Och så tycker jag så väldigt LITE synd

om de älskarinnor som talar ut i pressen.
Snälla rara, gör det någon annanstans.

Jag skulle föreslå att ta talautet med en terapeut?

Nu måste jag verkligen sova.

Vilken mässa!

Jag är ruskigt imponerad av de som har varit där i fyra dagar, själv är jag helt slut efter två.
Det var fullt upp i Bra Böckers monter så det var först idag jag hann ta en promenad i närområdet, det vill säga B-hallen.
Jag lyckades gå vilse.
På riktigt.
Men så har jag lokalsinne som en ärta.

Nedan ser ni Me and my fabulous books som jag fick sälja många av. Hurra!
Jag hade god säljhjälp av Lillemor (min redaktör), Eva (min försäljningschef), Stefan (produktionsansvarig) och Ashley (inlånad från Bookia Halmstad.)

Pernilla och Frida.

Josefine och Antonia

Underbart trevligt middagssällskap igår kväll.

På Park, dit vi gick efter middagen, tordes jag inte ta fram kameran, men vi kan väl säga att alla var där.
Precis alla.
Och så jag då.
För det är precis så det känns.
Alla och jag. Jag sitter utanför och iakttar.

Men jag lär mig väl. Hälsa och vara minglig. Sträcka fram handen och presentera mig.
Än så länge är jag rätt värdelös på det.
Å andra sidan tror jag att det finns bättre ställen att träna på än på Park sent en kväll under bokmässan. Möjligtvis finns det också lättare människor att träna på. Jag låter det vara osagt.
Pernilla skrev för övrigt ett lysande inlägg om ungefär det idag.

För övrigt verkar det som om även andra upplagan av Sonjas sista vilja håller på att ta slut.
Det är så galet att det blir ett Hurra på det också.

Nu ska tant Hellberg sova.
Känns som det var jättelängesedan.

Hurra, vilken fin kommentar från Milla!

"Hej Åsa!
Du har gjort det igen - skrivit en bok som inte går att lägga ifrån sig. (Vilket fick följden att jag oxå gjorde det igen... - slukade den under en natt och en eftermiddagspromenad ;)
Nu känns dä môe bättre - när jag fått veta att breven inte bara var rekvisita.
Dubbelgilla! :)
Imorr'n ska jag skicka boken till Mormor (som bor i Farsta!). Hon väntar på den...
Hadegôtt! "

Vaknade fyra.

Det var inte alls meningen. Min tunnelbara mot centralen går inte förrän strax efter sju,
men det kan ju inte min katt veta.
Nåväl, jag behöver i alla fall inte stressa.

Tåget är i Gbg halv tolv och då ska jag hasta till hotellet, hitta någonstans där jag kan byta kläder och sminka mig, och sedan åka till mässan (som egentligen ligger på gångavstånd.)

Bilder och skvaller får ni i morgon kväll.
Mot Västkusten!

Hurra!

Dagen P4-program från Halland.

Nu har jag tvingat sonen att lyssna

Strax Simona

hos Aschberg. Live från bokmässan här.

Just nu är det oerhört många som

googlar på "Christian Hellberg familj" och så landar de på min blogg.
Jag undrar vad de vill veta?
Googleord är sådant jag pysslar med medan jag (nervöst) väntar på att höra vad BokUlrica kommer att säga om Sonjas Hemlighet i P4 Halland klockan elva.
Något måste man ju roa sig med.

Jag försöker välja bland krismkramset,

men det kommer nog att sluta med att jag packar ned allt.
Jag har fortfarande bara kläder till en dag, vi får se hur det löser sig i morgon.

Nu ska jag se på mässbilder hos mina vänner.
Det är full action i Göteborg efter vad jag förstår.

Är bokmässepeppad

trots att jag inte ska dit förrän på lördag.
De flesta av mina vänner åker redan idag så jag hänger med i deras upphetsning och ska följa dem så gott jag kan idag och i morgon. Med dagens teknik är ju det fullt möjligt.

Emellan skrivpassen, i.e.
Jag går fortfarande, om än väääldigt långsamt, mot min deadline sista november.
Nu kör vi.
Shamrock ville ha en strandnära skrivstuga. Varsågod!

Tusen tack!

Om Sonjas sista vilja

En riktig feelgood-roman 

2012-09-18

Fyra kvinnor i 50-årsåldern har hållit ihop sedan ungdomen. När en av dem plötsligt dör, förändras allas liv.Det visar sig att den avlidna Sonja inte alls var den väninnorna trodde att hon var: Genom ett ovanligt testamente grpier hon efter sin död in i de andras liv och får dem att förverkliga sina drömmar. En helt underbar historia.skriven på ett lätt och flytande språk med mycket värme och humor.

Mera Åsa Hellberg vill man ha att fördriva mörka höstkvällar med! Varje gång jag handlar i Farsta Centrum, där romanens Sonja plötsligt lämnade jordelivet och blev de andras ängel. ser jag de här romanfigurerna för min inre syn-ängel.

Klippet är från Bokus och recensenten heter "Rosetta".

Ett annat väry intressant program -

utöver de jag nämnt tidigare, som brittiska Top Gear - är "Gränsbevakarna Australien." Jäklars vad mycket droger, djur och mat de hittar.
Och vänliga är de, de där bevakarna.
Fantastisk tålamod med den ena tokstollen efter den andra.

Ps, det verkar som folk gillar att smuggla mat. Varför det?

Idag har det varit mörkt i förorten. Mörkmörkt

så där så att man behöver tända lampor mitt på dagen.
Men nu börjar det klarna upp, precis när jag ska köpa potatis till moset som kommer att serveras här idag. Till det blir det nog någon form av lättuggad köttfärsbiff med mycket sås så att det gliiiider ned i strupen utan att ha för mycket tandkontakt.
Vi är fortfarande rädda för blodet. Hu. Det vore förfärligt om det började rinna igen.

Lika läskigt som det där röda är det att ingen verkar ha läst Sonjas hemlighet än och jag är knäckt av nervositet.
Jo, världens bästa Boll läste manuset. Jag håller just nu hårt i vad hon säger : Eftersom jag har läst manuset så VET jag att den är lika bra som debuten.

Idag är vi två hemma.

Sonen har valt att låta bli skolan idag och jag tycker att det är smart.

Själv ska jag ägna mig åt karaktärer och idag ser jag - till skillnad mot igår -  fram emot det.

Vi behöver en skrivstuga.
Vad sägs om den här?

Fem utdragna tänder.

Man är inte så uppkäftig  kaxig då.
Som mamma alltså.
Jag blir extremt hönsig. Extremt. Börjar nästan böla och bära mig åt.

Vad ska man äta och vad ska man tugga med när det saknas kindtänder, två plus två i överkäken, är en sådan fråga som diskuteras här just nu. Det är nog det som bekymrar honom mest.
Idag har vi kommit på att köttfärssås är bra och just nu är han inne på sin andra portion vilket verkar lovande.

Jag skulle egentligen träffa en väninna ikväll, men vi ställde in just innan tandläkarbesöket.
Det var var bra.
Ibland behöver jag fortfarande mammeriet. 

Jo, tack, det gick bra.

Jag skrev inte så mycket men jag är oerhört nöjd ändå eftersom jag äntligen fick presentera en karaktär som bara har omnämnts tidigare i texten.
Jag tror han blir en sköning.

Idag blir tandläkarbesöket på Folktandvården av.
Två tänder ska bort och vi ska prata tandställning som sonen inte vill ha.
Jag vill förstås veta varför de inte sa det här redan för två år sedan. Problemet med "otappade" tänder har han ju alltid haft.
Nu blir det istället panik eftersom han "bara" har gratis tandvård i drygt ett år till.

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.

Det är en sådan dag när varken skrivstuga eller en Hjärter drar igång annat är motstånd.
När Grey´s är slut om fem minuter öppnar jag dokumentet ändå.
Berättar senare hur det gick.
(deadlinenovermberdeadlinenovemberdeadlinenovember) 

Hänger ni med

hit idag?
Jag har ju själv satt en deadline på sista november så det är i hög grad dags att sätta lite fart.
Mot kaklet Hellberg!

Grrrr.

Jag vet inte vad jag ska ha på mig på bokmässan och då är jag ändå där bara ett par dagar. Det är tur det, för mer kläder än så kan jag inte få ihop just nu eftersom de jag kunde ha förut numera är för små.

Jag vet inte hur ofta ni rensar avlopp.

Idag gjorde jag det som jag borde göra oftare, jag öppnade vattenlåset under handfatet i badrummet.

Det blev en massa delar som jag tog till köket och rengjorde.

Sedan var det förstås det där med gummiringen.

En svart.

Jag vet fortfarande inte till vilket av rören den hör hemma. Jag satte helt enkelt dit den där den såg bäst ut.

Därefter hällde jag i en halv deciliter Yes och tre liter kokande vatten.

Nu är det som nytt.

Och jag har öppnat dokumentet som ska bli en fjärde bok.

Går det åt helvete kan jag alltid söka jobb som rörmokare.

Och vinnarna av Sonjas hemlighet är:

HURRA och grattis till:

Elina

Ylva Ö

Cina

Tomas

Vitaminkusin.

Maila mig era adresser på info@hellbergcoaching.se så kommer era böcker så fort som möjligt.

I Stockholm är de nya parkeringsautomaterna

så finurligt konstruerade att ditt kort måste sitta i ända tills du har knappat klart och fått din biljett.
Det är lätt att glömma kortet då.
Förra gången jag gjorde det hade någon vänlig skäl gjort sig omaket att hitta mitt telefonnummer och möta mig på en restaurang så att jag kunde få tillbaka det.

Gårdagens glömska i innerstaden upptäckte jag först idag och innan jag kom på att det var i automaten jag lämnade det, hade jag vänt upp och ned på allt.
Ja, ni vet.

Och så har jag tvättat, men det är väl bara det idag.

Sista dagen för att anmäla sig till

utlottningen av Sonjas hemlighet.
Under det här inlägget kan du berätta att du döööör om du inte snart får läsa den.

Det som störde

för ett tag sedan, som att springa på toa minst en gång per natt, har just lugnat ned sig.
Svettningarna också.
Det är lite trettio-feeling faktiskt.
Jag sov till halv elva idag. Det är långt från ojjandet om att jag inte längre kan somna om.

Förresten var vi här igår.
Sergels torg.

Skjutsmamma.

Mer eller mindre hela dagen och en ny tur till stan i natt.
Det händer sällan och det är helt okej.
Medan jag väntar på nästa runda ska jag se filmen som alla andra redan har sett; Avatar.
På fyran om tjugo minuter.

Visst har ni sett den?

Igår föddes min lillebrors

tredje barn.
En pojke.
Det betyder att vi snart måste hem till västkusten och pilla på underverk.

"När man inte har setts på länge har man ofta med sig presenter", sa femåringen när jag var hemma i somras.
Storasyster, två år och fyra månader, kallar mig för "min Åsa".
Det blir present på det med.

Det är jätteroligt att ha en liten lillebror som fortfarande kan leverera!

"Man ska ha husbil", tralalalala.

Jag blev lite inspirerad när jag såg en sådan på Martin Melins blogg.
Min dröm har alltid varit att stoppa in sonen i bilen och sedan dra på europaturné, och det är väl själva fan att det aldrig blev av.
Vi som skulle ha det så mysigt. Åka genom Frankrike till Italien. Hem via Schweiz. Bad och snö på samma resa.
Vi skulle bara skratta och vara vänner, och jag skulle inte bli stressad över tider att passa och skulle dessutom äta i tid så att inte blodsockret chocksjönk och gjorde mig till ett irriterat monster som sonen alltid har tyckt varit förfärligt.

Jaja, vad är väl en sommar i en gammal Ford.
Man kan få motorstopp och bli rånad ... och ha det alldeles, alldeles underbart.

Jag tycker att det vore lysande

om ni också hjälpte Simona.
Klicka här.

Jag ska strax lägga mig ned och jag tänker

inte lyfta huvudet förrän i morgon bitti. Är av någon anledning tokslut!
Kvällens rekommendation är den här. 22.00 på ettan. Det kan hända att jag har somnat då.

Dagens köer var de som ledde till de två Expertbutikerna i Farsta centrum.

De var låååååååånga, mycket låååååååååånga.
Man släppte in åtta kunder i taget hörde jag att det surrades om.
Men folk verkade tålmodiga. Jag hoppas för deras skull att det som de spanat in fanns kvar när de väl kom in. Och att det var riktigt saftiga rabatter!

Dagens inbjudan kom från kusin Christians krog, Griffins, som fyller två år sjätte oktober.
Det ska bli hur kul som helst, särskilt som jag får ta med mig fyra fräna kompisar.

Dagens mat är tacos.

Dagens komplimang kom från en manlig deckarförfattare som mailade mig och sa att han gillade (lite till sin förvåning tror jag) Sonjas sista vilja.
Hehe.

Dagens barn?
Jag återkommer med den.

Det kändes som det var längesedan,

alltså fick jag läsa igenom det jag har skrivit.
När jag är inne i manuset gör jag ju aldrig det, men nu har jag varit borta från det alltför länge och då är det nödvändigt.

Trots knasigheten i berättelsen så gillar jag den.
Det knepiga med aningens knasiga berättelser - vilket ju de om Sonja också är - är att få knaset att bli om inte trovärdigt, så nästan. I alla fall under tiden man läser boken. Det gäller att jobba med karaktärerna, så att de är och beter sig som om knaset vore alldeles naturligt.

Jag tror det kan bli bra.
Igår kväll var jag smetig och djupt tacksam över att jag i alla fall har fått publicera tre.
Idag har jag nytt hopp om en fyra.

Hurra!

Tillbaka till verkligheten.

Jag vill inte påstå att det kliar i skrivfingrarna, för det gör det inte. Men jag tänker skriva ändå. Texten blir blir inte bättre bara för att det kliar, så mycket har jag lärt mig.
Vi förflyttar oss hit.
Kör nu, Åsa!

Min första och hittills enda

bokmässa var 2009.
Milde himmel vad mycket jag hade att vara nervös för.

• Miniseminarium på EXAKT tjugo minuter. Jösses vad jag repeterade. Jag hade till och med ett manus. Inte för att jag inte visste vad jag skulle säga, utan för att jag skulle få med allt viktigt på EXAKT tjugo minuter. Det gick bra. Jag var klar på arton minuter och femtio sekunder.
• Speakers´ lounge. Där trodde jag att alla litterärer skulle vara. Och att man skulle gå runt och skaka hand och presentera sitt verk. "Hej jag heter Åsa Hellberg. Min bok Casanovas Kvinna handlar om ..." Jag tränade på det också. Med min coach. För att det inte skulle vara så läskigt. I själva verket var loungen som vilket café som helst, men gratis för oss som höll föredrag. Ingen såg ens åt mitt håll.
• Jag skulle känna mig ensam. Det gjorde jag inte. Min lillebror, hans fru och min brorsson kom. Simona kom och presenterade sig. Hon fotade och skickade bilderna till Skrivarmamma (Pernilla Alm) som la in dem i sin blogg. Tänk om jag visste då att vi skulle bli så goda vänner?

Bokmässan 2012. Lördag och söndag.

Jag är inte nervös för någonting. Min första mässa lärde mig massor.

Det ska bara bli oerhört roligt att få jobba i montern och att kanske få träffa läsare.

Ni får ha överseende med mig den här dagen.

Jag vet att jag är mer självupptagen än vanligtvis.

Här kommer mer.
Presenter:

I presentskörden finns både torghandskar (utmärkt, till och med i soffan när man är frusen!).
En anteckningsbok till nästa manus (jättefin), underbara praliner från Åre chokladfabrik (nu i min mage), en planner (perfekt för mig som vill skriva ned- inte knappa i - mina eventuella bokningar), olivolja och vinäger (sådär fint som jag aldrig köper) och två pennor (Hey, I´m a writer.)

Blommor:

Jag vet inte om ni förstår hur bortskämd jag känner mig?

I morgon ska jag återgå till det vanliga manuskneget.
Idag går jag mest runt i mina torghandskar och myser.

Utlottning!

OBS: UTLOTTNINGEN AVSLUTAD.Vinnarna är meddelade.


Premiärdagen till ära lottar jag ut fem signerade exemplar av Sonjas hemlighet.

Ni har fram till söndag kväll på er att anmäla intresse i kommentarsfältet under just det här inlägget.
Skriva bara ditt namn, eller om du vill vara hemlig, ett hemligt namn (lite deckarish, sådär).
Lycka till!

Nu ska jag läsa vad jag har skrivit eftersom manus och färdig bok är inte samma sak.

Lite snodda bilder på mig själv.

Fotograf Susanne Boll som visar fler mingelbilder här:

Med Suzanna Dilber (Debutroman Dubbelexponering) 

Med Ebba, Skrivarvisioner

Med Varg Gyllander (senast "Ingen jord den andra lik")

Tack och lov

var det många som använde sina kameror igår, alltså länkar jag till dessa längre ned i inlägget.

Men vi börjar väl med huvudrollsinnehavaren som släpps IDAG.

Väldigt fina. Tack till Walter Kolb för omslagen!

Goodiebags med böcker samt härligheter från Fleur de Santé

Lägg till bildtext

För den som gillar vin och öl.

Här kan ni se fler bilder: 

Ninas skrivarlya

Skrivarvisioner

Kati Persson

Det kommer mer under dagen.

Hurra och god morgon!

Åh, vad det var roligt med release.

Den nya boken är så fin och om jag hade hittat sladden till kameran så ...
I morgon kanske.

Tusen tack till er som kom, och tack för alla blommor och presenter.
Jag är överväldigad, tokslut och djupt tacksam.

Världens bästa Boll och jag.

Så här ser releasemingeldagen ut:

Så fort som möjligt: Köpa kattmat.
11.00 Dusch och pifferier.
13.00 Lunch med förlag och författarkollegor på Fotografiska
14.00 Signering av böcker.
16.00 Körschema
17.00 Ta emot gästerna tillsammans med kollegorna.
17.15- sisådär19.00 Prat, mat och urtrevligt mingel.

Just nu funderar jag på om jag ska packa ned snyggkläderna och byta om där eftersom jag ska vara på plats fyra timmar innan själva partyt.
Vad hade ni gjort?

Kollar ni på parterapiprogrammet på ettan?

Jag får kryp i kroppen. Det finns saker jag känner igen; som någons stora bekräftelsebehov och den andra partnerns önskan om att tillfredställa det, och att det bara kan ske genom att ignorera sina egna känslor.

Terapeuten Poul Perris är bra som tusan och de som är med är supermodiga.
Det blir en hiss på det tycker jag - trots krypet.

Kokt potatis.

Med en gnutta flingsalt.
Det är rena rama mjölkchokladen om ni frågar mig.
Till det serveras någon form av kyckling.
Men det är helt oviktigt. Det är P-O-T-A-T-I-S-E-N som är det viktiga.

Mat,sedan röj och till sist nagellack.
Tjohej.
In i kaklet nu, Hellberg!

Det är min lyckodag,

Grey´s anatomy börjar sändas idag igen. 17.05 på kanal fem, varje vardag (eller 09.35 om man som jag missade dagen innan.) Det betyder att jag idag får se två avsnitt, därav lyckan.
Säsong fem. En utmärkt säsong om jag kommer ihåg rätt.

Annars idag ska jag klippa mig. Luggen kliar mig i ögonen och resten av huvudet ser inte riktigt klokt ut.
Och så måste jag måla naglarna.
Det är inte en naturlig skönhet som kommer att visas upp på releasefesten i morgon, tvärtom kommer det att behövas litervis av smink för att göra mig festduglig.
Och mycket höga klackar. Kanske en alvedon. Men vem bryr sig om det en sådan dag.

Andra delen av ett år och två månaders oavbrutet arbete är här: Sonjas hemlighet.
Du är så välkommen till familjen.

Nu är det klart att båda böckerna om Sonja

blir ljudböcker och kommer ut i januari.
Hurra!

Just nu är jag livrädd, rent av panikslagen.

Tänk om ingen tycker om min nya bok. Tänk om alla säger att nä du Hellberg, det här var ingen rolig historia.

Anyhow:
Jag pratade med en mycket klok kvinna som sa att hon tänkte skriva många böcker så om hennes tvåa inte blev lika framgångrik som ettan så må det vara hänt.

Just nu behöver jag den där klokheten.
Fy, vad det här är läskigt.

Ett nytt, fint omdöme på Adlibris

värmer så inåt bängen.
Tusen tack, Lissen!

Ja, det var ju det där med promenader.

Fy, vad jag saknar det nu när jag har varit hemma i snart en vecka. Idag handlade jag i alla fall och jag var helt slut efteråt.
Från Hemmets veckotidning, som kommer på onsdag den här veckan:

Sonja, såsom illustratören, Marianne Vinge, ser henne.

Lägg till bildtext

Om det ska bli något gjort här idag

krävs det en skrivarstuga.
Varsågoda.

På onsdag har

vi releasemingel för Dag Örhlund, Christer Nylander och mig. Det ska bli jättekul.

Den här gången har jag fokuserat på att bjuda in de stockholmsbloggare som jag har mycket kontakt med och som själva skriver.
Vilka Dag och Christer har på sin gästlista vet jag faktiskt inte, det blir en glad överraskning på onsdag.

Det betyder att jag har två dagar på mig att bli frisk. Det kommer jag att klara.
Krya Åsa, krya!

Jag är fortfarande FÖRKYLD

men har tagit mig samman idag. 

Det har blivit både mat och rena kläder under eftermiddagen. 

Kämpa, Åsa Hellberg!

(Vad tror ni om lite sådan pepp? Har ni tur lägger jag lite sådant hos er också.Läs det högt med lite hockeyklacksfeeling för extra god effekt.)

Ett halvt kapitel senare är jag nöjd.

Det var dock ingen större vits att titta på vad jag hade skrivit i min blå anteckningsbok.
"Favorituttryck."
Jag har inte en aning om vad jag tänkte på när jag skrev ned det som en av mina lysande (?), möjligtvis smått febriga, idéer.

Vad tror ni?
Hur tänkte jag?

Jag har följt Kristian

och hans blogg länge. Jag var en av väldigt många som aldrig ville se den aktiv igen.
Men så blev det inte. Och trots det alldeles överjävliga ...
Som han skriver.
Det är ljuvligt. Oerhört smärtsamt. Helt fantastiskt.

God morgon.

Jag ser på Linda Lomelino på fyran. Hon är med på Nyhetsmorgon och bakar cup cakes. Det har jag aldrig ätit. Om inte muffins  räknas, och det gör det väl inte?

Min önskan idag är att jag ska orka öppna mitt manus och plita ned det som huvudet är fyllt av just nu.
Kom igen nu, Åsa Hellberg!

Det där med att ha en äldre tonåring

är lysande när man huttrande ligger under fleecefilten och är hungrig.
Idag har jag ätit Big Mac. Hurra för mig.

Och så har jag sett på film. Och naturligtvis gråtit floder eftersom det är så jag gör.
Based on a true story, vilket gör den ännu mer gråtvärd.

Ingen romantisk komedi, genren är romantisk drama.

Seså, spring iväg och hyr!

Dagens utflykt gick norrut

och hem till Simona.
Hon tog risken att utsättas för hellbergska bakterier och när jag väl slog mig ned vid hennes köksbord var det väldigt svårt att ta sig därifrån. Det är nämligen väry trevligt att umgås med Simona, feber eller inte.
Och hennes katter, som just idag hade bestämt sig för att jag är okej att hänga med. När den ena vågade så gjorde den andra det också.

Nu är det soffan och jag resten av dagen.

Idag ska jag åka ett ärende,

men det är allt jag ska göra på hela dagen.

En dusch, alvedon och sedan är jag redo.
Jag är liiiiite trött på det här sjukeriet nu.

Vad ska ni göra?

I natt drömde jag att jag bodde i ett hus

och hade gäster; ett ungt par med ett barn och - skulle det visa sig - en vit katt, två svarta kattungar som såg ut som hundar och två marsvin. Misses toalett och hela mitt badrum var helt upp och ned tack vare dessa djur, och min kattälskling var förtvivlad.
När jag ropade på paret att de fick ta hand om sina djur hade de åkt, så jag öppnade dörren och släppte ut dem.
Vysch ut med er bara.
Trafik? Could not care less.

Jag undrar hur jag hade löst det där om det hade varit verkligt.

Det är ju så mysigt här hemma hos mig.

På hyllan fladdrar ljusen

i fönstret likaså.

Resten av lägenheten ut så här.
Någon som är jättesugen på att komma hit på en kopp kaffe?

Har jag visat er det här finaste, finaste från Simona.

Det är sådant man gråter av.

Man kan läsa det igen när man är jätteförkyld och då gråter man ännu mer.

Jag har sovit.

Oj, vad jag har sovit.
Och så slog jag på teven och då är programmet från FJÄLLBACKA.
"Nya Landgång."
Jag hoppas att det finns på svt-play för jag kom in när det var tio minuter kvar.
I love mitt Fjällbacka.

Alltid nåbar.

Nope. Inte längre.
Jag har ingen uppkoppling på mobilen och kollar sällan inkorgen efter 20.00. Både telefon och dator är på ljudlöst förutom när sonen är på galej.
Nu blir jag varken nedringd eller söndermailad, jag tror att det handlar mer om att jag inte riktigt har tagit till mig alla sociala arenor och att även lite brus tar energi.
Det händer att jag blir oerhört sugen på att twittra, eller att uppdatera FB mer än en gång i veckan, men det går lika fort över.
Det enda jag håller fast vid är bloggen.
Åh, bloggen.
I love my blogg.

Jag får nog acceptera att jag i grund och botten är en eremit, och att jag bara emellanåt har lust att titta ut på resten av världen.

Idag umgås jag med Alvedon

och ingen är mer förvånad än jag eftersom jag aldrig är förkyld.
Egentligen skulle jag på releaspartaj i morgon, men nu har jag ett eget sånt nästa vecka och jag kanske ska spara på krut och näsa till dess?
Vi får se i morgon.
Idag ska jag inte göra ett skit mer än nödvändigt.
Det känns i alla fall bra.

Kära dagbok.

Tydligen trodde jag inte att vänskap och kärlek fungerade tillsammans.
Det gör jag nu.

Jag undrar vad som hände med Uffe i 8D?

Är inte ett dugg pigg

och har inte skrivit en bokstav.
Det kanske blir bättre om jag sover en stund.
Och sedan ser lite Sex & The city (serien).

Tveksamt om jag kommer ur min rosa morgonrock idag heller.

Brudarna

är tillbaka efter ett långt lov.

En annan Hellberg

ska tävla i "Kockarnas kamp."
Fyran ikväll klockan åtta.


Jag är fortfarande hängig, men inte värre än att jag klarar att skriva lite idag också.
Härifrån.
Så vad säger ni, ska vi köra?
Vi är ju några som har en deadline sista november.

Unge herr Hellberg

har åkt till Bålsta för att träffa sin pappas sida av familjen.
Det betyder att jag inte behöver handla mat.
Jag mådde genast lite bättre när jag hörde det.

Ikväll ska jag ligga under en filt och se på Trinny och Susannah.
Jag måste ju vila mig pigg till nästa vecka då "Sonjas hemlighet" släpps hos alla fina boklådor, och på nätet bland annat här, här och här. 

Jodå, lite fick jag ur mig idag.

Jag blev i alla fall klar med kapitlet och  med ett slut som öppnar för en fortsättning.
Är nöjd så, även om det inte blev en större mängd skrivet.
Jag har ingen brådska. Ingen deadline. Kan skriva i vilken takt jag vill.
Om jag ska ha ett eget mål, och det brukar faktiskt främja mig, så sätter jag det till sista november.
Någon som hänger på?

Jag har drömt hiskeliga mardrömmar.

Vaknade ett i natt efter att jag och författaren Anna Fredriksson hade skjutit en gammal arbetskamrat till mig i  buken. Varsin gång. Pang. Pang.
Jag har inte riktigt klart för mig varför men jag tror att vi skulle ta oss ur en situation där vi (eller en av oss) var  fasthållna.
Efteråt var vi tvungna att gömma oss och det var en långsamt jagande innan jag tack och lov vaknade och insåg att jag nog fortfarande är lite hängisch.

Idag blir det morgonrock och manus.
Härifrån. Min favorit i repris.

Jag känner av "nåt".

Och jag undrar om det inte är en ägglossning. Hoppsansa. Det var ett tag sedan.
När jag ägglossnar får jag ont i brösten och tror att jag är på väg att bli förkyld eftersom jag får pyttelite feber och känner av det.
Precis så är det nu.
Spännande.
Jag trodde att jag var helt körd på äggmarknaden.

Jag gråter mest.

Igår kväll och idag för att Martin Schibby och Johan Persson är släppta och på väg hem (eller kanske hemma redan.)
Mest tror jag att jag berörs av de anhörigas - som jag inbillar mig - lättnad och glädje.

Alltså.
Gråt utan tandagnisslan.
Bara stillsam och på något sätt tacksam.

Jag körde lite

kändisspaning på min resa till Halmstad.
Ulf Adelsohn satt i min kupé. Han har en röst som är osedvanligt lätt att känna igen. Han och hans vän pratade högt. Båda var överens om att det ändå var bra att de tog tåget (är inte Uffe någon slags ordförande för SJ?).
Jag tror att de skulle spela golf. Med Mats Sundin och Måns Zelmerlöv. Loa kunde visst inte komma.

Sedan satt Lennart Grahn där och var sig alldeles lik, trots att det säkert var 40 år sedan han var popidol i Shanes.

En betydligt färskare stjärna är Rigo. Honom var jag tvungen att googla när jag kom hem.
Och ja, det är högst märkligt att jag kan namnet på en avankad popidol men inte en ny.

Det var väl det på ett tåg mellan Stockholm och Göteborg, en lördag i september.

Nu ska jag kolla hur många repliker jag inte kan i Pretty Woman.
Jag tror att vi hörs i morgon.

Hemmets veckotidning. Nästa vecka, nummer 39.

Det känns som en evighet sedan jag skrev på

mitt nya manus, men idag är det dags.
Det betyder förstås skrivstuga.
Dagens lilla nätta kostar runt 150 miljoner och för det får ni följande (och en massa kompisar):

Den imponerande lyxvillan med fem gästlägenheter ligger på en parkliknande tomt i Nova Santa Ponsa och har direkt utgång mot golfbanan. Fastighetens totala tomtyta är på 7190 kvm, en boyta på 1263 kvm, ett flertal öppna och inbyggda terrasser och altaner på ca 376 kvm, ett fantastiskt poolområde, egen tennisbana och allt omgiven av en enastående vacker trädgårdsanläggning. På entréplanet i huvudbyggnaden finns salongen med öppen spis, matsalen, kontoret, baren, hemmabion, pokerrummet, köket som är komplett utrustad, frukostrummet intill, det speciella ”Versace”-rummet samt gästtoaletten. Nästan alla rum på detta våningsplan öppnar sig mot ett flertal solterrasser, diverse lounge-områden för både sol och skugga och mot sommarköket. Här finns också det mysiga sommarhuset med lounge och baren samt den uppvärmingsbara swimmingpoolen. I övervåningen ligger huvudsovrummet med badrum en suite, privat salong med öppen spis, matsal eller frukostrum med pentry, ett badrum med dressingroom till ”henne”, ett badrum med dressingroom till ”honom” samt ett gym. Här uppe finns också ett flertal sköna solterrasser att tillgå. Därutöver finns 5 gästlägenheter i huset. Två av lägenheterna är inredda med vardera två sovrum och två badrum en suite. De andra tre lägenheterna har var sitt sovrum med badrum en suite. Övriga faciliteter av detta underbara boende är luftkonditionering varm/kallt, video intercom, alarmanläggning, rörelsedetektorer, automatiskt bevattningssystem för trädgården, vinkällare, gym, bastu och jacuzzi. Det finns garage för fyra bilar och p-platser för upp till 20 fordon.

Jag är lite trött idag.

Det är min skrivare också.

Tre böcker senare bestämde den sig häromnatten för att lysa upp rummet med någon form av meddelande av typen Alert. Eftersom det var just mitt i natten så drog jag helt enkelt ur nätsladden för att eländet skulle sluta lysa.
Idag vägrar den samarbeta alls.

Nu har alla elektriska prylar bara en viss livslängd, vår industri skulle naturligtvis inte fungera om det inte var så, och jag skulle tro att min skrivare - tre böcker senare - helt enkelt har tagit beslutet att nu får det vara bra.

Det är sorgligt.
Jag är inte bra på skilsmässor.

(Ps, sa jag tre böcker. TRE!)

Ni kan väl njuta Dag Öhrlund och BokhandlarUlrika

medan jag lägger mig och vilar lite?

Jag har naturligtvis inte glömt mín blogg

bara för att jag sitter på ett hotellrum i Halmstad. Grejen är att jag inte mobilbloggar. Det är för smått och plottrigt för mig.
Men nu är jag klar för idag och kan meddela min närvaro ... och samvaro med chips, vatten och en påse bilar.

Dagens skrivstafett på Bokia var kul. Jag började.Tjugo rader charm och tjuserier. Dag Öhrlund lade till tjugo deckarmystiska. Därefter fick hugade fylla på så att vi till sist fick ihop en berättelse.
Vi kan väl säga att ingen anammade min flirtlinje,  istället var Dags krimspår med blod och elände populär. Så till den milda grad att någon på slutet skickade in Jesus för att bringa lite ordning.
Själv ville jag skicka in "Camilla" för lite himlande med ögon, men det var ingen intresserad av.

Ni ser hur jag spårar ur här. Jag tror att det blir bäst för alla om jag lägger mig i den stora sängen.
Vi kan väl höras i morgon?

Viasat frivisar

sina filmkanaler hela helgen och då tror jag att jag ska se Bridesmaids igen, eftersom jag inte var särskilt förtjust när jag såg den första gången.
Det verkar vara som att svära i kyrkan men den blev lite för mycket och jag är inte bra på det.
Men jag ska ge den en chans till.

Nu ska jag hämta tvätt och sedan sova en stund tror jag.
I morgon åker jag till Halmstad.

Jag hoppas att läkaren

i tvättmedelsreklamen fick ruskigt bra betalt, för den är på alla sätt förfärlig.

Det är viktigt för mig att vara ren och fräsch, alltså hän-ger jag mig åt tvätt av mina solkiga kläder med ett helt annat tvättmedel.
Mig lurar ni inte.

Annes sista fråga:

Varifrån får du inspiration?

Jag väntade med den eftersom jag inte visste vad jag skulle svara. Det vet jag inte nu heller egentligen, eftersom jag inte vet om jag just får inspiration.

Möjligtvis är slutresultatet min inspiration. I alla fall är det vad som driver mig.
Jag läser ju bara i nödfall igenom det jag hittills har skrivit, för att kunna överraska mig själv när manuset är klart. Då har jag redan glömt alla detaljer och kommer bara ihåg the big picture, vilket gör genomläsningen mycket speciell.

Det är egentligen mitt enda mål. Att skriva klart så att jag får läsa igenom. Så har de varit med mina tre första och så känner jag nu också, en fjärdedel in i den fjärde boken.
Jag skriver inte för att underhålla någon annan än mig. Just nu.

I redigeringen blir det annorlunda. Då har jag någon annan som läser(förhoppningsvis en redaktör) som har en blick som eventuellt kan sammanfalla med läsarnas syn på manuset och först då är det för min del dags att tänka på - och försöka förstå - dem som förhoppningsvis ska läsa det jag har skrivit.

"Naturen", "havet" och "möten med människor" ... Nä, verkligen inte.

Försök tio att få texten normal ...

Om två veckor, då ni.

När ekonomen Julie lämnar London för Paris drömmer hon om ljuv romantik, god mat och om att komma bort från sin kontrollerande mamma. Vid 37 tycker Julie att det är på tiden.

Hennes mamma Edith tycker däremot att det är alldeles förfärligt när hennes dotter ger sig av till Frankrike. Tänk om Julie träffar en fransman, det är mer än Edith klarar av att tänka på.

Men är det den verkliga anledningen till Ediths protester? Vilka hemligheter gömmer sig egentligen bakom hennes perfekta yta och varför vägrar hon prata om sina egna ungdomsår i Paris?

       Mystiken tätnar när journalisten Kicki och fotografen Fredrik hittar kvarglömda fotografier i Julies lägenhet. Fotografier på Sonja tillsammans med Frankrikes president!

Sonjas tre bästa vänner – Rebecka, Maggan och Susanne – förstår ingenting.  Men Sonja har haft ännu en hemlighet som hon inte delat med sig av till sina väninnor.

Och den här visar sig vara den största av dem alla.

”Sonjas hemlighet” är en fristående fortsättning på den framgångsrika ”Sonjas sista vilja”. I ett rasande tempo får vi hänga med till Mallorca, London och Paris där kärleken skulle kunna blomstra om inte så många hemligheter låg i vägen.

Det här är en romantisk komedi när den är som allra bäst. Den är varm, medmänsklig, sexig och oerhört rolig.

På lördag ska Dag Öhrlund och jag till

Halmstad och vara med på "Kulturnatt".
Vi återfinns under kvällen på Bokia där vi ska skriva en bok tillsammans med kunderna i butiken.
Kom, vettja!

Vad är det med er skrivare idag och alltför

många andra dagar?

• Flera av er slänger skit på er själva. 
• Flera av er har ingen inspiration (som om det är något man får, inte skapar).
• Flera av er talar om för mig och alla andra att det ni skriver är uruselt. 
• Flera av er frågar er om något vill läsa det ni skriver, långt innan ni ens är klara med ert manus.

Så här gör man det bättre:

• Man klappar sig på kinden och säger till sig själv att jag tänker skriva det bästa jag kan.
• Inspiration får man inte och man behöver den inte ens. Sätt dig ned, öppna dokumentet och skriv. 
• Man förstår att förlag läser bloggar. Tänk på det när du hänger dig själv och ditt manus.
• Skriv klart först innan du börjar tänka på vad mamma, pappa och alla andra ska tänka om dina häftiga sexscener, hur du vill att omslaget ska se ut eller om du ens ska skicka det till ett förlag.
• Igen: Skriv klart först.

Så, nu är det bara att sätta igång!

Herregud, jag borde bli skrivcoach.

Ny fråga från Anne.

Är du utbildad i skrivkonsten eller självlärd?

Om du med utbildad menar skrivkurser och annat, så nej. Jag gick en utmärkt tvåårig gymnasielinje i Strömstad på den tiden det begav sig. Sedan skulle jag bli scenartist av någon slag och mer utbildning fanns inte på min karta. 

Då. 

När det väl gjorde det kändes det för sent. Mellan dig och mig kan jag berätta att jag lider av ett svårartat akademikerkomplex.

Så. Jag lär mig av alla mina misstag och av att läsa.

Vad jag har, och som jag tror hjälper mig, är en viss rytmkänsla som gör att jag inte behöver  jobba ihjäl mig för att få rätt tempo och disposition. Jag har det i mig, utan att jag kan förklara hur.

Jag tror att det är samma grej som gör att jag kan ställa mig på en scen och hålla ett föredrag på en timme med en början, en mitt och ett slut utan att följa några anteckningar.

Vad jag däremot har fått kämpa med (och gör fortfarande även om det går lättare och lättare) är att inte skriva styltigt och omständligt (tänk, jag har alltid trott att det heter, och stavas, omständigt), och där har min redaktör fått slå en och annan hammare i mitt huvud för att jag ska förstå. 

Jag har ju haft två olika redaktörer (en för Casanova och en för Sonja) och de har slagit två helt olika hammare, så det är inte något "skrivsätt" som är ristat i sten, det kan vara bra att veta. Två redaktörer kan ha  lika olika uppfattningar som två recensenter. 

Ungefär så, Anne.

Din sista fråga svarar jag på i morgon.

Åh, jag blev alldeles spattig när jag kom på att

jag måste se Stolthet & Fördom ikväll.
Mr Darcy, here I come! Again!

Min förlagskollega, Dag Öhrlund,

har just släppt sin nya bok "Skriv din bok och sälj den" och jag misstänker att den är mitt i prick för alla som  har skrivit/skriver manus och ännu inte blivit utgivna:

Det finns många böcker om skrivande. De flesta koncentrerar sig på språket, karaktärerna och dramaturgin, men slutar där den stackars debutanten sitter med sitt färdiga manus och undrar vad han eller hon ska göra nu.
Skriv din bok och få den utgiven behandlar skrivande och bokutgivning från ax till limpa. På ett humoristiskt sätt berättar Dag Öhrlund om de misstag han själv begått som författare. I boken förklarar han lättfattligt hur bokbranschen fungerar, vad man ska tänka på när man kontaktar ett förlag, försöker skaffa sig en agent, tolkar ett refuseringsbrev eller förhandlar sig till ett bra avtal för sin bok. Han ger också konkreta, värdefulla råd om hur man som författare hjälper till att marknadsföra sin bok och stärka sitt varumärke.
Boken innehåller utförliga intervjuer med både debutanter och namnkunniga svenska författare bland andra Jan Guillou, Viveca Sten, Elsie Johansson och Björn Hellberg samt med agenter och flera förläggare, bland andra Dorotea Bromberg. Alla delar öppenhjärtigt med sig av sina bästa tips till en blivande författare.
Skriv din bok och få den utgiven är tänkt att vara en långvarig, personlig följeslagare för den som skriver. Efter varje kapitel finns det tomma sidor för egna anteckningar och frågeställningar. Boken har också en lista över facklitteratur som kan vara bra för varje blivande författare.

Dag Öhrlund har under 40 år försörjt sig på att skriva. Han har rest och arbetat i mer än 30 länder och varit stationerad som utrikeskorrespondent i USA under flera år. Hans reportage har publicerats i 150 tidskrifter i 20 länder. Dag har skrivit, fotograferat och medverkat i över 30 böcker alltifrån poesi och prosa till kokböcker, reseskildringar och fackböcker.

Jag har fått frågor om mitt skrivande. Äntligen!

*smackar förtjust*. Åh, vilket långt inlägg det här kan bli.
Anne, vilken tycker du att vi ska börja med? Den där om hur det kom sig att jag började skriva böcker?

2008. Jag hade varit utbränd, var arbetslös (frivilligt, tog ett sabbatsår för att jag var helt tömd på all kraft) och gick en första coachutbildning (coach2coach). Sista dagen skulle jag och de andra hitta på något nytt att göra - precis vad som helst - och det där nya skulle påbörjas redan nästa dag. Någon skulle börja yoga, någon annan sluta med kaffe och en tredje ta hand om sin sockersjuka.
Jag lovade att jag skulle skriva en bok.

Att det blev en biografi var rätt naturligt då i den situationen jag befann mig. Ingen hade skrivit en sådan bok  - om ett sådant anhörigproblem - förut.
Så började det.
Eftersom det gick rätt lätt att skriva bestämde jag mig redan då för att fortsätta, men det var nödvändigt att det sedan gick tre år för att jag skulle kunna hitta en ny ton.
Jag gjorde två utkast under de åren, i ett av dem fanns Susanne - som sedan dök upp i Sonjas sista vilja. De utkasten var alldeles för dramatiska, jag ville ju skriva lätt, kärleksfullt och underhållande, inte om incest, misär och missbruk ...

I juni förra året fick jag en bild av två kvinnor i London som följde ledtrådar som en tredje -död - kvinna lagt ut. I juli började jag skriva och i augusti var jag klar med råmanuset. Då visste jag exakt hur "min" ton var (är).
I september blev jag skrivsugen igen och då påbörjade jag den bok som kommer 20 september, Sonjas hemlighet. Den tog längre tid, och jag var inte klar med det manuset förrän i mars i år.
Även den startade för övrigt med en bild. Den här gången var det en man och han befann sig på ett hotellrum. I London.
Det är något med mig och den staden ...

Så. Det var hur det kom sig.
Dina andra två svarar jag på i morgon!

Tio över två väckte han mig

genom att bita mig i foten.

Nej, jag kunde inte somna om.

Sonen har fått en remiss till en tandregleringsklinik.

Problemet är bara att han inte ens visste att han behövde tandställning. Eller att Folktandvården vill dra ut två tänder. Det är sådant man får reda på om man ringer runt lite.
Jag var inte med hos tandläkaren för en månad sedan. Nästa gång är jag det.

Idag

åker vi hit.

Man pratar svamp på fyran.

Sådana man plockar i skogen.
Jag plockar inte svamp.
Jag går heller inte i skogen.
Det är något som gör att jag blir uttråkade bara jag ser en skog. Om något skulle få in mig i den där djungeln så skulle det vara doften som ju är att föredra i jämförelse med avgaserna på min asfaltspromenad.

Och så finns det ett annat skäl till att jag undviker skogar och det är hundägare som inte har vett att ha sina hundar kopplade, eller i alla fall ha gått valpkursen och lärt bestarna att gå fot. Jag vet nämligen inte om en hund är arg eller glad när den kommer galopperande mot mig eftersom jag är så rädd att allt vett har gått ut genom öronen.

På asfalten i förorten är alla hundar kopplade och jättesnälla. Man kan till och med klappa.
Och svamp finns på Konsum.

Jag stretar på med mitt nya manus.

Det går inte fort men framåt.
För ändamålet har jag plockat fram en skrivstuga.
På Mallorca, trots att nya manuset inte alls utspelar sig där.
Det är det där med vad som har funkat hittills och två romaner har jag lyckats färdigställa med hjälp av skrivarlyor därifrån, så varför ändra det då?

Nu kör vi.

Jag kunde inte blogga igår eftersom jag var helt

försjunken i flirt,charmerier och virila män.
Det här är så bra. Så Åsigt. Ligger tillräckligt nära min egen genre för att jag ska känna mig hemma från första raden.
Jag struntar i århundradet (här är vi på 1300-talet), det är inte det som fångar mig.
I love romantiken. Och Humorn. Små, små detaljer som får mig att skratta högt för att de är så begåvade.

Tack Simona. Det var en fantastisk lördag i Farsta.

Idag är

det är Illiana, Marcus Järv och jag.
I min soffa.
Precis hela dagen.
Mm, vilken underbar lördag.