lördag 12 november 2011

Märta Tikkanen,


Du frågar mej
vem du är för mej
och det känns plötsligt
svårt
för mej att svara
Du var min längtan
efter ta och ge
ett enda stort svar på mitt behov
av att behövas
Du var den som jag ville
stå i bredd med
och ha förtroende för
den jag ville lita på
och aldrig svika
vad som än hände
Du var en utmaning så djärv
att den var oundviklig
du var en uppgift
som var alltför svår
och därför nödvändig
och du var den jag ville
att mina barn skulle likna
Du var alla möjligheter
och utvecklig och framtid
du var gemensam kamp
och det omöjliga hoppet
om förändring
Du var bottenlös
och jag var bottenlös
och vi skulle drunkna tillsammans
Men nånstans under åren
har nånting hänt
Idag är du den
som jag bor med

5 kommentarer:

Birgitta sa...

Japp Märta Tikkanen! Gillar henne skarpt! Tittade just på henne på SVT1, kanske du med?

Åsa Hellberg sa...

Ja det gjorde jag:)

Märta sa...

Imponerande kvinna den där Märta T. Banbrytande och stark.

Fru Venus sa...

En underbar finska med borde sisu, hjärta och hjärna.

Åsa Hellberg sa...

Den här dikten är lysande.