måndag 18 mars 2013

Kissade.

Tittade i toaletten. Det var rött. Blodblandat kiss. Blev rädd. Diskade av bara farten. Jag har aldrig haft blod i kisset förut. Tänkte googla men tordes inte. Funderade på hur sjuk jag var utan att känna av det.

Tio minuter gick och jag var på gång att kissa igen, bara för "att kolla", när sonen berättade att han blött näsblod idag igen. Han slängde de blodiga tussarna i toan.

Det kanske är egoistiskt, men visst är väl näsblod snäppet bättre än kissvarianten?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Helt klart!
Men om han blöder näsblod lite då coh då kan det bero på järnbrist - så det kan vara värt att kolla upp.
Sanna

Åsa Hellberg sa...

han blödde mycket som liten men ingenting förrän senaste veckan då han har varit förkyld.
Fortsätter det mpste det förstås kollas, tack Sanna!

Spader Madame sa...

Så är det! Bra där.

Åsa Hellberg sa...

japp!

Åsa Hellberg sa...

Järnbrist? Måste googla det för säkerhets skull.

Skrivarvisionären Ebba sa...

Den där känslan ... innan man får klarhet ... den vill man inte ha!