lördag 2 februari 2013

Fick nästan ihop åtta timmar i natt,

om än med ett par avbrott.
Hurra.
Och pocketen är tillbaka på adlibris topphundra.
Från plats 85 till 50. Det blir hurra på det också eftersom den var slut en hel månad, vilket väl är det bästa sättet att ta livet av en ny bok.

I morgon har jag en dejt igen, då med en väry trevlig och duktig författare (heter det författarinna, eller är det alldeles förlegat?), men idag blir det troligtvis mest dejtande med mig själv.
Det är rätt najs det också.

Lördag.
I like a lot.

7 kommentarer:

Agneta sa...

Hurra!

Jag säger författare. Kallar du dig själv författarinna? ;)

Åsa Hellberg sa...

Nej, men jag tänkte på hur jag säger att morgondagens dejt är med en kvinna utan att skriva ut det med mer än yrke.

annejons sa...

Författare, det ligger så bra i munnen :-D
Tänkte fråga dig om gestaltning, jag har fått veta av min lektör att jag måste bättra på gestaltningen i mitt manus och jag tror jag vet hur jag ska göra nu. Hur har du lärt dig gestalta? Hur gör du när du gestaltar? Tänker du dig scenen/känslan och så beskriver den utan att använda själva ordet för känslan du gestaltar? Jag menar alltså om du ska gestalta ilska, så beskriver du hur dina karaktärer är arga utan att nämna ordet arg/ilsken? Jag tror det är så jag ska tänka...

Åsa Hellberg sa...

Man kan alltid säga att någon stampar i backen, kände ett tryck över bröstet, ville mosa bananen i ansiktet, sparkade på en vägg etc.
Jag använder mig otroligt mycket av dialog och det i sig är ju gestaltning.

Hur jag har lärt mig vet jag inte, jag kan emellanåt tycka att det kan bli för mycket gestaltning i vissa böcker när varje ryckning ska beskrivas med annat än det som det är; en ryckning.

Hanna Lans sa...

Jag tycker att vi gott kan använda ordet författarinna. Svenskan är ju ett språk med femininum och maskulinum. Om vi säger författare om en kvinna, så menar vi egentligen att hon är en man. Om vi tror att vi ska vara genusmedvetna så att alla benämns samma, så kan vi lika gärna säga författarinna om både kvinnor och män. Men jag ser inget som helst problem med att fortsätta använda svenskan på det sätt den var ämnad till, det finns ingen genusproblematik med det. Problemet uppstår först när något värderas mer än det andra. Och i och med att vi hellre använder oss av den maskulina formen även på kvinnor, så betyder det att det ordet var lite mera värt än den feminina motsvarigheten. Vilket irriterar mig oerhört!

Åsa Hellberg sa...

Word!

Ninas skrivarlya sa...

Jag säger nog författare även om det är en kvinna. Jag är språknörd (och avskyr orättvisor pga genus) och borde därmed hålla mig till att säga författarinna, men det låter så gammaldags så jag säger författare.