lördag 7 juli 2012

Det där med recensioner.

Här är två tankar om min första bok.


1.

Casanovas kvinna är baserad på författarens sanna historia om att leva tillsammans med en sexmissbrukare. När Lotta träffar Jonas är hon en ensamstående mamma som precis börjat träffa män igen, de blir förälskade och inleder snart ett förhållande. Till en början verkar allt bra och okomplicerat men snart nystas en stor härva av otrohet och lögner upp. Det är en historia om missbruk, medmissbruk, behandling och försök till läkning. Men karaktärerna görs inte universella och den sympati och igenkänning som borde eftersträvas i denna typ av berättelse kommer aldrig. Språket är simpelt och helt utan liv. Historien berättas rakt upp och ned och när det saknas något att berätta så fylls det ut med ovidkommande detaljer. Åsa Hellborg arbetar som coach för personer som är utsatta för otrohet och sexmissbruk. Romanen är hennes debut. /Lektör: Erika Johansson”



2.

 Denna bok är så känslosamt och fint skrivet. Kan inte komma ihåg när jag sist läste en bok som berörde mig så mycket som denna. Stundtals strömmade tårarna. Jag kunde inte lägga den ifrån mig, samtidigt ville jag inte att den skulle ta slut. Jag levde mig in i varje litet ord, undrande hur en människa som upplevt allt detta kunde vara så förstående och kunna berätta så känslosamt om det. Hur orkade hon med allt? Själv hade jag aldrig haft det tålamodet som Lotta hade. Jag hade nog brutit förhållande ganska snart efter jag fått veta hur allt låg till. Hoppas att Åsa kommer att skriva flera böcker, för när Casanovas kvinna tog slut, ja då blev allt så förfärligt tomt.
av Kristina Simar lektör/bokrecensent, 2009-10-29

5 kommentarer:

Märta sa...

Va, finns det en Hellborg som skrivit en risig variant av Casanovas Kvinna?! Själv läste jag tack och lov samma bok som Simar! :)

Åsa Hellberg sa...

Haha, ja, tänk va.

Shamrock sa...

Är det samma person som skrivit recensionerna? Och det är dåligt att skriva en recension utan att stava rätt på författarens namn tycker jag

Åsa Hellberg sa...

Nej, två olika lektörer. Det var kul att jämföra, tycker jag. Namnet var inte hennes fel, det står Hellborg i boken ...

Annika sa...

Smaken är som baken och tur är väl det!