måndag 4 februari 2013

Ibland längtar jag enormt

efter att få vara först ut i en helt nypistad backe.
När jag jobbade i Tandådalen - på 1800-talet - fanns den möjligheten varje dag.
Fem minusgrader, solen som precis höjt sig så att den värmde en aning och ensam i pisten.
Långa, långa svängar och på slutet stå på som en speedskiåkare.
Åh!!
Nog för att jag är 51, men jag är en jäkel på skidor.
Lånad av http://frostflake.wordpress.com/2010/02/15/tandadalen/



2 kommentarer:

Kati sa...

Nu är jag ingen skidåkare, men det ser faktiskt ganska härligt ut! :))

Gafflan sa...

Jag åker utför men är väldigt feg och det går saaaaakta men jag uppskattar skidåkning väldigt mycket. :)