Har just fått en muntlig recension återgiven

av sonen.
Det är hans 17-åriga tjejbästis som bara"älskar, älskar, älskar" Sonjas sista vilja och allra mest Susanne.
Som karaktär verkar hon vara poppis, vare sig man är tonåring nu ... eller var det för 40 år sedan.

Roligast med den recensionen var att se sonens min.
Han såg förvånad ut.

Grattis Sara Algotsson och finaste hästen Wega.

Sverige har äntligen fått en medalj!

Så har jag då redigerat klart min tredje bok.

Det är möjligt att jag rätt raskt börjar skriva på min fjärde.
Jag har en början på den tredje boken om Sonja, men den får vänta tills jag ser hur tvåan mottas.
Så länge har jag en annan historia att berätta.
Hehe.

Om vi summerar nyttigveckan:

Plus:

Minus ett kilo.
Lätt träningsvärk.
"Känner" mig nyttig (viktigt som tusan, det gör att jag sträcker på ryggen och går med en viss spänst.)

Minus:

Springer ofta på toa (det kan också vara ett klimakterietecken)

Ungefär så.

Nu är det manus till det är klart för överlämning under dagen.
So long.

Ja, just det. Här är dagens skrivstuga.

Sonen är där han hör hemma.

Framför datorn i sitt rum.
Men vi fick en bra pratstund i bilen från Skavsta. Att han slänger sig över sin musik när han kommer hem är helt jämförbart med hur jag gärna slänger mig över mina manus.

I morgon bitti gör jag det sista på Sonjas Hemlighet, sedan får jag vara nöjd.
Då får hon flyga.

Har inte tid att prata,

men ni får gärna hänga med hit ... om ni är tysta och klarar er själva några timmar.

I morgon kommer den väldigt snart 18-årige

sonen hem från Mallorca.
Om jag ska hinna hämta honom på Skavsta måste jag upp bustidigt eftersom jag fortfarande inte har läst klart manuset som har deadline på tisdag.

Nu är ju inte det några större problem, jag har inte sovit längre än till sju en enda morgon den här sommaren.
Jag kanske aldrig mer kommer att sova längre än till sju.
Fy fan, vad deprimerande ...

Det låg ett lock av dis över badstranden

men det struntade jag i.
Jag ville höra på sommarprogrammet och jag ville göra det liggandes på ett badlakan på min lilla badstrand.

Lars Lerin.
Jag hade aldrig hört talas om honom. Konst är inte min grej.
Men Lars är.
Jösses, vilket bra program han hade satt ihop.

Ett annat program jag uppskattade oerhört  var det med Marta, ni vet världens bästa (och mest ödmjuka?) fotbollsspelare.
Marta, som inte fick gå i skolan för det hade familjen inte pengar till och som istället spelade fotboll med grabbarna på gatan. Hon lärde sig läsa och skriva själv och fick börja skolan när hon var elva.


Marta och Lars.
Det blir dagens tips från förorten.
Nu ska jag se en film innan jag återgår till redigering av min nästa romantiska komedi.

Det är inte så många farstabor ute

strax efter halv sju en söndag, och det är på sätt och vis lite synd eftersom luften är underbar så dags. Alldeles perfekt temperatur för en promenad.
Jag måste medge att jättevarmt inte är min grej. Sol, men inte jättevarmt.

Förhoppningsvis håller morgonens fina väder i sig tills jag tar rast efter lunch.
Fram till dess är det redigering som står på schemat.

Idag åker vi till detta ljuvliga ställe. Vi kan ha varit där förut men det är helt klart ett hus att återvända till i så fall.

Busy lördag i förorten.

Redigering, sol och tvätt. Och lite mat; idag en halv grillad kyckling med grönsaker och rätt mycket fetaost.

Det var väl det.

Jag tror att jag får återkomma i morgon.

Ingen promenad idag,

är lördagsledig från det. Däremot ljummet vatten och grön drink.

Jag ska slänga mig över mitt manus som har deadline om tre dagar.
Jag hoppas sååå att jag inte får för mig att ändra på något ... igen.
Håll en tumme!
Nu kör vi, och trots det fina vädret i min förort så behöver jag en Mallorcavilla som mental skrivstuga.
Här kommer den.

Fredagar är godisdagar hos Hellbergs,

men med demonproducenten placerad på Mallorca finns det inga skäl att bulla upp, tvärtom faktiskt.
Har inget särskilt sötsug och då kan jag lika gärna låta bli.

Dagens meny har sett ut så här:
Ett glas ljummet vatten med lite citron. (06.40)
(morgonpromenad)
Gröna Gloowdrinken. (07.30)
Kaffe (07.31)
Räkor och grönsaker, lite olivolja och vinäger (11.00)
Grönsakssoppa (Findus)  samt en avocado (15.30)
Två kokta ägg (18.00)

Om jag ska vara vaken och se OS-invigningen behöver jag äta mer och i brist på annat
blir det nog lite egengjord müsli och naturell yogurt.
Och sockerärtor.
Det är baske mig som godis.

Hellberg House

är inte mitt hem, det är sonens musikstil.
Han är driftig min pôjk och idag kommer hans nya singel Dimensions ut.
Han har jobbat som en gnu med den här och var förstås överlycklig när skivbolaget vill släppa den.

Här är länken för hugade spekulanter.
1.79 Euro om du vill ha den i lurarna.

Hurra!

Lunch med en vänninna

och sedan badstrand ett par timmar.
Bättre än så går det väl inte att ha det en fredag?
Jo, det skulle vara att sonen var hemma då.
Han kommer på måndag!

Ikväll är det OS-invigning och visst är det härligt att spelen går i Europa så att man kan följa dem?
Det tycker i alla fall jag.
Heja Sverige!

Har ni sett GB:s reklam

för glasspinnar, där de har satt ben på glassarna så att pinnarna mellan benen ser ut som gigantiska snoppar?
Jag är väl inte den enda som har sett den på det viset?
Eller?

Jag blir  - tack och lov kanske - så INTE sugen på glass efter den filmen.

Åsas hurtbulleblogg

har inga nyheter att presentera. Promenad, grön drink och kaffe är exakt samma morgonschema som igår.

Jag har fått tillbaka mitt manus från min redaktör och ska under helgen gå igenom det en sista gång innan det går till Bra Böcker.

Tjohej.

Nu kan jag snart påbörja berättelsen om XXX.

Jag har en öppningsscen men inte mer.

Det är dock vad jag brukar ha, alltså är jag inte ett dugg orolig.

Och i Åsas matblogg

har det just ätits stekt kyckling och frysta wokgrönsaker med soyasås till. Man tager vad man haver.
Dagens snacks är champinjoner och sockerärtor.

Jag hade tänkt rensa garderober idag och vet inte riktigt vad som hände med det.
Nu har jag inte längre någon lust.
Jag är ledig idag och gör som jag vill.
När jag träffade Simona fick jag låna en brittisk tv-serie och att se den är precis vad jag vill göra just nu.

Tjoho.

Lunch

Tomatsoppan var toppengod.

Knäckebröd för att få lite tuggmotstånd.

Åsa Nyttigblogg presenterar:

Kall tomat och paprikasoppa:
(allra helst ekologiska produkter)
1 röd paprika.
3 ekologiska kvisttomater
1/2 selleristjälk
2 dl osötad mandelmölk (finns färdig - Alpro -eller gör själv, googla)
1 matsked B-jästflingor (finns på hälsokost. Jag hopper över dem.)
3/4 tsk havssalt.
1 liten vitlöksklyfta
1 matsked saft från citron.

Kör i mixer till du får en len soppa.

Återkommer med smakbesked.

Så.

Nu har jag promenerat och druckit min illgröna, goda, frukostdrink.
Jag känner mig väldigt nyttig.
Och har jädrigt ont i kroppen. Glädjande nog även i rumpan.
I hemlighet kniper jag när jag går.

Tror ni att det är möjligt att hämta upp något som har satt sig vid knäna?

Dagens tjocka soldis var skönt.

Trots att solen inte syntes var det fullt på stranden.
Jag och min lilla radio satt på badhanduken och lyssnade på ett utmärkt sommarprogram med Marika Carlsson.
När vattnet var slut i flaskan var programmet slut på radion, och då gick jag hem och stekte en kycklingfilé. Till den åt jag en tomat. En timma senare var jag så hungrig att jag var tvungen att äta en macka med räkor på.  Mums.
Nu är jag hungrig igen men det struntar jag i.


Jag ska dricka vatten och titta på dansare.

Heja min lillebror som tipsar om min bok.

"

Bästa boken jag har läst 

Brukar inte läsa denna typ av bok. Köpte den enbart pga att hennes bror tipsade om den.
Sonjas sista vilja gör en verkligen glad, det är i särklass en av de bästa böcker jag har läst. Kan knappt bärga mig tills uppföljningen kommer."

Från Adlibris

God morgon.

Efter en urusel natt (varmt, kallt, varmt, kallt, kissenödig) klev jag upp alldeles för tidigt och slängde mig ut i spåret som vi motionärer säger.

När jag kom hem mixade jag frukostdrinken

tills den blev så här grön och fin.

Receptet hittade jag i Aftonbladets söndagstidning.

"Glowing green smoothie"

"3 portioner.
3-4 glas kallt vatten.
En stor näve hackad spenat
1 romansalladhuvud
2 stjälkar selleri i bitar
1 ekologiskt päron i bitar
1 ekologiskt äpple i bitar
1 eko banan i bitar
Lite pressad saft från en citron

Mixa först romansalllad, spenat och vatten. Lägg sedan i selleri, äple och päron och avsluta  med bananen. Drycken ska vara len och lätt"

En sak till måste jag säga.

Thomas Ledin är 60 år.
Va?
60?

Jag kanske ska sluta göra müsli och börja spela gitarr istället?

Två saker innan jag packar ihop för idag.

1. Mina vallningar är emellanåt hemska.

2. Lysande radioprogram med Läckberg och Melin hos Ulf Elving. Mycket skrivprat. Klicka här.

Det var det.
God natt, Bloggen.

Nä.

Müslin blev inte god. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde för fel.
Nya tag och nya recept helt enkelt.

Jaha?

Två prognoser.
Vem vinner landskampen om vilket väder det blir under den kommande veckan och då särskilt torsdag?
Norges yr.no eller Sveriges Smhi?

Jag hoppas på Norge.

Åsas Nyttigblogg.

Det kan hända att jag skriver en bok om hur man tar tag i sig själv i 50-års åldern, för just nu är jag peppad som tusan.
Ska vi sätta en femma på att det kommer att bli lite trögare om en månad?

Just nu gör jag i alla fall egen müsli, har lagt upp en skål med plockgrönsaker - precis som Simona bjöd på igår - och laddar för min sedvanliga (räknas två dagar?) halvtimmes morgonpromenad.
Innan jag går på den dricker jag ett glas ljummet vatten med citron och när jag kommer tillbaka någon form av drink med spenat. Den sistnämnda börjar jag med i morgon.

Fyra veckor framåt kommer jag att lämna en veckorapport på vad som funkar på min kropp och inte.

Strax ska jag skicka mitt manus till redaktören

för sista gången och när jag får tillbaka det återstår nog i princip ingenting att rätta till (hoppas jag).
Förlaget ska ha det nästa tisdag och efter det tar processen med omslag, insidor och texter till dem, foton och baksidestext, vid.

Jag tänker ta rast resten av veckan, i alla fall till jag får tillbaka manuset.
Of course I deserve it!

I Gomorron Sverige pratar man böcker

och idag handlar det om djur. Zzzzzzzz.
Det var det tråkigaste bokprat jag har hört.

Och så relationsböcker.
Svåra relationer förstås.
Gud bevare oss för det som inte är fullständig katastrof.

Jag fick en jättefin bok av Simona igår

nu när jag har bestämt mig för att se över mitt kostintag, både mängd och innehåll.

Kolla här vad gott. Grönsaksfyllda risblad. Mm.

Här blir det inga grönsaktsblandningar innan jag är klar med min redigering.

Dagens skrivlya ser ut så här.

Ska vi börja med maten?

Färsk pasta med en ljuvlig kantarellröra och sedan vinbärspaj med vanlijglass och kaffe. Fattar ni?
Jag bara satt och blev serverad!

Sedan fick jag titta i Simonas researchpärm för "Betvingade." Jag kan nog inte ens beskriva hur omfångsrik - och välorganiserad - den är.
Bilden ger bara en hint om allt material hon har samlat in för att kunna skriva en roman som utspelar sig på 1300-talet.

Jag hade tänkt få en fin bild på mig och Simonas katter, men de var inte ett dugg pigga på
det. Tvärtom, skulle man kunna säga.
Vill ni se bilder på dessa fina siameser får ni göra det på hennes blogg.

Åh, vad det var trevligt.
Hade jag varit ni hade jag varit jätteavundsjuk!

Den här dagens lunch

kan bli precis hur trevlig som helst.
Det är möjligt att ni får se en bild efteråt.

Nu räcker det.

Jag måste dra i någon form av nödbroms och från och med i dag så är det slutsvullat.
Nu kan jag inte jämföra mig med sonen som lätt som en plätt har gått ned 7 kilo, men jag kan sno lite av hans idéer: raska promenader varje morgon och en portion istället för två ( ... tre när det är jättegott.)

Idag gick jag raskt i 25 minuter.
Heja Åsa. Nu är du verkligen på gång!
(Ni vet väl att man kan lura hjärnan med affirmationer?)

Han har landat på Mallorca

och sitter just nu i sin pappas bil.
Hurra.

Jag bloggar mer en annan dag.

Morgonen efter

vaknade vi tidigt, vi skulle till västkusten.

Mat och film.

Det trista med att grilla är förstås att diska eländet efteråt.
Grillen är lite för stor för diskhon, och när jag diskar gör jag det med hela kroppen, alltså är golvet och mina kläder nu dyngsura.

Men gott blir det. Även på en elektrisk grill (balkong, you know.)

Idag la jag till lite Pommes pinnes, en OLW-uppfinning som faktiskt funkar.

Snart ska jag se en romantisk film som jag inte har sett förut. Det händer mycket sällan. Jag är otroligt uppdaterad på min favoritkategori.
"Ett bra år", med Russel Crowe i huvudrollen.
7:an, 20.00.

Jag redigerar och tvättar samtidigt.

Sonen åker i morgon och ska vara borta i åtta dagar, och medan han gör sitt allra sista pass på McDonalds hjälper jag till med tvätten.
Och funderar på en liten detalj i manuset..
Det är bara dessa små ting som återstår.
Hurra!

Simonas begåvade, empatiska och kloka

inlägg vill jag förstås sprida vidare. Läs också länkarna. Klicka här.

15 grader i förorten.

Vi åker hit och redigerar.
Häng med för tusan.

Jag är förtjust i kläder.

Oerhört förtjust. När andra vill gå på ett museum, titta på nya bilar eller kanske möbler, så vill jag allra helst se på fina kläder.

Ibland kan jag tänka att jag skulle vara väldigt tjusig i ett par välskräddade ullbyxor med en knytblus och en kofta över axlarna.
Men när jag tänker så har jag också väldigt långa ben och långt tjockt hår ...

I verkligheten har jag aldrig ens provat de allra mest prestigefyllda varumärkena. Och jag vet inte heller om jag vill.
De ska bara få hänga där på sina galgar och se så där oerhört fina och rena ut så att jag kan gå runt dem och utstöta små "åh.
Kanske när jag ser en extra speciell söm på bluskrage.
Eller en sko som är så fin att den inte skulle kunna användas ändå.

Mest ser jag allt det fina på nätet.
Kolla de här.Det blir inte vackrare.
Bilder från Net-a-porter.

Hervé Léger

Oscar de la Renta

Pucci 

Redigeringen går utmärkt och jag håller

god takt.
Det blir bra det här.
Hurra!

Tydligen är det fint väder i min förort.
Det har jag varit för busy för att se.
Jag ska dock snart ta min rumpa på en promenad.
Shorts kanske?

Så där.

Då åker vi hit.

Är jag borta resten av dagen är det för att jag har flow i redigeringen.

Allt det goda kaffet i Gamla stan igår

gjorde förstås att jag sov illa i natt. Så illa att jag är zombietrött idag.
Å andra sidan kommer den här natten leda till att jag är rysligt utvilad när jag sätter tänderna i redigeringen i morgon bitt.
Nu blir det tre dagars djupdykning och sedan närmar vi oss slutet.
Planen är att manuset ska tillbaka till redaktören för sista gången på söndag, sedan har vi exakt en vecka kvar till deadline.

Min tredje bok, den andra i år.
Det är inte riktigt klokt.

I fem år

ska jag undra vem den här kvinnan är.

Det där med att sonen ska åka till sin pappa är ju kul,

för honom.


Han köpte solskyddscremer häromdagen (på ÖB. På Åhléns kostade samma flaskor 50 kronor mer.)
På Mallorca skiner nämligen solen. 

Så många nya rynkor kommer man

inte att få den här sommaren, det är väl det enda goda med solbortfallet för en blekare Åsa har nog inte skådats sedan februari.
Det kan finnas en möjlighet till tre fräknar till idag.
Hoppas, hoppas, hoppas.

En finfin recension

från Malins bokblogg.

Tusen, tusen tack!

Jag är fortfarande mätt

efter att ha fikat med Simona i gamla stan. Hade bilden jag tog på henne gjort henne rättvisa hade ni fått se den, men icke sa nicke.
Det var fantastiskt trevligt. 
Vi satt ute och åt pajer och pratade om pip,pip,pip och om pip,pip,pip och till sist om pip,pip,pip.
Jag kände mig wild & crazy och drack kaffe. Två koppar.
Det är möjligt att det straffar sig ikväll.
Det var det såå värt i så fall.

Jag hann besöka tre gravar när jag var hemma

på västkusten. Mormor & morfar ligger tillsammans i Fjällbacka och min styvpappa i Tanumshede.
Jag grät när jag var på båda.

Och så hälsade jag på Micke, min snälle klasskompis som också ligger på Fjällbacka kyrkogård.
Det är något speciellt med den kyrkogården. Kanske för att jag känner igen så många namn. Kommer ihåg tanterna och farbröderna. Vissa har jag bara hört talas om. Som några av morfars fastrar som åkte till Amerika och kom hem igen.
Och Ingela, som var min gudmors dotter och som inte blev äldre än tio år. Hon dog långt innan jag föddes, ändå känner jag till henne så väl. 


Det är fint och sorgligt, men mest fint.
Och en skarp kontrast mot boksigneringar och dans på Stora Hotellet.

KarlstadCarola har läst Sonjas sista vilja.

Hon gillade mina tjejer.
Hurra!

Jag ska träffa den här kvinnan idag.

Lyllos mig!


Om någon mot all förmodan inte vet vem hon är så hittar ni henne här!

Regndroppar som mindre golfbollar

studsade på bilen, på vägen och på oss när vi sprang de fem meterna till polisstationen. Då hade vi suttit i bilen i fem minuter och väntat på att det värsta skulle gå över.
Mest synd var det om mamman som med sin bebis i barnstolen försökte hitta sin bil. De måste båda ha blivit totalt, total, totalt genomdränkta.

Nu skiner solen som om eftermiddagens åskoväder aldrig har hänt.

(Teliatornet borde ligga risigt till för blixtrar, men det ser helt och fint ut fortfarande.)

Åska och klimakteriesvettningsattacker.

jag vet inte varför jag skriver det i samma mening men det var väl allt jag kunde komma på. Eller tänkte på eftersom det skedde samtidigt. Smällen och attacken alltså.

För övrigt lärde min väninna mig att yr.no ger betydligt säkrare väderprognoser än smhi.
Idag verkar de två vara lika överens som åskan och min värmevallningar.
Det ska bli skit hela kvällen.

Ett nytt besök på Adlibris topp 100-lista:

Plats 84.
Jojatackar.

Ibland landar jag

på teve-program med bara spöken.
Hu.
I love Farsta.

Jag behöver hjälp med en sak jag verkligen

har funderat på och vi tar min son som exempel.
Gammelmormor eller gammelfarmor?

Vad ska min son kalla sin pappas mormor, alltså sonens farmors mamma?
Vad ska min son kalla min mormor, alltså hans mormors mamma?
Den senare är lätt; gammelmormor.
Men pappas mormor?

Klura på den.
Jag tror ni har till i morgon på er.

Min trötthet sitter i även idag.

Mina tio timmar i natt var uppenbarligen inte tillräckliga.
Jag måste åka ett ärende, men sedan ska jag lägga mig i min soffa.
Det kan hända att jag ligger där till i morgon.

På söndag åker sonen till sin pappa

på Mallorca. Därav det nya passet som vi ska hämta idag. Eftersom mitt eget går ut i augusti passade jag också på att skaffa ett, även om jag inte ska åka till Medelhavet.
Jag ska ingenstans.
Jo, till Karlskoga och Motala i november.
Bokens dag. Jag är en av fyra inbjudna författare.
Det slår nästan Mallorca faktiskt.

Två veckor till manusdeadline.

Redigeringen av Sonjas Hemlighet är snart över.
Jag har inte riktigt bestämt vad jag ska skriva efter den, så värst lång paus tänker jag nämligen inte ta. 
Det finns en skrotad historia som pockar på uppmärksamhet, i alla fall huvudfiguren och första scenen, och det kan vara den jag greppar i augusti.


Idag blir det inget skrivet alls. Istället blir det hemvård. Skura golv och sånt. För ute går det väl inte att vara?

Jag har vallningar.

En gång i timmen.
Jättemysigt.
Jag tror att jag ska läsa på lite. Ta makten över mitt klimakterie.
Är rätt säker på att jag återkommer i ämnet.

Sov inte tidigare och är nu så trött att jag inte har något mer att säga. '
Inte ens något om vädret.
Hej då.

Hemma igen.

Det var naturligtvis fantastiskt, allt från signeringen


till att hela släkten kom och åt lunch i Lysekil efteråt.
Den här utsikten hade vi.

Det här var min sängkompis i natt.
Liten och störtskön.

Nu ska jag sova lite hade jag tänkt.
Sedan ska jag uppdatera mig på vad som har hänt medan jag har struntat i min dator.

Hälsningar från västkusten.

Jag leker med syskonbarnen fem och två, och är medelålders svettig.
Ikväll ska mamma, Maggan och jag äta krabba. Fattar ni vad lyxigt?

I morgon Lysekil.
11-13 på Bokia.

Tjohej!

Sonen är hemma och passar katten och jordgubbarna.

Jag drar mot västkusten efter nästa kopp kaffe.
Då är klockan åtta.
Så vet du när jag åker, mamma.

Hon fyller för övrigt år idag.
HURRAAAAAAAAA!

Jag hinner knappt andas.

Innan jag får lägga huvudet mot kudden har jag följande att göra:
Slänga sopor.
Städa köket.
Dammsuga.
Färga ögonbryn
Måla 20 stycken naglar.
Fila lite på hälen.
Tänka ut vad jag behöver ha för kläder på västkusten.
Packa dessa och allt annat som är alldeles nödvändigt såsom presenter till syskonbarn och till mamma som fyller år och jox som jag kan kleta i ansiktet när jag ska vara fin på min signering och när jag ska träffa Madde & Anders och och och ...

Skicka manus till redaktör,
raka benen,
inte glömma laddaren till telefonen,
ställa alarm,
kolla så att det finns kaffe till i morgon bitti.
Inte glömma skor, inte glömma glasögon och inte glömma näsdroppar, lypsyl och tuggummin; numera vanliga eftersom jag har slutat med nikontinet och fått en extra mage på köpet.
Hårgrejer.
Sömlöst att sitta på = Kjol och sitta på en kudde.
Vilken kjol? Herregud, jag har väl inte ens en kjol.

Nä, om man skulle ta och sätta lite fart?

Vaknade alldeles för tidigt,

men det är bra för redigeringen att jag kommer igång.

I morgon åker jag till västkusten och äter jordgubbstårta. Min mamma - snärtan - fyller 73.
På lördag är det signering på Bokia i Lysekil och på kvällen ska jag träffa gamla kompisar i Fjällbacka.
Tillbaka till Stockholm på söndag.

Nu kör vi. 

Lite googling ger idag följande resultat.

Colour har läst och gillar. Tusen tack och hurra!

Finspångs bibliotek rekommenderar och säger "Sex and the city fyller medelålders"

Månadens bok presenterar Sonjas sista vilja med en helsida i sin tidning.

Det var det. För idag.
I morgon är det redigering, redigering, redigering.
Hurra, jag längtar.

Dags för rast.

Börjar bli rörig i huvudet.
Jag åker till stan med sonen.
Tjohej.

Har vi varit

här? Strunt samma, det är verkligen något att återvända till om ni frågar mig.

Novelltävling

hos Ann Ljungberg. Förstapriset är en skrivarkurs och boende i Las Palmas.
Lycka till!

Jädrar,

vad jag jazzade loss på vardagsrumsgolvet när Diggiloomänniskorna klev in på scenen.
Pernilla bloggade på debutantbloggen om att man kanske skriver för att bli odödlig,
Det gör inte jag. Jag skriver för att komma med i Let´s Dance.
Eller för att få åka på Diggilooturné.

Frågar ni mig så är jag redan redo.
I alla fall ser det så ut när jag speglar mig i vitrinskåpsdörren samtidigt som jag vickar på höfterna.

I det verkliga livet ska jag gå ut och slänga kattsand och tjura över att det inte är några mord i Midsomer idag.

Misses största kärlekar är

hans toalett och hans vattenskål.
Idag bytte jag ut den förstnämnda för att den var utsliten.
"Ingen fara. De accepterar den direkt", sa kvinnan i djuraffären när jag frågade.

Ha. Ha. Ha.

Först gallskrek han. Sedan gallskrek han. Till sist grät han bara.

På den nya lådan kan man lyfta bort fronten.
När jag gjorde vågade han äntligen kissa.
Stackars Misse. Den här får han ha resten av livet.

Sonjas sista vilja blir veckotidningsföljetong.

Det är ju galet roligt.
Jag undrar om illustratören ser på mina kvinnor som jag gör?
Och männen? Hur ser de ut?
Åh, vad spännande.

Jag berättar mer när det närmar sig.

I morgon börjar lusläsandet av Sonjas Hemlighet.
20 dagar kvar till deadline.

Tisdag,

och Maud Adams får bara färre och färre rynkor.
Jag vet inte hur man gör det där, men jag antar att det är med diverse fyllningar?
Anyway, det ser helt okej ut jämfört med ansiktslyft.

Sånt ägnar sig inte mina tanter åt. De har andra bekymmer.
Idag går den mentala resan hit.


"Detta vackra och inbjudande hem med sin vidsträckta utsikt över Medelhavet har ett fantastiskt läge i Nova Santa Ponsa, nära den fashionabla marinan Port Adriano. Fastighetens tomtyta är 927 kvm, bostadsytan är 300 kvm, ett flertal terrasser för både sol och skugga, både med och utan tak på sammantaget 100 kvm, en härlig swimmingpool och allt omgiven av en mycket välvårdad trädgård. Husets två våningsplan omfattar i entréplan: vardagsrummet med öppen spis, matsalen och det komplett utrustade köket som är i öppen planlösning. Alla rum på denna nivå har tillgång till de vackra solterrasser och poolområdet. En trappa upp finns tre sovrum, varav två är utrustade med egna badrum en-suite samt ett separat badrum. Övriga faciliteter och utrustning som villan erbjuder är centralvärme (olja), luftkonditionering varm/kallt, tvåglasfönster, alarmanläggning, automatiskt bevattningssystem för trädgården samt ett dubbelgarage och p-platser utomhus."

Pass.

Jag vet inte om ni vet hur det går till nu för tiden, men man fotograferas på polisstationen.
Det blev inte ens en dålig bild, det syntes helt enkelt inte att det var jag.
För första gången någonsin, för jag har haft en och annan bedrövlig körkorts -och passbild, protesterade jag kraftigt.
Bild nummer två blev inte mycket bättre och när vi gick till bilen frågade sonen om jag hade tänkt på att hålla ned hakan och bara låta ögonen titta på den där punkten som man skulle titta på.
"För ärligt talat såg det mer ut som om du sträckte dig inåt emot den."

Då vet man det.
Man ska inte sträcka på halsen och försöka få in huvudet mot kameralinsen.
Det räcker att stå still, sänka hakan lite och titta på eländet lite under lugg.
Om fem år ska jag ...

Nä.

Vi kan väl säga att en vadderad bikiniöverdel inte var någon vidare bra idé, det var som en termos för behagen.
Jag stod ut en timma sedan gick jag hem.


På fredag åker jag på ett eller annat sätt till västkusten. Min mamma fyller år, och jag ska signera böcker på Bokia i Lysekil lördagen den 14 juli, mellan elva och ett.


Kom dit!

Jag packar vattenflaskan och går ut.

Manuset får vänta.
Det ska bli fem grå dagar efter den här.

Dagen:

• Redigera
• Fräknar
• Pass

Bloggeriet får stå tillbaka idag.

Sådär ja.

Mer än hälften avklarat. Under kommande veckan ska jag göra resten, ändra fonten och läsa igenom allt en gång till, och sedan skicka tillbaka till min redaktör.
Om jag hinner ska jag försöka åka till västkusten fredag till söndag, men det beror på hur det går med redigeringen av Sonjas Hemlighet som just nu är prio ett.

Det är grått som tusan här.Perfekt väder för en promenad. Min rumpa behöver svängas på lite.

En timme in i filmen började jag gråta.

Häftigt. Som om det var jag som blev övergiven.
Varje gång jag har tänkt på hunden sedan dess blir jag ledsen och rörd i någon kombination som får tårarna att spruta.

Jag är en effektiv människa. Jag till och med gråter effektivt. Hur sorgligt mitt eget liv än är. Det betyder inte att jag inte är ledsen, det betyder bara att jag inte gråter av det som är mitt.

Nej, skvalandet, entimmasgråten, måste framkallas av något annat.
Gårdagens film med hunden och Richard Gere har jag undvikit. Det har räckt för mig att läsa baksidan av dvd´n för att förstå att den är för starkt, att den inte kommer att gå att se.

Jag kan inte gå runt här och gråta hela dagen, jag ska ju redigera "Sonjas Hemlighet".
Den är å andra sidan en finfin verklighetsflykt och kan förhoppningsvis få mig på andra tankar.

Idag åker vi hit. Urmysigt om man låter blir att tänka på de 30 miljonerna det kostar.
Förorten är just nu inte att rekommendera.

Sugna på att gråta lite?

Det kan man ju vara, tänker jag. A good cry en lördag om man inte har något annat för sig.

Hachiko - En vän för livet.
7:an. 20.00.

Själv har jag inte bestämt mig.
Det är det där med djur och barn ...

Vi pratar omslag.

Färg.
Titel.
Det kluras i Skåne, Stockholm, Halmstad och Farsta.

23 oktober kommer hon.

Det där med recensioner.

Här är två tankar om min första bok.


1.

”Casanovas kvinna är baserad på författarens sanna historia om att leva tillsammans med en sexmissbrukare. När Lotta träffar Jonas är hon en ensamstående mamma som precis börjat träffa män igen, de blir förälskade och inleder snart ett förhållande. Till en början verkar allt bra och okomplicerat men snart nystas en stor härva av otrohet och lögner upp. Det är en historia om missbruk, medmissbruk, behandling och försök till läkning. Men karaktärerna görs inte universella och den sympati och igenkänning som borde eftersträvas i denna typ av berättelse kommer aldrig. Språket är simpelt och helt utan liv. Historien berättas rakt upp och ned och när det saknas något att berätta så fylls det ut med ovidkommande detaljer. Åsa Hellborg arbetar som coach för personer som är utsatta för otrohet och sexmissbruk. Romanen är hennes debut. /Lektör: Erika Johansson”

2.

 Denna bok är så känslosamt och fint skrivet. Kan inte komma ihåg när jag sist läste en bok som berörde mig så mycket som denna. Stundtals strömmade tårarna. Jag kunde inte lägga den ifrån mig, samtidigt ville jag inte att den skulle ta slut. Jag levde mig in i varje litet ord, undrande hur en människa som upplevt allt detta kunde vara så förstående och kunna berätta så känslosamt om det. Hur orkade hon med allt? Själv hade jag aldrig haft det tålamodet som Lotta hade. Jag hade nog brutit förhållande ganska snart efter jag fått veta hur allt låg till. Hoppas att Åsa kommer att skriva flera böcker, för när Casanovas kvinna tog slut, ja då blev allt så förfärligt tomt.

av Kristina Simar lektör/bokrecensent, 2009-10-29

Finfina Anneli

fyller 50 idag. Man kan alltid gå in här och säga grattis.

Men vad konstigt det blev idag då.

Jag är i full gång med redigeringen och ska ägna de sex närmaste dagarna åt den. Idag gjorde jag ett avbrott för att åka till en polisstation och skaffa ett nytt pass till min son.
Vi kom tjugo i tre, fem i såg vi anslaget som sa att vi måste ha kontanter, och klockan tre stod jag vid en bankomat när sonen ringde och sa att passansökan stängde klockan tre och att jag kunde strunta i att ta ut pengar.

Istället tog vi en ny väg hem, hjälptes åt att handla och pratade om relationer.
Herrejösses vad trevligt det är att ha en snart arton.

Man kan faktiskt

tro att Sanna Lundell och jag har pratat ihop oss, det har vi inte, vi är bara så där vansinnigt kloka på varsitt håll.
Min åsikt om barn och alkohol föddes långt innan jag själv slutade dricka helt och hållet. Jag tyckte att det var vettigt i samma ögonblick jag blev mamma.

God morgon.
Vad säger ni om att åka hit idag?
4 400 000 Euro.

När man tänker på det så är bokbranschen -

eller i alla fall författardelen av den -väldigt ointresserad av ålder.

Jag har inte mött ett enda lyft ögonbryn när min ålder har kommit på tal; ingen har sagt att nu lilla gumman kan du inte längre, och inget förlag (jag har ju faktiskt två) har sagt att nä, du, vi vill ha en yngre förmåga.
Ingen har heller sagt att de hellre vill ha en man, eller att det ligger mig i fatet att jag är ensamstående mamma.

Nu är ensamståendet snart över såklart. Men ändå.
Det där har jag fått kämpa med i alla år.
Tips; avstå franska chefer om du är ensam med din knodd.
Undvik också branscher där unga oförlösta civilekonomer är ute efter ditt jobb.
Egentligen skulle jag säga undvik att vara solo om du kan, men det är ju inte så det ser ut idag.
Anyway.


Bokbranschen bryr sig inte, och det är jag tacksam för.

Det ska bli lite grått i förorten idag

och det passar mig utmärkt eftersom jag nu går i en vecka av totalt redigeringsfokus.
Ni vet läget när det är moln. Då åker vi hit.

Visst kan man längta

efter svartvinbärssaft?

Vattkoppor.

Det kan man ju tro är helt oaktuellt vid snart arton års ålder, och det är det också ... och har varit i hela ungens liv.
Det är inte bra.
Jag hade en arbetskamrat som fick det som vuxen och han blev supersjuk.

I morgon tar jag med mig min 189 cm långe yngling  till vårdcentralen.
Det är dags för ännu en vaccination.
Först i augusti fyller han år och får bestämma själv.

Järvastadens egen Spader Dam har

läst Sonjas sista vilja.

Men vad hon menar med att man kan leva utan att ha läst den förstår jag inte riktigt.
Det kan man förstås inte!

Jag fick en röd näsa idag,

vilket jag kan tacka dagens sommarpratare, Emma Wiklund, för. När hon pratade om sin pappa blev jag så ledsen att jag låg kvar på gräsmattan och torkade tårarna medan solen brände.
Det var fint.

Lina har läst

Sonjas sista vilja.
Tusen tack!

Andra städer jag skulle vilja åka till är

Paris, Hongkong och Tokyo. Och Sidney. Och Dublin. Och Edinburgh. Och Rom, herregud jag glömde Rom.

Men Farsta är fint. Det är det verkligen.

Agneta är i New York

och hennes glädje är så smittsam att jag måste titta på mina bilder därifrån.
Och så blir jag nostalgisk. Och varm. Och lite tårögd. För att vi kunde göra det där. Och för att det blev så bra.

Som när vi åkte tunnebana till Canal Street.

Eller när vi fikade och tittade på folk i West Village

Eller fikade för att det var nya människor att titta på
utanför Macy´s.

Och vi gick och vi gick och vi gick

Och åt och åt och åt.


Nu ska jag dricka vatten.
Hej då.

Ni vet när man skrattar

så att man tappar andan och måste fäkta med armarna för att få luft för att man inte vill dö på golvet på Riche?

Alla andra jag känner hade ryst och slängt en sådan bild på sig själv. Alla.
Inte min väninna.
Hon hävdade att hon aldrig någonsin hade fått andra på så gott humör som med den omedvetet tagna bilden på sig själv en tidig morgon efter att ha jobbat en hel natt


Det är helt klart så att 50 plus rockar.

Självförsörjande

Söta

Inte så söta



Nu måste katten och jag ta en tupplur.
Hejsan hoppsan.

Men kolla vilken bok

Malin tipsar om.

Förortsmåndag,

och Nilla ska träffa ett förlag. Jag blir så oerhört glad för hennes skull. Häromdagen blev jag lika glad när jag fick ett telefonsamtal från en vän som har kämpat och som nu verkar gå i mål. Hurra, vad det är roligt.


Och hurra för mig som får redigera andra boken om Sonja.
Idag åker vi nog hit.

Bikini på,

bikini av.
Förorten har inte bestämt sig för hur den ska ha det.
Jag handlar så länge. Havregryn är beställt.

Nedanstående inlägg

är ett bevis för att det spelar ingen roll vad "alla andra säger", det är vad du säger till dig själv som avgör om du tycker att du kan eller inte.
Sedan kan förstås omgivningen spä på känslan du själv har och då kan det ju bli riktigt illa. Jag har  många kompisar som aldrig tog en ton igen för att musikläraren sa att det var bäst så ...

Det är därför vi ska passa oss för vad vi säger till våra unga (eller till varandra. Men ungarna är viktigast.)
Att bekräfta någons känsla är inte att hålla med. Det är att lyssna utan att värdera. Och älska ändå.
Typ.

Jag vet att ni förstår. Ni är de klokaste läsare som finns.

Om fyra månader

kommer andra boken om Sonja.
Det är min tredje bok.
Ändå samma låga självförtroende. "Andra" kan. Jag har bara haft tur eller nå´t.
Jag borde gå till mig, alltså till en bra coach.


Märkligt det där, hur olika jag ser på mig själv.

Jag har sovit som en kratta.

Och boven i det dramat heter kaffe klockan sexton noll noll. Två koppar.
Idioti, men gott.
Morgonens omgång, den enda som hädanefter är okej , dricks ur den här.

Det är inte en favorit, men den är okej när de andra två är i disken.

God morgon!