Den gigantiska varblåsan har sprängt sig

(eller nåt. Den är in alla fall inte kvar) och därmed har trycket som gav värken släppt. Visst är det ömt som satan, men smärtan, ni vet smärtan, den är puts väck.
Inte en värktablett har passerat genom den här strupen sedan i går kväll, tjollahopptjollahej.

Nu ska jag duscha, sätta lite färg på kinderna, dutta en gnutta parfym bakom örat och åka hem till N.
Till och med snöandet är härligt en sådan här morgon.