och lyssnade på radio när jag fick reda på Tjernobylkatastrofen.
När jag fick veta att Estonia hade gått under och när jag fick veta om dödsskjutningarna på min gamla arbetsplats på Stureplan, var jag uppe tidigt och ammade.
Att John Lennon hade blivit mördad fick jag reda på via en löpsedel som satt utanför mitt första jobb, på restaurangen Ally´s in i Göteborg.
Då Palme mördades var jag på Café Opera och fick reda på det av de andra gästerna.
Att World Trade center hade attackerats fick jag veta via Expressen på nätet. När jag var på väg hem föll första tornet. Då var jag utanför centralen.
När jag fick reda på att en person hade skadats i ett knivdrama på NK satt jag också i bilen på väg hem från Kraft Foods. Att det var just Anna Lind meddelades först senare.När Göran Persson berättade att hon hade dött morgonen efter satt jag på parkeringen utanför jobbet och lyssnade på presskonferensen.
Mamma ringde och berättade att Diana var död. Jag befann mig då mitt i vardagsrummet i min gamla lägenhet.
25 år sedan Tjernobyl.
Ett halvt liv.
2 kommentarer:
Underligt det där, att man exakt kommer ihåg var man var, vilka man var med och hur det kändes.
Fast kanske egentligen inte så underligt när sådana allvarliga händelser sker runt omkring oss i vår värld...
De flesta av de sakerna har jag oxå koll på var jag befann mig, men inte alla
Skicka en kommentar