På bara några dagar har träden gått från knopp till blad. Jag tycker att hela förorten lyser upp måste jag säga.
Det ska bli kul att se hur det ser ut i stan, tänkte för ovanlighetens skull ta mig en promenad innan jag ska träffa min coach idag.
När jag åker till stan är det för att jobba. Enbart.
Spatserandet, fikandet och fönstershoppandet är helt enkelt inte lika roligt längre.
Det kan bero på att ryggen protesterar, men det kan lika gärna handla om been there, done that.
Jag vet inte, och det är inte heller så noga.
Idag ska jag till Östermalm.
Det är där alla dyra gator i Monopol ligger.
De ligger där i verkligheten också kan jag berätta för dig som är utsocknes.
Nu är jag inte särskilt intresserad av att dricka te på Diplomat eller av humrarna i Östermalmshallen, däremot av att kika (läs glo) på människor.
Det är väl samma nyfikenhet som jag känner när jag råkar titta in i lägenheter antar jag. Om nu inredning säger en hel del, gör kläder det också inbillar jag mig.
Å andra sidan kan jag ha helt fel.
Både kläder och inredning kan faktiskt vara fasader, och det gör det ju nästan ännu mer spännande.
Vad finns bakom, och varför en fasad? Vad är det man är så rädd för att visa?
Varför har man målat en bild av sig själv, när verkligheten duger så himla bra?
En promenad blir så spännande som man gör den, och för just mig blir det lättare att röra på påkarna när jag dessutom kan studera mina favoritobjekt.
Människor.
3 kommentarer:
Jag är mäkta imponerad av din rarhet. Du och jag en dag irl, skulle vara en ytterst intressant upplevelse - för mej. Hoppas jag får uppleva det någon gång. Vore fan så spännande.
Jag minns fortfarande en gång när jag var kanske sex år och spelade Monopol med min bror, som torde ha varit 12-13 år. Han hade gator överallt och kunde bygga hus och hotell. Jag hade Västerlånggatan och hoppades innerligt att jag skulle hamna på Hornsgatan, så jag kunde få köpa den och bygga hus. Men så hamnade bror min på Hornsgatan och köpte den. Jag blev så arg och ledsen, så jag knycklade ihop mitt kort med Västerlånggatan. Jag kan fortfarande inte höra dessa båda gatunamn utan att tänka på detta.
(Hmm, är det nån här i rummet som skulle behöva terapi...?)
Liz; det skulle vara precis hur kul som helst!
Robert; om du fortfarande hyser agg mot din bror, eller känner dig som en förlorare, skulle man ju kunna prata om det:)
Skicka en kommentar