onsdag 28 mars 2012

Det blev ingen film igår,

istället fastnade jag i relationsserien på Svt, och sedan var jag tvungen att se alla bebisar i programmet efter.
I det frågar en barnmorska vad bebisen ska heta, och den ensamstående mamman säger att hon inte vet, att hon behöver umgås med sonen lite för att veta.

För mig var det extremt viktigt att min son direkt fick ett namn.
När de visade upp honom efter snittet visste jag att han inte skulle heta Fabian som jag hade trott innan och snabbt valde jag ett mer passande.
Jag vet inte varför det var så viktigt, men det var det.

Visste du vad dina barn hette när de kom?

10 kommentarer:

Anonym sa...

Jo jag visste.
Däremot hade jag hade haft planer på ett annat första namn innan jag blev gravid men bytte namn när jag blev gravid - jag var säker på att det skulle bli en flicka (fast jag hade ett pojknamn på lut också:)
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Vad bra att hon såg ut som namnet du valde, då:)

Shamrock sa...

Jag hade bestämt mig för namn på mina framtida barn redan när jag var 14 år. Men när barnen ploppade ut sa pappan stopp. Jag hade önskat att han sagt stopp och belägg lite tidigare för nu blev det liksom panik att hitta nya namn

Åsa Hellberg sa...

Hittade ni nya snabbt? Redan på BB?

Joanna Björkqvist sa...

Jag var så sent som under krystvärkarna säker på att jag just födde fram en Saga. När hon kom ut visade det sig att det inte alls var en Saga. Jag hade ingen om att jag tydligen föreställt mig hur hon skulle se ut, men min förvåning när det kom ut en lintott med långt hår var så stor att hon fick ett helt annat namn. Ett som passade HENNE, inte bara passade mig.

Istället fick min romankaraktär heta Saga! :)

När sonen föddes var jag säker på hans namn ungefär halvvägs in i graviditeten och jag höll fast vid det, även om tokige maken ville att han skulle heta Gunnar. Hmmm - det var ingen gubbe jag hade i magen, hävdade jag! Han såg ut som en med det namnet jag valde och det fick han heta.

Mycket nöjd med båda namnen fortfarande. Puh!

Åsa Hellberg sa...

Joanna; vad härligt att du kunde använda Saga i din roman då:)

Ke.Li sa...

Jag visste, det var bestämt sedan innan, både tilltalsnamn, mellannamn och efternamn (eftersom min man och jag hade olika). Jag tycker det är otroligt viktigt. Jag vet inte varför.
Ett namn och en egen snuttefilt var vad jag tog med mig till BB.

Åsa Hellberg sa...

Ke.Li; haha, det var ungefär vad jag också hade med:)

Anneli sa...

Med första visste jag inte, men maken visste. Andra och tredje visste jag redan i magen, eftersom jag visste vad det skulle bli. Det stämde också perfekt med dem när de kom ut :) Med fjärde visste jag också, men maken hade en annan åsikt. Vi försökte hitta något som vi båda tyckte passade och bestämde oss för ett. När jag sedan skulle föda honom så försökte jag, men jag kunde inte "prata" med honom under förlossningen med det nya namnet. Jag sa till maken att det inte gick, att han faktiskt var den som mitt ursprungliga namn sa. Maken var mitt uppe i det som en förlossning innebär och sa att han självklart skulle heta det som jag kände att han skulle göra. Sedan kunde jag koncentrera mig på att möta honom och jag kan inte tänka mig att han skulle kunna heta något annat :)

Joanna Björkqvist sa...

Japp, jag var ju lite tvungen att få ha det till något! ;)