När jag nu ändå har hetsat upp mig så kan jag ju lika gärna offentliggöra min fundering kring vad som är ansvar vs. löner och "hur är det möjligt".
Hur det är möjligt att en person som tjänar i runda slängar 7 miljoner per år i grundlön måste kompenseras när bonusar nu är en alltför het potatis? Och hur motiverar man grundlönen från början?
Stort ansvar och en utsatt position brukar vara ett skäl. Stort ansvar för vad undrar jag?
Stort ansvar för ett företag?
Om ett stycke företag, med en ledare värd 7 miljoner, anser att ansvaret för hur företaget går ligger hos VD är detta inget företag jag vill befatta mig med.
En VD rapporterar alltid till en styrelse och i en styrelse sitter oftas en mängd överbetalda styrelseproffs och talar om för VD´n vilka befogenheter den har. VD kan ju inte ens tacka nej till en löneökning som är löjeväckande (för det provade hon väl att göra, eller? Va? Jasså, tror ni inte?)
Det finns under VD en mängd kontrollfunktioner som ser till att allt går på räls, så att just ansvar och utsatt position skulle vara det som avgjorde sizen på lönen kan vi väl skippa?
Vad är det värsta som kan hända? Att hon får ett nytt toppjobb?
Då återstår marknadsanpassningen, det brukar ju också vara en faktor.
Är det inte förbenat konstigt att det då alltid är fotfolket som ska anpassa sig till rådande marknad; pensionärer, metallarbetare och permitterade, medan de som på något sätt ska vara förebilder inte tar det ansvaret (jag sa ju att de inte hade något, remember.)
Girighet måste vara det lömskaste beroende som finns, och det frodas och smittar av sig i korridorerna uppenbarligen.
För att en "vanlig" missbrukare ska kunna ta tag i sitt missbruk måste den ofta "slå i botten", och sedan erkänna sina tillkortakommanden, brist på empati och sitt dåliga omdöme.
Girighetsklubben kanske skulle gå på en behandling för spelmissbrukare?
Deras respektive kan få komma till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar