onsdag 26 februari 2014

Hej då coachingbloggen.

Och Hej Åsa Hellberg.
Klicka här om du vill hänga med, detta är det sista inlägget på den här bloggen.
(Och jag vet att den här adressen står i tusentals (på riktigt tusentals) nya böcker, men det är bara att klicka.Klick, klick och klick. Och förlåt.)

Lunchrast

Nisse har varit här. Han fick mackor med gott pålägg eftersom han är slank som en tonåring. Och så fick han en bok, förstås.
Min tallrik såg ut så här:

Åsas långa hälsoblogg

Vi kan väl börja med att jag sover.
Vaken kanske en gång per natt, men jag sover.
Jag gick tillbaka i bloggen för att se hur det har sett ut (blogg är grymt), och senast jag sov bra var tydligen under julen 2012.
Så om jag inte vaknar förrän halv nio som idag gör inte ett dugg. Jag får sova precis hur mycket jag vill just nu.
 
Utöver det läkande sovandet så äter jag strikt lchf, minus grädde, ost och andra mjölkprodukter som inte rekommenderas till 50 plus som vill gå ned i vikt. Däremot mycket (allt är relativt, men jag snålar inte i alla fall) smör, majonnäs och olivolja.
I morse rörde jag ihop två ägg med en klick smör. Det var min frukost.

Till lunch tänker jag äta kokt skinka, mängder med kokta grönsaker (älskar broccoli och brysselkål), vanlig småbladsallad (väry nyttigt) cocktailtomater. En stor klick majonnäs till det.

Middag: en köttbit (troligtvis kyckling) på sisådär 150 gram (här har jag svårt, vill gärna äta mer), ungefär samma slags grönsaker som till lunchen och kanske en klick smör ihopblandad med goda kryddor.
Inga mellanmål för mig, men annars skulle en handfull nötter (handfull har jag aldrig klarat, jag äter bara hela påsar), ett ägg eller avokado vara okej.

Jag vill försöka (här brister det verkligen fortfarande) att promenera 30 minuter varje dag.

Började den här veckan äta (dricka) en hälsoprodukt som ska vara bra för mina leder (även om jag fortfarande tror att det är svullnad som är problemet) som heter MSM. Den ska göra underverk inte minst med torr hy och det ser jag fram emot. Återkommer om effekten.

Efter nio strikta dagar, varav två har varit 5:2,  har jag gått ned 3 kilon (men då hade jag varit på semester och hälften av den vikten var säkert vätska, trötthet och aioli som fortfarande inte satt sig), och jag vill gå ned 5 kilon till.
Det kommer inte alls att vara lika lätt, men det här sättet att äta passar mig och min kropp, så jag fortsätter så får vi se vad som händer med vikten.

Och kort om MIN 5:2 (måndagar och torsdagar som det ser ut just nu):
Jag äter 18.00 ena dagen och så äter jag inte förrän 18.00 nästa. Istället dricker jag mycket, och det är först vid tretiden som det börjar bli lite jobbigt, darrigt och lite irro ...
Egentligen borde jag säkert ha koll på 500 kalorier när jag väl äter middag, men jag orkar inte hålla på med sådant. Istället äter jag som jag brukar (strikt lchf) och så blir det som det blir. Om det är 800 kalorier är strunt samma. Det ska vara nyttigt och just nu gör jag det jag kan för att vara i form och hänga med ett bra tag till.

Alkohol dricker jag ju inte, så där behöver jag inte dra ned på något.

Där har ni det.
Åsas vår- och livsplan.
Och om en vecka kommer min nästa bok.
Vilket sammanträffande ...

tisdag 25 februari 2014

Och medan Sonja säljs på rean,

har Elsa och de andra människorna i En liten värld, landat på mitt köksbord.



Direktrapport från bokrean

Och så landade jag på en sida där jag måste

tänka.
Hur känner de varandra?
Jag har en version som inte är hundra, och behöver tänka nytt.

Medan det maler och maler och maler åker jag till posten och hämtar böcker som är färdigtänkta.
Och handlar kattmat. Kanske lite människomat också.
Det enda jag kommer på att äta till lunch är makrill och nu är mina burkar slut.
Men jag har tappat mer än två kilon sedan jag kom hem från semestern, och istället för att fira det med att äta en glass så tänker jag fortsätta med det som verkar funka.
Makrill är grymt.
Och västkustskt (säg det högt.)

Det finns ingen mat som går upp emot mammas nystekta makrill med stuvad spenat.
Ingen.


Om drygt en vecka kommer min nästa bok ut.

Jag tänkte att ni ville veta det om det är så att ni kanske har glömt det mitt i all rea.
Den startar idag. Årets bokrea, alltså.
Sonjas sista vilja är med, i alla fall hos Akademibokhandeln, och kostar 59 pix. Jag ska köpa några egna exemplar, för troligtvis försvinner den inbundna helt efteråt.
TUR DÅ ATT DET KOMMER EN NY NÄSTA VECKA!

Med det är då. Nu ska jag skriva på Sara (arbetsnamn).
Hon och hennes vänner ska komma ut om ett år.
Tyskland har redan köpt henne.
Helt galet och inspirerande.
Nu kör vi.
Här kommer en skrivstuga och den här gången åker vi till Italien.
Man måste ju inte bo vid havet.

måndag 24 februari 2014

Jag har just sett nästa avsnitt av Grey´s anatomy (femmans play)

och jädrar i min låda vilken cliffhanger.
Nu ångrar jag att jag inte väntade till på onsdag så att jag kunde se nästa avsnitt direkt. Det ligger inte ute förrän på onsdag 22.00.

Jaja, har man inget tålamod, vilket jag inte har, så blir det så här.
I morgon ska jag skriva på Sara.
Hurra, det känns som äntligen!

Nu har jag skrivit det jag skulle,

nästan glömt att hänga upp tvätten, och fått en lapp från posten som jag tror betyder att det har kommit ett gäng böcker för uthämtning.
Tjoho.
Jag har ingenstans att göra av dem, men ska skicka med mamma ett gäng när hon kommer hit nästa vecka.
Resten kommer jag att ge bort till mina vänner och Nisses familj, och sedan är de nog slut.
Förhoppningsvis kan jag kanske lotta ut någon här nästa vecka.
Tjoho på det också.

Ungefär så måndag när jag inte har ätit någonting och är både skakig och rätt irriterad på det mesta.
Tjohoho.

Skramlet

handlade om en gummilist som ska hålla upp avgasröret.
Jag fick en anmärkning, men ingen ombesiktning tack och lov.
Vi får se om händige Nisse klarar det, själv kan jag bidra med hejjarop eftersom underreden på bilar är helt ointressanta för mig. Synd, för troligtvis kan man göra en hel del själv om man bara la ned lite tid på att lära sig annat än att fylla på en massa vätskor.

Nu sitter jag i skrivsoffan och ska börja jobba. Inte med manuse,t utan annat som jag har fått i uppdrag av marknadsavdelningen att ta tag i.
Snart release.
Nästa onsdag.
Jag tror att jag svimmar!

Direktrapport från besiktningen

Ordningen återställdes i natt

när flickvännen kom tillbaka till rummet bredvid, efter att ha varit hemma i Östersund ett par dagar.
De smyger så fint, de där två, så jag vaknade till men sov sedan hela natten fram till klockan ringde 07.00.

Jag ska åka till biltvätten. Och sedan till besiktningen.
Håll en tumme för Forden tjugo över nio. Hon är ingen ungdom och det låter lite konstigt från hennes bakdel.
Förfärliga reparationskostnader är ingen idé på en sådan gammal bil och heller inget jag har råd med.
Så vi behöver den där tummen.
Okej?

söndag 23 februari 2014

Min tv kajkade ur,

eller snarare boxen.
Jag vill inte säga att jag fick fullständig panik, för det skulle ju låta urfånigt eftersom det finns så mycket värre saker i världen, så låt oss säga att jag blev ... lite mer än paff.

Jag har haft den där boxen i exakt två månader, och rimligtvis borde det inte vara något fel, alltså började jag dra ut lite sladdar för att ladda om den. Och så tog jag fram manualerna som inte längre är manualer utan enbart papper med hänvisningar till webbsidor.
Efter att ha provat allt med samma boxdöda resultat, gjorde jag det enda jag vet att jag kan. Jag bytte batterier till fjärrkontrollen, och naturligtvis: VIPS!
Antingen ser jag helt galet mycket på teve eller så är dagens batterier urusla.
Två månader.
Bah!







Jag har städat.

Eller kanske mer röjt.
Men det blev fint.
Nu återstår att rensa en stor plastbalja med sånt som blir tufft att slänga; tusentals huvudfotingar. Jag törs knappt öppna locket

Det får bli en annan dag. Nu har jag varit så duktig, och det doftar så gott överallt, att jag ska sitta/ligga i min soffa och titta på nästa avsnitt av Scandal.
Alla stearinljus är tända.
10 vanliga vita (älskar dem), femton värmeljus i lyktor och två "tjockljus." Lägg till lite fönsterbelysning och ett par andra milda ljuskällor så fattar ni att här går vi all in på söndagstrivsel för en gång skull.

(Och så har jag köpt två kartonger kakor av två väldigt trevliga rara barn som sålde till skolresa. De levereras 20 mars. Sonen ska få dem.)




Jag har fått tips om ett pulver som heter MSM (svavel),

som kanske kan vara något för mina leder. Jag har läst på, och det låter onekligen som något för mig.
Nu har jag tagit första dosen tillsammans c-vitamin. Brusvarianten. Apelsinsmak.
Tillsammans med min återgång till lchf, östrogen och trevliga promenader kommer jag kanske att vara en ny kvinna, om låt säga ... tre veckor.
Kämpa, Sverige Hellberg, kämpa!


Tv:n på,

och strax bakom - i köket - står sonen och steker pannkakor.
För någon som inte äter det just nu är doften olidlig, så jag tog fram mitt mandelmjöl och var på vippen att blanda det med keso och ägg (Susannas recept) och steka något ätbart även till mig, men så är det ju det där med att jag inte ska äta keso just nu. Och inte sylt. Och pannkakor, i vilken form de än serveras, är inte goda utan sylt.

Jag öppnade en burk makrill och tyckte (tycker fortfarande) fantastiskt synd om mig själv.


I den här familjen (alltså Nissegrenen av den)

är jag ensam om att gilla sport.
(Andra vintrar har jag längtat efter att åka både skridskor och utförsskidor, men inte i år eftersom jag har tagit vår, däremot är det ju kul att se på OS.)
Alltså satte jag mig ensam i tevesoffan med mitt kaffe när femmilen började. Och passade jag på att boka en besiktningstid. Nästa lördag är det körförbud på Forden, så det är hög tid att kolla henne.

Det gick inte så bra för svenskarna idag, men det gör ingenting, i eftermiddag tar vi guld i hockeyn.
Den matchen ser jag hemma i Farsta med den som i jämförelse med söderfamiljen är en sportdåre.
Då blir det högljutt kan jag lova.

Nu frukost.
Tre ägg skramlade i en klick smör.
Mm, vad gott (och rätt tjatigt efter en vecka. Bara tre kvar...)


lördag 22 februari 2014

Vi ser på Mello

och jag är den enda som tar det seriöst.
Det är både hån, stånk och stön och Nisses dotter har redan lämnat soffan.
Jag förstår ingenting, det här är ju fantastiskt!

Jag hejar på Discogänget och Linda B.



Sonen och hans tjejkompis

hade sina åsikter om mammornas prat, när de ville spela upp sin tretimmars teaterföreställning.

Översättning:
Ni är kacklande hönor som bryr sig om sina barn, så väldigt inte bryr sig om sina barn.

Och sedan står det KNK KN. och det har jag inte lyckats tyda, men telefonnumret är tydligt även om siffrorna är bak och fram. Vart det går har jag ingen aning om, till BO kanske.
Sex år och kan nästan skriva.
Budskapet framgår i alla fall. 

Idag är det en vecka sedan vi kom hem från Gran Canaria,

och i morse när jag såg mig i spegeln var den vanliga bleka Åsa tillbaka.
Nu tänker jag bättra på den tills solen ute ger lite färg, för å vad jag känner mig piggare med fräknar på näsan.
Och så ska jag färga mina ögonbryn. Det ger också ett enkelt ansiktslyft.
För yes, I am fåfäng.
Väry, dessutom. Otroligt självmedveten och ofantligt självkritisk.

Jag har däremot inte något särskilt stort behov av bekräftelse, så jag diskuterar oftast det där med mig själv. Utom vikten, en kamp (verkligen överdrivet, jag vet, men det är så det understundom känns) som jag ju gärna pratar om här.
Jag var all time high när jag kom hem från semestern, men tack vare den snabba omläggningen till 100% lchf minus mejeriprodukter, så pekar vågen nedåt igen.
Cathrine Schuck utlovar 5 minuskilon om man följer hennes program i Tara, så nu gör jag det och vet vem jag ska prata med om det inte funkar.

Har promenerat i 25 minuter och nu blir det skidor, tavlor och rensning.
Vad gör ni idag?

Jag signerade den första "En liten värld" igår.

Till Simona, som hade fått den från vårt gemensamma förlag Forum.
Tack Carina för bilden!

Jag undrar varför man skriver snett. Gör ni också det?

När jag signerar måste jag ha en bra penna, jag skriver nämligen så illa att det enda som kan hjälpa mig är att pennan är bra. De gånger man får skriva i många böcker (sällan, men det har hänt) är det superviktigt eftersom min handstil blir sämre ju mer jag skriver.

Lördag.
Idag ska jag hemmafixa innan jag ska åka till min Nisse i eftermiddag. Jag har ramar som inte har bilder i sig, skåp som inte är rensade och papper som ligger där det inte ska ligga. 
I bakgrunden ska jag ha tjejernas tremil. 
Trean 10.30.
Och så behöver jag promenixa.
Det kan hända att jag börjar med det.




fredag 21 februari 2014

Charlotte Perrelli,

jag gillar dig som tusan!

Supertrevlig dag

med Carina, Pernilla och Simona.
Och om jag inte hade haft en telefon som kostade 6000 kronor men som inte tar emot mms som andra (Sony Z1, vad är problemet?) så hade jag kunnat visa oss när vi äter finfin lunch. Nu får ni lita på att vi ser glada och nöjda ut.

Sedan fick jag hempanik, kli i ögonen och lite- för- mycket -folkångest på tunnelbanan. Men nu är jag hemma, mascara är borttvättad, och jag sitter i soffan och är supernöjd.

Ikväll ser jag på Babben tror jag. Och kanske Skavlan.
Är groteskt trött så det är möjligt att det blir mest blädder mellan kanalerna.

Jag skulle behöva mer semester känns det som just nu.
Visst är det konstigt?

Titta vilket fint jag har fått

Jag vet inte vad det är med mig och bebisar,

jag blir i alla fall berörd av dem allihop.
Pyttelite mer om jag känner föräldrarna, förstås, men även en liten plutta i New York får mig på fall.

Nu måste jag piffa till mig, en trevlig lunch i stan väntar.
Tjohej!

torsdag 20 februari 2014

Den här veckan har varit usel om man räknar redigering

i sidor som man praktiskt angriper. Jag har mer ägnat mig åt tankeverksamhet och det är inte min starka sida., jag behöver skriva mig framåt.
Dessutom har tankarna fastnat vid en sak och om jag ska ta det vidare behöver jag öppna dokumentet.
I morgon har jag tänkt att jag ska skriva en ny synopsvariant så får vi se om det funkar som jag tror.

Jag tycker att jag arbetar bara om jag sitter på min rumpa och skriver, men sanningen är förstås att det ständigt pågår ett arbete, om än i huvudet.
Så jag klappar mig på kinden och säger att jag är duktig ändå. Och deadline är sista april. Det är ju inte så att jag behöver stressa.

I morgon är det fredag och jag tror att det ska regna här.
Bra, jag är helt snöoförtjust i år.

Hahaha


Jag är på alla sätt fullt frisk,

sa läkaren när han ringde.

Och trots glädjen över det kände jag mig ledsen efteråt. Kanske för att jag upplevde att han inte tog mina problem på allvar när han föreslog att jag skulle smörja in händerna.

Jag har haft de här problemen kanske i två år. I början var det bara lite, ibland bara i vänster lillfinger. Problemen har bara eskalerat och nu är jag helt stel när jag vaknar (också i andra delar av kroppen men de märks mindre än i just händerna), men efter att ha mjukat upp (läs bänt upp) fingrarna så funkar de trots att jag känner stelheten. Ingen smärta, bara stel, och som jag upplever det - svullet.

Om jag håller upp händer blir det bättre än om de hänger ned, alltså viftas det friskt i soffan.
Vift, i kombination med inget vete och mjölk, kanske gör susen.
Ja just det, doktorn föreslog sjukgymnast, det är ett alternativ jag kanske ska prova. Inbillar mig att kroppsterapeuter kanske fattar vad jag pratar om.

Men frisk.
Vilken grej.
Hurra för det.


Hellberg tipsar i Allas

Det är svårt att tro att vi för en vecka sedan

satt i solskenet  - som kom lätt från vänster - och åt semesterns sista tostada.
Jag tappar skinnet på halva ansiktet, just där solen låg på. Andra sidan och resten av kroppen verkar ha klarat sig finfint.

Selfie med fin pojkvän.

I Puerto de Mogan, där allt är
fint, även balkonger mot väggar.

Fint Apelsinträd. Kan inte påminna mig om att jag har sett ett sådant tidigare.

Fina Puerto Rico. Uttalas Ricko. Nu vet ni det.  Tar man motorvägsbussen från
Playa del Ingles slipper man småvägar som går på tok för högt för Hellberg.

Den braiga doktorn från häromdagen

ska ringa om provsvaren idag. Eller på måndag. Han är ledig i morgon.
Det bästa är förstås om han inte hittar någonting, eftersom skit ofta visar sig i blodet.
På eget bevåg tänker jag hålla mig helt ifrån vetemjöl och mjölk under en månad, så får vi se om det ger något resultat, jag har fått tips om det från flera håll.
Och så har jag fått tips om kapraltunnelsyndrom, vilket väl också bör kollas om provsvaren inte säger något.

Själv tänker jag lite sköldkörtel. En rätt vanlig förklaring på diverse i min ålder.
Inte minst viktuppgång.
Det senare har jag i och för sig ätit mig till, men ändå. 

Idag har jag en 5:2 dag.
Ingen mat alls förrän vid sextiden.
Funkar finfint. Det är vad jag ska äta då som är problemet.
Jag löser det under dagen som jag ska ägna åt redigering.
Igår tänkte jag, idag får vi se om det hjälpte.

(Och så läste jag halva En liten värld. 
Min recension: Störtmysig)!

Men nu Sara.
En herrejössesskrivstuga är precis vad som behövs.
Det har snöat i Farsta.


onsdag 19 februari 2014

Kvällens film: The Bounty Hunter

På Sexan. Började precis.
Behållningen är skådisarna, Jennifer Aniston och Gerard Butler
Betyg; okej en onsdag.


Herrejösses.

vad trött man blir av att få en ny bok i handen.
Jag måste helt enkelt ta en tupplur.

Men först:
Jag har läst några kapitel.
Den är grym!

Hurra och snark.




Vårens finaste bok

För mig i alla fall
Hurra!

Mail från min förläggare.

Hallå Åsa är du hemma? Kan jag buda över boken till dig nu?

Iiiiiiii.

När jag får råd skulle jag vilja åka till London. Själv.

Jag har aldrig rest utan sällskap men känner att det nog är dags. Och då är London nära och bra, tänker jag. För att testa att skriva någon annanstans än hemma, så tror jag att min dator får följa med. Jag får lite ångest när jag tänker på det, men vad tusan; är jag modig eller en liten lort?
Tre nätter är väl en bra början, eller hur?

Eller kanske Barcelona? Där kan man väl till och med få mer färg på näsan? Paris? Har jag heller aldrig varit i.
För att vara en gammal flygis är jag oerhört oberest. Jag landade och vände.

Har ni rest utan sällskap och hur var det?

Fem rör

I morgon får jag svar. Nu redigering. Kämpa, Åsa, kämpa!

På fredag ska jag till stan.

Och förbi Forum för
där finns en nytryckt bok!

Två veckor kvar till releasen av min fyra.
Jag är rysligt upphetsad!

tisdag 18 februari 2014

Jag ska vara fastande tills provtagningarna är över.

Man får dricka kaffe, har jag googlat mig fram till.
Halleluja.

Stenmark på tvåan. Å vad kär jag var i honom.
Han var sex år äldre än jag, och hade han bara varit ett par år yngre var jag rätt säker på att han hade skippat Tärnaby för Fjällbacka.
Sedan träffade han Ann Uvhagen och så var den kärleken över.

Följer ni OS?
Jag kom liksom av mig med sporteriet när jag åkte på semester, och har inte riktigt kommit in i det när jag kom hem. Det står på i bakgrunden när jag redigerar men jag tittar inte, har det bara som en kuliss bakom datorn.
Jag gillar tre och femmilen, och det kommer väl först i helgen tror jag.

Tja, det var väl det.
God natt.

Bra doktor.

I morgon ska jag tillbaka för provtagning eftersom han inte hade en aning om vad det är som gör att mina fingrar är så stela.

För övrigt är jag en helt ny människa den här veckan och därför ska jag nu dricka te (???? ja, jag vet, men det begäret är säkert över om några dagar. Jag är inte en tedrickare, och varför det känns väsentligt att understryka vet jag faktiskt inte.)

Det var väl det.
Tjohej, som vi Fjällbackabor säger när orden tryter.



Redigering och läkarbesök.

Det är vad jag ska ägna mig åt idag.

Jag hoppas att doktorn tar mina händer på allvar. Det gör i alla fall jag, och jag tänker inte gå därifrån utan att det har tagits diverse prover.
Eftersom jag från och med i söndags äter strikt Lchf och ska göra det i en månad, så får vi se om det kanske också hjälper att jag har tagit bort mjöl (läs gluten) som jag misstänker att min kropp inte är så förtjust i.
Jag utesluter också mjölk, grädde och ost, för viktens skull.

Jag köpte en burk med kokosfett igår och trodde att det skulle vara smaklöst när man stekte i det, men jag tyckte att jag kände smaken i min äggröra.
Vad säger ni? Är det inbillning?

Det är jättefint väder i min förort, så idag promenerar jag till doktorn.
Vår, hurrni.
VÅR!

måndag 17 februari 2014

Dagens boknytt. En första recension finns i månadens M-magasin:

"Mars, du glåmighetens månad, där kinder lyser havregrynsgrå,
jag besvärjer dig med rougeborste och feelgood i min läsarvrå!
Där myser jag med 70-åriga Elsa, som tröttnat på ensamheten
och förföljer folk på Arlanda för att låtsas ha ett resesällskap. Där
läser jag om Isabella, före detta filmstjärna med ansikte som en
sommardag. Dessa salta kvinnors liv flätas samman av Åsa
Hellberg i hennes sockersöta mappieroman. En liten värld heter

boken som får mig att mjukna som nariga läppar under ett cerat."

Jättekul!

Och vill man läsa en intervju (Mamma kanske?) kan man köpa Tara.

Det var väl det.
Inga tv-tips idag. 
Jag kanske återkommer om det senare.

Mina sambos, de där två nittonåringarna,

är småkrassliga. Sonen kan knappt prata, så tjock är halsen.
Förhoppningsvis är det bara en förkylning, för influensa vill vi inte ha.
Annars går det en hel del sådan har jag förstått.
Själv tvättar jag mina händer sönder och samman.
Jag köpt en väldigt fin och lyxig tvål för exakt tre veckor sedan.
"Räcker ett halvår", sa hon medan hon packade in flaskan i silkespapper.
Jag kom att tänka på det när jag tog den sista klicken nyss, efter att ha varit i matbutiken.

Och jo tack, jag redigerar också och kommer att småpilla med det hela dagen, eftersom jag också tvättar och måste handla specialkattsand som inte finns på mitt Lidl (som jag kan kvista till. Alla andra butiker kräver längre promenad, buss eller bil.)

I min förort är det vår idag.
Det är nästan så att man kan bättra på solbrännan.

Min målsättning var att sätta igång klockan åtta,

men kvart över är bra nog efter all semester. Gäsp.
Nu redigering, senare i kombo med tvättstuga.

Här är dagens skrivstuga. Hade jag haft pengar skulle jag köpt den på studs.

Nu kör vi.
Kämpa Hellberg, kämpa!

söndag 16 februari 2014

Kvällens program börjar nu på kanalen Star.

Bafta Awards, Englands svar på Oscars. Minst lika bra. Och på en tid som passar en författare som ska upp tidigt i morgon.
Stephen Fry är programledare och en briljant sådan.

I morgon ska jag börja dagen med att leta upp en skrivstuga som heter duga.
Om tio timmar kör vi även om jag just nu tror att jag inte kommer att kunna göra ett dugg åt mitt urusla manus. Jag tänker att jag vid bok tio kanske kommer att börja lita på min kreativitet. Just nu, vid bok fem, gör jag det inte.

Nu Oprah.
Hej då bloggen.

Hurra

30 minuters promenad.

Te.
Vatten.
Och jag är hungrig.
Mina 5:2-dagar brukar sällan vara jobbiga, men den här kommer nog att bli det.
Jaja.
De som kör stafetten på trean just nu har det förstås värre.
Jag förstår inte hur de orkar.
Heja, säger jag och viftar med en svag arm (med överarmsfladder).
Östrogenet funkar perfekt, en liten vallning emellanåt men den går snabbt över, däremot har det inte funkat på mina händer. Inte värmen på Gran Canaria heller.
På tisdag ska jag till doktorn.
Det ser jag fram emot.

Heja Sverige!



I vanliga fall,

läs senaste veckan, skulle jag sitta i frukostmatsalen och just nu peta i mig min fjärde mackamedmarmeladochost. Sedan skulle jag tänka på gifflar så mycket att jag alldeles nödvändigtvis skulle behöva äta två sådana också. Med mer marmelad och mer ost.

Ett par timmar senare är det troligt att jag skulle känna ett sådant obeskrivligt sug efter en Magnus med vit choklad utanpå och jordgubbsglass på insidan, att jag helt enkelt inte skulle stå ut om inte jag - eller för all del Nisse - genast såg till att en sådan levererades till solsängen.

Har ni ätit en spansk tostada? Det har jag. Varje lunch. Mm, vad gott. Det ska vara så mycket ost att den rinner ut på sidorna, så att pommesen ostkletarihopsig.
Och är det inte konstigt att så fort man har tagit en tupplur så är man sugen på salt? Och eftersom det sällan finns saltkar till hands så måste man äta chips istället? Före middagen.
Ännu konstigare är det ju att det går ned mer pommes den dagen. Och mer glass. Och ja just det. Räkor i olja. Bröd att doppa. Och extra aioli.
Sa jag glass?

































Nu är det inte längre i vanliga fall.
Jag har druckit två koppar kaffe.
Är jättehungrig.
Semestern är över.

All time high är inte riktigt sant, alltså skriver jag inte det.
Jag vägde ju mer när jag var gravid i nionde månaden.



lördag 15 februari 2014

Jag ska till Västervik 2 april.

Och tillsammans med Sofie Sarenbrand.
Hur roligt som helst.
Läs mer här.
Sa jag att det var 2 april?

Jag har sjunkit ned i min soffa, minsann.

Och på riktigt tycker jag att katten verkar glad. Man kan inte så noga veta med de djuren, men han ligger tätt intill och spinner, så jag antar att han är nöjd.

På måndag går jag in i en tre veckor lång redigeringsperiod, sedan är det release, lite resor och däremellan ännu mer redigering.
Men i morgon ska jag äntligen se på OS. Egentligen är jag ju faktiskt liiite av en sportnörd även om en veckas sol och kärlek kom emellan.

Ungefär så.
Lördag.
En bra dag hela vägen från Gran Canaria till Farsta.

fredag 14 februari 2014

Det här är en underbar roman,

fantastiskt berättad utan för mycket av någonting.
Jag har både fnissat och gråtit, den här författaren har en tajming som jag är gravt avundsjuk på.
Det är en konst att med några få ord ta läsaren från ett känsloläge till ett annat.
Läs, läs, läs.

I Spanien är klockan 8.

Framför mig har jag en spegel. Min näsa är illröd. Sista dagen och vi stannar på vårt hotell.
Tidigare har det blåst just här, men nu är det helt vindstilla så det blir nog en finfin dag vid poolen.
Varken Nisse eller jag är heldagssolare, det räcker med ett par timmar, alltså tänker jag att jag också ska kunna läsa klart EN av böckerna jag har med mig.

Ungefär så. Nu frukost.
Jag har på riktigt aldrig sett en större buffé än den här.

Mindre än tre veckor kvar till releasen av En liten värld och på måndag återgår jag till min redigering av Sara.
Hurra!


torsdag 13 februari 2014

JA, svarar vi naturligtvis BÅDA på frågan

om vi är feminister.
Men det har ni väl ändå förstått, hoppas jag?
Hur män som har döttrar kan säga att de inte är feminister övergår mitt förstånd. Eller förresten; att människor som har barn säger att de inte är feminister har jag problem med.

När mormor och morfar föddes (1912 respektive 1905) fick inte kvinnor rösta. Jag växte upp hos dem, och för mig är det därför inte långt borta alls. Kvinnor fick rösträtt 18 år innan min mamma föddes och 41 år innan jag kom.
Kvinnor fick inte rösta.
På riktigt inte rösta.

Feminism borde naturligtvis inte vara en het potatis, men för dem som inte tror att det finns en historia bakom att vi i alla fall har har kommit någonstans i delar av världen, så måste vi kanske införa lektioner om att det det i skolan, på samma sätt som vi ÄNTLIGEN lagstadgar om delad föräldraförsäkring.
Och så kan ju vi som har gossar sluta fjanta oss.
Och ni som har tjejer likaså.
Typ.

Nu ska jag gå och bada.



onsdag 12 februari 2014

Idag har vi åkt på vägar som jag hatar.

Små, smala och kringelkrokiga med stup på sidorna.
Stackars Nisse hade inte en aning om min skräck, men tog hänsyn tack och lov, och emellanåt kunde jag njuta av fantastiska vyer. Det är grönt på Gran Canaria om man tar sig upp en bit.

I vår förort, Bahia Feliz,  blåser det, men bara runt kröken finns Puerto Rico och Mogan, så dit åkte vi efter bergsturen. Lugnt, fint och lång sandstrand.

Jag plaskade med fötterna i havet och enligt mina temperaturkänsliga fossingar är det 19 grader. Har jag berättat att det måste vara 26 för att jag ska bada?
Det är varmt i solen, men inte hett. Störtskönt.

Igår, efter vi hade hyrt bilen, åkte vi till Las Palmas där Nisse bodde några år, och hade jag haft laddaren till min andra kamera hade jag kunnat visa polisen som skriver ut böter eftersom stan inte är sig lik och vi körde på en gata man inte fick köra på.
40 euro, annars skulle de konfiskera bilen.
Jaja.
Vi gick på finrestaurang och blev så nöjda att vi genast glömde polisingripandet.

Så här presenterade de köttet. Bara att välja.
Det var så mört att man kunde skära det med en smörkniv gjord av trä.
Fantastiskt.
Efteråt åt vi äppelkaka med vanliljglass, Nisse drack ett par öl och hela kalaset kostade under 500 kronor.
El Churrasco. Calla Olof Palme.
Glöm inte det om ni ska till Las Palmas någon gång.

Två dagar kvar.
I morgon tar vi nog bussen tillbaka till Mogan om det inte slutar blåsa här.
Det gör inte ett dugg.
Så länge jag slipper åka upp i bergen är jag nöjd.



måndag 10 februari 2014

Rapport från Gran Canaria.

8.00 frukost. Jag håller INGEN som helst diet.
9.00 promenad. Vi fuskade oss in på ett hotells privat sol och badterrass och blev instängda. Fråga inte. Kom tillbaka till vårt hotell via en soptipp och en promenad på motorvägen.
10.30 Väntade på att det skulle sluta blåsa. Drack kaffe, äter chips.










Det slutade inte så vi satte oss på balkongen som har den här utsikten.











Snart måste i alla fall jag sova lite igen.
O maj, det är ett hårt liv att ha semester.

Ps, jag läser. Livet efter dig. Moyes. Snorbra.
Med tanke på titeln är jag dock rädd att den inte slutar som jag vill.
Om du vet får du inte avslöja något.






söndag 9 februari 2014

Vi är så trötta att vi mest sover idag.

Nu funderar vi om det kanske finns roomservice, eftersom det verkar helt oöverstigligt att ta sig utanför rummet.
Vi kollade vad som fanns på teven, och minsann, tror ni inte att Colin Firth fick följa med till Spanien; The King´s speech. Arabisk textning.
Det ska bli en mellandag i morgon också, och sedan kanoners.
Vi kanske har piggnat till då.
Tur att vi är lika, det hade varit lika plågsamt för båda om det inte hade varit så.

Det här åt vi igår.
Papas y mojo






Jodå. Här har man tagit av sig strumporna minsann.

Men det är väldigt molnigt just nu så vi har gått in.
Då kan man nämligen
1. Gå ut på balkongen när solen är tillbaka.
2. Läsa böckerna man har i väskan.
3. Sova.

I morse tog vi en promenad och hittade den här skrivstugan.
Jag skulle lätt kunna vara i det huset ett par veckor.

I San Augustin finns ett ett rätt tacky köpcenter, och i det ett gäng mer eller mindre

trevliga restauranger.
Down the memory lane hittade vi Anno Domini.
Jag fick till och med i mig ett fjärdedels glas Faustino av pur lycka över god mat och supertrevlig service.

Det var den här dagen.
Vi hörs i morgon.


lördag 8 februari 2014

Precis nu gick solen ned.

Här är klockan sju, det är runt arton grader och vi har just sovit ett par timmar.
Dagens bild från vår balkong tre minuter efter vi kom hit.













Nisse pratar spanska som om han aldrig gjort annat och jag har druckit en servesa sin alchol och skaffat mig så många viktväktarpoäng att nog hela grejen sprack.
Eventuellt tar jag nya tag nästa vecka i morgon.
Oajfaj här är långsamt och jag kan inte messa bilder eftersom min telefon är uppfuckad, men i morgon skiner solen igen så vad gör det.
(Ja, jag längtar lite hem efter min nya lägenhet, men jag måste verkligen lära mig att vara utan den i alla fall en vecka emellanåt.)

Hasta la proxima.

fredag 7 februari 2014

Och sonen och hans flickvän är hemma och passar katten och allt annat,

om någon fick för sig något annat.
Tjohej.

En sista koll på

vad väderrapportörerna i Norge säger, sedan måste jag ta tag i min kropp.
Om två timmar vill jag ligga i min säng och se "På spåret." Halv två ska jag upp igen.
Vi hörs möjligen i morgon. Norweigan sägs ha Wifi ombord (jag säger oaifi, vilket gör min son tokig. Oajfaj, oajfaj, oajfaj.)

God natt!

Hellberg läser

Vad tror ni? Läser jag alla?

Jag tror att jag ligger bra till,

EFTER ATT JAG HAR STÄDAT HELA LÄGENHETEN återstår bara att fila fötterna och måla naglarna.

Kämpa, Hellberg, kämpa!

Ni vet

när man göra något som man inte är stormförtjust i och till sist gör man det och så kommer den där underbara lättnadskänslan?
Ibland tror jag att det är den känslan som gör att jag skjuter upp tråksaker som, till exempel, moms och deklarationer.
Nu kan jag inte göra det kvällen innan det ska vara inlämnat eftersom jag är borta då, alltså tog jag tag i dag (sista dagen hemma.)

Mitt bankid är inte så förtjust i att fungera och hade det varit bara för en vecka sedan hade jag svettats floder vid ett sådant här tillfälle, nu blev jag stressad utan vallningar innan det valde att fungera igen.
Grymt!
I natt blev jag väckt av en slamrad dörr, annars tror jag faktiskt att jag skulle ha sovit hela natten.
Har fortfarande en vallning emellanåt, men den är extremt mild. Över på två minuter och jag är långt ifrån kokpunkten.
9 dagar in i östrogenbehandlingen mår jag prima.
Hurra!


Fram till 5:e mars

googlar jag Sonjas på holländska.
Här en finfin recension, i alla fall om man låter Google översätta.
Dankje!

Annars vaknade jag klockan sju. Hade ställt klockan eftersom det är bra om jag är väldigt trött, typ direkt efter "På spåret."
Forden och Jag ska hämta Nisse tio i tre i natt, och några timmars sömn vore fint

För första gången någonsin känns det som om jag kan släppa lite på fullständig kontroll, Nisse överlåter nämligen ingenting på mig utan tar egna initiativ; kollar parkering, kläder, biljetter.
Igår föreslog han att vi skulle åka tio minuter tidigare. Bara det får mig att rysa av välbehag.

Idag är årets kock-tävlingen, och Nisses svåger Richard (som vann 1991) intervjuades nyss på fyran. Han (och hela Nisses syster familj) känner förstås min kusin Christian (som de kallar honom för Sillen, det gör de flesta som känner honom) eftersom han också har vunnit (2001).
25 vinnare genom åren och två av dem finns alltså i vår gemensamma familj.
Håll med om att det är lite coolt.

Det har dock inte påverkat mig ett enda dugg. Jag kryddar fortfarande precis allt med vitpeppar och pepparmix.




torsdag 6 februari 2014

Jag är den mest uppspelta människa jag känner.

Medan andra åker till världens ände utan att berätta om det mer än som en liten notis, så orerat jag över allt smått och - för mig - stort, vad det än gäller. Både före och efter det har hänt.
Jag gläds, och gläds och gläds och kan inte få ned den där pulsen som så gärna vill dra iväg så fort något kul är på gång, strunt samma om jag har gjort det många gånger innan.

Nu har jag inte varit på Kanarieöarna sedan 1988, men då var jag där säkert två gånger i veckan, 7-8 månader om året. Jag var glad varje gång jag åkte dit. På den tiden var det inte tal om att vända och åka tillbaka innan man hade vilat minst ett dygn. Ofta två eller tre.
Då hann man bli både brun och mätt.

Jag skulle tro att jag vägde lika mycket då som jag gör nu, vilket är lika med för mycket.
Men vad gör man när aiolin kommer fram? Eller räkorna i vitlöksolja? De salta potatisarna? Och allt färskt bröd som man måste skrapa tallrikarna med?
1988 sköljde jag dessutom ned det mesta med en god Rioja, och till kaffet, som jag då drack con leche, var det väldigt gott med Baileys. Krogen markerade på buteljen hur mycket som fanns i den när vi började, och så ställde de flaskan på bordet. Väldigt ofta var den tom när vi vinglade iväg.reste oss.

Egentligen skulle jag säga att jag inte vet vad jag ska packa ned, men det inlägget kanske jag kan spara tills i morgon.






Kvällens berörare tror jag att

"Tvillingsystrar",ettan 21.00, står för.
Sedan tänker jag försöka sova eftersom jag tänker gå upp bustidigt i morgon.
Ska vi säga så?

Inte ett helt kapitel idag, men en stor del av.

Jag är fortfarande i början av nya manuset. Har ännu inte nått dit där den största förändringen ligger, och det gör jag nog inte än på ett par veckor. Definitivt inte nästa, eftersom jag inte tror att det blir så mycket jobbat när vi är bortresta, utan jag tar nya tag måndagen den sjuttonde.

I morgon tar jag pack och piffledigt. Mina stackars fötter behöver verkligen ses över och lite färg på tånaglarna är ju alltid trevligt när strumporna ryker.
Idag har jag köpt en ny handväska, en i tyg eftersom mina skinnväskor väger för mycket redan innan jag har stoppat ned böcker, bananer och halsdukar som jag behöver på flighten.
Den här (Kappahl) funkar till och med att bära med sig till Le Beach.

Hur det går med viktväktarna?
Jo tack, jag är lite hungrig.
Men det är okej.
Har just ätit ett par frukter, och tidigare åt jag ett par knäckemackor med skinka.
Till middag blir det kyckling och broccoli som jag häller i Keldas italienska tomatsoppa (med en sked nyttig olivolja), det har jag längtar efter i flera dagar men glömt att köpa.

Jag får egentligen äta betydligt mer på en dag men det känns inte som om det behövs just nu. Programmet säger lättprodukter, men det struntar jag i. Hellre en mindre klick smör än margarin.
Som sagt, jag vill förstå vad jag kan äta och i vilken mängd.
Eftersom jag aldrig äter halvfabrikat (utöver soppor någon gång ibland) så är det lätt att hålla koll med programmet.

Tjohej. Torsdag.
Bra dag.

En månad kvar till release och då passar väl den nya headern finfint.

Min aktivitetskalender börjar fyllas på, såpass att det krockar.
Men det behöver jag inte bekymra mig om idag. Här råder nämligen redigeringsläge.
Jag har kollat med min förläggare, och vi har kommit överens om deadline sista april, med tanke just på aktiviteter runt En liten värld.

Så jag tuffar vidare, mycket nöjd med gårdagens arbete måste jag säga.
Idag blir det nog ännu bättre när jag har flyttat in i den här mentala skrivstugan.
Som av en händelse ligger den på Gran Canaria och jag tror att bästa skrivplatsen är på balkongen.

Mot kaklet.
Kämpa, Åsa, kämpa!

onsdag 5 februari 2014

Jag ser avsnittet av vänner där Phoebe får en chock

när mannen hon gifte sig med för att han skulle få uppehållstillstånd, inte är gay.
Det är ett av många avsnitt där dialogen är briljant, jag kan se den serien precis hur många gånger som helst.

Ikväll ska jag se Scandal, också där lysande dialog men bäst är vändningarna.
Gulleplutt blir bov och tvärtom. Den mest sympatiska karaktären är en iskall massmördare.
Senaste avsnittet var lite patetiskt, men jag hoppas att det är bra ikväll.

Innan dess tänker jag faktiskt se kockprogrammet på fyran.
Jag har ett nytt kök, nya kastruller och fina tallrikar att lägga mat på. Det är bara själva kokkonsteriet som saknas.

Om tre dagar är vi i Spanien.

Och jag har lagt min fasta hand över utresan, så får Nisse bestämma allt när vi landar.
Om han vill, alltså.
Oavsett chefar jag när vi ska åka, och eftersom jag är en tidsfascist och planet lyfter 06.05, har jag beslutat att vi ska åka från Söder klockan 03.00.
Då är vi på Arlanda strax innan fyra, kan parkera och ta busen till terminalen där vi ska lämna vinterkläderna i någon form av förvaring. Sedan ska vi checka in och lämna väskor, jag kan dricka kaffe, och vips är det boarding.

Nu har jag ätit klart mina points och ska bada.
Sedan ska jag klippa av ett par jeans, det kommer att bli perfekta shorts!

"En liten värld" blir huvudbok i Bonniers Bokklubb.

Det är ofantligt stort. Om man läser böckerna som kommer hem i brevlådan, och det skulle jag tro (och hoppas) att många gör, så kommer väldigt många att läsa en Hellbergare i vår.

Min bok och nya "Bridget Jones" i samma paket.

Helen Fielding skriver också om 50- plus. Bridget har blivit en mogen (nåja) kvinna.
Det ska bli en sant nöje att få läsa den när det kommer ut samma datum som "En liten värld."
Jag och Helen, liksom.

Hehehe.

Ps, jag har skrivit 2000 nya ord i Sara. Nu är jag på gång på riktigt. I morgon ska jag hitta enmental skrivstuga.
Tjoho!

Hur lång tid tar det för östrogen att verka,

är en fråga jag googlade på, och svaret är att på mig - efter sex doser - har det verkligen redan haft effekt . Jag vaknade t i natt också, och visst kände jag mig varm, men det är ingenting i jämförelse med hur det var. Jag är obeskrivligt glad för det.

Och så har jag gått med i viktväktarna. Det är inget att vänta på, liksom.
Mina portioner är för stora, om än rätt nyttiga, och jag behöver hjälp med att se hur mycket jag får/bör äta. Först och främst för att gå ned mina kanske 5-6 kilon, men också för att därefter hålla mig på samma vikt.
Jag tänker fortfarande undvika det som min mage inte gillar, till exempel bröd. Även om vi kommer att ha en underbar frukostbuffé på hotellet. Att dra ned på kalorier samtidigt som man åker på semester är väl kanske inte så smart, men nu har jag inget att välja på.
Jag har en klänning men inte en kropp och om exakt en månad är det release av En liten värld.

Nu Sara.
Idag ska jag för första gången skriva i manuset sedan i december.
Iiiiii.

tisdag 4 februari 2014

Efter att ha provat shorts som jag kunde ha, i alla fall hjälpligt, i somras

kan vi konstatera att jag har haft en mumsig jul och därefter semster.
Jag tar genast nya tag och klipper helt enkelt av ett par jeans som passar; där midjan sitter över, inte mitt på, allt det nya runda.

I morgon ska jag prova bikiniarna (kan det verkligen heta så?), för tänk om det blir sol, tjohej.
Jag köpte två par nya i somras. Smartåsa gör så när något passar. Köper två alltså. I olika färger.
Den här gången köpte jag till och med en sarong som matchar. Det kan visa sig varit mitt bästa köp någonsin.

Och ja, jag måste gå ned i vikt.
Jag har helt fabulösa klänningar som ska vädras på alla vårens tillställningar.
Nu ska jag läsa på om viktväktarna.
Kan Shirley kan jag.

Jag har badat och vägt mig.

Med tanke på det senare borde jag kanske sluta äta helt.
Och jag måste prova byxorna som ska med till Kanarieöarna. Några nya sådana blir det inte eftersom jag inte tänker ha den här vikten i sommar.
Då ska jag vara slank, lång och dofta liljekonvalj.
Jag ska absolut inte ha några av lårens hundratals celluliter kvar.

Jag jobbar på att acceptera alla kroppsliga förändringar, men fy tusan vad svårt det är.
Nu ska jag prova byxor.
Håll en tumme.


Åsa Hellbergs böcker i utlandet, hur går det till?

Tänkte för er oinvigda berätta hur det kommer sig att Sonja faktiskt kommer ut i andra länder.

Nummer ett, Agent.

När Sonjas sista vilja kom ut (maj 2012), blev jag kontaktad av Grand som ville läsa den. De hade hört talas om boken och frågade om jag hade något representation. Det hade jag förstås inte.
När den första agenten, Maria, hade läst, skickade hon boken vidare till de andra tre agenterna. Om de också gillade skulle vi bli partners.
I november hade Grand stött och blött, och då blev jag inviterad till kontoret så att vi för första gången fick träffas och prata.
Dagen efter ringde Maria och sa att de ville ha ett samarbete, och jag accepterade det med glädje. Under tiden de andra hade läst, hade just Maria bistått mig med råd och tips, eftersom Bra Böcker hade packat ihop, trots att vi ännu då inte var framme vid att skriva ett avtal. Det sa en hel del om agenturen.

Nummer två heter presentation.

För att kunna sälja in boken på utländsk marknad är det bra om det finns en delöversättning. I Sonjas sista viljas fall valde vi att översätta ända fram till att testamentet läses upp.
Sedan fixade jag en sidas summering av boken, som också översattes.
Agenturen skriver sedan ihop en presentation av både boken och mig, och  mailar ut till sina många kontakter. Om kontakterna sedan vill läsa översättningen, skickas den ut separat tilsammans med det svenska manuset (vissa läser först den engelska och blir de intresserade skickar de den svenska till sina kontakter som kan läsa vårt språk) och så noterar Agenturen vilka som "läser."
Just nu läses översättningen av "En lite värld" både här och där.

Nummer tre, Bud.

De utländska förlagen får sedan några veckor på sig att återkomma med sitt eventuella intresse till agenten, och i Sonjas fall blev det budgivning vid två tillfällen då två förlag ville ha rättigheterna. I det ena landet landade slutsumman på tio gånger utgångsbudet.
Budet i det här fallet handlar om förskott, resten av avtalet är en förhandling mellan agenten och förlaget.
Vissa länder betalar mer, andra mindre.
Det händer att förskottet är i två delar. Hälften vid avtalssigneringen och resterande när boken kommer ut. Det kan också finnas premier som faller ut vid topplisteplaceringar.

Nummer fyra, Avtal.

När parterna är överens skriver agenten ett avtal som skickas runt till alla parter, vilket kan ta ett tag eftersom vissa delar ska förhandlas. När sedan avtalet signeras av det utländska förlaget har det oftast gått några månader och sedan har förlaget 30 dagar på sig att betala till agenten.

Nummer fem, Utbetalning.

Agenten betalar ut det som återstår efter att deras provision är avdragen. Skatt och sociala avgifter betalar författaren.

Nummer sex, det finns inga regler.

Sonjas sista vilja har sålts över hela året, inte bara vid införsäljningen för ett år sedan. Polen, Estland och Lettland anslöt sig till exempel alldeles nyligen. Många länder vill först se hur det går hos andra innan de hakar på.

Nummer sju, och på tal om det då ...

Till min stora glädje så har Tyskland just idag valt att någon gång framöver ge ut även En liten värld OCH Sara, trots att Sonjas sista vilja inte ens har kommit ut (i april.).
Det gör mig så glad och inspirerad att jag blir alldeles knottrig.






Jag har inte kommit igång än, alltså tror jag att jag gör dagen baklänges för att komma igång.

Det betyder att jag åker och handlar nu, istället för i eftermiddag, så är det liksom klart.

Min målsättning den här veckan är att komma igång med redigeringen av Sara, men högre målsättning än så har jag inte.
Komma igång betyder att öppna dokumentet och titta över de tio första kapitlen. Styra upp. Titta på dramaturgin. Blir jag fortfarande glad när jag läser?
Fördjupa. Dra ut på scener. Kanske. Eller troligtvis. Det här är ett helt oredigerat och ofärdig manus så det finns massor att jobba med.
När jag har handlat.

Sedan har jag bråkat lite med min Misses klor, och därför har han gömt sig under sängen igen. Men det kan inte hjälpas, så fort jag känner en spetsig klo så måste jag klippa den. Jag vill aldrig mer behöva åka till veterinären med det. Det vill inte han heller, men knasbollen begriper inte sambandet.
Jag ska köpa extra god kattmat när jag ändå ska till centrum.



måndag 3 februari 2014

Jag har gått igenom min förläggares anteckningar,

och i morgon börjar jag jobba på Sara.
Som vanligt håller jag med om det mesta, men inte allt. Det mesta kommer att lösa sig under vägen även om det just nu känns som om jag nog behöver april också.
Mycket saknas, annat ska ändras och vissa delar flyttas.

Det ska bli otroligt roligt att börja skriva igen efter den här ledigheten. Jag har inte överhuvudtaget tittat åt manuset sedan jag skickade det till förlaget i mitten av december och den energi jag var tömd på då, efter att både redigerat En liten värld och skrivit på Sara och flyttat ett par gånger, är i stora delar tillbaka.

Idag har jag tagit min sjätte dos av östrogen och svettas fortfarande, men inte lika länge och inte lika mycket.
Frossan är helt borta.
Fortsätter det så behöver inte flygresan på lördag bli så jobbig som jag tror att den hade blivit annars och jag kan kanske äntligen börja sova så bra att all energi stannar kvar.

"Det är helt galet dåligt väder på Kanarieöarna", hävdar min bästis som är där var och varannan vecka.
Det gör inte oss så mycket. Nisse har jobbat och bott där i flera år - hans pappa bodde där - och jag längtar efter att se mina gamla favvisplatser från slutet av 80-talet när jag jobbade som flygvärdinna.

Så blir det dåligt väder hyr vi en bil. Och läser, äter och promenerar.
Och pratar.
Det kommer att bli finfint hur det än blir.

Direktrapport från köket

Tacos utan bröd.

Vi började inomhus med mig "uppkrupen i soffan."

Jag tyckte att jag såg piffig ut. Hade öst på med ögonmakeup och allt annat som jag tyckte behövdes för att bli fin efter en rätt sömnlös natt. Marinblå skjorta från JLindberg och stora silverringar i öronen. En gnutta läppglans i den där vårliga, lätt korallfärgade, tonen.

När vi var klara lovade fotografen att deleata varenda bildruta.

Utomhus gick det bättre.
Det är något med att vira en halsduk runt den skrynkliga halsen som är befriande.
Och att gömma sig under en stor jacka.

Duktiga Julio testar ljuset på bryggan nedanför mitt hus.



































Nu ska jag göra något jag känner mig väldigt komfortabel med. Jag ska sova en stund.
Sedan ska jag öppna dokumentet som min förläggare har skrivit och fundera på hur jag ska lägga upp arbetet med Sara.
Hurra.

I morgon börjar jag skriva.
Min deadline för första redigeringen är sista mars.



Måndag och arbetsvecka.

Hurra säger jag som har varit ledig ett tag utan att göra ett dyft annat än hemtrevligt i nya lägenheten.
Ute är det grått och om två timmar kommer en fotograf hit. Jag antar att han vill gå ut, de flesta vill det. Då slipper man alla lampor och sånt som behövs inne.

Senast jag tog utebilder var för ett och halvt år sedan.
Det blev ingen rolig historia.
Eftersom jag , utseendemässigt, kan vara den mest självkritiska människan på denna jord så är det förstås få bilder som duger, men av de där som togs då är inte något ens i närheten av bra.
Nåväl, det hade förstås mer med objektet än med ute att göra, och ska vi utanför min dörr idag tänker jag vira in mig i en stor lurvig halsduk.
Jag är ju en" mysförfattare."

söndag 2 februari 2014

Vi åker på lördag.

Det betyder nästan en hel vecka av redigering innan planet lyfter mot Bahia Feliz på Gran Canaria.
Tjoho.


Philip Seymour Hoffman är död.

Lysande skådis. Lysande.

Så fort jag kommer hem

sätter jag på mig min fluffiga morgonrock.
Stackars mina sambos, men det kan inte hjälpas;  kärleken till fluffet är för stort. Alltså står jag rosa och grann vid spisen om en timma.
Hellbergs köttfärssås. Den är grym. Här är receptet för dig som missade det senast:

Jag använder två stekkärl, jag vet inte varför men så är det i alla fall.
Ett gäng champinjoner, en stor gul lök, köttfärs - den mängd du behöver, minst 3 dl grädde, ketchup, tre olikfärgade paprikor.

Stek lök och svamp.
Stek samtidigt köttfärsen i en gryta. Krydda med det du gillar. Jag gillar vitpeppar och pepparmix.
Häll över lök/svampmixet i grytan. Sänk värmen rejält.
Blanda vispgrädde med en dl ketchup. Häll över i grytan (rör ordentligt, men det fattar säkert du som är bättre på matlagning än jag.)
Hacka paprikan, själv gillar jag när det är rätt stora bitar, och skeppa ned i såsen.
Rör om, låt koka ett par minuter.
Klart.

Servera med pasta till dem som vill ha det, jag vill ha min tillsammans med broccoli.

Ikväll ser ni Pappa på burk. Fyran 21.00. Okej?

Direktrapport från Gustavsberg

Efter dag fyra av östrogen: Frysningarna har upphört och jag bli inte lika kokhet,

även om vallningarna är lika frekventa (på dagen en varannan timme, på kvällen fyra gånger oftare).
Det verkar det som om pendeln inte svänger lika mycket längre, att det kommer att ske en långsam stabilisering snarare än ett snabbt stopp (som jag trodde.)

Jag skriver om det här för att det finns alltför lite att läsa om det på nätet. Så jag kommer att berätta och sedan summera hur det har varit för mig eftersom jag tror att jag har många svettiga medsystrar.



lördag 1 februari 2014

Songbird är bäst hittills. Duktig sångerska.

Men hur tänkte Pling när hon skrev Casanova och rimmade bil med pil (och resten av eländet ska vi inte prata om. Tur för henne att hon har skrivit en låt som Kärleken är, så att jag kan fortsätta vara en fan)?

Sedan gillade jag låt nummer två med Mohan Moin.

Ett nummer kvar, och hon ska vara bäst i startfältet sägs det.

Vi tog en tur norrut, mot slottet Görveln.

Jag hade inte ätit och var totalt utsvulten, och när vi kom fram serverades underbar afternoon-tea, som jag hade länsat buffén på om vi hade stannat kvar, så istället åkte vi vidare till Emils.
Ett sånt där ställe som serverar det mesta, inte alltid världens godaste mat kanske, men fullt tillräckligt för en hungrig och på gränsen till aggressiv Åsa. Dessutom var servitrisen serviceminded från hjärtat. Om ni visste vad det värmer en gammal restaurangmänniska som jag.

Då var vi inte så långt ifrån Barkarby Outlet och eftersom Nisse aldrig hade varit där så tog vi ett varv. Och så tittade vi efter dunjackan jag inte köpte när jag var där senast. Den var slut, och inte hittade jag någon annan bra jacka heller, så istället tvättar jag min nu.
Den är orange.
Jättefin när den är ren.

Vi kontrollerade just om vi kan hänga av tjocka kläder och skor på Arlanda, eftersom ingen av oss vill komma till Kanarieöarna i orange dunjacka och kängor nästa helg, och minsann. För 50 pix kan man lämna in ytterkläder i en vecka.
Lysande, eller hur?

Ikväll börjar Mello.
Hurra!


Mina fina sonjor

ligger båda på pockettopplistan idag.
De gör det ibland, oftast i en dag eller två, sedan är en av dem slutsåld.
Vi får väl se vad som händer den här gången.
Listtajmingen brukar tyvärr vara usel, särskilt för Sonjas hemlighet som faktiskt förtjänar att finnas på lager ett tag nu. Få pocketar har blivit så misshandlade som den.

Det var morgonens bokläge.
Jag vågar inte ens tänka på hur mycket jag ska hålla koll på när den nya kommer.
Den kommer att finnas på så många fler platser än mina tidigare böcker att jag tror att jag måste ge upp att ha total kontroll. 
Vi får se hur det går med det.

Annars börjar det hända lite kul framöver.
På måndag ska jag fotas till Metro, där en artikel kommer i början av mars.
I nästa nummer av Tara finns en intervju med mig om mina böcker.
8 mars är det jippo i Farsta centrum (återkommer om det).
18 mars ska jag, tillsammans med Catharina Ingelman-Sundberg, en av Sveriges bäst säljande författare just nu, till Eksjö och deras utmärkta bokhandel
23-34 mars är det författarkryssning.
27 mars har min agent bjudit in mig på middag med min tyska förläggare.

Däremellan ska jag åka bort en vecka och jag ska redigera Sara.
Jag tror att det blir en helt underbar vår!

fredag 31 januari 2014

Jag har precis tagit tredje dosen av mina hormoner

och väntar på underverket. Om jag har märkt något så är det att vallningarna går lite snabbare över idag. Om det är dagsform eller östrogenet vet jag inte. Och strunt samma. Jag är glad så länge jag inte är dyngsvettig mer än tio minuter.

Ikväll ser jag på På Spåret och Skavlan.
Liggande i soffan.
Störtskön sista semsterkväll.

Det är mörkt i förorten

jag har tänt stearinljus och lampor när jag ska få lunchbesök.

MIljö, blaha blaha.

Om man läser en Åsabok så finns de miljöbeskrivningar med som behövs för att ge läsaren en känsla, inte mer än så.
När jag själv läser hoppar jag helt sonika över ängar, fält och skogar. För att inte tala om tapeter, koppar ... och gardiner som fladdrar i något fönster. (HU).
Jag är intresserad av vem, hur och varför, inte resten.
(Jag är exakt likadan som person. Ser inte detaljer (annat än om de stör), bara hela bilden.)

När jag öppnar mina Saradokument och kommentarer från min förläggare på måndag, så kommer hon att be om lite mer miljö. Och det är precis vad hon kommer att få. Lite.
Åh, jag längtar efter att hugga tag!





torsdag 30 januari 2014

Eftersom jag har skaffat mig ett par utmärkta katt- och lägenhetsvakter här hemma,

ska jag åka till västkusten och passa mammas katt, första veckan i juni.
Då hoppas jag vara klar med de stora redigeringarna av Sara, och om jag utgår från hur det såg ut i år - under arbetet med En liten värld -  kommer att vara ett sommaruppehåll innan redaktören och jag tar tag i det sista. I alla fall om vi ska jobba som vi har gjort med En liten värld.
Alltså tänker jag börja skriva på något nytt när jag är hus och kattvakt på västkusten.

Om jag börjar i juni så kommer jag ha ett betydligt gedignare manus i december än Sara var när min förläggare fick det i julas.
Det var (är) intill genans obearbetat, men på måndag tar jag tag.

Då är min semester över. I fyra dagar, sedan åker vi bort en vecka.
Det är möjligt att jag jobbar där också och skulle vädret vara väldigt skruttigt kanske jag bullar upp Nisses kuddar så vi kan vi ägna oss åt mina skriverier.
Han är ett bra bollplank och tänker vitt och brett, vilket är jättebra under redigeringen då allt fortfarande är möjligt.

I morgon kommer en väninna hit hem och ska bjuda på lunch, hur trevligt är inte sånt?
Kan vi hoppas på att jag vaknar superpigg?

Efter en heldag med Nisse -

där vi turligt nog var i närheten av Simona som bjöd på gudomlig lchf-kladdkaka och kaffe och vansinnigt goda lchf-kex med Goudaost - åkte jag hem och tog ett bad.
Hängigheten - vad den nu än beror på - ska fördrivas med självomsorg. Nu är det jag och soffan resten av kvällen som jag tänker ska bli tidig. Om drygt en vecka åker vi till någonting Kanarieöaktigt och då vill jag vara PIGG!

Idag dos två av östrogenet. Tror ni att det hinner verka på en vecka?

Har lite huvudvärk,

men inte "migränlik" som det står i bipacksedeln. Alltså tar jag ett par pulver och kliver in i duschen. Jag ska träffa pojkvännen och vill gärna vara ren och fin.

Och sedan har jag fått mail från min agent som rörde mig till tårar.
Inte för att det vara några nyheter, utan för hur fint mitt författarskap presenteras. Det var som om en pollett föll ned. Det här är stort som tusan och "En liten värld" är en av de mest insålda titlarna (från det stora förlagshuset) den här våren. 
Jag älskar boken och hoppas att läsarna ska göra detsamma.
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

onsdag 29 januari 2014

Jag vet att jag inte får äta av de här.

Men jag gör det när du inte ser det. Oftast fattar du först när jag kräks.

Ikväll

ska jag göra en intervju, eller rättare sagt svara på frågor som jag har fått via mail.
Och sedan är det Scandal. Lysande serie, men inte särskilt mysiga karaktärer.

Nu ska jag ta min första dos östrogen.
Jag känner mig redan mindre svettig.

Läkarbesöket avklarat,

och vi kan konstatera att mitt blodtryck är toppen. 120/75.
Och så fick jag mina finfina, förhoppningsvis, hormoner. Eller ett hormon. Östrogen. Det andra behöver jag inte eftersom livmoderna är borta.
Jag har också gjort min första gynundersökning sedan den togs bort, för att få lite koll på äggstockarna (som man inte tar bort bara för att livmodern behöver avlägsnas) och de såg tydligen prima ut.
Däremot verkade hon inte direkt känna igen mina problem med händernas stelhet (som jag märker mest av, eftersom de inte alls går att böja när jag vaknar), alltså steppade jag till nästa läkarstation och beställde tid hos en allmänläkare.

För att få en sådan måste man först prata med en sjuksköterska som är den som sköter om bokningen, och hon envisades med att jag hade ont i lederna. Nu är jag en betydligt bättre insisterare, och fick henne förstås att skriva stel och svullen utan att använda ordet led.
Emellanåt sticker det i både händer, ben och fötter, och det är baske mig inte något ledgrejs.

Fick ingen tid förrän 18 februari.
Först ville hon boka mig hos en kvinna, men just henne har jag varit hos och hon pratade praktiskt taget hål i huvudet på mig - om sig själv - för några år sedan, alltså bokade jag tid hos en man. Mina händer är okej att visa upp för en sådan. Och så vill jag egentligen att de tar en massa prover som jag inte har gjort sedan jag fyllde 45. Sköldkörtel, blodvärden, blodfetter och sånt.

Ungefär så.
Första dosen tar jag ikväll och så ber jag en kraftfull bön om att det funkar  - och gärna snabbt som tusan.

Ännu en natt.

Det var lika bra att kliva upp.
Nu har jag ätit min keso och avocado och druckit min första kopp kaffe av två (som egentligen är fyra, men koppen är stor.)
10.40 ska jag träffa doktor Rut, och 13.00 ska jag tvätta sommarkläder! De har flyttats hit och dit och är säkert dammiga. Jag tror att jag har väldigt ont om sköna t-shirts, men det kommer dagens garderobsplock att visa.
Det känns som om det här är en bra dag
Men kan inte Rut hjälpa mig vet jag inte hur resten av den (och resten av MITT LIV) blir.

tisdag 28 januari 2014

Anna är inte särskilt nöjd.

"Tyvärr måste jag säga att det här var en av de sämre böcker jag läst. Förutsägbar och ganska ytlig. Som ett misslyckat försök till någon form av "tant-sex and the city". Jag saknar djup och eftertanke."

Det gör inte så mycket, jag skickade iväg en bunt med mail från sådana som tycker om Sonjaböckerna till min agent idag. 
Vi ska göra små korringeringar i pocketarna (låter konstigt i plural, eller hur?) och då ska vi eventuellt lägga till lite fina ord från läsare.
Mer om det när det bli aktuellt.

I morgon är det exakt fem veckor till releasen av "En liten värld", en bok jag har tjatat om i ett år.
Något spektakel blir det, men jag måste återkomma om det också när jag har fått allt klart för mig.
Vad jag vet är i alla fall att mamma kommer hit ett par dagar, istället för att åka med på kryssningen senare i mars.

Ungefär så, nu när jag ska lägga mig och vänta på att klockan ska bli 10.40, så att jag kan få träffa gynekologen.
För säkerhets skull har jag ställt klockan på åtta. 

God natt!

Jag har solat mig lite pigg,

inhandlat idel finfina ekologiska grönsaker och ett piffigt nagellack, och nu ska jag ta en tupplur.
Min semester 2014 är på väg att bli den bästa på väldigt länge.
Kanske för att det var många år sedan jag var ledig på det här sättet, flera veckor i rad.

Hemester är min grej, även om jag snart ska åka bort en vecka.

Vad gör du på dina semestrar, måste du åka bort för att det ska kännas som ledigt på riktigt?

Ännu en skitnatt att lägga till de andra.

Men det gör inte ett dugg eftersom jag har så stor tilltro till morgondagens läkarbesök. Jag förväntar mig mirakel, faktiskt. Först och främst för jag inbillar mig att jag är den perfekta kandidaten för östrogen. Ingen livmoder och ingen bröstcancer i min mammas släktled. Det betyder att jag inte behöver äta kombinationspreparat som ska vara det som är cancerframkallande. Redan när jag opererade bort livmodern (2005) sa den gynekologen att det var en fördel om jag någonsin behövde östrogen, och efter allt jag har kunnat läsa mig till så hade han rätt.

Det var för övrigt sista gången jag gick till en manlig gynläkare.
I morgon ska jag träffa Rut.
Jag har redan utsett henne till magiker.
Och medan svettattacken jag har för ögonblicket får ansiktet att bli plaskblött, kan väl ni berätta om östrogenet har den positiva effekt som jag hoppas.

måndag 27 januari 2014

Jag fick ett reklamblad om en ny (tror jag i alla fall)

skönthetsklinik i Farsta.
Leg läkare jobbar visst där, men när jag klickade på Om oss-knappen, så var det inga personer som dök upp, bara text.
Jaja, även om nu de skulle kunna få bort mina halsar (inte dubbla, jag har mer av den där tuppvarianten ni vet) så kommer jag ändå inte att göra något åt det. Nu, i alla fall.
Men jag ska inte säga aldrig, för om exakt tre månader fyller jag 52. Och sedan 55 och 72, och då kanske det är dags. Eller så är jag litterär och sveper om mig färggranna sjalar från Gudrun Sjöden och döljer eländet.
Jag vet inte riktigt vem jag kommer att bli då, ska bli spännande att se. Om jag får vara med så länge. Hoppas.
Just nu gillar jag mitt liv mer än jag gjort på rätt länge.

Och det nionde landet Sonja kommer ut i är Lettland.
Tjohej.

Jag har en inteätadag idag.

Det är underbart, på riktigt.
Jag känner mig tom men inte hungrig, och middagen vid sextiden blir himmelskt god.

Vanligtvis försöker jag undvika socker och kolhydrater och inte vara så rädd för fett, men de här dagarna äter jag typ en kycklingfilé och väldigt mycket grönsaker för att hålla ned kaloriintaget.
Just nu är favoriterna brysselkol och broccoli.
Och så gillar jag just nu att skvätta lite soja över grönsakerna. Andra gånger tycker jag om olivolja.

Och nej, jag går inte ned i vikt, men jag känner mig slankare.Om jag inte åt så jättemycket på helgerna, till exempel av Cheesecake in a jar,  skulle säkert midjan bli smalare även i verkligheten.

Måndag. Bra dag.



När han flyttar hemifrån

undrar jag om jag inte ska ha hans rum som gästrum, istället för ett sovrum till mig.
Jag är så van vid att sova i vardagsrummet att det skulle kännas väldigt konstigt att sova någon annanstans. Det enda utrymmet jag ser fram emot att få är faktiskt garderoberna.

Hur tanken kom upp?
Han och flickvännen funderar på att försöka skaffa någon form av eget boende till sommaren.
Och även om jag tror att det blir vansinnigt tomt, så tror jag att jag ser fram emot det.
Men jag är långt ifrån säker ...

Jag skulle ramat in bilder idag.

Av det blev det exakt ingenting.
Istället har jag nagelfarit den engelska översättningen (30 sidor) av "En liten värld", och fixat alla indrag och styckeindelningar som hade försvunnit.
Jag får läseksem om det inte ser ut som jag vill.
Och så har jag knopat ihop en A4:a med ett sammandrag som berättar om boken utan att gå in på detaljer.
Den ska också översättas innan min agent Maria kan färdigställa presentationsmaterialet.

Jag har fortfarande på mig min skrivrock (är lika med rosa fluffig morgonrock.)
Nu ryker den när jag ska åka och handla.
Promenaden får jag helt enkelt ta i morgon.




I förorten fortgår semestern,

och den här dagen ägnas troligtvis åt att rama in fler bilder.
De är redan utvalda och ramarna finns, så det är bara att sätta fart. Det som återstår är  att hitta rätt plats på väggen.
Utöver den ansträngningen kommer jag att ta en promenad till centrum, det är exakt 2,3 km enligt google, och sola. Det är tio dagar kvar till solsemestern (förhoppningsvis) och jag behöver väcka min hud lite.

Utöver det?
Tja, det vore ju synd att inte se lite något avsnitt av Vita huset.

Någon mer än jag som är ledig?