måndag 21 januari 2013

Har jag kommit igång.

NEJ!
Jag tvättar.
Och tittar på mina amaryllisar som fortfarande inte har slagit ut (alltså andra stängeln.)
I den här familjen dödar man ingenting, alltså får de vara trots att det snart är midsommar.
Man kan säga att jag förmänskligar allt som lever.
Inte minst den här som jag behandlar precis som en bebis.
Här kröp han in under min arm i morse. 


4 kommentarer:

Kati sa...

Pötis. Klart han ska behandlas som en bebis! <3

Spader Madame sa...

Ser mjukt och gosigt ut. Oj, vad trött jag plötsligt känner mig!

Anonym sa...

Alla sådana - och liknande - ska behandlas som "bebisar".

Men jag är lika dan när det gäller blommor - jag kan itne kasta dem om de lever - inte ens när jag inte tycker om dem.

Jag kastar inte amaryllislökardem spar jag på fönsterbrädan bakom gardinerna eller hyasinlökar heller som jag sätter i en STOR burk/kruka utomhus så de blommar om vårarna
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Han är en gammal man, sa hon i djuraffären idag.
14 år. Och han ÄR världens finaste katt.