onsdag 25 mars 2009

Så gjorde jag

Robert tycker att jag retas när jag inte säger mer om den fantastiska boken som kommer i september. Men jag lyder blint förlagets förmaning, och tänker inte berätta ett dugg till de säger "go."

Jag kan däremot berätta varför jag tror att de antog mitt manus:
Ingen har tidigare berättat, jag är "först."
Jag kan också berätta att jag har en intervju (den första av många förhoppningsvis) inbokad i juni. Häpp.

Over and out.

11 kommentarer:

Unknown sa...

Åh, så spännande med intervju! Ser fram emot den!

Åsa Hellberg sa...

Eller hur?:)

Unknown sa...

Åsa; Jaaaa. Längtar!

Robert W sa...

Jag förstår att du inte kan berätta. Jag är bara så himla avundsjuk!

Åsa Hellberg sa...

Robert; Det är helt okej:)

Unknown sa...

Jag är inte avundsjuk. Jag är så himla glad för din skull!

Åsa Hellberg sa...

Liz; tack!

Robert W sa...

För att det inte ska missförstås - Jag gläds också för Liz' skull. Det där med avundsjukan var skrivet med glimten i ögat.

Robert W sa...

Nu är jag totalt förvirrad. Det skulle ha stått Åsa i inlägget ovan!

Åsa Hellberg sa...

Robert; Liz och jag är numera ett:)

Och jag förstod hur du menade första gången, missunnsamhet är nog inte din grej:)
Jag är avundsjuk på de som kan skriva "hitta på historier", alltså måste jag försöka med det nästa gång.

Unknown sa...

Robert; Haha. Nog fattade jag att du gläds för hennes skull.