onsdag 24 augusti 2011

Jag har hittat den perfekt bilkudden

för min svanskota och de elva milen till Skavsta igår kväll kändes inte alls.
Nu ska jag bara hitta någon som funkar i soffan också.
Avhållsamhet från skrivande är än så länge det bästa, men det kan jag ju inte hålla på med.
När är alla andra på mitt gamla kontor skaffade sig höj - och sänkbara bord, funderade jag faktiskt vad de höll på med. Att stå när man kan sitta har aldrig varit min grej.

Jag frågade aldrig om de hade ont i rumpisen.
Det var på den tiden min egen var i fin form.

2 kommentarer:

Anonym sa...

För mig sitter det i ryggen - så det är ryggen som skriker när jag sitter för länge (med benen ner)
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Aj.