själv starkt berörd när jag läste ett kapitel ur Casanovas Kvinna för en anhöriggrupp igår, och en snyftande föreläsare är väl inte vad jag önskar mig själv att vara på bokmässan, alltså väljer jag kanske inte just det kapitlet där.
Eller så gör jag det.
Jag har inga som helst problem med mina egna tårar nu förtiden, de kommer när de kommer, det är snyftet som ställer till med problem när man ska läsa högt.
Det går ju inte riktigt att höra vad man säger när vartannat ord kommer på en inandning...
Jag provar ikväll igen så får vi se vad som händer.
2 kommentarer:
Tycker det tyder på ett jättemod och en rejäl portion äkthet hos föreläsaren om denne vågar visa sig berörd. Då blir orden i boken än mer viktiga och sanna...i varje fall för mig i egenskap av åhörare.
Sedan kan jag absolut förstå att man som föreläsare kanske strävar efter att ge ett något mer "professionellt" intryck och inte vill visa sig riktigt så sårbar offentligt...
Du hittar säkert fram till en bra kompromiss lagom till mässan! :)
Kram
Tinto
Hej Tinto; tack. Ja precis, och sedan sätter snörvlet käppar i hjulet, för när jag gråter så gråter jag rejält numera:)
Bakgrunden igår var att jag var rörd (av en annan orsak) så jag får väl se till att hålla mig borta från sådant innan jag föreläser på mässan.
Kram Åsa
Skicka en kommentar