Stefan Einhorn

är på fyran.
Han gjorde ett stort intryck på mig på en julfest jag var inbjuden till för några år sedan.

Jag träffade honom i baren och vi snicksnackade lite sådär som man gör när man står bredvid varandra i en bar. Seden gjorde han något som jag inte tror att så många skulle göra; han frågade om han fick presentera mig för de han själv kände och välkomnade mig att sitta tillsammans med dem.

Jag är inte bra på att mingla, har svårt att kliva fram och säga goddag, men tack vare Einhorn blev festen jättetrevlig och när jag återvände året efter var det inga problem med mingleriet eftersom jag redan hade träffat och pratat med så många året innan.

Visst är det fantastiskt med människor som lever som de lär?

Så här på årets första dag tänker jag bara tänka på hyggliga människor.
Jag måste säga att jag tycker att de förtjänar en mer framskjuten plats.