Jag hade vänt skrivbordet på mitt kontor så att ingen såg att jag surfade mer än jobbade den dagen.
På Aftonbladet berättades det att ett litet flygplan hade flugit in i ett av tornen.
Min chef stod utanför mitt kontor och printade viktigheter och jag berättade för honom. Vi sa till varandra att ett plan troligtvis hade fått ett motorfel precis just där.
Det första tornet rasade när jag hade lämnat kontoret tidigt för att åka hem och hämta min sjuåring från skolan. Jag stod vid rödljuset utanför centralen, på väg att svänga upp på Centralbron.
Jag tror att jag tappade en del av min naivitet den dagen.
En annan del tappade jag samma datum två år senare.
Jag satt på parkeringen utanför Kraft Foods i Upplands-Väsby. Presskonferensen dröjde och jag kunde inte förmå mig att gå in innan Göran Persson hade talat.
Jag kunde knappt förmå mig att gå in efteråt heller.
Allra mest ville jag återigen hämta hem min unge.
1 kommentar:
Jag tror att många av oss gjorde det. Förlorade naiviteten den där dagen. Jag minns allt, från första insikt till sista tanke morgonen därpå när jag somnade i soffan..
Och allt kring Anna Lind likaså.
Skicka en kommentar