Händer i förorten.

Jag ser på min absoluta favorit, Meryl Streep. Hon är absolut strålande i "Djävulen bär Prada." Just nu på sjuan.

Och så längtar jag trots att vi nyss sågs.
Jag är allvarligt betuttad.

Påskdagen 2013

börjar väldigt bra med ägg, avocado, kaffe och gulligull.

Jag har en ambition att lära mig hur jag mobilbloggar och tänkte ta tag i det senare under helgen.
Det verkar vara en bra grej att kunna slänga in en bild och säga hejsan hoppsan lite då och nu, istället för att vara beroende av min dator.
Typ så.
(Alla andra har gjort det där i flera år, jag är alltid senast på teknikpuckar. Och sociala medier. Har skaffat mig Instagram. Och twitter. Vi får väl se hur det blir med användandet av det.)

Vad gör ni?

Idag har jag varit mentor

och sträng skrivfröken.

Känns väldigt bekvämt, faktiskt. 

Jag pekar med hela handen, och att diskutera alla bara, upp och andra favoritord är det inte tal om. Ta bort, är den korta och precisa uppmaningen.Jag är som gjord för fröknerier och att eleven emellanåt ägnar sig åt tjurerier är ingenting jag tar någon som helst hänsyn till.

Efter att ha läst den här recensionen på Storytel har jag dessutom fått en kraftig släng av påskaftonshybris, vilket tydligen gör mig rätt odräglig.

2013-03-30 09:45

STORYDIGGER

    

Detta är en av de ljuvligaste feel good böcker jag läst på länge. Jag är dessutom man och lyckades börja på denna bok av misstag. Fastnade direkt och kunde inte sluta läsa. Många hjärtliga skratt blev det längs vägen. Fick också igång egna tankar om vad jag skulle vilja göra.... Härlig läsning! Jag har dessutom gett bort den som pocket till vänner och bekanta under påsken.

För varje gång jag är här, tio minuter från min hemförort,

lär jag mig mer om Söder.
Idag har jag konstaterat att i varje gathörn ligger något vintage. Det kan vara kläder, prylar eller så en blandning av allt möjligt. Från svindyrt till snorbilligt.
Emellan butikerna ligger restaurangerna och caféerna uppradade, och eftersom solen visade sig idag satt stockholmarna ute ... för det gör man här om det som av en händelse råkar vara fint väder. Dessutom har solglasögonen kommit på.
Om jag har tolkat signalerna rätt ska de återigen täcka halva ansiktet.
Så nu vet ni det.

Nu är det skrivstuga.
Tjingeling!

Man kan säga att åsikterna om

mina böcker går isär.
Här har två personer lyssnat på Sonjas hemlighet.
Jag fokuserar på den översta.

2013-03-27 08:17

CARINALIL

    

Underbar bok!! 5 stjärnor

2013-03-26 21:39

Lyssnade ej klart, saknar innehåll och substans

Och ja, det kommer att bli en del skrivet och läst, i helgen.

Därav en skrivstuga.
Helgens enda, så vi tar en riktigt fin lägenhet med takterrass. 

Jamen, ska vi säga så?
Att vi kanske hörs sen?
Som vanligt?

Hellbergsbloggen håller självklart öppet hela helgen.

Långfredag.

Flickvän och son ska till stan och shoppa. Det är tack och lov öppet nästan överallt, utom möjligtvis i småbutiker som alltid är söndagsstängda.
Av någon anledning känns det lite obehagligt när allt är igenonbommat, som på midsommar när stadens invånare är som utrotade. Hu, läskigt.
En annan sådan stängd dag är juldagen, men den bryr jag mig inte om eftersom jag då ligger i min soffa och äter körsbär i likörpraliner.

Ps, bästa marknadspresentationen jag någonsin varit på (när jag jobbade på Kraft Foods och hade ett väldigt viktigt arbete) var när marknadschefen för Marabou skulle presentera årets nya (alladin)praliner och på scenen, inför en jublande säljkår, låtsade ha ätit sig full på ovanstående klassiker.
Det blir väldigt roligt när dödsseriösa människor visar sig ha en helt annan sida.

Nej, vad säger ni.
Ska vi kicka igång påsken?
Hurra!

Vi kan låtsas att jag har firat alla mina utlandslanseringar,

men det var inte alls det som det handlade om när jag åt FYRA våfflor med glass och blåbärssylt. Jag ville helt enkelt inte hejda mig och då gick det fort.
Jag får låta bli att väga mig på några dagar för jag är rädd att jag inte kommer att vilja hejda mig flera gånger under helgen.

FYRA våfflor. Jag undrar hur jag tänkte?

Och Sonjas sista vilja på Holländska,

jag undrar hur det låter?
Det kommer jag att få veta!
Hurra, och hej till mitt nya förlag, Meulenhoff Boekerij.
Så här säger de (och jag blir jätterörd):
"It’s such a great warm and well written story, it deserves a Dutch audience! Boekerij is well known for this feelgood genre, we can’t wait to present it to our readers."

Flickvän är på ingång

och jag ska göra våfflor ikväll.
Resten av påsken, i alla fall till och från, slipper de mig som ska äta påskägg med N.

Jag träffade hans syster och syskonbarn häromdagen. Syrran är gift med en årets kock. Alltså känner hon och hennes barn min kusin Christian (Sillen som de kallar honom) och har till och med varit i Fjällbacka.
Det är ju det jag säger med boken som kommer nästa år, det är en liten värld.

Vad ska ni göra i påsk?

Och vi pratar redan omslag

till "En liten värld."
Det är helt fantastisk att vara ute i så god tid (ett år kvar.)

Nästa vecka möte med förläggare och redaktör.
Hurra!

Ps. Och är det inte själva f-n, att när jag har tvättat golvet och så MÅSTE Misse ta en promenad. Bara MÅSTE, efter att ha legat blickstilla på balkongen i över en timma.
Det blev inte alls den lugna bloggpaus jag hade tänkt. Istället skriker jag på honom att lägga sig ned igen.
NU kommer han och han stinker Ajax.

Twitter

har jag hållit mig ifrån, men idag frågade Carina Bergfeldt efter mitt konto, alltså startade jag upp det som rätt länge bara har vilat.
Hur det kommer att gå vet jag inte, jag är tveksam till om jag kan hålla mig uppdaterad så som jag antar att man ska.
Ofta klarar jag inte ens av FB. Mer än med skryt (då går det minsann otroligt bra.)

Här är min twitteradress om ni orkar med mer trams: https://twitter.com/saHellberg

Hur säger man Sonjas sista vilja på Italienska?

Hurra!
Här är mitt italienska förlag.

Tyskland, Frankrike och Italien.
Visst är det fantastiskt?

Jag är en av få jag känner

som inte får dåligt samvete för att jag inte har gjort saker, som att städa, skriva eller vara ute i solen.
När jag tänker efter har jag heller aldrig haft dåligt samvete för mitt dåvarande arbete eller för att jag inte hann med mitt barn, jag hann med båda även om både jobb och barn (mest jobbet faktiskt) tyckte (verkligen tyckte om jag minns rätt ...) att jag kunde ge mer.
Det kunde jag inte, alltså var jag nöjd.
Jag har heller inte haft dåligt samvete för att vi inte har kunnat göra allt det som två betalande föräldrar kan göra. Jag har varit en skitbra ensamstående mamma. Punkt efter det, faktiskt.

Enda gången jag fått dåligt samvete är om jag har gjort min son ledsen.
Det går inte att leva med och måste omedelbart repareras.
Ett "förlåt, jag är så ledsen att jag brusade upp" brukade funka. Nu vet jag inte längre för bruset finns så oerhört sällan.
Jag tycker mest att jag lallar runt i mitt damm och är godmodig.
Utom i morgon. Då kommer jag att lalla runt i mitt kliniskt rena hem och vara skön.

Att jag inte tvättade golven idag utan skjuter det till morgondagen får den mycket goda effekten.
Häpp.

Lunchrast.

Som internationell författare (Oh-My-God!) kan man kanske tycka att man inte borde behöva befatta sig med sådant som att plocka upp sin egen skit men här har vi inga divaliteter inte.
Tvärtom hugger vi tag och min lista nedan är följd till punkt och pricka. Förutom med lunchmaten. Jag hade ingen makrill kvar utan fick äta några skivor skinka och en avocado.
Vågen gick i morse under 63-strecket, alltså går det åt rätt håll - trots att jag åt upp N:s godis i helgen - vilket är grymt inspirerande.

Heja Åsa. Kämpa! Du klarar det!

Jag vet att ni är oerhört nyfikna på

vad jag ska göra idag och därför får ni här min to-dolista.

1. Tömma kattlådan.
2. Gå till soprummet med eländet.
3. Lyfta ut allt löst från badrummet.
4. Skrubba det som därefter finns kvar.
5. Torka av det utlyfta, alternativt duscha av.
6. Njuta av anblicken och doften.
7. Rensa alla läggplatser såsom hallbänk, vardagsrumsbord och köksbord.
8. Töm diskmaskinen.
9. Fyll diskmaskinen.
10. Sätt på diskmaskinen.
11. Prova att flytta maskinparken (bryggare, mixer och sånt ni vet) till köksbänken.
12. Dammtorka resten av köket. Glöm för guds skull inte fläktkåpan.
13. Töm diskmaskinen.
14. Ät en burk makrill.
15. Kolla mail och telefon.
16. Blogga
17. Sluta känna efter om jag är trött.
18. Damma vardagsrummets alla, jag menar alla, ytor. Inklusive bokhyllorna. Fan.
    
19. Kolla så att tvättstugan verkligen är bokad mellan sexton och nitton.
20. Dammsuga hela lägenheten. Utan att fuska. Lite skit i hörnen är inte okej varje gång.
21. Våttorka golv, och arbeta mig in emot soffan så att jag kan sitta där och klappa katten medan golven torkar.
22. Verkligen hålla fast katten som annars ska upp och gå på de nytvättade golven.
23. Dra djupt andetag.
24. Gå till centrum.
25. Handla.
26. Lägga in tvätt.
27. Krama liten älskling som kommer från skolan.
28. Laga mat.
29. Äta. Prata.
30. Inte sova, inte sova, inte sova.
31. Hänga upp tvätt.
32. Titta på första avsnittet av Grey´s Anatomy som börjar om från början på femman, 17.05.
33. Vända upphängd tvätt så att den torkar innan tiden går ut.
34. Blogga.
35. Hämta tvätt. Hänga upp det som trots vändningen naturligtvis inte torkade. Längta till kvällens Grey´s.
36. Prata med stor älskling i telefon.
37. Missa Grey´s för att det är ett sådant långt och trevligt telefonsamtal.
38. Titta med halvt öga på "David Letterman"
39. Inse att klockan faktiskt är närmare tolv.
40. Bye, bye onsdag.

Nu vet inte jag vad Sonjas sista vilja

blir i fransk översättning, men jag vet att detta är mitt nya franska förlag: Presses de la cité.

Iiiiiiiii!

Det är väldigt bra att ha en agent.

Just nu lutar det åt att Sonja kommer ut i fyra europeiska länder och att det kan bli fler.
Och mer.
För en fjällbackatös går det lite runt i huvudet.

Och nej, man blir fortfarande inte rik. Det blir man först när böckerna börjar sälja som tusan, och faktum är att de flesta svenska författare tjänar sina pengar på den svenska marknaden.
Om man inte heter Jonas Jonasson.
Nu sålde han förvisso 700 000 böcker i Sverige (enligt Piratförlaget) men han kommer dessutom ut i miljoner länder, säljer miljoner böcker (tre senast jag såg en siffra) och ligger på topplistor överallt. Han har fortfarande bara kommit ut med en bok.
Tänk er att skriva uppföljaren till Hundraåringen. Jag undrar hur han tänker?
Det är ju en smart kille så han fixar nog det galant, men går det att återupprepa en sådan succé som hans etta var?
Går det ens att sikta åt det hållet?

Det ska bli spännande att se vad han kommer med härnäst; "The Illitirate who could count", enligt hans agent. (Analfabeten som kunde räkna.)

Hjälp Englas mamma.

Jag hjälper där jag kan. Gärna kvinnliga uteliggare. Gärna frälsningsarmén. Sedan gör jag saker som jag inte vill prata om här och som inte kostar pengar.

Ibland känns det extra. Som med Englas mamma.
För jag är - och har och har alltid varit - ensamstående mamma. Jag vet hur jävligt det har varit, och fortfarande är, att få det att gå ihop. Hur förnedrande det är att be om hjälp, att inte kunna själv. Hur oerhört tacksam jag har varit när någon, oombedd, har sträckt ut en hjälpande hand.

Så. Vi oombedda kan hjälpa till här.
Det är det där med de små bäckarna, ni vet.
Tack Simona för att du bloggade om det så att vi andra kan följa efter.

Stort grattis till Kati

som har fått sin roman antagen.
Hurra, vad roligt!

Själv ska jag fixa lite med mitt manus, det femte. Fyran är hos förlaget för genomläsning efter första redigeringen. Det är skönt att ha något att sätta händerna innan det är tillbaka hos mig.

Här är dagens skrivstuga.
Häng med för tusan!

God morgon.

Jag är trött idag (som om det var en nyhet.)

Ändå sover jag bättre nu är på rätt länge. Klimakteriet har för ögonblicket dragit sig tillbaka och det är jag mycket nöjd med eftersom det där med att svettas ...

Snart är det påsk och det enda som är speciellt med den helgen är väl att den är lång. 

Några sorgliga, tysta, stängda och olekbara långfredagar är det tack och lov inte tal om längre.

Inte heller att bänka sig i Tanums bygdegård och se "Mannen från Nasaret" med Max von Sydow i huvudrollen; en bygdegård som intas av en av mina bästisars alla vänner i början av augusti när hon fyller 50. Jag är allsångsledare. Helt annan historia. 

Påsk. 

Ska ni göra något speciellt?

Väry strange katt.

Han skriker tills jag lyfter på överkastet så att han kan lägga sig under det.

Som vanligt när jag skriver

är teven på i bakgrunden. Nästan alltid femman. Just nu en gammal och mycket moraliserande serie  som heter "Sjunde himlen."
Pappa präst, mamma hemmafru, sex barn. I familjen predikar man inget sex före äktenskapet och för i alla fall ett av barnen går väl sådär att hålla det. Anyway.
Min fråga:
Våra ungdomar är lovliga vid 15. Innebär det att vi föräldrar inte har med deras eventuella sexpartners att göra? Är vi ignoranta om vi inte bryr oss, eller tar vi bara hänsyn?
Vilken insyn kan vi ha/bör vi ha, i våra minderåriga barns privatliv?

Det mesta annat styr och ställer vi med till de är arton, men sex?

Det är något med värmen idag som får det att börja lukta.

Gott alltså. Ni vet vår. Den där årstiden som är så störtskön på balkongen trots att det kan vara buskallt strax utanför?
Den.
Just idag tror jag att det skulle vara skönt att öppna ett par rutor och sätta mig i solen, men det har jag verkligen inte tid med. Jag ska nämligen fortsätta puttra mig igenom början av manus fem medan jag går i väntans tiden.
Europa ska inom ett par dagar säga sitt.
Om Sonja, alltså.
Tyskland som jag är så glad över, vet ni redan. Om några dagar vet vi om fler länder har nappat. Jag kan säga såpass mycket som att det har kommit in bud ... och att min agent är oerhört positiv.
Oiiii.


Vi behöver en skrivstuga.
Här har ni den.
Mot nya kakel! Juni?

Så där.

Den korta inledningen till manus fem är på plats. Den är absolut viktigast i mina romanbyggen eftersom den kickar igång (min hjärna och) allt som som händer därefter.
Formen är den samma. Flera huvudkaraktärer (här verkar det vara två om inte en tredje dyker upp bara sådär) och snabba scenbyten.

Jag tror vi kör så.
Hurra!

Mycket bra film.

Social network. Trean 21.00. Missa inte!
Åsa ger den fem Sonjor av fem möjliga.

Bra Per Holknekt.

Och heja!

Fantastiskt trevlig kväll

Här är tre av sju glada kvinnor; jag, Pernilla Alm och Carina Bergfeldt.

Jag var inte hemma särskilt sent, halv ett - ett, och då var jag tvungen att göra det, det och det och sedan var klockan två, nästan halv tre
Halv fem kräktes Misse i soffan, eller rättare sagt i luften när jag vräkte mig fram och fick ned honom. Eländet hamnade på golvet och det får man ju ändå vara tacksam för.

Efter det tycker man ju att han borde låtit mig sova, men icke. Klockan åtta började han yla och sedan höll han på tills jag klev upp med håret på ända, väste att han kunde dra åt h-vete och att han skulle annonseras ut på Blocket under dagen.
Han verkar inte bry sig nämnvärt.




Ps, det kan hända att jag påbörjar mitt femte manus.
Jag har ett namn!

I´m at the N house,

och snart åker jag hem, pussar på sonen, bjuder på lite mat och sedan ska jag träffa bruttorna.
En hektisk men supertrevlig helg, alltså. Lucky me!
Vi hörs i morgon.

Idag gratulerar vi Ebba

som just har skrivit på.
Hurra!!!

Jag är fortfarande mätt efter gårdagens supertrevliga middag hos Carina.
Kolla vad gott!
I mitten ser ni makrillmackan, det som utlöste lite va, eeh, nja, verkligen? på FB ... men som var supergod, precis som Carina lovat.

Förlaget vill ha ett synopsis på "En liten värld", så det ska jag knåpa ihop idag.

Vad gör ni?

Ändringarna klara.

Tror jag.
Läser igenom dem igen när jag kommer tillbaka från utvecklingssamtalet på sonens skola.
Sedan vysch iväg med manuset till Forum så att jag kan koppla av hos Bergfeldtskan ikväll.
Hennes mamma är med på "halv åtta hos mig," så vi ska se finalavsnittet.
Hon var grym igår och leder med en man kvar.

Tjohej, det är torsdag!

Min unge älskar vindruvor,

och äter det ofta, ofta och ofta och har gjort i många år.
Tydligen finns det ingen giftigare råvara sägs det på fyran nu på morgonen, så nu är det slut på vindruveriet.
Lite läskigt, faktiskt.

Min dag har börjat i tvättstugan och jag tänkte hänga upp det mesta innan jag slänger mig över manuset för de sista förändringarna.
Efter det kan man säga att det börjar likna nå´t.

Hur ser din dag ut?

Utöver att jag är kär i karl´n,

är han ett utmärkt bollplank.
Han törs hugga på det han tycker är galet och berömma det han tycker är bra. Ser detaljer och kommer också med förslag på lösningar ... men har det mycket goda omdömet att först fråga om jag vill höra hur han tänker.
Utan honom hade jag inte kommit fram till det jag gjorde idag och i morgon bitti är det jag som slänger mig över manuset igen.
Å, det blir bra det här. Riktigt bra.

Och jag har fått ännu ett roligt samtal från min agent.

En hel del kvar.

Inte att fingranska, men ändå.
Jag jobbar på. Tar en middagspaus men sedan fortsätter jag tills jag är klar.
Är ni nyfikna på vädret i Stockholm kan jag lugna er med att det är lika jävligt här;
groteskt kallt för att vara slutet av mars och medan jag har suttit inne ett par dagar har det kommit mängder med snö.

Idag kände jag mig smal och provade ett par av mina jeans.
The par.
The best par jeans jag vet.

Hahahahaha.

Eva skulle platsa i min Sonjafilm.

Klicka här?

Onsdag och jag har ett mål i sikte.

Idag ska jag jobba med mitt manus. Igen. Ikväll får jag en sista feedback från N som nu, skrattande (vad nu det betyder), närmar sig slutet.
I morgon petar jag in med det jag tycker är vettigt och sedan skickar jag det till Forum innan jag ska hem till Carina och äta makrill.
Jo, då. Så är det.
Makrillafton med en västgöte som har skrivit boken jag läser just nu.

Fattar ni vilken trevlig kväll det kommer att bli?

Men idag är det fortfarande redigering som gäller och till det behöver vi en skrivstuga. Här kan man sitta ute: Varsågoda!
Kämpa, Åsa, kämpa!

Vinn Pernillas sprillans nya pocket!

Klicka här.

Lilla älsklingen har köpt en kostym till studenten.

Och häromdagen kom mössan.
Idag är första studentskiva. Hjältetema, och han ska ha sin nya kostym och vara Bond.

Vad gjorde ni när ni tog studenten?
Jag vet att familjen kom till Strömstad, men jag har inget minne av det. Inga alls. Är inte det märkligt?
Borde man inte komma ihåg när man sprang ut ur den där porten och sjöng om lyckliga dagar och friska slag?

Jag tror att jag var någon annanstans redan då. Iväg. Bort.
Lilla puttelandet Bohuslän var för litet för den här stjärnan. I ett år i alla fall. Sedan flyttade jag hem och slickade såren efter misslyckandet att bo själv i Göteborg ... DET kommer jag ihåg.

Mitt klimakterium har uppenbarligen tagit en paus.

Efter att ha svettats i över en månad, har jag nu haft pms (bara i brösthöjd) och inte en droppe har fallit från min panna.
(Jag har ju ingen mens sedan jag tog bort min livmoder, så jag har ingen riktig koll på cyklerna och deras varande.)

Ni som eventuellt har gått igenom detta, brukar det svinga fram och tillbaka ett tag?

I Farsta snöar det från höger.
Fort dessutom.
Jag flyttar mig inte en meter.

info@hellbergcoaching.se fungerar inte,

och jag tror inte att den gjorde det igår heller. Om du vill mejla så gör det på asa_hellberg@bredband.net

Här kommer dagens skrivstuga.
Mot torsdag förmiddag då min deadline går ut.

Kissade.

Tittade i toaletten. Det var rött. Blodblandat kiss. Blev rädd. Diskade av bara farten. Jag har aldrig haft blod i kisset förut. Tänkte googla men tordes inte. Funderade på hur sjuk jag var utan att känna av det.

Tio minuter gick och jag var på gång att kissa igen, bara för "att kolla", när sonen berättade att han blött näsblod idag igen. Han slängde de blodiga tussarna i toan.

Det kanske är egoistiskt, men visst är väl näsblod snäppet bättre än kissvarianten?

I love att ha en agent.

Idag ringde hon och berättade roliga nyheter från omvärlden.
Jag kan inte berätta ett dugg mer än så.

För övrigt är mitt bloggande uselt just nu, för att inte prata om mina besök hos andra bloggare, men jag är övertygad om att jag kommer igen.
Jag ska bara ...

Jag uppbokad torsdag, fredag och lördag men kan inte gå någonstans om jag inte har redigerat klart på torsdag före lunch, alltså är jag på det igen.
I morgon.

Och så var ännu ett helt meningslöst inlägg lagt på toppen av alla de andra.

Jag medger att jag är listbesatt.

Tycker det är hur roligt som helst att följa mina böckers framfart och det är det första jag gör efter frukosten.
Egentligen spelar det ingen som helst roll var på listan de ligger, jag har lika stort nöje av att följa den ändå. Redan med Casanovas kvinna hade jag fullständig koll och med de nya böckerna, i alla format, har jag en hel del att göra.
Idag hittade jag till exempel Sonjas hemlighet i topp hos e-bokssajten Bokon.
Hurra!

På fredag ska jag leverera mitt manus till Forum, så den här veckan ägnar jag mig uteslutande till redigering.
Jag kör nu. Härifrån.
Mot kaklet!

Om ni har missat

Downton Abbey, så börjar den sändas - från avsnitt 1 - på åttan ikväll, 20.00.
Jag såg första delarna mycket sporadiskt och tänker följa den igen.
Fantastisk teveserie.

Babel samma tid?
Kanske på svt play.

Dagens skrivstuga

hittade jag på en annan sajt än den vanliga, och det är ett rätt schyst ställe det också ...

Ny font, andra marginaler.
Nu kör vi!

Och Heja Pia och Jan Johansen som pratar om missbruk och medberoende på fyran just nu.

Jag lämnade en sovande N på Söder

och åkte hem. Jag vaknar alldeles för tidigt och idag var det omöjligt att somna om eftersom jag inte visste om sonen hade kommit hem efter att ha varit ute.
Det kräver träning, både att sova borta och att lita på att sonen har kommit hem hel och fin.

Idag fortsätter redigeringen, och jag ska dessutom skriva ned första kapitlet i nästa manus.
Som vanligt blir det bara några få rader. Jag gillar att börja mina böcker så.
Lite viftande med en dammtrasa efter det, så har den här söndagen också gått.

Har ni en agenda idag?

Kvällens hellbergfilm:

"No strings attached".
Tv4, halv tio.

En ovanligt lättsam roll för Natalie Portman, men jag tycker att hon gör det bra. Ashton Kutcher är bättre än någonsin, kanske tack vare sin motspelerska.
Just den här har jag velat se igen och jag dristar mig att ge den fyra Sonjor av fem möjliga.

Nu ska jag fortsätta redigera.
Det går lysande att göra med ett bollplank bredvid sig.
Ett som lagar mat när man är hungrig och som säger att En liten värld är det bästa man har skrivit eftersom det har läst halva manuset och har sonjorna att jämföra med.
Ett sånt bollplank.
Som bara yttepyttelite motvilligt ser romantisk komedi med mig ikväll.

Det kan vara kärlek.

Fina, fina, varma och kloka

Suziluz.
Läs.
(Och har du inte läst Jonas Hassen Khemeris brev till Beatrice Ask så finns länken i Suzannes inlägg.)

En redigeringsdag på Söder.

Varsitt par läsglasögon, varsin dator, varsitt manus.
Jag tror att det kan funka.

Här frångås dock inga rutiner och är det manus på gång så tärvar det en skrivstuga.
Det här är en underbar repris.

Vad gör du idag?

En enda sak som är nödvändig att se på teve ikväll:

Min all time favorit, Agnetha Fältskog, hos Skavlan 21.00.

Det var väl det,
Fredag.
Jag är färdigredigerad med varv ett, i morgon går jag in i tvåan.
Tjohej, nu blir det en tupplur.

I love topplistor!

Här får Sonjas hemlighet vara med. I bokklubben Månadens boks marslista. Hurra!

Den här kvinnan, som jag hade förmånen att få träffa

hemma hos Pernilla Alm, gjorde ett oerhört starkt intryck på mig då. Hon var självlysande.

Hon är chefredaktör för Topphälsa, och om det inte var så att hon hade fått en hjärntumör - samtidigt som hon tränade sig till sitt livs bästa form - hade hon säkert fixat klassikern, tre maratonlopp och allt annat som vältränade människor kan ägna sig åt.
Istället får hon nu använda sin goda fysik till att kämpa mot tumören som inte gav sig trots strålningen.

Och som hon gör det.

Det finns inga rätta eller felaktiga reaktioner på ett cancerbesked, och Pamelas sätt att hantera sin sjukdom är hennes.
Men det är något med hennes "jag skiter i dig jävla tumör, jag tänker ha på mig min tajta lepardfärgade klänning och gå på den där festen trots dig", som är oerhört inspirerande; ett sätt att ta sig an utmaningar som i alla fall jag har mycket att lära av.

Stängt för redigering.

Jag återkommer i kväll.
Dagen tillbringas här (och för nytillkomna läsare: Det är bara mentalt vi befinner oss på Mallorca. I verkligheten befinner sig författaren i en soffhöra i en förort.)

Sluta röka.

13% av befolkningen över 16 år röker. Källa Scb

Jag tycker att jag väldigt sällan ser någon med en cigg i handen.
Själv slutade jag när jag fyllde 40.
Jag var stor, stor, storrökare. Bortåt två paket om dagen.Efter sju år på Philip Morris (Marlboro) där rökning var en personalförmån (jaja, det var cigaretterna som var det, förstås, men att få röka i varje kontorsyta var för en storrökare en förmån. Så det så.), låg min dos så högt.
Under min graviditet gjorde jag ett uppehåll och det höll de nio månader jag ammade, men sedan var jag på det igen.

40 alltså.
Stor, stor, storrökare.
"Det är inte speciellt fräscht med cigaretter", sa mannen som jag för ögonblicket var lite förtjust i, och vips hade cigaretterna bytts ut mot det trevligare alternativet, nikotintuggummi.
DET VAR INTE VÄRRE ÄN VIPS.
Lite obehag de första dagarna, drömmar om att jag ändå tjyvrökte, men det var allt.
Värsta storrökaren hade slutat. Men bytt ut en vana mot en annan. Dock hälsosammare.
Sonen var otroligt glad när jag slutade. Han tyckte att det var superäckligt med röklukt.

Jag feströkte sedan några år. Ett par gånger om året. Det var gott först när jag rökte cigg nummer fem, och då var det oftast dags att gå hem och att tända en nästa morgon var jag helt ointresserad av.
När jag slutade dricka alkohol 2007, slutade jag också feströka.

Så förra året. Jag var på väg till apoteket. Tuggummina var slut. 380 kronor per kartong. Jag var fattig, skulle åka till New York (resan var betald ett år tidigare) och råkade läsa en artikel om att nikotin inte alls var så beroendeframkallande som det alltid sagts.
Jag slutade på studs.
En liten abstinens i ett par dagar, som mer handlade om konsistensen och smaken av mina älskade tuggisar än om det som skulle vara "lika beroendeframkallande som heroin".

Nästan ett år senare tuggar jag vanliga Extra. Funkar finfint.

Jag borde förstås ha ett grått, rynkigt och röksolkigt ansikte men har väl gener som gör att jag på utsidan inte har påverkats av 25 års rökning.
Hur insidan ser ut vet jag inte.
Det sägs att riskerna för rökskador minskar med rökfria år, men det finns mången skit som gömmer sig så säker kan jag inte vara.

Hade jag slutat tidigare om jag visste att det var så lätt?
Troligtvis inte, jag gillade att röka.
Istället slutade jag den dagen jag fått nog.
Jag kan vara hoppas på turen att det var tillräckligt tidigt.

Röker du?
Vill du sluta?

Let´s dance.

Komsi, komis.
Jag hinner både dansa och redigera.

Fjällbackas webkamera 14 mars 2013, 13.52

Det börjar likna något, tycker jag.

En måltidsdag hos Hellberg

Frukost: Två ägg (gärna stekta i mycket matfett. Kokt ägg serveras med en klick smör) och en avocado.

Lunch: En burk makrill i tomatsås.

Middag: En stor ugnstekt kycklingfilé, broccoli, brysselkål, en stor klick smör.

I helgen åt jag en halv mörk chokladkaka med pistagenötter och lite chips.

Ingen annan dryck än kaffe och vatten.
Drack en cola light häromdagen (den första på två månader), men den är också på no-no listan egentligen.
Sötningsmedel är alltså inte okej.
Ju renare livsmedel desto bättre.

Magen älskar den här menyn och är aldrig, aldrig, aldrig uppblåst som den var tidigare.
Räck upp en hand du som vet vad jag pratar om.

Och ja, jag äter rätt ensidigt just nu. Mest för att jag är så ointresserad av mat när jag inte är hungrig och för att jag är kycklinggalen.
Ibland äter jag andra grönsaker.
Har uteslutit grädde annat än i undantagsfall (den är till exempel helt nödvändig i min excellenta köttfärssås.)

Det känns som det funkar på vikten. Långsamt, långsamt.
Men magen.
Vilken vinst!

Drömmen är att vara tillbaka i matchvikt när jag fyller 51 i slutet av april.
Tre kilon på sex veckor. Det kan gå.
Kämpa Åsa, kämpa!

Torsdag, redigering och tvättstuga.

Mer upphetsande än så blir det inte idag.
Förhoppningsvis.
Jag älskar lugn och ro. Ett sakta pulande med det som är viktigt för mig.
En vecka till min första deadline.
Nu kör vi.
Härifrån.

Ännu ett par skiljer sig

och de har naturligtvis sina skäl till det.

Så utan att tala om dem som jag inte känner, väcker skilsmässor tankar hos mig.
Alla vill kanske inte hålla ihop och få kärleken att blomstra även efter den tre första åren (så länge kan vi räkna med kroppens hormoner som förälskelsehjälp), men om man nu vill det?
Om man vill känna en djupare samhörighet trots att det inte är så himla kul eller hjärtfladdrande längre?
Om man nu inte vill gå igenom kanske en andra eller tredje skilsmässa?
Då hoppas jag att man har tagit hjälp i gemensam terapi i ett år innan man yppar ordet skilsmässa.
Möjligheten finns att det ordet inte finns på kartan efter det.

Tyvärr skiljer sig vissa hellre än att få hjälp.
Jag har väldigt svårt att förstå det.

Fler frågor!

Nu från Nina:

Vilket är det bästa rådet du kan ge till någon som själv har författardrömmar?

Bestäm dig. Och skriv bara det du själv vill läsa!
Sätt ett mål: i december ska mitt manus vara klart. Räkna bakåt hur mycket du måste (vill) skriva per vecka/dag. Eller åt andra hållet: om du skriver 2000 ord per skrivdag, hur många behöver du totalt, och utifrån det sätter du en deadline för dig själv.
Skriv utan att vända dig om, det vill säga redigera först när grovmanuset är klart.
Har du storyn i huvudet, skriv ett synopsis. Skriver du som jag, det vill säga att historien överraskar, är ett tips att skriva ned små stolpar om kapitlet efter du har skrivit det (Namn, ålder, hårfärg eller handling) så slipper du gå tillbaka.

Vad tycker du själv har varit den största utmaningen när du gått in i författaryrket? -och vad har varit den största överraskningen?

Största utmaningen har "fattigdomen" varit. Oron för att få det att gå ihop. Jag släppte två böcker på mycket kort tid och redigeringen hade aldrig hunnits med om jag hade jobbat heltid med något annat.
Det tar lång tid att tjäna några pengar på sitt författarskap, om man ens tjänar ett öre, och jag har gått "All in" i det här.
Det kan visa sig vara ett totalt vansinne eller ett lyckokast att vid 50-års ålder släppa allt för att skriva böcker (gud, vilket bra intervjuobjekt jag hade varit om någon tidning hade varit minsta intresserad av mitt nya,inte gamla, liv.:)

Största överraskningen? Att berättelsen om Sonja och hennes vänner har blivit så framgångsrik och omtyckt. Att förlag runt om i världen just nu läser det jag har skrivit och att flera flera filmbolag har visat intresse för att i alla fall få läsa hela storyn. 

Och, lika överraskande;  att jag tack vare skrivande har fått nya, riktigt goda, vänner och en pojkvän.

Har du några framtida drömmar om ditt skrivande? Ex teman du vill skriva på/något pris du vill vinna/antal sålda böcker du skulle vilja uppnå.

Mina drömmar? Att kunna leva på mitt författarskap, vilket förstås betyder många sålda böcker, annars är det omöjligt.
Gärna bli utgiven i fler länder så att jag kan åka dit och hälsa på.
Skriva minst en bok om året.
Vinna priser är inte min grej, däremot vore det ofantligt roligt om mina kommande böcker också gillas. Det är väl pris nog?
Jag tänker hålla mig till romantiska komedier, i alla fall är det min enda önskan idag. Det kan förstås ändra sig med åren.


Nina, vilka bra frågor. Tack!

Vi var på Engelen igår och lyssnade på ...

Susanne B och hennes band, Keep it up.
Hon är en jätteduktig sångerska (utöver att hon författare, journalist och psykolog!) och bandet var jättebra. N, Simona, Pernilla, Lars Rambe och jag diggade som tusan.
Kul kväll.
Tack Susanne!!

Tre utmärkta frågor

från Ebba som också behöver hjälp med drömtydning:

1. Visste du, innan du skrev "Casanova" att du kunde skriva? (vilket du uppenbart kan:))

Jag kan prata obehindrat och utan manus från en scen i två timmar (dessutom mer än gärna), så en viss uttrycksförmåga var jag trygg med att jag hade. Sedan visste jag inte om jag skulle klara att skriva en hel bok, det är ju en annan sak, men det gick oerhört lätt när jag väl satte igång.

Där jag har upplevt mig som en virrpanna i mycket annat så är jag extremt disciplinerad när det kommer till mitt skrivarbete. 

2. Jag antar att ditt val av genre var medvetet - hur kom du fram till den? 

Jag har ju hittat på en egen bokgenre (det är faktiskt min och inte förlagets idé), romantisk komedi, och att det skulle bli just det visste jag inte förrän Sonja dök upp.

Däremot visste jag att jag vill lämna det tyngre bakom mig - och gjorde två seriösa försök att skriva annat bara något år efter Casanovas Kvinna - men jag återkom hela tiden till mörkret. Jag var helt enkelt inte redo för den nya och fluffiga förrän jag skrev första Sonjaboken.
Då hittade jag rätt ton direkt.
Egentligen är jag ju en rätt kul typ. Typ.

Susannes karaktär är från ett av de två manus jag skrotade. När vi möter henne första gången sitter hon i en buss på väg till Arlanda, och hela det kapitlet klippte jag ut och petade in i Sonjas sista vilja. Hon var helt enkelt en för bra karaktär för att skrota.
Det blir också mitt skrivtips: även om ni lägger ned historier så glöm inte era karaktärer. De kan göra sig betydligt bättre i en annan omgivning.

3. Hur fick du idén till Sonjaböckerna? 

Jag vet faktiskt inte. Först och främst hade jag bestämt mig för att skriva, det var det viktigaste. Jag ville också skriva om kvinnor i min egen ålder. 
Hur själva idén kom vet jag inte men jag såg en bild framför mig av två kvinnorsom följde i en död kvinnas fotspår. I London. De skulle ta reda på allt om henne, eftersom de förstått att hon burit på många hemligheter.
Av de två blev det tre kvinnor, och av att få reda på hemligheter blev det ett testamente.

Första sidan i boken har aldrig ändrats, trots flera redigeringsrundor. Någon liten språklig detalj, men inte mer än så.
Jag tycker själv att den är jättebra och med den på pränt var det lätt att berätta resten av historien (som kom efter hand.)

Tack Ebba!!

Till frukost har jag ätit

två ägg och en avocado.
Mums.
Vikten har lossnat lite igen, vilket är bra för motivationen. Jag har dock fortfarande drygt tre kilon kvar att bli av med för att jeansen ska passa.
Kämpa Åsa, kämpa!

Något som inte kräver kamp eftersom lusten är så stor, är redigeringen.
Vi behöver en stuga, Klicka här, och en patiens som går ut.
Sedan så!

Ps, vad sägs om lite frågestund?
Ställ dem i kommentarsfältet så svarar jag senare.

Fick just ett mejl från mitt ljudboksförlag.

"1:a Storytel.

Hallå där!

Nu är vi 1:a på Storytel med Sonjas sista vilja! Inte illa med tanke på att Storytel står för närmre 70% av den digitala ljudbokstrafiken i Sverige, borträknat biblioteken.

Grattis!"

Vikten av varför.

Vare sig jag skriver eller redigerar blir jag trött som om jag varit uppe en hel natt.
Fyra-fem timmar av total koncentration på manuset räcker per dag. Resten av arbetstimmarna går åt till funderingar. Inte så mycket på vad som var.
Var finns luckorna. Var kan jag lägga in mer information.
Och sedan det allra viktigaste; varför?

Varför, varför och varför?
Kan jag inte svara på den frågan så ryker meningen, konversationen eller vad det nu är.
Det som inte fyller en funktion försvinner samtidigt som jag fyller på med annat eftersom varför alltid måste besvaras även svaret är antingen eller.

Varför är karaktär A som hon är. Varför gömmer sig karaktär B. Hur mår egentligen C och vad kommer det sig att D har ett sådant hiskeligt humör?
Varför tror jag att ditt hjälper A när datt aldrig har gjort det. Varför vill C flytta när D vill bo kvar?
Varför väljer F som han gör, när G erbjuder något bättre. Och varför säger P sådär till Q, vad vill jag få fram och kan det sägas bättre?

Utan varför blir karaktärerna platta och endimensionella.
Tycker jag.

Nu ska jag ta en promenad och fundera på ett varför som jag fått från förlaget. Det är spännande!

Nu då!

Hurra, det var något med språkinställningen i google, som påverkade.

Nu blev det förvirrat en stund, men nu är jag på gång.
REDIGERING, and I love it.
En skrivstuga måste vi ha och här är den. En repris, men en god sådan.

Och japp, jag är som en vidskeplig fotbollsmänniska.
Måste ha samma rutiner innan jag drar igång mina skrivpass.
När stugan nu är på plats återstår ett parti patiens som måste gå ut innan jag kan börja med manuset.
Den kan ta en stund ...

N[got 'r fel. Jag kan inte skriva [, ' och ;

Hj'lp!!!
Vilken knapp har jag kommit [t_

Idag klockan åtta ringer Stockholms kyrkor

för prinsessan Lilian.

Kyckling och ugnstekta grönsaker.

Väldigt mycket olivolja.

Jag som älskar fläskkött äter minimalt med det nuförtiden, istället äter vi kyckling i alla dess former.

Min favvis är fortfarande att steka den i ugnen, som idag. Väry lchf och därför bra för mig.

Jag tänkte komma med en rekommendation inför tevekvällen, och det enda romantiska jag hittade var en film på elvan; Closing the ring. Har inte sett den, men Shirley MacLain brukar ju leverera.

(Och hennes brors namn uttalas Oåren Bejdi, om det är så att ni har funderat på just det.)

Ungefär så.

Medan ni ser på film, skjutsar jag till Arlanda.

Flickvännen ska åka hem till Östersund.

Hemma i soffan.

Tänk att den håller fortfarande, så "skrivsutten" som den är. Fyra böcker har tillkommit i hörnan, med datorn stående på ett litet bord som jag lagt i knäet.
Jag vet inte hur det känns att skriva vid ett vanligt skrivbord, jag kanske inte skulle få ned ett ord?

I morgon går jag in i min andra, egna, redigeringsrunda.
Den ska vara klar nästa fredag då manuset ska tillbaka till Forum, till förläggaren och redaktören.
När de har läst ska vi tre ses och prata.
Hurra.
Vi kommer att hinna göra en finfin bok tills nästa vår!

We love Robin.

Det går inte att låta bli.
Grattis, vad välförtjänt!

Jag ser Mello på Söder

och håller benhårt på Munthers låt.
Faktiskt den enda som var bra i år.
Det är också okej om Sundsvallspôjken vinner, bara för att han är störtskön.
Och så Robin, för att han sjunger så bra.
Sedan skulle det glädja min unge om Anton tog hem det så, okej, han får också möjligtvis vinna.
Men inga gubbar med brinnande pianon.
Det vore förfärligt även om Raffe säkert är en gulleplutt.

Heja Munther.

Update: Hurra han vann, ni läste det här först.

Jag måste klippa luggen

och så måste jag peta i mitt manus.

Utöver det vill jag gärna rekommendera filmen jag såg igår.
The Words.

Jag har fått min första deadline

av Forum.
Om två veckor ska jag leverera en första bearbetatning av manuset, efter min förläggares input som jag fick häromveckan.
I nästa skede kommer en redaktör att börja arbeta med mig och "En liten värld."
Hurra!
Hon heter Kerstin.
Det hörs ju på namnet hur bra vi kommer att jobba ihop.

Egentligen borde jag verkligen måla alla mina naglar, men det känns som överkurs den här trötta fredagen.
Jag gör det i morgon.
Toodiloo!

Och jag är den tredje Fjällbackabon på bokförlaget Forum.

Utöver min kusin Christian Hellberg kommer Camilla Läckberg ut där.
Det är ju hur roligt som helst!

Det här är andra boken, som kom ut på Bonnier Fakta.

Det är redigeringsdags.
Kalla det gärna fördjupning.

Dagens skrivstuga - en favorit i repris - har ni här!

Jag är den andra

Fjällbackabon på mitt nya tyska bokförlag, Ullstein.
Det är lite coolt.
Fjällbacka är nämligen pyttelitet.
I runda slängar bor ungefär tusen personer i samhället, som är mer stängt än öppet vintertid.
På sommaren är det en helt annan by.
Butiker öppnar, hamnen fylls av segelbåtar och på alla bryggor ligger barn och fiskar krabbor.

Det kan vara jordens finaste plats.
Här hittar ni underbara bilder från Fjällbacka och skärgården utanför.

Mitt bland allt gull, fluff och härliga kyssar

i mina böcker, står mina självständiga kvinnor.

Om jag har haft någon idé med böckerna, annat än att de ska vara romantiska komedier, är det att berätta om tjejer som inte står i en beroendeposition till en partner. Är någon som ska ha pengar så är det  alltså bruttorna.

Skildrar det verkligheten?
Nej, verkligen inte!

Frågor på det?

8 mars.

Så här tycker jag denna kvinnodag:
Låt oss uppgradera män till föräldrar och lagstadga att föräldrar ska dela föräldraförsäkringen rakt av.
Vill man "bestämma själva", får man hälften av det normalt sett årslånga bidraget. Tjänar "han för bra" kan det ju inte det vara något problem med försörjningen

De pengar vi sparar på det kan vi använda till att höja bidraget till de som är mer 2013 än 1950.

Och  jajajaja, jag vet att det finns ensamföretagare och att det finns höginkomstagare vars fruar tjänar peanuts.

Men jag tycker att jämställdheten är viktigare och jag tror med bestämdhet att det börjar med vem som anses vara en förälder, och inte.

Kära nå´n,

jag har inte bloggat på hela dagen.
Nu är jag på söder, hos A och N.
Sonens flickvän är på ingång och han tycker därmed att det är en lysande idé att jag lämnar kattansvaret till honom.
Vi kan väl lätt konstatera att katten styr vårt liv.

När jag fyllde 50 förra våren kom min mamma och en väninna och passade honom.
Från och med i år känns det som om jag kan lämna både honom och sonen ensamma.

Det är skönt för den här gamla damen som emellanåt behöver luftas.

Guten morgen.

Jag läste tyska på högstadiet och gymnasiet, men har glömt allt utom durch, für, gegen, ohne, um. Kommer ni ihåg?

Har ni fortsatt att träna på språken ni läste (utöver engelskan)? 

Och har någon av er pluggat det igen som vuxna?

Det är sådant jag funderar på medan jag letar efter en fin skrivstuga.

Vad säger ni om den här?

Det är dags att köra igång dagens redigeringsrunda.

Hurra!

Nu blir det gulligull.

I morgon ska vi börja träna på att jobba i samma rum. Skriva på varsin roman bredvid varandra.
Träna inför att ha en skrivstuga ihop. Kanske i ett varmt land.
Inte nu, men sen. När alla barn är stora nog.

Det är roligt att drömma lite.
Och att göra det tillsammans med någon.

Mitt nya liv, det som är mer författarish

än något annat, kommer möjligtvis att kräva en ny hemsida. Alltså har jag registrerat asahellberg.com, åsahellberg.com och åsahellberg.se, och så får vi se om jag gör något av det.

Jag tror att man kan lägga in wordpress under eget domännamn, är det någon av er som har har koll på det?

Nu är "En liten värld" genomläst

och småpetad i. Lite kött på alla ben, men inte mer än så än så länge.
Just precis nu känns det som om det är det absolut bästa jag har skrivit.
Och det är väl tur.
Det är ju meningen att man ska bli bättre och bättre på det här hantverket.

Och Sonja presenteras i detta nu för världen.
I ett land läser fem förlag.
Fem!
Kan vi hoppas på att ett av dem vill ge ut henne?
Eller kanske "En liten värld"?
Det finns inget som hindrar att andra länder antar manuset innan det är utgivet i Sverige (våren 2014).
Många deckare har sålts till flera länder innan det har kommit ut här, så det är väl helt enkelt dags för en romantisk komedi att också bli "förköpt."
Eller hur?

Jag återkommer till den här skrivstugan,

tycker att den är fantastisk.
Det behövs sådant här fint när man ska redigera.

Just nu läser jag fortfarande.
Hittar luckorna där jag kan ge karaktärerna mer karaktär.
Ibland petar jag, ibland väntar jag med det trots att jag vet att det är precis just där ...

Än så länge är den en härlig och behaglig resa.
Eftersom jag vet hur det kommer att bli är det bra att jag passar på gilla min nya pärla.
Om en vecka kan det vara den värsta skit som någonsin producerats i den här soffhörnan.

Jag rensar mycket sällan min mail.

Inte så att det ligger något oöppnat, men jag tar sällan bort något om det inte är skräp.
Idag varnade systemet för att det var fullt, alltså började jag ta bort.
Och ta bort.
Och ta bort.

7 000 mail senare är inkorgarna betydligt lättare.

Redigering dag två efter bra tandläkarbesök,

där det verkar som tänderna ändå har flyttat sig i rätt riktning. Inga åtgärder än, alltså.
Återbesök och ny röntgen i september.

Nu "En liten värld", och i pauserna tvättstugan.
Här är dagens skrivstuga.
Häng med vettja!

Jag ryser.

"And please give all my best to Åsa and tell her how excited and happy I am that we are going to publish her book!"

Tyskland, mina vänner.
Sonjas sista vilja kommer ut på Ullstein förlag i Tyskland, nästa vår.
Åh, vad jag är glad!

Vi är på väg till sonens tandläkare.

Röntgen.
För att se om de där två permanenta tänderna som nu saknas har växt ut något, eller om man måste hjälpa dem ut med tandställningar och kedjor (ja, naturligtvis pyttesmå) som drar dem från sin undangömda plats och ut i munnen bredvid de andra.
Och få svar på den tidigare röntgen man tog för att kolla så att visdomständerna inte växer fel (som det såg ut på tidigare plåtar), för i så fall behöver de opereras ut.

Ungefär så för oss, tisdag morgon.
Och ni?

Eftersom jag är mitt i romantiken

måste jag förstås rekommendera kvällens alldeles utmärka film: The proposal.
Nian, 21.00

Jag ger den Fyra starka Sonjor av fem möjliga.

Och Sonjas sista vilja

kommer ut i ett annat land nästa vår.
I morgon får jag berätta i vilket.

Hurra!

20 sidor in

ÄLSKAR jag min nya bok!
Sisådär 230 kvar.

Nu ni, ska det redigeras.

En fin skrivstuga är en viktig början (och så måste jag lägga i patients som måste gå ut innan jag får börja ....)

Det här är en spännande vecka i mitt författarliv.
Sonja ska på kampanj, vilket betyder att agenturen ska presentera henne för bokförlag utanför Sverige.
Och idag ska det där landet säga ja eller nej.

Så länge redigerar jag "En liten värld" samtidigt som uppföljaren kluckar någonstans i huvudhöjd. När den dimper ned i hjärtat är den färdig att titta närmare på.

Nu kör vi!

Jag funderar på att gå upp riktigt tidigt

och öppna mitt manus.
Iiiii. (Ett slags ivrigt, upphetsat men i-grimaserande facebookutrop, som med fördel ackompanjeras av en applåd med enbart fingertopparna. Prova!)

Det har vilat ett tag nu. Det sägs att det är bra, men jag vet inte, jag.
Vad händer bara för att det vilar? Vad händer med mig?
"Nya ögon." Det är sådana man ska ha efter vilandet.
Jag tror att det är struntprat, men återkommer gärna i morgon om hur det kändes.
Just nu studsar jag, i morgon kan jag ha fått ett sammanbrott.

God natt!

Igår kväll åt jag middag i Gamla stan.

Ni vet, titta djupt i ögonen, sucka lite och pilla lite på varandras händer samtidigt som man äter lite av den andras dessert?
Det är okej att säga Åhh. Det var (är) nämligen oerhört romantiskt.
Jag är kär och hur det känns behöver jag kanske inte berätta.

När jag i morgon drar igång redigeringen av "En liten värld" har jag alltså romantikladdat. Det hade jag inte gjort när jag skrev sonjaböckerna.

Vad tror ni?
Kommer min nyfunna kärlek ha en positiv inverkan på slutresultatet nu när jag vet hur hårt hjärtat kan slå också under en rynkig bröstkorg?

Sov från halv tolv till halv sju utan att vakna.

Det har inte hänt på eeeevigheter.

Vaknade med lätt huvudvärk vilket nog har med min kost - nästa inga kolhydrater - att göra. En kost som inte hjälper ett dugg för vikten sedan tre veckor tillbaka och nu har jag googlat problemet som möjligtvis kan stavas mjölkprodukter (grädde), och att jag äter lite för stora portioner (till middag) och för lite fett i förhållande till protein.
Det gäller att fintona med det här sättet att äta.

Att jag håller fast vid Lchf är för att magen mår så oerhört bra.
Ingen svullen mage, inte ett enda knip (jag har emellanåt haft kallsvettiga sådana, där jag har varit övertygad om att jag har haft tarmvred, men flera toabesök som följd).
Nu har jag knappt ett kurr annat än vid hunger.

Det är bara de där sista tre-fyra kilona som jag längtar efter att bli av med.
Nya tag från och med i morgon.
Ikväll ska N och jag fira mitt nya bokkontrakt.

Ett annat land

visar intresse för min första Sonjabok.
Det är ju inte riktigt klokt.
Jag är väldigt nöjd med Sverige och allt utöver det är nästan svårt att förstå.
Vi vet tydligen mer nästa vecka.
Tjoho, hur det än går.

Fredag. Ser ut att vara en rätt blek tevekväll. Men det är klart att det vore roligt att återse Britt Ekland (Skavlan 21.00). Senast jag såg henne hade hon så stora läppar att hon inte kunde öppna munnen.
Jag kommer att börja se filmen som kommer sen, Entrapment, men det troliga är att jag somnar mitt i.
Ungefär så.

Vi hörs i morgon.
Så länge kan ni alltid titta in hos Simona som idag har heta boktips.

Min fina ford blev grundligt undersökt.

En lampa bländade lite men besiktningsmannen tog fram skruvmejseln och rättade till den.
Ett plus.
Han berömde mig för att jag exemplariskt hade tagit fram varningstriangeln och spänt alla bälten.
Ett plus.
Han suckade lika tungt som jag när han förstod att kylaren läcker någonstans. Men blev glad när han såg mina däck. Fram. Jag fick lära mig att de bästa däcken alltid ska sitta bak. Alltid.
Ett plus.
Han visade mig plåt som satt lös på undersidan och tyckte att jag skulle fixa det samtidigt som kylarvätskan. Det kommer att kosta pengar.
Ett minus.
Men ändå omtänksamt.
Ett plus.
"Väldigt fin undersida på den här Forden, ingen rost alls", sa han.
I smyg klappade jag på bilen sådär som man gör på hundar som har gjort väl ifrån sig.
Ett plus.

Karl´n fick totalt 10 poäng när jag fick den här lappen.

Fina Lina Forss

har lagt ut den sista uppdateringen från sin redaktör inför sin kommande bok (tror jag att det är i alla fall.)
Jag tror att det blir tydligt för envar att redigering inte är något man skuttar sig igenom.
Tack Lina!

I min soffa igen.

Men bara en stund.
Forden ska besiktigas om tre timmar. Jag är lite orolig för att hon, trots att hon är blankputsad och har nya glödlampor, inte går igenom.
Det är ju en åldrad dam på 13 år. Lite rostig på fronten. Läckage här och där. Inte värd några pengar men värd mycket för mig. Trots skavankerna.
Det är jag och Forden.

Och katten!