söndag 31 juli 2011

Idag ska jag se på Bridget Jones, tvåan.

Om jag orkar.
Har sovit yttepytte få timmar i natt och därför är det inte säkert att jag pallar reklampauserna.
Det är där det oftast spricker.

Som vanligt planerar jag för att sola i morgon.
Det har jag gjort i hela juli, så varför bryta en sådan trend bara för att det är augusti?
Jag får ju massor gjort hemma...
Efter 190 manussidor har jag kört fast.
Jag vet vad som händer på sidan 193, det är de två innan som jävlas.



Tänk när det skrevs på sådana här?
Jag såg en dramadokumentär om Agatha Christie häromdagen..
Under andra världskriget skrev hon 18 romaner på en liknande.
Det blir tre böcker per år.

Jag undrar om hon hade dagar hon körde fast?

Nu har sonen och kompisen åkt.

"Tjena mannen", säger de när de träffas.
De är så söta.

För övrigt vill jag gärna utnämna Gry Forsell till sommarens snyggaste.

Det kan bero på att hon verkar vara lika trevlig som hon ser ut.
Bustrygg, vare sig hon befinner sig på tv eller i Mix megapolstudion på morgonen.

Hjälp!

Vissa har tjejer på rummet, andra gräshoppor (vårtbitare?).


Ett halvt dussin togs av daga i sonens rum sent i går kväll.
Jag har aldrig någonsin sett en gräshoppa inne, än mindre sex stycken.

Alltså vill jag ha era berättelser om dessa hoppande illgröna varelser.

lördag 30 juli 2011

Jag googlade tantsnusk

och hittade följande.

Men vem kunde tro att jag,

som trots allt ägnar mig år väldigt allvarliga saker, skulle hänge mig åt tantsnusk.
Säg att det finns något finare ord för det!
I alla fall hettar det till här och var och mina huvudfigurer har nu fått någon typ av eget liv.
Medan de funderar på hur de ska ha det har jag och sonen varit på O´Learys.
I morgon åker han med sin bästa kompis till skärgården.
Det blir bra för honom.
Jag går honom tydligen lite på nerverna just nu...
Idag knäppte han med fingrarna när han tyckte att jag inte lyssnade.
Knäppte med fingrarna!


Det gör man inte till mamma Hellberg kan jag berätta.

Förra helgens overklighet

är tillbaka hos mig när jag läser kvällstidningarnas intervjuer med föräldrar som har förlorat sina barn och som berättar om samtal från Utöya fyllda av skräck.

Och jag berörs starkt av bilder från delar av Afrika, där en miljon barn riskerar att dö av svält.
Svält.
2011.
Det övergår fortfarande mitt förstånd.

fredag 29 juli 2011

Det flyyyyter fram

och nu har jag slutet klart för mig.
Tjoho.
Jag är så löjligt nöjd att jag tror att jag ska äta lite godis.

En av mina bästa vänner

jobbar numera som marknad/försäljningschef på ett av Sveriges större förlag.
Visst är hon på något sätt nästan tvungen att lämna mitt manus direkt till en begåvad redaktör?
Bra, tänkte väl det.

Jag hade faktiskt tänkt att se på andra avsnittet av Emma (Svt lördagar 19.00) som repriserades idag. Det sprack på grund av flow.
Till sist var jag ändå tvungen att avbryta eftersom jag höll på att dö av hunger och det är sådana här dagar jag blir så glad när ungen önskar sig tacos.
Vips, vips, var det serverat och klart.

Nu är jag mätt, har sett Grey´s och kan tänka mig att skriva några sidor till.

Lågtrycket känns i mitt huvud.

Peter Siepen som gästar tv4 verkar verkar aldrig känna av varken inre eller yttre tryck, och att människan är lika gammal som jag är svårt att se.
När jag jobbade i dörren på Sturecompagniet var han gogo-dansare och han verkar ha konserverat formen sedan dess.
Heja.

Min egen form ska vi inte prata om, jag har träningsvägrat i en vecka.
Jag kan komma igen i morgon.
För att ladda tar jag trapporna upp och ned till tvättstugan.

Och innan jag går till tvättstugan

vill jag be er fundera på om det är viktigt med utseendebeskrivningar i romaner?

När jag själv läser får jag mycket snabbt en bild framför ögonen och blir rätt förvirrad när lång, kraftig och mörk blir totala motsatsen när författaren väljer att i detalj beskriva personen.

Vilken underbar morgon.

Jag är på så gott humör att jag med glädje tar mig an all smutstvätt. Min nya lilla semesterperiod inleds idag och avslutas först på tisdag kväll.
Ni fattar va?
Fyra dagar av skriverier.

På söndag, måndag och tisdag behöver jag inte ens äta eftersom sonen är bortrest.

torsdag 28 juli 2011

"So pick me,

Choose me. Love me."

Aldrig har väl Dr Grey varit mer sårbar.
Jag vet.
Jag har bett om detsamma, på svenska.

Tam-taram-tam-ta

vad jag skriver bra.
Eller bra vet jag inte, men jag gör i alla fall det jag ska.
Allt väsen innan jag kom igång visade sig vara ett lyckokast trots allt.
Tvättstugan glömde jag alldeles bort och det gör inget så länge allt är tvättat till på söndag då sonen ska åka till sin bästis sommarställe.

Ni vet väl att femman har den goda smaken att sända Grey´s hela sommaren?
Jag har mer eller mindre glömt de första avsnitten när Mc Dreamy hade en annan fru än Meridith.
Idag har strömmen gått på sjukhuset och nu är reklampausen över.
Tjingeling.

Jag får skriva från och med nu

och därmed har hemmapysslandet börjat.
Jag rättar till överkastet, byter kanal på tv´n, sätter på mig mer lypsyl, kollar på balkongen om kanske solen ändå tänker stanna kvar, checkar klockan, laddar mobilen, sätter på mig ett par andra tofflor, funderar på att byta till en annan stor, lika sunkig, t-shirt. Tänkter att kaffe vore gott men då kanske jag inte kan somna ikväll, och visst var det väl idag jag skulle tvätta, fan också, jag måste handla tvättmedel, och kanske lite mat. Kan å andra sidan skicka sonen när han väl vaknar, borde jag kanske väcka honom nu, nej, jag skriver en lista på all filmjölk först och glömmer säkert tvättmedlet. Känner mig nervös, fladdrig, orolig och idag kommer jag säkert inte att få ur mig ett ord och allt är ändå skit, och fan att jag har valt ett namn på en av huvudpersonerna som någon annan redan har valt, trots att jag inte har läst boken hon pratar om och nu kanske jag måste skriva om eländet, men det vill jag inte, jag orkar inte mer, jävla skiteländesroman.

Surt.

Det är inlägg från igår som är helt borta.
Jag gillar inte sånt.
Annat jag har att tjura för idag är att den sol som täckte halva väderkartan häromdagen nu är ersatt av regn.
Irriterande.

Men som alltid finns det en uppsida.
Inlägget från igår var troligtvist helt kasst och utan sol blir det en bok.
Nu ska jag jobba.

onsdag 27 juli 2011

Lunchbreak

i förorten.
Sonen fixar en frukostomelett. Han sov över den första klienten men är nu uppkommenderad innan nummer två kommer. Duscha får han göra när tvåan har gått.
Det gäller att få ihop logistiken en sådan här dag, men det funkar finfint eftersom det är så max två dagar per vecka.

Men ett yngre barn hade det förstås varit svårt, men då sonen var mindre jobbade jag på det stora företaget och hade sex veckors semester och när jag sa upp mig därifrån hade jag semester i nästan ett år. Strax efter jag slutade bröt han foten och behövde skjutsas till och från skolan varje dag i sex veckor.
Snacka om tajming.

Vad ville jag säga med det?
Jo, att logistik är bra.
Den här sommaren är detaljplanerad onsdagar och torsdagar.
Resten blir som det blir.

Medan jag jobbar

kan väl ni bättra på brännan?
Eller ta en sovmorgon som Misse har gjort idag.

tisdag 26 juli 2011

Jag förstår så väl den mamma

som blev arg på sin 2- åring  i centrum idag.
I vagnen låg en pytte och bredvid gick en fyraåring.
Tre barn, varav den lille arge/ledsne/besvikne alltså var mittbarnet.
Som sagt, jag förstår ilskan.
Det jag inte förstår är greppet om armen, det där som måste göra så oerhört ont när man är en pytte och det är en vuxen som håller hårt.

Men det är lätt för mig att var pedagogisk och rätt och riktig.
Jag hade ett barn. Jag kunde välja när jag skulle handla. Jag hade en unge som sa jajamensan till det mesta.
Vad vet jag om henne?
Ingenting.
Hon kanske inte hade något annat att välja på än att ta med sig alla tre.
Jag  förstår att hon blev trött/arg/besviken.

Ser jag dem igen kanske jag kan be att få låna två-åringen så kan han få gå och handla med tant Åsa.
Kanske jag kan handla åt henne också?

Jag tror att de där två skulle behöva sitta på en bänk i lugn och ro, äta varsin glass och fnissa lite.

Jag har alldeles strax

skrivit en halv roman och egentligen har jag lust att fortsätta men är tveksam till om mina ögon pallar mer idag.
Resten av veckan ska jag jobba med det som är viktigt.
Kombinationen är oslagbar och jag funderar på om jag kan göra både och mer regelbundet, inte bara en sommar var tredje år? Det finns en given tvåa och trea och jag behöver tid för att skriva dem också.

Eftersom jag har varit i skrivkoma även idag hade jag helt missat att det var rätt varmt ute när jag iklädd min jacka hastade iväg för att införskaffa mat.
Under hade jag min allra sunkigaste T-shirt och under den absolut ingenting, vilket gjorde det omöjligt att ta av jackan när pannan började rinna.
Det får vara måtta på vad man utsätter sina medmänniskor för.

Jag hade ett osedvanligt flyt

med skrivandet igår, och jag hoppas att det blir samma sak idag.
De viktiga delarna är nu på plats vilket gör att de närmaste hundra sidorna kommer att rulla på.
Kan  man tro i alla fall.
Med min begränsade erfarenhet kan man dock inte vara säker.

måndag 25 juli 2011

Jag känner igen tomheten som jag upplever just nu.

Palme, Estonia, Sturecompagniet, tsunamim, Anna Lind och elfte september skapade alla den där känslan av sorg som är så svår att ta på när jag själv inte är drabbad.
Någon pratar om en kollektiv sorg, och finns det en sådan så är jag en del av den.
Vill vara en del av den.
Jag vill inte stå utanför, den känslan är extra stark.
Och jag är inte utanför, jag är vid domkyrkan i Oslo när Stoltenberg pratar.
Jag är på Sergels torg under den tysta minuten.
Egentligen är jag hemma ensam. Ändå delaktig.
Och tom, samtidigt fylld av kollektivet.
Ett oss och ett vi.

Det är vackert i all sin svärta.

Det finns sådant jag är bra på

och så finns det motsatsen.
Sju kameror senare har jag fortfarande inte lärt mig knepen, inte ens det basala som att få objekten för mitt intresse att vända sig mot kameran.
4 år, inte intresserad.

1 år, inte intresserad.

6 veckor, inte intresserad.

Ha, got you!

Vet ni,

det känns som om jag fortfarande inte har något att säga, vilket kan ställa till problem när man som jag har en bok under produktion.
Å andra sidan får jag använda min fantasi i den.
Vi får se hur det går.
Bokfabriken startar klockan nio.

söndag 24 juli 2011

När jag vaknade klockan sex

igår morse fick jag samma besked som alla andra och när jag packade in sonen i bilen var jag glad för att jag skulle få vara med honom i de dryga sex timmar som bilturen hem till familjen på västkusten tar.
Tillsammans lyssnade vi på radio och pratade om det som hade hänt.
Vi pratade om alla gånger han har varit lycklig på kollo, och hur trygg jag hade varit med att det värsta som kunde hända honom var ett fästingbett eller att han kanske längtade hem.
Vi pratade om det vi redan visste, att galenskap och extremism inte har någon hudfärg, och vi enades om att den här norska mannen hade  mer gemensamt med de extremister han föraktar - än med de  landsmän som han sa sig värna.


Från början var det meningen att sonen skulle stanna några dagar och ta tåget hem, men han ändrade sig, 
och när vi hade kramat våra nära och kära i nästan ett dygn vände vi hem till katten igen.

Nu är det full fart på musiken i hans rum och jag är oändligt tacksam.

fredag 22 juli 2011

Jag tror faktiskt att jag struntar i bloggen några dagar.

I helgen är jag chaufför, författare och slöprick.
Det räcker så.

Bomdåd- trolig terrorattack - i centrala Oslo,

se Expressen och Aftonbladet.

BBC news och CNN sänder direkt.
Svt (ettan och tvåan) sänder golf och Jane Austin.

Min svanskota

lider av allt skrivande och tycker att det är pyton att sitta i soffan, vilket betyder att jag troligtvis måste flytta mig till köket; i alla fall emellanåt.

Innan jag gör det ska jag ta ett varv runt centrum.
Det kommer den nog att gilla.

Ovädret väckte mig.

Superbra.
Då hinner jag skriva flera sidor innan det är dags att gå till stranden.

Ser en snutt av tv-showen Rachel Ray där hon visar barn som får julklappar och som blir så där överväldigande lyckliga som barn kan bli.
Ögonen tåras, och jag tänker på vad tusan jag ska hitta på till sonen i 17-årspresent.
Jag kan troligtvis glömma att få honom att stortjura, det skulle vara om jag hittade någon stor producent som han skulle kunna få prya hos en dag.

Någon av er som känner Anders Bagge, Andréas Carlsson eller någon från Swedish House maffia?

torsdag 21 juli 2011

Nu utmanar jag alla som läser min blogg,

och alla er som har egna bloggar, att hjälpa de som inte ens i tanken kan föreställa sig hur det är att leva i vår del av världen.

De flesta hjälporganisationer har insamlingar och att jag lyfter fram Rädda Barnen här är för att de enkelt och fiffigt kan ta emot ekonomiska bistånd via sms.

Du och jag kan skänka 10, 50 eller 200 kronor genom att skicka
10KATASTROF till 72950 (du ger 10 kronor)
KATASTROF till 72950(50 kronor)
BARN till 72950 (200 kronor).

Post- och bankgiro 902003-3 (om du som Milla i kommentaren har jobbtelefon.)

Klipp gärna ut och fäst på din egen blogg, så kanske vi tillsammans kan hjälpas åt att hjälpa de som är utsatta för den värsta torkan i Afrika någonsin.

Inte ett enda ord har tilldelats min roman idag.

Däremot har jag muttrat lite över dyra bildäck, en son som hade låtit bli att ställa in disk i maskinen och att jag var vansinnigt hungrig redan klockan två.
Allt detta är nu åtgärdat och innan jag slänger mig över en av mina kvinnor (det låter det, va?)  tänker jag äta vaniljglass, jordgubbar och blåbär.

När jag pratade med min mamma tidigare idag var hon på stranden.
Därav glassen.
Jag tänker blunda och låtsas.

Kan någon förklara för mig varför kvällstidningar (och kanske polisen)

alltid använder ordet "familjetragedi", eller som här "familjedrama", när en man mördar sin fru?
Varje tredje vecka året runt dödas en kvinna av sin man.
Det är ingen familjetragedi eller eller ett  familjedrama.
Det är mord.

Igår när jag hade kört hem en kompis från kliniken

tänkte jag  åka via Söderledstunneln,  men när jag kom dit hade det just hänt en olycka.
Jag har aldrig förut sett så många polisbilar .
Vi vägkanten hade bilar parkerat för att se på det som hände, och idag läste jag att det var en motorcykel som hade kört åt fanders i 250 km i timmen. Föraren dog men passageraren klarade sig.

På vägen till min kompis var det också många polisbiler, och på väggrenen fick poliserna och plockade något som jag inte kunde uppfatta.
Idag förstår jag att det var glas efter en stulen bil som vurpat efter en vansinnighetskörning.

Det kan inte ha funnits en polis ledig för övriga ärenden.

Igår fick jag en tid på Sös

för att undersöka min bröstklump som har kommit tillbaka.
Åttonde augusti.
Fortfarande inte ett dugg orolig.

Jag har träffat flera kvinnor, som när de har blivit sjuka, har övergivits av sina män (det finns naturligtvis också kvinnor som överger, jag har bara inte träffat dem eller deras respektive).
I nöd och lust funkar inte alltid.

Finns det bara en klippa i en familj kan det bli körigt när den brakar.

Blogger bråkar lite

idag igen, har ni också problem med att komma in?

Anyway, nu är jag här och det är klart att det då hade varit bra om jag då hade haft något väldigt importante att tala om, men idag vill jag mest ägna mig åt något lättsamt  - som att byta ett däck.
Eller två.

När det visas bilder från Stockholm på tv så ser det alltid ut som vi har fint väder.
Tro inte allt du ser.

Jag byter däck för att klara en eventuell vattenplaning.

onsdag 20 juli 2011

I normalfallet skulle jag aldrig ha

tre klienter innan jag ska jobba en helkväll på kliniken, men det funkar finfint när jag är så väldans utvilad som jag är nu.
Eftersom jag jobbade i tisdags gör jag inte det på fredag, vilket betyder fem nya fräscha semesterdagar efter morgondagens pass.
Är det inte fantastiskt?

Sensationell designvilla med överväldigande panoramautsikt över Medelhavet i Puerto Andratx

Mer fantastiskt: Åttamiljonerfemhundratusen EURO kostar den här pärlan.
Köp den, vettja!

Idag är det molnfritt.

Behöver jag säga att jag jobbar hela dagen?

Jag behöver ett köksbord.

Sedan jag sålde mitt jättestora som verkligen inte fick plats i mitt kök, har jag haft ett pluttigt bord som inte är stort nog att äta vid.

Det här från Ikea skulle passa fint hos mig.
LIATORP Matbord, vit Max. längd: 155 cm Diameter: 110 cm Höjd: 74 cm

Varje vecka

får jag en påminnelse om hur det var när mitt liv handlade om någon annans beteenden, och hur liten medvetenhet jag hade om mina egna.
Varje vecka får jag bevis på min tro på att människor kan förändras - och att förändringen sker i ett sammanhang - inte i ensamhet.
Varje vecka får jag en påminnelse om hur tacksam jag är för det jag har gått igenom.

Jag är en mycket lyckligt lottad människa.

Med det sagt kan jag gå över till dagens trams.
Jag skulle verkligen behöva färga mina ögonbryn.

tisdag 19 juli 2011

Helt plötsligt är det en annan väska än den jag la in bild på igår.

Hur tusan är det möjligt?

Jag skriver, alltså är jag

eller hur uttrycket nu är.
Vi gjorde ett kort försök att sola idag men gav upp efter trettio minuter.

Jag har kommit på att jag ska se solbristen som en gåva till kreativiteten.
Tack vare det korta besöket kunde jag skriva ännu ett kapitel och det hade jag inte räknat med idag, alltså ligger jag fyra sidor plus.

Jag går sällan tillbaka och kollar vad jag har skrivit, istället öser jag ur mig. Det gör förstås att redigeringsarbetet blir gigantiskt, men att pilla mitt i förstör mitt flow.

Hur gör ni som också skriver?

Medan jag väntar på sonen

tittar jag på fyran och på män som  - i likadana väldigt små badbyxor - simhoppar synkroniserat.
Det ser kul ut.
Kanske skulle testa det istället för Tjejmilen.

Så här ska det inte se ut för en tiopoängare.

Skrivarlya.

Någon som vill hänga på?

Rena flipflopsen.

Orchid corsage peep
Karen Millen

måndag 18 juli 2011

Enligt en ny studie

bör man dela upp semestern i flera delar under året.
Jag visste att det var ett smart drag att göra som jag.

I morgon kväll är jag back in business.

Den här bloggen börjar mer och mer likna

... jag vet inte vad.
Jag slänger in en väska så får vi se vad som händer.
Turnlock tote

Karen Millen.
Jag tror att jag ska jobba där när jag blir stor.

Inte en enda solstråle.

Det skulle i så fall vara sonen som ska på dejt.
Hela lägenheten luktar herre och jag suger i mig den och syr in den på lämplig plats i mitt manus.
Herrarna är skuggfigurer, men det betyder ju inte att de inte kan dofta gott.

Egentligen skulle jag ha tränat idag, men det har jag skjutit på till i morgon bitti.
Just nu säger kroppen Oh, NOoooooooooo, gå och lägg dig.


Men icke sa Nicke.
Jag har tre sidor till att skriva innan jag är nöjd.

Någon har googlat på

"Åsa Hellberg familj."

Tyvärr hittar man inte särskilt mycket information om den här eftersom detta är den enda arena där mitt ego tillåts härja helt fritt.

Och som det härjar.

Idag ska till exempel jag gå till stranden eftersom jag gillar att vara brun och det är jag inte just nu.
Alla moln ska tydligen svepa förbi och ingenting skulle glädja mig mer.
Jag ska också skriva på min andra bok eftersom jag är ledig fram till i morgon kväll.

Men jag kan ge er tre ord om min familj:
Bra jobbat, Åsa.

söndag 17 juli 2011

Idag har jag haft flyt

och det är en skön känsla att lägga av precis när jag har som mest att berätta, det gör att morgondagen också kommer att vara produktiv.

Eftersom den här berättelsen, till skillnad från Casanovas Kvinna, är ljug rakt igenom har jag inte riktig koll. I början kan jag ha skrivit en sak som sju kapitel senare blir något helt annat; alltså har jag börjat göra anteckningar vid sidan om för att hålla lite ordning på vad jag skriver.
En person som i första kapitlet bor i Farsta kan inte i det sjunde bo vid Skanstull om ni förstår vad jag menar.
Det gör ni, eftersom ni är skitsmarta.

Nu packar jag ihop för idag.
Hej då, Bloggen.

Jag befinner mig mentalt i ett annat land,

vilket egentligen är totalt omöjligt eftersom jag aldrig har varit just där.
Det kanske är tur att jag är helt värdelös på - och blir uttråkad av - miljöbeskrivningar.

Simona har varit på researchresa och beskriver det helt underbart på sin blogg.

Jag kan inte resa någonstans, alltså får jag förlita mig på nätet.
Så länge.
Jag hojtar till om jag behöver er hjälp.

Hallelujah.

Om solen tänker stanna i förorten vet jag inte - jag vägrar befatta mig med smhi -  men är den kvar klockan elva tänker jag släpa med mig en tonåring till stranden (med våld är helt uteslutet eftersom han är 1.87 och numera rätt stark.)

Annars vaknade jag idag utan att ha en aning om vilken dag det var.
Jag blev livrädd för att jag skulle jobba och för att jag hade missat något morgonsamtal per telefon.
Nu har jag tagit reda på att det är söndag, och något samtalsarbete ska jag inte ägna mig åt förrän på tisdag kväll.

Ska vi säga så?

lördag 16 juli 2011

Jag läser bloggar

men orkar inte kommentera.
Jag orkar knappt skriva här.
Något mer manusjobbande blir det inte idag, jag hugger tag i morgon igen.

Det återstår säkert 3/4 och ska jag hålla min deadline kräver det en produktion på ungefär dryga 30 sidor i veckan.
Nu ska jag vila huvudet med att se en film.
"Maria Wern, drömmar ur snö."

Eftersom Donna Summer

och den här låten helt oväntat dök upp i mitt manus tänkte jag bjuda er på den.



Jag har just haft en handlingspaus (tolka det hur ni vill, i båda fallen har ni rätt) och jag tror faktiskt att jag ska sätta på en kanna kaffe till.

Det perfekta skrivvädret fortsätter i Stockholm och för produktiviteten hos Hellbergs är det bra.
Vi är två som låter kreativiteten få utrymme eftersom sonen just nu totar ihop en låt.

Mitt mer fåfänga jag tjurar dock och överväger att gå till solariet senare i eftermiddag.

Såg ni Carola på Victoriadagen?

Det gjorde jag.
Hon bar en klänning från Karen Millen.
Structured bandage dress

Lördag.

Jag kollar in Dr Phil medan jag dricker allt mitt morgonkaffe.
Mamma och dotter.
Mamma och svärdotter.

Det kan vara komplicerade relationer, det där.

Själv planerar jag att bli en utmärkt svärmor.
Jag ska inte lägga mig i ett dugg.
"This too shall pass", ska jag tänka och fokusera på min sjunde bok.

Här och nu ska jag ha fokus på bok nummer två.
God morgon!

fredag 15 juli 2011

Har ni sett den sista och avslutande Harry Potterfilmen?

Har jag nu sett alla andra tänker jag inte missa avslutningen.
Jag har inte en aning om jag kan få se den tillsammans med sonen eller inte, det kan hända att han hellre går på bio med sina vänner. Jag tror faktiskt att han uttalade något liknande när jag frågade och inte riktigt ville lyssna på svaret.

I morgon tänker jag fråga igen.
Jättesnällt.
Lite bedjande och skuldbeläggande.

I morgon kväll tror jag bestämt att jag har sett den och kan avslöja slutet.

Johanna på Multimanus

svarar på ett brev.
Tydligare än så kan det nog inte bli.
Haha.

Nope, än har jag inte kommit igång eftersom

jag har haft så förfärligt mycket annat att göra, som att hyra filmer, gymma och handla.
Dessutom har jag bestämt att det är alldeles nödvändigt att tvätta klockan fyra.
Och kanske äta.

Målet idag är att få ihop tre sidor.
Det är gott så.
I morgon har jag ingenting alls på schemat och då kommer det att bli fler.

Förövrigt har jag bara en fråga.
Är det badväder någonstans i Sverige?

Nog för att jag hade sovmorgon idag, men fram till halv elva?

Jag är baske mig riktigt pigg.
Lite gymträning på det så är jag redo att låta fingrarna jobba med manuset i flera timmar.

Fyra dagars ledighet.
Just nu känns det som en evighet.

torsdag 14 juli 2011

Jag har fått i uppdrag av mamma och Margareta (en av hennes bästisar)

att kolla om jag också tycker att Vickan ser gravid ut, så nu sittter jag här och väntar på att hon ska uppenbara sig.
När jag har agerat graviditetstest ska jag direkt byta kanal och se på kommissarie Lewis och alla sköna lärosäten han härjar runt och jagar mördare på.
I love England.
Om sonen någon gång vill bo i London ska jag hjälpa honom med flytten.

Handgripligen och visslande.

Idag serverad ryggbiff med sallad och pepparssås hos Hellbergs.

Hur man steker biffen har jag lärt mig på nätet av den där kocken som skäller ut alla i sitt program.

Jag är alldeles för trött för att skriva, istället ska jag se Grey´s Anatomy.
Femman har haft den goda smaken att börjat sända serien från början, ett avsnitt varje dag fem över fem.

Bästa

Sus har varit i Fjällbacka och varje gång hon är där vinkar hon till min mormor och morfar från mig.

Tack!




Ätit en helt felaktig lunch bestående av en macka

och kommer troligtvis att få sota för det med magknip senare.
Strunt samma.
Här ska coachas och så kallad riktig mat får vänta.

På grund av alla semestrar så är mitt schema på kliniken lite omstuvat vilket gör att jag är ledig från i morgon efter klockan tio fram till tisdag kväll.
Det blir flera dagar av väldigt ordentligt ätande.

Sol verkar jag kunna glömma.
Jag är blekare än jag var innan sommaren började.

Hade tänkt att skjutsa sonen

till västkusten så att han kan få umgås med sina pyttesmå kusiner några dagar, men innan jag gör det måste jag byta ett av mina däck. Det kan tydligen gå åt fanders annars och det vore ju synd.

Själv kan jag inte stanna.
Jag har en gammal katt och en ny bok att ta hand om.

Tusen tack!

Adriana har läst Casanovas Kvinna.

"Grym bok som jag vill tipsa om, älskar när man hittar en bra bok."

Det blåser lite i förorten,

och mig gör det inte mycket eftersom jag ska arbeta.
Inte skriva.
Jag skriver bara hellediga dagar även om jag känner mig som en frustande häst.

Igår när jag kom hem från kliniken stack sonen ut huvudet ur rummet.
"Har du varit ute?" frågade han.
Då hade jag varit borta i fyra timmar.

Det är vuxenpoäng på det.

onsdag 13 juli 2011

Sverige ligger under med 3-1.

Min egen karriär som fotbollsspelare slutade med att jag fick tjocka vader, ändå tror jag inte att vi vann en enda match.
Det kan man kalla nitlott.

Har jag beklagat mig över min trötthet idag?

Inte?

Då ska jag bara be om att få meddela att jag i natt har sovit alldeles för få timmar.
Halv tre var jag uppe och hojtade till sonen att han fick dämpa sitt högljudda och glatta tjattrande eftersom jag inte kunde sova och efter det kunde jag inte somna om trots att det då blev knäpptyst.

En hemmaklient kvar och sedan Dysberoendekliniken.
Stupa får jag göra efteråt.

Vid sjutiden i morse löste jag problemet

med alla de skrynklor jag numera har på bröstkorgen; de beror naturligtvis på att jag ligger på sidan när jag sover istället för att ligga på rygg.

OBS: DET ÄR INTE JAG PÅ BILDEN.


Jag undrar om de slätas ut igen om jag intar ryggläge?
Att jag inte tänkte på att fråga läkaren om det  idag.
Hon visste ju allt om hudens åldrande.

Nu hittade jag det här som bevis för min sovtes... och på en annan sida en lösning!
chest wrinkle terminator

En tuttseparator!

Dagens läkarbesök tog trettio minuter.

I fem av dessa undersöktes knölen, resterande tid fick jag lyssna på läkarens långa utläggningar om sitt eget klimakterie.
Bland annat om hur hennes mens hade upphört, hur hemskt det var att se äldre ut och att hon inte längre tyckte om sin spegelbild men också att hon kände sig mjukare nu när hennes PMS var borta.

Jag som hade hört att alla läkare har så bråttom (eller var det väldigt självupptagna?)

Hipp hipp, hurra

för mina mamma som fyller år.
De som besöker henne idag kommer att få världens smarrigaste jordgubbstårta.

Utöver min mor vill jag hylla Södersjukhuset, som efter mitt mail ringde samtidigt som jag satt hos läkaren på vårdcentralen för att få en remiss.

Hatten av för operationssköterskan som erbjöd mig en tid i morgon.
Tyvärr fick jag tacka nej eftersom jag jobbar, men jag uppskattar ändå att mitt mail genererade ett sådant snabbt svar.
Nu får remissen ha sin gång, vilket betyder att jag först ska träffa en läkare på Sös innan jag får en tid för  mammografi och eventuellt andra åtgärder, men det känns helt okej.
Jag är inte orolig.

Nu är jag inne i rullen och kan åka med.

tisdag 12 juli 2011

Nej, jag är för trött för att skriva mer.

Däremot är sådana här kvällskvistar utmärkta för att göra lite Google-research.

Huruvida Gamla sStan stavas med litet eller stort S är exempel på sådant jag inte vet  och Stockholms stads hemsida gör mig inte klokare. Där använder man både och lite som man har lust.
Den som är ansvarig för websidan borde verkligen se över det där.

We the people behöver korrekt kommuninformation.
Får vi inte det måste vi flytta handlingen till Slussen.

Taget!

"Finish the day's writing when you still want to continue."


Helen Dunham

Här kommer en perfekt

lista på tips för hugade romanskribenter..
Hitta länken via Johanna på Multimanus.

Här kommer ett exempel av många:


Margaret Atwood
Take a pencil to write with on aeroplanes. Pens leak. But if the pencil breaks, you can't sharpen it on the plane, because you can't take knives with you. Therefore: take two pencils.
If both pencils break, you can do a rough sharpening job with a nail file of the metal or glass type.
Take something to write on. Paper is good. In a pinch, pieces of wood or your arm will do.
4 If you're using a computer, always safeguard new text with a ­memory stick.
5 Do back exercises. Pain is distracting.
Hold the reader's attention. (This is likely to work better if you can hold your own.) But you don't know who the reader is, so it's like shooting fish with a slingshot in the dark. What ­fascinates A will bore the pants off B.
You most likely need a thesaurus, a rudimentary grammar book, and a grip on reality. This latter means: there's no free lunch. Writing is work. It's also gambling. You don't get a pension plan. Other people can help you a bit, but ­essentially you're on your own. ­Nobody is making you do this: you chose it, so don't whine.
8 You can never read your own book with the innocent anticipation that comes with that first delicious page of a new book, because you wrote the thing. You've been backstage. You've seen how the rabbits were smuggled into the hat. Therefore ask a reading friend or two to look at it before you give it to anyone in the publishing business. This friend should not be someone with whom you have a ­romantic relationship, unless you want to break up.
9 Don't sit down in the middle of the woods. If you're lost in the plot or blocked, retrace your steps to where you went wrong. Then take the other road. And/or change the person. Change the tense. Change the opening page.
10 Prayer might work. Or reading ­something else. Or a constant visual­isation of the holy grail that is the finished, published version of your resplendent book.

8.15 i morgon ska

jag till husläkaren för att  få en remiss till någon bröstmottagning.

Jag förstår fortfarande inte varför jag inte får komma tillbaka till Södersjukhuset där jag känner mig hemma efter att ha fött barn, opererat tår och fingrar på sonen, opererat bort min livmoder och tömt den förra cystan, men tänker släppa det nu.
Hur det än blir så blir det bra.

Sonen är på gymmet och jag tänkte ta mig en tupplur.
Jag skrev tio sidor under förmiddagen och tror att jag kan klämma ur mig fem till innan den här dagen är slut,
men först måste jag vila.
Jag blir alldeles trött i huvudet av alla trevliga dialoger.

Det bor en Cowgirl i mig.

Det visste ni inte.

Min längtan efter chaps, läckra hattar, lång fläta på ryggen och fläckiga hästar gör jag tyvärr aldrig något åt.
På sin höjd sätter jag på mig ett stort bälte till jeansen. Och köper kläder med mycket fransar som jag sedan aldrig använder.

Häromdagen när jag egentligen skulle köpa sommartoppar hittade jag istället en väldigt cowgirlaktig cape (Lindex).
Inte den här.
Men den skulle jag också kunna tänka mig.


I höst har jag skrivit klart mitt manus och kan gå på krispiga promenader medan jag väntar på vad förlagen ska tycka.
Blir jag refuserad tänker jag i alla fall vara snygg.

måndag 11 juli 2011

Jag tänker inte läsa ett enda ord

ur en annan bok innan jag är klar med mitt manus.
Det vore att utmana mitt nyblivna självförtroende och det får gärna hålla sig intakt till jag är klar och det måste jag vara när livet återgår till det normala.

För mig funkar det bra att ha en (egen) deadline,  jag hade det med Casanovas Kvinna också.
Den skrev jag vår och höst i två treveckorsperioder och det den här gången tänker jag inte göra ett uppehåll som jag gjorde med den.
Det var urjobbigt att komma igång igen.
Här ska inte utmanas ett enda öde, den här gången kan jag ju faktiskt säga att jag har erfarenhet.

Deadline sista augusti.

Det är lustigt

hur jag - när jag ska  skriva - måste kliva runt likt en äggsjuk höna och pyssla med precis allt annat än att sätta mig på häcken och börja.

Plötsligt blir köket intressant.

Innan jag har sjunkit så lågt har jag dock pillat med samma blommor som blev pillade på igår.
Jag har borstat katten för andra gången trots att han inte ens vill.
Mina tänderna har rengjorts med en blöt tandborste vilket är ett tecken på att det hade jag redan gjort.
Jag har läst och kommenterat bloggar, fördjupat mig i nyheter, rättat till kuddar, fyllt näsan med droppar, tuggat slut på tuggummin, druckit osedvanligt många koppar kaffe, zappat, bytt mjukisbrallor, satt upp håret och tagit ned det igen.

Det känns som jag är redo.

Jag skulle väcka sonen om det blev en solig dag.

Därför sover han fortfarande.

Jag såg Stolthet & Fördom,

filmvarianten, igår på trean och den var bara sådär.

Vem som spelade Mr Darcy vet jag inte, herrejösses vilken platt figur.
Pride & Prejudice - Matthew MacFadyen in a scene from Pride and Prejudice - 2005

Jag saknade Colin Firth som spelade rollen betydligt stoltare och dessutom med fantastiska blickar.


Keira Knightley var bra, medan Jennifer Ehle är suverän, alltså går mina 10-poäng till tv-serien och filmen får bara 5.

Mitt ps handlar om hellånga slängande rockar.
Det borde alla män bära om ni frågar mig.

Jag pratade med Sös, men

det var inte alls så enkelt som att säga att "min knöl är tillbaka, när får jag komma?"
Jag verkar inte få komma alls. Trots att jag var där i oktober med samma problem.

Alltså ringde jag till ett privat vårdföretag dit man inte behöver en remiss och där var det sådan telefonkö att de bad mig återkomma . När jag väl kom fram fick jag beskedet att det var semesterstängt på bröstkliniken till den åttonde augusti.
Som om min knöl går på semester?
Jag kollar vidare och har ni några finfina tips om hur man gör med knölar mitt i sommaren får ni gärna berätta om dem för mig.

Förövrigt är jag ledig måndag och tisdag.
Det är ett verkligt tjoho på det!

söndag 10 juli 2011

I Farsta skrivs det scener

som skulle kunna få mamma att rodna.
Efter det blev jag så hungrig att jag var tvungen att ta ett avbrott för fläskfilé med gräddsås och tomater.

På måndag måste jag ringa till Sös bröstmottagning eftersom det verkar som cystan är tillbaka på exakt samma ställe som när jag tömde den i oktober 2010.
Jag har förträngt det någon månad, mest för att jag inte är ett dugg orolig.

Det är i morgon.
Idag är det söndag och skrivkoma.

Ett lysande blogginlägg

Klicka här.
Tack Sanna!

Det är en idiotidé

att skriva efter 17.00.
Det kanske inte blir en bättre skrift på förmiddagen men då är i alla fall huvudet mindre utslitet.


Nu är det förmiddag.
So long.

lördag 9 juli 2011

Jag tog ett varv i Farstas butiker idag

eftersom jag behöver nya toppar.

De jag har är i storlek pytteliten och köptes när jag var en krake för några år sedan.
Alla krakkläder sitter numera åt så att valken uppenbarar sig.
Jag har inget emot den alls, men jag har inget större behov av att flasha den för världen, alltså försökte jag hitta nytt.
Då uppträdde genast ett annat problem. Det finns inga toppar med ärm.
Allt är i holk-variant.
WTF.
Jag vill inte ha holk - av samma skäl som jag inte vill ha ett linne,  jag är i runda slängar 50 och klär helt enkelt inte i det längre..
Snygg top, inte åtsittande, med en fin ärm.
Hur svårt kan det vara?

Jag inga problem med att se ut som hej kom och hjälp mig, och det är troligare att ni kommer att se mig i en trasig, missfärgad stor T-shirt än att ni ser kommer att se någon av mina kroppsdelar puta, hänga eller fladdra utanför kläderna.

I alla fall tills jag har hittat mina perfekta toppar.

Istället för blommor blev det kattsand.

Det är tyvärr omöjligt att bära både och.

Två biffar senare - och med en än så länge oöppnad påse Bridgeblandning - ska jag nu öppna mitt word-dokument.
Det betyder att vi hörs.

Ps, på söndag kommer filmversionen av Stolthet & fördom. Den har jag inte sett.
Nu är det nog omöjligt att slå Jennifer Ehle´s rollpresetation, hon är grym, men jag ska förstås se den ändå.
Jag är en romantisk fåne.

Min himmel har svårt för att bestämma sig

och det kan hända att jag struntar i stranden till förmån för mitt manus.

Solar gör jag inte alls för att det är skönt utan enbart för att få lite färg på mitt osminkade ansikte och ska jag ta mig till stranden måste det vara molnfritt, alltså inte som det är just nu.

När jag gick från gymmet förut passerade jag torget och blomsterförsäljningen och mina favoriter har kommit in.
Som jag har längtat.
Om jag istället för att sola går och handlar nu kan jag få med mig en kvast hem.
Jag är övertygad om att det kommer att utgöra en utmärkt inspiration i högra ögonvrån när skrivpasset börjar.

Jag läser på "vårt" forum

att en terapeut på Karolinska har rekommenderat en separation (i alla fall var det så personen uppfattade det) och jag pratar ofta med personer som har fått det rådet.
Tyvärr skapar det bara  mer skuld och skam när man inte klarar det och så klänger man sig än mer fast vid sin missbrukande partner.
Sunt förnuft är naturligtvis att lämna någon som gör en illa. Det vet vi som har stannat också.

Den som inte klarar det behöver först av allt hjälp med att stärka sig själv.
Att annat är som att säga till någon med två brutna ben att gå.
Det håller en meter.

Träning, sol och

skriv för tusan står på dagens agenda.
Det högg till i ryggen när jag böjde mig lite framåt i morse och det gör att jag tänker prioritera gymmet som öppnar klockan nio.
Något ryggskott tänker jag inte finna mig i.

Just nu ser jag på Doctor Phil, en repris av ett program jag har sett förut, där en äkta man framträder med sin fru och sin - som han själv vill kalla det - flickvän.
Han slingrar sig, duckar, ljuger men skulle gärna vilja ha ett "öppet" äktenskap så att han kan behålla båda som han hittills har lyckats med i fem år.

"Vad är det du tror att du"vet" om dig själv som gör att du nöjer dig med en halv äkta man?" frågar Phil frun.

En mycket bra fråga.

fredag 8 juli 2011

Jag är så inibengen trött

att jag funderar på att bädda ned mig och se en film som jag redan har sett, men som nog funkar att se en gång till:

Det här är galet roligt.

Tjej som söker boyfriend på dejtingsajt.



Här är den tonsatt.



Hahaha.

Nästa vecka

fyller min mamma 72 år. Förra året överraskade vi med ett besök.

Jag gillar överraskningar.
Natten till sonens fyra-årsdag monterade jag upp ett litet tält fyllt av paket i hans rum.
Det var på den tiden en present kostade fem kronor.
Om en månad fyller han sjutton och nu börjar det bli värre, i alla fall själva överraskningsmomentet.

Tips mottages tacksamt.

torsdag 7 juli 2011

Jag tycker, redan efter 30 sidor,

om mina karaktärer.
Ska det in några skurkar i manuset så kommer de enbart att få biroller, så mycket biroller att de kommer att kallas "en man" istället för vid namn.
I alla fall innan de visar vad de går för.

Om verkliga livet hade varit som mitt manus hade det varit fint att leva.

När sonen får en av sina få finnar

låter han den vara och på två-tre dagar är den borta.
Det är jag som har lärt honom att göra så.

Emellanåt bestämmer sig min hy för att den bara måste producera en likadan.
Jag klämmer till det blöder och blir infekterat.

Moget, Åsa.
Verkligen.

Tittar ni på den eminente skådisen

Gabriel Byrne och "In treatment"?
Har ni i så fall lagt märke till den helt vansinniga klippningen?

Jag blir knäpp jag jag ser sådant och tappar helt fokus på handlingen.

Häromdagen var det ett vattenglas som man inte riktigt kunde få till det med.
I ena klippet hade han det i handen, i det andra stod det på bordet. I nästa var det pyttelite kvar i glaset och i nästa vinkel var det nästan fullt.
Jag klarar i inte sådan slarv.

Skärpning!

När man till och med svettas på

ovansidan händerna är det varmt.

Igår kväll vid tiotiden var sonen och jag på stranden.
Vi letade borttappade nycklar.
Om man betänker att vår strand allra mest består av en två fotbollsplaner stor gräsmatta, och det enda minnet vi hade var att vi under dagen hade legat någonstans på mitten, så förstår ni att det var totalt meningslöst att kravla runt med ögonen i backen såsom vi gjorde.
"De kan ligga här", sa jag uppmuntrande som den positiva coach jag är.
"Jävla skitnycklar", sa jag sju minuter senare.

Nu är Farstabor fantastiska människor, och när jag frågade efter nycklarna i glasskiosken idag så var de förstås inlämnade av någon snäll människa.

Tusen, tusen tack!

Nu blev det besvärligt.

Jag har några timmar mitt på dagen som jag kan använda till att sola eller att skriva.
Det troliga är att solen vinner. Den här gången.

Det är så häftigt

att få vara med i grupperna på Dysberoendekliniken.
Jag ville bara säga det.

onsdag 6 juli 2011

Coach Hellberg är klar för idag

och fick en avbokning inför morgondagen vilket ger mig en utmärkt möjlighet att dyka ned i mitt manus och ge någon av mina huvudkaraktärer klimakteriebesvär.

Det lutar i dagsläget åt svett eftersom det är där jag känner mig obeskrivligt hemma.

Det här kan vara världens sämst uppdaterade blogg

just nu.
Jag är dock alldeles säker på att jag kommer igen.

Innan jag går på dagens/kvällens arbetspass

hinner jag till stranden en stund.
De är tur att jag inte tycker om heldagar i solen, det gör att jag nöjer mig med max ett par timmar. Skulle jag ha sällskap är det en annan sak, men just min lilla strand besöker jag oftast ensam.

Här kommer förresten den nya kvinnliga allsångsledaren:

tisdag 5 juli 2011

Det är inga fel alls på Måns, men jag vill ändå

hävda att det är dags för en kvinnlig allsångsledare.
Tonarterna på allsångerna är helt åt helvete och jag vill kunna sjunga med.

Snart är min semester för den här veckan över,

i alla fall fram till lördag då fyra nya dagar inleds.
Jag har lyckats stöka till det alldeles förfärligt under den här semestern, alltså måste jag inleda morgondagen med att städa så att det ser trevligt ut när det kommer klienter.
Idag orkar jag inte.
Det räcker med kraftansträngningen att hänga tvätt.

Att skriva kräver ingen kraft alls än så länge, däremot tid.
Sonen kommer emellanåt  in och tjoar uppmuntrande, oerhört förtjust över att hans mamma har slutat skriva självbiografier.

Skulle dessa papper någonsin publiceras tror jag till och med att han kommer på releasefesten.

God morgon.

Jag drar igång tidigt eftersom det brukar bli bäst då.
Solen ska tydligen hålla sig härifrån idag också och då passar det ju alldeles utmärkt med ännu en skrivdag.
Ackompanjerad av tv´n.
Tyst är inte bra.
Däremot ostört.
Den kombinationen kan låta konstig men det är den inte.

Nu kör jag.

måndag 4 juli 2011

Jag hade nästan glömt hur det är att försjunka i koma

och bara ägna sig åt att skriva.
Hela dagen är borta, men bra borta eftersom jag fick till  trådar att dra i.

Mer blogg än så här blir det inte idag.
På återseende!

Jag skriver.

Alltså är jag upptagen.

Kroppen säger att den behöver äta och det är det enda kommando jag lyder idag.

Att Kallifatides outar att han har varit otrogen (och frun ska förstå och förlåta, på något annat sätt kan jag inte tolka intervjun) gör mig bara trött.
En dåres försvarstal om du frågar mig.
Men fråga inte idag.
Jag skriver.

söndag 3 juli 2011

Det händer att jag läser gamla inlägg,

fnissar förtjust och tycker att jag är oerhört rolig.
Just de inläggen kommenterar ni aldrig och av det kan man dra flera slutsatser:
Den ena skulle kunna vara att ni helt enkelt inte tycker att det är roligt och därför inte säger något.
En annan att ni kanske tycker att det är så genialt att ni inte har något att tillägga.

Det mest sannolika är dock att ni inte har läst det jag har skrivit eftersom jag var rolig senast 2009 och då kände inte ni till bloggen som pratar om sexmissbruk, otrohet och andra lustigheter.

Nu ska jag och mina vallningar sova.
I morgon ska vi skriva.
Senast jag påbörjade ett nytt manus klämde jag in incest, otrohet och skilsmässa på de första 50 sidorna. Jag slutade när jag kom på det.
Det här ska börja betydligt roligare:
En kvinna dör utanför ingången till Åhléns i Farsta centrum.

På facebook finns det en gillaknapp

för påståendet "sommaren är underbar". (Tjugo av mina vänner har klickat på den. De skojar nog bara).
Det är inte lika illa som att skriva att man gillar sina barn, men bra nära.


Mitt eget underverk har just serverat mig äppelkaka och vaniljsås.
Dessutom delade han kakan i mindre bitar så att såsen liksom kunde ringla sig över allt det goda.
Det är ett oerhört bra sätt att göra sig mer populär.
Någon kopierad statusuppdatering om hur mycket jag älskar honom får han dock inte.

Jag skriker det till rummet intill istället.

Jag ska INTE tvätta klockan fyra

men lyckokänslan efter den upptäckten kunde tyvärr inte ackompanjeras av några hoppsasteg, det var inte ens att tänka på efter att ha stapplat ut från gymmet på larvigt darriga ben.
Men tjolahopp vad skönt.

Söndag. Ingen tvätt. Två lediga dagar kvar.
Det är en tia på min skala.

Sport-bh

måste vara djävulens påfund.
Minus sport också.

Där hade 70-talet en poäng.

Det är över sex år sedan

jag opererade bort min livmoder, en så kallad hysterektomi, eftersom jag hade myom som gjorde att jag näst intill blödde ihjäl varje gång jag hade mens (= taskiga blodvärden = trött, vinglig = bo på en toalett eftersom inga skydd eller tabletter hjälpte).
I mitt fall var det en muskelknuta (vissa kan ha flera) på livmoderväggen som växte hyfsat okontrollerat.
När jag opererades var planen att öppna i mitt gamla kejsarsnitt, men myomet var för stort så istället sprättades jag upp från naveln och ned.

Efter den här mycket äckliga informationen kan jag berätta att det var det bästa jag har gjort.
Ingen mens är fantastiskt.
Men det betyder också att jag inte har den indikatator på klimakterie som andra har.
Alltså borde jag kanske kolla mina hormonnivåer.

Har ni gjort det?
Hemmatest?
Doktor?

Om jag lyckades med överföringen

vet jag inte.

När det inte dyker upp en liten ruta som säger "grattis och hurra vad bra du är på att överföra filer", är jag lost.
Än mer så för att det inte följde med någon instruktion.
Har jag berättat att jag älskar små papper som berättar exakt hur jag ska göra?

Anyway.
Jag har nu kopierat och pejstat, och Hellberg junior får - när han behagar vakna - berätta om jag har gjort rätt.

Nu ska jag fortsätta googla på "utmärkt mat i övergångsåldern".

Nu har den legat i sin kartong

i flera månader.
Idag ska den i alla fall installeras så att jag har en backup om min dator inte orkar med mer trams.

Något annat som ska packas upp är mitt gymkort.
Man kan säga att det också har legat i en kartong ett tag.
Av någon anledning längtar jag efter att dra i en massa maskiner och när sonen ska till sitt nya ställe Friskis tänker jag gå in i dörren bredvid till Sats.

Det är en bra söndag.


lördag 2 juli 2011

"Hur gick tankarna

er emellan där på slutet", frågade sportreporten fotbollsspelaren.

Jag begriper mig inte på sportsnack. Det är alltid samma svar på dumma frågor från sportjournalister.
"Det är tufft där ute" (fotbollspelare).
"Det är tufft där ute" (hockeyspelare).
"Det är tufft där ute" (handbollsspelare).

Tro fasiken att det är tufft om de dessutom ska ägna sig åt telepati.
Jag tycker att "skjut, förihelvete" låter betydligt enklare.

Så där ja.

Nu kom brudens tårar.
Vad mänsklig hon blev helt plötsligt.

Men kära lilla prinsessa,

vad du ser ut att vilja vara någon annanstans.

Jag kom hem från handledarkursen som fick både mig och sonen att undra om vi verkligen kommer att klara det där med bilkörning, och slog på tv´n för att se Albert bli gift.

Hans fru skulle bjuppa på lite leenden, men hon kanske inte får det?
Eller så är hon lika nollställd som hon ser ut.

Sveriges mest lättrörda Åsa fäller inte en tår.
Oromantiska bröllop är verkligen inte min grej.

Jag vaknade halv sju

- skitförbannad - efter att ha drömt om en av sonens lärare.
Lång historia som inte passar på en blogg.
Anyway.
Nu är jag trött och skulle behöva sova en stund till.
Jag tror att jag provar det.

God natt.

Jag följer visst fortfarande

inga bloggare.
Dumheter!

Jag får helt enkelt ägna mig åt uppsökande verksamhet senare.
Inte nu, jag är alldeles för svettig...

Idag ska vi på vår handledarkurs och det ska bli väldigt spännande, i alla fall när vi väl sätter oss i bilen efter att ha fått alla de handlingar som behövs.

Kommer vi att komma överens?
Kommer jag att kunna lära ut?
Kommer jag att kunna hålla mig lugn?
Kommer jag att kunna hålla reda på höger och vänster?

Kommer vi någonsin att köra i trafik?

fredag 1 juli 2011

Herregud,

jag måste verkligen googla på vallningar.

Det bråkas lite på bloggen,

och tydligen följer jag inte längre några bloggare.
Hahaha, jag följer säkert... sjutusen.
Jag tar det i alla fall som en signal om att stänga av datorn, pjoska med sonen och äta glass.

Kommande fyra dagar har Hellberg Coaching semesterstängt.

Min hemförsäkringspremie

hos Länsförsäkringar har gått upp med 32% sedan 2010.
?
Är det för att jag inte längre har bilen helförsäkrad - utan bara trafik, hos samma bolag?
Eller är det för att sonens kraschade telefon skulle ersättas med en ny (något vi aldrig plockade ut, eftersom han fick en annan)?

Jag vet att ni har koll.

Om det var värmevallningar

jag hade i natt så var de över i morse när jag vaknade och frös.
Temperaturhoppen kan också ha med duntäcke respektive ett tunt lakan att göra.

Jag kan lalla runt utan mål och mening i ungefär en timma till, sedan åker arbetskläderna på.
Några piffiga urringade klänningar är det inte tal om när man jobbar på en klinik för sexuellt dysberoende och deras anhöriga.
Påklädd och neutral är betydligt mer passande.
Jag hottar upp utstyrseln med glada armband.

Jag fick ett nytt igår som jag ska glittra i idag.