fredag 15 maj 2009

Nej

svarade jag först när jag fick frågan om det var okej att åka till Kungsträdgården och kolla in Rix FM´s konsert i kväll.
Men jag tänkte om.

Jag tänkte på mig själv som 15-åring, och hur roligt det hade varit om jag hade fått åka på en sådan gratiskonsert, så jag ändrade mig.

Ibland slinker det ur ett nej utan att jag tänker mig för. Och jag har insett den goda idén med att ändra mig när jag har tagit fel beslut, eller när mitt barn argumenterar schysst för sin sak.

Om en argumentation aldrig lönar sig, hur ska han då lära sig hur man använder sina ord på rätt sätt?

2 kommentarer:

Cattis sa...

Jag var på en föreläsning när mina barn var på dagis om att säga nej. Vi säger ofta nej utan att tänka oss för. De berättade att det var helt ok att ändra sig om man kunde ge en förklaring till det, inte låta barnet vinna.

Jag tänker ofta på det och försöker tänka till innan jag svarar.

Ha en bra helg.

Åsa Hellberg sa...

Hej Cattis.

Jag tror nog mer på att låta barnen "vinna" ibland faktiskt. De måste känna ig att det faktiskt går att argumentera (inte tjata) för sin sak...alltför många barn "tystnar" och känner att "det är ingen idé".

Kram Åsa