Jag var aldrig tjejen som grabbarna ville pussa

när jag växte upp.
Den jag för ögonblicket var kär i  pussade istället på mina vänner.
Idag kan jag se att det på sätt och vis inte var så dumt.
Sötast i klassen håller ju liksom inte i sig och vi som inte kunde charma med vårt utseende fick utveckla andra sidor.
En annan uppsida är att det förfall (nedfall) som uppträder i exakt min ålder inte är så himla noga, så länge insidan är intakt.

Jag kom att tänka på det när jag snubblade förbi programmet "Hight school reunion" på femman.
Vedervärdigt program för övrigt.

Nu ska jag jobba.
Tjoho!