söndag 31 maj 2009

Britain´s got talent "the winners"

Susan vann inte, det gjorde dansgruppen Diversity. Jösses vad bra de är!

Bokstäver

Vad hände med att börja ny mening med stor bokstav?

det verkar inte vara lika populärt längre tycker jag mig märka när jag söker mig runt efter information om diverse saker som intresserar mig. men håll med om att det är svårare att läsa när det ser ut så här. det gäller att se punkterna och eventuella frågetecken, och i alla fall har jag svårt att se vad som står i texterna. är det något nytt vi ser eller är det slarv och lathet. är jag kanske en stofil som behöver starkare glasögon för att kunna avgöra var jag ska "läs-andas".

i övrigt är kliet kvar men jag har tilltro till att det är borta i morgon, idag har jag inte ens varit utanför dörren. min soffa och jag är ett med varandra och tänker så förbli till 22.00 då coachen ber sin bön och lägger sig i sängen.

jag kommer aldrig mer att skriva på detta sättet, jag lovar. jag ser inte själv vad det står.

Grattis till mig själv

15 år av morsdagar, i mitt fall 365 per år.

Hur summerar man det; dessa dagar av kärlek, ansvar, fröjd, stolthet och oro?

"Kommer jag att klara det", frågade jag min väninna när han var en ärta i livmodern. Frågan ställdes inte utifrån en oro för ekonomi eller ensamhet. Det gällde mer hur jag skulle vara som förälder, om jag skulle duga.

Skulle jag kunna vara den guide och beskyddare som en barn behöver? Skulle jag, en tidigare rätt vilsen själ, kunna ge det mitt blivande barn skulle behöva av omsorg, kärlek och tillit?

När jag tänker tillbaka idag är jag stolt och glad att det bar. Det var ingen självklarhet, och visst har det svajjat ibland, men mer för mig än för ärtan.

Han är trygg, varm , medkännande och bryter sig alldeles lagom fort ut ur mammagreppet.
Han verkar ta det i den takt som passar oss båda, dessutom med ordval som tyder på att han har fått med sig ett fungerande språk.

För ut ska han ju trots allt, och vi pratar redan om hur kul det blir för honom att få bo själv inom några år.
Han kommer att klara sig fint, det vet jag och det säger jag till honom ofta.
Hur han än kommer att välja att leva sitt liv så är han en bra människa med ett stort hjärta.
Det kan bära långt, och kan också vara hans repstege upp när han faller i gropen som alla gör emellanåt.
En stege som bär under vilka tyngder som helst.

Att stödja honom i byggandet har varit min viktigaste uppgift.
Mycket av byggmaterialet kommer från det jag ger - men sammansättningen får han fixa själv.

Förhoppningsvis har han förmågan att slänga det som eventuellt har varit lite ruttet under 15 år av morsdagar, 365 dagar per år.

Mamma, grattis på Mors dag.

Dagens tacksamhetslista.

Min mamma;

älskar mig.
ställer upp för mig även om det inte alltid har varit lätt.
har humor.
är världen bästa distansmormor.

Tack!

Nå´t på G

men om jag dricker extra mycket kaffe denna morgon tror jag bestämt att kliet i halsen kan gå över.
För säkerhets skull ska jag hålla ned aktivitetsnivån idag, och på sin höjd vara utomhus en stund.

Min kommande vecka är intensiv och avslutas med två dagars kurs igen innan vi åker till västkusten tidigt lördag morgon.

Inte har jag tid med klierier inte.

lördag 30 maj 2009

Mer kusin

Christian, även "Sillen" kallad, finns i dagens Aftonbladet på Alex Schulmans lista över veckans skönaste svenskar.
Som ny chef på restaurang Humlegården har han tydligen lagat alldeles utmärkt mat till herr Schulman, citatet "jag tror faktiskt inte att det kan bli godare norr om Köpenhamn" säger väl ungefär det.

Fästmannen och jag bestämde genast att detta kräver ett restaurangbesök inom kort.

Beach 2009

Japp, då har man inlett årets solsäsong iklädd bikini på förortens badplats.
En fika , en flaska vatten och min nya kompis Carina i min pytteradio från -93.
Fjolårets bikinis verkade passa i år också, de är säkert inte ens från förra året när jag tänker efter. Det skulle inte förvåna mig om de är från samma år som radion.

Fästmannen kom på besök en stund och när vi hade solat alldeles lagom länge för att vara första gången skildes vi åt vid våra bilar.
Väl hemma hittade jag inte min mobil och det tog nog tio minuter att förstå att den troligtvis låg kvar i gräset på stranden och inte på hatthylllan, i badrumsskåpet eller i någon av lådorna i köket.

Och visst, där mitt på stranden bland alla besökare låg den helt ostulen.
Lena Ph och Orup hade ljudit men ingen hade tydligen inte reagerat, i alla fall inte med att ta min lilla fina - för mig så värdefulla - telefon.

Det får bli ettan på tacksamhetslistan i flera dagar framåt.

I väntan

på Carina tänkte jag städa undan lite här idag, men tar inte ett handtag innan frukost, sladdvisning på Computercity, insmörjning, solbad och någon form av energiintag.


Helgen verkar upplagd för att ta fram sin cabriolet och fräsa runt lite.
Den är tvåsitsig, automatväxlad och går som ett jehu.



Det är sådana små drömmar man får unna sig när den egna forden av 2000 års modell har en AC som har lagt av.

Hellre det än att tjura för något som jag inte kan göra något åt utan hjälp av en verkstad.

Vad ska ni göra idag?

fredag 29 maj 2009

Flytta in hos mig Carina Berg


Jag är oerhört förtjust i Carina Berg som programledare, och när balkongen är klar kan hon få komma hit för ett par dagars snattrande. Hon måste ju vara precis lika trevlig privat inbillar jag mig.
Carina Berg kan vara min nya bästis, och det är kan möjligtvis vara bara en tidsfråga innan hon ringer på dörren och vill flytta in.

Jag måste bara få fråga

Silikonläppar, fint eller inte så fint?

Jag måste bara få säga

Goudaost!

Kvällsmat

Ett par mackor med tre lager ost, mm vad gott.
Hellberg d.y åt med sina vänner så jag behöver ta noll hänsyn till någon annan när det gäller mat, och att laga till mig själv = aldrig i livet.

Kroppen slokar och det betyder att jag behöver äta precis just nu.
Inte blogga, inte maila, inte hämta tvätten, inte prata utan bara äta.
Den fysiska reaktionen är påtaglig och just nu är jag darrhänt.

Slutar nog där innan tangenterna vibrerar sönder.

Morgonfika

Vi satt vid norr mälarstrand i solskenet och måsar, människor, småfåglar och en och annan hundvalp fanns i närheten.
"Jobbar inte folk?", sa vi som tyckte att vi jobbade men bara tog en rast.

Fikastunden blev kortare än tiden vi letade efter parkeringsplats, men eftersom vi bor där vi bor är vi vana.
Vi är också vana vid ickeservice och blev därför glatt överraskade över den fina service som glasfirman i Arlandastad visade.
Det var inga problem och inga problem och inga problem.

Sådant gillar både fästmannen och jag, servicemänniskor som vi är.
Bra start på fredagen, och när bara halva dagen hade gått var vi tillbaka och hämtade bilen med den nya framrutan.

Jag är alldeles säker på att den lilla andfamiljen som ville korsa E4; an också var tacksam att stockholmarna idag hade valt trevlighet som sitt ledord. Trafiken stängdes av i höjd med Järva krog, och den lilla familjen kunde därmed utan fara för sitt liv promenera över sex körfält.

Att vi fick ta en lång omväg bjöd vi så gärna på, det gällde ju liv eller död för en hel liten familj.

Inser

att ni troligtvis förgås av nyfikenhet gällande min inlämnade dator.

Jag kan rapportera följande;
idag skulle jag hämta den från servicen där man hade kommit fram till att det inte var något fel, utan att det var min adapter som var sönder.

Det är den inte. Min adapter fungerar finemang, och det har jag givetsvis testat i min lilla dator av samma varumärke, HP.

För detta konstaterande, att det är fel på min adapter som de inte har träffat, ska jag betala 870 kronor.

När jag lämnade in datorn gick den inte att starta, däremot gick fläkten som en idiot i nedstängt läge, alltså var det inget fel på batteriet som verkstaden hävdar var tomt.
Ja, när den kom till dem 3 dagar senare kanske...

Så, om nu laddaren hade varit trasig hade jag fått betala 870 kronor för exakt ingenting, och sedan x antal kronor för en ny laddare.
Att jag har en giltig garanti är inte giltigt ändå, för det var ju inget fel.

Nu är grabbarna på Computercity service minded och sa att om min adapter fungerar måste det alltså vara ett annat fel som verkstaden har missat...och då måste min fina dator tillbaka till dit igen. Och då slipper jag de 870 kronor som det kostade för ingenting. Halleluja och tre veckor till utan min kompis. Dessutom ryker ju hårddisken om jag skickar den igen.

Nä vet ni, det här blir bara en tristrapport.

Klart slut.

Morgonstund

har guld i mund.

Ärligt talat, vem kom på det?

torsdag 28 maj 2009

Tidigt, tidigt

ska jag upp i morgon bitti för att återgälda lite av allt det som fästmannen hjälper mig med.
Det blir en biltur till Arlanda för byte av framruta på hans stenskottade bil.

Förhoppningsvis kan jag locka honom att stanna någonstans på väg tillbaka till stan för en morgonfika och lite samvaro innan våra arbeten kallar oss åt varsitt håll.

Ibland får man sno åt sig lite tid när vi är så himla upptagna som vi är just nu, och en kopp kaffe på ett fik är inte fy skam i så gott sällskap.

Sov gott. I morgon är det fredag och utlovat högtryck

Ny övning

för självkänslan i tillägg till de tacksamhetslistor ni nu säkert använder er av för att de visade sig vara så himla bra:

Tre bra saker om dig själv, bra egenskaper. Jag tar exempel från mitt eget liv idag;

Idag var jag snäll när jag diskade på "kontoret".
Idag var jag en bra vän när jag lät henne prata av sig med mig.
Idag var jag schysst när jag öppnade grinden för en mamma som hade händerna fulla.

Behöver ni en uppsättning egenskaper att använda er av kommer förslag här:
Snäll, bra, vänlig, schysst, tillmötesgående, varm, trygg, rolig, trevlig, modig, klok, ödmjuk...



Övningen kommer från Mia Törnblom och hennes bok "Självkänsla nu".
Ett måste i varje människas bokhylla.

Dagen

på "kontoret" blev kortare än jag trodde idag, och därför kunde jag och bilen ta oss hem smidigt utan några köer.

I morse lyssnade jag på favoitkanalen Mix Megapol vilket var det enda roliga med att köra bil till jobbet varje dag förut - i det gamla livet.

Det är onekligen uppfriskande att lyssna på Adam, Gry & Anders. Just nu är Gry ersatt för att hon vilken dag som helst ska få en bebis, men hon kommer tillbaka efter vad jag förstår.

Av någon anledning lyssnar jag aldrig på radio hemma, och det är lite synd för det finns ju en hel del bra, inte minst på P1.
Snart drar sommarpratarna i gång och i år ska jag baske mig lyssna på vart enda program jag har möjlighet till.
Strunt samma vilka som pratar, det är lika bra program varje gång tycker jag.
Årets värdar är inte klara, så någon lista kan ni inte få.
Bara lite längt efter vad som komma skall.

Den är ju på G nu...sommaren.

Vingård 2

Självklart finns det tidningsartiklar även om min lillebrors vingård. Av någon anledning är det inte han som intervjuas, utan hans kusin som är med i projektet, men ni hittar finfina bilder på min bror, den blivande frugan och min lille brorson.

klicka här för att komma till artikeln.

Coach vs politiker

Jag har tagit beslutet om att använda bilen för transport till staden idag. Det fungerar finemang med tunnelbana och det är egentligen vansinne att använda något annat, men ibland är det ett måste med bil.

I Stockholm har vi den fina uppfinningen med biltullar. Det innebär att varje gång du åker in i -och ut ur - staden kostar de pengar.
Jag förstår varför det kostar att åka in i stan, där man vill minska på biltrafiken, men hur tänker man när det kostar lika mycket att åka ut?

Jaja, det är mycket jag inte begriper och skulle jag överbelasta min hjärna med allt jag inte kan göra något åt skulle den få brännskador.

Det vill jag inte.
Jag vill leva i fred med mig själv och andra, och då gäller acceptans av det som jag tycker är tokigheter men som jag inte kan göra något åt... om jag inte vill engagera mig i gatupolitiken.

Det vill jag inte. Jag vill prata med människor som själva vill göra en förändring, inte vara den som med maktmedel förändrar för andra.

onsdag 27 maj 2009

Avslutningsvis

Jag är tacksam för:

Dagens alla klientsamtal.
Min nya Tara och ett stort glas kallt vatten som jag tar med mig till sängen.
En nytt avsnitt av Grey´s anatomi som kommer 21.00 på femman.

Väldigt busy

Det är full sjå när jag kommer hem efter en dag på "kontoret", jag har ungefär 2482 bloggar jag måste kolla till exempel.

Alla mina favortiter har uppdaterats och det kan ta en stund att plöja sig igenom all denna trevlighet.
Men det är avkopplande att få fnissa en stund, och vanligtvis är jag klar med min läsning lagom till Two and a half men på trean 19.00.

Är ni nyfikna på vilka som är mina favoriter så finns de listade under "visa hela min profil" till höger.

Rapport och analys

Att buskiga ögonbryn ofta sitter på skalliga killar är den första noteringen för dagen. Vissa har lika mycket ögonbryn i näsa och öron som över ögonen.
(Var kommer det sig att håret växer så bra där men inte på huvudet?)

Andra reflektioner är att vissa noppar sina till knappt skönjbara streck, medan andra plockar till en tjusig båge.
En tredje variant är den kolsvarta till ett blont hår, och fyran den helt oplockade som sitter på hela ögonlocket.

Sedan finns det grå ögonbryn, och de gör tydligen lite som de vill.
Hår spretar hit och dit, och det skulle troligtvis behövas kraftig gele för att hålla de grövre grå stråna i samma riktning.
De grå sitter ofta på lite äldre, rätt förnöjda, personer. Ögonbrynen verkar inte vara deras främsta prioritering.

Hade de förstått att den 47-åriga normalbegåvade kvinnan mitt emot ägnade sig åt att analysera
just ögonbryn, hade de säkert lyft på ett av sina och trott att jag var uttråkad/inte hade andra bekymmer/var skvatt galen .

De kan ha rätt.

Analys: Jag måste verkligen skaffa mig en annan hobby innan detta går helt överstyr.

Lång härlig arbetsdag

men jag tror bestämt att vi hörs sen.

I dag på tunnelbanan tänker jag studera ögonbryn.
Det kan ju bli precis hur roligt som helst.

Ruckade rutiner

Mina försök att vara ledig fredag och måndag spricker ett par veckor framåt vilket känns bra när jag kan hjälpa en kollega som vill vara lite ledig.

Själv har jag inte planerat in någon längre semester, för första gången någonsin. Inga utlandsresor och inget Fjällbacka utöver bröllopet om snart en vecka då vi åker dit lördag och hem söndag. Vi tar också en sväng i juli när mamma fyller 70 år. Det handlar dock om dagar -inte veckor - i år.

Nu rekommenderar ju jag lång semester, men inte till mig själv.
Förra året var jag ledig hela min sons sommarlov och längre, och det var så härligt att jag lever på det även denna sommar.

Jag är fulladdad helt enkelt.

Vad ska ni göra i sommar?

Vi fick

en stund på sängkanten igår där vi avhandlade allt från betygsoro till att inte ha så många kompisar hemma i sommar.
Lättnaden är tydlig när vi har pratat klart och det som har känts så bekymmersamt under kvällen ensam hemma lättade som dimma när det jobbiga väl var uttalat.

Att prata om det som bekymrar är välgörande och jag är av den bestämda uppfattningen att det är en av anledningarna till att vi har fått förmågan att samtala.
Adderar man med en kram på slutet kan man säga att tanke, känsla och kropp har fått sitt just den kvällen, och att det är en rysligt bra början på nästa dag.

Denna morgon kvittras det som om gårdagens tunga bekymmer inte fanns.

tisdag 26 maj 2009

Jag har

en endaste bror.

Han bygger om sin gård till vingård, och har just planterat tusentals specialimporterade plantor på gårdens sluttningar.

Det finns alltså både mat - och vinintressen i min familj.

Vad synd att inget av det drabbade mig.

Jag har

en endaste kusin.

Han heter Christian Hellberg och är kock. Duktig sådan med många tv-program och utmärkelser i sin porfölj. Precis som sin tio år äldre kusin har han utvandrat från Fjällbacka och slagit sig ned i Stockholm.

Han har också blivit intervjuad, kolla här om vi är lika?

Intervju

Nu är den avklarad, den första intervjuen.

Fotografen fick börja, och bild efter bild togs i centrumet där vi träffades. Min apelsinblus råkade passa in alldeles utmärkt i omgivningen, så det var ju ett lyckokast. Jag kan inte bedöma bilder på mig själv, men de blev säkert bra. Vi får se i---i slutet av augusti.

Jag känner mig trygg med att prata om det jag berättar om i min bok, och några konstiga eller svåra frågor dök inte upp under intervjuen. Det var mer ett trevligt samtal med en journalist som var nyfiken på "ämnet som jag inte pratar om på bloggen...än".
Hon tyckte också om min bok, hurra, som hon hade läst i helgen.

Har just slängt i mig lite soppa och ska nu ladda om inför tisdagkvällens arbete som jag som vanligt ser fram emot.

Om man

kan sova som ett barn som vuxen så har jag gjort det i natt.
Åtta förträffliga timmar som var precis det jag behövde.

Annars kan jag ha svårt att sova om jag ska göra något spännande, där är jag också som ett barn. Pirr pirr, säger kroppen förväntansfullt och verkar tycka att vi genast ska sätta igång med allt det där roliga.

Idag är det kul mest hela dagen, och det tar sin början iklädd en apesinfärgad blus och stora örhängen 10.00.

Vad tänker ni hitta på idag?

måndag 25 maj 2009

Japp

jag tar en tacksamhetslista innan jag hoppar i säng:

Jag fick frukost på sängen i morse innan fästmannen åkte till jobbet.
Jag fick ett positivt brev från skattemyndigheten.
Jag har en varm, positiv och trygg känsla i kroppen.

Sov gott vänner!

Motivation


Hur hittar man motivation till de förändringar man tror sig vilja göra?

Måsten, krav, hot eller ultimatum kanske?
Det kan nog funka till att börja med, men för en varaktig personlig förändring krävs först, främst och endast egen vilja.
Vilja och ett mål.

Om ditt mål är att andra ska förändra sig - vilket många gånger kan te sig enklare - måste jag tyvärr göra dig besviken. Det går inte. Möjligvis till att börja med (se hot ovan) men inte på längre sikt.

Ändå är det det vi vill; att andra ska förändra sig och göra som vi vill för att det blir så mycket bättre då. För oss.

Nä gott folk.
Fokus på egot och den egna förändringen är det som fungerar, och om vi lägger till vilja och ett mål på det så kan det hända grejer.

Motivation kommer inifrån när vi vill göra en förändring för att nå ett mål, vinna guld istället för silver till exempel.

Och utifrån mitt eget resonemang kan jag nu konstatera att jag inte har någon motivation alls för att göra något mer idag.
Inte ett mål så långt ögat kan nå...och det är ungefär till tv´n tre meter bort.

Jag vill ingenting och det drabbar bara mig själv på ett alldeles utmärkt sätt, jag lägger mig helt enkelt ned på mina fina kuddar.

Det här inlägget spårade helt klart ur. Å vad skönt!

Blondie

Jojo, nu är man blekt igen.
I folieslingor, vilket blir bättre än med färg i mitt redan blonda hår enligt experten.
Det blev riktigt piffigt faktiskt.

Varje gång jag är hos frisören undrar de hur jag vill ha det när själva slingorna och klippningen är klar.
"Fluffigt, absolut inte platt", säger jag och två minuter efter att jag har lämnat salongen ser det ut som om jag har strukit håret med strykjärn runt skalpen.
Mången gång har jag gått direkt hem och tvättat det.

Frisörerna har inte riktigt förstått det där med "upp - och nedknepet".
Alltså; vänd huvud nedåt och blås rötterna torra. Vänd tillbaka, föna med borste lätt och voilà; fint som tusan.

Så nu sitter jag här med mitt fina blonda pannkakehår i tofs och ska gå igång med verksamheten.

Men vi hörs väl sen va?

Susan Boyle part two



Så klart hon seglade vidare.
En aningen skakig inledning men jösses vad hon sjunger när nerverna är i kontroll.

Mardrömmar

I natt var jag övertygad om att det var morgon och när jag väl somnade om drömde jag att jag var svårt sjuk.
Så måndagen började bra med att jag vaknade och var lika frisk som igår.
Behöver jag säga att jag var tacksam?

Dagen består av frisörbesök och hemarbete.
Bland annat ska jag svara på intervjufrågor via mail och just nu funderar jag på mina svar.

Förberedelse är för mig A & O. Ofta har jag det i huvudet, vad det än är jag ska göra, i lång tid innan det blir action. Det får ligga och jäsa ett tag innan det blir en bulle om ni förstår vad jag menar.
Samma sak nu inför intervjuer. Jag vet inte vilka frågor som kommer (utom dessa skriftliga) men jag är ändå förberedd på vart jag vill gå och inte.
Jag funderar, väger, känner och till sist är jag där jag vill vara inför det jag ska göra.

Ungefär så denna måndag morgon.
Vad har ni för er idag?

söndag 24 maj 2009

Trumvirvel och fanfar

I morgon är det Måndag!

Först tacksamhet söndag:

Fästmannen är här och mår bra igen.
Sonen städade sitt rum.
Köttfärssåsen var god.
Många hälsar på här på Hellbergsbloggen.

Vilken härlig avslutning på den långa helgen.

Fästmannen

är på väg och ett "Äntligen" är på sin plats.

Han har levt på filmjölk de senaste dagarna och kommer att serveras både frugans köttfärssås och en massa kärlek.

Hurra!

Mer bra.

Undertecknad kommer att bli månadens författare i ---när boken kommer.

(Det är möjligvis en hårfin skillnad mellan skryt och stolthet.
Säg för bövelen till om jag börjar lukta!)

Ap ap ap

Jag måste verkligen se upp med mina kommateckan.
Den högra handens ringfinger söker sig till tangenten vare sig jag har bett om det eller inte.

Jag skärper helt enkelt till mig.

Hårpiff

Hittills har jag blekt slingor, men har en fundering på att istället färga dem i olika blonda nyanser.
Vad tror ni om det?
Sist blev slingorna lite gula och det var inte särskilt fint.

Bra råd från blondiner- eller andra med färgkunskap - efterfrågas alltså.

Nu över till en klädfråga.
På tisdag ska jag intervjuas och fotograferas inför boksläppet, och har två alternativ; vit -eller apelsinfärgad blus. Båda enkla med lite broderier här och där.
Till den vita är det fint med stora smycken runt halsen. Apelsinen är bäst utan - men med stora örhängen.

Om ni funderar på det, får jag fundera på själva intervjuen.

Godmorgon

Idag är det tomt, fruktansvärt tomt. Ett gigantiskt tomrum - hålrum - där idéerna borde liggga på rad.
"Ekooooooooooooooooo."

Jamendåså.

Låt mig då istället ge er en väderrapport från Stockholm:
Sol och 17 grader, vid kusten någon kyligare. Måttligt sydvästlig vind, avtagande under dagen.
Under kvällen kan det komma in lite moln, men temperaturen håller sig ändå på cirka 14 grader härliga grader. Nu vet ni det.

När det gäller tacksamheten ekar det inte ett dugg, här kommer gårdagkvällens:

Jag är tacksam för allt som händer i mitt liv just nu, det är ljust och oerhört spännande.
Jag är tacksam för min son, som är den bästa skrattaren jag vet.
Jag är tacksam för att jag får en söndag till, men också för att jag ser fram emot måndag och den kommande veckan.

lördag 23 maj 2009

Söndagsbluff

Ett av min små tricks för extra njutning är att inbilla mig att det är söndag, när det i själva verket är lördag.
Effekten av mitt finurliga lureri kommer i morgon bitti när jag förvånat får stänga av väckarklockan och somna om.

Det betyder för min del att den här helgen har bestått av tre fredagar och två söndagar, och jag känner mig oerhört nöjd med det upplägget måste jag säga.

Några frågor på det?

Inledningen

av Marian Keyes nya påminner om Liz sätt att formulera sig.
Bara så att ni vet var ni läste det först.

Och Liz vet ni var ni hittar by now.
I kommentarsfältet härunder bland annat.

Tror

att jag ska köpa en trisslott idag.

Jag är rätt övertygad om att jag vinner, och gör jag inte det så händer det plötsligt en annan dag.

Alla dessa nya chanser hela tiden, visst är det bra?
Det som inte fungerar idag kan helt plötsligt fungera i morgon.

Det är fiffighet på hög nivå det.

om man skulle ta och kliva upp ur sängen kanske.

Fingerknäpp

Hokus pokus och lite sving med trollspöet är vad jag känner att jag vill göra när jag läser bloggar, forum och andra communities där erhört många kvinnor (i det här fallet) uttrycker sin låga självkänsla; en quick fix som genast ger egenvärde, sunda gränser mot andra och en massa självälsk.
Ändå vet jag att det inte funkar, man måste göra den - emellanåt mödosamma - resan själv.

Att vända år av sjävförakt, otillräcklighet och ovärdighet är inte gjort på en pisskvart, ändå är det "bara" tankar det handlar om.

Tankar som vi själva konstruerar och kanske gjorde redan som knoddar.
Tankar, inte sanningar.

För sanningen är ofta en långt annan.
Och jag har den.
Bra va?

Here goes:
Jag är duger precis som jag är. Jag behöver inte föreställa mig, vara snällare, duktigare, gulligare, trevligare, sötare, smalare, tjockare, längre, kortare, snyggare, vänligare...
Jag behöver inte prestera, vara till lags, anpassa mig, nedvärdera mig, sälja mig.
Mina känslor är precis lika mycket värda som någon annans.
Jag är jag, och av mig finns bara en i hela världen.

Affirmationer fungerar, och om du känner en gnutta tvekan om att du duger så varsågod...bra saker att säga till dig själv när du nästa gång ser dig i spegeln.


  • Vad fin jag är idag.
  • Jag tycker om mig.
  • Vilka glittriga ögon jag har.
  • Jag är värd allt gott.
  • Jag duger precis som jag är.
  • God morgon snygging.
  • God natt min allra bästa vän.

Är det svårt?

"Ljug" då till att börja med. Det är helt ofarligt, det är nämligen ingen lögn.

Det är sanningen som du bara inte har sett än.

Stamp, stamp, stamp

Tror ni att fästmannen är frisk idag?

Jag lämnar det ämnet gråtande och går vidare till något helt annat. Lotto.

Jag vill veta vad ni skulle göra om ni vann 50 000 i 25 år framåt?

fredag 22 maj 2009

Chaufför

Det verkar vara mitt nya fredagsuppdrag det där med att hämta ungdomar mitt i natten, eller kl ett kanske inte är just natt, men för mig är det väldans nära...numera.
På discot får man "blåsa" innan man släpps in, en alldeles utmärkt idé tycker jag som på inga villkor accepterar alkohol.

Det är en total no, no.

Sedan får vi väl se vad som händer när det händer. Förhoppningsvis kan mitt förbud skjuta upp debuten något i alla fall. Det skulle få konsekvenser på både månadspeng och utegång, och det alternativet verkar inte lockande i nuläget.

Däremot har kompisar berättat hur häftigt det är, och att blir "skönt" i kroppen, och jag har förstått att det lockar att prova.

Någon häxblandning hemma lär det i alla fall inte bli, eftersom jag valde bort alkohol för ett och ett halvt år sedan.
Dricker man två gånger per år kan det lika gärna kvitta, och så sällan räcker det med en kork för att bli yr i bollen.

Och yr är inte längre lika med kul tycker jag.

Nästa bok


"En förtjusande man" heter Marian Keyes nya. 737 sidor av ren underhållning .
Jag kör igång direkt.

Summering

Sonen hittade de perfekta vita byxorna, mamman ingenting.
Jo, men inte till bröllopet.

Efter att ha läst Kajsa Ingemarssons bok om författaren Stella får jag helt plötsligt en annan bild av bokmässan, där jag ju ska föreläsa.
Tydligen är alla författare förfärligt piffiga där... utan undantag, och den här debutanten vill ju hänga med såklart.
Den lilla klänningen jag hittade idag kommer säkert väl till pass tillsammans med mina helt oanvända snygga stövlar från förra hösten.

Men å andra sidan kan mycket hända på exakt fyra månader, och som sagt, det var till bröllopet jag skulle hitta något snyggt.

Jag tar det på min lediga måndag i stället, då kommer det dessutom att finnas plats i provrummen.

Bröllopskläder

Vi vill vara väldig fina när vår lillebror respektive morbror ska gifta sig om två veckor, och idag ska vi inhandla kläder.
Festligheterna kommer att vara hemma på deras gård, i en smyckad lada, och det är inte frack som gäller.
Jag har inte bestämt mig för om det bli klänning eller byxor.
"Det har jag, det blir byxor", säger sonen som troligtvis kommer att hitta det han vill ha på 10 minuter.

Jag har letat bröllopskläder till mig förut, och vet att det inte är särskilt lätt. Jag tycker oftast inte att butikerna har förstått hur min kropp ser ut, och vad den passar i.
Och det är då min nödfallsklänning har åkt fram. Den är fin som snus, det är inte det, men den är inte NY.
Och NY är roligt när man går på bröllop.

NY är förresten alltid roligt.
Jag vet inte varför jag känner mig piffigare med NYa kläder, men det gör jag.

Konstigt, jag som så envist håller fast vid en massa gammalt när det gäller andra saker.
Makeup till exempel.
Om jag sätter på mig en sådan, gör jag det på samma sätt som jag gjorde då. Frisyr; inga nymodigheter där inte.
Samma frukost varje dag och fläskfilé varje söndag är andra exempel som ni redan känner till.

Jag kom just på något som jag faktiskt förnyar nästan varje dag, och det är min tacksamhetslista. Här kommer gårdagens:

Jag är tacksam för att fästmannen fick medicin och snart är frisk.
Jag är tacksam för att jag gav mig själv en egodag att njuta av, och att Kajsa Ingemarsson hade skrivit en perfekt bok till den.
Jag är tacksam för att jag förstår att mina val är mina, och att jag väljer rätt för mig...vilket också - som bonus - gynnar andra.

Puts

väck med halsflussen, hojtade fästmannen i telefonen i morse. Troligtvis för att han tyckte att nu fick det vara nog. Inte för att han var fullt frisk, för efter en stund kröp det fram att han fortfarande hade ont.
Men inte så ont att han inte kunde fiska strömming ett tag.

Vi är lite olika där, han och jag. Om jag är sjuk så tar jag mig lugnt och försiktigt tillbaka till livet, han rivstartar.

Det är inte helt ovanligt att han sätter på sig sina inlines och åker det allra fortaste han kan ett par mil. Det är heller inte ovanligt att hans sjukdom kommer tillbaka.

Och vad lär vi oss av det?
Jag; massor.
Han; inte ett dugg.

Men jag är ju inte hans morsa.
Det enda jag kan göra är att hålla honom härifrån med sina baciller.

Ps, kommer det en strömmingsinfluensa (H3NL4?) vet ni nu var den startade.

torsdag 21 maj 2009

Längt

Vi har inte setts på snart två veckor, och nu börjar det kännas. Har det inte varit sjukdomar hos Hellbergs så har det varit det hos Fästmannens.
Just nu är det halsfluss som härjar hos honom, och tydligen är man smittsam 48 timmar efter påbörjad anibiotikakur, alltså siktar vi in oss på lördag.

Då jäklar.

Men lite längt är bra och 12 telefonsamtal om dagen håller det värsta borta. Det och 17 sms.

Ni glömmer väl inte att vara lite prilliga även om ni har varit tillsammans ett tag?
Att ge sin partner uppskattning, beröring och kärleksfulla ord kan göra susen, tro mig.

Nu ska jag läsa ut min bok, och japp, det blir nog lite kärlek i den också nu på sluttampen.

186 sidor

in i min bok har hjältinnan i "Bara vanligt vatten" fortfarande inte blivit sympatisk, men jag behöver inte oroa mig, jag vet att förklaringen på hennes cyniska och smått oattraktiva sätt kommer att komma.
Jag har fullt förtroende för att Ingemarsson ger mig det jag vill ha, men tar nu en kort paus för att beställe pizza.

Jag vet inte hur fantasifulla ni är när det gäller dessa platta godsaker, men jag rysligt konservativ och beställer naturligtvis Tropicana - av 1987 års modell - med extra banan och ananas... i barnstorlek.
Till den anrättningen dricks vatten, alldeles utmärkt sådant direkt från kranen.

Nu blev ni väl avundsjuka va?

Japp

Det blir bok idag.
Jag ska läsa hela i ett svep, vilket är precis vad jag tycker om att göra.

Det har nämligen helt plötsligt dykt upp en ny Marian Keyes, på svenska, och den ska inhandlas i morgon för att läsas snarast möjligt. Men först Kajsa Ingemarsson.

Jag har läst alla Marian Keyes böcker - vissa på engelska inköpta under en trevlig tjänsteresa som avslutades med sju timmars försening på Heathrow - men det är inte samma sak som att läsa dem på mitt eget språk.
De innebär att jag har samma bok på två språk, eftersom jag alltid köper översättningen också.

Inte denna gång.
Med tålamod har jag inväntat den svenska översättningen och min bokhandel kommer därmed att få ett besök av mig i morgon.

Idag tänker jag enbart lämna lägenheten för att köpa pizzor.

Haha

Hohhihihehehahahohohihihahahihihohohihihahahihihihaoahohaihihaoahiihi...måste få luft...hihihhahahahhoohohahahohohhahahahahahahahahahahahahahahahaha.

Man behöver inte alltid en tacksamhetslista innan man somnar, ibland räcker det med en extrem skrattattack tillsammans med sin fästman via telefon.

Då var det fredag

och egodag.

Jag passade på att börja tidigt, trots att jag kunde ha haft en sovmorgon.
Kaffe, mackor och Dr Phil lockade mer än sängen idag.

Att gå upp riktigt tidigt, och få filosofera alldeles för mig själv, är en favorit.
Jag gör det även de dagar jag arbetar, eftersom jag vill ha en halvtimma för mig själv innan jag väcker sonen och dras in i hans morgonrutiner.
Den där halvtimman för mig själv gör att jag får en fin start på dagen, och egentligen är det nog inte så att jag gör något särskilt.
Jag ser bara till att få en lugn och skön början.

Planen för egodagen är följande:
?
?
?
+
?

Japp, jag tror att det funkar.

onsdag 20 maj 2009

Det känns

som fredag, eller hur?

Och så kommer det att kännas i två dagar till, alltså är det som om tiden står lite still.
Det är bra att tiden står så ibland, särskilt om det rullar på för fort.

Vi behöver tre fredagar på raken emellanåt, och borde egentligen införa det som en allmän ordning åt alla.

Jaha, då är det fredag, fredag och fredag igen skulle vi behöva säga var tredje månad och i alla fall ta en av de fredagarna till att bara koncentrera oss på oss själva.
På jaget.
Det där som vi så lätt skjuter åt sidan.
Vi tar det sen säger vi och ägnar oss åt alla andra, och så blir det aldrig av.

Jag har beslutat mig för att ta en jagdag i morgon fredag.
Då ska jag eventuellt gå på bio alldeles själv, se en film som bara jag vill se. Eller så ska jag läsa hela dagen. Jag har inte riktigt bestämt mig än.

Vad skulle du vilja göra på din "bara jagdag"? Och tänker du ta den på fredag eller fredag?

Puh

Just hemkommen från en fantastisk arbetsdag. Men jag är trött, och tänker hänga i soffan resten av den här dagen.

Just nu tittar jag på sjukhuset på trean. Det är ambulanser, barnläkare och akutintag.
Igår fick man se ett litet pyre som var född i vecka 23.
Bebisen hade den minsta hand jag någonsin har sett.

Vilket raskt drog mig tillbaka till 1994, BB och Sös.
Min son blev lite sjuk andra dagen i sitt liv och fick komma till neonatalavdelningen i två dygn.
I vaggan bredvid hans låg tvillingar, en pojke och en flicka vilket man såg på den lilla blå- och den lilla rosa- mössan. De var alldeles förfärligt pyttesmå.

I min sons vagga fick bara han plats, han vägde nästan fem kilo när han kom ut.
Dessutom hade han en kalufs som en tvååring...så någon mössa var inte att tänka på.
Att han och tvillingarna var på dagen lika gamla var oerhört svårt att tro.

Jag hoppas att det gick lika bra för dem som det gick för min kille. Efter 8 dagar fick vi åka hem, och det var liksom då livet började.

Ni som är föräldrar vet precis vad jag menar.

Laddar

inför 4 dagars ledighet med att sätta fullständig tokfart.
Det fungerar om jag vet att jag ska vara ledig, i alla övriga fall är det en fart jag aktar mig för.

Jag hade stora planer för min ledighet, och jag kan berätta att mycket av det stöp med morgonens väderrapport.
Jag har inga som helst problem med regn, det passar bara inte så bra ihop med vissa utomhusaktiviteter.

Kombinationen med bio är däremot lysande. Regn och bok känns också fint.
Jag har ju fortfarande en hel ny Kajsa Ingemarsson som jag faktiskt bara hann lukta på häromdagen.

Men som sagt, först full fart.

Nej, först tacksamhet.
1. Jag är tacksam för min familj, och att våra sjukdomar håller sig till förkylningar.
2. Jag är tacksam för jag ska få träffa min västkustfamilj på lillebrors bröllop om två veckor, jag har inte träffat min lille brorsson på nästan ett år.
3. Jag är tacksam för att jag har ett arbete att gå till.

Nu så...Wroooooom

tisdag 19 maj 2009

Hämtmat och intervjuer

Pasta med någon form av oxfilésås.
Gott, och väldans praktiskt eftersom jag ska jobba ikväll.

På tisdag ska jag bli intervjuad och fotograferad för en månadstidning, vilket gjorde att jag raskt bokade en tid hos min frisör för lite fina sommarslingor.

Jag vill ju vara fin när jag ska vara med i tidningen.

Har ni tänkt på

hur olika näsor kan se ut.

Det finns stora och breda. De kan gå uppåt eller nedåt. De kan ha gigantiska näsborrar eller så små att man undrar om det alls kommer in någon luft.
Det finns fräkniga, rödmosiga och vissa som är förkylda och snorar.

Min nässtudie utförde jag idag på tunnelbaneresan till stan, och självklart gjorde jag det i smyg.
Jag menar nämligen inte något illa med mitt nästittande.

Men visst är det häftigt att ingen av oss ser ut som någon annan.
Vi är helt unika.
Inifrån och ut i nästippen.

Det innebär förstås att jag också är unik, och det känner jag mig baske mig stolt över det.

Jag tänker så här

Igår fick ni er en mängd småtrevliga och uppmuntrande inlägg att göra vad ni vill med, alltså kan jag utan dåligt samvete låta er läsa dessa en gång till eftersom jag ägnar större delen av den här dagen åt annat trevligt och inte har så mycket bloggtid.

Hade jag haft tid skulle ett av inläggen alldeles säkert handla om männen som smyger runt på min balkong, och hur de återigen ser ut att plasta in mina -nyss avplastade - fönster.
Men som sagt, av det blir det intet.

Jag hinner inte heller redovisa min tacksamhetslista som innehöll en hel del välmående måste jag säga.

Tre bra ord får ni med er denna dag. Testa gärna.

Tack.
Förlåt.
Välkommen.

Nu ska jag åka tunnebana.

måndag 18 maj 2009

Gert och Robert

har jag ju glömt att puffa för de senaste veckorna.
De är nu någonstans norr om Umeå, och marchen mot Haparanda- och för kampen mot prostatacancer - går vidare.

Följ deras trevliga bloggande här.

På slänten utanför

I min förort bor det en hel del människor, jag tror vi är strax över 50 tusen.

Sisådär 20 är kompisar , och de sitter i slänten nedanför mitt hus och intar alkohol i solskenet.

Strax efter tio brukar det vara samling och sedan är samkvämet igång mest hela dagen.
Just tio är säkert vald med hänsyn till Systembolagets öppningstid, eftersom man bör ha en flarra med sig för att känna sig bekväm med de andra.


De stör ingen där de sitter, och det skrattas en hel del, i alla fall i början av dagen.

En del är pruttis och trillar ner för slänten när träffen är över, andra håller sig i de trädstammar som erbjuds.
De finns de som går i armkrok, och de som föredrar att snubbla iväg själva.


Innerst inne blir jag lite glad när jag ser dem. De har i alla fall vänner, även om nu detta gäng kanske inte främjar en eventuell nykterhet.
Vänner är viktiga vare sig man är alkoholist eller inte. Ensamma hade de troligtvis inte levt längre.


Lite längre ner på torget erbjuds det flera AA möten i veckan.
Tänk om de kunde ta varandra i hampan och gå dit istället.

Då kanske de till och med skulle få tillbaka de vänner de har förlorat under sin ständiga rus.

Var effektiv

medan bebisen sover tycker "Allt om barn" och ger fyra tips på hur nyblivna föräldrar ska utnyttja bebisens sovstunder.

Eder coach protesterar högljutt och befriar er härmed från detta vansinne att alltid behöva prestera.

När bebisen sover, sov du också!

Diska kan du göra när bebisen är vaken - den gillar skramlet - särskilt om du sjunger en truddelutt under tiden.

Det kommer du nämligen att ha lust med... om du tar en sovpaus emellanåt.

Jaha, så trevligt

Dagens överraksning i brevlådan var en tidning. Väl inplastad så att ingen som bär ut den ska förstå varför den levereras just till mig.

När jag ser följande på Wiki undrar jag om det kanske finns saker registrerade på mig som jag inte känner till:

"Connoisseur är ett svenskt magasin som distribueras gratis till alla svenskar med en deklarerad nettoförmögenhet om minst fem miljoner kronor."

Hoppla, Kerstin.

Jag väljer att se det som ett klart tecken på kommande framgångar.

Å andra sidan

Det var nog bra att jag inte hade någon ny bokidé, när jag nu fick ett sms från Computer City där jag informerades om att "servicetiden för er produkt tyvärr har förlängts".

Jaha?
Och varför det, och förlängts hur länge? Den informationen hade ju varit bra att få, men fick väl inte plats i ett sms.

Jag har fått ett servicenummer som jag kan använda om jag vill "följa statusen på reparationen" och där kan man även denna morgon läsa "inlämnad i butik".
För mig låter det som om min fina, värdefulla dator ligger på en hylla i butiken och samlar damm, istället för att ligga på reparationsbordet färdig för omsorgsfull operation.

Min lilla har för tillfället bestämt sig för att samarbeta (ta i trä), och det är en ofantlig tur eftersom jag är totalt databeroende.
Men att ge mig på att skriva ett manus på den är inte aktuellt.

Tur då att jag just nu är helt fantasilös, vilket väl bevisas av ett inlägg som handlar om en reparation som inte ens har kommit igång.

Jag vill skriva

Jag inser ju också att det inte per automatik blir utgivning av bok nummer två om jag nu skriver en sådan, men jag har lite fingerkryp som skulle kunna liknas vid abstinens av något slag, och det vore ju synd att inte utnyttja.
Mitt problem är idéfattigdomen.

Finns det en "Övremedelådersgenre" med vardagsdraman och fiffiga upplösningar?
I så fall skulle jag kanske kunna ta den.
En kombination av lätta depressioner och höga klackar skulle kanske vara min grej, när jag nu måste hitta på istället för att berätta hur det faktiskt är.

Jag inbillar mig att jag skulle gilla att göra research; ringa runt och presentera mig som författaren som behöver upplysningar inför sin nästa bok.
Men utan ämne blir det varken research eller bok, det är den enkla sanningen.

Och det är där jag är nu, måndagen den artonde maj 2009.

söndag 17 maj 2009

En enda

sak på min tacksamhetslista idag:

Ett samtal.

Tack T.

Mandelkubbar


Det var det hon bakade, min mormor, av allt det där hon köpte så billigt i Norge. Inte bara det förstås. Hon bakade allt matbröd, havreflarn, drömmar, kanelbullar och perfekta kringlor också.
Min mamma har också alltid bakat "allt". Jag tyckte alltid att det doftade bak hemma, vare sig jag bodde hos mormor eller mamma.

Som liten var det en dröm att få "köpebröd", och nu som vuxen vill jag ha hembakade kubbar.
Det skulle aldrig falla mig in att baka dem själv, men om jag ber min mamma riktigt, riktigt snällt att kanske baka en plåt till jag kommer till väskusten på min lillebrors bröllop om några veckor ?
Snälla mamma?
Du behöver inte göra det samma dag som bröllopet, det räcker med dagen innan.



67

Läser i dagens Espressen om en 67-årig kvinna som väntar sitt första barn.

Det verkar trendigt att vara äldre mamma nu för tiden.
Jag var 32 när sonen kom. Det var de flesta förstagångsmammor då, 1994. Bara några år senare är den, för förstföderskor i Stockholms innerstad, närmare 40.

Nu blir det inga fler barn hos Hellbergs. Själva bärpåsen - livmodern - är nämligen bortopererad, och då är det liksom kört vilken metod man än är sugen på.

Adoption säger ni, och då kan jag meddela att detta är jag för gammal för. Inte fästmannen dock, om han vill ha en liten bebis kan han skaffa det. Män får nämligen vara äldre än kvinnor när det kommer till det där med adoption.

Nåväl, han har tre och är nog nöjd, och det är jag också.

67.
Jag undrar om jag ska ha någon åsikt om det där med åldern?

Nä, jag tror jag hoppar över det.

Kjempegrattis Norge


såklart.

Och tydligen kan de nordiska länder vinna vad än Bert Karlsson säger om östpaktande. Det bådar gott inför nästa års final i Oslo.


Jag var mycket i Norge , och då också Oslo, som yngre.
Vi var på museum, skidtävlingar och opera bland annat.
Vissa resor gjordes med familjen och andra med skolan. Som västkustbo åkte man till de norska fjällen om man ville åka skidor, jag minns inte att jag ens visste att det fanns svenska skidorter.
Och ja, Oslo har en alldeles utmärkt skidort, Holmenkollen, mitt i stan. Bara några mil norrut hitar man dessutom vita vidder överallt. Det och fjordar. Vackert om du frågar mig.

Fjällbacka ligger ungefär mitt emellan Oslo och Göterborg och det fanns faktiskt en tid då Norge var ett billigt land för oss svenskar.
Det är sisådär 5 mil till den norska gränsen, och tack vare den högt värderade svenska kronan åkte vi ofta över gränsen för att handla mjöl, smör och socker till mormors bakande.


Min morbror körde och jag kräktes.


Jag var inte särskilt van att åka bil, och turen till Norge innebar slingriga vägar och det var inte riktigt vad min kropp gillade.
Morbrors vita Amazon fick stanna efter var och varannan kurva för att jag mådde dåligt.
Men vad gör man inte för mjöl, socker och möjligheten att få en kaka Freia melkesjokolade.

38 år senare jobbade jag just på Freia, eller Marabou...eller Kraft Foods som äger båda varumärkena.

Det hände att jag var på tjänsteresa i Norge. Det hände också att jag på Gardemoen köpte just Freia sjokolade, trots att jag hade ätit det på norska kontoret en hel dag.

Det var en underbar känsla att äta den på resan, utan att den kom upp den strax efteråt.



En sneakpeak

Kolla in LIZ hos Förlagsredaktören idag. Klicka här.

God morgon!

lördag 16 maj 2009

Och nej

Ni harINTE tystnadsplikt och kommentarsfältet är heller INTE avstängt.

Bara så att vi undviker eventuella missförstånd.

Mamma vet bäst

och nu sitter den unge musikproducenten vid sin dator och gör nya mästerverk.

Jag vet inte om den var Alvedonet eller glassen som gjorde susen, men då jag också åt en glass och inte blev ett dugg piggare, misstänker jag att hans nyvunna energi kan tillskrivas läkemedlet.

Och det är då lätt att räkna ut att om två timmar kommer han att stupa i soffan bredvid mig.
Det passar mig alldeles utmärkt, eftersom jag vill ha sällskap när Eurovision song contest drar igång, eller ESC som vi mer initierade kallar det...

Malena är inte ett dugg segertippad, vilket gör att hon säkert vinner.
Det borde ju funka även åt andra hållet menar jag, vis av att ha upplevt motsatsen i rätt många år.

Och på det en tacksamhetslista från förorten:

Min lägenhet är så fin, så fin.
Vi hade en mysig, om än snuvig, eftermiddag med Johan Glans.
Bara halva tiden kvar av balkongavstängningen på totalt 14 veckor.

Rapport


från sjuklägret:

Vi har sett på Johans Glans Dvd "World tour of Skåne".


Betyg; 5 spettekakor.

Sonen är sjuk

så det där med storbild på Malena, och soffmys med fästmannen och hans äldsta dotter får vi hoppa över.

Det värsta ontet sittet tydligen i halsen, och den målbrottiga rösten är raspigare än på länge.
Men mamman har insett vad som behövs: En kombination av Alvedon, Piggelin och vaniljglass kommer att få honom att må mycket bättre.

På hans klädsel verkar vintern ha kommit tillbaka, medan jag svettas i den varma lägenheten.
Som vanligt när någon beklagar sig över huvudvärk eller snuva i den här familjen, så åker min fin-fina örontermometer fram.
Frossa är lika med feber i min värld, alltså har jag nu ett ypperligt läge att leka doktor.
Empatisk doktor, inte den där varianten som säger "halsfluss, det går över, hej då".

Nej, jag kör mer på gulligull, glass och kalla omslag. Jag duttar, bäddar ner, vädrar, klappar, ömkar och smyger runt i mina rosa tofflor när patienten sover.

"Hur mår du min lilla älskling", frågar jag med min allra snällaste mammaröst, och det ömkliga svaret är oftas "sådär".
Det är en signal på att det behövs mer ompyssel.

Som mamma till en tonåring har jag insett att det är bäst att passa på. På måndag kan han vara frisk, och då är "sluta nu" det troliga svaret på mina gullegullfrågor.

Fin va?


13.00

Jag ska inte trötta ut er med information om hur det går med min städning, jag inser att ni fulltständigt struntar i det.

Nej, vad jag nu vill dryfta handlar om min katt, Misse.
(Fästmannen kallar honom fortfarande Nisse, jag antar att det är därför de inte gillar varandra särskilt mycket.)

Misse gillar att klösa, precis som alla andra katter. Han har alldeles utmärkta -av mig utplacerade - klössaker lite här och där i lägenheten, ändå envisas han med att mattan i vardagsrummet ger bäst klomotstånd.

Idag hittade jag hålet i mattan...den matta som jag är så förtjust i.
Hål är inte okej för mig.
Hål betyder måste köpa ny matta.
Satan.

Dagens tur: Den är inköpt på Ikea, inte särskilt dyr, och jag hoppas och tror att den fortfarande finns kvar i sortimentet.

Förutom att klösa sönder mina mattor gillar Misse också att släpa runt en massa kattsand överallt. Eller gillar och gillar, han gör det helt enkelt för att han är en innekatt och för att sand fastnar under tassarna efter utfört kisseri och sedvanligt sandsparkande.

Har ni något bra slippa-sand-tips så kontakta mig.
Jag skulle baske mig kunna utge en belöning till den som har ett riktigt bra, fungerande, knep att komma med.

10.00

Nu kan vi snacka om sovmorgon! Jag vaknade inte en enda gång under nio och en halv timma, och är på ett fullkomligt strålande humör.

3 koppar kaffe senare är jag nu beredd att ta tag i röran, och jag börjar med vardagsrummet där det mesta av plocket finns.

Jag har en taktik som går ut på att samla alla pryttlar (och det är mycket; allt från tidningar till fjärrkontroller, nagellack och allsköns småprylar som jag inte vet var de hör hemma) i en hög, för att sedan rensa bort den systematiskt.

Det blir betydligt lättare för mig än att ta sak för sak där det ligger.

"Var sak på sin plats", sa min mormor som uppenbarligen hade rätt plats för alla sina saker. Det är just det jag inte har.
Hade mormor sett mitt vardagsrum (och kök, hall och badrum för all del) hade hon tuppat av. Det var inte vad hon lärde mig om "ordning och reda" för 40 år sedan.

Jag kliver över saker som ligger på golvet utan att tänka på att det ligger något i vägen, och att det faktiskt går att plocka upp i samma stund jag passerar det första gången.
För vissa landar det inte ens på golvet, och hur är det möjligt undrar jag?

Min mamma brukar säga att det är fint hos mig...och då vet hon inte hur mycket jag har fejat innan hon kommer på besök en gång per år. Inte för att hon begär det. Min mamma har en oerhört sund inställning till ordning och är inte en petigmeter som mormor var. Men hon har ont i ett ben, och att be henne kliva runt i snitslad bana med gigantiska hinder vore inte särskilt snällt.

Nåväl, ingen kommer hit idag. Jag rensar för mig själv för att jag vill.
Kronan på verket blir en bukett fräscha blommor när jag är klar.

fredag 15 maj 2009

Nej

svarade jag först när jag fick frågan om det var okej att åka till Kungsträdgården och kolla in Rix FM´s konsert i kväll.
Men jag tänkte om.

Jag tänkte på mig själv som 15-åring, och hur roligt det hade varit om jag hade fått åka på en sådan gratiskonsert, så jag ändrade mig.

Ibland slinker det ur ett nej utan att jag tänker mig för. Och jag har insett den goda idén med att ändra mig när jag har tagit fel beslut, eller när mitt barn argumenterar schysst för sin sak.

Om en argumentation aldrig lönar sig, hur ska han då lära sig hur man använder sina ord på rätt sätt?

Nya vill

I bara ett par inlägg tidigare sa jag något om städning, vill och måsten.

Nu har jag ett nytt vill framför näsan, Kajsa Ingemarsson nya bok "Bara vanligt vatten". Den känns mer attraktiv än städningen som jag kan ta i morgon , eller en annan dag när jag vill igen.

Jag tycker oerhört mycket om hennes böcker. De är enkla att ta till sig, har en varm ton och jag känner för hennes karaktärer. Oftast från sida 1.

Jag tror att jag jag ska försöka mig på att skriva en "kajsaingemarssontypavbok" när jag blir stor.

Skulle ni läsa den då?

Fredag

Min kropp vill ha kött idag.
Mycket kött.
Gärna en grillad extra large T-bone med en diversesallad till.

Jag skulle kunna ställa elgrillen på spisen, vad tror ni om det?

Tror att jag

ska chocka kroppen med en promenad i solskenet.
Vi ses om fem minuter.

Kritiker

Jag har problem med att läsa recensioner, mest för att jag inte alltid förstår vad de skriver, alternativt vad de vill säga.

Läser dagens DN, och funderar på om recensenten är ung eller gammal. Detta efter att ha tragglat mig igenom en emellanåt svårläst text och sedan kommer till orden "en grymt intressant yrkesman".

Grymt?

Ordet passar överhuvudtaget inte in i resten av texten, men jag förstår tack vare det att hon är ung. Och jag blir ju nyfiken när hon klämmer in ett grymt bland alla dessa rader av trist recensionssvenska. Var det avsiktligt, eller slank det bara ur henne? Om hon skulle använda de ord hon är mest bekväm med, hur skulle hon skriva då?

Uppenbarligen hade det en effekt, i alla fall på mig. Jag fick ju något grymt viktigt att skriva om.

Igår

strövade jag runt på Östermalm, medan människor swischade förbi i en betydligt högre takt än den jag höll.

25 år tidigare hade jag också swischat, troligtvis på höga klackar. Med en fläckfri makeup, och med kläder som matchade den jag för ögonblicket var betuttad i.
Betuttningen styrde mer än mitt klädval.
Ord, intressen, musiksmak, krogval och samtalsämnen hängde jag på. Att jag kunde ha egna åsikter, annan klädsmak eller inte ville följa med på det som föreslogs föresvävade mig aldrig.
Det var fullständigt naturligt för mig att forma mig efter någon annan.
Inte för att det var någon som begärde det av mig, utan för att jag inte visste något annat sätt att förhålla mig till mina betuttningar.

Kanske någon av dem hade velat vara med mig längre än några månader om jag hade varit jag.
Med kameleontÅsa tvingades de umgås med en kopia av sig själva.

Välj själv

  1. "Idag måste jag städa."
  2. "Idag vill jag städa."

Jag satsar en femma på tvåan, då blir det gjort för min del.

torsdag 14 maj 2009

Ärligt talat

Blir du provocerad av mina glada tillrop?

I så fall har jag stor förståelse för det.
När jag jobbade i Sälen hade jag en chef som bara såg möjligheter, och det hände att han gjorde mig galen.
Han såg något gott i allt och alla, och på den tiden var det oerhört provocerande för mig.
Det hände att jag testade honom. "Fult bord det där, det borde slängas", kunde jag säga.
"Njae", sa han som på beställning, "det duger ju bra att ställa sina tallrikar på."

Alltid något gott, aldrig fördömmanden. Inte ens över en gammalt sliten matsalsmöbel.

Det tog mig många år att komma till den insikten som han hade redan då, att det är hissandet och inte dissandet som skapar de resultat vi vill ha. Hos andra, men också hos oss själva.

Lite puts kan få både bord och människor att glänsa.

Så; tycker du att jag är provocerande tycker jag om dig ändå.

Puts och god natt.

Nä, om vi skulle

ta en liten tacklista, eller vad säger ni?

1. Jag har fått se min son spela trummor på en skolkonsert, och innan konserten gav han mig en kram framför alla sina vänner. Tack älskling.
2. Jag har fått nya insikter om mig själv. Tack coachen.
3. Jag har bett om, och fått, goda råd från någon som är en förebild. Tack K.

Men, vilken bra dag.
Va?

Tycker ni som jag att ett tack är på sin plats denna torsdag eller vill ni klaga av er lite?
Varsågoda, kommentarsfältet är fritt.

Jag har ett hus

i mitt huvud, och eftersom det bara, bara är mitt så vill jag inte berätta om hur det ser ut.
Bara att det finns, och att jag går in i mitt hus när jag behöver lugn och ro, när jag inte kan sova, eller behöver koppla bort ihärdiga tankar.

Det är min fristad, trots att det bara finns i mitt huvud.

Det är en härlig dag

På bara några dagar har träden gått från knopp till blad. Jag tycker att hela förorten lyser upp måste jag säga.
Det ska bli kul att se hur det ser ut i stan, tänkte för ovanlighetens skull ta mig en promenad innan jag ska träffa min coach idag.

När jag åker till stan är det för att jobba. Enbart.
Spatserandet, fikandet och fönstershoppandet är helt enkelt inte lika roligt längre.
Det kan bero på att ryggen protesterar, men det kan lika gärna handla om been there, done that.
Jag vet inte, och det är inte heller så noga.

Idag ska jag till Östermalm.
Det är där alla dyra gator i Monopol ligger.
De ligger där i verkligheten också kan jag berätta för dig som är utsocknes.
Nu är jag inte särskilt intresserad av att dricka te på Diplomat eller av humrarna i Östermalmshallen, däremot av att kika (läs glo) på människor.

Det är väl samma nyfikenhet som jag känner när jag råkar titta in i lägenheter antar jag. Om nu inredning säger en hel del, gör kläder det också inbillar jag mig.

Å andra sidan kan jag ha helt fel.
Både kläder och inredning kan faktiskt vara fasader, och det gör det ju nästan ännu mer spännande.
Vad finns bakom, och varför en fasad? Vad är det man är så rädd för att visa?
Varför har man målat en bild av sig själv, när verkligheten duger så himla bra?

En promenad blir så spännande som man gör den, och för just mig blir det lättare att röra på påkarna när jag dessutom kan studera mina favoritobjekt.

Människor.

onsdag 13 maj 2009

Nu

Fil till lunch är allt som hinns med idag. Mötena avlöser varandra, och jag får hänga med på andras resor.
Tänk vad oerhört mycket som ryms i oss människor, och vad många stationer vi måste stanna till vid innan vi når våra mål.

Vi gör uppehåll vid stationer som kan heta Sorg, Glädje, Mod, Kraft och Jag.

Tacksamheten idag handlar om de mötena, som betyder lika mycket för mig som det gör för den som vågar att be om hjälp.

Jag är ledsen, men det ser inte du.
Du ser inte de tårar som går inåt och som hotar att dränka mig.
Hur kunde du göra så mot mig vill jag säga men det gör jag inte.
Man kan göra så mot mig.

Jag är inte några andra känslor än ofantligt ledsen.
Min sorg påverkar inte dig. Du ser inte mig. Vi ser båda på dig och vi är så ledsna för din skull.

Men jag då, ville jag säga om jag vore någon annan. Jag då?
Jag är tillintetgjord, förkrossad, dömd, dödad.

Äntligen har jag tänkt, äntligen är det min tur.
Du älskar mig, så har jag tänkt.
Du älskar mig och vill mig väl.
Så dumt.

Visst borde jag ha förstått.
Jag är bra på att tolka tecken.
Men jag trodde mig vara älskad och tecknen blev till oväsentliga skuggor.

Jag vill vara glad. Jag är bäst på glad.
Ledsen är ohyggligt smärtsamt.
Jag kommer inte härifrån.
Hjälp mig. Någon, hjälp mig.

Very busy

Full gas fram till nio i kväll.
Bara, bara coaching.

I morgon ska jag träffa "min" coach, som in sin tur har en coach, som i sin tur har...
Utan egen hjälp skulle det vara oerhört svårt att hjälpa andra.

Nej, om man skulle ta och sätta på sig något vitt och nystruket.
Vad sätter du på dig idag?

tisdag 12 maj 2009

Svt 1, 21.00

Någon mer än jag som ska följa Malena Ernmans äventyr i kvalserien ikväll?
Jag hoppas självklart att hon går till finalen på lördag, annars blir det ju inte roligt att titta på det spektaklet.

Hela vårt tonårsgäng är hemma då, och kvällen tillbringas framför fästmannens jättebioduk.
Det är som att sitta i publiken på riktigt...skillnaden är att man kan gå på toa när man vill.
Det kan man inte om man sitter längst fram när det är tv-inspelning.

Minneslucka

Det är konstigt, men varje vår upprepas samma sak; jag köper kläder som måste strykas.
Vita fina kläder som behöver tvättas efter två timmar och sedan strykas lika länge.
Det är band i ryggen, rynkade framsidor, gulligullbroderier och pyttesmå volanger lite här och där. Allt måste vara slätt för att vara fint.

När jag har riktigt hål i huvudet köper jag vitt som måste kemtvättas, och oftast har jag använt plagget innan jag tittar på tvättråden vilket betyder att det för sent att lämna tillbaka det.
Nu struntar jag i det, och kör det i maskin ändå. Bära eller brista. Oftast bär det.

Idag har jag ägnat ansenlig tid åt att stryka allt det vita, och det blev så fint, så fint.
För min del kan vädret gärna få bli strålande, så att jag kan glänsa i vårsolen med mina nypressade blusar.

Häromdagen, när jag var i tvättstugan, hade någon tvättat två likadana ylletröjor i olika färger.
De låg på tork och hade antagit storlek docka.
På tal om att inte läsa tvättråd.

Hur är det möjligt

Har ni läst om fosterpojkarna i Dalarna?
Om inte, gör det i Expressen.

Jag tycker att jag är hyfsat bra på att förstå människor och varför de väljer att göra som de gör.
Men det här förstår jag inte.

Det är grymt, så oerhört grymt.

Sovmorgon

Min katt och jag är inte riktigt överens om vad det betyder. Låt mig fastslå att för min del betyder det inte att vakna 6.30.
Denna morgon var jag dessutom dum nog att börja tänka på frukost i samma sekund jag blev väckt och då var det omöjligt att somna om.
Dagens första kopp kaffe är fantastisk. Det händer att jag fantiserar om den redan när jag lägger mig kvällen innan.

Jag kan nämligen inte dricka kaffe på kvällstid, eller rättare sagt på eftermiddagen, eller rättare sagt efter lunch, eller rättare sagt efter frukost.
Alltså surplar jag i mig 3 koppar varje morgon, sedan är det stopp.

Jag arbetar emellanåt kvällstid, och då sitter de andra och fikar. Det klirras med koppar, doftar oemotståndligt och trots att dagens ämne inte är särskilt uppmuntrande ser alla ut att ha trevligt i fikahörnan.
Jag försöker hänga på med mitt glas vatten, men det är inte samma sak, tro mig.
Däremot tillagar jag kaffet - som den expert jag är -och det ger ju en viss tillfredställelse.
Men å vad jag önskar att jag också hade kunnat klirra lite.

måndag 11 maj 2009

Utmaning

Frida skickar en utmaning vidare och jag gör ett försök.

Regler: Det här är svårare än du tror! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad är ditt namn? Åsa
2. Ett ord på fyra bokstäver: Åker
3. Flicknamn: Åse
4. Pojknamn: Åke
5. Yrke: Åkare
6. Färg: Åsksvart
7. Klädesplagg: Åtrå
8. Mat: Ål
9. Sak i badrummet: Åderbråck
10. Plats/stad: Åstol
11. En orsak till att vara sen: Återvändsgränd
12. Något man skriker: Åhhhhh
13. Film: Åsyn
14. Något man dricker: Återställare
15. Band: Åtsmitande
16. Djur: Åsna
17. Gatunamn: Åsögatan
18. Bil: Åkdon
19. Sång: Återberättande
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Åsiktsutbyte

Din tur. Puh.

Dagens tacksamhet

1. Jag var lite låg när jag vaknade, men vände det med "egencoaching".
2. Alla företagsdeklarationer och skatter är fixade innan deadline.
3. Det är 3 avsnitt av min favoritserie på tv idag samtidigt som fötterna kommer att bli sommarmjuka och fina genom ett bad.

Det är en fin dag i förorten.

Superproffs

Det är inte så lätt det där med att ta bilder. Tro mig jag vet, eftersom jag har försökt och dessutom redovisat detta med ett par exempel på denna blogg.
Det är inte heller lätt att göra en hemsida. Det har jag inte försökt själv, och det skulle heller aldrig falla mig in.

Så när jag skulle hitta en mästerfotograf och en mästerwebdesigner ägnade jag några timmar till att hitta det jag gillade, och sedan kontaktade jag Paulina och Nina som dessa båda proffs heter.

Paulina, fotografen, träffade jag i hennes studio på söder i Stockholm och jag var inställd på en kort session, där jag skulle sitta uppsträckt på en pall och le på kommando.
Det blev inte alls som jag hade tänkt.
Vi gick ut.
Det var buskallt, minst sagt, men då det var något med "ljuset som föll så fint" var det ju bara att hänga på.
Jag fick snurra, vifta med håret, flabba, le och se glad ut. Jag fick gå, och jag fick posera.
Hela tiden tog hon bilder, fråga mig inte hur många.
Dessutom hade hon en assistent som bar min dunjacka, kamerabagar och tjoade glada tillrop.
Och vet ni?
Det var kul!
Jag beställde till sist fyra av de bilder hon hade tagit, och ett av dem är det ni ser till höger.

Paulina Westerlind, klicka här.
Ps hon har dessutom en blogg, ni hittar den på hemsidan. Hon just varit i Fjällbacka och fotograferat ett bröllop.

Nina Möller gjorde min hemsida, hon finns inte i Stockholm utan i Växjö.
Just lokaliteten spelade ingen roll för mig, jag gick helt och hållet på de sidor hon kunde visa upp på sin hemsida.
Nina var precis lika proffsig som fotografen, och jag fick all hjälp jag behövde...och då menar jag all.
Vi klämde, utöver hemsidan, in ett gäng visitkort innan vi sa tack och hej för denna gång.


Och ja, jag är supernöjd med deras arbete och rekommenderar båda varmt.

Å den här...

Eagles. Don Henley.
Lyssna.

Repris

Den här länkade jag precis när jag startade min blogg, men det är ju flera månader sedan nu, och kanske du missade den då.
Lyssna på både text och musik.
Jag ryser i alla fall.

Tipset

om arga tanten kom från Olof Röhlander, coach och mental tränare.
Ni hittar hans klokheter på Upphopp.se, och bloggen finns här.

ARG!

Nä, det är inte jag som är i behov av ett utbrott, det är damen som ringer p4.


Åsa

Känner ni någon som heter Åsa?

Låt mig gissa; hon är rödblond, lite rundhyltad och har fräknar?

Så där ja, tänk att jag visste det!
Alla åsor ser ut ungefär på samma sätt, och det var särskilt tydligt när jag var barn.

Jag har aldrig tyckt om mitt namn.
Inte för att jag vet vad jag skulle ha hetat för att trivas, men Åsa var det inte.
Nu tror jag ju inte trivseln egentligen har med namnet att göra, men så här i backspegeln kan jag se att jag gav mitt namn skulden för många bekymmer när jag var yngre.
Det var till exempel namnets fel att jag såg ut som jag gjorde (se ovan).
Hade jag hetat Charlotte, eller något sådant fint, hade jag varit både mörk och hade kunnat få ett smeknamn.
Åsor får inga smeknamn. Jo Åsa-Nisse fick jag heta ett tag men det var ju inte särskilt roligt.
Tvärtom.

Idag har jag vuxit i namnet, även om det fortfarande är lite, lite främmande.
Men om jag fundrar om att byta namn känns det lite konstigt, så jag behåller nog det gamla vanliga ändå.

Åsa Birgitta Hellberg, that´s me trots allt.

söndag 10 maj 2009

Inte en endast gång

har jag behövt laga mat den här helgen.

Fästmannen älskar ju det där med grytor och kastruller, och idag när han åkte hem till sina egna tog sonen över och såg till att mamman blev mätt och glad.

För mätt är verkligen lika med glad för mig.
Jag hade aldrig klarat Robinson. Psykkriget hade jag nog fixat, men inte svälten.

Det är klart, jag kunde eventuellt åkt dit om jag var deppig, då äter jag ju inte ett smack. Men det är väl tveksamt om jag hade blivit antagen då.
Å andra sidan vet i sjutton om alla som har varit med i år har varit så stabila, med eller utan mat.
Men det är väl det som är hela idén antar jag.

Det skulle vara kul att se det "synopsis" produtionsbolaget skriver innan de kalla till audition...det handlar väl troligtvis om ett intressant persongalleri, dramaturgiskt upplägg och ett crecsendo som heter duga.

Strunt samma.
Jag är hemma, och är oändligt glad för det.

Tack för maten!

Avundsjuk

Liz bloggar om sin 6-åriga dotter, och det låter så härligt med en liten tjej.

Mina förlovningsdöttrar är ju tonåringar och inte särskilt intresserade av att sitta i knät, bli kammade eller lästa för.
Förlovningssonen är liten, men mer intresserad av min tonårsson än mig. Och allra mest är han intresserad av sin pappa. Det är pappa, pappa hela tiden, och som varandes förlovningsmamma är jag lite överflödig just nu.

Nä, ro hit en 6-årig tjej.
Gärna någon med långt hår som jag kan kamma.

Paus

Just lakan är oerhört trista att tvätta...men vad sköna de är när de är nytvättade.
Det gör det värt tvättandet, trots 100 örngott.

Kan man få nog av kuddar, jag bara undrar?
Inte jag i alla fall.

Jag kan lätt kliva in i en butik för att de skyltar med en snygg kudde.
Det, eller ett par snygga skor.
Kan de dessutom få till den kombination i samma butik kan de räkna med att jag troligtvis kommer att bli en bra kund.

Och nej, jag tänker inte köpa skor och kuddar på Coop Forum.

Hög sommarsko

Och en juvelbeströdd "högis". Från samma Karen så klart.
De kan du stylta runt i om du har 225 Euro över.

Platt sommarsko

En söt "plattis" från Karen Millen?
210 Euro. Som hittat.

Rutinerad

Resten av dagen går i tvättstugans tecken.

Jag är en rutintyp, och ägnar de flesta dagar åt att göra det ungefär på samma sätt som jag gjorde det igår.
Allt från frukost till sänggående.
För mig är det bra med den strukturen, andra dööör om de måste göra på samma sätt två dagar i rad.

Jag ändrar när något inte funkar.
Det finns nämligen inte utrymme för "inte funkar" i mitt liv.
Jag vill inte påstå att jag har blivit klokare, möjligtvis mer rutinerad.
Förändring är inte särskilt farligt, även om det kan te sig så vid första anblicken.
Men förändring för förändringens skull är inte min grej.

Söndag är lika med tvättstuga, nagelvård och fläskfilé.

Det funkar för mig.

Söndag 06.30

Ett tidigt uppvaknande denna söndag, och förhoppningsvis bådar det gott.

Solen lyser i Stockholm, och förra helgen fantastiska golfspel ska upprepas idag är det tänkt.

Att jag är en sådan fantastisk golfspelare syns inte på mig.
För att passa in på banan borde jag ta av mig joggingbrallorna, sätta på mig korta sockor, en konstig liten kjol och ha någon slags dubbar på gympadojjorna. Lite rutor på tröjan, och en skärm på huvudet hade också varit perfekt.

Hade jag sett mig själv hade jag trott att jag var...totally lost.
Vilken överraskning det måste vara för alla när mina svingar sitter som gjutna, trots säckiga grå brallor och en t-shirt från HM.

Jag kanske ska ringa Stefan Persson och erbjuda ett sponsorskap?
Det gäller att sticka ut i mängden i dessa tider.

lördag 9 maj 2009

Midsommar

Dagen lunch bestod av sill, allehanda tillbehör och färsk potatis. 1/3 av oss åt köttbullar, och vägrade att ens provsmaka fisken.
Jag tror "bläh" var svaret jag fick när jag ville bjuda på lökvarianten.

Efteråt var vi (läs fäsmannen och jag) så trötta att vi var tvungna att sova en timma. Nattens discohämtning tog uppenbarligen på krafterna.
I bilen hem från discot fick jag beskåda de skor som sonens två 14 åriga tjejkompisar hade på sig, och jag ljuger inte om jag säger att de hade 1 decimeter stilettklackar.

Om jag var trött idag, kan jag bara tänka mig hur de ska känna det...i alla fall i fötterna. När jag får på mig ett par sådana, numera max två gånger per år, måste jag planera in liggläge dagen efter.

Sill , tupplur och platta skor säger väl en hel del om mig antar jag.

Till sängs

och tittar på två och en halv man...på dvd.
I Stockholm regnar det, så det är fullt tillåtet att slöa ett par timmar till förhoppningsvis.

Fästmannen bjöd på frukost på sängen, datorn fungerar och sonen verkar glad efter gårdagens disco.

Tacksamhet fungerar uppenbarligen även på morgonen.

Extra jobb

Jag arbetade i dörren på Sturecompagniet när jag fick frågan om jag ville jobba extra på Hamburger Börs en enda kväll. Man behövde någon som ställde ut godisskålar på borden (?).

Welll, jag fick betalt, hade aldrig jobbat på Börsen och tyckte att det var ett toppenjobb för en kväll. Dessutom skulle jag få se showen.
Jag hade tackat jag om det så var After Dark, men det var det inte.

Det var Frank Sinatra, Liza Minelli och Sammy Davis jr.
Tre supermegastjärnor som tillsammans sjöng om New York, New York.
För en musiktok som jag räcker inte sjunde himlen för att beskriva upplevelsen av att lyssna på, och se, deras konsert.

Biljetterna till showen kostade 25 000, men då fick man lite mat också.

Jag fick betalt för att placera godisskålar och se showen.

fredag 8 maj 2009

Jag skulle

egentligen ha kollat om jeansen sitter lika trångt, men det blev inte av i morse och nu har jag ätit en pizza så jag provar dem i morgon istället.
Är jag inte på bana får jag väl helt enkelt köra en vecka till, för grönsaker dör man inte av har jag märkt.

Fästmannen och jag ska agera chaufförer i kväll när sonen ska ut och svira. Hämtning 02.00 är beställd.

Jag tror att jag ska hämta honom till han är 22, då kanske man kan börja att slappna av.

Svala vindar

Det är ett tag sedan jag köpte det lilla kylaren till min laptop, men har nu bestämt mig för att mina datorer kanske blir för varma och plockade därmed fram min "laptop cooling stand".
Det är som en välvd bricka som kopplas till en usb-port (för att dra igång den lilla inbyggda fläkten), och på den ställer man datorn.

Det blåser lite runt händerna just nu, men datorn är sval och bra.
Vad gör man inte för att kunna bevaka omvärldshändelser och kommunicera med er?

Mail från Agneta

Kommer ni ihåg?


80-talet, visst är det ofattbart att:

Vi på fullt allvar trodde att
George Michael var hetro

Vi köade utanför telefonautomater
varje gång vi ville ringa hem

Hockeyfrillan fanns på var mans huvud
- gärna i kombination med en
synthtofs

Seglarskon betraktades
som 'klassisk' och 'tidlös'

En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr
- både på tjejer och killar

Dirty Dancing stjärnan Patrick Swayze
betraktades som supersexig

Ett Lycra-plagg vid namn 'Body'
(som knäpptes i skrevet med en konstruktion
som var fullkomligt ohanterlig, särskilt i
kombination med alkohol) hade en
naturlig plats i tjejernas garderober

Axelvaddar, ju större desto bättre,
gav oss en naturlig siluett

Mascaran inte skulle vara svart
utan ha samma färg som ögonen
- blå, grön eller brun

En bit kassler med ananasskiva betraktades
som exotisk och att alla maträtter som
innehöll ananas hette någonting med Hawaii

Den lyxigaste förrätten var räkcocktail
och den flottaste efterrätten glace au four

Vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik
- då blev det hack i skivan

Det fanns en särskild möbel att förvara skivspelaren på,
den kallades stereobänken.

Vi gick med i bokklubbar, skivklubbar och
samlade på receptkort som vi förvarade i speciella boxar.

Det gick rykten om att Michael och
Janet Jackson var samma person.

Det vita mirakelmedlet Tippex var
det enda sättet att åtgärda stavfel

Vi trodde att vi skulle få HIV vid blotta
anblicken av Jacob Dahlin och
Sighsten Herrgård

Tights och storskjorta var en naturlig kombination

Våra finaste tavlor förställde
kyssande par i solnedgång, gråtande clowner
och galopperande enhörningar

Vi gick och tränade med stringtrosor utanpå gympadräkten

'jag skriver en check' var en vanlig replik i shoppingsammanhang

Snabbmat var detsamma som 'en grillad med mos'


Du vet att du lever år 2009 när :

1. Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen

2. Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år

3. Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer

4. Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig

5. Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte
har deras e - postadresser

6. Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för tre olika företag

7. Din chef klarar inte av att göra ditt jobb

8. Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar

10. Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i
garaget

11. All reklam på TV har en internetadress under

12. Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen (som du inte hade de
första 20-40 åren av ditt liv) och måste åka tillbaka för att hämta den

13. Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå 'online'
innan du hämtar kaffet i espressomaskinen

14. Du lägger huvudet på sidan för att le :)

15. Du läser detta och nickar och ler

16. Ändå värre; du vet precis vem du ska skicka detta mail vidare till

17. Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknas i denna
lista


18. Du scrollade upp för att kolla att den faktiskt inte var där

19. Och nu sitter du och ler åt dig själv

Ha en fortsatt trevlig dag !

Ny dag

Min tacksamhetslista från igår.

Jag är tacksam för

- att min son ligger i sin säng och vrålgarvar åt något på youtube precis innan han ska somna.
- att fästmannen kom med papper som jag behövde.
- att det gick att spara bilder och dokument från min kraschade dator.
- jag blev erbjuden att arbeta mer på ett ställe där jag idag är konsult.

Denna dag innehåller ingen coaching utan istället ska jag fokusera på administrationen av mitt företag.
Detta sker hemifrån, och här kan jag strutta runt i vilken mundering som helst.

Alltså funderar jag på att göra det iklädd morgonrock.

Vad har du på dig idag?

torsdag 7 maj 2009

Nu byter jag ämne

Det är ju hockey för tusan.

Sverige-Tjeckien i kvartsfinal på kanal 6.
Drömfinalen mellan Sverige och Finland stöp igår när Finland gjorde detsamma.

Jag tippar på 6-3.
Vad tror du?

Det mesta

jag skriver om har jag egen erfarenhet av, kanske är det detta som gör att jag idag känner en sådan tacksamhet för...det mesta.

Det kunde gått åt fanders för mig, men det gjorde det inte.

Undrar du varför?
Viljan var det första, det är några år sedan nu. Jag ville snarare ifrån något, än till något annat.
Ifrån funkar också.

Och när man väl kommer ifrån det man upplever som jobbigt växer självkänslan, och vuxenjaget får ta större och större plats.

Med vuxenheten kom målen, och med målen kom drivet.
Och med drivet fick jag modet att säga upp mig och istället bli coach och skriva en bok.

Har du något du vill ifrån?

Ps till förra inlägget

Det är vi som ska öppna dörren till oss, den ska inte forceras av andra...
Försöker sig någon på det ska vi dra igen den illa kvickt...och låsa.

Bara så att ni vet.

Sårbarhet

Vad tänker ni när ni hör det ordet?
Är det bra, dåligt, starkt eller svagt att vara sårbar?
Sårbar som i att våga visa sina känslor, våga be om hjälp, våga bli sårad, våga bli nekad.

För mig är det är modigt, attraktivt och ofantligt starkt att våga säga vad man innerst inne känner trots att man inte vet hur det landar hos den man öppnar sig för.

Jag känner mig ledsen...
Jag känner mig ensam...
Jag behöver...

För dig som kan det där, utan rädsla och betänkligheter, skriv upp det på din tacksamhetslista.
Det finns oändligt många som har svårt att vara sårbara, för det kan vara outsägligt smärtsamt att känna sig så naken.
Utan masker.
Utan skyddsnät.

Därför springer vi ofta ifrån våra innersta önskningar. Hellre det, än att vi förnekas det vi just då behöver;
en famn att landa mjukt i, och en röst som säger "jag behöver dig också".

Men tänk om det är så att vi - genom att våga vara sårbara - öppnar dörrar till något helt nytt?

Tänk om vi visste att sårbarhet är attraktivt, och att andra gärna umgås med oss bara genom att vi låter dem kika innanför vår dörr?

Tänk om?

Jo absolut.

På många sätt är detta en alldeles utmärkt torsdag, men det är det där med den lilla datorn som har stora problem med mig som hanterare.

Idag fick jag i alla fall tillbaka mina bilder och dokument från den kraschade, och nu ligger de i säkert förvar i denna lilla.
Mitt problem är att jag inte vet hur säkert det är.

Just nu har den fått för sig att agera som normala datorer gör, för en, två och tre timmar sedan hade den tagit ett annat beslut...."nä, här ska jag nog slöa till och ta en låååång vilopaus. Möjligtvis kan jag öppna ett program, men jag tänker ta 38 minuter på mig. Och räkna inte med att jag kommer att plocka fram inkommande mail på ytterligare 57. Försöker du dig på att gå in på nätet kan jag nu säga; glöm det."

Så det där med att jag är lugn och snäll kan ni glömma; jag får anfall, attacker och hjärtstopp.

Om jag kunde lista ut varför den fungerar prima just nu hade varit bra, men jag har inte gjort någonting alls.

Kan mitt gap och skrik verkligen ha påverkat annat än katten?

Hej

Visst känns det som om det blir en härlig torsdag?

I natt hade jag två drömmar.
I den ena var Camilla Läckberg huvudperson, och i den andra Robert Gustavsson i en rutschkana.
Det är sällan jag kommer ihåg vad jag drömmer (om det inte har varit läskigt), och dessa två huvudpersoner kom ju lite oväntat.
Men vad vet man om hjärnan och hur den fungerar när vi drömmer? Jag vet inte ett smack, mer än att jag emellanåt kan tolka mina som förlängningar av något som har hänt under dagen.

Camilla och jag diskuterade boksläpp, och Robert ingick i en show jag tittade på. Alltså en repris av min dag, men med ubytta huvudrollsinnehavare.

Det är konstigt att jag inte drömmer om datorer, dessa små underverk som jag kämpar med att få att fungera varje dag.
Innan ni läser detta inlägg har den lilla datorn startats om...igen. Utan omstart vill den inte gå igång.
Den större är på kraschlagning som ni vet, alltså måste jag hålla denna lilla (och också rätt nya) vid liv till den andra kommer tillbaka.
Jag ämnar inte att köpa en tredje inom loppet av ettochetthalvt år.


Som avslutning tar vi lite tacksamhet igen.

Jag är tacksam för:

- Min familj, som är frisk.
- Att jag fick se Big Comedy med min son, och att det var så bra som han hade hoppats på.
- Att min lilla dator fungerar så att jag kan kommunicera med omvärlden.

God morgon.

onsdag 6 maj 2009

Skitkul

Jamenvabradetva!!!

Och jag vill gärna tydliggöra vad som är bra med Herr Glans; han behöver aldrig gå under bältet för att vara rolig. Han tar sin vardagsproblematik och av det gör han stor komik.

Idag höll han sig till dagis, och det var så roligt att jag krampade och grät.

Redo

Den helt otrendiga mamman och den flashiga sonen gör sig redo för att kolla om Johan Glans är i högform i kvällens ståupp show.
Det troliga är att han är det.

I vår familj tycker vi att han är bäst.
Alltid.

Kompis?

Min "vän" Lida Sicovit raljerar om min lista på sin blogg.

Personligen tycker jag att hon ska vara tacksam för att hon äntligen fick något att skriva om.

Egentligen

hade jag tänkt att sjunga en trudelutt för er denna morgon, men jag kommer inte riktigt på vilken jag ska ta.
Det skulle kunna bli en gammal dänga av Siw Malmkvist, en snutt på "Sitt helt lugnt där bak i bilen".
Eller kanske Lill Lindfors "En karl i byrån"? Loa Falkmans "Serenad"?

Min reportoar är bred som ni märker, och ärligt talat sjunger jag jämt. Det är inte lika glatt som det låter, för mig är det ett tics.
Jag nynnar och nynnar, och ju mer komplicerad uppgift jag ska lösa desto mer tilltar mitt sångmumlande.

"Jag mötte hunden" med Ainbusk har jag levt med i många år, och av någon anledning dyker den upp när jag är i tvättstugan. Den och "Älska mig för det är sån här jag är".

Tics tar ingen hänsyn till att det finns andra i rummet, och mången kamrat har fått sig en sång till livs utan att det var min avsikt.
Om jag är ledsen eller glad spelar ingen roll, jag sjunger ändå.

Bedrägligt, för hur uttrycker man att man är förtvivlad när man samtidigt -tvångsmässigt- måste gnola på "Teddybjörnen Jacobsson".

Hur mycket gnolar du istället för att säga som det är?

tisdag 5 maj 2009

I morgon

är det coaching och stand up.
Bra och inspirerande mix en onsdag.

Eder coach laddar med att lägga sig i tid.

Glöm inte tacksamheten!

God natt.

Å en repris

Min egen lista från igår kväll såg ut så här:

Jag är tacksam för att:

- Min kraschade dator har en månad kvar på garantin.
- Mitt arbete, som ger mig en sådan glädje och tillfredställelse.
- Det fungerade finemang att deklarera.

Det tacksamheten gör är att den ökar välbefinnandet, är inte det toppen så säg?

Vem av er har testat att anteckna tre saker ni är tacksamma för varje kväll?
Och vilka av er ställer upp på att testa i två veckor?

Varmt välkomna

alla nya tittare, eller läsare, vad du/ni nu vill titulera er.

För dig som är sprillans för dagen kan jag berätta att här bjuds på coaching, vackra skor och en hel del plock från minnesbanken.

Det händer också att jag släpper en gnutta info om min bok som kommer ut på Kalla Kulor förlag i september.

Dagens "en gnutta info" handlar om strategiarbete:
Förlagschefen och jag gnuggade under förmiddagen, och hittade ett bra fokus för lanseringen. Det återstår en hel del arbete på varsitt håll innan allt är på plats, men det ser lovande ut.
4 månader kvar, 4 månader sedan jag fick manuset antaget.
Halvtid alltså.

Så för att sammanfatta det jag hittills har berättat i bloggen:

Lifestory.
Kalla Kulor Förlag (= Bäst).
Release sisådär 1 sept .
Intervjuer inbokade i juni.
Miniseminarium om boken på Bokmässan i Göteborg.

Ungefär så blir väl bra.

måndag 4 maj 2009

Ett erkännande

Jag är en fönstertittare. Utan några som helst skamkänslor tittar jag rakt in i människors vardag, och om det inte är upplagt för nya bokidéer så vet inte jag.

Nu är det inte därför jag tittar.
Jag vill liksom se hur de har det där hemma. Det ser så hemtrevligt ut när de stökar i köket, och har balkongdörren öppen för att släppa in lite luft (det är i alla fall vad jag tror).
Om balkongen ser trevlig ut inbilllar jag mig att det blir god mat i de där kastrullerna de vispar runt i.

Sedan kan man emellanåt kika in i vardagsrummet, och där tror jag mig veta att gardinerna säger en hel del om hur rummet ser ut.
Hiskeliga gardiner bådar inte gott tänker jag. En maffig rislampa har samma effekt. Inte bra.
Blommiga gardinkappor kan tyda på 65+, men det är inte säkert i dessa retrotider. Ebba 22 och fashionista kan lika gärna bo där som Ebba 69, pensionär.
Spännande va?

Sovrummet tittar jag inte in i. Något privatliv ska ju folk få ha.
Om det inte är en lägenhet man har lagt ut på Hemnet. Då är de kört. Där studerar jag minsta lilla detalj.
Man vet ju inte, det kan ju vara så att jag vill gå på någon visning under helgen.
Min egen lilla lägenhet köpte jag så. Hemnet, visning och och budgivning. Grotesk budgivning under 24 timmar, men så var det då i slutet av 2007.

Hos mig kan man inte se in. Det skulle jag inte tåla. Tänk om någon promenerade förbi och tittade rakt in?

Usch!

Måndagar

har jag begärt ledigt, och jag har också godkänt detsamma.
Det finns onekligen fördelar med att vara sin egen chef.

Nackdelar har jag inte hittat faktiskt. Det skulle väl i så fall vara om det går åt skogen, och jag inte har någon att skylla på.
Nu kommer det ju inte att göra det, men om något brister och jag behöver en fast inkomst igen så tänker jag välja min chef med omsorg.

Kanske är det så vi ska göra mer, välja menar jag.
Välja noga.
Inte bara ta det vi får.
Som läkare, lärare, coacher, chefer och förskolelärare.

Vi måste välja en massa annat som elbolag, telebolag, internetleverantör, ja ni vet.
När valde du senast den läkare du gillade bäst?
Eller lärare?

Känns som det är liiiite viktigare än just elbolaget, och ändå så förbaskat mycket svårare.

Går du i någon form av behandling och inte trivs...BYT och välj en ny läkare, terapeut eller coach.

Det är dig det handlar om. Bara dig.
Du är viktig, du har rätten att säga nej tack jag vill byta.

Bara så att du vet...

(på tal om att jag är ledig måndagar ? Oj, vad det här drog iväg. Förlåt.)

Då var det avklarat

i år också.

Jag gav denna gång två banker möjligheten att kämpa om min gunst gällande Bank ID, och man kan kalla det giganternas kamp; i ena hörnan Nordea och i den andra Swedbank.

Urvalet var simpast möjligt; vem levererar snabbast- och utan en massa strul och "nya nedladdningar" - när jag har gjort allt by the book.

Och... Grattis Swedbank!

/Nöjd kund från Sparbanken Fjällbacka

Oprah

Tittar ni på henne (när ni har möjlighet)?

Jag gör, hon är en favvis.
Idag diskuteras den amerikanska finanskrisen, och det är jag inte ett dyft intresserad av. Det är amortering och räntor...och jo tack, jag känner till allt det där.
Alldeles lagom mycket, alltså stänger jag av utan att insupa ny information. Ibland räcker det så.

Slår över till tvåan och 24Direkt, och det är inte mer muntert än vad trean var.
Det är en konst att hålla föredrag, jag vet det. Därför räcker det inte att vara expert på växthusgaser för att fånga mitt intresse, det måste finnas något mer.
Karisma?
Glittriga ögon?

Och om föredragshållaren läser innantill, vad tycker vi om det?
Jag vet vad jag tycker...och det är INTE läsa innantill, hur seriöst ämnet än är.
För väsxthusgaser är ju rusktigt viktigt, eller hur? Föredraget ska ju få oss att lyssna, häpna, ändra beteende, våndas och agera
...Inte somna.

Det kommer att bli mitt alternativ om jag inte genast byter kanal, så raskt över till femman och Ellen DeGeneres.
Så där ja!
Nu kom jag rätt.
Tram och flams.
Precis vad jag behöver.

Tjingeling.