lördag 31 december 2011

Dags att säga tusen tack för 2011,

och varmt välkomna tillbaka 2012.
Ni är bäst!

Jag har inte kommit igång med dagens skriverier,

istället har jag tagit en promenad och gått igenom Farsta centrum till Konsum och kattsandshyllan.
I morgon ryker julen ur hemmet, i alla fall allt utom julstjärnan och adventsstaken, och det kommer att bli både tomt och skönt.

Jag vet inte riktigt vad jag tänker om det nya året än.
Det blir bra, ungefär så kanske?
En bok ska släppas, en annan - och kanske en tredje - färdigställas, och dessutom ska jag fylla femtio.
Åh, om jag ändå finge hålla på med detta på heltid.
Det är min dröm och önskan så här inför det nya som ska komma.

Jag tror banne mig att jag ska köpa en trisslott.

Idag tänker jag hänga

här och behöver sällskap.
Någon?

Idag skulle min mormor ha fyllt 99 år.

Eftersom jag inte har bestämt mig för vad jag tror på tänker jag inte chansa, utan hoppas just idag på att hon har fest där hon är.
Kanske ett tjejparty med Elvira, Tyra och Göta; hennes gamla gäng från barnhemmet i Köping?
Morfar är nog inte så intresserad av att vara med.
Jag tror snarare att han firar in det nya året, och för all del mormors födelsedag, med sina småbröder, Gustav, John och Axel. Kanske är grabbarnas pappa med. Han åkte till Amerika när morfar var fem och sedan såg de aldrig röken av honom igen.

Min egen önskan handlar som alltid om lugn och ro.
Med det som utgångspunkt brukar det mesta bli bra.

fredag 30 december 2011

Här kan vi snacka om flexibilitet och handlingskraft.

Klicka här.

Den här föreläsningen är ... mitt i prick.

It´s all in the sårbarhet.
Ge dig själv tjugo minuter, det är du värd.
Var inte rädd för engelskan, hon pratar så att man förstår.


Vad tror ni om den här kvällen?

En lussebulle senare tycker jag att den ser riktigt lovande ut.
Min rumpa vill verkligen inte sitta längre, och jag måste säga att personligen har jag inga problem med att ligga ned.
Det finns förstås andra alternativ, som att stå eller gå.
På sin höjd kan jag tänka mig att gå till köket och hämta en bulle till.

Jag tror vi säger så.
Roligare än så här blir inte den här bloggen idag.

Idag är skrivstugan stängd,

Hellberg ska till kliniken och hinner inte med både och.
Jag ska dock avsluta året med näsan i manuset, vilket för mig är ett fint bokslut.

Ni får gärna berätta om alla fester ni ska på.
Själv ska jag som vanligt vara osocial.

torsdag 29 december 2011

Vilken ljuvlig film.

Både Meryl Streep och Amy Adams var strålande som Julie & Julia.
Dessutom hade de goda män.
Det är så trevligt när en film får innehålla enbart sympatiska människor. Den värsta typen den här filmen kunde frambringa var en kvinna som var lite lat.

Mitt betyg; se den för tusan.

Jag har många filmisar

som jag är kär i.
Meryl Streep är en av dem.
Har ni sett den här?
Det har inte jag, men kan återkomma med en recension senare.

Den sprillans nya skinkan

står i ugnen och dagens skrivpass är avklarat.
Ett noll till mig, vem jag nu tävlar emot.

Simona ger idag skrivtips på sin blogg. Naturligtvis är de utmärkta och inte alls i linje med mitt eget arbete.
Men precis så tror jag att det är. Vi hittar vårt sätt eget sätt att arbeta på.

Jag styrs enbart av en sak; vart jag ska. Målet vet jag exakt, även om jag inte har formulerat sista meningen.
Vägen dit är däremot allt annat än utstakad.
Jag släpper trådar lite här och där, och de skriver jag ned allteftersom. De är inte tydliga för mig från början.
Däremot har jag inte någon tråd som inte fyller en funktion, inte heller en enda onödig scen (hoppas jag att min redaktör håller med om). Allt måste driva mot målet.

Problemet med manus två är att det hör ihop med Sonjas testamente, men måste kunna läsas utan att man först har läst ettan.
Det är en utmaning som heter duga.

Nu ska jag ta ut skinkan.
Tjohej.

Idag åker vi

till ett hus på landet.

6 januari

har Shame premiär.

En recension till.

Recensenten kunde "knappt prata på flera timmar."
Jag förstår det utan att ha sett filmen.

onsdag 28 december 2011

Se där.

Det blev bokstäver idag också och tillräckligt många för att jag ska vara nöjd.
Idag var det kul att skriva bok.
Jag tror banne mig att jag är på gång igen.

Jag är övertygad om att vi skulle trivas

här.

Men jag trivs också i min soffa.
Det är i den jag ska tillbringa dagen med mitt manus iklädd julklappsmorgonrocken.
En av mina huvudkaraktärer är på resande fot.
Det kan gå lite hur som helst med det.

tisdag 27 december 2011

Jag har haft filmkväll.

Först såg jag en läskig Varg Veum och sedan en superhärlig och sann historia om kvinnliga sömmerskor kamp för lika lön på en Fordfabrik i England under 1960-talet; Flickorna i Dagenham.

Mitt betyg: Se för tusan

Jag ägnade

en ansenlig tid åt att bryta brödet i små andvänliga bitar.













Så att dessa små skulle slippa kriga.






















"Kom, kom" ropade jag med min snällaste röst.

Tyvärr frös jag så om händerna att bilderna blev lite skakiga (det är dagens ursäkt förstås. Jag kan inte fotografera, det är hela saken.)
Ni får se framför er hur glada de blev.





















Det var precis lika kackligt i Farsta centrum, dit jag åkte efteråt för att köpa en julskinka till eftersom vi redan har tryckt i oss den första.

Tja, det var väl det.
Tisdag i förorten är inte roligare än så.

Jag kom just på att jag har mängder med bröd

i bilen som jag skulle ha gett alla änderna i sjön på julafton.
Förhoppningsvis har det inte möglat.
Efter de har fått sitt ska jag fixa mat till katten, sonen och mig själv.
Och slänga amaryllisarna som nu har gjort sitt. Några nya sådana blir det inte.
Är det över så är det över.

I skrivstugan har idag producerats 1700 ord.
Målet just nu är 2500 så jag nådde inte riktigt ända fram. Kanske orkar jag en sväng till senare.

Hur har ni det denna tisdag mitt emellan?

Borrljudet

utanför sonens sovrum fortsatte i går kväll och föreningen får nog ta och göra något år det balkongtak av glas som finns precis under hans fönster. Så här kan han inte ha det så fort det blåser.

Jag undrar om de har det med stormar här?

måndag 26 december 2011

Nu först förstår jag att det har blåst storm i natt.

Jag har järnkoll på väder och ställer mig mycket frågande till om vi stackars Stockholmare fick någon information om att det skull blåsa så även här, eller om Smhi - likt deras rapportering om soliga dagar i juli - har missat att tolka tecknen rätt.
Nåväl, jag kommer över denna smärre chock också.

Jag är klar i tvättstugan.
Det är dags att lägga sig ned.

Hjälp.

Sonen har en finfin ulltröja som jag nu har tvättat för andra gången. För andra gången luktar den dessutom "bränt" när jag tar den ur maskinen, och den brända doften går inte bort trots att den är torr.
That to do?
(Själv vägrar jag stickiga plagg, alltså har jag inte något jämförelsematerial.)

Den svarta, luddiga, morgonrocken

är utbytt mot en benvit i storlek extra large vilket gör den nästan fotsid.
Morgonrockar ska var stora är min bestämda uppfattning, och jag vet vad jag talar om eftersom det har passerat några genom mitt hem.
Jag har också en sådan där silkig NK-sak men den används enbart om någon av de fluffiga ligger i tvätten eller om det är besvärande varmt. Det är det nästan aldrig om ni frågar mig.

Och på tal om varmt så är det nästan tio grader på min balkong, ute nästan lika många.
Ett underbart julväder.

Nu ska jag tvätta.
Tjingeling och Bjällerklang.

Jag har inte märkt av blåsten,

men på sonens sida av lägenheten framkallade den ett borrande ljud som höll honom vaken till fyra.
Det är möjligt att jag borde gå ut och kolla läget.
På julafton gick jag fram och tillbaka till garaget, sedan dess har jag inte andats in annat än hyacintdoft.

Dagens skrivpass blev kort, men jag fick till en inledning som jag fortsätter på i morgon.
Eller senare idag.
Man kan göra lite som man vill när det är en annandag.

Dagens 1700-talsskrivarlya

inkluderar en damm och änder.
Häng med för tusan.

söndag 25 december 2011

Kolla in Ann Ljungbergs

supertävling i skrivadventskalendern.

Att få stopp i köksavloppet var nytt.

Alltså har jag sprungit mellan filmen och köket för att försöka lösa problemet.
Propplösningsmedlet var slut, istället kokade jag vatten som jag öste ned i hon.
Simsalabim så var proppen borta, tre stora pastagrytor senare.

Mer kök:
Idag serveras biff med grönpepparsås.
Och julmust.
Till dessert glass och aladdin.
Vanlig mat blandas med julattiraljer, the hellberg style.

Nu ska jag krossa grönpepparkorn.

Åsas Filmblogg.

13.25 på trean idag. Filmen "Stolthet & Fördom."
Bra, om än inte i klass med tv-serien.
Se, är ändå mitt betyg.

Det kommer en hel del biofilmer som jag också vill se.
Spionhistorien Tinker, Taylor, Soldier, Spy, i regi av Thomas Alfredsson ( och med Colin Firth), har premiär idag.
Romantik, New Year´s eve, premiär idag.
Järnladyn, med Meryl Streep som Magret Thatcher, är ett annat måste men har premiär först i februari.

Nu vet ni det.

Juldagsfrid.

Ingen todo-lista.

Resten av veckan är fulltecknad av "Skriva klart manus två."
Jag kommer troligtvis att missa min egensatta deadline med en vecka eller två.
Det är okej *klapp, klapp på kinden*

Att färdigställa ett manus i början av året kanske sätter en fin agenda för resten av det?

lördag 24 december 2011

Tomtenissen är återbördad till hemmet

och tomtemor har träffat tomtefar för första gången på sex-sju år. Han var sig lik, det vill säga fortfarande en äldre kopia av nissen.

Just nu är jag kräkfärdig av allt godis jag har ätit i min ensamhet.
Någon bok blev det inte, istället såg jag samtliga avsnitt av Stolthet & Fördom.
Det är en jul - midsommar- och hösttradition som ter sig extra bra när jag är ensam hemma.
Jag & Colin, liksom.

Här är han med frugan.
Jag är inte ett dugg cynisk utan tror på riktigt att han både trogen och kär.
Det finns sådana män.

Ändrade planer,

sonen levererades till jobbet i stan och hämtades fem minuter senare eftersom han inte skulle jobba.
Istället åker han till farmor och pappa som är hemma från utlandet, och därför har vi haft en tidig julklappsutdelning innan han sätter sig på pendeltåget för att åka några mil norrut.

Min eftermiddag tänker jag ägna åt att läsa min julklapp, Niceville, och äta skinka och praliner medan Kalle kvackar.

Det är en riktigt God Jul i förorten.

Önskar er alla en riktigt, riktigt God Jul.

fredag 23 december 2011

Jaha?

Här rusar man hem från arbetet för att få sig en dos av Grey´s och vips är det borttaget från tablån.
Nåväl, jag anpassar mig till verkligheten och ägnar mig åt skinkan som ska griljeras.
Därefter ska vi spela Bingolotto; en tradition så lång att varken sonen eller jag ser andra möjligheter än att ta fram duttpennan - och trycka i oss praliner.

Vad gör ni så här dags dan före dan?

Jag önskar att alla föräldrar kunde låta bli alkohol den här julen.

Men så kommer det förstås inte att bli.

Återigen kommer barn att få uppleva sina föräldrar berusade, vissa kommer att vara drängfulla. Arga. Elaka. Ignoranta. Däckade. Fåniga. Överdrivna. Kemiskt lyckliga. Våldsamma. Gråtande.
Andra kommer bara inte att vara sig själva.

Barn säger ingenting.
De blundar och väntar på att det ska gå över.
Till nästa gång.
Om de är riktigt, riktigt snälla  kanske mamma och pappa inte dricker igen.
De hoppas.
Kanske nästa jul?

Dan före dopparedan

och jag ska strax ta en promenad till centrum.
I regn.
Hurra.

Jag antar att det infaller någon form av julfrid sisådär 17.00 när jag kommer hem från kliniken, det är i alla fall min önskan.
Allt är på plats. Pyjamasen struken. Sonen är harmonisk. Katten är glad.
Vi kan väl helt enkelt köra?

torsdag 22 december 2011

Under ett ivrig zappande häromkvällen, när jag egentligen borde sova

men inte hade någon lust, landade jag på en av fyrans kanaler som visar gamla serier.
Modedockorna, inspelad 1984, och jag blev genast 22 med bakelser på huvudet.
På den tiden "klädde man upp sig" (bara några år senare gjorde man motsatsen men det var det inte det vi skulle prata om nu.)
Man var liksom alltid snygg och glittrig. Alltid high heels och dingliga örhängen. Alltid knallröda läppar.

När jag inte hade skidkläder förstås.
Jag jobbade i Sälen och på dagarna hängde jag i backen med gäster. Grillade korv, arrangerade tävlingar, var snäll, hjälpte ramlade barn i backen, ordnade modevisningar, var morgon-tv presentatör, sa hej och välkommen på parkeringen, var speaker.
Hårspray gick inte att leva utan och jag tror mig komma ihåg att håret var krulligt från en permanent.

Det var jag och Morgan Fairchild.






















25 år senare är hon sig rätt lik.
Det är inte jag.
Jag har inte bestämt mig för om jag är glad eller ledsen för det.

Tips från coachen.

Trycka ned kryddnejlikor i en apelsin bör man göra varje jul och för att detta inte ska göra ont på lilla fingertoppen kan man göra för-hål.
Själv använder jag en korkskruv.
Något ska den ju användas till.

Jaha.

Så mycket pengavinst vet jag inte om det ger att åka till en stormarknad, det kändes som om Coop Forum hade ungefär samma priser som Konsum i Farsta centrum.
Vi behöver inte handla mer den här veckan i alla fall.
Jo, ägg.
Av någon anledning ramlade det paketet i backen.

Mitt låtabliattätasentochsocker

funkar än så länge för att ta tag i den storlek jag har gått upp.
Jag har haft samma par byxor på mig sedan september och längtar efter att komma i andra par.
Och nej, jag har ingen övervikt - jag vill bara kunna ha mina kläder.
Och gärna en ny svanskota.

Det första är onekligen lättast att fixa.

Dan, före dan, före dan.
Är ni lediga?

onsdag 21 december 2011

Jag kan ha prickat helt rätt med mina blommor,

med en liten varning för amaryllisarna som redan blommar som om det vore julafton.
Hyacinterna har dock tagit den beräknade tiden på sig, och min tro är att de på lördag har brustit ut i den doftkaskad som jag önskar.

Vi kör wild & crazy i år och i morgon åker vi till stormarknaden utan en lista.
Det kan bli lite hur som helst utan en sådan.

Man kan säga att jag tar mina chanser här i livet.

Jösses,

vad det är mycket folk överallt.
Kände mig stressad trots att jag inte är det, alltså gjorde jag det jag skulle och gick hem.
Smart, Hellberg.

En timma på soffan och jag kommer att vara så gott som ny.

Onsdag.

Det var länge sedan ni fick se en skrivarlya, helt enkelt för att jag inte har skrivit på ett tag.
Arbete pågår dock i huvudet även om präntandet får vänta till juldagen. En sak i taget fungerar alltid bäst för mig.

Idag ska jag besöka butiker och jobba på kliniken.
Än så länge är det vardag i förorten.

tisdag 20 december 2011

Jag kom på att jag inte hade utnyttjat förra årets

fina julklapp som jag fick av sonen, en feelgoodtimma med ansikte - och ryggmassage, och påbörjade därför ett letande efter värdebeviset.
Tre dagar senare var det fortfarande inte funnet, och jag kontaktade Upplevelsepresent.se

Hipp, hipp, hurra. Utöver att de skickar ett nytt värdebevis, förlänger de tiden för utnyttjandet av det med en månad så att jag slipper stressa i mellandagarna.

Det är service och förtjänar månadens hiss.

Hittade en gammal kamera

med bilder från sommaren 2006 som jag inte hade laddat ned i min dator.
Oändligt med vatten - i form av tårar, erfarenheter och glädje  - har runnit under broarna sedan dess.

Sonen är på bilderna nästan 12.
En plutt.
Själv var jag inte ens 45, herregud, vilken ungdom.

Sex år går alldeles för fort.

Om man hittar

ett fyra centimeter långt hårstrå mitt på sin högra kind kanske man inte ska berätta om det i sin blogg.
Lägg till det som växer på mitt öra, så kan man säga att jag har gett er hela sanningen.

Det är tur att jag är snäll. För första gången i mitt liv önskar jag mig ett förstoringsglas.

måndag 19 december 2011

Dunjackor ska tumlas i svag värme.

Den som kom på det har inte tillgång till en tvättstuga i enbart tre timmar.
Blir den inte torr vet jag inte riktigt vad jag ska göra, den måste ju liksom hoppa runt med en massa tennisbollar runt sig för att återfå sin form.

Jag får väl anlita sonen för att skaka lite.

Tänkte julpynta bloggen

men kom på att om det är något jag behöver så är det en blå himmel.

Nu ska den gamla röda dunjackan tvättas.

Kan vi hoppas på att den torkar på de två och en halv timme som jag har torktumlaren?
Man vet aldrig så noga med sådana där jackor.

För övrigt har jag ingenting att förtälja, alltså väljer jag att vara tyst.
Det blir bäst så.

Om man vattnar hyacintlöken

brukar den få lite tillväxtfart.
Sagt och gjort.
Vatten hälldes vid lökarna mellan all mossa, rann över kanten, ut över den nystrukna beiga julduken, över mina ostmackor och anteckningsbok, ned på golvet på mattan för att sedan bilda en ansenlig brun pöl på det nystädade golvet.

Nä, om man skulle ta och dra igång måndagen.

söndag 18 december 2011

Tänkte att jag skulle bjuda er på en bild på

den fina tomten i Farsta centrum.
Låt oss på en gång konstatera att fotografering inte tillhör mina talanger.
När jag trycker av tycker jag mig se finfina kompositioner, men efter det är det uppenbarligen något som händer.

Alltså: Tomte i Farsta.
Sno gärna bilden.

Redan förra året sa jag till mig själv

att jag måste köpa en ny gran eftersom den övre delen hänger snett.
Jag gillar inte snett, är rent av allergisk.
Nu förträngde jag det och i dörröppningen mellan vardagsrum och hall står den nu välklädd, sned och utan sedvanligt glitter.
Om jag låter bli att se åt det hållet klarar jag mig fram till nyårsdagen då den ryker för gott.






















För övrigt kan jag konstatera att varje tomte jag har är inköpt av någon annan. Flera av mamma, andra av mormor och någon av sonens farmor. Det enda pynt jag har bidragit till är grankulor och min älskade kitschiga granslinga ovanför fönstret.

Jag har några få viktiga julsaker.
Morfars tomte:





















Den finns i tre exemplar. Ett har mamma, min morbror det andra och så min då.

Annat är det som sonen har gjort.





















Och ett par gamla papperstomtar som alltid stod på köksfläkten hos mormor och morfar. Här tillsammans med en liten julkrubba i plast som jag fick när jag var liten. Eftersom jag snart är OMG så har den tappat det mesta av sitt glittriga tak som jag tyckte var så fint.
Lucian är också från min barndom.






















Det var det.
Nu ska jag tvätta.

Nu är jag alltid tacksam över mina 60 kvadrat,

och det blir extra tydligt hur fiffiga de är när det kommer till städning.
Medan köks- och hallgolv torkar kollar jag om det möjligtvis kan bjudas på en bra film i kväll och den enda jag ser i tv-tablån som jag kan tänka mig är Bridget Jones.
Strunt samma att jag har sett den arton gånger. Colin Firth är Colin Firth och Hugh Grant gör sig riktigt bra som ett svin. Han borde göra fler sådana roller om han ska göra några alls.

Men det är ikväll, nu måste jag stoppa katten från att gå på golvet.
Fan.

Jag förbereder mig genom att sitta still.

Tyvärr måste jag ta ett tag med trasa, dammsugare och golvmopp först.
Det troliga är att det känns lättare efter den lussekatt jag ska trycka i mig som mellis slash lunch.

Hurrni,

tror ni att mina amaryllisar i vas klarar kyla? Jag kanske måste flytta dem från balkongdörren eftersom den står öppen på natten?
Jag har stor tilltro att ni kan det där.

Fjärde advent betyder pyntdag.
Tomtar och sånt.
Och gran förstås.
Allt sånt vet jag precis var jag har.

Annat slarvar jag bort.
Min mamma och jag pratade igår om ett fat som hon trodde att jag hade.
"Aldrig i livet", sa jag, till jag frågade sonen som visade var det stod.

Kolla Mamma!

lördag 17 december 2011

Jag har ingen som helst lust att skriva varken blogg eller böcker idag.

Alltså gör jag inte det.
Vad jag gör istället vet jag inte.
Jag har i alla fall inte bråttom.

Hemma och vänder.

Sätter amaryllisar - röda i köket och vita i vardagsrummet - i höga vaser.
Beundrar, ångrar mig, byter plats. Funderar. Rynkar ihop näsan. Byter tillbaka.

Riktiga grankvistar ställs i vas för att sprida lite annat än plastgransdoft och de vita hyacinterna planteras i grön mossa.
I morgon ska en och annan tomte tryckas ned i rabatten.





















Halvårets viktigaste tidsskrift har kommit.













Efter nästa promenad ska jag läsa den.

Jag har en plan.

Den inkluderar flera promenerande med varor fram och tillbaka.
Jag börjar med att stå parkerad på torget klockan 10.
Det är då jag ska gå från blomsterhandlare till blomsterhandlare och peta på deras varor och se ut som om jag vet vad jag petar på.

När jag tittar ut förstår jag att det är den smutsiga röda dunjackan som gäller för mina många promenader. Det snöar.
Nyss regnade det.
Strunt samma.
Här krävs organisation, inte väder.

Första turen startar om tio minuter.

fredag 16 december 2011

Alltså,

ungar som sätter fart på andra ungar, och som sedan vill ge till ungar de inte känner i ett annat land långt bort är oerhört berörande.

Heja Bullhjälpen och Milla och alla barn som hjälper andra barn.

När jag var sjutton, 1979,

var jag - som alla andra - långt ifrån världshändelserna.
Min son är i samma ålder, mitt i.

Jag var bjuden på fest idag.

Ett party för inspiratörer.
De två senaste åren har jag varit med och det har varit trevligt som tusan, men i år hade jag ingen lust.
Så är det ibland.
Särskilt när jag har jobbat hela dagen och allra helst vill vara tyst.
Påminn mig gärna när jag klagar på att jag aldrig får gå på fest ...

Istället ska jag se första "På spåret" nu när Idol har packat ihop.
Hjältarna på fyran får klara sig utan mina tårar.
Jag har träffat hjältar på jobbet idag, om än en annan form av.
Fy satan vad bra de är.
Det är obeskrivligt modigt att dela med sig av det som är så sårbart.

No blogg today.

Jag hinner inte.
Herregud, det är ju fredag!

torsdag 15 december 2011

Jag kollar på amerikanska X-factor

och min favorit, Melanie, sjöng just Desperado av Eagles.
En lysande text om missbruk:


Desperado, why don't you come to your senses?
You been out ridin' fences for so long now
Oh, you're a hard one
I know that you got your reasons
These things that are pleasin' you
Can hurt you somehow

Don't you draw the queen of diamonds, boy
She'll beat you if she's able
You know the queen of hearts is always your best bet

Now it seems to me, some fine things
Have been laid upon your table
But you only want the ones that you can't get

Desperado, oh, you ain't gettin' no younger
Your pain and your hunger, they're drivin' you home
And freedom, oh freedom well, that's just some people talkin'
Your prison is walking through this world all alone

Don't your feet get cold in the winter time?
The sky won't snow and the sun won't shine
It's hard to tell the night time from the day
You're losin' all your highs and lows
Ain't it funny how the feeling goes away?

Desperado, why don't you come to your senses?
Come down from your fences, open the gate
It may be rainin', but there's a rainbow above you
You better let somebody love you, before it's too late


Kamrat Nilla

närmar sig slutet av sitt manus "Den beiga" och frågar sina läsare om hur de vill ha det. Slutet alltså.
Personligen föredrar jag om jag får känna något i brösttrakten de tre sista sidorna och gärna avsluta med ett leende och en suck på sista stycket.
Ungefär så.

Hur tänker du?

I år är jag inte ledig dagen innan julafton.

Det är annars den dag jag vanligtvis gör allt i ett svep; julklappar, skinka, praliner och annat last - minute - pyssel.
I år får jag istället använda torsdagen till det som behövs.

Kommande helg ska blomstren fixas.
Hyacinter, tulpaner och vita amaryllisar i höga vaser.
Julstjärmor är ingen idé, de har en överlevnad på två dagar i den här lägenheten.
Nu har jag försökt i fem år och ger upp.

Jag blir ledsen när blommor dör och när min fina doftranka såg ut att vara på fallrepet tog jag i med all kraft för att väcka den till liv.
Nu visade det sig att den ska tappa lite blad och att min ömsinta behandling kanske inte var alldeles nödvändig, men jag kan i alla fall konstatera att den ser nöjd ut igen.

Ungefär så.
Planen är klar.
Hur går det för dig?

Vi måste prata julgransbelysning.

Hittills har jag kört med två slingor av traditionella julgransljus, men har kommit på att det är så fint med granar som bara har någon form av lysdioder (heter det så verkligen)? Alltså massor av pytteljus.

Hur gör ni med detta viktiga?

Sleepless in Farsta

Det händer inte ofta nuförtiden, och en natt är okej.

Jag minns hur det var när snurrande tankar höll mig vaken, alternativt väckte mig, och det var naturligtvis förfärligt.
I mina grupper på kliniken är det många som har det just så; ett par timmars sömn. Varje natt.
Det i sig är knäckande.
Lägg på knasiga matvanor och en närstående som ljuger, bedrar och försvinner, så är kollapsen nära.

Tack och lov är det övergående.
Tack och lov mår de flesta bättre och bättre oavsett om deras närstående tänker göra något åt sin egen problematik eller inte.
När anhöriga till missbrukare kommer till kliniken ligger deras fokus oftast på att få missbrukaren att sluta. Över tid brukar det ändras till att de själva vill må bra.

Det är då förändringen kommer.

Det gör den för alla. Till sist.
Tack och lov.

onsdag 14 december 2011

Onsdag och jag ska till kliniken.

Har just vyschat in kyckling i ugnen och medan den sköter sig själv ska jag packa ihop femton Sune-böcker som ska vidare till en annan familj.

Vi har haft otroligt roligt med Sune och om jag får säga det själv, och det får jag, så är jag en oerhört begåvad högläsare.
Det är så de har lästs.
Högt och fnissigt.
Vissa stycken har vi tagit om och om igen till vi har vridit oss i skrattplågor.

Jag tror baske mig att jag ska köpa den senaste.
Om snart 18 är med på det struntar jag i. Än så länge är det jag som bestämmer.

Tio dagar kvar till jul.

Jag har fortfarande en tredjedel kvar av manus två som ska vara färdigskrivet vid årsskiftet.
Det ska bli mig en sant nöje att se hur och om jag får ihop det.

Nu känner jag ingen som helst stress över den där stora helgen.
Det blir som det blir och i vårt fall blir det i flanell. I alla fall när sonen har jobbat klart 18.00 på julafton.
Inga gäster och ingen uppstyrning.
Jag tänker mig mer garv, ljus, skinka och lite klappar.

Om vi vill och när vi vill.

tisdag 13 december 2011

Då kan vi, efter en ordentlig genomgång,

konstatera att jag har en mystisk undertryck, eller om det var över, i min lägenhet. Någonstans, gömt, kan det finnas "ett hål" som ställer till det.
Vi har letat; den gamle, den unge och jag. Men då Hellbergs bor på 60 kvadratmeter  finns det inte så många ställen att leta på.
Återstår den bokhylla som står i hallen och som är monterad framför något form av chakt. Bakom den kan lösningen till mysteriet finnas, ett hål som försörjer min lägenhet med mer luft än nödvändigt.

Nu dör man inte av luft och min lägenhet är inte kall, och ska jag vara helt ärlig som tror jag att draget kommer från mitt nya fönster i köket.
Rutorna immade helt igen förra vintern och det tyder väl på ett visst läckage antar jag.
Jag glömde säga det till besiktningsmännen ... och strunt samma.

Morfar satte skumgummi-lister runt fönstren, det kan väl jag också göra.
Bah.

Klockan nio dundrade de in,

en ung och en gammal.
Den äldre skakade bekymrat på huvudet när han mätte någon form av luftcirkulation (jag kan vara helt ute och cykla här) i någon form av ventil på köksväggen och i badrummet.
Mätaren sa åtta när det skulle vara femton (O-M-G?)

Om jag kommer att överleva i den här luften förtäljer inte historien.

Ventilationskoll/åtgärd/uppföljning

8-16.
Och då vet man inte riktigt när de ramlar in mitt i manusskrivandet.
Men jag är redo; den rosa är avhängd och mjukisarna sitter på.

Västkusten får ännu mer skitväder, ser jag.
Vi har tur i den här delen av landet.
Här är höst fortfarande och idag ska det visst bjudas på solsken.

Hittills är jag mycket nöjd med december.

"Den nyfödde Jesus", heter sången på svenska.

Jill Johnson sjöng den just på engelska.

Vi sjöng mycket tillsammans, min väninnna och jag.
Just Jesussången var något av en tvåstämmig favorit.
På hennes bröllop, där jag för övrigt var toastmaster, sjöng jag den fina lilla truddelutten som inledning på spektaklet.
Den gjorde sig utmärkt även 14 juni. Framförd med lite tempo så rockade den rätt fett.

Nu ska vi sjunga Gläns över sjö och strand.
Schhhh.

måndag 12 december 2011

Mer tv-tips

På femman går i morgon kväll Twilight.
Se, är mitt romantiska betyg.

Det är bra att jag är trött idag

eftersom traditionen bjuder på följande 07.00 på tvåan i morgon bitti:


Lucia

Från Göteborgs domkyrka. Göteborgs domkyrkas goss- och flickkörer under ledning av dirigent Petter Ekberg framför traditionella och stämningsfulla lucia- och julsånger. Artisterna Jill Johnson och Sofia Karlsson sjunger julsånger tillsammans med kören och skådespelaren Tomas von Brömssen berättar historier om Lucia och julen.

Äppelpannkaka

Fattar ni hur gott det ska bli?
Medan den står i ugnen ska jag läsa ut boken om de hemlösa hundarna.
Den är söt och har väldigt många ord. Jag hoppar över hälften och får ändå med det viktigaste.
I alla fall är det vad jag tror ...

Jag kom förbi det jobbiga kapitlet i manus två,

och skrev med lätthet nästa.
Hurra, jag är på gång igen.

Jag firar det med att hämta sonen på skolan och sedan handla.
Det senaste året har han inte låtit mig bära en enda kasse när han är med.
Gym är inte så dumt ... tydligen.

En skrivarlya

längre från havet är inte heller så dumt.

Läs

Pernillas inlägg.

Tjohej, vad vi är trötta

och tjuriga den här morgonen.
Det är så sällsynt att vi hugger mot varandra att det blir lite obekvämt en stund.
Vi är inte särskilt bra på gräl i den här familjen, läs extremt konflikträdda.
Medan jag går och kramas kan väl ni berätta om vad ni ska hitta på idag?

söndag 11 december 2011

Medan ni pysslar och donar

tar jag mig till tvättis.
Det är rätt åt mig som har legat bakom min katt hela dagen.
Jag vet inte riktigt vem av oss som har haft det skönast.

Den här är till alla som någonsin har tappat bort sig själva.

Sonen städar sitt rum.

Och ja, det är alldeles självklart att jag inte ens petar i hans röra, den får han helt och hållet sköta själv.
Däremot får det mig att fundera på om jag kanske ska använda en dammtrasa i vardagsrummet - alternativt täcka skiten med tomtar.
Det kan jag fortsätta fundera på medan jag inte skriver.

På julbordet häromdagen träffade jag en författare som kan få ihop femtio sidor på en dag.
Jag säger det igen: FEMTIO sidor!
Ni som skriver vet  hur mycket det är.
Själv klarar jag inte så långa skrivpass.
Efter fyra-fem timmar är jag så trött att ingenting blir vettigt.
På den tiden har jag kanske skrivit åtta max tio när jag har flyt.

Vi får se vad jag presterar i morgon.
Idag läser jag gulligull om hundar och funderar på råttor av damm.

Min tekopp.

















Jag gör ett undantag.
Läser istället för att skriva.

Jag ska be att få en landsomfattande snörapport, tack.

Jag kan börja.
Farsta: noll centimeter.

Gudfadern.

Det är naturligtvis inte klokt att jag inte har sett den.
Jag såg hälften av den i natt, men orkade inte fram till tre, alltså blir det nu ett boxinköp.
Har man sett en vill man väl se alla, eller?


lördag 10 december 2011

Det är kul när jag ser att jag stavar fel.

Det stavas "i sträck."
I en blogg är det förstås okej, men i ett manus gäller det att ha koll på strecken. Stavningsprogrammet gillar nämligen både och.
Nu har jag inte behövt att tampas med sådant idag eftersom dokumentet aldrig öppnades. Istället antecknade jag, tog en promenad till min videobutik, handlade och gick hem och la mig i min soffa där jag vaknade för en timma sedan.

Just nu tittar jag på en rödflammig men ack så välsjungande operasångerska från Nobelprisutdelningen.
Hon verkar hojta in litteraturpristagaren.
Heja Thompa!

Jag tänker ge er min Nobelutstyrsel.

Notera gärna hur jag skojar till det lite med skorna.





Samtliga plagg Karen Millen.

Så vad gör en författare när hon inte kommer igång?

Hon tar fram anteckningsboken, den där fina med broderier, och skriver ned de trådar som återstår att ta tag i under den sista tredjedelen av manuset.

När jag skrev Sonas Testamente hade jag flera skrivdagar i streck sträck och kunde därför gå in i ett flow som gjorde att det bara flöt på.
Det är inte på samma sätt den här gången. Mer jobb. Emellanåt olust (hu).
Jag ser oerhört mycket fram emot julledigheten med tysta telefoner, inga mail och inga samtal annat än med sonen. Det är precis det jag behöver för att hitta tillbaka till flytet.

Så länge jobbar jag på.

Och nej, jag har inte kommit igång med orden.

Herregud, vad mycket jag behöver göra först.

Han hade alldeles för stort huvud för struten,

så det gummiband som skulle hålla den på plats fick bytas ut mot röda sidenband som knöts under hakan.
Stjärnan han höll i handen for runt, runt, och det där med ordning i tåget - som mest bestod av tvååriga pepparkaksgubbar - var inte så lätt.
Redan då sjöng han högst av alla.
Rena toner, otydliga ord.

Dagisfröken - som också var musiker - sa att om sonen inte valde en musikbana skulle hon äta upp sin mössa.
Just nu verkar hon slippa det.

Sista luciatåget var i åttan.
Utan strut. Utan andra killar.


Unge herr Hellberg

försörjer familjen medan modern ägnar sig åt bokstäverna i sin andra romcom.
För att hitta den rätta stämningen för det är det skrivarlyor, inte julsånger, som gäller.
Jag kör om en halvtimma. Först måste jag lägga två kungar som går ut.

fredag 9 december 2011

Världens bästa fredag inleds med ett avsnitt av Grey´s,

fortsätter med tacos och avslutas med Idolfinal och soffhäng.
Satan i gatan vad skönt.

Nu ska jag ringa till min mamma.
Bloggen går och lägger sig.
Tjingeling.

Jag hade en svart klänning på mig igår.

Lite "omsmitande".
Alltså kom jag på den briljanta idén om strumbyxor som håller in (magen) och lyfter upp (rumpan) och inhandlade därför ett par sådana eftersom jag ville vara fin.
Det var det mest onödiga köp jag någonsin har gjort. Maken till obekvämlighet.
Tack och lov hade jag ett par alldeles vanliga liggande i min låda.

Både rumpan och magen mådde förträffligt utan inpackning och lyft.

Mer julbord och bilder

hos Simona, Susanne & Pernilla.

Nu ska jag strax till kliniken, och tack för att det knappt har kommit någon snö.
Hurra.

Jag åt och drack så mycket socker igår

att jag har sovit som en kratta i natt.
Att det var supertrevligt bevisas av att jag inte var den första som bröt upp, vilket annars är det vanliga.
Lars Rambe & Sandra Gustavsson

Karin Berg & Varg Gyllander

Thomas Ericsson & Manne Fagerlind

Simona Ahrnstedt , Magnus Zaar & Pernilla Alm

Jag vet inte vad alla gör med sina mobiler här ...

Susanne Boll, Pernilla & Varg 

torsdag 8 december 2011

Jag har inte druckit alkohol på flera år

och tänker inte börja idag heller.
När mina vänner dricker drinkar kör jag julmust. Är det snart jul så är det.
Annars ligger vi fortfarande lågt med intaget av socker i den här familjen och nu börjar jag bli orolig för pralinasken.
Blir det någon sådan eller inte?
Jag är smart och lägger över ansvaret för det på den där nyttige jag lever med.
Det kommer inte en trillingnöt i min mun om inte han samtidigt stoppar in en i sin.

På kvällens julbord kommer jag - alldeles självklart - att låta bli skinkan.
Enligt mina regler får den först provsmakas kvällen innan julafton.
Istället ska jag fokusera på sådant som aldrig skulle finnas på mitt eget bord, som kalvsylta och revbensspjäll.
Å andra sidan kan det vara en vegetarisk variant vi ska på.
Jag vet inte.

Helt ärligt så är det inte på grund av maten jag går med.

Hellberg jr

har släppt ännu en rökare.
Försök att sitta still.

När jag började titta på fina hus

på nätet tog det en evighet att öppna bilderna.
Medan den gamla teliauppkopplingen jobbade brukade jag göra något annat.
Stryka till exempel.
Jag gick så långt som till kalsonger.

Dagens snabbhet gör dylika tilltag omöjliga.

onsdag 7 december 2011

Häromdagen berättade jag om mina ticks.

Här har vi ett exempel på den blinkning som är signifikativt för undertecknad i alla möjliga situationer.
Jag vet inte varför jag ägnar mig åt det, vi kan väl i alla fall konstatera att det inte är medvetet.
(Klicka på bilden)

Igår kom jag på att Casanovas kvinna är skriven

i jagform, tänk, jag som trodde att det var i tredje person.
Så lite vet jag om mina egna alster.

Om jag inte får någon förlagsfeedback på Sonjas testamente innan helgen kommer den att gå till manus två. Jag måste igenom de passager som är svåra att skriva och tar tag i det first thing lördag morgon.
Deadline nyår, you know.

I morgon ska jag på författarjulbord.
Det ska bli mig ett sant nöje.

Jag undrar vad jag pratar om här (från gårdagen)?

tisdag 6 december 2011

En heldag med beroenden.

Jag var berörd innan jag gick upp på scenen.
Hade läst lite ur Casanovas kvinna och det satte mig i rätt stämning för att berätta om hur det är att vara anhörig.
Det blir bäst när jag är helt avskalad och det kändes som jag var det idag.
Brevet som avslutar boken fick också avsluta föreläsningen.

Nu till något heeelt annat.
Hamburgare.

Klockan åtta tar jag tuben till stan.

Jag var verkligen duktig och la mig i perfekt tid för åtta timmars sömn eftersom jag ville vara utvilad hela dagen innan jag föreläser vid tre-tiden.
Tror ni att det gick bra?
Tror ni att jag somnade, eller tror ni kanske att jag till sist somnade men vaknade igen?

Nu är jag en gammal räv och klarar mig.
Jag klarar till och med klackar i snö.
På min gård är det vitt.

måndag 5 december 2011

SOS Västkust.

I programmet hämtar ambulansen en flicka som har fått en spricka i benet.

När min unge bröt foten för snart fyra år sedan fick han gå hem.
Hade jag förstått hur illa han hade trampat hade jag självklart hämtat honom, men det enda han sa när han ringde från tunnelbanan - dit han hade gått - var att han hade gjort illa sig i foten.
När han kom hem kunde han inte stödja på den, och när den inte fungerade nästa morgon heller körde jag honom i vår kontorsstol till bilen och med den till Astrid Lindgren.
Ambulans skulle inte ens ha föresvävat mig, inte ens om en benpipa stod ut.
Jag kanske skulle tänka om där?

(Här skulle ni få en bild från gipsningen men den är puts väck.)

Då är den första av två julklappar

gömda i mammans skåp.
Jag tror han att kommer bli väldigt glad.

Jag har hittat ett nytt tv-program

som är väldigt fascinerande: Rabatt till varje pris. (på TLC)
I USA är det tydligen vanligt med rabattkuponger, och i programmet får man följa de riktigt listiga som aldrig handlar något utan att det har en rabatt.
De klipper kuponger halva dagarna, hur de får tag på alla vet jag inte riktigt.

Anyway; det är inte ovanligt att de kommer ut ur livsmedelsbutiken med ett varuvärde på 1000 dollar, och för det har de betalat 25.
De man får följa har hela rum med hyllor där de förvarar alla sina inköp. Vi pratar stora rum. Gårdagens kvinna hade ett lager värt 10 000 dollar som hon trodde att hon hade betalat max 1000 för.

I Sverige har vi inte samma system.
Här kör vi "två för", eller tredje trosan gratis.
Trist.
Det blir det inga tv-program av.

Manus två ger mig huvudbry.

Antingen fortsätter jag på ett relativt nytt spår eller så backar jag bandet.
Grr, vad svårt.
Det kan vara så att spåret är svårt att skriva om, att det är just det som gör att jag tvekar.
Jag tar några varv till i huvudet så får vi se.

För övrigt skiner solen i förorten.
Det tackar vi för.

Måndag och

det är väl bara att köra, eller vad säger ni?
Min förmiddag går till manus 2, alltså bjuder jag på en favoritlya för att få rätt stämning.

söndag 4 december 2011

Jag fick det här starka klippet av sonen,

och vi pratade länge, mer än någonsin, om hur det hade varit för honom i sjuan när han emellanåt kände sig utanför.
INTE som den här pojken men ändå.
Utanför.
Jag hatar utanför.

Hellberg i sin sista intervju om Casanovas Kvinna.

Idag i Expressens söndagsbilaga.
Behöver du hjälp?
Klicka här så kommer du till Dysberoendeklinikens hemsida.





Oldsberg på fyran

Hans gimmick med glasögonen av och på och gnuggandet av händerna är så inarbetad att den verkar gå av sig själv.

Det är roligt att studera människors olika ticks.
Själv har jag flera.
Mitt grövsta är nog mina blinkningar, men det ständiga gnolandet har också irriterat en och annan.
Mig driver det bara till vansinne när det är samma låt i flera dagar.
Precis som det gjorde hos mormor ökar gnoleriet om jag koncentrerar mig på något.
Ju svårare desto högre ljud.

När jag föreläser har jag annat för mig; jag slänger med håret och drar tungan över tänderna i överkäken. Och blinkar förstås.
När jag läser det nu förstår jag att det helt och hållet kan missförstås ...

Söndag, söndag, söndag,

och tempot vrids upp en aning.
Manus två ska få ytterligare ett par sidor och föreläsningen jag har på tisdag behöver putsas.

Andra advent.
Fint.
Jag vill inte ha snö, inte en flinga.
Vill ni?

Baksmällan 2.

Och jag fick sällskap i tv-soffan.
Det är sällsynt.






















Vi har infört någon form av inteätagodisellerbullarellerglass här helt plötslig och verkligen inte på mitt initiativ. Däremot är jag bra på att hänga på, och vips är ett av mina magkilon borta.
Det kan också bero på att jag lägger mig hungrig.
No more mat efter 18.00 ska nog få bukt med det resterande som gör att mina gamla jeans inte har använts på fem månader.

Go natt.

lördag 3 december 2011

Ja, jag hejdar mig men

måste verkligen hålla i mig när jag ser alla bebisar som ligger nedbäddade i sina vagnar med mössor, vantar, overaller och täcken över sig ... inne i köpcentret.
Det måste vara bastuvärme i vagnen och det har jag mycket god lust att meddela föräldrarna som inte verkar ha förstått det.
Men, som sagt, jag är tyst.

Det är svårt för mig som alltid vet bäst.



Nä,

filmer som börjar med otrohet orkar jag inte med.
Den var ett hyrfel.

Orkar inte läsa,

istället ser jag den här:


















Återkommer med se eller se inte.

Eftersom jag är ledig kan jag göra lite som jag vill.

Alltså har jag inte tagit mig ur soffan.
Istället surfar jag runt på sajter som jag aldrig någonsin skulle klicka hem något från, inte ens om jag hade råd.
Många av klänningarna är gudomliga men kräver - utöver de 50 000 de kostar- även inköp av nya tuttar och ett  osedvanligt Party.
Sådana bjuds jag aldrig in till. Varför, varför, varför?






Senast jag var ledig en lördag

tror jag var i augusti, sedan dess har skrivandet upptagit all min tid.
Idag struntar jag i manus som är under redigering och manus som inte är färdigskrivna.
Jag ska umgås med mig själv och inte med mina karaktärer.


















Vi, jag och jag, ska ta oss till någon butik som har vår absoluta favoritchilisås.
Och så ska vi ta en promenad, se en film eller plöja en hjärtevarm bok.

Det blir en fin lördag.

fredag 2 december 2011

Tyvärr har Molly åkt ur Idol, och då har jag tappat intresset.

och om jag ska hålla en tumme så blir det för Robin.

Juryn har klagat på mångas engelska uttal, men inte en enda gång på Amandas.
Jag hör inte ett ord av det hon sjunger och har kallat in den yngre för att kolla om han hör bättre.
Men icke.
Det är obegripligt.
Men hon är kul att se på.

Min författarkollega

Pernilla Alm, också känd som Skrivarmamman, hittade en annons om Sonjas testamente i Svensk Bokhandels vårkatalog.

Fruktansvärd bilförare:

Åsa Hellberg, 49.

I dag har jag:
1. Kört mot rött, helrött, ingen tvekanrött. Jag tittade på gps:en istället för på vägen. Långtradarchauffören som nästan körde in i mig blev med all rätt helgalen.
2. Bytt fil utan att vara helt uppmärksam vilket nästa helgalna trafikant noterade när jag var på väg in i hans bil (tack!)

När jag inte har varit livsfarlig har jag legat i fel fil, missat grönt ljus och hoppsan där kom en cykel.

Bilen är parkerad och ska inte ut förrän nästa vecka.
Iklädd vinterdäck, minsann.

Suspekta män i frisyrer.

Har ni också sett dem, de republikanska politikerna som vill utmana Obama?
Jag hör inte vad de säger eftersom jag är alldeles bortkollrad av deras benor.

Det kan i och för sig bero på att det de säger är så dumt att frisyren blir det enda som är intressant.















Jag kammar mig och åker till kliniken.
Via däckfirman.
Vi hörs.

torsdag 1 december 2011

Jaha, då var det torsdagkväll igen.

I Stockholm en blåsig sådan, jag såg ut som ett vått troll när jag kom hem ifrån affären.
Först idag kom jag ihåg att skaffa en almanacka för 2012.
Det enda som står hittills är Bokmässan.
Tjoho!

När sonen duschade i morse

upplyste han mig om att det var fisljummet vatten.
Det är det fortfarande.
När jag häller vatten över mig ska det ryka om det, och det är verkligen inte så att jag längtar efter den dusch som nu är alldeles nödvändig.

Jag biter väl helt enkelt ihop.

Det nyredigerade manuset är på väg till förlaget

och idag ska jag pyssla med annat.
Första december.
Från och med idag tror jag att vinterdäcken måste sitta på, eller så är det bara vid vinterväglag?
Den utmärkta Pernilla Alm rekommenderade en däckfirma i våras och hos dem ligger mina däck. I morgon bitti åker de på.

Läs också hennes inlägg om World Aids Day.
Eller Liz,
Simona eller Susanne.

Uppdatering: Vinterdäck 1 december till 31 mars, vid vinterväglag.
Vad det sedan är kan man ju alltid diskutera.