torsdag 17 november 2011

Varje lördag gjorde vi samma sak.

Från början låg han vid mitt bröst och när han blev lite större stod han i blöja framför tv´n med gitarren felvänd och skrek Lollolotto.
Det var bara vi två.
Varje lördag.
Och jag kände mig aldrig ensam.

Sedan blev vi tre.
Misse flyttade in för snart tretton år sedan.
En liten gitarrist, en katt och jag.
Världens bästa familj.
Varje lördag.

3 kommentarer:

Anneli sa...

Mysigt! :)

Susanne B sa...

Mysigt! Fina rutiner är bra. Och rutiner över lag är inte så dumt. Tycker jag :-)

Madlar sa...

Vardaglig enkelhet är det allra bästa.