Ändå skriver jag.
Jag jobbar på.
Kämpar.
Ger inte upp.
Gör det jag ska.
Jag har varit här förut.
Läget är bekant.
Jag tar mig ur det genom att fortsätta.
Men fy tusan vad dålig jag är just idag.
(Byt gärna ut viktklubben mot ett författardito)
söndag 13 november 2011
Det dåliga självförtroendet har klippt till,
och sämre manusskrivare har då jag aldrig träffat.
Ändå skriver jag.
Jag jobbar på.
Kämpar.
Ger inte upp.
Gör det jag ska.
Jag har varit här förut.
Läget är bekant.
Jag tar mig ur det genom att fortsätta.
Men fy tusan vad dålig jag är just idag.
(Byt gärna ut viktklubben mot ett författardito)
Ändå skriver jag.
Jag jobbar på.
Kämpar.
Ger inte upp.
Gör det jag ska.
Jag har varit här förut.
Läget är bekant.
Jag tar mig ur det genom att fortsätta.
Men fy tusan vad dålig jag är just idag.
(Byt gärna ut viktklubben mot ett författardito)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Berg-och-dal-banan är den del av livet som författare. Tänk på att de flesta aldrig ens börjar skriva. Fast de vill.
Pepp, pepp! Du är grym! :)
Grym?
Grym!!
Tack, Joanna:)
Börjar inse att det är så det SKA vara när man skriver. Upp och ner, upp och ner.
Ja, jag vet ...
Ja, tänk att man kan känna så många olika saker för en text. Det är smått otroligt...
Ja, tänk att man kan känna så många olika saker för en text. Det är smått otroligt...
karina; ja, visst är det.
Såna dagar har vi alla ibland. Det lättar och så kommer flytet.
Fina löv på bloggen är det iaf!
Pepp, pepp till dig!
Tack Tove och tack Susanne:)
Skicka en kommentar