måndag 3 september 2012

Man pratar svamp på fyran.

Sådana man plockar i skogen.
Jag plockar inte svamp.
Jag går heller inte i skogen.
Det är något som gör att jag blir uttråkade bara jag ser en skog. Om något skulle få in mig i den där djungeln så skulle det vara doften som ju är att föredra i jämförelse med avgaserna på min asfaltspromenad.

Och så finns det ett annat skäl till att jag undviker skogar och det är hundägare som inte har vett att ha sina hundar kopplade, eller i alla fall ha gått valpkursen och lärt bestarna att gå fot. Jag vet nämligen inte om en hund är arg eller glad när den kommer galopperande mot mig eftersom jag är så rädd att allt vett har gått ut genom öronen.

På asfalten i förorten är alla hundar kopplade och jättesnälla. Man kan till och med klappa.
Och svamp finns på Konsum.



7 kommentarer:

Agneta sa...

Jag gillar inte heller lösa hundar. Men jag älskar skogen, trots att jag är livrädd för kryp och flygfän. En vacker stig med kala rötter och tallbarr - så underbart! Helt när solen skiner, luften är hög och det doftar mylla!

Agneta sa...

Helst, skulle det stå. Helst när solen skiner...

Spader Madame sa...

Gillar inte heller skogen så värst. Asfalt är asfalt, liksom. Det smattrar så fint med klackarna då.

Märta sa...

Hundar som har för mycket spring i benen ska hållas kopplade. Min buse går tyvärr inte att ha lös då han stänger av öronen och har på tok för mycket vakt och jakt i sig för att uppföra sig.

Men skogen, den älskar jag!

Helena Milton sa...

Det är ganska sorgligt att så många hundägare nonchalerar andras rädsla för hundar!

Shamrock sa...

Jag skulle gärna plocka svamp, men jag vet inte om den jag hittar är ätlig eller inte.

Pernilla Alm sa...

Jag gillar skogen. I teorin. Jag bor bredvid en skog. Dit går mina barn flera gånger i veckan. Jag ser skogen från mina fönster, jag ser barnen. Själv har jag varit i skogen ungefär tre gånger på lika många år. För i skogen finns det ormar och annat läskigt. Huuu.