg.
  • Färdiga pannkakor. Storpack.
  • Godis. Storpack.

Tja, det var väl allt.

Nej, nu struntar jag i att härda ut

och tar ett par piller.
Tempen som borde ha gått ner har istället gått upp.
Marginellt, men va f-n.
Jag vill vara utan huvudvärk när jag ska heja fram svenskarna i dagens stafett.

I love min örontermometer.

Kommer du in i mitt hem och känner dig hängig kan du räkna med att jag kör in den i ditt öra också.

Jag går inte runt och tjurar,

jag ligger ned och gör det.
Det går precis lika bra.


Idag kommer sonen att få vara hushållerska och servera sin mor allt hon behöver.
Jag låter honom sova ut så att han orkar.
Det kan bli ett tufft uppdrag...


När jag handlade igår köpte jag en kartong med piggelin (väldigt bra sjukmat).
Vid frysdisken stod en två-åring och skrek om just den glassen.
När jag tog upp en kartong och la ned i min korg trodde jag nästan att hon skulle bryta ihop.
Gullesnutt.
Den elaka tanten struntade i det gråtande barnet och gick hem och gav en glass till sin egen unge istället.
Ett klart bevis på att jag inte mår bra.


För övrigt damp en sådan här fågel ned på min mammas terrass igår efter att den först väldigt ljudligt hade krockat med hennes hus.
Den var knockad i en timma men sedan bestämde den sig för att flyga vidare just som fågelkännaren hade kommit för att fånga in den.
En duvhök.
Fin va?
(Noterade just sorken nere i vänstra hörnet. Stackarn...)



Från elva igår förmiddag

fram till nu har mitt bredband inte fungerat varken trådlöst eller med lina.
Istället har jag använt trådlöst kontantabonnemang som vi fixade när sonen skulle någonstans med skolan.

Det konstiga är att det hela tiden fungerar bra i sonens rum, det är min dator som får stryk på något sätt.
Kan det vara så att vi har för många enheter kopplade till modemet (trots att uttagen räcker)?

I don´t know, och jag kan heller inte tänka idag eftersom jag har sovit som en kratta i natt.

Jag är i alla fall oerhört glad att vi bestämde att jag inte skulle jobba idag och att det fanns andra som kunde ta gruppen.
Man kan väl säga att jag är rätt trött på den här sjukdomen nu.




torsdag 3 mars 2011

Jag har pratat med

en väninna som just har kommit hem från ett 50-års partaj i Jordanien.
Det muntrade onekligen upp eftersom ingen berättar historier som hon.

Själv har jag inte varit utanför landets gränser på tre år och lär nog inte resa de tio närmaste heller. Då är det helt suveränt att ha väninnor som flänger jorden runt och som dessutom har förmågan att berätta om det så att jag nästan kan se, känna och höra hur det hade varit att vara med.

Den kvinnan borde verkligen skriva en bok.

Nä,

jag jobbar inte i morgon heller.

Istället har jag bunkrat upp med filmer.
Vad säger ni om Wall Street (Michael Douglas), The American (George Clooney), The kids are all right (Annette Bening) och The social Network (Jessie Eisenberg)?

Jag tror att jag börjar med Annette Bening.

Temperatur

på min balkong

Och i mitt öra.

Jag tänker faktiskt inte

gnälla bara tjura lite eftersom armen jävlas med mig idag igen. Jag kan liksom inte rå för att jag ligger på den när jag sover.

Så.
Klar.

Idag har jag faktiskt lyckats ta mig runt till de bloggar som har nyuppdaterats.
Planen för resten av dagen går ungefär i det tecknet, det vill säga att ta det lugnt.
Jag måste dock handla och på vägen dit tänker jag besöka världens bästa filmuthyrare.
Vad sägs om "The social network"? Sonen har sett den och tycker att den är lysande.



Ett tjoho är nästan på sin plats.

Och därmed Peppar, peppar eftersom jag mår mycket bättre.

Egentligen är jag inte skrockfull, det där är det lite som jag har det med Gud; jag törs inte riktigt inte tro.
För tänk om?
Därav garderingen med tack gode Gud och ta i trä emellanåt.

Efter ett par dagars total självupptagenhet vill jag veta hur ni har det?

onsdag 2 mars 2011

Efter att ha sovit som en stock

i två timmar kände jag mig riktigt pigg.
I två minuter höll det.


Tur att jag har en familj som tar hand om mig.


Det är väl sådär att vara sjuk, va.

Jag hade ungefär samma sjukdom för ett år sedan när jag skulle vara med hos Malou.
Då precis som nu hade jag fått en massa röda fläckar här och där och sminkösen fick lägga massor med smink även på halsen tack vare det.
Den här gången sitter de runt näsan, på hakan och i pannan men jag ska ingenstans den här gången så det gör inte ett dyft.

Det mest ansträngande idag har varit att gå upp för tre trappor eftersom Misse smet ut när jag tackade nej till en post i bostadsrättsstyrelsen stående i dörröppningen för att inte smitta den trevlige frågaren.
Jag är glad att det var uppåt han sprang.
Nedåt finns ytterdörren och det hade varit betydligt besvärligare.

Tack för alla hälsningar.
Nu ska jag lägga mig igen.

tisdag 1 mars 2011

Stackars, stackars mig.

39 grader, frossa from hell och groteskt ont i ryggen fram till för en halvtimma sedan då jag tog piller.
Nu svettas jag, men hellre varm än kall om ni frågar mig.

Något jobb på kliniken lär jag inte kunna prestera i morgon.

Ikeabesöket gick ändå bra.
Vi har mätt, varit överens och nu återstår bara själva inköpen.
Håll en tumme för att det inte är en värstinginfluensa jag har åkt på. Jag vill så gärna hjälpa sonen att fixa sitt rum under lovet.

Men vilken tur ändå att jag har semester.
Det enda jag måste avboka är just kliniken.

Welcome to the småföretagares värld...

Jag tror att ni är trötta på min överarm.

Det är jag också...

Nu ska jag inte gå på händerna i dag, däremot är skovalet viktigt eftersom min rygg och jag också är trötta på varandra.
Lite högre klackar är utmärkt för ryggen men helt värdelöst för fötterna.
Tack och lov ska vi åka till ett möbelvaruhus. Där borde det rimligtvis finnas stolar överallt.

Med alla de åkommer jag drar runt på idag tror jag att det är bäst om jag laddar med alvedon.

Jag struntar i

förkylningskänningen och den hostonda halsen, vi ska till Ikea.
Turen idag handlar om att klämma, mäta och visualisera till sonens rum. Själva inköpen kommer att ske en annan dag.

Känslan är att vi inte kommer att vara ensamma där, ett grått sportlov brukar dra folk till Kungens Kurva och när vi väl ska shoppa kommer planeringen därför att vara minutiös.
  • Inköpslistan kommer att vara klar med gångar och hyllor väl utmärkta.
  • Inträdet kommer att ske när varuhuset öppnar.
  • Alla "Åh, den där" kommer att ignoreras eftersom "den där" inte står på listan.
  • Några köttbullar i restaurangen är inte att tänka på. Det är tempo som gäller.
  • Alla varor och 500 kronor kommer att överlämnas till hemkörningfirman som levererar till dörren senare samma dag.

Sedan ska fanskapet monteras ihop. Det blir en helt annan plan.