Det är när jag läser sådana här bloggar

som jag inser hur oerhört blek den här är.
Tur då att det går att länka till de som kan bloggeritekniken bättre.

Dagens skrivstuga är underbar.

Kolla här!

Och så måste jag förstås berätta att fina, fina Susanne Bolls "Den enda rätta" är ute nu.
Hurra.
Jag fick den stora äran att läsa manuset men tror att det har skett en hel del förändringar sedan dess och då var den bra redan när jag läste.
Klicka hem den här.

Klockan sju

la jag in tvätten och nu fladdrar den så fint i torkrummen. Ni läste rätt. RUMMEN. Tiddelipom, vad lätt det går när jag får hela tvättstugan för mig själv.
Resten av dagen ska jag ägna åt "En liten värld."Redigering. Hurra!

Eftersom den enda helg som intresserar mig ligger åtta månader framåt i tiden så händer inget särskilt här varken idag eller i morgon. Jag protesterar i tysthet, går inte i några tåg trots att Internationalen sitter som en smäck, och vad jag tycker egentligen får ni nog aldrig veta.

Och för att ytterligare förytliga denna blogg tror jag att jag ska bjuda på en vårsko.
Det är dags nu.
Dolce & Gabbana från Mytheresa.com
(Och ja, jag bara tittar. Är oerhört förtjust i fina kläder. Från hattar till skor. Det är mina tavlor.)

Vi äter ute, sa kidsen och åkte till stan.

Klockan fem fick en nyvaken moder ett sms som sa att de gärna äter hemma istället.
Nu hade inte den här mamman handlat och själv åt hon något från frysen som en normal människa troligtvis hade slängt för länge sedan, alltså fick de fixa sin mat själva.
I don´t do curling anymore Mm visst, jättebra Åsa, ljug du i bloggen, gör det du.

Om en halvtimma åker vi till Arlanda med flickvän och tvillingsyster som ska hem till norr Busted!
Sedan mina damer och herrar, är det "The Newsroom." SVT1 22.00.
Måndagar är betydligt trevligare tevekvällar nu för tiden.

Redigering två.

Min förläggare skrattar fortfarande trots flera genomläsningar och det tolkar vi båda som ett mycket gott tecken.

Det betyder inte att det inte finns grejer att jobba med. Den här manusbunten är fullklottrad med kommentarer.

Den första redigeringen var i stora penseldrag och resulterade bland annat i ett helt nytt slut.

Nu, inför redigering två, har vi gått igenom hela från sidan ett till den sista (det tog ungefär fyra timmar och tre koppar kaffe), och trattat ned det till att se på specifika händelser:

Bygg ut den här dialogen.
Jag förstår inte den här karaktären. Fördjupa.
Här finns ett fönster du kan utnyttja.
Hur hänger det här ihop med det här?
Dämpa ned en karaktärs drag, öka dem på en annan.
Hur ser det ut där?
Var är vi nu någonstans?

Om tre veckor ska jag lämna en bearbetad version och då kommer redaktören ta över. Förutsatt att jag har följt - och fått till - det jag och förläggaren pratat om, kommer redaktörens respons att vara på detaljnivå. Om inte, så repeterar nog hon en del av det ovan. Men annars blir det finlir:

Kan man använda ett annat uttryck?
Omformulera.
Stryk kommatecken.
Upprepningar.
Syftningsfel.

Ungefär så.
Frågor på det?

I eftermiddag ska jag berätta om hur en manusgenomgång

kan gå till, men just nu måste jag rusa.
Tunnelbana och nytt system för att köpa biljetter.
Det kan ta en stund #51osugenpånyheter.

Jag skulle sovit i stan,

men kom på att jag ska ha ett möte på förlaget i morgon bitti och behöver grejer till det, så detta skrivs i min vanliga hörna.
På vägen hem åkte vi via N:s lillasyster som flyger. Det är alltid lika roligt att höra om resor hit och dit och just idag var London på tapeten.
Och hon fick ett researchuppdrag av mig. Måtte jag ha rätt annars blir det en jädrigt komplicerad redigering ...

Fin helg.
Nu är den slut och jag är snart 52.
Vips.

Min älskling har sin studentfest ikväll,

på krogen där hans pappa jobbade som DJ i många år, Vickan i Kungsan.
Flickvännen, flickvännens tvillingsyster och flera andra har kommit från Östersund till Stockholm för att vara med på festligheterna som startar med middag 19.00.
Tyvärr har jag inte varit hemma så jag vet inte hur herrskapet såg ut när de åkte iväg till förfesten, men jag tror att de var ruskigt stiliga.

Studenten.
Jag tycker det var igår han strök sin mjuka snuttefilt mot min rygg och sa:
"Mamma. Snappla av och Mjut."

Idag drar A (snart elva) och jag

till Münchenbryggeriet, vi ska på ett Top Model-event. Oh my god!
Jag måste vara snygg, annars vill mitt sällskap inte gå med mig.
Det kan ta tid ...
Jag börjar piffa nu.
Tjingeling.

"Tre män och en baby."

Tom Selleck har aldrig varit stiligare.
Inte Ted Danson eller Steve vad han nu heter, heller.
Det var något visst med 1987.

2013 ska jag ta en eftermiddagslur, trots filmen och de stiliga männen på femman.
Kidsen är på stan och katten har redan lagt sig.
Det blir inte ett bättre läge än så.

51.

Tja, det funkar väl det också.
Men grattis till mig. Ännu ett år.
Ett rätt händelserikt.

Jag summerar:

• Min son går mot arton och jag är oerhört stolt över min fina unge.
• New York. Jag gråter fortfarande när jag ser på foton därifrån.
• Två böcker, Sonjas sista vilja i maj och Sonjas hemlighet i september.
• Signeringar, topplistor, bokmässa, nya vänner, är återigen mer utåtriktad.
• Oro för ekonomi. Söker jobb. Många jobb. Blir inte ens kallad till intervju. 
• Förlaget packar ihop.
• Skriver nytt manus, får agent, blir antagen av Forum. 
• Kontrakt med fem länder, snart sex, för Sonjas sista vilja.
• Oro för ekonomi (2-365). Blir det pengar över för böckerna kommer de långt senare än lanseringen.
• Skriver nytt, manus fem.
• Träffar man, blir kär och lite vimsig. Får en bonusdotter och blir kär i henne också.
• Min son fyller 18, är nöjd med livet och tar väl hand om sig själv. Det är absolut viktigast under det här femtioförsta året. 

Förra årets tårta på "The View."

Nytt land på gång

för "Sonjas sista vilja."
Det blir det sjätte i ordningen, det är helt fantastiskt.
Ändå har jag en bit kvar till två av dem jag ska träffa ikväll, Simona och Carina, som nog har sisådär tio länder var.

Maria på Grand Agency gör ett fantastiskt jobb med min Sonja.
Och vet ni? Nästa år kommer Elsa!

Vroom.

Jag hade lovat N att sätta in en bild rätt motorcykel. Det har till och med tjatats om det. Så nu vore det bra om alla sa att den var fantastisk, så att vi kan lämna den här affären bakom oss.

Och här ska den snygge galningen åka iväg.

Själv åkte jag Ford från Söder till Farsta.

Idag är det en busy dag.

Lunch med vän och gammal arbetskompis och sedan ska jag träffa brudarna hemma hos Simona.

Men först ska jag klappa min katt som sitter och petar på mig med tassen.

Det kommer han att fortsätta med tills jag lyfter handen från datorn till hans nacke som är det skönaste klistället.

För exakt ett år hade jag en grym resfeber och det var bara timmar kvar tills vi åkte hit.

Jag skulle så oerhört gärna vilja åka tillbaka.

Torsdagsskryt från Bokus.se

Kundrecensioner

Det finns 3 recensioner av Sonjas sista vilja. Betygsätt och recensera pocketen du också - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Fantastisk läsning. Man skrattar och ...

Kristina Holm, 24 april 2013

Fantastisk läsning. Man skrattar och gråter om vartannat! Det går inte att lägga ifrån sig boken när man börjat läsa.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Absolut en bok som man inte kan lägga...

Lilian Palmqvist, 18 april 2013

Absolut en bok som man inte kan lägga ifrån sig, när man väl börjat läsa den. En formidabel hängmattebok. Man kan knappt vänta tills man har fortsättningen i händerna och kan läsa den också! En författarinna som kan underhålla med sina böcker. Hoppas hon skriver fler av denna rang.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Sonjas sista vilja

Bitte, 2 januari 2013

Rolig och mycket fyndig bok med massor av - fantastiska - ideer.
Kanske inte så realistiskt men underhållande läsning.
En varm bok jag rekomenderar

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Ne

Hushållerskan Åsa

tar tag.
Jag behöver väl inte säga mycket mer än så.

Vi hörs när det doftar Ajax.

Jag älskar bra sångerskor.

Det här var en ny bekantskap för mig när hon fick mig att gråta häromkvällen.

Jodå, det blev ett kapitel om ...

de nya kvinnorna och jag gillar dem redan.

Jag har glömt vad som händer med mig efter ett skrivpass, så när tröttheten sänkte mig förstod jag inte riktigt vad som hände, jag visste bara att jag var tvungen att att lägga mig. Direkt.
Och då gjorde jag förstås det.
Snark, snark.

Nu är jag rätt pigg igen, men så här dags skriver jag aldrig.
Istället lutar jag mig tillbaka och gör exakt ingenting.
Det är jag riktigt bra på.

KlimakterieÅsa

Det finns en sådan också. Som vaknar tio (nä, det är en överdrift, men fem) gånger per natt. Och som någon gång i mitten, känner att hon behöver gå på toa.

Hönan eller ägget? Vaknar jag av vallningen eller kommer den för att jag vaknar?
Jag vet inte, vet bara att täcken åker av och på.
Och att jag vaknar med stela fingrar, precis som jag också gjorde förra omgången (det böljar ju fram och tillbaka det här Åsaklimakteriet.)
Just nu är jag lite orolig för att det inte blir en behaglig återgång utan att det är här för att stanna.

Jag behöver sova.
Och klippa mig.
Långa testar hänger på ryggen och jag tror bestämt att det ska bli axelkort igen.

Så. Nu manus fem. Tjingeling.

Jag vet inte om ni kan tänka er

hur roligt det är att gå in på Adlibris pockettopplista dessa dagar, men det är det.
Sonjas hemlighet ligger idag på elfte plats, och så högt har Sonjas sista vilja aldrig legat. Däremot har den legat på listan sedan den kom ut (idag på plats 48) och det är också fantastiskt.

Varje morgon går jag igenom mina sajter.
Varje.
Det började jag med när Casanovas kvinna släpptes och med två nya böcker, dessutom i alla möjliga format, har jag fullt upp i uppemot en halvtimma.
EgoÅsa in full blooooooom.

På måndag ska min förläggare och jag gå igenom resten av "En liten värld", vi började lite igår, och sedan börjar min andra redigeringsrunda. Hurra! Målet är att allt ska vara klart i augusti.
För att inte glömma manus fem, som kommer att få vila under redigeringsarbetet med fyran, tänker jag jobba med det idag.
Alltså behöver vi en skrivstuga.
Var så goda!

En härlig dag på Forum

Teresa och jag pratade om manuset och däremellan tog vi emot fem-sex grupper av läsintresserade, totalt bortåt femtio personer, som guidades runt i Bonnierhuset och som fick lyssna på lite bokprat från oss och många andra.
Att få vara med på sådana evenemang är en ynnest och jätteroligt.
Heja Världsbokdagen!

Annars då?
Jo tack, sommardäcken sitter äntligen på och sonen är på en av många, många studentfester.
Ungefär så.
Nu ska jag svimma i soffan.
Tjingeling.

Däckbyte och Världsbokdag.

Väry busy dag igen.
Jag längtar efter manus fem, men får vänta tills i morgon. Karaktärerna far runt i huvudet, men jag har inte en aning om vart de tar vägen. Det ska bli spännande att se. Jag har svårt att tro att de stannar i Sverige.

Sedan måste jag be N om ursäkt. Tydligen har jag publicerat en bild på fel motorcykel.
Jag kan inte förstå att sådant ska vara så himla petigt, men för familjefridens skull så ...
Förlåt.

Måste rusa, hörs sen.

Det är fantastiskt roligt att träffa gamla vänner.

Och det är ju inte klokt att de ser likadana ut som de gjorde för mer än 20 år sedan.
Det var en en härlig lunch med Eva och hennes dotter, som ska för övrigt ska på Bieberkonsert i kväll.
Oiiii!

Det är kul att prata gamla minnen. Vi har känt varandra sedan 1983, då vi träffades i Tandådalen. Hon jobbade på fjällhotellet och jag på Skicentret.
Vid ett tillfälle för 25 år sedan visade Eva mig sitt urklippsalbum, där hon genom året hade sparat ditt och datt som hon gillade. Jag tror att ni förstår min förvåning när min insändare, publicerad i Veckorevyn 1977 (jag var 15 år då) dök upp.
Det är fortfarande en rysare, konstaterade vi under dagens lunch.

I morgon ska jag först byta däck och sedan vara i Bonnierhuset under Världsbokdagen.
Och, ifall jag glömmer det senare, 22.00 sänds nästa avsnitt av The Newsroom.

Sonen trodde inte att jag skulle kunna twittra om

alla bidrag i gårdagens inför Eurovisionprogram, men det kunde jag förstås. Skriva är inga problem, men annars är twitter lite komplicerat. Om man nu ska skriva där är det ju najs att få läsare, på samma sätt som det är trevligt att läsa det som andra skriver.
Jag förstår bara inte hur jag ska hänga med i alla uppdateringar, och hur gör de som följer flera hundra?
@sahellberg är i alla fall mitt twitternamn. Om nu någon är intresserad.

Idag ska jag träffa en gammal, gammal kompis. Vi träffades i Sälen i början av 80-talet men har inte setts på över 20 år, så det ska bli superroligt.
Utöver det ska jag ägna mig åt mina alster.
Under tandbedrövligheterna har de inte ens öppnats. Nu är det dags igen.

Vi hörs, hoppas jag!

Det är så roligt när bloggar innehåller bilder, tycker inte ni det?

Och min plan var att visa er hur trevligt det såg ut på Söder när det var Kulturnatt igår. Karl-Johan de Geer pratade om sina 70-tals foton på ett ställe och i ett annat galleri bjöds vi på godis medan vi beundrade 40 000 kronors verk av lera.
Men jag glömde att fotografera.

Idag skulle jag förstås önskat att ni skulle få se hur varmt och fint det var intill väggen på fiket i Hellasgården, eller i alla fall att sjön inte längre var täckt av is.
Men jag glömde att fotografera.

Istället får ni bilder från i fredags.
På mina böcker.
Den här från Akademibokhandeln.
Då var jag snabb med kameran minsann.

Och den här från Bokia.
Klick, klick, klick.

Ingen mysfilm idag, så istället ser vi på inför Eurovision, Ettan 21.00.
Ungefär så.
Söndag.

Tänker ta tag i min torra, trista, kropp

om en stund.
Skrubba och smörja in. Måla alla naglar och sånt.
Det är vår och jag tror att jag ska plocka fram de enda paret vita byxor som passar just nu.
Om två kilon passar ett eller möjligtvis två par till.
Jag är oerhört förtjust i helvita kläder och så fort vädret tillåter åker de på.

N är och hämtar ut sin motorcykel. En tusenkubiks svart snygg sak som han säger sig köra väldigt lugnt och försiktigt.

Det har pratats om att jag ska sitta bakom.
Jag är fortfarande skeptisk.

Stolt och glad.

Båda mina fina pocketar ligger idag på Adlibris Topp100-lista.
Den äldre damen på plats 37 och den yngre pinglan på plats 70.
Sonjas sista vilja är fortfarande, vad jag förstår, en snackis, vilket gör att försäljningen tuffar på.

Utöver stoltheten är jag mitt inne i ett nytt klimakteriepåslag. Jag har stängt av elementen, har öppen balkongdörr och har för säkerhets skulle både ett tjockt täcke och ett tunt lakan i sängen. I natt har jag varvat mellan dessa och vaknat säkert 20 gånger.

Naturligt Progesteron och Estradiol.
Det är sådant jag läser om.
Naturliga hormoner (bioidentiska), inte syntetiska som läkare föreskriver.
Väldigt spännande för Åsa 51 om en vecka.

Ungefär så.
Vad gör du?

Dagens romantiska komedi

är förstås "Two weeks notice" med Sandra Bullock och Hugh Grant.
Åttan 21.00.
Om jag ska se den för hundrade gången vet jag ännu inte, men det är möjligt. Jag har inga längtaprogram på fredagar och en gammal goding kan sitta fint när man är lite trött och kan alla repliker utantill.

Om jag inte ser till att besöka era bloggar, det har jag varit urusel på ett par dagar.
Tja, ungefär så.
Hoppas att du också har en skön kväll!

Jag trodde att jag hade bloggat idag.

Det är något gravt fel på mitt korttidsminne.

Jag kom i alla fall ihåg att be tandläkaren visa er den lilla benbiten som kom ur mitt tandlösa hål.

På röntgen såg det ut att lossna en större benbit, men den plockar hon i så fall ut om två veckor.
Har jag tur då så har den krupit ut så långt att den bara är att plocka.

Annars då?
Jag har fortfarande inte satt på sommardäcken.
Tre nya är beställda av däckfirman, men försenade. Kommer nästa vecka, förhoppningsvis.
Jag vet inte vad polisen säger om jag blir stoppad.
Aja baja, eller arton tusen i böter?
Och kan jag skylla på tanden?

Tandläkaren sa att jag naturligtvis inte skulle betala något.

heja Folktandvården.
Nytt flisbesök i morgon förmiddag.
Bra, för jag varken orkar eller har tid idag.
Jag måste sova en stund.

För övrigt såg jag just en preview av ett kommande Philip & Fredrikprogram, Nugammalt tror jag att det heter, där de visade bilder från en strand från medeltiden då jag var ung.
Alla flickor visade tuttarna.
Man gjorde det då.

Idag är jag övertygad om att allt det där slänga behå och sola toppless har gjort att behaget numera hänger till knäna and below.

Tandlös med häng.
That´s me.

Ny flisa.

Jag ringde till Folktandvården för att fråga om det verkligen var rätt att jag skulle betala för gårdagens flisborttagning och beskedet jag fick var att tandläkaren ska ringa mig.

Bra, för då kan jag ju passa på att fråga om flisa nummer TVÅ som jag känner just nu.

Sista releasen på Bra Böcker.

Pocketen av Sonjas hemlighet.

Min lilla bebis.

Lycka till!

Den lilla flisan är borttagen

och jag fick betala 360 kronor för det.
Är inte det lite märkligt? Borde det inte ingå i tandutdraget att hela tanden kommer med?

Över till en annan borste.
I love min nya påfyllnadsbara diskborste.
Lägg märke till ordet nya.
Den ni har använt i många år har jag förstått mig på 2013.
Genialisk idé.

Jag har ätit en burk makrill till lunch.

Det känns som om jag behöver borsta tänderna igen innan jag ska till tandläkaren om en halvtimma ...

Om det finns någon uppsida med att dra ut en tand så verkar det vara att det påverkar vikten. Ett kilo ned sedan förra veckan, trots mycket tröstglass, inga promenader och en stor sked sylt till varje nedsvalt piller.

Idag har jag hjälpt en kompis med sitt manus, alltså har jag inte skrivit ett ord på mitt eget.
Jag kommer igen i morgon.
Är återigen skitnervös.
Bajs.

Hejsvejs.

Tid hos tandläkaren halv tre.

Innan dess är jag chaufför av diverse grejer till sonens skola. Det är dags för projektredovisning.

Något projektarbete hade vi inte i Strömstiernaskolan i Strömstad, och hade vi det så skolkade jag troligtvis. Det var mycket sådant när jag gick på gymnasiet. Skolk.
Jag fikade hellre på Kaffedoppet.
Bland annat.

Jag tror att jag totalt har signerat fyra frånvarorapporter för sonen, och då har det alltid funnits skäl till hans frånvaro.
Mor och son är inte särskilt lika.
Tack och lov.

Mamma Z

tycker om Sonjas Hemlighet.
Hurra och tusen tack!

Det känns som det sitter en flisa av tanden kvar.

Den togs ju inte ut i ett stycke, så jag tänker att det är möjligt.
Vad tror ni?
När jag känner med fingret är det som en äggskalskant som sticker upp ur "tandgropen."

Har jag sagt att jag är trött på det här nu?

God morgon.

Jag har lyckats hålla mig vaken halva natten. Det var inte så svårt, det räckte med att börja fundera på en boktitel. Till min nästa bok som redan heter något men som jag kom på att man kanske ska döpa om.
Det blev en märklig och ovilsam snurr i huvudet, och idag är jag sömnig. Och utan ny titel.
När mitt förlag är tillbaka från Londonmässan ska jag fråga vad de tycker.

Över till nästa manus. Nummer fem. Det heter just nu som en av huvudrollsinnehavarna, eftersom hennes namn är snyggt som tusan.
Det gör dock henne till huvudperson, och det är hon inte, så jag ska ändra den när jag ser vart historien bär. Sådant vet ju aldrig jag på förhand.

Men jag vet att jag ska skriva ett par sidor idag, alltså behöver vi en stuga.
Vi tar den här igen, det var länge sedan.

Kära nån, jag har ju glömt att påminna om

The Newsroom!
21.45-22.45 på ettan.

Måndag.

Och det är tomt på huvudkontoret. Jag glömde till och med kaffet till frukosten, det har aldrig tidigare hänt.
Men en stuga, en man kan läsa i, tänker jag ändå ge oss.
Här kommer en spansk finka.

Den här helgen är fylld av aktiviteter.

Och jag önskar att helgerna hade en dag till som jag bara kunde använda till att hänga, eftersom jag har behov av just det.

Nu dusch och iväg.
So long!

Här skriver

Simona om vår kväll med Eddie Izzard.

Den här underbare mannen

har jag sett och lyssnat på ikväll.
Eddie Izzard.
I Friends Arena.
Tack vare Simona Ahrnstedt.

Det har varit en fantastiskt kväll.

Hemma och vänder,

och hittade den här fina recensionen hos Bokhyllan och Marlene.
Det är så roligt att Kerstin Andersson, som har läst in Sonjaböckerna, får så mycket beröm.
Jag har inte lyssnat själv, därför får andra avgöra om det är bra eller inte.

Nu har jag petat i mig ett par stekta ägg och ska bara bestämma mig för vilka kläder som lämpar sig ikväll, sedan åker jag igen.
Mot Solna.
Vi hörs sen.

Tandlös och något svullen kvinna har en väldigt busy dag med

Vernissage, mat och fantastisk underhållning med underbart sällskap.

Jag berättar mer om det i morgon, men ni kan gärna vara lite avundsjuka om ni vill.

Ps, Fyrans kvällsfilm "Dumpa honom" är bra. Se den är mitt betyg.

Om du nu inte följer Suits på ettan. Då blir det en krock och själv hade jag valt Suits. Love that välskrivna serien.

Ungefär så, lördag.

Hurra!

Det är förstås alltid väldigt bra att ha en son som är 18,

men alldeles särskilt fiffigt är det när man är lite ynklig.
Idag gick han med spänstiga steg till centrum och kom tillbaka med bland annat det här.

Med min diet får jag verkligen inte äta den här typen av dessert, men det får vägas emot hur lätt det smälter i min trasiga mun. Att TVÅ paket var så lättsmälta visste jag faktiskt inte, gjorde ni?

Jag som hade längtat så efter gulligull ikväll får alltså vackert finna mig i att stanna hemma. Istället får jag för första gången se Montazami svänga på rumpan. Det är inte så illa det heller.

Tandutdragning, minut för minut.

Minut ett: Hej, jag heter Åsa (skak, skak på händer.)
Minut två: Åsa sitter i stolen.
Minut tre: Åsa gråter.

Minut fyra till sju: Åsa gråter.
Minut åtta: Mia (vi är vid det här laget du med varandra) lägger bedövning ett.
Minut tio: Röntgen.
Minut tretton: En bedövning till.

Minut fjorton: Slipa ned porslinskrona.
Minut sexton: Tandsköterskan, vars namn Åsa då glömt, var rädd för att att Åsa skulle strypa blodtillförseln i händerna som krampaktigt höll om varandra. Mia tyckte att Åsa var duktig.
Minut sjutton: Sköljning. Det här var lätt. Åsa tyckte inte alls att det gjorde ont. Tiddelipom.

Minut tjugofem. Mia testar om tandköttet gör ont. Det gör det. En spruta till.
Minut trettio: Mia börjar klyva tanden.
Minut trettiotre: En bedövningsspruta till.
Minut trettiofem: Mia börjar dra ut ena delen.

Minut trettiofem och en sekund: Åsa storgråter för att det gör så ont.
Minut trettiofem och två sekunder: Mia säger att vi är nära nu men att vi kan avbryta om Åsa vill ha mer bedövning.
Minut trettiofem och tre sekunder: Åsa skakar på huvudet med tårarna strömmande för hon är ju en sådan härlig och skön människa. Det är ju bättre att det blir gjort nu.

Minut trettiosex: Första delen av tanden är ute. Alla i rummet andas ut tills ...
Minut trettioåtta: Andra delen ska ut. Tandläkaren kämpar, Åsa gråter, tandläkaren är medkännande, frågar om mer sprutor, Åsa är tapper och nickar åt Mia att fortsätta.
Minut fyrtio: Tanden är ute. Mia gör något bakteriedödande och lägger förband, Åsa ombeds bita ihop så att det bildas ett tryck på hålet. Åsa gråter men gör som hon blir tillsagd.
Minut fyrtiotvå till fyrtiofyra: Åsa gråter medan Mia förklarar att det har varit en spricka i tanden, i roten, sedan rotfyllningen för femton år sedan. Därav infektionen.

Minut fyrtiofem: Åsa tar i hand igen, kan inte prata, betalar 1595 kronor och sätter sig en stund i väntrummet på tandläkarens order.
Minut sextio: Åsa linkar hem, tvärs över gatan. Det är väldigt synd om Åsa, tills hon öppnar dörren och möts av sonen; han som drog ut fem vid ett och samma tillfälle för ett halvår sedan.

Tja, det var väl det.
Bilder tror jag att vi struntar i.
Och ps, smärtan kom från infektionen som är svår att bedöva bort.

TANDDJÄVUL, vik hädan!

Idag kom eländet tillbaka, åtta dagar in i penicillinkuren. Jag kände det när jag vaknade med trodde att det var inbillning, sedan trodde jag att jag kanske hade gnisslat tänder för inte kommer väl värk tillbaka när den en gång har försvunnit.

Jag har fått tid hos Folktandvården i Farsta klockan ett. En akuttid.
De kommer att dra ut min tand och jag ser så not fram emot det.
Alltså behöver jag sympatier. Lite ojjande.
Fyll gärna kommentarsfältet, för det här är bland det värsta jag vet. Betydligt värre än fransk manikyr på tånaglar.

Om vi inte hörs igen, så adjö.
Det har varit roligt att träffas på det här viset.
Lev väl.
Och borsta tänderna!

Det pratas nagellack ( av någon anledning vill jag gärna stava det med två g)

på fyran och mina röda verkar vara rätt ute. 

Just nu har jag inget lack alls eftersom naglarna är klippta kortkort. Fult men behändigt.

Några "gjorda" naglar har jag aldrig testat eftersom kvalitén på mina egna är jättebra. 

Jag har inte testat någon fejk alls, inte löshår heller. Där kan jag inte skylla på kvalité för herrejösses vad tunnhårig jag är. Hade jag varit tjugo år yngre hade jag säkert gjort som många andra, fyllt på med fusk, men nu bär det mig emot. Man får helt enkelt se min skalp. Den är i alla fall ren.

Och på tal om naglar.

Jag har en aversion mot fötter och allra mest mot tånaglar. Alltså lång sådana. Nu ser jag emellanåt att vissa låter naglarna växa lite och målar fransk manikyr. Eewh, vad äckligt. Eewh.

Tånaglar ska vara kortklippta. Korta, korta, korta.

Idag krockade jag nästan med en gatsopsbil

och därmed kan vi väl hälsa våren välkommen och för en gång skull låta bli att prata om hur fruktansvärt kallt det är.
Jag satte på mig min totalt omoderna, marinblå dunväst, när jag gjorde dagens ärenden. Det där löftet jag gav mig själv om att se trevlig ut när jag handlar har jag inte hållit. Tvärtom skulle jag säga att rugguggleriet bara blir värre och värre.
För säkerhets skull gick jag in i ett provrum.
Jag tänker inte beskriva mina underkläder, men kan väl säga så mycket att de varken håller upp eller in.

Och jag hämtade studentskylten som var klar på 24 timmar, och nu står den gömd i källaren och ska så göra till femte juni.
Av dagens skrivpass blev intet.
Så är det ibland.
Jag tar nya tag i morgon!

Jag har inte skrivit särskilt mycket på femman

sedan min tand började bråka, men från och med igår är baske mig infektionen helt borta. Inte öm och ingen som helt svullnad. Det tog sex dagar med penicillin. Fyra dagar kvar och idag ska jag skriva eftersom det dröjer ännu ett par veckor innan jag får tillbaka "En liten värld" från förlaget (
med ny input inför den fortsatta redigeringen.)

Alltså behöver vi en skrivstuga.
En riktigt fin repris.
Här kommer den!

En författardag på stan

började med en promenad från centralen till den lilla restaurangen där jag skulle träffa Josefin Ahlström ("I niqab på Stureplan" och "Parmiddag.")
På vägen passerade jag lokalen där jag och N träffades första gången, 1987.
Då var det en nattklubb, nu är det en butik.

Efter en lång och trevlig lunch tog jag tunnelbanan några få hållplatser och träffade Carina Bergfeldt (Fadersmord) och så fikade vi i ett par timmar.
Författare är väldigt trevliga människor!

Tog små glädjeskutt när jag kom hem och såg den här knoppen.
Min mer eller mindre döda (tydligen mindre) doftranka har under året bytt ut alla löv, kommit med mängder av nya, och idag såg jag att den tänker blomma.
Fattar ni? Jag älskar vanligtvis ihjäl mina växter.
Lyckan är total!

Mot stan.

Först ska jag luncha med en författare och sedan ska jag fika med en författare.
Lyllos mig.
Och så ska jag hämta de sista 20 penicillintabletterna, eftersom den storleken (paket med 20) inte fanns på apoteket jag var på först. Inte på det andra heller.
I stan finns hundratals ställen att prova, allt från apoteket till apotekarnas och apotekeriet ... någon borde ju ha en kartong som passar mitt behov.
Dessutom ska jag lämna tillbaka knarktabletterna. Tycker till och med att de är obehagliga att ha hemma.

Ja, ungefär så idag när Stockholm ska bjuda på moln och fyra plusgrader.
Det är ju för dagen helt ointressant att det ska bli tio grader varmare nästa vecka.

Sonjas sidste ønske?

Jag undrar om den kommer att heta så när den kommer ut i Danmark!
Tjollahopp.

Jag har mest varit i Danmark å yrkets vägnar, till exempel på Roskildefestivalen där vi sålde cigaretter på den tiden sådan promotion var okej.
Jag har också "hoppat slide."
Alltså övningshoppat. Just in case. Det ingick i den nödträning man gjorde som kabinpersonal.

Sliden är rutschkanan som man åker på vid en nödlandning. I det här fallet en DC-10 slide som ungefär motsvarade den Airbus-varianten som vi i värsta fall skulle behöva använda. Då, typ 1987.
Hoppa och gliiiid som det hette.

Och så var jag i Köpenhamn och gjorde besök på universitetet tillsammans med danska marknadsorganisationer på Kraft, när jag jobbade som project manager för Gevalia.

Heja Danmark och förlaget Rosenkilde & Bahnhof!

Visst var den bra?

"The Newsroom", alltså?

Jag hävdar som ni vet att en bra teveserie är lika nyttig för mitt skrivande som det är att läsa.
Igår gjorde jag både och; jag läste också ut Carina Bergfeldts "Fadersmord."
Läs, läs, läs är betyget.

Själv tänker jag skriva idag och därför behöver vi en skrivstuga.
Varsågoda.

Utöver det så såg jag på Adlibris att mina inbundna böcker säljs för 90:- styck.
En nedmonterande förlag säljer ut sin backlist.
Det är lite sorgligt.

Då tar vi det, och ni kommer att tacka mig efteråt.

21.45 på ettan börjar en ny amerikansk teveserie, The Newsroom.
Makalöst bra.
Det är bara första avsnittet som är en timma och femton minuter, resterande är max en timma även om de för min del gärna får vara längre.


Amerikansk dramaserie av Aaron Sorkin. Säsong 1. Del 1 av 10: We just decided to. 

När nyhetsankaret Will McAvoy återvänder till sin redaktion efter en påtvingad ledighet har mycket hänt. Stora delar av personalen har slutat, och profilen på kabelkanalens nyhetsprogram ska förändras. 
Will tvingas också inse att han numera ska jobba med stjärnproducenten - och ex-flickvännen - MacKenzie MacHale. 
Det är april 2010, och de hinner knappt hämta sig från chocken över att återse varandra när en stor nyhetshändelse inträffar. 
Det rapporteras om en explosion och bränder i Mexikanska golfen... I rollerna: Jeff Daniels, Emily Mortimer, Sam Waterston, Alison Pill, Olivia Munn, Thomas Sadoski m.fl.

Jag har aldrig lagt in en sådan här bild tidigare eftersom jag inte har vetat hur man gör.

För skryt är, som ni vet, inte alls mig främmande. Tvärtom. Jag är rätt ensam om att prata om mina böcker sedan BBB har packat ihop, alltså fortsätter jag oförtrutet tills jag har en ny bok att prata om.
På listan ligger Sonja tvåa och sexa.
Hurra!

Mer Sonja:
På onsdag kommer Sonjas hemlighet i pocket och då är det fem månader sedan Sonjas sista viljas pocket kom. Den har legat på Adlibris topp 100 sedan dess (med avbrott när den var slutsåld.) Idag på plats 65.
Vi får väl se om den nya pocketen tar sig in på samma lista.

Jag återkommer senare med en påminnelse om kvällens tv-måste.

Blondie

var en besvikelse och jag har svårt att förstå alla lovord. Jag brydde mig inte ett dyft om karaktärerna, även om jag tyckte att Alexandra Dahlström stack ut bland skådisarna.

Istället för att fundera vidare på det fortsätter jag skriva på min femte.
Här är dagens skrivstuga.
Häng gärna med!

Efter en dag full av kvitter

är jag rätt slut och resten av den här söndagen hänger jag i min soffa. I morgonrock. Fleece.
XL, så att den blir lång och stor.
Jag är petig med mina morgonrockar, i alla fall de som ska användas som värmekällor. Av någon anledning görs de sällan hellånga. Mycket irriterande. Jag förstår inte riktigt varför.

Och ja, det är klart att jag vet att det finns svårare frågor än varför morgonrockar görs i en viss längd och inte i en annan, men i den här bloggen pratar vi sällan om meningen med livet eftersom jag tror att det är rätt meningslöst. Livet alltså.
Vi föds, vi dör, och däremellan kan vi - om vi vill - skriva några böcker, föda barn, dricka en hel del kaffe och umgås med schysta människor.

Ungefär så, men med en viss variation förstås.
Vissa dricker till exempel te, vilket jag aldrig riktigt har förstått.
Ändå har jag olika sorter i mitt skåp eftersom jag tror att om jag har det hemma så kommer jag att frestas att dricka av det.
Det har hittills aldrig hänt.

Ja, nä, ni hör att jag är trött. Jättetrött.
Kvällens filmtips är i alla fall Maria Wern. Fyran 21.00. Jag tror faktiskt att Anna Fredriksson, ni vet den författande kocken från häromkvällen, har skrivit manuset. Jag tror till och med att jag vet att det är så eftersom vi pratade om det i fredags.
Och om hur det är att göra manus av böcker. Intressant som tusan, eftersom både Anna och Suzanna är i filmbranschen och jag inte har en aning.

Anyway, kvällens film är bra och riktigt läskig. Hu.

Den gigantiska varblåsan har sprängt sig

(eller nåt. Den är in alla fall inte kvar) och därmed har trycket som gav värken släppt. Visst är det ömt som satan, men smärtan, ni vet smärtan, den är puts väck.
Inte en värktablett har passerat genom den här strupen sedan i går kväll, tjollahopptjollahej.

Nu ska jag duscha, sätta lite färg på kinderna, dutta en gnutta parfym bakom örat och åka hem till N.
Till och med snöandet är härligt en sådan här morgon.

Jag antar att ni är ute idag.

Det sägs att det är fint väder. Varmt och så.
Själv är jag för ögonblicket helt ointresserad av frisk luft, istället har jag sovit ett par timmar utan att bli särskilt mycket piggare.
Sonen handlar, och idag blir det färdiga köttbullar a´la Mamma scan.
I love halvfabrikat. Det är en lysande idé när orken till annat tryter.

Något dejtande med väldigt underbar man blir det inte idag.
Snyft.
Som tröst bad jag sonen att köpa en stor bytta med chokladglass. En jättestor, gärna med marshmallows som går att tugga pyttelite.

Är inte ett dugg bättre i tanden

och igår när jag kom hem från min fantastiskt trevliga kväll hos Anna och värken tilltog rejält, tog jag två rosa piller och en alvedon som när jag svalt visade sig vara en penicillintablett.

Fanskapen ser exakt likadana ut och i ett lite mörkt kök och utan läsglasögon ...

Är det inte bättre i morgon får jag nog åka tillbaka till akuten för att i desperation peta i sig så mycket värktabletter som jag gör när det känns som om käken ska sprängas, kan ju inte vara särskilt nyttigt. 

Middagen hos Anna var i alla fall hur trevlig som helst. Hon, Suzanna och jag är ju numera förlagskollegor vilket är jätteroligt. Annas trea (Sommarhuset och Lyckostigen är de första) kommer i slutet av augusti och Suzanna skriver på sin tvåa (ettan heter Dubbelexponering.)

Här är den fina kocken i sitt fina kök.

Nej, vad synd.

Gerard-filmen var inte bra. Inte alls bra, faktiskt. Det hjälpte inte ett dugg att han var snyggare än någonsin i sitt lite längre, lockiga, hår.
Den bästa romantiska komedin han har medverkat i är The ugly truth.
Lyckost om du inte har sett den än.

Jag har petat i mig fler piller och så fort de verkar ska jag sova en stund. Det är exsååååsting att ha tandvärk.

En ynklig författare ger sig tillkänna.

Hörrni, det där med tandvärk är verkligen inte roligt.

När inte hästpillren, dubbla dosen, fungerade igår tog jag på eget bevåg ett par av mina rosa (reseptfria Voltaren) - de som man bara får ta en i taget av - och då först kapades toppen av smärtan.
Först däckade jag i soffan i två timmar, eftersom hästpillren är knark, och därefter släpade jag mig till sängen. Sov/slumrade/ nåt fram till fem, sedan var det dags för två nya rosa, en alvedon och penicillinet som helst inte ska tas i samband med mat.

Sedan slumrade jag fram till nio då helvetet var på gång igen, och jag har därför nyinproppat nya rosa och ny alvedon.
Och nu börjar det domna lite, härligt. Livet blir direkt ljusare.

Jag ska äta middag med fina Anna och Suzanna idag, och vill verkligen inte ställa in, men tror att jag kan få till det om jag tajmar mina rosa smärtstillande lite smart.
Några fler hästpiller tänker jag inte ta.

Jag tänker inte lyfta ett finger fram till dess.
Film med Gerard.
Igår kunde jag inte koncentrera mig.

Ingenting hjälper och nu börjar jag få lätt panik.

Alltså har jag tagit två Voltaren OCKSÅ!
Det är mycket värre idag sedan tandläkaren tryckte till än det var innan.
Jag kanske blir pillerförgiftad, men om de inte hjälper nu vet jag inte vad jag ska göra när knarket Tradolan inte funkar på mig.
Jag blev lite trött men inte en gnutta av värken försvann. '
Please, please, please Voltaren.
Hjälp!

En timma efter jag tog den mycket starka knarkvärktabletten

kom jag på att den nog skulle kombineras med alvedon. Ytterligare en timma senare hade inte värken släppt ett dugg.
Samtal till tandakuten som sa att jag fick ta en knarkvärktablett till. Och en alvedon.
Så nu sitter jag här och väntar på att något ska hända. Helst jättefort, jättejättejättefort!

Tandläkaren erbjöd en långverkande bedövning idag.
Känns som jag borde tagit den.
Snurrig i pallet med värk.
Det var väl inte riktigt det som var meningen.

idag är det synd om mig, jag återkommer med ny kraft i morgon!

Diagnos: mycket kraftig infektion.

Under rotfylld tand med porslinskrona.

Det hetaste tipset från tandläkaren, en sådan där ny och väldigt uppdaterad, var att dra ut eländet.
Jag kände genast ett stort förtroende för hennes kunskap.
Men först 10 dagar penicillin och morfinliknande värktabletter som jag inte får ta om jag ska köra bil.
Jag tog en nyss och väntar på dåsigheten och yrseln medan sonen kilar och handlar. Kanske färdiglagat, vi får väl se vad han hittar på.
Själv ska jag äta när pillret verkat. Just nu har jag skitont.
Sedan ska jag lägga mig i soffan och se en film.
Den med Gerard.

Vad gör ni?

Jag förtränger mitt onda tills efter lunchen med förlaget.

A writer has to do what at writer has to do.

Nu något roligare.
"Bröllop i Italien."
Jag tyckte om den.

Nästa film på listan är "Playing for keeps" med Gerhard Butler, Jessica Biel, Uma Thurman, Catherine Zta_Jones och Dennis - men oj vad många sprutor jag kunde få in i ansiktet på en gång - Quaid.
Sämre betyg, men Gerhard är Gerhard (med längre hår. Det är ... klädsamt) och slutet är garanterat lyckligt.

Ingen tandläkare idag.

Förhoppningsvis kan jag få en tid före mitt möte med förlaget i morgon, annars får jag åka till den stora tandakuten efteråt.
Min piller funkar än så länge, tack och lov.

Idag har vi varit på bio, A och jag. Sune i Grekland.
Sedan hittade jag ett kort i en parkeringsautomat och tack vare att personen hade ett ovanligt namn kunde jag hitta henne hos nummerbyrån så att hon fick tillbaka det.
Jag har själv fått tillbaka ett kort på det sättet, och nu fick jag föra den vänligheten vidare vilket känns bra.

Idag blir det film.
Pierce Brosnan i "Bröllop i Italien."
Han skulle bli en utmärkt Micheal i Hollywoodfilmen om Sonja, men det har jag väl redan sagt tio gånger.

Ja, det var väl det.

AAaaaaaaa.

Tandvärk.
Tredje dagen. Det går inte åt rätt håll. Voltaren, de små rosa 25mg utan recept, fungerar finfint, men jag kan ju inte knapra hur många sådana som helst. Tre per dygn, står det på asken och nu börjar det bli på håret att värken inte släpper till 100%.
Så jag måste hitta en akuttid i eftermiddag, efter min dag med N:s dotter A.
Vi har PLANER.
Bio, fika och bara hänga.
Ska bli supermysigt och nu har jag lite bråttom.

Vi hörs senare!

Massor av film som måste ses.

Den översta för att Pierce alltid är sevärd. Alltid. Jag har aldrig sett honom göra en dålig prestation. Kan bero på att har är så oerhört stilig.

Argo vann en oscar för bästa film.

Blondie, svensk film med bra skådisar. Carolina Gynning har fått mycket beröm för sin prestation.

Har du sett någon av dem?

Jag trodde faktiskt att jag skulle ha två huvudkaraktärer den här gången,

but no.
En trea ville in och om det också blir en fyra återstår att se. Jag puttrar än så länge framåt i mycket maklig takt och skriver två sidor per dag, men är redan efter tio sidor förtjust i mina karaktärer. Det kan båda gott.

Något annat som bådade gott var ett sms från min agent.
Det kan vara ytterligare ett land på ingång.
Hurra i så fall!

Fina Simona

har en tävling på sin blogg.
Det ligger ett utmärkt, utmärkt, utmärkt bokpaket i potten.

På torsdag är det förlagslunch

och jag ska för första gången träffa redaktören som ska jobba med mig och "En liten värld."

Nu sätter vi igång på allvar och det ska bli otroligt roligt! Deadline är i nuläget satt till sensommaren, men med semestrar och annat så kan vi inte lata oss igenom projektet. Hurra!

Så länge påtar jag med manus fem som får heta så tills vissa delar blir mer utkristalliserade. 

Så vad säger ni? En skrivstuga?

Den kommer här. En villa som kostar ungefär som en i Farsta.

Grattis Sverige.

8 april, 21.45, kommer Svt att ge er den briljanta teveserien The Newsroom.
Jag ger den Fem lysande Sonjor av fem möjliga!
"Amerikansk dramaserie av Aaron Sorkin. Säsong 1. Del 1 av 10: We just decided to. När nyhetsankaret Will McAvoy återvänder till sin redaktion efter en påtvingad ledighet har mycket hänt. Stora delar av personalen har slutat, och profilen på kabelkanalens nyhetsprogram ska förändras. Will tvingas också inse att han numera ska jobba med stjärnproducenten - och ex-flickvännen - MacKenzie MacHale. Det är april 2010, och de hinner knappt hämta sig från chocken över att återse varandra när en stor nyhetshändelse inträffar. Det rapporteras om en explosion och bränder i Mexikanska golfen... I rollerna: Jeff Daniels, Emily Mortimer, Sam Waterston, Alison Pill, Olivia Munn, Thomas Sadoski m.fl."

På förekommen anledning: Jag vet att jag fortfarande har många

medsystrar som följer min blogg, kvinnor som - precis som jag - har levt nära ett missbruk, eller otrohet. Och jag vet att ni vill att jag pratar om det ibland.

Att jag inte längre gör det betyder inte att jag inte känner av sviterna, eller att jag har glömt vad jag varit med om, men jag har annat som är så mycket roligare att lägga fokus på och jag inbillar mig (eller vet till och med) att det jag lägger tid och energi på kommer att växa.

Och jag har lagt mycket energi på att göra rätt.
Jag har bett om hjälp, gått i terapi, träffat andra i samma situation. Jag har gjort trots att jag inte har varit där känslomässigt (viktigt.)
Små, små steg i rätt riktning och efter ett dag har känslorna hängt med.
För mig var det viktigt att ta ansvar för mitt mående. Först då kunde jag göra något åt det. Det vore förfärligt om jag upplevde att någon annan än jag var ansvarig för hur jag mådde.
En gång var det så och då gjorde jag mig oerhört illa.
Aldrig mer.

Efter lång tid har jag vågat gå in i en ny relation. Med min sårbarhet och osäkerhet blottad, inte överlämnad.
Det känns fint.

Så.
Inte glömt, men jag matar inte längre den tigern.
Och på den här bloggen kommer tramset att fortsätta.

Bollplank.

Det är oerhört stimulerande att ha sådana när man skriver. Där jag är fast i en form, en idé eller en karaktär, kan planket tänka helt annorlunda och dra mig ut ur min ensidiga box. Eller så kan just det få mig säkrare på att jag är på rätt väg.

Jag ska skriva ett par sidor på manus fem idag.
Det ska bli spännande att se vad som kommer efter påskens bollande.

Här är påskdagens skriv ... lägenhet.