lördag 3 mars 2012

Paus och jag tittar på en film - på Nyheterna - från Globen igår,

och på plattformen sonen stod på, strax nedanför den som brakade, dansas det medan vakter cirkulerar runt hålet strax ovanför.
Trots att de bara var några meter från olyckan så uppfattade aldrig sonen och hans vänner vad som hade hänt, mer än att de såg vakterna och förstod att folk hade flyttats.
Det ser nästan "ovärdigt" ut, om ni förstår vad jag menar, men först när de själva blev evakuerade och uppflyttade på läktaren bakom såg de hålet och fick en aning om att det hade hänt en olycka. Fram till han kom hem hävdade han att ingen hade fallit ned.

Jag är fortfarande lite tagen av det där och idag var han det också när han insåg att de fem minuterna som de blev sena påverkade om de skulle stå på på den övre - eller undre plattformen.

Nu ska jag återgå till manuset.
Katten ligger i solen på balkongen.
Den börjar kanske bli dags att lägga handdukar på alla stolar. Det är inte en hårfri katt jag har.

4 kommentarer:

Spader Madame sa...

Superläskigt!

HOUSE of ADELA sa...

Fyyyy så otäckt!! Läste om det igår först på Pernilla Wahlgrens blogg...hon var lika tagen då hennes son och dotter var där med. Skönt att det gick bra för era barn!

Kramar
Adela

Joanna Björkqvist sa...

Tänk så nära det är ibland... Tur att det gick bra för din son!

Tack för att att du tittar till mig och tänker på mig i min sorg - dina fina hälsningar värmer mitt hjärta.

Åsa Hellberg sa...

Spader; ja, usch.

Adéla; och de är ju ännu mindre än min.

Joanna; Ja, jag är så tacksam. Och jag tittar gärna in till dig, i sorg eller något annat. Kram