Jag tänker då inte närmast på svensktoppen, utan på det vita, långa plagg- med en kaffefläck som aldrig kommer att gå bort - som jag har så svårt att byta ut mot normala kläder.
Samma visa varje söndag.
Jag kan, utan betänkligheter eller skamkänslor, kliva runt i denna slitna frotté mer eller mindre hela dagen.
Morgonrocken ger mig nämligen signalen att jag inte behöver göra annat än lata mig.
I latet ingår att blogga, läsa en bra bok och se repriser. Det ingår också att lugnt konstatera att dammtussar, DN-högar och övrigt lägenhetsförfall faktiskt finns kvar och kan hanteras när morgonrocken faller av.
Om den gör det vill säga, hahahahahaha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar