A woman´s gotta do what a woman´s gotta do.

Om man frågar min skuldra vad den tycker om att sitta försjunken i ett manus i åtta timmar, kan jag berätta att den svarar Vansinne.
Det är fysiskt påfrestande att författa och det är lika bra att kroppen vänjer sig:
I helgen drar jag upp manus två igen och så får det hänga med till nästa redigeringsrunda av Sonjas Testamente.

Tjohej.

Okej, en sista runda för den här gången.

Jag hoppas att det håller.
Sådant vet jag inte innan jag har läst en gång till.
Det kommer att ta några timmar, alltså startar jag pronto.

Jag tror att vi måste tillbaka till Spanien och en gammal favorit.

Till sist.

Dagens vackraste: åttioåriga Margareta Strömstedt.
Dagens lag: Brynäs, som just nu toppar tabellen.
Dagens bok: Sonjas Testamente. Den är grym.
Dagens god natt: Herman Cain.

Jag fick just en frånvarorapport från sonens skola.

Två timmar på en snart hel termin struntar jag faktiskt i.

Ikväll ska jag se Sommarpratarna på ettan, klockan åtta.
Malin Sävstam är med.
Jag har aldrig läst en starkare dokumentär än hennes bok "När livet stannar."
Den gav mig en rejäl tankeställare när jag som allra mest behövde lyfta blicken och se det som verkligen var viktigt i mitt liv.

I morgon ska jag göra ännu en

genomläsning, och sedan åker manuset skjuts tillbaka till Bra Böcker.
En annan skjuts blir den med arbetskläder till sonen.
Han ska plötsligt jobba extra och hinner inte hem efter skolan.

Familjen Hellberg är very busy.

Skrivrocken är på,

jag tar tag ... och vi placerar oss här, där vi aldrig har varit förut.

Åsas modeblogg presenterar

en liten svart från Karen Millen.

På min spaningsrunda

ser jag att på balkongen på 46;an står en gran och glittar.
Ap, ap, ap.

Det är en massa appar i min entré också.

Nästa gång jag blir tillfrågad om jag vill sekretera i styrelsen ska jag nog ta mig an det.
Nummer ett på min agenda kommer att vara plastträdet ovan.

Min egna fönster, innehållande bara sådant som är tillåtet, var så vackra så.

Sex timmars redigering i ett sträck

gör inte direkt underverk med ryggen, däremot förhoppningsvis med manuset.
Det är det sparat på min externa hårddisk och jag tar nya tag i morgon.

Just nu behöver jag röra på mig.
Gå fort med några hoppsasteg här och där.
Jag tror att jag ska gå ut och se hur mina adventsdekorationer tar sig ut från gatan.
Himla trevliga, förhoppningsvis.

Med ett rytande slängde jag mig

ur sängen mot soffan och den nytvättade filten som katten satt och hulkade på.
Armbågen och skinkan fick ta smällen men det var det värt eftersom jag hann få ned honom på golvet.

I mina skrivarlyor finns det inget kräks. Inget damm eller disk heller.
Häng med för tusan.

Direkt när jag såg vilka jag skulle dela tvättstuga med

visste jag att det skulle gå åt fanders.
Det här paret tvättar ungefär en gång i månaden och står man inte och vaktar så snor de både torkrum och tumlare utan att blinka.
Dessutom håller de inte tider, alltså är det lika illa att komma efter herrskapet som att vara där samtidigt.

Jag tycker mycket illa om andra människors kläder, vare sig de är tvättade eller inte, alltså knuffade jag ihop det jag var tvungen till för att också få plats med det som jag inte tumlar.
Sonen föreslog att jag skulle riva ned det från tvättlinorna i en tvättkort, men jag är för mesproppig för det.
Och som sagt, det är äckligt.
Andras underkläder.
Hu.
Grr.

Mm.

Jag genade genom Åhléns på väg till Konsum.
Skulle bara lukta lite.
För att kunna göra det var jag tvungen att ha flasköppningen väldigt nära näsan.
Jag kan ha kört in någon av dem i själva näsborren.
Fråga mig inte av vilken sort.
Min näsa doftar av allt från Chanel till Thierry Mugler.

Utanför torget i Fjälbacka stiger havet.

Högvatten

Alldeles vanligt vatten.

22.00 på trean; Love Actually.

Se, se, se är mitt tips.

Förra söndagen visades The Holiday, och istället för att se den med reklam plockade jag fram min ouppackade dvd som jag fick med någon tidning.
Jag tror jag smackar in Love Actually ikväll också.
En perfekt adventsfilm.
Varför se den med reklamavbrott om man inte behöver?

Manuset är genomläst och ändringarna påpekade

genom framfart med en blyertspenna.
Det är nu det svåra - men roliga - börjar: Utvecklingsarbetet.
Som sagt, jag har ingenting att stryka, däremot en del att lägga till.

Jag tar tag i det i morgon.

Just nu ser jag mest fram emot att komma ur min rosa skrivrock.

Jag hyser en sådan enorm beundran

för familjer som tar in barn som far illa och som förmår att ge dem den kärlek, trygghet och respekt som alla barn förtjänar.
Jag förstår inte det här.
Jag förstår bara inte.


Min pepparkaka fastnade i halsen.

Bara Åsa är vaken.

Jag ska strax förflytta mig hit för att färdigställa den första manusredigeringen.

Husfrun/författaren/coachen

har fått fram det som ska fram första advent:

Stjärnan som täcker hela fönstret i vardagsrummet.

Den fejkade granslingan på gardinstången.

Ljuskulan och adventsstaken i köksfönstret.

Varför känns det inte att det har gått ett år sedan jag gjorde det här senast?

Min 91-åriga granne var nyfrissad.

Hon skulle på Thanksgivingmiddag och hade redan uträttat sina ärenden i Farsta centrum.
Själv trängde jag mig in vid halv tolv.
Jag var på jakt efter lussekatter. Det var det fler som var.
Tre ynka bullar låg i skåpet och väntade på mig.
Nåväl, den som tränar får två.

Jag avvaktar med det som pyntas skall.
Planen är att först ha avverkat 60 sidor till.
Mina små noteringar i kanten; korr, stryk och tillägg, tar jag tag i när hela manuset är genomläst.
Tjohej.

På

den här skuggiga terrassen sitter jag och redigerar idag.
Inbillningssjuka är en underbar egenskap att ha som författare.
Det är också bra att ha gott sittfläsk.
Och en rosa morgonrock.

Jag vill att Molly och Robin går vidare i Idol,

är en riktig sucker på stora röster.

Pratade med en annan stor röst på 4,5 tidigare.
Heeeeeeeej, säger han och låter skitglad.
Idag pratade vi film.
Jodå, han gillar Pippi fortfarande.
Särskilt den när hon, Tommy och Annika "jymmej."
R är fortfarande svårt.
Lillasyster på 1,5 gillar inte film lika mycket.
Hon har tydligen svårt att sitta still.

"Få jag pjata med X", frågade han idag och menade min son.
Sötnos.
X flinar.
Det svårt att inte bli överförtjust när den där lille vill prata om film och sin tjaktoj.

Dagens hiss går till Gabriel

som idag hittade mitt kvarglömda kort i biljettautomaten utanför kliniken, och sedan såg till att hitta mitt nummer så att jag kunde få besked om att han hade det i säkert förvar.

Heder till sådana unga män.

Han har ett företag som ägnar sig åt tömning och städning av dödsbon, och behöver ni den servicen hittar ni GGB Service care, här.
Jag kan inte tänka mig att en sådan grabb gör annat än ett lysande jobb.

Nope,

han vill inte ha en adventskalender i år heller.

Mitt starkaste minne av kalendrar är Pelle Svanslös (1997).
Treåringen och jag satt tätt i soffan.
Han var livrädd för H-U-N-D-E-N ( Peter Harrysson). När den var på ingång åkte gosefilten över huvudet och så sänkte vi ljudet.
Det enda som rörde sig under filten var nappen som gick som en propeller.
Han såg lagom mycket genom den trådslitna filten.

För övrigt slutade jag köpa kalendrar när han inte hade öppnat en enda lucka på tre år, trots att jag hade viftat och kommit med uppmuntrande tillrop under hela december.

Himlandet med ögonen och målbrottsrösten som väste något som liknade lägg av bortsåg jag från, istället öppnade jag luckorna själv.
Tradition är tradition är tradition.
Det ska mycket till innan jag bryter en sådan.

Egentligen skulle min mamma ha kommit hit idag,

och så skulle vi gå på julmarknad på Skansen och ha det allmänt mysigt.
Vi ses inte så ofta.
Senast i somras.
Anyway. Istället för att komma hit har hon opererat sin ena knä och hoppar just nu runt på kryckor.
Därmed skippar jag Skansen.
Jag redigerar istället.

Men inte idag, jag ska till Dysberoendekliniken för tredje gången den här veckan.
Vilken tur jag har.

Njaäfan,

jag blev lite besviken på Bridesmades.
Föööör långa scener med sådant som får det att krypa i kroppen.
Melissa Mc Carthy är dock alltid briljant.
Synd bara att hennes karaktärer alltid måste spela på hennes övervikt.

Dagens Oprah

handlar bland annat om gamla shower. Just den här kommer jag ihåg; en mamma som stod inför döden, och som med den vetskapen spelade in hundratals filmer med modersråd till sin då sexåriga dotter som hon skulle titta på under sin uppväxt.

Mamman ger på sina filmer råd om allt från vilket collage som är bra till hur hon ska sminka sig, vad hon ska tänka på i val av man och att hon inte ska gå till frissan när hon är på dåligt humör.

Idag är dottern vuxen och det är tydligt att sorgen har inte släppt. En gång i månaden tittar hon på filmer som hennes mamma har spelat in, oftare än så gör ont.
Jag hade gärna frågat henne om hon ser dem av skyldighet, men det frågar inte Oprah.

Kan du själv tänka dig att gå emot din döda mammas inspelade önskemål?
Vad skulle det få dig att känna?
Skuld? Skam?
När blir ditt liv ditt eget?

Oprah tycker att det är fantastiskt, jag tycker att det är förfärligt.

Paper jam och elände,

men efter att ha löst det ligger nu manuset på bordet.
Jag tar tag när jag har tagit min promenad och fyllt på det obeskrivligt tomma kylskåpet.
Vägen går via min utmärkta videobutik.
Har inte jag en grym tur som inte har sett den här?

Printern är laddad

och marginalerna borttagna eftersom jag vill ha en hanterlig mängd papper när jag ska redigera.
Jag vet vad som måste in (ingenting ut) och kommer att beta av ett kapitel åt gången.
Tjohej för att de är korta.

Nu kör vi!

Lång bra dag är till ända.

I morgon börjar jag med "riktiga" redigeringen av Sonjas Testamente.
Tjoho.
Det betyder att manus två får vila några dagar.

För övrigt har jag haft på mig mascara hela dagen.
Herrejösses, vad skönt det var att tvätta bort den.

Sonen ska skriva ett synopsis

och har kört fast.
Jag blir så glad när jag faktiskt kan hjälpa honom med läxorna.

Klockan elva har vi utvecklingssamtal på hans skola, halv ett äter jag lunch med förlaget och i kväll jobbar jag på kliniken.
Det är en bra dag hos Hellbergs.

Jag kan inte se

någon egentlig fördel med mina nya kilon, men en sak de gör är tydligen att fylla ut rynkor.
Min kindrynka, som jag för övrigt har gillat lite i smyg eftersom den har varit lite konstigt placerad, är plötsligt borta.
Kan jag få ut den djupa mitt emellan ögonen kanske det är värt att ha fått en ny mage.
Annars inte.

I morgon ska jag äta lunch

med min förläggare.
Jag tror att den kommer att smaka extra bra.

Ja,

nä, jag har väl inte så mycket att säga och borde hålla truten.
Jag tror att jag gör så.
Någon form av på återhörande är väl ändå rätt trevligt.

Jag gråter.

Idag så till den milda grad att jag nödgades att göra O´boy när Grey´s var slut eftersom det var det enda chokladliknande jag hade hemma.
Förbaskat bra serie, det där.

Och på tal om bra. Kate Winslet.

Igår i "The Holiday."

Skrillex.

Hört talas om honom?
Inte jag heller, men sonen med bästa kompis ska i alla fall på hans konsert idag.
Själv ska jag röja efter helgen.
Vid en snabb överblick skulle man kunna tro att det har varit party och inte soffsittligg som det i verkligheten har handlat om.

Jag tar tag och ni berättar om ni vill att det ska bli snö snart, eller inte.

I dag skriver vi i Fjällbacka

och på Valö, där Camilla Läckberg senast härjade med yxan.

Jag måste säga att jag är nöjd

med Konsum i år.
Det följer reglerna och har inte spridit någon saffransdoft i butiken än så länge, eftersom de - som ni - vet att sådant gör man bara inte innan första adventshelgen.
Lite elljusstakar har de till försäljning, men det får ändå ses som okej eftersom folk kanske måste ha det hemma innan det åker upp i förortsfönstren om en vecka.

Jag håller stenhårt på mina traditioner, alltså bakar jag inga lussekatter i år heller.

För er som (suck) inte har förstått så är reglerna som följer:
Första advent:
Lussekatter och julmust får intas. Gärna under smackande.
Adventsljusstakar och Stjärnor får lysa upp fönstren, gärna tillsammans med en fejkgranslinga med lysdioder som under frustrerade utrop hängs på gardingstången.

Andra advent:
Se första

Tredje advent:
Julblommor. Gärna hyacinter som doftar så himla härligt.


Lucia.
Man sjunger, oavsett om ens barn protesterar.
Ps: I luciasången går man först ned och sedan upp. Det blir jäkligt tokigt om inte alla i familjen fattar det.

Fjärde advent.
Gör som du vill.


Tre dagar innan julafton.
Granen plockas upp ur källarförrådet och smyckas med övervägande röda kulor. På den sneda toppen kan man med fördel sätta en stjärna av strass.
Under läggs eventuella julklappar, gärna en ny rosa morgonrock till mamman.
Tomtar placeras ut där de alltid placeras ut.
Son avbryts mitt  i musikproduktionen för att komma med förtjusta utrop. Har du en dotter går det lika bra.
Tillsammans sjunger ni JingleBells och ser så där härligt lyckliga ut.

Dagen innan julafton:
Matinköp; primärt en femkilos skinka från en ekologiskt uppfödd gris.
Det är också viktigt med chokladpraliner.
Övrigt blir som det blir.
På kvällen griljeras, och provsmakas, skinkan.

Julafton:
Barn väcks med paket på sängkanten. God Jul kan man vråla, eller så sjunger man en jultruddelutt, detta lite beroende på vilken typ av unge man har.
Därefter klär man på sig sin julpyjamas. Den ska sitta på hela dagen och bör därför vara av god kvalitet.
Klockan halv tolv tar man på sig den tjocka dunjackan över pyjamasen och skjutsar barnet till sitt arbete, själv åker man hem och ser på Kalle och äter en bit skinka.
Har man några sidor kvar att skriva av det manus som ska vara klart sista december kan man alltid väva in en julscen så var det jobbet gjort.
Klockan sex hämtar man samma barn man lämnade sex timmar tidigare och åker hem genom ett folktomt, men glittrigt, Stockholm.
Väl hemma äter man, ger bort fina presenter, och missar som vanlig Karl-Bertil Jonsson.
När alla har glatt sig åt fina paket tar man fram praliner, julmust och börjar svulla.
Vid tolv är det bra att lägga sig eftersom man måste upp vid tre och kissa must.

Tja, så där ungefär.
Nu vet ni hur ni ska göra.

I reklamen är mamman så nöjd med att barnen

spelar hockey istället för att sitta framför datorn, "så att de blir trötta på riktigt".
För mamman är lite påfrestande med all träning, men blir barnen blir "trötta på riktigt" är hon glad och nöjd.
Själv kör hon bil, i alla fall tror jag det eftersom det är Skoda hon marknadsför.
Jag förstår inte budskapet.
Är det bra att röra på sig kanske en cykel hade passat bättre?

Tillbaka i tvåan i den södra förorten

händer det inte mycket, i alla fall inte i klass med vad de har för sig i manus två där jag är bekymrad för vissa och tycker att andra borde skämmas.

Klockan är fyra och därmed hänger jag tvätt.
Fasligt dum tid eftersom reprisen av Grey´s börjar 16.35
Det ställer till det alldeles förfärligt i min superorganiserade - minutiöst planerade - tvättillvaro, då jag egentligen, precis när programmet börjar, borde tömma maskinerna, centrifugera och nogsamt hänga upp det nytvättade.

Men jag tror att jag idag ska vara wild & crazy och chansa på att det hinner torka innan nästa tant kliver in och gör anspråk på stugan.

Och ja, det är tur att jag skriver.
Roligare än så här har jag det nämligen inte i det verkliga livet.

Jag har svårt att hålla koll på alla

lyor jag har bjudit med er till. Vi kan ha varit i den här förut.
Den är dock värd ett återbesök.

Nämen,

idag var det bra tack vare huvudrollsinnehavaren Ph herself.
Jag tar just nu tillbaka förra inlägget.

Det verkar som om jag måste gräva i mitt filmskåp.

Kvällen bjuder inte på så särskilt mycket om man vill ligga i tv-soffan och zappa.
"Så mycket bättre", som alla verkar vara förtjusta i, är kanske inte jag så imponerad av.
Artister verkar vara ett släkte för sig.
Hemliga typer. Livrädda för att avslöja för mycket om sig själva.
Idag är det Lena Ph.

Jag ger det trettio minuter.

"Vi har mycket väder på gång",

säger Rapports meteorolog och ser så lycklig ut att jag för ett ögonblick tänker att det är en klass tre varning på gång. Den där yrksesgruppen har en tendens att gilla det där som vi andra fruktar.

Det finns andra yrkesgrupper som också gör:
Kirurgens överlevnad är beroende av att vi får ett eller annat invecklat sarkom, medan begravningsentreprenören är glad om att vi dör av det samma.
Själv har jag tur om människor fortsätter sexmissbruka och för Mia Törnblom det är rena guldgruvan om fler barn växer upp utan självkänsla.

I Norrland ska det falla snö, SOM KOMMER ATT LIGGA KVAR.
Bara så att ni är beredda.

Hellberg går in i skrivkoma.

i den här lyan.

Fredagkväll.

Bloggstängt.
Det är möjligt att jag återkommer i morgon.

Två cheeseburgare och en vatten.

McDonalds Nynäsvägen är ett utmärkt svängaförbiställe när jag ska till Dysberoendekliniken.
Jag åker nu.
Tjingeling.

Stockholm är sjukt och inställt.

Sonen har inga lärare och jag inga kollegor.
Är det ovanligt mycket snor och kräks i år?
Vad tror ni om andningsmask?

Bild lånad av Google 

Varje lördag gjorde vi samma sak.

Från början låg han vid mitt bröst och när han blev lite större stod han i blöja framför tv´n med gitarren felvänd och skrek Lollolotto.
Det var bara vi två.
Varje lördag.
Och jag kände mig aldrig ensam.

Sedan blev vi tre.
Misse flyttade in för snart tretton år sedan.
En liten gitarrist, en katt och jag.
Världens bästa familj.
Varje lördag.

We eat äppelpaj.

Det är ju torsdag.

Ja, det var väl det.
Jag kanske borde börja twittra istället?

Same, same.

Emellanåt försöker Google sig på att få mig att ändra utseende på min förstasida och på mina uppföljningssystem.
Mitt svar på detta är naturligtvis Aldrig I Livet.

Jag tar alltid till mig av tekniska ting långt senare än alla andra.
När ni skaffade en dvd-spelare köpte jag till min första VHS. När ni satte upp er första platt-tv, köpte jag en tjock och begagnad. När ni skaffade bredband, surfade jag med en gammal telia-uppkoppling två timmar i veckan. När ni har läsplattor, Iphones och steker mat på plattor man inte bränner sig på vet jag inte vad ni pratar om.

Men jag kommer säkert igen.
Ni behöver bara ge mig ett par år.
Till dess gäller samma svar som ovan.

Idag har en annan mamma tagit över ruljansen

eftersom den ordinarie är så inåt bängen trött.

Thank you!

På sonens skola har en av lärarna

addat alla sina elever och lägger där ut skolinfo av typen "i morgon börjar vi X iställer för X".
Min begåvade son är ointresserad av att vara kompis med sina lärare, och det har därför hänt att han har missat information.

Det är en av de punkter jag ska ta upp på nästa veckas utvecklingssamtal.
Mamman tänker ryta till.

I dessa tider skulle det inte falla mig in

att slicka mig själv på fingrarna för att öppna en plastpåse till tomaterna på Konsum. Sådant gör bara amatörer som inte har förstått hur bakterier jobbar.
Tricket heter förstås handskar.
Av skinn.
Från och med nu och fram till senvåren kommer eder coach att bära sådana.
Detta - plus frekvent handtvätt  - kommer förhoppningsvis, om ingen dum jävel hostar mig rakt i ansiktet, att hålla mig på benen.

Ikväll ska jag vikariera på kliniken.
Någon där har låtit bli att göra som jag.

Jag fryser,

och inbillar mig att det är för att jag är hungrig.

Just hunger är skälet till att jag överhuvud taget äter, för så himla gott vet jag ju inte om det är.
Öppna, hiva, svälj och mätt kräver ingen direkt kokkonst, vilket är utmärkt om man vill ha mig som middagsgäst.
Att jag redan är klar när alla andra börjar äta betyder att jag kan stå för underhållningen vid middagsbordet.
Det brukar bli bra.

Dessutom skulle det aldrig falla mig in att klaga eftersom jag oftast ändå inte har förstått vad jag har ätit, vilket många också gillar.
Precis som med inlägget nedan verkar människor ha väldiga bekymmer om vad andra ska tycka.
Bjud mig.
Det kommer att få dig att bli jättenöjd med dig själv.

Nu ska jag äta ägg.

Jag hade tänkt att skriva

något om programmet jag såg på fyran häromkvällen, men så kom jag på att ni är mogna och inte särskilt självkritiska längre, alltså behöver vi inte prata om utseendet på våra vaginor och om att vi måste operera dem så att de blir som nya.
Vi duger ju som vi är, right?

En annan kroppdel som det gärna piffas med är bysten.
Hos mig är det där min PMS hänger.
Just nu för andra gången på en månad.
Hormonerna hoppar visst fortfarande runt.
Hurra.

Tja, det var väl det, tisdag morgon.

Det kan löna sig att gräva djupt i garderoben.

Då kan man till exempel hitta knähöga stövlar med höga klackar som man inhandlade för 70 år sedan och därefter glömde bort.
Vill man vara fin bär man till dessa en kortare variant av klänning.
Fortsätter man gräva kan man säkert hitta en sådan också.

Jag är en fattig coach och behöver tydligen ingenting nytt.

Jag vill inte påstå att jag briljerar idag,

men något ditåt.


Jag hade missat ett par detaljer och var därför tvungen att gå bakåt i manuset varpå jag  - till min stora förvåning - läste  några stycken som var riktigt trevliga, och när jag hade smackat förtjust över dessa skrev jag det jag skulle utifrån ren entusiasm.

Så ska en skrivsten dras.

En ny dag,

och jag är övertygad om att den blir fylld av skriverier.
För att hitta rätt stämning kliver jag in i dagens mentala
skrivarlya.
Häng med för tusan.

Jag har en blogglista som är alldeles för lång.

Många har stängt sina bloggar, andra har börjat på nya ställen, och när jag nu vill decimera listan så vet jag inte hur man gör.
Det är irriterande som tusan.

Men jag vet att ni vet allt, alltså; hjälp!

Det dåliga självförtroendet har klippt till,

och sämre manusskrivare har då jag aldrig träffat.
Ändå skriver jag.
Jag jobbar på.
Kämpar.
Ger inte upp.
Gör det jag ska.

Jag har varit här förut.
Läget är bekant.
Jag tar mig ur det genom att fortsätta.

Men fy tusan vad dålig jag är just idag.

(Byt gärna ut viktklubben mot ett författardito)

Idag har allt blivit sent.

Så blir det när man sover halva dagen.
På projektlistan står det skriv tretusen och tvätta.
Bloggen får sova tills det är avbockat.

Märta Tikkanen,

ur Århundradets kärlekssaga:

Du frågar mej
vem du är för mej
och det känns plötsligt
svårt
för mej att svara

Du var min längtan
efter ta och ge
ett enda stort svar på mitt behov
av att behövas
Du var den som jag ville
stå i bredd med
och ha förtroende för
den jag ville lita på
och aldrig svika
vad som än hände

Du var en utmaning så djärv
att den var oundviklig
du var en uppgift
som var alltför svår
och därför nödvändig
och du var den jag ville
att mina barn skulle likna

Du var alla möjligheter
och utvecklig och framtid
du var gemensam kamp
och det omöjliga hoppet
om förändring

Du var bottenlös
och jag var bottenlös
och vi skulle drunkna tillsammans

Men nånstans under åren
har nånting hänt
Idag är du den
som jag bor med

Som skrivare blir av någon anledning naglar och nagelband

alldeles kasserabla (finns det ens ett sådant braigt ord?) och för första gången i mitt vuxna liv struntar jag i sådana petitesser.
Jag har insett att jag kommer behöva piffa till dem först vecka 49 när jag ska både föreläsa och på julbord.

Just nu hänger jag i köket och gör en sås på champinjoner, lök, bacon, grönpeppar, grädde och en skvätt kalvfond. Denna sprides med fördel över de kotletter som snart ska fixas till.
Jag borde ha på mig ett förkläde, istället har jag min rosa morgonrock över tjocka sockor, mjukisar och sunkig t-shirt.
Satan i gatan vad kallt det är.
Min inomhustermometer låtsas att det är 22 grader.
Det är naturligtvis dumheter.

Både vågar och termometrar visar alldeles för mycket i det här hemmet just nu.

Är det någon av er som ska på beroendedagen?

Klicka här.

Hojta till i så fall.

Jag nådde inte riktigt fram till dagens mål,

men tar in det i morgon och på måndag.
Har dessutom lyckats få tag på en av mina mycket busy bästisar som har djupgående kunskap i ett ämne som har dykt upp i manus två.
Pålästa och erfarna vänner är guld värda när man ska skriva böcker.

Nu ska jag sova lite.
Det kan hända att jag behöver ta ut bilen i natt.

1500 avklarade, 1500 to go.

Först måste jag ta en efterlängtad dusch och peta ned något i min mage.
Möjligtvis behöver jag fylla på med mer kaffe.
Halvtid alltså.
Det är en bra dag i skrivstugan.

Det tidiga bloggeriet har enbart med

kattkräks att göra.
Det fanns inga möjligheter att somna om efter det.

Jag drar igång manus två, så får vi se var det landar.
För dagen är detta en bra skrivarlya.

Nu har jag kommit på vad det är som tjusar med tv-serien Skål:

Charmerier och flirtande. Tyvärr har huvudrollsinnehavarna fått ihop det nu, vilket gör det betydligt tristare.
Av samma anledningar kan jag fnissa åt deckaren som går på fyran ikväll; Castle. När de väl börjar hångla skulle jag tro att jag tröttnar.

För övrigt ska jag äta räkor.
Det är lika billig romantik som de serier jag gillar.
Madre, vad härligt simpel jag är.

I morgon inleder jag ett

skrivmaraton och jag ökar mina mål till minst tretusen ord både lördag och söndag.
Det betyder två kapitel, eller åtta sidor utan marginallaborering, per dag.

Idag är dock idag, och precis som alla andra fredagar tillbringar jag den på kliniken.
Vi hörs väl?

Min plan var att ge er

ett foto på mina nya fina rosa fluffisar, men det sprack av någon anledning.
Jag är för trött att gräva i orsaken, alltså får ni inbilla er hur jag viftar med fötterna och ser snygg ut (?).

Övrig information om denna dag framåt:
- Jag ska se Grey´s som jag gör varje dag 17.05.
- Mat idag; fläskfile och larviga mängder broccoli.
- 22.00 Ted Danson i Skål. Fråga mig inte varför jag gillar den serien, jag har inte ett enda gott skäl.

I morgon är det fredag.
Tjohej.

Jag skrapade ihop till en och en halv kopp

kaffe i morse.
Det är för lite, och ett resultat av att jag har hjärnan någon annanstans.
För att få lite ordning hade jag bestämt mig för att skriva listor, men det har jag också glömt.

Än så länge drabbar det bara mig själv, men jag är ju också viktig som tusan.
Jag tar nya tag efter klockan fyra.
Påminn mig hjärna.

Hur beskriver man trötthet annat än som

en djup önskan om att få sova?
Det gjorde jag i natt, som önskat i åtta timmar till och med, men det hjälpte tydligen inte.

Vad tror ni om pizza?
Själv tror jag att det är precis rätt medicin innan jag ska jobba ikväll.

(Lånad bild från Google. Själv skulle jag aldrig äta det där gröna).

Han är onekligen rolig.

"Den största sensationen ..."
Hahahaha.
Jag har fortfarande inte läst ett ord av det han har skrivit.

Tisdag,

trodde jag men det är onsdag och jag behöver öka takten på manus två.

Jag har fastnat lite i att jag bara kan skriva helt lediga dagar och behöver prova att få ned några ord här och där om jag ska hålla mitt mål med att vara klar till nyår.
Det är frestande att gå tillbaka och se om storyn håller, men jag låter bli - precis som jag gjorde med Sonjas Testamente.
Istället knatar jag på framåt, idag efter lunch.

Det finns en fördel med att det snart är jul:

lurviga rosa tofflor som är omöjliga att hitta annars.
I jul kommer de att ligga invirade i sidenband för hugade julklappsköpare som inte vet vad de ska köpa till sin mormor.
Jag ska köpa ett par till mig och med glädje hasa runt på mina 60 kvadratmeter.
Som bonus gör det ett bra jobb med dammiga golv, de drar liksom åt sig skiten.

Allt är bra med rosa fluffisar, allt.

Jag ser ett

program om brudpar - där mannen är den som arrangerar bröllopet - och jag kan konstatera en sak:
Herregud, vad jag är lätt.
Det tjuras, grinas och betes så bortskämt att jag blir nervös för det som kommer efter bröllopet; äktenskapet.

Coachens tips: Skärpning brudar.

Vissa boots

är verkligen inte snygga.
Borde man inte kunna förvänta sig mer för 5 714 kronor?


(De var så fruktansvärt fula att jag tog bort bilden.
Det ska vara fint på min blogg.)

Som en kontrast till de skrivarlyor

jag hittills har presenterat vill jag gärna att ni kliver in i den här.

Om ni undrar vad jag ser på tv en sådan här fin måndagkväll

så kan jag berätta att jag ägnar mig åt SOS-västkust, på femman
Mest för språket.
Det är gôtt å få höra lide bohuslänska.

Sonen vägrar tyvärr att ta till sig sitt ursprung, han ägnar sig istället åt ett nytt tv-spel.
Visst är det konstigt?

Nä, idag gick det trögt.

Så är det ibland.
Huvudsaken är att jag skriver något alls sådana dagar.
Resten av dagen ska jag ägna åt tankearbete, vilket är nog så viktigt.
Den här gången måste jag komma på varför en person har varit på en plats. Vilka träffade hon och vilken roll spelade de?

Låter det rörigt så kan ni bara tänka er hur det ser ut inuti mitt huvud.

Dagens skrivarlya

känns rymlig och fin.

Nu är jag lika ren som lägenheten

och tänker dåna i soffan resten av kvällen.

Adela försöker promota advent och jag ber härmed att få lämna in en protest.
Just i år skulle jag kunna tänka mig att vägra hela julen, ändå vet jag att jag kommer att lämna mitt bidrag till bjällerklang när det är dags. 
Men att ens tänka tanken tre veckor innan?

Nä du, den gumman funkar inte med mig.

Jag vet inte om det har framgått

i denna eminenta blogg, att jag alltid har rätt.
Tro mig, jag har i alla fall gjort mina försök att få er att förstå att så är fallet.

Mitt misslyckande med det samma gäller tvättstugan.

Jag hävdar med bestämdhet att jag har informerat tanterna om att jag gärna ser att de avbokar de tider som de inte tänker använda, men tror ni att de gör som jag säger?
Idag var återigen halva tvättstugan bokad, vilket hänvisade mig till två ynka maskiner när det en timma senare var uppenbart att jag kunde ha använt alla fyra och varit klar vid det här laget.

Om alla bara gör som jag säger skulle livet vara betydligt enklare.
För alla.

Under tiden jag skurar

funderar jag på mina karaktärer i Sonjas Testamente.
Inför redigeringen alltså.
Den drar igång när som helst och igår fick jag lite matnyttig feedback.
Jag vill dock inte dra igång något innan jag har fått input från den redaktör jag ska jobba med, men fundera kan man ju alltid.
Alldeles särskilt när man skurar.

Den som spar den har

en jäkla massa kryddor med konstiga namn, i alla fall har de aldrig använts i någon av Hellbergs grytor, så varför de har legat och skräpat vet jag faktiskt inte.

Sedan finns det sådana som är ständigt aktuella.

Tydligen har jag varit rädd för att jag helt plötsligt ska stå utan ...

Insidan spisluckan.

Jag ger upp.
Resten blir fint.

Idag är min svanskota

mig behjälplig, den vägrar nämligen att sitta.
Skitbra, för jag behöver ta tag i mitt hem.
Innan den här dagen är över pratar vi sken, glans och ajaxdoft.

Kamrat

Nilla läser och det verkar gå trögt.

Om jag själv ska lägga tid på en bok måste den per omgående ta tag i mig, annars är risken stor att den förpassas till högen av sådant jag ska läsa klart sen.
Det kan bero på en mängd saker, min låga grad av tålamod är en av dem (min obefintliga bildning en annan.)
Jag vill läsa fort.
Kalla det gärna forcera.

Ge mig en berättelse, inte en massa meningslösa ord att fundera på.
Jag är en simpel människa och begär inte mer än så.

Om ni inte har något annat att rensa tårkanalerna för,

kan jag rekommendera filmen "A little bit of heaven"som har fått genrebeteckningen romantisk komedi.
Inte för jag vet hur man ger en film sin genre, men så värst komisk är den inte.
Tja, se och gråt är mitt betyg. Men en annan älskare i huvudrollen kunde det ha blivit högre. Den här grabben (Gael Garcia Bernard) tillsammans med Kate Hudson, var inte min tekopp.

Skrivstugan stängs för idag och nu är ungefär hälften på pränt.

Jag ska baxa rumpan ur soffan och gå och handla, men först måste jag äta lite.
Några fler magkatarrer för att jag äter för sent tänker jag inte ge mig själv.

Sedan tänker jag tända ljus för mormor, morfar och min styvpappa.
Jag är långt från deras gravar i Bohuslän och hyllar dem på mitt sätt här hemma istället.

Vilken tjej, och vilken underbar låt hon har skrivit.

Dagens

skrivarlya.

Det var värst vad sömnlöst

det blev i natt. Det är ingen idé att fundera på varför, istället tar jag den berömda tuppluren när dagens tvåtusen ord är på pränt.
Hemmet står på agendan först i morgon.
En sak i taget är verkligen min grej och jag hyser en djup beundran för er som fixar allt på samma dag.

Vad tycker ni, ska vi köra?

Nä,

jag tänker inte blogga idag.

Istället ska jag ägna mig åt Tacos, Damernas Värld, chokladen som kom med tidningen och soffligg. 

Herregud, jag har ju jobbat en hel dag den här veckan.

Om vi ska summera den här ledigheten

så landar den på plus när det gäller manus två, på minus om vi dra oss till minnes att jag sa något om att tvätta ned kök.
Det är tydligt var min prioritering ligger.

Prio ett just idag är Dysberoendekliniken.
Jag drar nu.

Hon är så grym!

Magknipet

kom precis när vi hade satt oss i biofåtöljerna och det vara bara att säga hejsan hoppsan till sonen och springa på toa.
Femton minuter senare var det dags igen ... och igen ... och igen.

Heron är bra, det finns många toaletter, dock få med väggar som går helt ned till golvet.
Jag gillar inte riktigt det.
Jag tänker att rätt som det är sticks det in ett huvud vid golvet och säger "jaha, här sitter du och har ont i magen."

Jag såg slutet, men fattade aldrig varför det gick som det gick.
När jag kom hem var det magonda borta.

Hellbergs går på höstlovsbio, 18.35.

Jag går gärna klockan tre, sonen nio, alltså kör vi med en kompromiss.

Torsdag,

och jag fortsätter på samma sätt som jag har gjort hela veckan.
Dagens skrivarlya ser ut så här.

Den första memoar jag läste

var Sickan Carlssons. 1977. Jag var femton år och hade vid det laget sett de flesta av de filmer som visades på tv.Alldeles särskilt var jag förtjust i de hon gjorde tillsammans med Hasse Ekman, som Sjunde Himlen.

Av hennes memoarer lärde jag mig att om man har nariga händer ska man kissa på dem. Sickan lärde sig det av sin mormor.
Jag provade aldrig, men har heller aldrig glömt knepet.

Idag dog Sickan, 96 år gammal.
Tack.

Så där ja.

Nu är min författarpresentation OCH en beskrivning av Sonjas Testamente på plats på Bra Böckers hemsida.
Här går det undan.
Klicka här.

ABC

Jag ska ägna mig åt bokstäver.
Vi hörs.

När jag har möjlighet ser jag väldigt gärna

"Piers Morgan Tonight", på CNN (21.00)
Idag gästas han av 50 Cent.
Den killen har varit med ett och annat, bland annat har han överlevt att bli skjuten på nära håll med nio skott.
Som tolvåring var han redan en etablerad langare men han har själv inte provat varken droger eller narkotika.

Det är sådana intervjuer som jag och min son ser på tillsammans med lika stort intresse, dock ur varsin synvinkel.
Jag ser fajtern som tar sig ur ett sänkande umgänge medan han beundrar musikern.

Tisdag i soffan.
Inte dumt alls.

Dagens Hiss går återigen

till Nanne Grönvall.
Vilken tjej.
Hon berättar så respektfullt om en uppväxt som nog inte alla gånger var särskilt rolig.
Svt Sommarpratarna, på ettan just nu.

1890 ord,

och ute börjar det mörkna.
Fan.
Jag måste handla och det är lika bra att göra det direkt.

Ja, just det.
Jag har plitat ihop en författarpresentation till Bra Böckers hemsida.
Den kan vara för kort och för tramsig.
Å andra sidan är det jag som ska presenteras ...

Queen of the trams.
Nu går jag till Konsum.

Hur vet man att man är kär,

och att det inte är idén med ett förhållande som man gillar?
/Son, 17 år.

Dagens

skrivarlya.