Den här kvinnan, som jag hade förmånen att få träffa

hemma hos Pernilla Alm, gjorde ett oerhört starkt intryck på mig då. Hon var självlysande.

Hon är chefredaktör för Topphälsa, och om det inte var så att hon hade fått en hjärntumör - samtidigt som hon tränade sig till sitt livs bästa form - hade hon säkert fixat klassikern, tre maratonlopp och allt annat som vältränade människor kan ägna sig åt.
Istället får hon nu använda sin goda fysik till att kämpa mot tumören som inte gav sig trots strålningen.

Och som hon gör det.

Det finns inga rätta eller felaktiga reaktioner på ett cancerbesked, och Pamelas sätt att hantera sin sjukdom är hennes.
Men det är något med hennes "jag skiter i dig jävla tumör, jag tänker ha på mig min tajta lepardfärgade klänning och gå på den där festen trots dig", som är oerhört inspirerande; ett sätt att ta sig an utmaningar som i alla fall jag har mycket att lära av.