lördag 29 oktober 2011

Min 17-åring har en förmåga till njutning som jag

helt och hållet saknar.
Han smackar förtjust vare sig det gäller långa duschar, god mat eller en pod-cast.
Chips serveras aldrig i en repig plastbytta, de hälls upp i fina porslinsskålar.
Glass äter han med liten sked för att den smakar bättre då.
När han lägger upp vindruvorna på en glastallrik och bär in i sitt rum vet jag att han har laddat inför att se det senaste avsnittet av "The Big Bang Theory".
Ögonen lyser.

Det är svårt att tro att han i hela sitt liv har levt med en bråttommänniska.

2 kommentarer:

Karina författar sa...

Jag vill vara sån - men är åxå en bråttommänniska... Vet fortfarande inte om det är bra eller dåligt :)

Åsa Hellberg sa...

Det är nog varken bra eller dåligt, det bara är:)