Själv kliver jag in om 41 dagar.
Bättre än någonsin. Snällare än någonsin. Känslomässigt öppnare än någonsin. På min sida mer än någonsin.
Man bråkar inte med mig längre.I alla fall inte utan att jag berättar vad jag känner om det, vare sig jag blir ledsen, arg eller djupt besviken.
Jag har slutat att försöka forcera väggar, jag väljer dörrar istället.
Det kanske inte har så mycket med åldern som med diverse uppercuts att göra, men om år mäts i erfarenhet så kanske?
Så. Insidan är i finfin form.
Jag jobbar på att gilla även det yttre när det förändras. Det som ser ut som trötthet men som är slapp hud. Rynkorna som ser bekymrade ut men som lika gärna kan vara rester av garv. Ögonlocken. Fyra över varje öga.
Vetskapen om att just det aldrig blir bättre.
Men jag skulle aldrig någonsin vilja se någon annan än mig själv i spegeln på morgonen, med eller utan ålderstecken.
Det vore förfärligt.
10 kommentarer:
Härligt med finfin form!
Kram Kia
Precis så! Inte fyra ögonlock här kanske men ett par dubbelhakor ... :)
Det har du verkligen helt rätt i, rynkor och annat elände eller ej, så är det ingen annan man vill se i sin spegel, än sig själv, med allt vad det innebär! :)
Kia; emellanåt så:)
Annika; det är nog lite olika var vi har hänget:)
Anneli; nej, tänk och vakna upp med ett annat ansikte. Läskigt:)
Underbar beskrivning :-)
Så klokt och tänkvärt! Vad skönt att känna som du gör!
Venus; men visst är det så?
Joanna; ja, men jag tjurar över ålderstecknen också:)
Konstigt att man på andra bara ser skönheten i rynkorna medan man har lust att räta ut dem i sitt eget ansikte..
Och tur att man kan grymta över skavanker men ändå inte vilja vara någon annan än sig själv när det väl kommer till kritan. :)
Jag tror att det för mig mer handlar om att jag inte känner igen mig. Att jag inte riktigt hänger med i det som händer på utsidan:)
Fina ord så är det verkligen
Skicka en kommentar