vi är just det, och emellanåt tänker jag att det faktiskt inte är viktigt.
Frågan är hur vill vill ha det med oss själva härifrån och framåt.
Vill vi känna värdighet, självrespekt och harmoni kan vi påbörja jobbet ditåt idag, oavsett varför det blev som det blev.
Nu ska jag till Dysbereondekliniken.
Tjingeling.
2 kommentarer:
Hur vi vill ha det med oss själva och framåt... Japp, exakt det är det viktiga.
Inget av det som hänt går ju att ändra. Att förstås saker i all ära, men att ge sig själv av sig själv är nog viktigare ändå.
Japp!:)
Skicka en kommentar