fredag 12 april 2013

Tandutdragning, minut för minut.

Minut ett: Hej, jag heter Åsa (skak, skak på händer.)
Minut två: Åsa sitter i stolen.
Minut tre: Åsa gråter.

Minut fyra till sju: Åsa gråter.
Minut åtta: Mia (vi är vid det här laget du med varandra) lägger bedövning ett.
Minut tio: Röntgen.
Minut tretton: En bedövning till.

Minut fjorton: Slipa ned porslinskrona.
Minut sexton: Tandsköterskan, vars namn Åsa då glömt, var rädd för att att Åsa skulle strypa blodtillförseln i händerna som krampaktigt höll om varandra. Mia tyckte att Åsa var duktig.
Minut sjutton: Sköljning. Det här var lätt. Åsa tyckte inte alls att det gjorde ont. Tiddelipom.

Minut tjugofem. Mia testar om tandköttet gör ont. Det gör det. En spruta till.
Minut trettio: Mia börjar klyva tanden.
Minut trettiotre: En bedövningsspruta till.
Minut trettiofem: Mia börjar dra ut ena delen.

Minut trettiofem och en sekund: Åsa storgråter för att det gör så ont.
Minut trettiofem och två sekunder: Mia säger att vi är nära nu men att vi kan avbryta om Åsa vill ha mer bedövning.
Minut trettiofem och tre sekunder: Åsa skakar på huvudet med tårarna strömmande för hon är ju en sådan härlig och skön människa. Det är ju bättre att det blir gjort nu.

Minut trettiosex: Första delen av tanden är ute. Alla i rummet andas ut tills ...
Minut trettioåtta: Andra delen ska ut. Tandläkaren kämpar, Åsa gråter, tandläkaren är medkännande, frågar om mer sprutor, Åsa är tapper och nickar åt Mia att fortsätta.
Minut fyrtio: Tanden är ute. Mia gör något bakteriedödande och lägger förband, Åsa ombeds bita ihop så att det bildas ett tryck på hålet. Åsa gråter men gör som hon blir tillsagd.
Minut fyrtiotvå till fyrtiofyra: Åsa gråter medan Mia förklarar att det har varit en spricka i tanden, i roten, sedan rotfyllningen för femton år sedan. Därav infektionen.

Minut fyrtiofem: Åsa tar i hand igen, kan inte prata, betalar 1595 kronor och sätter sig en stund i väntrummet på tandläkarens order.
Minut sextio: Åsa linkar hem, tvärs över gatan. Det är väldigt synd om Åsa, tills hon öppnar dörren och möts av sonen; han som drog ut fem vid ett och samma tillfälle för ett halvår sedan.

Tja, det var väl det.
Bilder tror jag att vi struntar i.
Och ps, smärtan kom från infektionen som är svår att bedöva bort.






16 kommentarer:

Spader Madame sa...

OJ! Kram på dig! Jag tror egentligen inte att det räcker med ett bokmärke, du behöver nog minst två med glitter! Vila nu.

Annika Estassy Lovén sa...

Det är nästan så att jag själv gråter. Kram.

Fru Venus sa...

Fy sjutton, vet EXAKT hur det där är, det gör ont ända hit :-(
Hoppas det blev bra nu, länge. Kram

Märta sa...

Euw! Stackare du!
Skönt iaf att du överlevde i motsats till den där eländiga skittanden.
Hoppas tandfén kommer med allra minst ett par Manolo Blahnik efter den där pärsen. *KRAM*

Simona sa...

Näe, vad vidrigt. Gjorde exakt det där när jag var 20 år. Burr. Stackars stackars stackars.

Kati sa...

Fy vad hemskt, grät nästan själv när jag läste ... KRAM!

Åsa Hellberg sa...

Tack alla snälla, snälla människor!!!

Izabella sa...

Usch, det där var hemskt, stackars dig! Hoppas du mår snart bättre!

Ebba Range sa...

Stackars Åsa tänker jag och i nästa sekund :) - tänker jag asch då - det där gjorde jag ju också för drygt två veckor sedan. Men för mig var det mycket värre, hi, hi - men inte grät jag för det. Nädå, jag är ju vÄrkmästare sedan länge ... men i o med det så förstod jag att det kommer att göra helvetiskt ont efteråt.
Jag fick äta piller i en vecka efteråt och fortfarande har jag skitont i gommen där instrumentet satt för att trycka mot när den sista rothalvan skulle "pressas" ut.
Nu hoppas jag att du slipper få likadan "eftervärk" som jag har. Det är bara att bita ihop - ja, du vet :) Men jag skulle ha velat torka bort dina tårar om jag varit med idag.

Åsa Hellberg sa...

Jag hoppas också att jag slipper eftervärken. Stackars dig, Ebba!!!

Ninas skrivarlya sa...

Åh stackars stackars dig. Det känns i hela kroppen när jag läser. Känner din smärta, din rädsla och samtidigt din oerhörda styrka som klarar av detta trots allt.

Du är fantastisk!

Hanna Lans sa...

IUUHH! Fy f-n för värk!! Himla bra att du har en son som kan pyssla om dig med glass och soppa. :)

Åsa Hellberg sa...

Jag mår REDAN mycket bättre, tack!

Åsa Hellberg sa...

Tack, nu när det är över tycker jag nog att jag var väääl pipig faktsiskt:)

Åsa Hellberg sa...

JA, vänta du bara ett par år ska du få se.

Agneta sa...

Heja dig, vad duktig du var som klarade det!

(Fy fasen vad ynklig man kan vara i vissa situationer, helst när det gör ont och oron för att det ska göra ännu ondare finns där - jag blir sketaynklig rent ut sagt, nästan syndast om i hela världen) (räcker att jag har en förkylning för att det ska vara väldigt synd om mig)