Om ni undrar vad jag ser på tv en sådan här fin måndagkväll

så kan jag berätta att jag ägnar mig åt SOS-västkust, på femman
Mest för språket.
Det är gôtt å få höra lide bohuslänska.

Sonen vägrar tyvärr att ta till sig sitt ursprung, han ägnar sig istället åt ett nytt tv-spel.
Visst är det konstigt?