Jag blir tokig!

På min badstrand i förorten har man placerat en dusch mitt på gräsmattan ovanför beachen. För de pyttiga, ett till tre, är detta favorittillhållet.

Varmsamt sticks små fötter i det iskalla vattnet och dras tillbaka fort, och så skrattas det högt och länge...ända tills den lilla foten är där igen för att känna på det där roliga som kommer och är så kallt.

Det är då vissa föräldrar kliver in och ska visa vem det är som bestämmer. Resolut tar det tag i sin lilla skrattande krabat och lyfter in den i duschen och håller den kvar där till krabaten är helt avduschad.
Skratten utbyts genast mot förtvivlad gråt för att det är så kallt så kallt, men föräldrarna ser märkligt nöjda ut.

Jag sittter en bit därifrån och känner mig alldeles hjälplös.

Jag ser hur barnet efteråt klamrar sig barnet fast vid sin förälder...det är så barn gör när de har blivit bestraffade och vill känna sig omtyckta igen.

Jag önskar att de förstod att de inte hade gjort något fel, att det egentligen var föräldern som borde ha duschat kallt.

Tacksamhetslistan

1. Jag fixade stoppet i toan. Hurra!
2. Träffade sonen först 21.30, och det firade vi med sommarens första glass i kvällsvärme.
3. Jag är bra i ryggen.

Sov gott vänner.

Nej

här jobbar man inte ihjäl sig minsann. Morgondagen bjuder på ett kvällspass men sedan är det ledigt resten av veckan...igen!

Idag gläds jag med mina klienter som så enträget jobbar med sig själva och därmed hittar nya vägar och förhållningssätt.
De ser ljus i tunnlar, håller fast vid sina beslut och har hittat gränser mot en krävande omgivning. Det rätas på ryggar, tänks nytt och knyts nävar.
Att få vara med människor i förändring är häftigt, det glimtar i ögonen när de får nya insikter.
Alla insikter är inte roliga, ibland kommer insikten med en svordom. Men utan insikt kan man inte förändras, och att upptäcka sina egna hyss är bra om man vill förändras.

Mitt eget hyss - som jag inte kände till - var att jag stötte bort människor. Jag trodde att de lämnade mig, och hade inte en aning om att jag faktiskt knuffade dem i den riktningen.

När jag insåg det kunde jag arbeta på att förändra mig och i början var det var inte lätt.
Jag kunde till exempel inte skylla på alla andra längre...vilket innbar att vissa välanvända meningar fick jag plocka bort;

Om bara du...
Det är ditt fel att...
Du får mig att...

På samma sätt kunde jag inte längre ta ansvar för vad andra gjorde:

Har jag inte sagt till dig...
Vad var det jag sa...
Jag gör det istället...

Eget ansvar är frihet.

Bara det.

Frihet.

Det krävs jobb och kanske lite tårar men det är värt det.

Jag lovar!

Dagen efter dagen före

sitter jag här med nymålade tånaglar och är rätt nöjd med livet faktiskt.

Sonen har kommit hem från farmor och vi har varit med alla fyra barnen så de fick bada i den fina sjön.
Själv satt jag nöjt i skuggan och tittade på samtidigt som jag blåste upp en krokodil till minstingen.

I morgon blir det en heldag på kontoret, och jag tror att jag ska nyttja de kommunal färdmedlet tunnelbana, vilket känns som det svalaste alternativet när min AC har behagat kollapsa.

Visst har vi en härlig sommar va? För mig som är en innenisse är det alldeles förfärligt skönt att vara ute i solen. Kroppssystemen vaknar till och kinderna är naturligt rosiga för första gången på länge känns det som.

Vilken tur jag har som har kunnat vara ledig några dagar.
Det, solen och att hela vår familj är samlad står högst på min tacksamhetslista idag.

Solo

Fästmannen leker med sin femåring och tonåringen grillar med sin farmor. Det betyder att jag är solokvist och kan göra lite som jag vill.

I forna dar när jag gjorde som jag ville handlade det oftast om att gå till Café Opera och se om det hade hänt något sedan igår.
Att missa något hade varit...förfärligt.
Idag inser jag att jag missade massor de åren, och inte sjutton hade det med det där caféet att göra.
Jag missade allt som var viktigt, främst mig själv, och det tog en stund att hitta tillbaka.

Å andra sidan tror jag att alla behöver vimsa runt lite för att hitta rätt. Kanske inte så mycket som jag, men det är nog få förunnat att hitta sitt rätta sammanhang tidigt i livet.
Vi behöver alla prova oss fram, göra tabbar, bli sårade, slå slint och gråta ut.

Till sist blir det bra; aldrig som förr, men bra.

Som solo ikväll har jag det bra på min kammare, där skön frisk luft kommer in genom den öppna
balkongdörren.
Jag vet inte vad jag ska göra om tio minuter, och det behöver jag heller inte veta. Det finns vissa kansken; måla tånaglarna, se en film, läsa den där boken. Och så finns kanske inte.

Ungefär så.
Det blir väl bra?

Färgad

Röd näsa,
vita ben,
beige mage.

Jag ser ut som ett lapptäcke med en färglad prick längst upp, trots försiktighet så här inledningsvis.
När jag nu ser på vädret på 4; an ser jag att temperaturen bara ökar de närmaste dagarna, sisådär 30 grader är att vänta både söndag och måndag, och det är väl bäst att jag kletar in mig lite ändå kanske.

I alla fall på näsan.

Jag hör att någon i mitt förortscentrum pratar om att bada, och jag vill gärna ägna ett par rader åt just badande.
Jag har inte för vana att tala om för människor att det de tycker är skönt är fel, på samma sätt som andra får tycka om vilken musik, mat och soffa de vill utan att jag hånar eller påpekar att jag minsann tycker annorlunda.

Tror ni att jag får tillbaka samma respekt?

Nej, mig kan man hoppa på minsann.
Hån och smädelse är vad jag får utstå tack vare att jag inte badar.

"Ska du inte..."?
"Men snälla Åsa..."
"Det är inte kallt..."
"Fegis."
"Om du bara..."
"Va? Varför..."
"Badkruka."
"Jaha?"
"Mäh."
"Hrmpf."

Vänner och bekanta i vårt avlånga land; jag badar inte.
Sluta förfasa er, det handlar om tycke och smak.

Vill ni absolut kontrollera att jag kan simma så bjud mig på en resa till Cypern.
Punkt.

Overkliga

Det finns vissa kända, levande eller döda, människor som jag har overklighetskänslor inför.
Dessa känslor skulle troligtvis raderat alla mina normala beteenden och renderat mig en inlåst plats under ett par veckor om jag skulle ha träffat någon av dem på listan nedan;

Michael Jackson
Agneta Fältskog
Oprah
Prinsessan Victoria
Elvis

För att ni ska förstå tokeriet kan jag meddela att jag med lätthet, charm och elegans skulle kunnat konversera med;

Madonna
Anne-Frid Lyngstad
Ellen DeGeneres

Kungen

Tommy Steele

Detta är förkortade listor märk väl; mina tokerier sträcker sig betydligt längre.

Så, vilka skulle ni inte få fram ett ord till om ni träffade dem?

I morse

hittade jag en lapp på köksbordet.
Den var från min son och han hade skrivit
RIP Michael Jackson 1958 - 2009.

50 år.
3 små barn.

Sonen, som älskar Jackson, skickade häromdagen en länk på Jackson 5´s första tv-framträdande. Vilken röst den lille killen hade, och vilka låtar han sedan gjorde som vuxen.

The King of pop.
Det känns sorgligt idag.

Kalla Kulor

Så här skrev förlaget på sin utmärkta sida slash blogg när vi hade "skakat hand" i januari, och nu är det snart dags.

2 månader till nedsläpp!

Bara, bara i Bohuslän

Det finns Stockholmare som tror att de räkor de köper hos sin handlare är färska.

Jämfört med de nykokta räkor som fiskaren ställde utanför lägenheten just efter att fiskebåten hade lagt till i hamnen i Strömstad är stockholmsräkorna...väldigt gamla.

Och det är jag också.

Det är snart 30 år sedan jag bodde i Strömstad en sommar, men de nykokta räkorna på tröskeln kommer jag aldrig att glömma.

Inte det ringa priset av 0 kronor kilot heller.

Tillrört

Min mamma fyller 70 år snart, och tror ni inte att det föll sig så att dagen efter hennes stora dag ska sonen åka till Grekland.
Mamma bor på västkusten och sonen ska åka från Arlanda. Få ihop det den som kan.

Vi får inte det, så idag bestämde vi att jag tar min racerford hem till henne när sonen har åkt och så får jag ett eget kalas med mamma; förslagsvis på café Bryggan i Fjällbacka.

God mat, fantastisk utsikt och havsdoft blir väl ett bra firande?

Den här dagen

blir ospännande lik den igår.

Istället får ni er till livs en sko...och slutklämmen från mitt debutantporträtt i Svensk bokhandel inför utgivningen av Casanovas Kvinna.

"Och kanske är det en styrka att vara mångfacetterad när motgångarna knackar på. Ibland hjälper det faktiskt att och sätta på sig ett par snygga skor och skratta åt eländet."

Jag har en plan

när det gäller soleriet; man tager en stund i taget.

Detta innebär i praktiken att jag anpassar längden på stunden efter min hudfärg, och jag kan då meddela att så här den första dagen var jag ute i exakt enochenhalv timma. Trots den inte alltför långa stunden tycker jag mig ana en rosa ton över kinderna.
Solskyddsfaktor är bra för mig om jag är i ett land längre söderut, eller måste vara ute längre än min hud tål, men vanligtvis går jag alltså in när jag vet att huden har fått nog.
Jag är väldigt sällan i solen mer än tre timmar, hur brun jag än är, det känns som om det räcker.
Men som sagt, det är upptrappning som gäller.

Jag tar ett lite steg i taget mot målet, precis som i vilket personligt förändringsarbete som helst.

Soldag

Sonen ska åka till Kos på semester med sin kompis om ett par veckor, och tänker ladda med lite sol de närmaste dagarna. Mamma coach hänger på, om än inte med.
Jag behöver ett plant ställe där jag kan ligga ned. Punkt.
Han behöver kompisar, pooler, glass, solglasögon, coola badbrallor och piffigt hår.

Båda behöver vi solskyddscreme, det är väl det som förenar oss solmässigt just nu.

Liz på Vulkan

Nu hurrni behöver jag er hjälp.
Allas vår Liz är nominerad till årets "blok" på Vulkan och nu behöver hon alla röster hon kan få. Hon har kämpat som en iller med att få ihop bloggen till en bok, och nu finns den där till beskådan.

Min röst är klar, nu behöver jag er hjälp.

Mejla till; blok@vulkan.se och skriv att ni nominerar Liz Wennberg - Refuserad som fan! till årets blok.

Tack!

En lång dag till ända

Nu tar coachen några dagar i solen, betar av administrationen, skjutsar sonen och välkomnar fästmannens barn.

Min tacksamhetslista idag:
Mitt givande samtal med min coach.

Mina många samtal med mina klienter.

Min rygg som fungerade.

Sov gott!

Tisdag

och lång arbetsdag, härligt!
Jag ska börja dagen med ett besök hos MIN coach, och före det ska jag hitta en parkeringsplats på Östermalm.
Låt mig genast meddela att detta kan te sig som ett helt omöjligt projekt, lägg gärna till att min AC är kaputt och att denna dag ska bli varm. Kombinationen av dessa tre kan medföra att jag kommer till min coach relativt svettig, å andra sidan kan vi ju då behöva tala om stress och hur jag ska undvika just det.

Man vet inte alltid vad man ska prata med sin coach om, det brukar lösa sig.
För vissa är samtalsämnet givet, för andra tar samtalen en riktning som inte alls var tänkt från början. Även om man har ett övergripande mål med att träffa sin coach - och det har jag - finns det många små delmål på vägen att prata om.

Det viktigaste först brukar fungera bra.
Det ska bli kul att se vad det är för mig idag.

Tjocka böcker

Jag har nu avslutat Marian Keyes bok, och som vanligt när det gäller 750-sidors böcker finner jag i alla fall 200 sidor jag klarar mig utan. De är de som inte ger mig något i berättelsen, inga nya ledtrådar till karaktärerna, och jag gäspar mig igenom stycke efter stycke. Samma upplevelse som jag hade med Stieg Larssons första del av triologin.

Ni som just nu sitter och kämpar med ett första manus, tänk på mig när ni skriver.
Jag vill max ha 400 sidor och det gör väl 320 manussidor ungefär.
Perfekt läsbart och bärbart.

Paulo Coelhos Alkemisten var på 184 sidor i pocketvarianten.
Mycket sagt på få sidor.
Det gillar Hellberg.

Nya tag i förorten

Det vimlar av shorts. Dessa sitter på både brunbrända och kritvita ben, och man kan snabbt räkna ut vilka som har tagit en tripp söderut eftersom det har varit omöjligt att få den färgen i den här delen av jordklotet.

Det är en lite konstig känsla att inte ha en längre semester måste jag säga; de flesta pratar om sina planer och resor medan jag tänker på tider och att få ihop sommarlovet med mitt arbete. Därför tror jag att jag ska trycka ihop mina samtal till två dagar per vecka och jobba stenhårt då så att jag också kan vara ledig lite. Effektivisera verksamheten helt enkelt.

Jag behöver nog ladda lite extra inför hösten och boksläppet, och gör de bäst med lite soff - och strandliggande, ett par deckare och Gevalia i en termos.

Hur laddar ni bäst under er semester?

En halvtimma senare...